Att synda och göra bot – en mor och son

Joakim har problem. Han brukar onanera framför sin dator. Nej, han har två problem. Datorn har ingen ström, batteriet är slut och laddaren har han glömt i skolan. Men det värsta är att han fått något konstigt på snoppen, det skaver när han runkar. Han undrar om han runkat för mycket. Någon sa en gång att snoppen kan ramla av om man onanerar. Hans mamma har alltid sagt att han absolut inte får leka med snoppen, som hon kallar kissen. Församlingen de tillhörde tidigare var mycket stränga och satte upp regler för allting.

Han sitter och vet inte vad han ska göra. Det är ju så pinsamt, att ha ont på snoppen. Han kan ju inte gå till skolsköterskan och säga att han har ont för att han onanerat! Det ser konstigt ut när han drar ner förhuden och ser under ollonet. Svider liksom.

Han behöver tömma sig, för honom är det normalt att göra det minst en gång per dag. Han försöker lite, kuken är styv och han drar lite i den. Det gör ont och han gnyr till, snarare säger aj, lite halvhögt. Då öppnas hans dörr och mamma står där. Ser sin son med en kuk som står rakt upp och dessutom har han ett plågat uttryck i ansiktet.

”Joakim! Vad är det du gör? Har jag inte sagt att låta bli din kisse!”

”Ursäkta mamma. Jag har ont, var tvungen att se vad det var. Jag har inte lekt med den. Jag lovar.”

Joakim är sexton år och är Sivs enda barn. Hans pappa ville inte veta av dem när hon gick ur vittnena. Han var frälst, det var att välja församlingen och gud eller sin familj. Han valde sin gud. Det var för fem år sedan. Siv och Joakim har ett eget liv, men mycket av de gamla lärorna sitter djupt rotade. Allt om det som finns under halsen, i stort sett, existerar inte. Eller är något som man inte vill ska finnas. Att se sin enda son med kuken i handen var en chock för Siv. Hon hade inte ens sett sin förra mans. Allt hade skett i mörker under täcket.

Nu sitter han där med en sak som pekar rakt upp och ser plågad ut. Ett modershjärta vill veta vad som är på tok, samtidigt som hennes ögon är fastnaglade vid den där, den där…

”Mamma, jag har ont, det gör ont på min kisse.”

Hon lutar sig fram. Vill inte ta i den, men förstår att hon måste det. Hon håller i kissen, vrider för att se vad som kan vara problemet. Hon har aldrig vare sig sett eller hållit i en kuk tidigare. Vet inte hur den ska vara.

”Där mamma, se det där röda området. Där under ollonet.”

Mer hinner han inte säga förrän mamma bryter in.

”Vakta dina ord, Joakim, inga sådana ord i mitt hus.”

”Under toppen, du ser det är rött, skaver, gör ont.”

Hon böjer sig fram, inspekterar mer noga. Jo det är rött där. Ska det inte vara det? Tydligen inte. Hon känner lite med fingret. Joakim gnyr till, precis där det gör ont. För att se exakt var, stryker hon med fingret runt omkring och upp mot toppen. En liten droppe av något högst upp. Hon får det på fingret och stryker ut det runt omkring. Vill inte bli kladdig. Hon stryker på toppen, förundras över hur lent det är, mjukt men ändå hårt inuti. Hon har svårt att släppa händerna. Till slut reser hon sig upp.

”Jag ska se om jag har någon salva, kanske bäst att smörja lite…”

När hon kommer tillbaka har hon en tub med mjukgörande salva. Hon tar en klick i handen och tar tag om kissen och börjar gnida in salvan. Joakim stönar till, både av att det gör lite ont, men mest av att det är så skönt att bli smord. Det verkar som även mamma tycker det, hon smörjer omsorgsfullt in hela toppen och för säkerhets skull även längre ner. När salvan i handen är slut tar hon mer från tuben och fortsätter att smörja.

Joakim stönar, så skönt. Han har aldrig upplevt något liknande. Hans mamma smörjer och är inne i sin värld, hon har aldrig känt så som hon gör. Det är så skönt att få smörja sin son. Hon märker att han verkar bli större och att det börjar rycka i hans, som hon kallar kissen. Helt plötsligt stönar Joakim och det skjuter ut en vit stråle från toppen på av den där, den där… kissen?

Då slutar hon smörja, ser förfärat på Joakim. Vad har hon gjort? Kommer Gud att straffa henne? Men vilken lycka hon kände och Joakim ser så lycklig och belåten ut. Något måste hon ha gjort bra.

