Bara träning – del #1

Det här är del 1 av 1 i Bara träning

Hon kom in första gången en grå tisdagsmorgon.

Jag hade precis satt på kaffet i det lilla pentryt bakom receptionen när glasdörren öppnades. Jag tittade upp av ren vana. Ännu en ny klient. Ännu ett formulär. Ännu ett schema att fylla.

Sen såg jag henne ordentligt.

Mörkblont hår uppsatt i en enkel knut. Nacken bar. Ansiktet rent, nästan stramt i det bleka ljuset från fönstret. Fylliga läppar. Grågröna ögon. Hon hade en svart jacka över armen och en grå träningströja under. Tights som redan satt bra över höfter och lår.

Jag blev faktiskt förvånad.

Det hände sällan. Jag hade sett hundratals kroppar. Tränat dem. Korrigerat dem. Glömt dem. Men det fanns något hos henne som landade direkt. Inte bara snygg. Kvinnlig på ett sätt som inte var ansträngt. En mjukhet under det tränade. Något stilla.

Fan.

Jag reste mig. Log det vanliga, professionella leendet och gick fram.

”Erik,” sa jag och räckte fram handen.

Hon tog den. Varm. Torr. Ett kort, artigt tryck.

”Linn. Hej.”

Rösten var lugn. Lite låg. Hon log tillbaka, men det var ett försiktigt leende. Som om hon inte var helt bekväm med att vara där än.

Jag visade henne omklädningsrummet och bad henne fylla i hälsodeklarationen. Medan hon var borta stod jag kvar vid disken och tittade ut genom fönstret utan att egentligen se något.

Gift. Två barn. Ekonomichef. Vill bli stramare.

Jag hade läst formuläret kvällen innan. Inget ovanligt. Men nu, efter att ha sett henne, kändes det plötsligt mer konkret.

När hon kom ut igen hade hon bytt om. Tunn ljusgrå tröja. Svarta tights. Barfota på det svala golvet. Hon hade behållit knuten, men några lösa slingor hade fallit fram vid tinningarna.

Jag lät blicken gå över henne en enda gång. Sedan nickade jag mot studion.

”Kom.”

—

Första passet körde jag medvetet enkelt.

Uppvärmning. Teknik. Lätta vikter. Jag ville se hur hon rörde sig. Hur hon andades. Hur hon reagerade när det blev jobbigt.

Hon var koncentrerad. Frågade när hon var osäker. Tackade när jag korrigerade. Svettades tidigt – en fin, jämn glans över bröstbenet och längs halsen. Tröjan började klistra sig mot ryggen redan efter tjugo minuter.

Jag stod bakom henne under knäböjen och rättade till höfterna med båda händerna.

”Knäna ut. Vikten i hälarna. Så. Bra.”

Huden under tyget var varm. Jag kände det även genom tightsen. Hon andades ut när jag tryckte till. Gjorde om. Klarade det.

”Snyggt,” sa jag.

Hon log kort. Andfått.

Vi körde vidare. Utfall. Höftlyft. Planka. Jag pushade lagom. Berömde när det var befogat. Höll tonen lätt.

”Du har bra grundstyrka.”

”Det syns att du tränat tidigare.”

”Andas ut på vägen upp. Just det.”

Ibland skrattade hon när det blev tungt. Ett litet, nästan generat skratt som kom mellan andetagen.

”Gud, det här är jobbigare än jag trodde.”

”Bra,” svarade jag. ”Då gör vi rätt.”

När passet var slut stod hon med händerna på knäna och andades. Svett rann längs tinningen. Tröjan var mörk på ryggen. Tightsen likaså längs midjan.

Jag räckte henne en handduk.

”Bra jobbat i dag.”

Hon torkade ansiktet. Tittade upp.

”Tack. Det kändes… bra. Jobbigt. Men bra.”

Jag nickade.

”Samma tid på torsdag?”

Hon tvekade bara en bråkdel.

”Ja. Det går bra.”

När hon gått in i omklädningsrummet stod jag kvar och samlade ihop vikterna. Doften av hennes svett låg kvar i luften. Ren. Lite söt under det salta.

Jag tänkte inte så mycket på det då. Bara att det hade varit ett ovanligt trevligt första pass.

Och att jag redan såg fram emot nästa.

—

Torsdagen kom snabbare än den borde.

Hon steg in med samma försiktiga leende. Hade bytt till mörkblå tights och en vit tröja. Håret i knut igen.

Vi körde tyngre den här gången. Jag la på mer vikt. Lät henne jobba. Svettades själv när jag visade vissa lyft. Tog av mig tröjan efter trettio minuter för att det blev för varmt.

Jag märkte att hon tittade. Snabbt. Sen bort mot spegeln.

Vi skrattade en gång när hon tappade balansen i ett utfall och jag hann ta emot henne med en hand mot magen. Kort kontakt. Varm hud under det tunna tyget. Hon skrattade generat.

”Ursäkta.”

”Det är därför jag är här,” sa jag och log.

Efter passet satt vi en stund på golvet och drack vatten. Båda andfådda. Svettiga. Hon torkade sig i nacken. Jag såg hur tröjan klistrade sig mot brösten. Hur bröstvårtorna var lite synliga genom det fuktiga tyget.

Jag tittade bort.

Okej. Lugna dig. Hon är gift.

Hon reste sig först.

”Tack för i dag. Det var kul.”

Ordet kul landade ovanligt.

”Det var det,” svarade jag.

När hon gått stod jag under duschen längre än vanligt. Lät det kalla vattnet rinna.

Jag var fortfarande förvånad över hur starkt hon satt kvar i huvudet.

Och över hur mycket jag redan ville se henne igen.

—

Efter de första två passen började något förändras.

I orden.

Jag märkte att hon log mer när jag berömde. Att hon stannade kvar några minuter extra. Att hon skrattade lättare.

Så jag testade.

”Du har fått en riktigt fin form på rumpan,” sa jag en torsdag medan hon gjorde höftlyft. Rösten var lätt. Nästan skämtsam. ”Det syns.”

Hon andades ut genom ansträngningen. Log snett mot spegeln.

”Är det så du får alla klienter att komma tillbaka?”

Jag log.

”Bara de som förtjänar det.”

Hon skakade på huvudet, men kinderna blev rosa. Hon såg inte arg ut. Bara lite generad. Och road.

Nästa pass fortsatte jag.

När hon klarade ett tyngre set i marklyft stod jag bakom och sa:

”Stark. Och snygg när du lyfter så.”

Hon skrattade till. Andfått.

”Du är omöjlig.”

”Är jag?”

Hon tittade på mig i spegeln. Höll blicken en sekund för länge.

”Lite.”

Vi skrattade båda. Svettiga. Tröjorna klistrade. Det kändes lätt. Farligt lätt.

Jag tog av mig tröjan när det blev för varmt. Hon tittade. Jag lät henne. Sa ingenting om det.

Efter passet satt vi på golvet som vanligt. Drack vatten. Hon torkade sig i nacken.

”Du flörtar,” sa hon plötsligt. Inte anklagande. Mer konstaterande.

Jag höjde ögonbrynen.

”Gör jag?”

”Ja.”

”Och?”

Hon log lite. Tittade ner i vattenflaskan.

”Det är… smickrande. Ska jag väl säga.”

Sen reste hon sig. Samlade ihop sakerna.

”Men det är bara träning,” lade hon till. Lätt. Som om hon mest sa det till sig själv.

”Bara träning,” upprepade jag.

Hon nickade och gick.

Jag satt kvar. Kände hur något hade förskjutits. Hon hade gillat det. Nästan flörtat tillbaka.

Bra. Då finns det en öppning.

—

Veckan efter tog jag det ett steg längre.

Under stretchningen efter ett tungt pass lät jag handen glida högre upp på innerlåret än tidigare. Tummen vilade nära. För nära.

Hon andades in skarpt.

Jag tryckte lite mer. Lät fingrarna stryka.

Då satte hon handen över min. Bestämt.

”Erik.”

Rösten var inte lekfull längre.

Jag stannade genast.

Hon tittade på mig. Allvarlig. Svettig. Andningen fortfarande snabb från passet. Tröjan klistrade sig mot brösten och jag såg att bröstvårtorna fortfarande var hårda. En mörkare fläck syntes tydligt mellan benen. Hon märkte antagligen att jag såg det. Käken spändes.

”Det här är inte okej.”

Jag drog undan handen.

”Förlåt.”

Hon satt kvar en stund. Tog tag i handduken men använde den inte. Händerna var inte helt stadiga.

”Jag är gift,” sa hon. Tydligt. ”Jag älskar min man. Sånt här kanske funkar på andra. Men inte på mig. Jag är här för att träna. Inget annat. Okej?”

Jag nickade långsamt.

”Okej. Jag hör dig.”

Tystnaden som följde var för lång. Vi satt kvar på mattan. Båda svettiga. Doften av henne låg tung mellan oss. Hon tittade ner. Jag tittade på hennes händer. Hennes vigselring. Fan vad korkad jag är! Pinsamt!

Ingen av oss sa något mer.

Till slut andades hon ut, reste sig och klädde på sig jackan utan att duscha. Packade ihop snabbt. Gick mot dörren utan att möta min blick.

”Hejdå,” sa hon bara.

”Hejdå.”

När dörren stängdes stod jag kvar. Orden hängde kvar i rummet. Hennes ”jag älskar min man” blandades med doften av hennes svett och den synliga fläcken jag sett.

Jag kände skam. Tydlig.

Men under den fanns något annat. Kallare.

Hon behövde säga det högt. Det betyder att det fanns något att sätta sig emot.

—

Nästa pass kom hon in med rakare hållning än vanligt.

Hon ställde ner väskan. Tog av sig jackan. Vände sig mot mig innan vi ens börjat.

”Jag måste säga en sak.”

Jag stannade upp. Väntade.

Hon andades in.

”Du är snygg. Det vet du. Det vet jag också. Och det är… smickrande. På riktigt.”

Hon höll min blick.

”Men jag är gift. Och jag är inte den otrogna typen. Det tänker jag inte bli heller.”

Jag nickade.

”Jag förstår. Och jag respekterar det.”

Hon tittade på mig en stund till. Som om hon vägde orden.

Sen log hon plötsligt. Lite snett. Lite smärtsamt flörtigt.

”Bra. Då vet vi det. Ska vi sätta igång?”

Jag log tillbaka. Lättare än jag kände mig.

”Absolut.”

Vi började träna.

Men något hade lagts fram i ljuset nu.

Hon hade erkänt attraktionen.

Och samtidigt stängt dörren.

Jag tänkte redan på hur jag skulle få den att glipa igen. Det fanns nog fan en öppning ändå, det finns det hos alla.

