Här kommer fortsättningen på novellen om Sacke och Johanna, nu berättad ifrån Johannas perspektiv.
—-
Igårkväll satt jag och mina bröder och pratade på verandan på ovanvåningen efter att de andra somnat. Vi pratade om att familjen kändes mer komplett när Sacke var här. Att han är som en extra bror. Jag märkte hur mina bröder, Ralf och Stefan, började närma sig samma gamla skämt som de dragit hundratals gånger när vi var yngre.
“Ja, man önskar ju att vi var släkt på riktigt” sa Ralf.
“Det finns bara ett sätt att lösa det” fortsatte Stefan med en menande blick mot mig.
Jag brukade rodna av antydan att jag borde gifta mig med Sacke, och maskera rodnaden med raseri. Jag brukade kasta kuddar på dem och skrika något om att de inte kunde bestämma vem jag skulle gifta mig med. Men nu var jag vuxen och jag skämdes lite över hur jag överreagerat på deras skämt. Jag hade varit rädd för att de skulle ha fattat hur kär jag var i Sacke, men min reaktion hade förmodligen avslöjat mig mer än något annat.
Denna gången reagerade jag annorlunda. Jag märkte det först när jag råkade möta Stefans blick, att jag suttit still och stirrat rakt fram i flera sekunder efter förslaget. Både Stefan och Ralf hade märkt hur jag reagerade och såg på mig som om de visste precis vad jag tänkt.
“Det hade faktiskt varit najs” sa Stefan med en axelryckning.
Ralf nickade. Jag satt kvar och snurrade några hårstrån runt pekfingret, som jag alltid gjorde när jag funderade.
Alla i familjen hade förmodligen fattat att jag var kär i Sacke när jag var liten. Jag hängde alltid efter mina bröder, alldeles för liten för att kunna vara med på deras fartfyllda och ofta farliga lekar, men stor nog för att förundras över allt de gjorde och försöka upprepa deras bedrifter i smyg när ingen såg. Då hade min fascination mest handlat om att Sacke alltid kunde klättra högst i träden, springa snabbast uppe på stengärdsgården och vinna varenda pinnfäktningsmatch. Men med åren hade jag börjat lägga märke till andra saker.
Det var något speciellt med hur Sacke alltid hjälpte mina bröder med råd och tips. Hur han aldrig skröt med en seger, utan berömde den som kommit sist. Han var alltid uppoffrande och dukade av disken från bordet efter middagar när vi andra smet från ansvaret. En sommar när vi barn hade fått uppdraget att måla om ladan, var det Sacke som slet outtröttligt när vi andra mest sökte efter ursäkter för att slippa undan.
Men sen tog han och Ralf studenten. De gjorde lumpen på olika håll i landet och sen blev Sacke kvar på fel kust. Jag försökte glömma bort honom och mina känslor för honom, och lyckades helt okej. Ett tag.
Jag hade mitt första seriösa förhållande under slutet av gymnasietiden. Jag var tillsammans med skolans coolaste kille. Han var, precis som Sacke, snabbast och bäst på alla sporter han testade, och både killar och tjejer avgudade honom – inklusive jag. Men sakta men säkert föll min bild av honom samman. Han var olidligt skrytsam och hånade sina motståndare när han vann. De som hejade på honom tyckte det var kul och stämde in i den hånfulla tonen, men jag kunde inte sluta tänka på hur annorlunda Sacke var. Efter den insikten blev förhållandet snabbt ohållbart.
Min nästa kille var en ödmjuk typ, mjuk och vänlig mot alla runt sig. Jag tänkte att han verkade ha ett gott hjärta, till skillnad från killen före. Men bakom fasaden var han annorlunda. När det bara var vi två var han lat och krävande. Han verkade inte bry sig alls om hur jag mådde, utan verkade förvänta sig att jag skulle serva honom jämt och ständigt. Jag kunde inte låta bli att tänka att Sacke aldrig skulle bete sig så. Och för andra gången lämnade jag ett förhållande med en känsla av att jag varit på jakt efter någon som var som Sacke, men som inte ens var nära att hålla hans nivå.
Och ja, faktum är att jag har haft fyra förhållanden och alla fyra har på olika sätt visat sig vara ett sätt att komma över min ungdoms stora genomgoda hjälte, Sacke. Jag kände mig löjlig, som inte kunde få ett förhållande att funka bara för att jag hade en naiv bild av min första kärlek som standard. Det var uppenbart att jag överdrev hur perfekt Sacke var, han kunde ju omöjligt vara så fläckfri som jag ville minnas honom. Till sist var det så jag kom över honom på allvar, genom att intala mig att Sacke egentligen var överskattad och inte alls så underbar som han framstått under min förälskade ungdom. Att han innerst inne var lika självisk, skrytsam och lat som alla andra killar.
Och sen kom han då och hälsade på ett par dagar innan farsans fest. Jag försökte att inte bry mig, och hoppades framförallt på att jag skulle få se alla Sackes brister tydligt, nu när jag var vuxen, mogen och klarsynt, oförblindad av barnslig förälskelse.
