Att kunna älska igen…

– Prolog
Av jord är du kommen, jord ska du åter varda.
***
Ser dem sänka kistan i marken, håller min dotters hand. Känner henne krama min, tårarna rinner på våra kinder. Ser de andra komma fram till oss och krama om oss. Vi går till församlingshuset, där är kaffe och kakor framdukade.
Hennes favoritmusik spelas, sitter på en stol med kaffet framför mig. Svarar på kramarna, håller vår dotter i handen. Hon håller i min, de sista gästerna går. Ser på kortet på min fru, min dotters mor.
Smeker det med tummen, vi går ut från lokalen och går till vår bil, öppnar dörren för henne och hon sätter sig sin stol. Spänner fast henne, går runt bilen och sätter mig bakom ratten. Startar bilen och kör hem, parkerar bilen på vår parkering.
Vi går upp, går in och ser på kartongerna. Vi kommer flytta om två dagar, då går flyttlasset till min hemstad. Flyttade hit för att plugga, träffade Josefin första terminen, det var kärlek vid första ögonkastet. Tre månader senare så var hon gravid.
Nio månader senare så föddes vår dotter, våra föräldrar var väl inte direkt imponerade av oss. Vi pluggade båda två, hon till ekonom. Jag till läkare, hon tog ett studieuppehåll. Jag pluggade vidare, jag lämnade korridoren.
Det hade jag egentligen gjort när vi blev gravida, vi bodde i hennes föräldrars källare. När vår dotter fötts så gifte vi oss. Ett enkelt bröllop, de närmsta. Hon återupptog studierna, vi lämnade vår dotter på dagis.
Vi flyttade till eget, hon lekte med aktier när hon var mammaledig. Hon lekte så pass bra så att vi kunde köpa och renovera vår lägenhet. I sex år levde vi tillsammans, sen vaknade hon en dag och hostade blod.
Vi åkte till sjukhuset, prover togs, röntgen gjordes. Cancer, hon fick beskedet. Tre månader kvar att leva, det blev sex. Varav sista tiden på hospis, nu sitter vi här bland kartongerna.
Klär av vår dotter hennes kläder, jag är klar med grundutbildningen. Ska göra AT i min hemstad, jag har sålt vår bostad. Köpt ny i min hemstad, ett litet hus. Ett vitt litet hus, med ett rött staket runt huset. Hennes dröm, vår dröm.
Kommer få renovera en del, får hjälp av min bror och far. Snickare båda två, de har redan börjat. Sjunger för min dotter, ser henne somna. Reser mig, går in i mitt sovrum.
Klär av mig, ser på vårt bröllopsfoto. Sätter mig och kramar det, gråter tyst. Skriker inombords, skriker högt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kapitel 1.
***
Springer på löpbandet, känner svettdropparna rinna ner i mina ögon. Känner svedan och försöker blinka bort den, ser på klockan. Trettiosekunder kvar, ökar lite till, känner mjölksyran spruta ur öronen.
Klockan piper och jag sänker hastigheten på löpbandet. Tar handduken och torkar mitt ansikte, hänger den runt axlarna och går av löpbandet. Tar min vattenflaska och går till omklädningsrummet, går in och klär av mig.
Tar min handduk och min tvål och går in i duschen. Sätter på duschen och vattnet träffar mig, sätter händerna på väggen och blundar.
Tio år har gått sen hon lämnade oss, eller lämnade. Hon dog, vi flyttade ner till Malmö. Vi flyttade in i huset, vi renoverade och fick det som jag ville. Vår dotter Jasmine, efter karaktären i Aladdin, hennes favorit animerade film. Tio år har gått, vår dotter går i nian. Hon slutar nian om två veckor, femton snart sexton år.
Jag är trettiosex, färdig med min utbildning, gjorde min AT. Sökte min ST, fick den. Blev klar för nästan två år sedan, arbetar som barnläkare på sjukhuset. Tar min tvål och klämmer ut den i handen. Masserar ut på kroppen, min om jag får säga det själv, vältränade kropp.
Tränar minst fyra gånger i veckan, tre dagar på crossfit, en dag på gym. Idag är en sådan dag, gymdag. Jasmine är på läger med handbollen. Hon hade börjat när hon var åtta, en klasskamrat och hon testade på. De spelar fortfarande, stänger av vattnet och tar min handduk och torkar mig.
Går ut i omklädningsrummet, ser på mina tatueringar. Tribalerna på axlarna, keltiska tribaler. Korparna på vänstra bröstet och draken på det högra, klär på mig och packar ner mina träningskläder i väskan.
Går ut från omklädningsrummet och ut från gymmet, går till parkeringen och sätter mig i bilen, startar den och kör hem. Parkerar i carporten och går ur bilen, tar min väska, stänger dörren och låser bilen.
Går till ytterdörren och öppnar den, går in och stänger av larmet. Går till tvättstugan och packar upp in väska, ser på tvätten. Ser på klockan, jag hinner köra en maskin. Fyller maskinen och sätter igång den.
Går ut från grovköket och går till köket, öppnar kylen. Tar fram min mat, ser på det marinerade köttet. Trycker på det och ler lite, tar en öl och öppnar den.
Öppnar min telefon och sätter igång ljudanläggningen. Hör Sades smekande röst fylla det stora rummet, det täcker nästan hela bottenvåningen. Nittiokvadratmeter, kök, vardagsrum och ett bibliotek.