—

De följande passen blev annorlunda.

Jag gjorde precis det hon bett om.

Ingen flört. Inga kommentarer om hur hon såg ut. Inga händer som stannade för länge. Stretchingen var kort, korrekt och avslutades i tid. Jag berömde bara det som hörde till träningen.

”Bra djup.”

”Stabilt.”

”Andas ut där.”

Inget mer.

Hon märkte det.

Första passet efter samtalet verkade hon lättad. Hälsade kort. Tränade koncentrerat. Packade ihop utan att stanna kvar.

Andra passet tittade hon på mig lite längre när jag förklarade en övning. Som om hon väntade på något som inte kom.

Jag gav henne ingenting.

Tredje passet kom hon i tajtare tights än på länge. En tunn svart tröja. Håret löst.

Jag sa ingenting om det.

Vi körde ett tungt pass. Båda svettades. Jag behöll tröjan på. Skrattade inte åt de vanliga sakerna. När hon tappade balansen i ett utfall tog jag emot henne, men släppte direkt.

Efteråt satt hon kvar på golvet medan jag plockade ihop vikterna.

”Du är… annorlunda,” sa hon till slut.

Jag tittade upp.

”Hur då?”

”Bara… mer distanserad. Professionell.”

Jag nickade.

”Det var det du ville.”

Hon satt tyst en stund. Torkade sig i nacken. Tröjan klistrade sig mot kroppen.

”Ja,” sa hon. ”Det var det.”

Men hon lät inte övertygad.

—

Nästa gång stannade hon längre.

Hon frågade om en övning hon redan kunde. Skrattade lite för mycket åt något jag sa. När jag räckte henne vattenflaskan lät hon fingrarna vidröra mina en sekund längre än nödvändigt.

Jag noterade det. Sa ingenting.

Under stretchningen låg hon på mattan och tittade i taket medan jag arbetade med höfterna. Korrekt. Avmätt.

När jag var klar satte hon sig upp.

”Erik.”

”Mm?”

Hon tvekade.

”Det är… tystare nu.”

”På vilket sätt?”

Hon skakade på huvudet. Log snett, nästan irriterat.

”Strunt i det.”

Hon reste sig och gick mot omklädningsrummet.

Jag stod kvar.

Hon saknar det. Redan.

—

Ytterligare ett pass senare kom hon med rakare axlar.

Vi tränade som vanligt. Svettades. Jag höll distansen.

Efter sista setet stod hon med händerna i sidorna och andades. Tittade på mig.

”Du får gärna säga att det ser bra ut ibland,” sa hon plötsligt. Rösten var lätt, men det fanns något under.

Jag höjde ögonbrynen.

”Tekniken ser bra ut.”

Hon fnyste. Ett litet, frustrerat ljud.

”Det var inte det jag menade.”

Jag höll blicken.

”Vad menade du då?”

Hon öppnade munnen. Stängde den. Skakade på huvudet igen.

”Ingenting. Glöm det.”

Hon tog sin väska. Stannade i dörren.

”Samma tid på tisdag?”

”Ja.”

När hon gått log jag sakta.

Hon hade börjat bjuda in.

Smått. Försiktigt. Nästan mot sin vilja.

Och jag hade inte gett henne något ännu.

—

Nästa pass tog jag det ett steg längre.

Inte med beröring. Med ord.

Vi höll på med höftlyft. Hon svettades. Andades tungt. Formade kroppen precis som hon ville.

Jag stod bredvid och tittade på henne i spegeln. Lugnt. Sakligt.

”Jag har en klient som började ungefär där du är nu. Samma mål. Stramare, mer definierad. Hon har verkligen fått till det. Rumpan, höfterna, hela linjen. Det sitter perfekt. Riktigt snyggt.”

Linn satte ner stången lite hårdare än nödvändigt.

”Så hon är… klar, liksom?”

”Inte klar. Men hon har kommit långt. Det syns direkt när hon går.”

Hon nickade kort. Började nästa set. Rörelserna var stela. Käken spänd. Hon undvek min blick i spegeln.

Jag lät det sjunka in.

Efter några minuter frågade hon, försökte låta likgiltig:

”Tränar hon fortfarande hos dig?”

”Ja. En gång i veckan.”

Hon svarade inte. Körde klart. Torkade sig i ansiktet. Packade ihop snabbare än vanligt.

Bara ett kort ”hejdå”.

Jag stod kvar och torkade stången.

Hon hade inte gillat det.

Inte bara för att någon annan lyckats.

Utan för att jag pratat om hur snyggt det såg ut – på någon annan.

Distansen jag skapat gjorde det värre.

Det fanns ingen bekräftelse att luta sig mot. Bara jämförelsen.

Irritation. Avund. Något hon inte ville kännas vid.

Hon hade börjat sakna det jag tagit bort.

Nu hade jag dessutom gett henne något att mäta sig emot.

Det var precis den sortens tomrum jag ville ha.

—

Nästa gång kom hon in med en annan energi.

Tajtare tights. Tunna. Håret löst. En tröja som satt närmare kroppen än tidigare. Hon log redan i dörren. Lite för mycket. Som om hon bestämt sig för något.

Vi började träna. Hon skrattade lättare åt sakerna jag sa. Mötte min blick oftare i spegeln. Stannade kvar mellan seten i stället för att gå ifrån. När jag korrigerade hennes höfter andades hon ut och lät handen ligga kvar en sekund längre än hon brukade.

Efter ett tungt set i knäböj stod hon och andades. Svettig. Kinderna röda. Tröjan klistrade sig mot brösten.

”Du tittar på mig annorlunda i dag,” sa hon. Rösten var lätt. Nästan lekfull. Men det fanns något under. Ett behov.

Jag tittade på henne.

”Gör jag?”

”Ja.” Hon log snett. Försökte hålla det luftigt. ”Eller så inbillar jag mig. Men… du brukade säga mer. Om hur det såg ut. Om… mig.”

Hon tystnade. Som om hon ångrade att hon gått så långt. Men hon tog inte tillbaka det.

Jag sa ingenting på en stund. Lät tystnaden bli obekväm.

Sen frågade jag lugnt, nästan torrt:

”Var det inte träning du var här för?”

Hon stelnade till. Leendet försvann. Kinderna blev djupröda.

”Jo,” sa hon. Snabbt. För snabbt. ”Självklart. Det är det jag är här för.”

Hon tittade bort. Tog upp vattenflaskan. Drack. Satte ner den lite för hårt.

”Jag menade inte… det var bara…” Hon skakade på huvudet. Irriterad. Generad. Rösten blev lägre. ”Det är skillnad på att få höra att man gör rätt och att… bli sedd. Det är allt.”

Hon bet sig i läppen. Som om hon sagt för mycket.

Jag nickade långsamt.

”Okej.”

Inget mer.

Vi fortsatte passet. Men något hade förskjutits igen.

Hon tränade hårdare. Sade mindre. Undvek min blick ett tag. Sen tittade hon ändå – snabbt, som om hon inte kunde låta bli. När jag räckte henne handduken lät honom fingrarna stanna kvar mot mina en sekund. Hon drog sen undan dem som om hon bränt sig.

Efteråt packade hon ihop långsammare än sist. Stod kvar medan jag torkade stången. Händerna i sidorna. Osäker.

”Du behöver inte vara så… fyrkantig,” sa hon till slut. Rösten var låg. Nästan generad.

Jag tittade upp.

”Du bad mig vara det.”

Hon andades ut genom näsan. Ett litet, frustrerat ljud. Käken spänd.

”Jag vet. Men det betyder inte att…” Hon tystnade. Skakade på huvudet. ”Strunt i det.”

Hon greppade väskan. Stannade i dörren. Tittade tillbaka en kort sekund. Som om hon väntade på att jag skulle säga något mer. Ge henne det hon egentligen kommit för.

Jag sa ingenting.

Hon gick.

Jag stod kvar

Hon hade sökt bekräftelsen. Tydligt. Nästan blottat sig.

Jag hade påmint henne om hennes egna ord.

Och hon hade inte gillat att bli avslöjad – men hon hade heller inte stängt dörren.

Tvärtom.

Hon var mer öppen nu. Just för att hon blivit störd.

Och just för att jag fortfarande inte gett henne det hon ville ha.

—

Det hände en torsdag.

Vi hade kört drygt fyrtio minuter. Hon svettades ordentligt. Tröjan klistrade sig mot ryggen och brösten. Andningen var tung. Jag stod bakom henne under knäböjen, händerna löst på höfterna, precis så professionellt som hon bett om – och precis så nära att hon måste ha känt värmen från mig.

Då öppnades dörren.

En man klev in. Kanske mellan 45 och 50 år. Mörkt hår med lite grått vid tinningarna. Rak hållning. Bredare axlar än genomsnittet. Snygg på ett vanligt, pålitligt sätt. Ren stoppad skjorta under en öppen jacka. Jeans. Den sortens man man ser på förskoleparkeringen eller på ICA en lördag. Manlig. Stabil. Men bredvid det som fanns i rummet mellan oss kändes han… vanlig. Lite tråkig.

Linn såg honom i spegeln och stelnade till.

”Hej,” sa han och log. Vänligt. Självklart. ”Jag var tidig. Tänkte att jag kunde titta in.”

Hon reste sig. Torkade sig snabbt i ansiktet. Kinderna var redan röda av träningen – nu blev de djupare.

”Hej,” sa hon. Rösten lite för ljus. ”Det här är Erik. Min tränare.”

Jag gick fram. Räckte fram handen.

”Erik.”

Han tog den. Fast grepp. Torrt. Självklart.

”Martin. Tack för att du tar hand om henne. Hon har blivit starkare. Gladare också. Det märks hemma.”

Orden landade tungt.

Jag log artigt.

”Det är hon som gör jobbet.”

Martin tittade på Linn. Stolt. Omedveten.

”Det ser tungt ut. Fortsätt ni. Jag sätter mig här.”

Han satte sig på bänken vid väggen. Tog upp mobilen. Helt avslappnad.

Linn mötte min blick en kort sekund. Något flackade där. Skam. Medvetenhet. Något annat.

Vi fortsatte.

Jag höll mig korrekt. Korta instruktioner. Ingen onödig beröring. Men varje gång jag ställde mig bakom henne kände jag hur hon andades annorlunda. Hur hon spände sig. Hur hon undvek att titta i spegeln för länge.

När hon gjorde höftlyft satt Martin bara några meter bort. Bläddrade i telefonen. Tittade upp ibland och log när hon stönade till av ansträngning.

”Bra, älskling,” sa han en gång.

Hon svarade inte. Bara andades.

Jag kände det i magen. En kall, obehaglig knut. Skam. Och under den – något mörkare. Något som njöt av att han satt där och inte förstod.