Men Sacke gjorde det svårt för mig. Som jag sa kändes gården plötsligt mer komplett när Sacke var här. Han klev rakt in i köket och hjälpte mamma att skala räkor, det första han gjorde. Mamma hade bett om hjälp hela förmiddagen, men vi andra hade bara smitit undan gång på gång. När Sacke stod där och hjälpte till som en självklarhet skämdes vi allihop, och snart stod vi, hela familjen, och skalade räkor tillsammans, pratade och skrattade. På bara några minuter hade Sacke fogat samman hela familjen till något vi inte klarade av att vara utan honom.
Och på den banan fortsatte det. Oavsett vad vi gjorde, om vi hjälpte till inför festen, spelade spel, satt och mindes gamla tider på Raffes rum, eller visade de bästa gömställena på gården för Ralfs och Stefans barn, så var Sacke exakt som jag mindes honom. Eller ännu bättre, i jämförelse med de erfarenheter jag haft av andra killar senaste åren.
Så, där hade jag alltså suttit vid andra kvällens slut, och kontemplerat över mina bröders skämt om att jag borde gifta mig med Sacke. Just att gifta sig låg kanske några steg fram längs vägen, men något hade definitivt vaknat i mig. Den förälskelse som jag med nöd och näppe glömt bort, tvingat bort, ljugit bort, var tillbaka i full kraft.
“God natt” sa Ralf och Stefan stämde in.
Ralf smög in i sitt gamla rum där resten av hans familj sov på madrasser sen flera timmar, och Stefan gick ner till bottenvåningens stora sovrum som han och hans fru tagit över sen ett par år.
Kvar satt jag, med håret snurrat så många varv runt pekfingret att toppen av fingret började bli lila. Jag kände hur det bultade, men brydde mig inte, för plötsligt sköljde det liksom över mig hur otrolig, unik och perfekt Sacke var. Jag satt i soffan med knäna uppdragna framför mig och blicken fäst på dörrhandtaget till gästrummet där han låg och sov. Allt annat snurrade och flöt bort från verkligheten tills det kändes som att dörrhandtaget var bara några decimeter framför mitt ansikte. Mer än halvt drömmande lösgjorde jag fingret från håret för att sträcka ut handen och ta i handtaget för att …
Aj som faan! Jag släppte ifrån mig ett pip mot smärtan som dunkade fram när blodet strömmade tillbaka till pekfingerspetsen. Jädrar, vad ont det gjorde! Jag fick hålla andra handen över munnen för att inte släppa ifrån mig fler ljud och väcka någon.
Långsamt rann smärtan undan och jag satt och flämtade i soffan. Jag blinkade ett par tårar ur ögonen, tog min tandborste som låg kvar på soffbordet, och stapplade till mitt rum. Men det tog en bra stund innan jag somnade, innan jag kände mig klar med planerna för morgondagen.
Ungefär sexton timmar senare var jag tillbaka på mitt rum igen. Byltet med grejerna från picknicken låg på kökssoffan där nere och inte förrän jag drog ner rullgardinen kom jag ihåg att mina trosor förmodligen var kvar bland allt annat som rullats in i filtarna. Nåja, det spelade ingen roll. Jag skulle ha tid att leta upp trosorna, Mamma skulle inte hinna ta tag i picknick-resterna sent ikväll eller rentav imorgon, efter festen.
Festen, ja. Vi hade laddat och planerat inför den i månader, men nu ville jag bara att den skulle vara över. Jag stod mitt på golvet och tvekade. Jag borde byta om, eller till och med duscha, så att jag kunde vara med och välkomna gästerna på gårdsplanen om bara en liten stund, men jag orkade inte tänka på det. Det var som om alla tankevägar i mitt huvud var avstängda, allt var blockerat. Utom en sak.
Dörren gnisslade till bakom mig och jag snodde runt med ett skrämt tjut. Jag hann knappt reagera innan Sacke höll mig tätt i sin famn. På ett ögonblick var all stress över festen borta, all oro över konsekvenserna av det vi gjort. Jag var tillbaka i hans famn och hela min kropp var tillbaka där vi varit för bara några minuter sedan, uppe på backen innan Ralf kom. Djupt tillfredsställd, men samtidigt utsvultet hungrig efter mer. Jag kände på Sacke att han också var det.
Egentligen ville jag prata med honom, förklara hur jag kände, hur jag alltid känt, vad alla andra skulle tänka, hur vi skulle tänka framöver. Det var planen att det var det vi skulle ägna oss åt där uppe på kullen också, men när jag väl var ensam med Sacke och såg honom i ögonen krävde kroppen något annat. Och samma sak var det nu.
Lusten flödade över igen och mina händer började slita upp knapparna på hans byxor samtidigt som hans händer tog sig in under kjolen och konstaterade att jag fortfarande saknade mina trosor. Insidan av mina lår var fortfarande kladdiga sedan tidigare och mitt underliv bultade av längtan efter Sackes lem, men Sackes fingrar tog sig ändå tid att smeka mig där jag var allra blötast.