Det finns ett litet gästrum här också, på ovanvåningen så är det Jasmines domäner. Stort sovrum, lekrum. eller numera så är det hennes andra rum som hon säger. Ett allrum, med en soffa och två fåtöljer och en tv. Källaren är mina domäner, ett träningsrum och mitt sovrum.
Tar fram potatisen, skrubbar den. Delar den i bitar, tar paprika, gul, röd och orange. Delar dem i bitar, grova bitar. Tar en ugnsfastform och lägger potatisen och paprikan i den, häller över olja och sätter den till sidan, sätter på ugnen och tar en klunk av ölen. Lyssnar på musiken och stänger ögonen.
***
Ser på maten på tallriken och börjar äta, musiken är stoppad. Tystnaden är påtaglig, behaglig till och med. Ingen femtonåring som pratar så att jag får sår i öronen, ler lite. Är väldigt glad för de såren i öronen som Jasmines talande ger mig, maten smakar fantastiskt.
Diskar efter mig, sätter in i diskmaskinen. Laddar den, sätter i gång den. Tar min öl och går till en av mina fåtöljer och sätter mig, ser ut genom altanfönstret. Våren är här, äntligen. Snart sommar, hoppas på en vädermässigt bättre sommar i år.
Vi ska en vecka till Kroatien, handbolls läger för Jasmine. Semester för mig, när vi kommer hem så ska hon till Partille cup. Kommer åka upp en eller två dagar, beroende på om jag kan få ledigt.
Sen så ska hon till Åhus och spela handboll, efter det två veckor hos mormor och morfar i Umeå.
Tar en klunk av ölen, ser på klockan. En stund till sen så är det dags att lägga sig, lägga sig och drömma.
***
Ser på hennes nakna kropp, hon ser på min. Hon följde med mig till min studentlägenhet, vi hade sett varandra på dansgolvet. Hon var som en magnet som drog sig till mig. Hon berättade att det vara samma för henne, vi dansade.
Vet egentligen inte vad vi dansade till, hur länge vi dansade innan vi hamnade här på mitt rum. Ståendes nakna framför varandra, känner hennes händer på mitt bröst, smeker henne. Vi kysser varandra, inte första gången. Första gången var trettiosekunder efter vi börjat dansa.
Våra tungor hade funnit varandra och ville aldrig lämna varandra. Vi ligger i sängen, hon på mig, jag under. Mina händer smeker hennes perfektion, vi rullar runt. Min tunga slickar sig nerför hennes kropp.
Ner till det oundvikliga målet, smakar på henne, slickar henne, leker med henne. Fingrar bidrar, skriket måste höras i hela byggnaden. Bryr mig, inte. Hon landar. Vi kramas, torkar tårar från hennes kind.
Hon tar mig i munnen, befinner mig i Nirvana. Drar upp henne, vi kysser varandra. Aggressivt, passionerat. Vi ser på varandra, inga ord behövs. Glider in i henne, känslan är obeskrivbar så jag kommer inte försöka beskriva, det går inte.
Det är inte lönt, vi andas snabbt. Det som byggs upp inom oss övergår allt annat vi tidigare känt. Våra orgasmer kommer, vi skriker, vrålar, skrattar, gråter. Hon somnar på mitt bröst med ett leende på sina läppar.
Inte lika stort som mitt, eller kanske. Vi delade allt, även stora leenden.
Vaknar, sätter mig upp. Tårarna rinner, tio år senare så är minnena just det minnen. Brottstycken, de suddas ut lite. Naggas i kanten, konstigt vore det väl annars. Finns inga nya minnen dock, när hon gick bort så hamnade jag i en mentalimpotens.
Hon var perfektion, ingen annan når upp till henne. Ingen annan attraherar mig, att vara ensamstående far som arbetar och har pluggat spelar också in. Eller är en bra ursäkt, tänder inte på kvinnor, eller män.
Tänder inte på något, inte ens minnena. Mentalimpotens är diagnosen, har accepterat det. Saknar det inte, varken intimiteten eller något annat. Vänner går bra, men inte längre. Försöker de så blir jag defensiv, drar mig tillbaka, markerar.
Torkar tårarna, lägger mig igen. Sluter ögonen, sover drömlöst.
***
Ser Jasmine komma gående med sina väskor, hon sätter dem i bagageutrymmet. Stänger luckan och kramar henne.
– Välkommen hem.
– Tack pappa.
– Hur är det?
– Trött, tuff träning hela helgen.
– Där ser man.
– Men nu är det ledigt, ja fram till Kroatien.
Vi sätter oss i bilen.
– Vad har du gjort i helgen?
– Tränat, läst lite böcker. Ätit god mat.
– Som vanligt.
– Ja som vanligt.
– Vi får handla i veckan, måste ha kläder till balen i skolan.
– Javisst, säg dag så löser vi det.
– I morgon?
– Javisst, efter jobb.
***
Vi kommer hem, hon packar upp sina väskor och laddar tvättmaskinen. Jag börjar med maten, hon går till sitt rum och gör det som tonåringar gör. En timme senare kallar jag på henne, hon kommer nerför trappan och sätter sig vid bordet.
Vi börjar äta och pratar mer ingående om helgen. Vi äter upp och dukar av, fyller diskmaskinen och diskar det som inte får plats i maskinen. När vi är klara så kokar jag kaffe till mig och te åt henne. Vi sätter oss i soffan och sätter på tv:n, vi ser på en film.
När den är slut så kramar hon mig och säger god natt, hon går uppför trappan till sitt rum. Jag går nerför trappan till mitt och klär av mig, tar den bok jag läser för tillfället och läser i en timme eller två. Släcker lampan och somnar.