När passet var slut reste sig Martin.

”Snyggt jobbat ni.”

Han la armen om Linn. Kysste henne lätt på tinningen. Hon stod stel en sekund innan hon log.

”Vi ses på tisdag,” sa hon till mig. Rösten var kontrollerad.

”Tisdag,” bekräftade jag.

De gick tillsammans. Hans hand i hennes rygg. Hennes axlar fortfarande lite stela.

När dörren stängdes stod jag kvar i det tomma rummet.

Doften av hennes svett låg kvar.

Hans ”hon har blivit gladare” ekade.

Jag torkade stången långsamt.

Skulden var tydligare nu.

Men det var också något annat.

Han hade sett oss.

Han hade inte sett något alls.

Och hon hade stått mitt emellan.

—

Tisdagen efter kom hon in mer återhållsam.

Inget flörtigt leende. Inga tajtare kläder än nödvändigt. Hon hälsade kort, bytte om och ställde sig redo. Som om Martins besök fortfarande låg kvar mellan oss.

Vi körde igång. Jag höll mig korrekt första halvtimmen. Korta instruktioner. Ingen onödig beröring.

När hon vilade mellan seten, svettig och andfådd, sa jag det.

Lugnt. Nästan i förbigående.

”Trevlig, din man.”

Hon tittade upp. Lite spänd.

”Ja. Han är det.”

Jag nickade. Lät det hänga en stund.

”Han verkade stolt över dig. Det märktes.”

Hon log kort. Osäkert.

”Han är… sån. Stöttande.”

Jag ställde mig bakom henne inför nästa knäböj. Händerna på höfterna. Korrigerade. Lät dem ligga kvar lite längre än jag gjort på sistone.

”Han är stabil,” sa jag lågt, nära hennes öra. ”Pålitlig. Den sorten man bygger liv med.”

Hon andades in. Jag kände det under händerna.

Sen mjukare:

”Men jag förstår att du blir gladare som han sa, att du tydligen blir glad av att bli sedd också.”

Hon stelnade. Kinderna rodnade. Jag såg det i spegeln.

”Det är träningen,” sa hon. Rösten var inte helt stadig. ”Det är därför jag mår bättre.”

Jag tryckte lätt med tummarna mot höfterna. Justerade vinkeln. Lät dem stanna.

”Bara träningen?”

Hon tittade på mig i spegeln. Höll blicken för länge.

”Martin är trygg. Snäll. Bra. Han… ser mig. På sitt sätt.”

Hon tystnade. Som om hon hörde sig själv.

Jag lät händerna glida en aning längre ner, fortfarande på höfterna, men närmare linningen. Bara en centimeter.

”Och på mitt sätt?”

Hon andades ut. Käken spänd. Men hon flyttade sig inte undan.

”Det är… annorlunda,” sa hon till slut. Lågt. ”Det är skillnad.”

Orden hängde kvar.

Jag släppte greppet. Klev bakåt.

”Bra. Då tar vi nästa set.”

Hon nickade. Gjorde övningen. Men andningen var djupare. Och när hon reste sig mötte hon min blick igen – generad, irriterad, och mer öppen än innan.

Hon hade jämfört oss.

Omedvetet.

Och låtit mina händer stanna kvar medan hon gjorde det.

—

Tisdagen efter kom hon som vanligt.

Hon svettades dock mer än vanligt. Tröjan klistrade sig. Andningen var tung. Jag höll mig korrekt under själva träningen – korta instruktioner, ingen onödig beröring – men något i luften var redan annorlunda.

När vi var klara började jag stänga av lamporna längst bak. Samla ihop vikterna. Vanliga rutiner.

Hon borde ha gått.

I stället stod hon kvar. Drack vatten. Torkade sig i nacken. Tittade på mig.

”Kan du… ta stretchingen ordentligt i dag?” sa hon. Rösten var låg. ”Den djupa. För höfterna.”

Jag tittade på henne.

”Nu? Jag håller på att stänga.”

Hon nickade. Lite för snabbt.

”Bara en stund. Om det går.”

Jag stängde av ytterligare en lampa. Lämnade den över britsen tänd. La ut en ren handduk.

”Lägg dig.”

Hon gjorde det. Långsamt. Låg på rygg först, sen vände hon sig när jag bad om det. Jag började med bakre låren. Korrekt. Metodiskt. Händerna varma mot den svettiga huden genom tightsen.

Hon andades ut. Djupt.

Jag förde upp det ena benet. Tryckte. Lät handen glida längs innerlåret. Högre än sist. Högre än hon tidigare tillåtit.

Hon spände sig. Men sa ingenting.

Jag fortsatte. Fingrarna följde kanten av tightsen där de skar in mot ljumsken. Sen gled tummen in under linningen vid höften – under det elastiska bandet, under troskanten – och vidare inåt längs den bara huden där.

Varm. Svettig. Mjuk.

Kanten där bara hennes man fick placera sina fingrar.

Nu var mina där.

Hon ryckte till. Andningen blev ytligare. Händerna grep tag i kanten av britsen. Släppte. Greppade igen.

Jag rörde tummen. Millimeter. Längs huden. Inget mer.

Doften av henne steg tydligare i det dämpade ljuset.

Hon öppnade munnen. Stängde den. Andades in skarpt genom näsan.

”Vad… vad stretchar du där nu?”

Rösten var ostadig. Som om hon fortfarande försökte hålla kvar ramen.

Jag svarade lugnt, medan tummen låg kvar mot den bara huden:

”Höftböjarna. Djupt.”

Hon tystnade. Käken spänd. Ögonen hårt slutna. Bröstkorgen höjdes och sänktes för snabbt.

Jag väntade.

”Ska jag dra undan?” frågade jag lågt.

Hon svarade inte.

Sekunderna drog ut. Jag kände hur huden under tummen var fuktig av svett. Hur hon varken lyfte höften bort eller sade stopp.

Hon andades. Spände sig. Släppte efter en aning. Spände sig igen.

Först då kom ordet.

”Sluta.”

Det tog för lång tid.

Jag drog undan handen direkt.

Hon satte sig upp. Snabbt. Vände sig bort. Tog tag i handduken och höll den framför sig som en skärm. Andningen var ojämn. Kinderna djupröda.

”Jag… det var för långt,” sa hon. Rösten skälvde. ”Jag sa ju. Jag är gift. Jag menar det.”

Jag stod kvar. Lugnt.

”Du lät mig.”

Hon tittade upp. Ögonen blanka. Ilska och skam och något annat.

”Jag… det betyder inte att…” Hon skakade på huvudet. ”Fan. Jag borde gå.”

Hon klev ner från britsen. Tog sina saker med darrande händer. Klädde på sig jackan utan att duscha. Gick mot dörren.

Stannade.

Utan att vända sig sa hon:

”Det här får inte hända igen.”

Jag svarade inte.

Hon stod kvar några sekunder för länge. Som om hon väntade på något mer. Eller som om hon själv inte riktigt ville gå.

Sen öppnade hon dörren och gick.

Jag stod kvar i det dämpade ljuset. Doften av henne låg kvar på britsen. På mina händer.

Hon hade stoppat mig.

Men det hade tagit för lång tid.

Och hon visste det.

Det var en seger.

—

Nästa pass kom hon in mer sluten.

Hälsade kort. Bytt om snabbt. Ställde sig redo utan att titta särskilt mycket på mig.

Jag höll mig korrekt. Ingen onödig beröring. Ingen stretch som gick för långt. Bara träning.

Hon verkade både lättad och spänd. Som om hon väntade på att jag skulle försöka igen.

Jag gjorde det inte.

Efter sista setet torkade hon sig i ansiktet och sa:

”Jag måste duscha. Jag ska vidare på AW direkt.”

Jag nickade.

”Okej. Jag stänger snart.”

Hon gick in i omklädningsrummet. Dörren stängdes – men inte helt. Den stod på glänt. Några centimeter. Tillräckligt för att ljudet av dragkedjor och tyg skulle höras tydligt.

Jag hörde vattnet sätta igång. Hörde hur hon rörde sig under duschen. En kort stund såg jag bara en skugga genom springan. Ingenting tydligt. Men nog för att jag skulle stanna upp med det jag höll på med.

Jag plockade ihop vikterna. Långsammare än vanligt. Torkade stången. Ställde undan hantlarna. Allt medan vattnet fortsatte rinna bakom den halvöppna dörren.

När vattnet stängdes av hörde jag hur hon klädde på sig. Jacka. Väska. Stegen mot dörren.

Hon kom ut med blött hår. Doftade schampo och tvål. Kinderna fortfarande lite rosa från värmen.

”Hejdå,” sa hon.

”Hejdå.”

Hon gick.

Jag stängde ytterdörren efter henne. Släckte ett par lampor. Gick tillbaka för att kolla att allt var avstängt.

Då såg jag dem.

På bänken i omklädningsrummet. Hoprullade. Svarta. Tunna. Liggande precis där hon måste ha lagt dem innan duschen.

Jag stannade i dörröppningen en stund.

Sen gick jag fram och tog upp dem.

Tyget var fortfarande fuktigt. Inte bara av svett. Längs skrevet fanns en tydligare, lite annan fläck. Lite klibbig mellan fingrarna när jag vände dem.

Jag höll dem. Kände vikten av det tunna tyget. Doften steg direkt – söt, syrlig, omisskännlig. Hennes. Jag tryckte ansiktet mot dem, tog in doften ordentligt. Hon. Den trogna frun. Kåt. Kladdig. Påverkad av mig.

Jag stod sen där i det tomma omklädningsrummet med trosorna i handen ett tag och tänkte på hur länge hon hade låtit min tumme ligga mot huden under trosorna gången innan. På hur lång tid det tagit innan hon sagt stopp. På att hon just duschat bort det mesta av dagens pass – men att detta spår fortfarande fanns kvar, trots att jag inte rört henne så.

Jag rullade ihop dem igen. Lade dem i min väska. Stängde blixtlåset.

—

Nästa pass kom hon in som vanligt. Lite mer avslappnad den här gången. Som om hon trodde att det värsta var över.

Vi tränade. Jag höll distansen. Korrekt. Professionell. Inga kommentarer. Ingen onödig beröring.

Efteråt, när hon packade ihop och drog upp blixtlåset på väskan, tog jag fram dem.

Höll dem fram mellan oss. Hopvikta. Men tydliga.

”Du glömde de här.”

Hon tittade. Stelnade. Kinderna blev röda på en sekund.

Hon sträckte ut handen. Tog dem. Fingrarna rörde vid mina en kort stund. Sen stoppade hon dem snabbt längst ner i väskan.

Jag höll blicken. Lät munnen dra sig upp en aning i ena mungipan.