”Tack mamma, nu känns det bättre. Vilken bra salva, tack!” säger Joakim när han hämtat andan.

Mamma bara stammar något, hon är högröd i ansiktet, och försöker dölja både sin förlägenhet och det där, det där konstiga hon känner inom sig. Det känns konstigt, kissade hon på sig lite. Hon hastar i väg ut, stänger dörren efter sig, där Joakim fortfarande sitter med naken underkropp.

På toaletten drar hon ner sina byxor, lyfter upp klänningen och sätter sig för att kissa. Det kommer inte så mycket. Hon tittar i sina stora bomullstrosor, jo hon måste ha kissat på sig, det är lite blött där. Hon ålar ur trosorna, lägger dem på golvet för att senare lägga dem i tvättkorgen. Så pinsamt, hon gamla damen, hon har ju fyllt trettiofem, då ska man verkligen inte blöta ner sina underbyxor.

Hon tar lite papper för att torka sig. Ser på pappret, det är vått. Tar mer papper och gnuggar, det blir bara våtare, men så skönt att torka sig har det aldrig varit tidigare. Hur hon än sitter där och torkar blir det bara nya våta fläckar på pappret. Vad ska hon göra? Hon kan inte sitta här och läcka som en gammal kärring. Till slut tar hon och knycklar ihop lite toalettpapper, håller det för sitt sköte och smyger ut till sitt sovrum. Hon tar på sig nya underbyxor och låter pappret vara kvar i grenen. Dags att göra middag.

Joakim går till skolan och hans mamma till jobbet. På kvällen dagen därpå frågar mamma hur han har det. Gör det fortfarande ont? Joakim nickar.

”Ja, det svider och är rött. Den där salvan var bra ett tag, behöver få lite mer, tror jag.”

”Jag får ta en titt igen, se hur det ser ut. Men, Joakim, du får absolut inte berätta för någon att du har ont och att jag smörjer dig. Lova mig det.” Joakim lovar, han tycker att allt är minst lika pinsamt som sin mor. ”Gå in och ta av dig, lägg dig på sängen så kommer jag strax med salvan och undersöker vad jag kan göra.”

Joakim går in i sitt rum med hjärtat i halsgropen. Ska hans mamma verkligen smörja så där som i går? Han minns hur skönt det var och hur han hade tömt sig när hon smorde in honom. Vad menade hon? Skulle han klä av sig? Det var väl det hon sagt?

Han tar sakta av sig alla kläder och ligger på rygg på sängen när hans mor kommer in. Hon ser på sin son. Vad fin han är, tänker hon, det var länge sedan hon såg honom naken, inte sedan han började skolan, eller när var det? Hon känner sig stolt över att ha fått en så fin son och nu behöver han hjälp. Hon betraktar honom närmare, nu är hans kisse inte alls så där stor och hård, den ligger ner. Hon sätter sig på sängkanten har salvetuben i handen.

”Var är det som gör ont? Kan du visa?”

Joakim tar tag om sin slaka snopp, håller upp den och drar ner förhuden. När han gör det verkar det som att den växer inför sin mors ögon. Hon ser förundrat på den. Är det möjligt? För att försäkra sig om hur det är tar hon tag om den, det känns som det pulserar i kissen. Kanske måste jag kalla den något annat, det är ju inte alls som när han var barn, tänker hon.

Joakim hjälper till och drar ner huden, blottar toppen och stället precis under där det är rött och gör ont. Hans mamma studerar det.

”Vänta lite, måste hämta en tvättlapp,” säger hon. När hon kommer tillbaka har hon lite tvål och en tvättlapp med sig. ”Jag tror att du måste bli tvättad innan vi smörjer. Jag antar att du måste tvätta dig noga under hudvecket, blir lätt en infektion annars.”

Hon tar lite tvål och tvålar in hela snoppen, torkar bort det med den våta tvättlappen. Hon måste gå ut och skölja av den och sedan torka en gång till. Hon gnider med tvättlappen fram och tillbaka, upp och ner, hela tiden ser hon förundrat på hans manlighet, hur hård men samtidigt mjuk den är. Var det så här hennes man hade varit när de skapade Joakim. Synen och tankarna gör att det börjar kännas så där konstigt i henne igen. Läcker hon nu med?