***
Ser på Jasmine i sin klänning, hon snurrar ett varv och jag fotar henne. Hon går fram till mig och ser på bilderna, vi skickar dem till mormor och farmor. Vi går ut och sätter oss i bilen.
Jag kör henne till den restaurang som skolan hyrt för dagens evenemang. Vi kramar varandra och hon går ut ur bilen, torkar mina tårar som rinner på kinderna. Tänker på min fru, ser henne krama sina klasskamrater. Startar bilen och kör iväg, kommer hem och parkerar bilen.
Går in och öppnar altandörren, går ut på trädäcket och ser på trädgården. Sätter mig i loungesoffan och sluter mina ögon och minns. Hur Jasmine sprang här som liten, hur hon vuxit upp här i trädgården. Nu slutar hon snart nian.
***
Läser på skärmen, det plingar till i min telefon. Ser på bilden som Jasmine skickat, ser på hennes bild på diplom, plakett och T – Shirt. Priserna för goda studier. Svarar på bilden och stoppar ner telefonen, reser mig och kallar in nästa patient.
***
Vi sitter mitt emot varandra och vi har beställt vår mat.
– Så gymnasiet.
– Ja det ska bli kul.
– Känns ditt val fortfarande rätt?
– Ja det gör det, det ska bli väldigt kul.
– Så bra.
Hon kommer gå natur på idrottsgymnasiet, träna handboll fyra morgnar i veckan och plugga resten av dagen.
– Då åker vi på måndag.
– Ser du fram emot det?
– Ja, det är ett roligt läger.
Vi har varit på detta läger två år i rad, detta blir det tredje. Rovinj i Kroatien, vi får in vår mat och vi börjar äta.
– Vi hinner precis hem till midsommar.
– Ska vi vara hos farmor och farfar?
– Ja, som vanligt. Alla de andra kommer också som vanligt.
– Där ser man, det ska bli kul.
– Tycker du?
– Haha, ja faktiskt. Gör inte du?
– Jo, men när jag var femton så var jag inte lika inspirerad.
– Jaså vad gjorde du då?
– Försvann så fort jag kunde och hängde med mina kompisar. Vi cyklade till Hammarspark och var på midsommarfirandet där, på natten så cyklade vi till stranden och badade nakna.
– Jisses.
– Haha, ja det var kul.
– Var det den sommaren som olyckan hände?
Tar tuggar på min mat och sväljer.
– Ja det var det.
Olyckan där tre av mina kompisar fick sätta livet till, de åkte med en av mina kompisars bror i hans bil. Han körde för fort och tappade kontrollen över bilen och alla i bilen dog. Vi andra blev väldigt chockade, där och då så bestämde jag mig.
Jag skulle bli läkare och rädda liv, slutade glida runt i skolan och blev en mönsterelev. Läste tre år på gymnasiet, samma utbildning som Jasmine. Gick ut med högsta betyg i alla ämnen.
Sökte in på alla läkarutbildningar i Sverige, kom in i Umeå. Träffade Jasmines mamma och resten är historia.
– Ni kom fram till bilen?
– Ja, vi hörde smällen. Vi hängde där vi alltid hängde, hörde de skrikande däcken och smällen. Det är svårt att beskriva ljudet, vi sprang dit. Bilen var totalkvaddad, de som satt i framsätet hade kastats ut genom framrutan. De låg på marken. Bilen låg på taket, vi såg inte de andra två. Vi stirrade på bilen, jag sprang till ett hus och ringde på. Då fanns det inte mobiltelefoner i samma utsträckning som idag. De öppnade jag fick låna telefonen och ringde, sprang tillbaka och ambulanserna och polisen kom.
Jag tystnar, scenen spelas upp innanför mina ögon.
– Vi ska väl inte prata om det idag, idag så pratar vi om din framtid. Lämnar nian bakom dig, börja gymnasiet.
– Ja det ska bli kul.
– Det förstår jag, har du funderingar på vad du vill bli sen?
– Förutom handbollsproffs?
– Haha, ja förutom det.
– Nej faktiskt inte, vi får se.
– Det är rätt, håll alla dörrar öppna.
– Kommer du till Göteborg?
– Ja, en eller två dagar. Vi får se.
– Om du får ledigt?
– Om jag har jour eller inte. Har jag jour så blir det bara en dag, har jag inte jour så blir det två.
– Så kul, Åhus?
– Vi är ett par föräldrar som hyrt ett hus, så vi kommer vara där båda dagarna.
– Kul, vilka föräldrar?
– Klaras och Stinas.
De är par, gifta. Slipper någon av de ensamstående mammorna, har fått värja mig ett par gånger, markera.
– Trevligt.
– Ja det ska det bli.
Vi äter vidare, beställer dessert. Äter upp, jag betalar och vi reser oss och går till bilen, sätter oss i den och jag kör iväg. Vi kommer hem, vi går in. Ser på hennes priser igen, kramar henne. Hon går upp till sig, jag tar en öl. Sätter mig i en av fåtöljerna och sluter mina ögon. Skänker en tanke till Josefin, känner tårarna rinna.
***
Ser på handbollsplanen, ser Jasmine göra övningarna tillsammans med de andra. Sitter med de andra föräldrarna. Klaras, Stinas och Idas. Lyssnar på dem, ser på träningen. Tar en klunk av vattnet, dagens andra pass. Värmen är pressande, tar solkrämen och smörjer in mina armar, ben och bröst.
– Michael?
– Ja?