”De var fortfarande fuktiga när jag hittade dem. Doftade… mysigt.”

Hon andades in. Tittade bort. Sen tillbaka. Käken spänd – men munnen ryckte till i något som nästan var ett leende.

”Mysigt?” sa hon lågt. Lite retsamt. Lite generat. ”Det är ju bara svett. Jag hade tränat.”

Jag höjde ögonbrynen.

”Bara svett?”

Hon höll min blick en sekund för länge. Rodnaden var kvar, men det fanns något annat där också. En liten glimt.

”Vad skulle det annars vara?” sa hon. Rösten var lätt. Nästan flörtig. Men under fanns en nerv.

Jag sa ingenting. Bara log lite.

Hon greppade väskremmen. Stod kvar några sekunder för länge.

”Tack för att du… gav tillbaka dem,” sa hon till slut.

Sen gick hon.

Dörren stängdes.

Jag stod kvar.

Hon hade inte erkänt något.

Men hon hade heller inte backat.

Och hon hade flörtat tillbaka – precis lagom mycket för att det skulle sitta kvar.

—

Nästa pass kom hon in med en annan energi.

Inte stängd. Inte försiktig. Något mer medvetet. Tajtare tights. Håret uppsatt högt. En vanlig träningströja över sport-bh:n.

Vi började som vanligt. Men tempot blev snart hårdare.

Jag la på mer vikt. Körde kortare vila. Pushade.

”Kom igen. Ett till.”

”Andas. Håll kärnan.”

”Bra. Om igen.”

Hon svarade. Svettades tidigt. Andningen blev tung. Tröjan klistrade sig snart mot kroppen.

Efter tjugo minuter tog jag av mig min tröja. Kastade den åt sidan. Fortsatte bar överkropp.

Hon tittade. Kort. Sen bort. Men kinderna var redan röda.

Några set senare stannade hon upp mellan repetitionerna. Greppade kanten av sin tröja. Log – snett, nästan utmanande – och drog av den i en enda rörelse. Kastade den nonchalant mot bänken.

Bara sport-bh kvar. Svart. Tight. Brösten lyfte sig tydligt när hon andades.

”Bättre,” sa hon bara. Andfått. Lite flörtigt.

Jag log. Sade ingenting.

Hon tar av sig själv. Hon väljer det.

Vi körde vidare.

Nu var det hud. Värme. Svett som glänste över axlar, magar, ryggar. Jag ställde mig bakom henne i knäböjen. Händerna på höfterna. Bar hud mot bar hud där mina underarmar rörde hennes sidor. Hon andades ut när jag tryckte till. Lät mig stanna kvar längre än tekniken krävde.

I utfallen stod jag nära. Rättade vinkeln med handen på låret. Fingrarna mot den varma huden precis under kanten av tightsen. Hon särade benen lite mer. Sa ingenting.

När vi gjorde partnerövningar – plankor med skiftande belastning, rodd där jag höll emot – blev avstånden mindre. Bröst mot rygg. Andedräkt i nacken. Svettiga hudytor som klibbade ihop en sekund för länge innan någon flyttade sig.

Hon skrattade en gång när vi tappade balansen och hamnade för nära. Andfått. Nära mitt ansikte.

”Oj.”

”Oj,” upprepade jag.

Vi stannade där. Ansiktena några centimeter från varandra. Hennes andedräkt varm mot min mun. Ögonen mörkare. Svett i hårfästet. Sport-bh:n klistrade sig mot brösten.

Jag lutade mig in.

Munnen mötte hennes.

Det var varmt. Salt av svett. Hon stelnade till en bråkdel – sen svarade hon. Hungrigt. Handen upp mot mitt bröst, fingrarna spred sig över huden. Jag kände hur hon andades in genom näsan medan vi kysstes, hur läpparna öppnades mer, hur tungan mötte min.

Jag lät handen glida upp längs hennes sida. Under kanten av sport-bh:n. Hon ryckte inte undan. Bara andades ut mot min mun när fingrarna nådde den varma, mjuka huden under tyget.

Jag drog ner kanten. Blottade det ena bröstet. Den hårda, mörka bröstvårtan. Böjde mig ner och tog den i munnen.

Hon stönade. Tydligt. Handen i mitt hår. Höfterna trycktes framåt mot mig.

Jag sög. Lät tungan cirkla. Kände hur hon darrade.

Hennes andra hand gled ner. Över min mage. In under resåren på shortsen. Fingrarna mötte den hårda kuken direkt – varm, spänd. Hon greppade om den. Strök en gång. Två.

Jag stönade mot hennes bröst.

Då ryckte hon sig loss.

Hårt. Som om hon bränt sig.

”Jag kan inte.” Rösten var hes, nästan panikslagen. Hon drog upp sport-bh:n med darrande händer. Backade flera steg. Ögonen stora. Kinderna brann. ”Fan… jag kan inte. Det här… det går för långt.”

Hon tog tröjan. Väskan. Utan att duscha. Utan att titta på mig ordentligt.

”Jag måste gå.”

Hon gick mot dörren. Nästan sprang.

Dörren smällde igen.

Jag stod kvar mitt på golvet. Bar överkropp. Andningen tung. Kuken fortfarande hård under shortsen. Smaken av hennes hud och svett i munnen. Känslan av hennes hand kvar runt mig.

Hon hade varit där.

Riktigt där.

Och sen flytt.

—

Dagen innan nästa pass kom sms:et.

Kort. Klockan 21:14.

”Jag kommer inte imorgon. Det här fungerar inte längre. Jag måste sluta träna hos dig.”

Inget mer.

Jag läste det flera gånger. Satte ifrån mig telefonen. Tog upp den igen.

Svarade först efter en stund:

”Jag förstår. Om du ångrar dig finns tiden kvar.”

Inget mer.

Jag la telefonen åt sidan. Försökte inte ringa. Skickade inget uppföljande meddelande.

Hon försöker bryta. Bra. Då får vi se hur starkt hon egentligen menar det.

—

Nästa dag stod jag i studion fem minuter innan passet skulle börjat.

Dörren var olåst. Lamporna tända. Mattan framme.

Jag räknade inte med att hon skulle komma.

Sen hörde jag stegen utanför.

Dörren öppnades.

Hon stod där. Blek. Håret uppsatt. Inget leende. Väskan hårt greppad i handen. Hon tittade på mig några sekunder innan hon klev in och stängde dörren bakom sig.

”Jag… behövde bara säga det,” sa hon tyst. Rösten var hes. ”Men jag är här.”

Jag nickade långsamt.

”Okej.”

Hon gick in i omklädningsrummet utan att säga mer. Kom ut i tights och tröja. Ställde sig redo. Undvek min blick.

Vi började träna.

Inga skämt. Ingen flört. Ingen onödig beröring. Bara instruktioner och andning och ljudet av vikter.

Hon tränade hårt. Nästan för hårt. Käken spänd. Andningen kontrollerad. Som om hon försökte straffa kroppen för det som hänt.

Efter tjugo minuter stannade hon upp mellan seten. Drack vatten. Tittade ner i golvet.

”Det som hände sist…” började hon.

Jag väntade.

Hon skakade på huvudet.

”Strunt i det. Vi kör vidare.”

Jag nickade.

Vi körde vidare.

Men något hade lagts till.

Hon hade försökt gå.

Och hon hade kommit tillbaka ändå.

—

När passet var slut började jag samla ihop vikterna som vanligt. Hon borde ha gått.

I stället stod hon kvar. Drack vatten. Torkade sig i nacken. Tittade på mig.

”Kan du stretcha mig,” sa hon lågt. ”Som… äsch, bara stretcha ut mig snälla.”

Jag stannade upp. Tittade på henne.

Hon mötte blicken. Kinderna var redan rosa.

”Lägg dig,” sa jag.

Hon gjorde det. Långsamt. På britsen. Jag började med låren. Korrekt först. Sen högre. Handen under linningen. Under troskanten. Mot den varma, svettiga huden.

Hon andades ut. Särade benen en aning.

Jag lät tummen vila där.

Hon tittade upp i taket. Sen på mig.

”När du… gav tillbaka trosorna,” sa hon. Rösten var ostadig. ”Du sa att de doftade mysigt. Vad… vad menade du egentligen?”

Jag strök tummen sakta längs huden. Kände hur hon reagerade.

”Att de doftade av dig,” svarade jag lugnt. ”Sött. Lite syrligt. Syndigt. Varmt. Inte bara svett. Det fanns något mer. Något som kom från hur kåt du varit.”

Hon blundade. Andningen blev ytligare.

Jag fortsatte:

”Och det var en mysig tanke. Att det var jag som fått dig att dofta så. Att du legat här, under mina händer, och blivit så blöt att det satt kvar i tyget långt senare.”

Hon stönade tyst. Höfterna lyfte sig en millimeter.

Sen öppnade hon ögonen. Tittade på mig. Kinderna brann.

”Det doftar nog liknande nu,” sa hon. Rösten var hes. Nästan viskande. ”Om du… om du vill lukta igen.”

Jag höll blicken.

Sen böjde jag mig ner.

Inte under tyget. Bara nära. Jag lät näsan glida längs skrevet utanpå tightsen. Långsamt. Från venusberget ner mellan låren, ljumskarna och tillbaka upp igen nära hela hennes våta fitta. Bara nära, med tyget fortfarande som en barriär. Andades in.

Doften var tydlig även genom tygen. Söt. Syrlig. Varm. Blandad med svett från passet.

”Det doftar starkare nu,” sa jag lågt. Rösten nära huden. ”Mycket starkare. Mysigt… men mer. Hungrigt.”

Hon andades ut. Höfterna ryckte till.

“Jag vet, ägglossning. Fan, det är inte bra, jag blir för kåt då.”

Jag strök näsan längs klyftan igen. Tryckte lätt med den.

”Jag vill smaka,” sa jag. ”På riktigt.”

Hon låg tyst. Andningen snabb. Händerna grep britsen. Släppte. Greppade igen.

Sekunderna drog ut.

Jag väntade. Andades mot tyget. Lät doften fylla mig.

Till slut rörde hon sig. Händerna gick ner. Greppade kanten av tightsen och trosorna. Hon tvekade en sista gång – sen drog hon dem ner över höfterna, längs låren, ner till knäna. Lyfte rumpan för att få dem längre.

Hon var svettig. Huden glänste över magen, längs ljumskarna, på insidan av låren. Små droppar i hårfästet vid blygden.

Hennes fitta var rakad förutom en liten, mörk tofs högst upp på venusberget. Annars len. De inre blygdläpparna var tydliga, mörkare rosa, och klibbade samman av hennes safter. En tunn, blank tråd av fukt glänste mellan dem när hon särade benen.