Hon dröjer kvar med sina händer, hennes huvud stormas av motstridiga tankar. Det är fel, du får inte göra så här och speciellt inte med din son. Tänk om pastorn eller någon skulle se. Vad fin den är, jag vill upptäcka mer, vill känna på den, så skönt. Nej, nej, sluta nu. Det är fel, fel, fel. Men jag mår bra av att se och känna. Har faktiskt aldrig känt så här tidigare. Varför är det fel? Det bara är så, det är fel. Kvinnor ska inte ta i mäns olika delar! Men, men, får män ta på kvinnor? Jag minns när pastor Bengtsson la handen först på min rumpa och sedan kände på ett av mina bröst, när vi åkte hiss tillsammans. Var det fel, eller bara när kvinnor gör något? Nu är det bara så att det är fel, det är omoraliskt, Gud vill inte att du ska ta på en man. Inte ens Jesus fick visa sig eller låta en kvinna ta på sig.

Så höll tankarna på inom henne, samtidigt hade handen liksom fastnat runt hans kisse, snopp. Det var lite svårt att få runt en hand, så hon använde bägge händerna. Till slut skakade hon på sig, insåg vad det var hon gjorde.

”Vi ska smörja dig, smörja det där onda.”

”Ja, mamma, du gjorde det så skönt i går. Smörj lika ordentligt idag.”

Hon tar en klick i handen, kupar den om toppen och börjar smörja, inte bara på det onda röda, utan över allt, för säkerhets skull. Bäst att göra det ordentligt så det inte behöver upprepas, fast vore det inte lite trevligt ändå att få göra det fler gånger. Hennes andhämtning har blivit kraftigare, mer forcerad ju mer hon håller på.

”Åh, åh, måste göra något, jag kissar på mig känns det som.” Hon tar en hand och känner utanpå sina underbyxor. Det är mycket riktigt vått i grenen. ”Nej, inte nu igen. Måste ta av mig mina våta byxor.”

Hon tar bort händerna och drar ner underbyxorna under kjolen. En våt, mörk fläck syns i grenen. Hon tar ena handen och känner efter, kommer det mer? Fingrarna nuddar hennes yttre läppar och det går som en stöt genom kroppen. Hon kan inte slita bort fingrarna, de vill känna, smeka. Åhh, så skönt. Bara lite till.

Hon har ena handen på sin son och den andra på, nej, i sin springa. Smeker samtidigt med bägge händerna. Joakim börjar andas alltmer, precis som hon. Det börjar rycka i Joakims manlighet samtidigt som det plötsligt drar ihop sig runt hennes finger som nu rör sig fram och tillbaka i henne. Kroppen börjar krampa, hon tappar balansen, det svartnar för ögonen. ”Det är Guds vrede”, hinner hon tänka innan allt blir svart.

Efter bara några ögonblick är hon tillbaka, ser på sin son som återigen har sprutat ut något och är helt kladdig. Hon ser på sin hand som hon haft inne i sig, den är våt, nästan droppar om den.

”Åh Gud, åh Gud, vad har jag gjort? Snälla, sänd mig inte till helvetet. Jag förstod inte, visste inte. Snälla förlåt, förlåt.” Samtidigt som orden kommer ut ur hennes mun har hon sjunkit ner på knä, står med knäppta händer runt Joakims nu lite slakare snopp.

Hennes ögon vilar på sin son, hon ser hur vacker han är, nästan som det skimrar runt honom. Hon får en lust att pussa på honom, pussa på hans kropp, som hon gjorde när han var liten. Hon reser sig lite upp, lutar sig fram och pussar på hans mage, just där det vita som sprutat ut hamnat. Hon får det på läpparna och slickar sig lite för att bli av med. Smaken var helt ny för henne. Måste smaka mer, hon böjer sig fram och slickar upp pölen som ligger på hans mage. Mmm, hon kan inte hålla sig, fortsätter pussa och slicka tills hon kommer till snoppen, där allt kommit från. Hon slickar, nu begärligt, längs med snoppen, som sakta växer till sig igen. När hon kommer upp till toppen öppnar hon munnen och låter den där blanka runda toppen komma in mellan sina läppar. Tungan slickar för att fånga de sista resterna.

”Åh, mamma, ja, ja, slicka där. Så skönt, ja, ja mamma, fortsätt.”

Hon ser på sin son, ser hans ögon, ser hur han ser ut att njuta. Hon tar med händerna om snoppen och börjar föra huvudet lite upp och ner över toppen, leker lite med tungan, vill känna smaken, vill göra det skönt för sin son.