– När ska du ha betalningen för huset?
– Precis när som helst.
– Femhundra?
– Femhundra.
Har hyrt en kollegas sommarhus i Åhus, de lämnar när handbollsspelarna kommer. För mycket kaos enligt dem, frågade om jag fick hyra stugan. Vi kom överens om priset. Betalade och frågade de andra om de ville vara med och dela på huset. De hade hoppat på direkt, Stinas pappa räcker mig femtio euro.
– Tack.
– Ingen fara, så hon kom in?
– På handbollsgymnasiet?
– Ja.
– Ja, hon valde att tacka ja.
Ser henne, hoppa skjuta. Hon springer iväg och får ett utkast, hon hoppar och skjuter. Springer tillbaka till ledet, hon ställer sig sist. Får en boll, övningen fortsätter, Stina och Ida kom också in.
Jasmines bästa kompis Iris kom också in. Klara kom inte in, hon har inte intresset. Hon brinner inte lika mycket som de andra. Andra saker är viktigare för henne, hon är med för kompisarna. Frågan är hur länge till. Tränaren visslar, ger instruktioner.
Ny övning, ser på Jasmine. Ser målmedvetheten i hennes ögon. Samma som jag har när jag har bestämt mig för något. Har jag bestämt mig så gör jag det till hundraprocent, ser samma målmedvetenhet hos Ida och Stina.
***
Det har regnat i natt, det är klarare luft. Inte så varmt, springer mitt andra varv. Springer med havet på min vänstra sida, hör musiken spela i mina öron. Svänger till höger och kommer fram till en stor gräsmatta. Öppnar telefonen och läser dagens WOD. Tar fram hopprepet från väskan, tar fram vattenflaskan och börjar hoppa.
Torkar mig och klär på mig, går ut från huset. Går till matsalen, tjejerna står i kön. Går fram till dem.
– God morgon.
– Detsamma.
– Hur mår ni idag?
– Det börjar märkas att vi tränat sex pass på tre dagar.
– Bara fyra kvar.
– Haha, ja.
Vi kommer in, tar mat och sätter oss. Vi börjar äta, hör dem prata om träningen, om tränarna. Tre av dem pratar om det, den fjärde pratar mest om killarna som är här. De äter upp och reser sig.
– Vi tränar i hallen nu på morgonen.
– Då vet jag det, när går bussen?
– Om en kvart.
– Då får ni skynda er.
– Ja.
De går iväg, ser på min mat och äter upp. Reser mig och går ut från matsalen, går till receptionen och väntar. Tjejerna kommer gående och vi går till bussen, vi går på den och sätter oss. Det kommer spelare från andra lag, de sätter sig i bussen och den kör iväg. Vi kommer fram till hallen och deras pass börjar.
***
Sitter i bilen på väg till Kviberg, ser på klockan, sen på GPS: en. Har tio minuter på mig. Kör in på området hittar en parkering och går snabbt mot planerna. Hittar rätt plan, nickar åt de andra föräldrarna. Jag hann i tid, matchen börjar.
– Du hann pappa.
– Ja, det var på håret att jag hann. Grattis till vinsten.
– Tack, vi spelade bra.
– Ja det gjorde ni.
Hennes tränare kallar, de har samling. Hon går iväg, jag ser på de andra föräldrarna. De hälsar, det är de vanliga som är här. Vi pratar lite, de har en match till innan slutspelet. De är redan klara för det, nu handlar det bara om vilken plats i gruppen de ska bli. Ser på klockan, går till ett tält där de säljer dricka. Köper två flaskor vatten. Ser på klockan, går tillbaka till planen och ställer mig. Ser på klockan igen, de spelar snart. Det är tight mellan matcherna.
***
Veckorna går, Åhus passerar revy. Precis om Partille gjorde, de förlorade i kvartsfinal mot ett mycket bättre lag från Norge, de vann hela turneringen sen. De gick till final i Åhus. Nu står vi på Sturup, vi kramar varandra.
Hon ska till mormor och morfar i två veckor. Blir ensam i två veckor, hatar det. Hatar tystnaden, ensamheten. Många hade kanske sett det som en befrielse, kunna göra vad man vill i två veckor.
Inte jag, jag hatar det. Kommer sakna henne enormt, hon kommer sakna mig. Inte lika mycket kanske, eller hur mäter man det, hur mäter man saknad? Kan inte mäta den saknad jag känner efter Josefin, hon går igenom säkerhetskontrollen.
Tar sin ryggsäck och vinkar, vinkar tillbaka. Går ut från flygplatsen och sätter mig i bilen. Startar den och kör iväg, får ett sms, läser det.
– Älskar dig pappa.
Läser det och ler, kör ut på motorvägen. Kör till mitt arbete, parkerar bilen. Flexade för att kunna lämna henne. Arbetar på akuten idag, vet hur det kommer bli, jag kommer begrava mig i arbete.
Svarade på hennes sms, går in på akuten. Ser på datorn, hänger stetoskopet runt nacken och går till väntrummet.
– Lisa?
En kvinna och en flicka reser sig, de kommer fram till mig och hälsar. Vi går till ett undersökningsrum, undersöker henne. Säger åt sköterskan vilka prover hon ska ta, reser mig och går ut. Går till datorn och sätter mig, tar fram min telefon och ringer.
– Ja?
– Kan du komma till akuten?
– Javisst, vad gäller det?
– En tjej med självskadebeteende misstänker ätstörningar, kommer rekommendera inläggning. Men då behövs ditt okay.
– Jag kommer, är där om tjugo.