‘Du behöver inte, vi hinner inte, bara kom in i mig’ ville jag säga, men ut kom bara några pip av den plötsliga njutningen. Åh, varför var jag så dålig på att hålla igen med oavsiktliga ljud? Jag darrade redan i hela kroppen, som om det aldrig skett något avbrott mellan avslutet på kullen och nu. Mina ben bar mig knappt, men Sacke höll mig upprätt och ledde mig fram till min säng. Jag dök rakt ner i sängen och begravde mitt ansikte djupt i kuddarna för att dämpa ljuden som jag visste snart skulle komma.
Jag hade alltid låtit pinsamt mycket av sex, men med Sacke var det ännu värre. Inte bara för att jag tyckte så mycket om honom, för att jag längtat så otroligt länge efter detta, utan också för att han var så stor. Jag hade märkt det direkt när jag kände hans stånd innanför byxorna uppe på ängen. Hans bula var av helt andra dimensioner än hos de killar jag varit med innan. Inte för att jag brytt mig särskilt mycket om storleken, en normalstor snopp har alltid varit mer än tillräckligt för att tillfredsställa mig. Men att känna Sacke knulla med med sin stora, grova snopp – till synes omedveten om sina dimensioner – gjorde det omöjligt att hålla tillbaka ljuden.
Jag tror inte kuddarna räckte. Sacke la sig över mig och jag välkomnade honom. Han var ivrig och knullade mig hårt, precis så hårt som jag behövde, men alldeles för hårt för att ljuden inte skulle höras utanför sovrummet. Hade han ens stängt dörren efter sig när han kom in? Nåja, det var ändå nästan ingen kvar i huset, utan alla var uppklädda redan och upptagna med de sista förberedelserna där ute.
När Sacke drog ut och lyfte sin kropp ifrån min behövde jag flera ögonblick för att hämta andan och få tillbaka kontrollen över min kropp. Jag vred mig för att se mot honom och han hjälpte mig att vända mig om. Hans stånd svajade fortfarande rakt ut och ryckte upp och ner, men utan tecken på att han nått i mål än.
“Herregud Sacke, vi har inte så mycket tid!” stönade jag.
“Fortfarande tio minuter” sa han och la sig över mig mellan mina särade ben. “Men jag vill se dig när jag avslutar.”
Jag hann inte svara innan han var inne i mig igen. Mitt ansikte knöt ihop sig och jag försökte att inte låta för mycket nu när kuddarna inte kunde dämpa mig. Jag kände mig inte så vacker, men jag älskade att känna hans flåsande andedräkt mot mitt ansikte.
“Du är så sexig så jag vet inte var jag ska bli av!” frustade han och jag tjöt högt till svar.
Tack och lov behövde han inte många stötar till för att gå i mål. Han kom i mig igen och höll själv för min mun, vilket milt uttryckt behövdes. Jag flåsade högt när Sacke till sist vågade släppa min mun. Gode gud, vad tog det egentligen åt oss? Nog för att jag brukar vara en lustfylld tjej, men att knulla så här vilt, två gånger om, och sen fortfarande känna en djup längtan efter mer, det hade jag aldrig upplevt innan.
Sacke klämde ner sig bredvid mig och fick ligga på sidan för att få plats i min smala gamla flicksäng. Han såg mig i ögonen och strök bort lite hår från min svettiga panna. Jag kunde fortfarande inte fatta att detta hände på riktigt, att Sacke verkade gilla mig på riktigt, trots att jag låg där, svettig, nersölad och slapp.
“Skit också…” suckade Sacke och jag hann känna en sekunds oro innan han fortsatte. “Du är fortfarande så sexig att jag inte vet vad jag ska bli av.”
Jag sträckte mig fram och kysste honom på munnen som svar.
“Det är du också.” sa jag.
Vi såg varandra i ögonen i några sekunder till innan han skakade på huvudet.
“Jag förstår inte hur jag ska klara av festen ikväll när du är så vacker. Jag kommer inte kunna titta på dig utan att längta tills vi är ensamma igen.” sa han.
Det ryckte till i min mage av blotta tanken på att Sacke kunde längta sig mycket efter mig.
“Inte jag heller” svarade jag och började fnittra. “Alltså, hur JAG ska klara av att se på DIG utan att vilja…”
Vi såg varandra i ögonen lite till. Sackes stånd höll redan på att resa sig igen och det kändes häftigt att han verkade känna precis likadant som jag.
“Men vi måste försöka. För pappas skull.” viskade jag.
Sacke nickade. Han klättrade ur sängen, något behindrad av sitt onda knä, och hjälpte mig upp. Våra svettiga kroppar förenades i en kram till och vi stod kvar där, som om vi båda behövde några sekunder för att besegra lusten igen.
“Vi behöver egentligen duscha” sa Sacke.