Doften slog emot mig. Tjock. Söt. Omisskännlig.

Jag lutade mig fram. Andades in en sista gång. Sen lät jag tungan glida längs de sammanhängande läpparna. Långsamt. Nerifrån och upp. Delade dem med tungan. Smaken var salt, söt, lite metallisk – hennes.

Hon stönade. Höfterna lyfte sig.

Jag slickade igen. Djupare. Lät tungan tränga in mellan läpparna, samla upp saften, dra den upp till klitoris. Cirkla där. Suga försiktigt.

Hon flämtade. Handen i mitt hår. Höfterna började röra sig – små, ofrivilliga cirklar mot min mun.

Jag förde in ett finger. Hon var så blöt att det gled in utan motstånd. Varm. Trång. Jag böjde det. Sökte. Lade till ett andra finger medan tungan arbetade mot klitoris.

Hon stönade högre. Gnuggade sig mot mitt ansikte. Låren darrade. Saften rann ner över mina fingrar, ner mot handleden. Doften fyllde allt.

”Erik… fan…” rösten var hes, hungrig. ”Där… just där…”

Jag sög hårdare. Knöt fingrarna i takt med hur hon rörde sig. Hon pressade sig emot. Tog mer. Höfterna arbetade mot min mun och mina fingrar som om hon inte längre kunde hålla tillbaka.

Svett och hennes saft blandades på min haka. På låren. På britsen.

Hon kom skakande. Med ett långt, undertryckt stön och låren hårt om mitt huvud. Fingrarna i mitt hår stramade till. Hela kroppen spändes i vågor medan jag fortsatte slicka och knåda henne genom det.

När det släppte låg hon kvar. Andningen gick i ryck. En arm över ögonen. Benen fortfarande särade. Den lilla tofsen blöt. De inre läpparna glänsande och öppna. Mina fingrar fortfarande inne i henne, långsamt rörliga.

Hon tog ner armen. Tittade på mig. Ögonen blanka. Skam och hunger blandat.

”Vad har jag gjort…” viskade hon.

Men hon stängde inte benen.

Jag drog sakta ut fingrarna. Lät dem glida längs låret. Torkade dem mot shortsen.

Hon satte sig upp. Tightsen fortfarande nerdragna till knäna. Sport-bh:n klistrade sig mot de svettiga brösten. Hon tittade ner – såg hur shortsen spändes. Hur hård jag var.

Hon andades ut. Skakade nästan omärkligt på huvudet.

”Jag måste gå,” sa hon. Rösten var hes. ”Det här… det får inte…”

Hon rörde sig för att dra upp tightsen. Stannade. Blicken fastnade igen på shortsen.

Sen sträckte hon ut handen.

Fingrarna gled under resåren. Greppade om kuken. Varm. Spänd. Svettig från passet. Hon drog ner shortsen tillräckligt långt för att den skulle fjädra fram. Tjock. Ådrad. Redan glansig i toppen.

Hon tittade på den. Sen på mig. Kinderna brann.

”Det är orättvist,” viskade hon. ”Du har inte…”

Hon böjde sig fram. Lät tungan glida över huvudet. Smakade. Sen tog hon in den. Varm mun. Blöt. Hon sög långsamt, djupt, medan en hand greppade basen. Svett och hud och hennes saliv blandades. Jag stönade. Handen i hennes hår.

Hon arbetade med munnen. Hungrigt. Som om hon inte längre kunde stoppa sig själv. Lät den glida djupt. Drogs tillbaka. Sög. Tungan arbetade längs undersidan. Doften av svett och sex fyllde det lilla utrymmet mellan oss.

Jag tittade ner på henne. På hur läpparna spändes runt kuken. På hur hon blundade. På hur hon fortfarande hade tightsen nere och den blöta fittan synlig mellan särade knän.

Då ringde telefonen.

Högt. Skärande. På bänken intill.

Hon stelnade. Munnen fortfarande runt mig. Ögonen slogs upp.

Skärmen lyste.

Martin.

Hon ryckte undan huvudet. Andningen gick i panik. Hon stirrade på den ringande telefonen medan kuken fortfarande glänste av hennes saliv framför hennes ansikte.

Hon greppade luren med darrande hand.

Tvekade en sekund.

Sen svarade hon.

”Hej…” Rösten var hes. Hon rätade på ryggen, försökte låta normal. ”Nej, jag är kvar på träningen. Vi… körde över tiden lite.”

Jag stod stilla. Shortsen nere. Kuken fortfarande blöt av hennes saliv, hård, bara centimeter från hennes ansikte. Hon tittade inte på den. Tittade inte på mig. Bara rakt fram.

”Ja, det gick bra,” sa hon. Log ett stelt, osynligt leende mot tomma luften. ”Jobbigt. Men bra.”

Hon bet sig i läppen. Lyssnade.

”Nej, jag duschar här. Kommer hem om… en halvtimme ungefär.”

En paus. Martin sa något. Hennes fria hand greppade britsens kant så hårt att knogarna vitnade.

”Jag också,” sa hon tyst. ”Jag älskar dig med.”

Orden hängde i rummet. Tunga. Absurda.

Hon avslutade samtalet. Lade ner telefonen. Handen darrade.

Tystnaden som följde var total.

Hon satt kvar med tightsen nere, sport-bh:n blöt av svett, läpparna fortfarande blanka. Kuken framför henne. Doften av sex och svett överallt.

Hon tittade ner på den. Sen upp på mig. Ögonen blanka. Skam och något annat.

”Det är orättvist,” viskade hon. Rösten var hes. ”Du har inte…”

Hon tvekade. Käken spänd. Som om hon argumenterade med sig själv.

Sen böjde hon sig fram igen.

Den här gången var det hungrigare. Intensivare. Hon tog in kuken djupt. Sög hårt. Handen greppade basen och arbetade i takt med munnen. Det hördes. Blöta ljud. Stön mot huden. Hon blundade. Lät den glida långt in. Drogs tillbaka. Sög. Tungan arbetade. Svett och saliv rann.

Jag stönade. Handen i hennes hår. Höfterna rörde sig framåt.

Hon tog emot det. Lät mig knulla munnen i korta, djupa stötar. När jag kom höll hon kvar. Svalde. Jag kände hur halsen arbetade. Hur hon tog allt.

När det var över drog hon sakta undan huvudet. Torkade munnen med handryggen. Andningen gick snabbt. Kinderna brann.

Hon tittade upp på mig. Ögonen hårda nu. Nästan arga.

”Du får fan aldrig berätta det här för någon,” sa hon. Rösten var låg men skarp. ”Aldrig.”

Jag nickade.

Hon reste sig. Drog upp tightsen. Tog tröjan och väskan. Gick in i omklädningsrummet utan att säga mer.

Dörren stängdes – men inte helt. Jag hörde vattnet sätta igång. Hörde hur hon duschade. Länge.

När hon kom ut var håret blött. Doftade schampo. Ansiktet mer samlat. Men ögonen fortfarande tunga.

Hon stannade bara en sekund i dörren till studion.

”Det här får inte hända mer,” sa hon tyst.

Sen gick hon.

Ytterdörren stängdes.

Jag stod kvar. Shortsen fortfarande nere. Smaken av henne i munnen. Känslan av hennes hals när hon svalde.

Och orden hon just sagt till sin man ekade kvar i rummet.

—

Näata pass. Hon kom in med rak rygg och stängd min.

Inget leende. Ingen extra blick. Bara väska ner, ombyte, redo.

Vi körde igång.

Jag la på tungt från början. Kort vila. Högt tempo. Båda svettades snabbt. Tröjorna klistrade sig. Andningen blev tung redan efter femton minuter.

Jag sa ingenting onödigt första halvtimmen. Bara instruktioner.

Sen, medan hon vilade mellan seten, lutade jag mig mot ribbstolen bredvid henne.

”Du doftar samma sak i dag,” sa jag lugnt.

Hon tittade upp. Kinderna redan röda av ansträngningen.

”Vad?”

”Samma doft som sist. När du bad mig lukta.”

Hon andades ut hårt genom näsan. Tittade bort.

”Sluta, håll käften!”

Jag log lite.

”Du smakade gott också. Sött. Lite syrligt. Jag kommer ihåg det.”

Hon reste sig. Gick fram till stången. Greppade den hårdare än nödvändigt.

”Vi tränar,” sa hon. Rösten var sträv.

”Vi gör det ja.”

Vi körde vidare. Svett rann. Hennes tights mörknade mellan benen. Jag såg det. Hon märkte att jag såg det.

När jag ställde mig bakom henne i knäböjen lade jag händerna på höfterna. Inte professionellt. Tummarna gled in under linningen. Rakt mot den bara, svettiga huden.

Hon stelnade.

”Ta bort händerna.”

Jag gjorde det inte. Lät dem ligga. Stryka sakta.

”Du lät mig sist,” sa jag. ”Du bad mig till och med.”

Hon andades ut genom sammanbitna tänder. Men hon lyfte inte undan mina händer. När hon gick ner i nästa repetition särade hon benen lite mer, som om kroppen inte brydde sig om vad munnen sa.

Jag lät en hand glida fram. Över venusberget. Ner mellan benen. Utanpå tightsen. Kände hur blött tyget redan var.

”Håll käften,” väste hon. Rösten var arg. Riktigt arg. ”Och flytta handen.”

Jag strök i stället. Långsamt. Tryckte till där klitoris låg under tyget.

Hon stönade. Ett kort, argt ljud. Höfterna ryckte till emot.

”Fan ta dig,” muttrade hon.

Men hon stannade kvar. Lät handen vara.

Jag fortsatte. Korrigerade nästa set med ena handen medan den andra låg kvar mellan hennes ben. Smekte. Tryckte. Kände hur hon blev blötare för varje repetition.

När vi bytte till utfall ställde jag mig tätt bakom. En hand på magen. Den andra rakt ner i tightsen den här gången. Under trosorna. Mot den varma, plaskblöta huden.

Hon grep mitt handled. Hårt.

“Glöm det du!”

Orden var vassa. Men hon drog inte bort handen. I stället andades hon ut och lät fingrarna bli kvar där inne medan hon gjorde nästa utfall. Jag kände hur hon klämde runt dem. Hur saften rann.

”Martin,” sa jag lågt mot hennes öra. ”Hur var det att kyssa honom med den munnen? Samma mun som tog min kuk och sperma. Samma tunga.”

Hon ryckte till. Vände huvudet. Ögonen blixtrade av ilska.

”Håll käften. Fatta att du går över gränsen.”

”Jag gick över den förra gången. Du hjälpte till.”

Hon stirrade på mig. Svett glänste längs tinningen. Käken spänd. Bröstkorgen gick snabbt.