– Tack.
Ser på datorn, reser mig och går till väntrummet. Säger nästa namn, nästa mamma och barn kommer fram till mig.
***
Dikterar mina patienter.
– Michael?
Vrider på huvudet, ser in i de grönaste ögon jag någonsin sett. Ser hennes blonda hår, de fylliga läpparna, de höga kindbenen, den raka näsan. Det uppsatta håret, samma färg på hennes kläder som mina, mörkblå.
– Ja.
– Natten.
Ser på hennes namnbricka, Ester.
– Inga patienter just nu, det har varit en del att göra. Ska bara diktera så går jag hem sen.
– Lyckost.
– Vad menar du?
– Du får gå hem.
Vänder mig mot skärmen och fortsätter diktera. Hon går iväg till en annan dator och sätter sig. En ST läkare, har inte sett henne innan. Dikterar färdigt, tar min väska och säger hej då till sköterskorna och undersköterskorna. Går iväg till omklädningsrummen, byter om och går till min bil.
***
Går in på akuten, har arbetat hela dagen. Åkte och tränade, käkade efter träningen och ska arbeta natt på akuten. Extra pass, en kollega frågade om jag ville ta det. Sa ja, är ensam hemma. Kommer in på akuten, de andra hälsar.
– Vem?
– Ester.
– Var är hon?
– Hos en patient i trean.
– Arbetar hon kväll hon hade ju natten igår?
– Extra pass, lika galen som du.
Ser på sköterskan, svarar inte emot. Hon har arbetat här i tjugoår. Larmet går, vi ser på teamledaren.
– Skottskada, ungdomar.
Reser mig och går snabbt till omklädningsrummet. Tar på mig och går till ambulansmottagnings dörren, andas in och ut. Hör sirenerna, ungdomar, skottskador. Ser Ester komma gående, hon stannar och ser på mig. Ser på henne, ser in i hennes gröna ögon.
– Andas, slappna av och lita på sköterskorna.
– Ja.
– Gittan.
– Ja?
– Ditt team är med henne, Ralf ditt är med mig.
– Ja.
Dörrarna öppnas går fram till båren, teamledaren meddelar rum. Blir uppdaterad med värdena.
– Ring efter kirurg, förberedd operation.
– Ja Michael.
Dörren öppnas, nästa kropp kommer in. Vi går in i rummet, vi börjar arbeta. Ser kulhålen, stoppar blödningarna. Kirurgen kommer, de rullar iväg med honom. Kirurgen nickar.
– Vilket rum?
– Fyran.
Går iväg, går till fyran. Ser henne göra HLR, går fram till killen som ligger på båren. Ser strecket.
– Hur länge?
– 10 minuter.
Ser på Ester, hör henne ge order. Får paddlarna, chockar honom. Kroppen spänns och slappnar av, ingen reaktion. En elchock till, ingen reaktion.
– Tid?
– 12 minuter.
Hon ger order igen, hon fortsätter med HLR, ser Gittan pumpa på ballongen. Ser i hennes ögon.
– Tid?
– 15 minuter.
– Sluta, Ester sluta, han är borta.
Hon ser på mig, ser på henne.
– Tid för döden inträffade 20.30.
Hon drar av sig skyddskläderna, ser på Gittan. Hon nickar, drar av mina. Gittan går efter Ester, går ut från rummet. Andra kommer ta över nu, ser på poliserna. Går fram till dem och meddelar, en död och en på operationsbordet.
De ser på mig och nickar. Går till datorn och börjar diktera, när jag blir klar så ser jag på datorn. Reser mig och går till väntrummet, kallar på en patient. Magsmärtor.
***
Läser meddelandet, ler lite och svarar på det. Dricker av mitt kaffe, reser mig och går till köket. Sköljer av kaffeglaset och sätter det i diskmaskinen, tar min väska och går ut ur huset.
Går till bilen, var ledig igår. Tränade, handlade mat, åkte hem. Satte mig i trädgården med en bok, blev uttråkad efter två timmar. Körde och tränade ett pass till, duschade.
Körde hem och lagade middag, pratade med Jasmine på telefonen. Läste klart boken och gick och la mig med mina drömmar.
***
Ser på datorn och reser mig, går ut till väntrummet.
– Ahmed?
En kvinna och en pojke reser sig, vi går till undersökningsrummet. Ett återbesök, pratar en stund och de går iväg. Sätter mig och dikterar, ser på klockan. Reser mig och går till lunchrummet.
– Michael.
– Jens.
– Hörde att det var livat på akuten häromkvällen.
– Ja, skottskador, en död och den andre svävar fortfarande mellan liv och död.
– Hörde att nykomlingen förlorade en.
– Vi har alla förlorat en Jens, hon gjorde allt rätt.
Han ser på mig, ser på honom. Vi har alla förlorat mer än en, minns min förste fortfarande. Tar min matlåda och sätter mig.
– Du minns säkert din förste fortfarande, precis som alla vi andra.
Dörren öppnas, Ester kommer in. Hon ser på oss, hon går till kylen och tar sin mat. Hon sätter in den i mikron, jag fortsätter äta. Jens ser på henne, ser de blickar som han ger henne. Tar en klunk av mitt vatten, mikron plingar och hon sätter sig. Hon ser på oss.
– Varför fick jag inte fortsätta?
– Därför han var död, han var död när han kom in. Ingen hade kunnat rädda honom. Du gjorde allt du kunde för honom, vi har alla förlorat patienter. Du måste lära dig var gränsen går.