“Ja, men vi hinner inte” fnissade jag.
“Går den rätt?” frågade han med blicken mot klockradion på mitt nattduksbord, och jag nickade. “Fem minuter kvar tills välkomstskålen. Vad ska du ha på dig?”
Sacke tog handduken som hängt på tork på en stol sen morgonens dusch, och torkade först mitt ansikte och sen mina ljumskar och lår. Det hade gått fortare att klä mig själv, men jag njöt av varje sekund medan Sacke hjälpte mig att sätta på mig trosorna, behån, tajtsen och klänningen som låg på en pall framför garderoben. Det kändes tomt när han lämnade mig för att klä på sig på sitt rum medan jag försökte rädda frisyr och smink på typ trettio sekunder.
“Hur ser jag ut?” frågade jag när vi möttes vid trappan.
Hans blick sa allt som behövde sägas. Han kunde inte motstå mig, även om jag förmodligen inte var 100% representativ i frisyr och sminkning. Men de andra fick tycka vad de ville.
Jag var rädd att alla skulle stå och vänta med blickarna mot ytterdörren när vi klev ut, men riktigt den entrén fick vi inte. De flesta gästerna var på plats och stod och pratade glatt i grupper, medan mina syskonbarn gick runt med brickor med välkomstdrinkar och mingelmat. Men jag hann uppfatta hur mammas ögon glittrade lyckligt mot mig när hon såg mig innan hon tittade bort. Jag trodde det skulle kännas pinsamt att avslöjas med Sacke, men jag kunde bara känna stolthet. Jag letade upp Sackes hand med min och vi gick tillsammans ner för trappan mot gårdsplanen, som det par alla verkade ha hoppats på att vi skulle bli.
Festen gick lättare än jag trodde. Jag satt snett mittemot Sacke så vi kunde snegla på varandra, men inte klänga på varandra. Varje gång våra blickar möttes pirrade det till i kroppen, av lycka och av längtan till när vi skulle vara ensamma igen. Men längtan blev inte så stark att jag inte kunde närvara mentalt på min fars fest. Där var många gamla vänner till familjen som jag inte träffat på länge som det var härligt att prata med. Tal, spex och samtal höll mig kvar i situationen, även om varje blick jag kastade på Sacke gjorde mig mer och mer sugen på det som väntade senare ikväll.
Under en paus, efter att jag pratat en stund med mormor, gick jag för att leta upp Sacke. Jag hittade honom utanför ladan. Han pratade i telefon, men avslutade samtalet snabbt innan jag hann komma inom hörhåll. Inte för att jag var svartsjuk eller misstänksam på något sätt, men jag blev nyfiken på vad samtalet handlat om.
“Och vem var det där?” frågade jag när jag närmade mig och lät hans armar omsluta mig. “Din hemliga älskare?”
“Du vet vem min hemliga älskare är” svarade han.
“Ja, det vet jag” sa jag och kysste honom.
Jag borde kanske låtit bli, men jag kunde inte. Kyssen övergick snabbt till hångel och det märktes hur hungriga vi var efter varandra, båda två. Sackes händer smekte mina höfter och min rygg, men höll sig borta från de mest intima delarna ett tag. Men snart höll han händerna ovanför min midja, med tummarna mot mina bröst, som om han ville be om lov att låta händerna fortsätta uppåt. Jag stönade och ville så gärna känna hans händer gå lös på mina bröst igen, men nånstans hittade jag styrka och backade ifrån honom.
“Nej” flämtade jag. “Inte brösten, då kommer jag inte kunna hejda mig!”
“Jag är redan förbi den punkten…” suckade han och jag såg i hans ögon att det var sant.
Jag förstod hur han kände och ville så gärna låta honom få som han ville. Men det var inte läge nu. Jag backade två steg till och såg hur han plågades av sin längtan efter mig. Jag ville trösta honom, visa honom medlidande, men minsta lilla närmande skulle förmodligen leda till att jag också tappade kontrollen. Det bästa jag kunde göra var att fortsätta backa och hoppas att han såg i mina ögon att det var det bästa för oss just nu. Om bara en stund skulle jag och mina bröder framföra den sketch vi övat och förberett i flera veckor, så det passade inte att smyga undan med Sacke nu, hur gärna jag än ville.
Jag klamrade mig fast vid vetskapen om att allt hängde på min styrka att stå emot lusten just nu och flydde tillbaka in i ladan. Det effektivaste hade varit att bara joina ett gäng och gå med i samtalet, men jag var inte där mentalt. Jag kryssade mellan grupperna och gick ut genom en dörr på andra sidan ladan. Det var frestande att stanna där och låta höstkvällen svalka ner min kropp och mitt sinne, men om Sacke följde efter mig skulle han enkelt hitta mig och sen skulle vi vara fast i varandra igen. Jag fortsatte runt ladan, smet in i det gamla stallet, gick ut på andra sidan tills jag kommit runt hela gården.