Jag rörde fingrarna inne i henne. Långsamt. Hon bet sig i läppen. Stönade ändå.

”Jag hatar dig,” viskade hon.

”Nej,” svarade jag. ”Du hatar att du är så kåt här med mig.”

Hon stängde ögonen. Andades. Lät fingrarna arbeta. Höfterna rörde sig i små, arga cirklar mot min hand.

När hon öppnade ögonen igen var de mörka. Ilska och hunger blandat till något farligt.

”Knulla mig då,” sa hon. Rösten var hes, arg, kåt.

”Nån jävla gång. Vad fan väntar du på? Jag är ju plaskvåt.”

Orden hängde kvar mellan oss. Svettiga. Tunga.

Jag tittade på henne. På hur min hand fortfarande låg inne i hennes tights. På den blöta fläcken som spridit sig. På hur bröstvårtorna stack ut under tröjan.

Sen tog jag ett steg fram.

Jag drog ner tightsen och trosorna i ett enda grepp. Ner till knäna. Hon lyfte fötterna och sparkade av dem. Stod där i bara sport-bh. Svettig. Blöt. De inre läpparna glänste och klibbade ihop. En tunn tråd av saft hängde mellan dem när hon särade på benen. Doften slog upp mellan oss – söt, syrlig, tjock.

Jag vände henne om. Tryckte henne framåt mot ribbstolen. Hon greppade den. Jag drog ner shortsen bara tillräckligt långt. Kuken fjädrade fram, stenhård.

Jag lade den mot henne. Inte in. Bara vilade den tungt mellan de blöta läpparna. Lät den glida upp och ner. Långsamt. Från klitoris ner till öppningen och tillbaka upp igen. Hela den varma, glansiga längden smektes mellan hennes läppar.

Hon stönade. Tryckte bakåt.

”Sluta leka din jävel,” väste hon.

Jag gjorde det inte. Fortsatte glida. Tryckte till mot öppningen – precis tillräckligt för att den skulle börja tänja – sen drog jag undan igen.

”Du bad om det,” sa jag lågt mot hennes öra. ”Du stod här och skrek att jag skulle knulla dig. Nu får du vänta.”

Hon svor. Höfterna jagade efter kuken varje gång jag drog undan.

Jag lät den vila tungt mot klitoris. Rörde den i små cirklar. Hon darrade.

”Känn hur blöt du är,” fortsatte jag. ”Det rinner längs kuken. Precis som det rann på min tunga sist. Kommer du ihåg hur du smakade? Hur du gnuggade dig mot mitt ansikte?”

”Håll käften och stoppa in den,” kräkte hon.

Jag skrattade tyst. Lät huvudet trycka mot öppningen igen. Den gled in någon centimeter. Hon flämtade. Försökte pressa sig bakåt för att ta mer.

Jag höll emot. Händerna hårda om hennes höfter.

”Inte än.”

Jag drog ut. Gled upp mellan läpparna igen. Ner. Upp. Varje gång den passerade öppningen stannade jag en sekund för länge. Lät henne känna trycket. Lät henne hoppas.

Hon var skakig nu. Svett rann längs ryggraden. Sport-bh:n var genomblöt. Hon greppade ribbstolen. Hårt.

”Erik… snälla…”

Ordet kom ut mellan sammanbitna tänder. Arg. Desperat.

Jag lutade mig fram. Lät kuken vila tungt mot öppningen. Munnen mot hennes öra.

”Snälla vad? Säg det. Säg exakt vad du vill att jag ska göra.”

Hon andades hårt. Tystnade. Höfterna rörde sig i små, arga cirklar mot mig.

”Jag vill att du knullar mig,” väste hon. ”Hårt. Djupt. Nu.”

Jag log mot hennes hud.

Men jag stoppade fortfarande inte in den.

I stället lät jag kuken vila tungt mellan läpparna medan jag förde handen runt. Fingrarna fann klitoris direkt. Blöt. Svullen. Jag strök. Cirklade. Tryckte till.

Hon stönade. Högt. Höfterna ryckte.

Jag förde in två fingrar. Djupt. Böjde dem. Hittade den rätta punkten direkt och började knulla henne med handen. Hårt. Rytmiskt. Handflatan slog mot hennes rumpa varje gång fingrarna gick in till botten.

Hon flämtade. Stönade. Greppade ribbstolen hårdare. Huvudet föll framåt.

”Fan… Erik… ja… precis där… heeelvete”

Jag ökade takten. Fingrarna arbetade snabbt och djupt. Tummen tryckte mot klitoris i takt. Hon var så blöt att det hördes. Blöta, smaskiga ljud blandades med hennes stön och ljudet av hud mot hud.

Jag lutade mig fram. Munnen mot hennes öra. Andedräkten varm.

”Vet Martin att du blir sen i dag?”

Hon stönade till. Försökte svara mellan andetagen.

”Va…? Vadå…”

Jag knöt hårdare. Fingrarna böjda. Tryckte precis där det gjorde henne skakig.

”Det här,” sa jag lugnt medan jag fingerknullade henne utan uppehåll. ”Det kommer ta tid. Jag tänker inte ha bråttom med dig.”

Hon stönade högt. Höfterna pressade bakåt mot handen. Benen darrade.

”Du kan inte… bara…”

”Jo,” avbröt jag. ”Jag kan. Och det kommer jag göra.”

Jag drog ut fingrarna. Lät dem glida upp och smeka klitoris några sekunder. Sen tryckte jag in dem igen. Tre den här gången. Hon tog dem. Stönade rått.

Kuken vilade fortfarande tungt mellan hennes läppar. Glödande. Redo.

Jag knöt henne hårdare. Fingrarna böjda. Tummen mot klitoris. Takten snabb och djup.

Hon stönade högt. Höfterna rörde sig okontrollerat. Låren darrade. Jag kände hur hon började dra ihop sig runt fingrarna – den där första, täta krampen som betyder att hon är nära.

Precis då drog jag ut dem.

Hon flämtade. Ett argt, desperat ljud.

”Nej… kom tillbaka…”

Jag torkade fingrarna mot hennes lår. Greppade kuken. Lade huvudet mot öppningen. Tryckte in – bara ollonet. Den tjocka kronan tänjde henne. Stannade där.

Hon försökte pressa sig bakåt. Jag höll emot med båda händerna om höfterna.

”Känn,” sa jag lågt. ”Bara det här. Så varm du är. Så blöt.”

Hon krampade runt ollonet. Små, ofrivilliga ryck. Svett rann längs ryggen.

”Erik… vi måste skynda oss,” andades hon. Rösten var hes, nästan panikslagen under lusten. ”Martin kommer undra. Jag vill inte att han ringer igen. Inte nu.”

Jag lät kuken ligga stilla. Bara ollonet inne. Pulserande.

”Då får du be snällare,” sa jag. ”Och tydligare.”

Hon svor. Försökte ta mer. Jag höll kvar henne.

”Snälla,” väste hon. ”Stoppa in den. Hela. Knulla mig. Innan han ringer. Snälla.”

Jag log mot hennes nacke.

”Det är bättre att du ringer honom först,” sa jag lågt. Rösten lugn mitt i hennes desperation. ”För jag tänker knulla dig många gånger. Här. Svettig i träningslokalen. Sen i duschen. Och efter duschen också. Det kommer ta tid.”

Hon stönade. Försökte pressa sig bakåt igen. Jag höll emot.

”Är det inte det du vill?” frågade jag. ”Säg det. Vill du också det?”

Hon andades hårt. Huvudet föll framåt mot ribbstolen. Svett droppade från hennes haka.

”Ja,” viskade hon. Rösten var hes, bruten. ”Jag behöver det. Ett rejält knull. Flera. Jag… jag klarar inte av att gå hem så här.”

Jag strök en hand längs hennes sida. Upp under sport-bh:n. Kramade det svettiga bröstet.

”Då ringer du.”

Hon tvekade bara en sekund. Sen sträckte hon sig efter telefonen som låg på bänken. Händerna darrade när hon hittade hans namn.

Jag rörde mig minimalt. Lät kuken glida in ytterligare någon millimeter medan hon lyssnade på ringsignalen. Hon flämtade.

”Hej… det är jag.” Rösten var ansträngd men hon lyckades hålla den jämn. ”Jag blir senare än jag trodde. Vi… kör ett längre pass idag.”

En paus. Martin svarade.

”Ja, allt bra,” sa hon. ”Bara… mer intensivt i dag, vi följer upp min utveckling och ska sätta en ny plan framåt. Jag äter något snabbt efteråt. Kommer hem om… två timmar ungefär.”

Ytterligare en paus. Jag hörde hans röst svagt genom luren. Något praktiskt.

Hon blundade. Käken spändes.

”Mjölken? Nej, jag… jag kan köpa på vägen hem. Ja. Den vanliga. Och… ägg också om du vill.”

Jag tryckte in ytterligare någon centimeter. Hon bet sig i läppen för att inte stöna.

”Nej, jag är inte sur,” sa hon snabbt. ”Bara andfådd. Vi kör tungt. Ja. Jag lovar. Ses sen.”

En sista paus.

”Jag också,” svarade hon tyst. ”Jag älskar dig.”

Hon la på. Lät telefonen glida ner på bänken.

Huvudet föll framåt igen. Andningen gick i ryck. En tunn tråd av saliv hängde från hennes underläpp.

Jag kände hur hon krampade hårdare runt det lilla jag gett henne.

”Bra,” sa jag. ”Nu har vi tid. Duktig flicka.”

“Du är sjuk i huvudet.”

Jag drog ut kuken. Hon flämtade av förlusten.

Sen vände jag henne om. Rakt emot mig.

Ansiktena några centimeter från varandra. Svettiga. Andfådda. Ögonen mörka.

Jag kysste henne.

Den här gången var det inte retsamt. Det var djupt. Hungrigt. Omtänksamt på samma gång. Munnen öppnades. Tungorna mötte varandra. Smaken av svett och saliv blandades. Hon stönade in i kyssen. Händerna upp längs min bara överkropp. Naglarna grävde lätt i huden.

Jag drog av sport-bh:n. Upp över huvudet. Kastade den åt sidan. Brösten föll fria. Tunga. Svettiga. Bröstvårtorna hårda och mörka. Jag böjde mig ner. Tog den ena i munnen. Sög. Lät tungan cirkla. Handen knådade den andra. Hon böjde ryggen. Handen i mitt hår. Andningen gick i ryck.

Jag smekte ner över magen. Över de svettiga höfterna. In mellan benen igen. Fingrarna gled genom den blöta hettan. Hon öppnade sig. Stönade. Smakade på mina fingrar.