Jens ser på mig, sen på Ester.
– Han har rätt, du måste lära dig var gränsen går.
Hon ser på oss.
***
Klär av mig och byter om, tar min väska och går ut från omklädningsrummet.
– Vänta.
Stannar och vänder mig, ser Ester komma mot mig.
– Vill du ta en kaffe med mig?
Ser på henne, ser på min klocka.
– Javisst, var?
– Finns ett café tvärsöver gatan.
– Då går vi.
Vi lämnar avdelningen och går till hissen, vi går in i den.
***
– Hur går man vidare?
– Man inser att man inte är mer än människa, att man gjort allt som står i sin makt för att rädda patientens liv. När det inte går så får man inse att man bara är människa. Varken mer eller mindre.
Tar en klunk av mitt kaffe, de är likadana som de jag har hemma. Hon ser på mig, hon tar en klunk av sitt kaffe.
– Är du gift?
– Jag var.
– Skild?
– Nej, hon dog för tio år sedan.
Hon ser på mig, jag på henne.
– Jag beklagar.
– Tack.
Tar en klunk av kaffet.
– Ser pojken framför mig när jag stänger ögonen.
– Din förste?
– Ja.
– Det gör vi alla, min förste upplevde jag på akuten. Hjärtinfarkt, gjorde den obligatoriska praktiken på utbildningen. Det kom in en man i femtioårsåldern, min handledare lät mig ta ansvaret. Han visste att vi inte skulle kunna rädda patienten, han gav mig femton minuter med mannen. Han dog, han återfick aldrig medvetandet. Den viktigaste läxa jag lärt mig, vi kan inte rädda alla.
– Så han visste.
– Ja.
– Visste du?
– Nej, varken om honom eller din patient.
Kaffet är slut, ser på min klocka.
– Har du brått?
– Nej, väntar på ett samtal från min dotter.
– Dotter?
– Jasmine, min snart sextonåriga dotter. Hon är hos sin mormor och morfar i Umeå, jag pluggade där. Träffade hennes mor, kärlek vid första ögonkastet.
– Sexton?
– Ja sexton.
– Du ser inte så gammal ut.
– Haha, tack. Nej är trettiosex år, blev far när jag var tjugo. Vi träffades tidigt, båda unga och vilda.
– Vilda?
– Haha, nej kanske inte. Men vi var unga, unga och naiva. Det blev vi mot världen, våra föräldrar var inte imponerade av de beslut som vi fattade. Hon tog studieuppehåll, jag pluggade vidare. Vi bodde i hennes föräldrars källare.
Min telefon ringer, svarar. Reser mig och tar min väska, vinkar till Ester och går ut från cafét. Går över gatan och går till min bil. Pratar med Jasmine.

 

 

 

 

 

Kapitel 2.
***
Jasmine har varit borta i åtta dagar, bara sex kvar. Hälften är passerat, ser på klockan. Tar min väska och går till min bil, ytterligare ett extra pass på akuten. Ytterligare ett nattpass, sätter mig i bilen och kör iväg.
Kommer fram, parkerar och går till akuten. Går in och byter om, hälsar på personalen. De hälsar på mig, sätter mig vid en dator. Ser på tavlan, Ester ska lämna över till mig, ser henne komma gående.
Ser hennes gröna ögon, hon kommer fram. Hon sätter sig och börjar rapportera. Lyssnar på henne och gör mentala anteckningar, samlar på mig och nickar. Hon lägger ner sitt block och ser på mig.
– Hur var det med din dotter?
– Bra, mormor och morfar skämmer bort henne. Men hon längtar hem.
– Till kompisarna?
– Ja, till mig, till handbollen. Hon har ingen mer än dem däruppe. De träffar henne så sällan så de har alltid en massa planerat.
Ester ser på mig, ser på henne. Hon nickar och går iväg, ser på hennes rygg. Min blick glider till hennes rumpa. Den noterar vad den ser, placerar in den i huvudet. Vänder mig mot skärmen, ser inte att hon vänder på huvudet och ser på mig.
***
Kommer hem, extra passen börjar ta på krafterna. Lägger mig på soffan, stänger ögonen och somnar. Med sömnen så kommer drömmarna, drömmarna om Josefin.
Ser på henne, hon ser på mig. Vi kysser varandra, känner hennes varma hud mot min. Slickar på hennes bröst, hör henne stöna. Känner hennes varma sköte mot min penis, hon reser sig lite. Min mun lämnar hennes bröst, hon sätter min penis mot sin slida. Känner hennes värme omsluta mig, glider in i henne. Vi stönar tillsammans, stönar av vad våra kön gör med den andre. Når botten, hon stannar. Ser på mig, ser på henne. Hon börjar röra sig, stönar högt. Hon rider mig, hon rider mig långsamt. Hennes händer är på mitt bröst, mina händer smeker hennes kropp. De stannar på hennes höfter, hon rider mig och jag ser in i hennes ögon. Hon ser in i mina, vi driver varandra mot det oundvikliga. Vi kommer, vi kommer med ett skrikande. Orgasmerna rider oss, de rider oss länge. Vi kysser varandra, hon ser på mig. Ser på henne.
– Vi ska bli föräldrar.
– Ja vi ska bli föräldrar.
Hon hade kissat på stickan, visat mig den. Sen hade vi pratat hela dagen, vi kom överens. Vi valde att behålla, vi visste båda att det var rätt. Vi är och var rätt för varandra.
Vaknar, sätter mig upp, tårarna rinner på mina kinder. Ser på klockan, jag lägger mig igen. Somnar om och sover drömlöst.