Dold av en häck kunde jag på håll se ljuset från ladan och människorna som rörde sig ut och in. I skuggan kunde jag ana hur Sacke stod kvar i skuggan, fortfarande lutad mot ladugårdsväggen där jag lämnat honom. Det gjorde ont i mig att se honom stå där och återhämta sig. Jag förstod exakt vad han kände och kämpade emot. Eftersom han var kille gick det förmodligen att se hur upphetsad han var om han skulle gå in i ljuset, så han skulle bli tvungen att stanna där tills både tanke och lem lugnat sig. Fast det problemet hade ju andra lösningar… Jag hade ju kunnat ta med honom runt knuten och hjälpa honom med lemmen med en avsugning. Eller ja, med tanke på att ingen av oss hunnit duscha, så vore det kanske en bättre idé att bara göra det med handkraft. Fast jag var inte så bra på det hantverket, så då kunde jag lika gärna dra ner tajtsen och låta honom komma i mig. Men nej, det skulle inte gå, för jag skulle inte kunna hålla mig tyst nog.
Inget av det var aktuellt, för nu började alla samlas inne i ladan igen. Jag hörde Stefans fru ta till orda inne i ladan och be alla sätta sig, och jag visste att det innebar att det var dags för vår sketch. Jag smög tillbaka bakom stallet och skyndade mig sen runt tillbaka till dörren på baksidan av ladan. Andfådd stapplade jag in i ladan och både Stefan och Ralf såg misstänksamt på mig från scenen där de väntade på mig. Medan jag gick fram till scenen tittade Ralf mot dörren som om han förväntade sig att Sacke också skulle komma den vägen, men det gjorde han inte.
Sketchen blev ingen katastrof. Den kunde ha suttit tajtare, men folk hade fått i sig tillräckligt med dricka för att uppskatta den ändå, verkade det som. Jag såg mig om efter Sacke efter att vi var klara. Han satt inte på sin plats och stod inte längst bak där många andra ställt sig, med närmre till drickabordet.
Jag hängde med mina bröder ner från scenen och hamnade i ett gäng med Stefans gamla kompisar från byn innan jag såg Sacke. Han stod vid porten med en flaska i handen. Jag fick dåligt samvete för att jag lämnat honom ensam där ute. Det hade varit nödvändigt, men det måste ändå ha varit plågsamt för honom. Att han stod ensam i porten med en flaska var en rätt deppig syn och jag funderade på att överge Stefans kompisar för att muntra upp honom. Sketchen var avklarad, så kanske kunde vi smita iväg nu utan att någon skulle sakna oss.
“Och du då, Johanna, vad gör du nuförtin?” frågade en av Stefans kompisar.
“Åh, öh, jag…” mumlade jag medan jag slängde en sista blick bort mot Sacke som precis tog en klunk till av sin … lättöl? Jaja. “Öh, jag är inne på sista året nu på fysioterapeut-programmet. Känns jättespännande att snart vara färdig!”
Jag tvingade fram ett artigt leende och svarade halvt frånvarande på några följdfrågor medan jag sneglade bort mot porten igen. Sacke var borta. Jag tvekade en sekund, men bestämde mig för att stanna kvar och köra igenom det obligatoriska varför-heter-det-inte-sjukgymnast-längre-snacket först.
Fler gamla vänner anslöt sig till cirkeln och det tog ett tag innan jag hittade ett tillfälle att glida iväg. När jag väl lyckats komma loss hittade jag inte Sacke. Han var inte kvar runt porten, han fanns inte vid drickabordet, och han stod inte med några andra av grupperna varje i eller runt ladan. Jag gick bak till platsen i mörkret där vi hånglat en stund tidigare.
“Sacke?”
Jag sa hans namn tyst och försiktigt, för det var ännu mörkare nu och han skulle kunna stå i mörkret bara någon meter ifrån mig utan att jag skulle kunna se honom. Men jag fick inget svar.
“Sacke?!”
Jag famlade fram längs ladugårdsväggen för att känna om han stod där och kände oron stiga.
“SAACKEE?!!”
Jag började få svårt att hålla desperationen tillbaka. Några såg frågande på mig medan jag skyndade mig förbi ladugårdsporten igen och fortsatte bortåt över gårdsplanen. Var skulle jag leta? Jag snodde runt, hit och dit, utan att kunna bestämma mig om vart jag skulle gå. Jag var inte mörkrädd och jag kände gården utan och innan, men jag kunde ju inte leta igenom varenda buske och skrymsle efter Sacke. Det måste finnas något mer rationellt sätt att angripa problemet.
Det var tänt i boningshuset och Stefans äldsta dotter höll precis på att bära in en trave med disk som hon samlat ihop i ladan. Det brukade vara svårt att få henne att hjälpa till med sånt, och plötsligt förstod jag. Jag var nästan så att det kom en liten tår i ögat när ett brett leende växte fram och jag började gå mot ytterdörren. Naturligtvis var han där!
Jag smög in i hallen och kikade in i köket.