Vagt minns hon hur hennes man hade gjort i mörkret under täcket. Då hade hans snopp kommit in i henne. Där det nu rinner nerför benen på henne. Vad ska hon göra. Alla synder är väl redan gjorda, vad gör det om hon låter sin son komma in, komma in där han en gång skapades?

Hon reser sig upp, det finns lite utrymme bredvid Joakim i den smala sängen. Hon lägger sig ner där, drar upp sin klänning och drar honom över sig. Han är inte sen, kryper upp på sin mor, mellan hennes ben. Hon tar tag om hans snopp och för honom sakta in i sitt sköte. Hon märker att han kommer in mellan hennes läppar, som villigt delar sig för honom. Hon lyfter upp sin höft och han kommer längre in.

Urgamla reflexer sätts i gång och de börjar röra sig mot varandra. Oh, himmel, oh, himmel. Så här var det aldrig med hans pappa, Oh My God, Oh My God. Hon vill bara fortsätta, finns inget stopp bara framåt, framåt, in, ut, in, ut.

Återigen kommer den där himmelska känslan när världen stannar upp, allt blir bara är ett, inga delar, allt är en stor enhet. Då krampar hennes kropp och ett skrik kommer ur hennes mun. Kroppen skakar, huvudet, ryggen böjs i en båge, till hon faller ihop, klarar inte av att röra sig ligger bara där. Fortfarande med Joakim mellan benen och inne i henne. Han ser på sin mor, som gjort det så skönt, men han har en bit kvar och börjar röra sig i henne igen.

Det triggar hennes slemhinnor och känslan som varit så intensiv nyss börjar komma tillbaka. Inte på samma sätt, nu mera som ett sakta lyckorus inne i henne. Hon känner varenda rörelse Joakim gör när han rör sig in och ut i henne. Till slut ökar han farten och stönar högt.

”Mamma, ja, ja, knulla mig, jaa, jag kommer. Åh mamma vad fin du är. Nuuu, nuuu.”

Det rycker några gånger och sedan är det över. Joakim bara ligger på henne, försöker hämta andan.

Till slut reser han sig upp, ser på sin mamma. Ska han tacka? Eller vad ska han göra. Det var så fantastiskt, han vet varken in eller ut.

”Vi har syndat, Joakim. Himlen kommer att straffa oss. Vi måste göra bot.” Hon tystnar, tänker. ”Men det var underbart. Var inte det här en Guds gåva, varför ska det vara syndigt?”

”Jag vet inte. Det var helt magiskt. Om synd är så här, då måste vi synda mer, det kan inte vara fel. Gud har nog skapat oss för att synda i så fall, och då kan hen väl inte bli arg?”

”Du har rätt, och är det så att det är synd, då måste vi göra bot. Gud ville nog att vi ska ha det bra, ha det skönt och då borde väl boten vara detsamma som synden?”

Joakim kan bara nicka till denna fullständigt logiska slutsats. Nu syndar de och gör bot minst en gång per dag. Och Gud belönade mamman med att hon slapp ha mens, kunde synda varje vecka. Ingen av dem hade hört talas om skydd och möjligheten att bli med barn.

 

32

Kommentarer

5 svar till ”Att synda och göra bot – en mor och son”

  1. Profilbild för Bengt
    Bengt

    Wow fortsätt att synda mycke hälsosam

  2. Profilbild för Snuskman86
    Snuskman86

    Vill läsa om fler synder från dessa två 🙂

  3. Profilbild för George
    George

    Ja detta läskiga med religioner som hindrar människor från att tänka och njuta. Tråkigt för hans mamma som inte vet att straffet blir att sonen får ett syskon.

  4. Profilbild för Master Lars
    Master Lars

    Det är synd att inte synda

  5. Profilbild för Nils
    Nils

    Jag håller med dig, Mäster Lars.

Lämna ett svar


Sök novell


Kategorier


Kommenterat


  1. Tack så mycket @Calcifer. Gläder mig som sagt extra mycket över att kunna fånga läsare som normalt inte skulle sökt…

  2. Jätteintressant genre att skriva om! Som tidigare nämnt var det medryckande att läsa, även om ämnet inte är mina egna…

  3. Tack så mycket @Cristobal. Att någon som inte gillar ämnet ändå känner så för novellen känns väldigt fint att höra.…

  4. Härligt, vad händer härnäst. De andra flickorna kanske vill ha samma upplevelse

  5. Tack Master Lars! Jo, jag har också känt att det skulle kunna bli en serie. Vi får se.