***
Tränar, känner svetten rinna av mig. Hör pipandet, träningen är slut. Går till min väska och tar min vattenflaska. Tre dagar kvar tills Jasmine kommer hem, tömmer vattenflaskan och tar min väska och går till omklädningsrummet. Går in och klär av mig. Går in i duschen och duschar av mig, torkar mig och klär på mig. Tar min väska och går till bilen. Ser på klockan, sista extrapasset. Sätter mig i bilen och kör iväg. Kommer fram till sjukhuset, parkerar och går till akuten. Går in, byter om och går till en dator. Sätter mig och börjar läsa.
– Idag igen?
– Detsamma.
Hon ser på mig och ler, ler tillbaka. Hon rapporterar och jag gör mentala anteckningar. Hon reser sig och går iväg, min blick söker sig till hennes rumpa igen. Vänder mig mot skärmen igen, ser inte hennes blick på mig idag i heller. Reser mig och går till väntrummet.
***
Ser på trädgården, tar fram gräsklipparen och börjar klippa gräset. Känner solen värma min kropp, går bakom gräsklipparen. Klipper färdigt gräset, går till trädäcket och tar en klunk av vattnet. Torkar av svetten med en handduk, sätter in gräsklipparen i förrådet och stänger det. Går till trädäcket och sätter mig i en solstol. Tar upp min telefon, ser att jag har ett missat samtal. Trycker på numret.
– Ester.
– Hej det är Michael, du hade ringt.
– Ja, jag ville fråga om du vill hänga med ut och äta?
Ser på trädgården, har ett svar på min tunga.
– Var och när?
Hon säger namnet på en restaurang, frågar var den ligger. Hon berättar.
– Vilken tid?
– Sju?
– Det låter trevligt, jag kommer.
– Då ses vi då.
– Det gör vi.
Lägger på, svaret var inte det svar jag hade på tungan. Det svar jag hade på tungan var det jag alltid ger när frågan kommit förr. Tack men nej tack. Undrar vad som är annorlunda.
***
Väntar utanför restaurangen, jag duschade, rakade mig och klädde på mig. Satte mig i bilen och körde hit. Nu står jag här och väntar, ser henne komma gående. En lätt sommarklänning, solglasögon, en väska hängande på axeln. Tunna sommarskor på fötterna. Hon kommer fram, hon lyfter på solglasögonen och sätter dem på huvudet. Gör detsamma.
– Hej.
– Hej.
– Ska vi gå in?
– Javisst.
Vi går in får vårt bord, vi sätter oss och servitrisen frågar vad vi vill ha att dricka. Vatten för min del, vin för hennes.
– Jag kör, bor utanför stan.
– Aha, var då?
– I Oxie, köpte ett litet hus där när vi flyttade ner. Renoverade det med hjälp av min far och bror, de är snickare.
– Där ser man.
– Du själv?
– Lägenhet här i stan, en liten tvåa vid Erikslust.
– Trevligt.
– Bor dina föräldrar nära?
– Ja de bor också i Oxie, en bit från oss. Det underlättade när jag flyttade ner, Jasmine började nollklass. Min mamma hämtade och lämnade när jag inte kunde.
– Vad gör hon?
– Sjuksköterska på en vårdcentral i stan.
Vi slår ihop menyerna och beställer, servitrisen går iväg. Tar en klunk av vattnet och sätter flaskan på bordet.
– Dina föräldrar?
– Pappa är ekonom och mamma är lärare.
– Syskon?
– Ja två stycken, båda äldre. Du?
– En bror och en syster, är minst jag med. Mina föräldrar fick oss tätt, min syster är två äldre än mig och min bror fyra. Gifta och har barn båda två, min bror är snickare och min syster arbetar med IT. Två barn var, bor också i hus i Oxie.
– Träffas ni ofta?
– Nej inte så ofta som man skulle kunna tro, de var inte direkt imponerade av mina val när jag var yngre. Sen när Josefin dog så kände de nog en hel del skuldkänslor när de insåg att de inte varit så stöttande. Men de finns där för mig om jag skulle behöva dem och tvärtom. Själv?
– Bott i stan i hela mitt liv, pluggade här också. Har okay kontakt med mina syskon, de är lite äldre än mig. Min syster är fem år äldre och min bror är tio år äldre. Barn båda två, uppe i sina karriärer. Min syster är jurist och min bror är chef på något företag. Vet egentligen inte vad det är för företag.
Maten kommer, vi tystnar och börjar äta. Maten smakar bra, jag valde en kötträtt. Hon valde fisk, tar en klunk av vattnet. Hon dricker av sitt vin.
– Varför läkare?
– På grund av en olycka som kostade ett par vänner till mig livet, när jag såg dem ligga döda så bestämde jag mig. Ville bli läkare för att rädda liv, satsade hundra procent på skolan. Kom in i Umeå, resten är som de säger historia. Du?
– Intresse av att hjälpa andra, framförallt barn.
– Ingen speciell händelse?
– Nej faktiskt inte, barn var intressantast tyckte jag. Varför blev det barn för dig?
– Man får så mycket tillbaka av barn. God mat.
– Ja jag gillar denna restaurang.
– Har du varit här innan?
– Ja, ett par gånger.
Ser på henne.
– Får jag fråga hur gammal du är?
– Jag är trettio.
– En konstig fråga kanske, men hur kan det komma sig att du inte har pojkvän?
– Har inte prickat rätt, har haft en del förhållanden. Men de har inte hållit. Du då?