Hon smekte tillbaka. Handen runt kuken. Strök sakta. Tummen över den glansiga toppen. Hennes och mina vätskor. Förde fingrarna till sin mun. Slickade. Tittade på mig medan hon gjorde det.

Vi kysstes igen. Djupare. Händer överallt. Salt svett. Hennes saft. Min försats. Saliv. Allt blandades mellan läppar och hud.

Jag ledde henne bakåt. Mot den stora träningsmattan som låg utrullad längs väggen. Hon lät sig ledas. Andningen tung.

När vi nådde mattan lade hon sig ner själv. På rygg. Benen särade. En hand gled ner mellan dem. Hon smekte sig öppet. Två fingrar cirklade över klitoris. Sen längre ner. Öppnade de glänsande läpparna.

Jag stod kvar en stund och tittade.

Hennes kropp låg utsträckt under det bleka takljuset. Svettig överallt. Brösten tunga, bröstvårtorna stela, glänsande av min saliv. Magen höjde och sänkte sig snabbt. Den lilla mörka tofsen ovanför den rakade fittan på venusberget. De inre läpparna var mörkrosa, uppsvällda, glänsande av saft. När hon särade dem med fingrarna såg jag hur öppningen drabbades. Hur det rann.

Hon tittade upp på mig. Ögonen blanka. Läpparna öppna.

”Kom,” sa hon. Rösten var hes. “Nu. Knulla mig.”

Jag gick ner på knä mellan hennes ben.

Låg en stund och bara tittade. På hur hennes fingrar fortfarande särade de glänsande läpparna. På hur öppningen påverkades. På hur brösten höjde och sänkte sig.

Sen lade jag mig över henne.

Kuken vilade tungt mot hennes mage först. Jag kysste henne. Djupt. Långsamt. Hennes armar snärjde sig om min nacke. Benen om min midja.

Jag sträckte mig ner. Greppade kuken. Lade ollonet mot öppningen. Tryckte fram.

Den gled in. Millimeter för millimeter. Jag tittade henne i ögonen medan jag gjorde det. Såg hur pupillerna vidgades. Hur munnen öppnades. Hur hon andades ut när den tjocka kronan tänjde henne.

”Känn,” viskade jag. ”Hur jag fyller dig.”

Hon nickade. Ögonen blanka. Naglarna grävde i mina axlar.

Jag tryckte djupare. Långsamt. Hela vägen. Tills höfterna mötte hennes. Tills jag var inne till roten.

Vi låg stilla. Andades. Jag kände hur hon krampade runt mig. Varm. Blöt. Trång.

Hur känns det?” frågade jag lågt.

”Fullt,” andades hon. ”Så jävla fullt. Rör dig… snälla.”

Jag började röra mig. Korta, djupa stötar först. Hela vägen in. Nästan ut. In igen. Mattan skrapade lätt under hennes rygg. Svett rann mellan våra magar.

Jag kysste henne mellan stötarna. Längs käken. Ner mot halsen. Sög lätt på huden.

”Tänker du på honom?” frågade jag mot hennes öra. ”När jag är inne i dig så här?”

Hon ryckte till. Ögonen blixtrade. Naglarna grävde hårdare.

”Sluta,” väste hon. Rösten var arg. Riktigt arg. ”Håll käften. Knulla mig bara, din jävel.”

Hon lyfte höfterna emot. Krävde mer.

Jag log mot hennes hals.

Och gav henne det.

Höfterna smällde mot hennes. Djupa, tunga stötar. Hela vägen in. Mattan skrapade. Svett mellan våra magar. Hon stönade argt. Naglarna grävde nerför min rygg. Lämnade brännande spår.

Jag kysste henne hårt. Bitande. Hon bet tillbaka. Tungorna kämpade. Smaken av svett och ilska.

”Hårdare,” väste hon mot min mun. ”Fan… hårdare.”

Jag gav henne mer. Lyfte hennes ena ben högre. Ändrade vinkeln. Stötte ännu djupare. Hon skrek till. Ögonen pressades igen. Munnen öppen.

”Du tar den så jävla bra,” andades jag. ”Hela. Varje gång.”

Hon svor. Lyfte höfterna emot. Mötte varje stöt. Brösten studsade. Svett rann mellan dem. Jag böjde mig ner och sög i den ena bröstvårtan. Hårt. Hon flämtade. Handen i mitt hår stramade till.

Takten ökade. Ljudet av hud mot hud fyllde rummet. Blöta, smaskiga ljud varje gång jag drog ut och tryckte in igen. Hon var så blöt att det rann ner längs rumpan mot mattan.

Hon började dra ihop sig. Täta krampor runt kuken. Andningen blev ytlig. Hög.

”Jag… jag kommer…”

”Gör det,” sa jag. ”Kom runt min kuk.”

Hon gjorde det. Skakande. Med ett långt, gutturalt stön och naglarna djupt i min rygg. Fittan klämde rytmiskt. Varm. Pulserande. Jag knullade henne genom det. Lät henne rida ut vågorna medan jag fortsatte de djupa stötarna.

När det släppte låg hon flämtande under mig. Ögonen blanka. Läpparna svullna. Svettig över hela kroppen. Rödflammig över bröst och hals.

Jag drog ut. Långsamt. Kuken glänste av henne.

”Kom hit,” sa jag.

Hon tittade upp. Andfådd. Förstod.

Jag flyttade upp. Knä över hennes bröst. Kuken framför hennes mun. Blöt av hennes saft.

”Smaka,” sa jag. ”Dig själv. Oss.”

Hon öppnade munnen. Tog in den. Sög. Tungan arbetade. Jag kände hur hon samlade upp smaken. Hennes egna safter blandade med min hud. Hon stönade runt kuken – sen drog hon undan munnen.

”Du är en jävla idiot,” väste hon. Andningen gick i ryck. ”Att du får mig att göra det här…”

Hon tog den igen. Sög hårdare. Hungrigare. Händer om min rumpa. Tog mig djupare. Mumlade något argt runt den. Bet till lätt med tänderna. Inte hårt nog att skada – bara tillräckligt för att det skulle svida.

Jag strök hennes hår. Höfterna rörde sig i korta stötar.

”Så jävla fin du är när du suger den efteråt,” sa jag lågt. ”Blöt. Nöjd. Och fortfarande arg. Det är sexigt, du är sexig.”

Hon tittade upp. Ögonen blixtrade. Drog undan munnen igen.

”Håll käften. Den här kuken är det bästa som hänt min fitta på år. Fatta det. Din jävel.”

Sen tog hon den tillbaka. Sög djupt. Saliv och saft rann längs skaftet.

Jag kände hur det byggdes upp. Oundvikligt.

”Jag kommer,” varnade jag.

Hon drog undan. Öppnade munnen. Blundade. Ansiktet uppåt.

Jag kom. Första sprutet träffade tungan. Det andra läpparna och kinden. Det tredje rann över hakan och ner mot halsen. Tjockt. Varmt. Hon andades genom det. Lät det landa. En droppe rann mot ögonfransen. En annan fastnade i mungipan.

När det var över satt hon kvar. Andades. Sperma glänste på läpparna, kinden, hakan. Lite i håret vid tinningen. Svettig. Rödflammig. Ögonen halvöppna.

Hon tittade upp. Torkade långsamt ett finger över läppen. Slickade. Sen strök hon upp det som runnit längs halsen och slickade det också.

”Bara så du vet,” sa hon hest. Rösten var hes, arg och mätt på samma gång. ”Martin får aldrig göra så. Aldrit! Din jävel. Du är så jävla sexig. Fan.”

Tystnaden som följde var tung. Nästan öm.

Vi sjönk ner på mattan. Jag strök ut min sats över hennes kind med tummen. Kysste henne. Salt. Bittert. Sött. Hon kysste tillbaka. Långsamt. Trött. Händerna smekte över svettig hud. Inga ord. Bara andning och eftervärme.

Vi låg där. Hennes huvud mot min axel. Mina fingrar i hennes blöta hår. Kropparna klistrade ihop av svett och snusk.

Länge.

Till slut rörde hon sig.

”Jag behöver duscha,” viskade hon.

—

Hon reste sig från mattan. Benen lite ostadiga. Sperma fortfarande glänsande på kinden och halsen. Hon torkade det inte.

”Kom,” sa hon bara.

Jag följde efter henne in i det lilla omklädningsrummet. Hon gick före. Naken. Svettig. Rumpan gungade lätt när hon gick. Den var tydligt stramare än när hon började hos mig. Höfterna mer definierade. Ländryggen svankade snyggt.

Jag stannade i dörröppningen och tittade.

”Träningen har gett resultat,” sa jag lågt. ”På riktigt. Tightare. Mer definierad. Sexig som fan.”

Hon vände sig om. Ansiktet lyste upp. Ett äkta, nästan blygt leende blandat med något flörtigt. Hon vickade lätt på höfterna.

”Tack.”

Jag log.

”Har Martin sagt något? Om hur du ser ut?”

Leendet dog lite. Hon ryckte på axlarna. Besvikelsen syntes tydligt.

”Nej. Den tråkiga jäveln har knappt sagt nåt. Ibland känns det som att han inte ens ser.”

Hon öppnade duschdörren. Steg in. Skruvade på det varma vattnet. Vände sig mot mig igen.

”Kom då.”

Jag klev in efter henne. Det trånga utrymmet fylldes snabbt av ånga och varmt vatten. Hon stod under strålen. Vattnet rann över axlarna, brösten, magen, ner mellan benen. Sperma och svett sköljdes sakta bort.

Jag tog tvålen. Skummade händerna. Började med hennes axlar. Långsamt. Smekte ner över armarna. Över brösten. Tummarna cirklade runt bröstvårtorna. Hon andades ut. Lutade huvudet bakåt mot mitt bröst.

Jag tvättade hennes mage. Höfterna. Ner mellan låren. Försiktigt mellan de känsliga läpparna. Hon särade benen lite. Lät mig.

Vi kysstes under vattnet. Mjukt. Ömt. Inga tänder den här gången. Bara läppar och tunga och varmt vatten som rann mellan oss. Händerna gled över våt hud. Hon smekte min rygg. Min rumpa. Upp längs sidorna.

Jag vände henne. Lät vattnet rinna över hennes rygg medan jag tvättade hennes nacke. Skulderbladen. Ner längs ryggraden. Över den runda, strama rumpan. Hon lutade sig framåt. Händerna mot kaklet. Andades lugnt.

Det var tyst förutom vattnets ljud. Inga arga ord. Ingen retning. Bara händer och hud och värme.

När hon vände sig om igen var ögonen mjuka. Trötta. Mätta på ett annat sätt.

Hon lade armarna om min nacke. Kysste mig en gång till under strålen.

”Tack,” viskade hon mot min mun.