“Sacke, du behöver inte …” suckade mamma.
“Jo, men det är lugnt, jag tar denna också. Så har jag gjort min del när jag åker sen.” svarade han. Men vadå, ‘åker sen’?
“Du är oförbätterlig…” sa mamma med ett leende innan hon fick syn på mig. “Ja, titta, där är hon!”
Sacke vände sig mot mig och hans leende blåste bort det sista av stressen och oron jag precis känt.
“Hälsa Otto från mig!” sa mamma medan Sacke torkade av händerna på en handduk och jag väntade otåligt på att få kliva in i Sackes famn.
“Otto? Åka vart?” frågade jag när Sacke fått av sig diskförklädet och jag kramade om varandra mitt i köket, noga att inte kyssa honom inför mamma och syskonbarn.
“Det skulle ju vara en hemlighet” muttrade han med en blick mot mamma. “Jag tog mig friheten att packa med några av dina saker i väskan i hallen. Kom!”
Jag hann knappt se mig om efter mamma innan Sacke dragit med mig ut ur huset. Jag kände mig upprymd, pirrig, lycklig och förväntansfull inför vad Sacke hade planerat åt oss medan vi vinkade lite åt de som än en gång såg frågande när vi passerade ladan. Jag var på väg att påpeka att Sacke inte kunde köra bil efter allt som druckits under kvällen, men insåg att han förmodligen planerat detta ända sen början. Därmed var lättölen jag skymtade tidigare också förklarad.
Vi hoppade in i Sackes bil som om vi hade bråttom. Väskan slängde han bak i baksätet och sen startade han motorn och körde iväg, fort nog för att lämna leriga spår i gräset där bilarna parkerats. Jag drog upp knäna framför mig, flinade och undrade vad som skulle hända. Otto, som mamma nämnt, var väl Sackes farbror som bodde kvar i trakten. Hade han rentav kvar sitt vandrarhem?
Bland idéerna som fladdrat förbi i huvudet senaste minuten var Ottos vandrarhem kanske inte det mest glamorösa eller creddiga. Men det låg nära och nu när vi satt ensamma i bilen och gården avlägsnades bakom oss kände jag hur djupt jag längtade efter att bara få vara ensam med Sacke. När jag, två andetag senare sneglade mot Sacke var den förväntansfulla pirrigheten och utbytt mot ren och skär lust, minst lika starkt brinnande som när vi hånglat mot ladugårdsväggen. Det var inte många minuter till Ottos vandrarhem, men de var olidligt långa och jag ville helst att Sacke bara skulle stanna bilen så jag kunde kasta mig över honom och slita av honom kläderna på en gång.
Jag fick nöja mig med att hålla i Sackes hand så ofta han inte behövde växla. Men när vi svängt av landsvägen in på en mindre väg, och jag visste att vi hade ett par kilometer kvar var jag tvungen att göra något mer. Med min lediga hand knäppte jag upp behån och lyckades få undan den hjälpligt, så att jag med andra handen kunde föra Sackes hand upp till mina bröst. Om jag hade försökt hade jag inte kunnat hålla tyst medan han tog på mig. Men jag ville inte försöka vara tyst, utan lät extra mycket för att vara säker på att Sacke visste hur mycket jag längtade.
Innan vi var framme hade Sackes hand letat sig ner över min mage och in under tajtsen och trosorna. Jag stönade ännu högre när han hittade fram till mitt dyblöta sköte och jag fick allt svårare att sitta still i passagerarsätet.
Nyss hade jag känt att vi inte kunde nå fram till vandrarhemmet snart nog, men när Sacke parkerade bilen var det ändå lite för snart. Jag hade inte behövt mer än fem sekunder till för att komma när Sacke tog sin hand ifrån mig för att dra åt handbromsen. Jag satt kvar med ögonen hårt slutna, darrande och flåsande, medan Sacke klev ur bilen. Sacke tog med sig väskan och gick upp mot vandrarhemmet medan jag satt kvar. Jag var inte i slag att hälsa på Otto nu, och var inte ens säker på att mina ben skulle bära mig om jag gick ur bilen.
När Sacke kom tillbaka till bilen och hjälpte mig ut var jag vimmelkantig av hunger. Sacke höll mig framför sig, tätt så att jag kände hans stånd mot min rumpa.
“Otto?” frågade jag.
“Inte hemma. Men han berättade var han gömmer nyckeln, så att vi kunde komma in här.” förklarade Sacke innan han tryckte mig mot dörren och väste i mitt öra. “Ingen kommer höra oss här!”
Jag började direkt ge ifrån mig gälla gnyenden som svar, medan Sacke ivrigt krånglade ut sitt stånd ut byxorna, drog upp min klänning och fick ned tajtsen. Jag putade med rumpan mot honom och välkomnade honom. En närmast oändlig sekund senare var han äntligen i mig igen.
Mina rop ekade länge genom skogen medan Sacke tog mig mot vandrarhemmets ytterdörr. Sacke manade på mig och jag ropade ännu högre i frenesi bara för att jag kunde. I mitt mentala tumult uppfattade jag efter ett tag hur Sacke kom i mig, men lusten brann fortfarande så stark att det inte spelade någon roll.
Medan Sacke fortfarande var i mig rätade jag på kroppen och försökte kliva undan så att vi kunde öppna dörren. Han gled ur mig medan vi försökte ta oss in i hallen, begränsade av våra delvis neddragna byxor. Väl inne i hallen slet vi ivrigt av varandras kläder och sen föste Sacke mig in i vandrarhemmets sovrum tills jag ramlade baklänges ner i sängen. Sekunden senare hade han dykt ner mot mitt kön. Han slickade min klitoris och jag hann tänka att han förmodligen försökte undvika slidan där hans egen sats nu rann ur mig, innan jag var totalt borta igen.
Jag kom så snabbt att Sacke inte brydde sig om att sluta slicka mig och när jag kände ett finger i mig tror jag att jag kom igen innan Sacke till slut släppte taget om mig och lät mig hämta andan. Han var redan hård igen och väntade inte länge med att lägga sig över mig och komma in i mig igen, och sen var jag borta i knullandets högljudda frenesi igen.
Jag vet inte hur länge vi höll på, men vi hann byta ställning fler gånger än jag kunde hålla reda på. Jag kände mig yr och torr i munnen när Sacke tog en paus till och jag tog tillfället i akt att ställa mig på alla fyra innan Sacke trängde in i mig igen.
Jag hörde hur Sacke frustade och stötte på och jag svankade så mycket jag orkade för att hjälpa honom i mål. Han hade ju redan kommit flera gånger idag, så det var kanske svårt att nå fram igen. Jag höll i så gott jag kunde för att underlätta för honom, men jag började bli torr och matt, inte bara i munnen. Jag drog en kudde till mig att ta stöd mot, så att jag kunde använda ena handen till att smeka mig själv och försöka få fram mer fukt.
Det hjälpte lite och den dubbla stimulansen fick mig snart att stöna högt igen. Min kropp började rycka och vrida sig medan jag närmade mig ett nytt klimax och jag hoppades att det skulle hjälpa Sacke i mål. Med hjälp av mitt frenetiska gnuggande på min klitoris kände jag hur min slida började knyta sig igen och jag försökte dra in luft innan orgasmen träffade med full kraft.
Sen svartnade det för ögonen. Inte bara på det där härligt överväldigande sättet som en riktigt rungande orgasm kan orsaka, utan värre. Världen snurrade och varenda cell i kroppen kändes som att den ville vända ut och in på sig själv. Det gjorde ont och kändes som att jag skulle svimma. Kanske gjorde det också, för nästa sak jag visste av var att jag låg raklång i soffan och dreglade mot kudden. Det surrade fortfarande i hela kroppen och jag mådde illa när Sacke la sig över mig och försökte hitta in med sin snopp mellan mina ben igen.
“Nej… Trött…” var det enda jag fick fram.
Sacke klättrade genast av mig och satte sig på knä på golvet bredvid mig. Han strök lätt med fingrarna över min rygg och det sköljde bort de värsta känslorna.
“Var det skönt?” frågade han.
“Nej” svarade jag matt och ärligt och önskade att det inte var sant. “Det blev nog för mycket.”
Sacke kramade försiktigt om mig utan att jag orkade röra mig.
“Förlåt” viskade han och kysste min nacke.
“Inte ditt fel” sa jag.
Jag försökte sega mig upp, men orkade knappt röra mig alls. Sacke förstod, lyfte mig ömt och satte sig själv i ena änden av soffan så att jag kunde ligga i hans famn. Smärtan och obehaget var borta, men jag var matt i hela kroppen. Sacke lät fingrarna på ena handen flätas samman med min hand, men andra handen närmade sig långsamt mitt bröst. Jag orkade inte stoppa honom och tänkte att han väl kunde få ta på mig om han ville, men när de första fingrarna nådde upp till bröstet kände jag mig nästan illamående igen och stoppade hans hand.
“Förlåt” sa han.
“Nej, det är lugnt. Jag bara…”
Min röst var svag, tröttheten verkade sitta djupt i kroppen, men framförallt var sexlusten totalt bortblåst. Jag var mätt, totalt mätt på sex, helt enkelt. Jag älskade Sacke, och tryggheten av att känna hans armar om mig, men bara tanken på sex var direkt motbjudande. Jag hade aldrig upplevt något liknande innan, men så hade jag aldrig heller haft så mycket sex på en och samma dag. Jag hade ärligt trott att jag inte kunde bli mätt på sex, med tanke på hur ofta och hur mycket jag var kåt, men tydligen fanns det alltså en gräns.
“Jag kan inte fatta att detta är på riktigt” sa Sacke plötsligt.
“Inte jag heller” svarade jag.