Jag fortsatte smeka henne under vattnet. Händerna gled över de våta höfterna. Ner mellan låren. Fingrarna fann henne igen – varm, svullen, redan blöt på nytt.

Hon andades ut mot min hals. Särade benen lite mer.

”Där… just så,” viskade hon.

Jag strök sakta. Cirklar. Tryckte in två fingrar. Hon stönade mjukt. Inget argt den här gången. Bara lågt och öppet.

”Du är redan blöt igen,” sa jag mot hennes öra.

”Jag vet,” andades hon. ”Det är ditt fel.”

Hon nådde ner. Greppade min kuk. Strök den några gånger under vattnet. Tummen över toppen.

”Jag vill ha dig,” viskade hon. ”Sakta den här gången.”

Hon lyfte det ena benet mot min höft. Styrde in mig.

Ollonet gled in. Hon flämtade. Jag tryckte djupare. Långsamt. Tills jag var inne till roten.

Vi stod stilla. Vattnet rann över oss. Pannorna vilade mot varandra. Hennes andedräkt blandades med min.

”Du är så jävla sexig,” viskade hon. Rösten var mjuk. Nästan öm. ”Och skön. Inuti mig. På riktigt.”

Jag kysste henne. Långsamt.

”Säg det igen,” bad jag tyst.

”Du är skön,” andades hon mot min mun. ”Så skön att det gör ont. Jag vill känna dig hela vägen.”

Jag började röra mig. Djupa, lugna stötar. Hela vägen in. Nästan ut. In igen. Inget smällande. Bara våt hud mot våt hud och ljudet av vatten.

Hon snärjde armarna hårdare om min nacke. Benet om min midja. Mötte varje rörelse.

”Så… just så,” stönade hon. ”Ta mig långsamt. Jag vill känna allt.”

Jag höll henne stadigt. Kysste hennes hals. Hennes tinning.

”Du är vacker så här,” sa jag. ”Blöt. Öppen. Min för en stund.”

Hon andades ut skakigt.

”Din för en stund,” upprepade hon. ”Fan… du är så skön, Erik.”

Jag rörde mig i henne som om vi hade all tid i världen.

Det var inte ilska den här gången.

Det var något annat.

Vi stod kvar under vattnet länge.

Inga stötar som ökade. Inga stön som byggde mot orgasm. Bara långsamma rörelser. Händer som smekte. Kyssar som var mjuka våta av vattnet från duschen. Hon vilade pannan mot min axel ibland. Jag kysste hennes tinning. Hennes våta hår.

När det började kännas för bra drog jag ut. Sakta. Hon flämtade men sa ingenting. Bara lutade sig mot mig medan vattnet sköljde över oss.

Vi klev ut.

Jag tog en handduk. Torkade henne först. Axlarna. Brösten. Magen. Ner mellan benen. Försiktigt. Hon stod stilla och lät mig. Sen torkade hon mig. Bröstkorgen. Magar. Höfterna. Hennes händer var lugna.

Hon böjde sig ner i väskan. Tog fram ett rent par trosor. Svarta. Enkla. Steg in i dem. Drog upp dem över höfterna.

Jag greppade hennes handled.

”Jag är inte klar med dig än.” Hon tittade upp.

”Du är min lite till.”

Hon andades in. Ögonen flackade.

”Men Martin… jag måste hem till honom. Han får inte veta. Jag har redan varit borta för länge.”

Jag höll kvar greppet.

”Jag är inte färdig med dig än.”

Något hårdnade i hennes blick. Ilskan kom tillbaka som en våg.

”Släpp mig,” väste hon. ”Fatta vad du gör. Jag har en man. Ett liv. Du får inte förstöra det!”

Hon ryckte i armen. Jag släppte inte. Hon lyfte den fria handen – nästan som för att slå. Stannade mitt i rörelsen.

Jag drog henne mot mig. Kysste henne hårt.

Hon bet tillbaka. Arg. Kämpade en sekund. Sen bröt något. Ett ljud mot min mun. Händerna upp i mitt hår. Naglarna grävde.

Jag ledde henne bakåt ut ur omklädningsrummet. Genom studion. In i det lilla arbetsrummet bakom. Soffan stod där. Mörk. Bred.

Hon knuffade mig ner på soffan. Ögonen blixtrade. Andningen gick hårt.

”Din jävla idiot,” väste hon. ”Du tror att du kan bestämma.”

Jag log upp mot henne.

”Just nu kan jag det. Du är fortfarande här.”

Hon svor. Greppade kuken. Hårt.

”Du är så jävla full av dig själv,” muttrade hon medan hon klättrade upp över mig. Drog trosorna åt sidan. Sänkte sig ner.

Tog hela min kuk. I en enda arg rörelse.

Hon stönade genom sammanbitna tänder. Händerna mot mitt bröst. Naglarna i huden.

Sen började hon rida. Hårt. Djupt. Höfterna smällde. Rå. Ingen mjukhet.

”Fan ta dig,” andades hon. ”Fan ta dig för att du får mig att vilja det här.”

”Du vill det,” svarade jag. Rösten låg. ”Du sitter på min kuk och tar den. Fortsätt.”

Hon ökade takten. Brösten studsade. Svett glänste på halsen. Hon tittade ner på mig med mörka, arga ögon.

”Håll käften,” väste hon. ”Du fattar ingenting.”

”Jag fattar att du är blöt igen. Att du knullar mig trots att du hatar det. Rid fortare.”

Hon svor högt. Gjorde precis det. Höfterna arbetade hårt. Blöta ljud fyllde rummet.

Jag greppade hennes midja. Mötte hennes rörelser.

”Så jävla fin du är när du är arg,” sa jag. ”Och när du tar det du egentligen inte vill ha.”

Hon stannade upp. Andningen gick i ryck. Ögonen blixtrade.

Sen reste hon sig. Lät kuken glida ur. Vände sig om på soffan. Ställde sig på alla fyra. Rygg svankad. Rumpan mot mig.

”Knulla mig då,” sa hon hest. Rösten var vass, bruten, hungrig. ”Visa att jag är din. Använd mig. Men fan ta dig om du nånsin säger nåt till nån. Jag dödar dig, din jävel.”

Jag ställde mig på knä bakom henne. Greppade höfterna. Lade kuken mot den blöta öppningen. Och tryckte in.

Hon tog hela i en enda stöt. Ett rått, argt ljud kom ur henne. Ryggens svank fördjupades. Rumpan trycktes bakåt.

Jag greppade hennes hår. Hårt. Drog huvudet bakåt. Började knulla. Djupa, tunga stötar. Hud smällde mot hud. Blöta, kladdiga ljud varje gång jag grävde in.

Doften slog upp mellan oss. Tvål. Svett. Sex. Hennes saft. Den söta, syrliga lukten blandad med något råare nu. Jag tittade ner. Såg hur kuken försvann i henne. Hur de uppsvällda läpparna greppade om skaftet. Hur det skummade vitt om kuken. Hur rumpan skälvde för varje stöt.

”Så jävla blöt du är,” andades jag. ”Trots att du hatar mig just nu.”

”Håll käften och knulla mig,” väste hon. Rösten var hes, bruten. ”Hårdare. Visa att du kan. Din jävla idiot!”

Jag gav henne det. Greppet i håret stramade till. Höfterna smällde. Hon stönade högt. Arg. Hungrig.

”Du är min just nu,” sa jag. ”Säg det.”

Hon tvekade en kort sekund. Huvudet vände sig lite. Något flackade i ögonen – skam, eller rädsla – innan ilskan tog över igen.

”Fan ta dig,” kräkte hon. ”Fan ta dig för att du får mig att knulla dig så här. För att jag är så jävla kåt på dig.”

Jag böjde mig fram. Munnen mot hennes öra medan jag fortsatte de djupa stötarna.

”Säg att du är min.”

”Jag är din,” väste hon. ”Just nu. Bara just nu. Din jävla… ahh… idiot. Jag älskar din jävla kuk i mig din jävla idiot!”

Takten ökade. Soffan knarrade. Hennes armar skälvde. Fingrarna grep tag i kanten av soffan så hårt att knogarna vitnade. Jag såg hur svett rann längs ryggraden. Hur håret klistrade sig mot nacken. Hur fittan glänste och skummade runt kuken. Hennes ansikte var vänt åt sidan – munnen öppen, ögonen halvslutna, kinderna brinnande röda.

Hon började dra ihop sig. Hårt. Tätt.

”Jag… fan… jag kommer… våga inte sluta nu din jävel”

”Kom då,” sa jag. ”Skrik.”

Hon gjorde det. Ett långt, rått, nästan skrikande ljud som hon aldrig tidigare släppt fram. Kroppen krampade våldsamt. Ryggen spändes i en båge. Fittan klämde rytmiskt. Saft skvätte. Hon skakade under mig medan jag knullade henne genom det – händerna fortfarande krampaktigt greppade om soffkanten, ansiktet förvridet av njutning och något som såg ut som nederlag.

Jag höll ut några stötar till. Sen kom jag. Djupt. Pulsande. Fyllde henne. Hon kände det. Stönade genom eftervågorna.

När det var över sjönk vi ner. Hon på magen. Jag delvis över henne. Kuken fortfarande inne. Andningen gick i ryck. Kladdigt mellan oss. Doften av sex tung i det lilla rummet.

Hon andades ut.

”Din jävel,” viskade hon. Rösten var hes. ”Du kom i mig. Fan. Det fick du inte.”

Vi låg kvar. Svettiga. Tysta. Hennes rygg höjde och sänkte sig under min hand.

Då ringde telefonen.

Hon stelnade. Sträckte sig efter den.

”Hej… nej, jag är på affären. Snart hemma. Ja. Mjölken också. Älskar dig med. Ses snart.”

Hon la på. Låg stilla några sekunder till.

Sen reste hon sig. Utan att titta på mig. Gick mot duschen. Snabb. Kort. Kom ut med blött hår och bestämda rörelser.

Hon klädde på sig. Tights. Tröja. Jacka. Väska.

Stannade i dörren till arbetsrummet. Tittade på mig där jag fortfarande satt på soffan. Naken. Trött. Full av henne.

”Det här var enda gången,” sa hon. Rösten var låg och vass. ”Nu är det bara träning framöver. Fan ta dig.”

Sen gick hon. Ytterdörren stängdes. Jag satt kvar.

Doften av henne låg kvar i rummet. På min hud. Inuti mig.

Hon hade skrikit.Hon hade sagt att hon var min.Hon hade tagit emot allt.Och sen gått hem till honom.

Jag lutade huvudet bakåt mot soffan. Kände en kall tillfredsställelse blanda sig med något tyngre. Skuld, kanske. Eller bara medvetenheten om vad jag gjort.

Hon kommer tillbaka.

Hon måste.