Det var konstigt att en känsla som var så stark och överväldigande, kunde uttryckas fullt ut med så få ord. Det kändes som att jag borde säga mer, men allt var sagt med de tre orden. Jag kramade hårdare om Sackes händer och vred huvudet så att jag kunde känna hans bröst mot min kind.
“Kom du också?” frågade jag.
“Nej, men det är lugnt.” svarade Sacke.
Jag kände mot min rygg att han var helt slak, så kanske gjorde det inget, kanske var han lika mätt som jag. Men det spelade ingen stor roll, eftersom jag ändå inte skulle orka göra något åt det just nu.
“Det verkade på Raffe som att han tycker det är okej att vi … “ började Sacke, men tvekade med hur han skulle avsluta.
“… Ligger med varandra?” fyllde jag i.
“Jag tänkte säga, ‘är ett par’” sa Sacke.
“Ja, det är bättre. ‘Vi är ett par’” sa jag högt och smakade på orden.
Jag kände på hur Sacke kramade om mig att han kände sig lika lycklig som jag över det faktumet, att vi var ett par.
“Ja, det är okej för honom” stämde jag in sen.
“Mm” fortsatte Sacke tankfullt, som om han inte riktigt kunde förstå att Ralf var okej med att vi var ett par.
Han reste sig ur soffan, lade en filt över mig och gick till kylskåpet. Efter viss tvekan tog han fram en flaska med vin och ett paket smör. I skåpen ovanför hittade han ett par vinglas och ett paket knäckebröd. Han tittade mot mig och verkade läsa mina tankar innan han letade upp en kanna som han fyllde med vatten.
När han hade satt sig bredvid mig och jag fått i mig ett glas vatten berättade jag om hur Ralf och Stefan alltid skämtat om att vi borde bli ett par, så att han kunde bli en del av familjen på riktigt. Jag vågade inte säga att de ville att vi skulle gifta oss, det var lite för tidigt att ta upp det som ämne. Istället berättade jag om hur jag brukade reagera på deras skämt, och vad det berodde på, vilka känslor jag haft för Sacke genom alla år. Det kändes rätt, och befriande, att äntligen få prata ordentligt om vad jag alltid känt för honom.
Vårt samtal fortsatte in på alla möjliga ämnen. Jag hade fått i mig ett knäckebröd och kände orken återvända så att jag vågade hälla upp ett glas vin. Snart skrattade vi hjärtligt åt minnen från förr och dagen. Det var så härligt att få vara själv med Sacke, utan att varken bröder eller lusten störde. Lusten skulle komma tillbaka, men just nu kändes det faktiskt som en befrielse att kunna prata öppet om allt möjligt, utan att känslor och längtan var med och påverkade.
Vi passade så bra ihop, Sacke och jag. Vi var liksom på samma våglängd, hur klyschigt det än är att säga. Vi förstod varandra så bra, ännu bättre när det bara var vi än när Ralf och Stefan var med.
Knäckebröden var slut och vi hade satt oss tillrätta i soffan med varsitt glas vin. Sacke satt med ryggen mot armstödet och jag satt i hans famn. Det kändes underbart att ha Sackes armar om mig, men jag hade behövt flytta bort hans hand från mitt bröst vid något tillfälle när min kropp fortfarande var mätt på sex. Istället höll han handen på mitt lår, med fingrarna in mot insidan av låret. Jag gick med på att han hade handen där, men la min hand på hans för att handen inte skulle börja smyga sig upp mot grenen.
Men det var då. Efterhand som vi satt där, pratade och drack, så blev jag mer och mer medveten om handen på insidan av mitt lår, på ett annat sätt än tidigare. Jag strök med mitt pekfinger längs hans pekfinger och önskade att han skulle flytta handen lite längre upp, men Sacke höll ädelt kvar handen där jag stoppat den en stund tidigare. Jag lyfte lite på ena benet för att öppna upp mitt sköte lite mer, men han tog fortfarande inte hinten utan höll sin hand alldeles stilla.
Jag vred mitt huvud och nosade på Sackes hals, andades in doften av hans närhet och blev så full av lust att jag inte kunde vänta längre. Så långsamt jag bara kunde förmå mig tog jag tag om hans hand och förde den närmre mitt kön. Sacke tvekade lite, fortfarande inställd på att hålla igen för min skull, men jag visste att jag skulle orka nu. Kanske var det på min andning som han hörde hur mycket jag längtade, och han lät sina fingrar leta sig fram och känna hur varm, fuktig och villig jag var.
Jag pressade mitt ansikte mot hans hals och gnydde fram mitt välkomnande av hans fingrar. Lusten var stark, men annorlunda nu. Mer tålmodig och kontrollerad och jag såg fram emot det vi hade framför oss. En stund av, inte bara vilt, frenetiskt knullande, utan något ännu bättre. Ömt, känslosamt och innerligt älskande.
Picknickfilten
- Bara vi två kvar, del 1 (Favorit i repris)
- Bara vi två kvar, del 2 (Arkivet #56)
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.