– Träffade Josefin när vi var tjugo, vi såg på varandra och vi var lika fast båda två. Vi kysste varandra trettio sekunder efter att vi träffats, vi lämnade stället vi var på snabbt och gick till min studentlägenhet. VI älskade hela natten, sen var det vi. Det var kärlek vid första ögonkastet, vi fick sju år tillsammans. En dag vaknade hon och hostade blod. Sex månader senare så var hon död, jag slöt mig. Hade bara kraft till att plugga och ta hand om Jasmine, det var vad jag orkade. Sen så blev jag rädd för att våga känna för någon annan. Ville inte känna för någon annan.
– Så du har inte?
– Nej inte sen hon dog för tio år sedan. Har inte varit på en dejt ens.
Hon ser på mig, ser på henne.
– Varför sa du ja till mig?
– Helt ärligt så tänkte jag säga nej som jag brukade, men något fick mig att säga ja. Du har snälla ögon, dina ögon säger att du är en snäll människa.
– Tack, det har du med.
– Så det var för dem du frågade mig?
– Inte bara, du ser bra ut, är trevlig och du har inte stött på mig. Det mer än något annat kanske. Du är inte som andra, de brukar stöta på mig efter fem minuter. Men inte du, du var inte avvisande men du såg som det kändes förbi det yttre och behandlade mig med respekt, inte som om jag är en dum blondin.
– Gör andra det?
– Haha, ja fler än du kan tro.
– Det låter lite, stereotypt, nedvärderande.
– Ja, har fått en hel del mindre trevliga förslag av manliga läkare.
– Är du allvarlig?
– Haha, ja det är jag. Inte bara av läkare, men har fått en hel del skamliga förslag. En läkare på min praktik tyckte att mina ögon lös av kåthet, han tyckte att det var okay att bli lite närgången. På grund av att mina ögon såg kåta ut.
– Var, var det?
– Medicin.
– Vem var det?
– Lovander.
– Äldre man?
– Ja, runt sextio kanske.
– Hur hanterade du det?
– Jag frågade om han skulle uppskatta att dricka genom ett sugrör.
– Vad svarade han på det?
– Ingenting faktiskt, berättade för min handledare. Hon var bra som tur var så hon tog ett samtal med honom. Slapp fler närmanden av honom.
– Skönt, men du har råkat utför mer sådant?
– Ja, en hel del mer.
– Jisses.
– Du då?
– Jo en del som försökt, men jag tackar alltid nej.
– Fram till nu.
– Fram till nu.
– För mina snälla ögon?
– Ja, frågan är vad de kommer säga på avdelningen om de får reda på att vi varit ute och ätit middag tillsammans.
– Kommer inte berätta om du inte vill.
– Det spelar inte mig någon roll, du får gärna berätta om du vill.
– Kommer du göra det?
– Frågar någon så kommer jag säga som det är, jag var på en trevlig middag med en kollega.
***
Står på Sturup, planet har landat. Dörrarna öppnas och Jasmine kommer ut, hon kommer fram till mig och kramar mig. Kramar henne tillbaks.
– Välkommen hem.
– Tack.
Vi går ut från flygplatsen, vi går fram till bilen och jag lägger in hennes väskor där bak. Vi sätter oss och jag startar bilen.
– Hur var det?
– Det var bra, lite långtråkigt emellanåt. Men det var bra.
– Hur var det med mormor och morfar?
– Det var bra.
– Moster, morbror och kusinerna?
– Det var bra med dem med.
– Så bra.
– Det ska bli skönt att slippa midnattssolen, det tar en vecka att vänja sig. Men man sover inte ordentligt ändå.
– Haha, ja det tar ett tag för oss sydlänningar att vänja sig vid den. Bodde däruppe i fem och ett halvt år. Vande mig aldrig fullt ut, inte du i heller faktiskt, du sov alltid sämre på sommaren.
– Där ser man, det sitter i kan jag säga.
Vi kör vidare och pratar om hennes två veckor, vi kommer hem och vi lastar av bilen. Vi bär in hennes väskor, hon går till grovköket och packar upp. Sätter igång tvättmaskinen och kommer uti köket till mig.
– Jaha vad har du gjort?
– Allt det jag alltid gör när du åker iväg.
– Arbetat, en massa extra arbete?
– Ja, har arbetat extra en del.
– Varför?
– Det får tiden att gå fortare tills du kommer hem igen. Men jag har faktiskt gjort något som jag inte brukar göra.
– Vadå sova länge på en lördag?
– Haha, nej. Jag var på en vad ska jag kalla det, en middag?
Jasmine ser på mig, ser på henne.
– Skojar du?
– Nej jag skojar inte, en ny kollega. Vi arbetade tillsammans på akuten ett par gånger, vi fick in en skjutning. Min patient klarade sig, inte hennes. Vi talade om det på jobb, hon bjöd mig på kaffe. Vi pratade, sen så frågade hon om jag ville äta middag med henne. Till min egen förvåningen så tackade ja jag.
– Jisses, vad hände där?
– Har inte en aning, hon ringde och frågade. Skulle tacka nej som vanligt, men min mun sa ja.
– Var, var ni?
Säger namnet på restaurangen.
– Trevligt.
– Ja det var det.
– Vad hände?
– Vi åt middag, vi pratade. Erbjöd mig att köra henne hem, gjorde det.
Hon ser på mig, ser på henne.
– Så du gick på en dejt.
– Jag var på en middag. Varken mer eller mindre.
– En dejt alltså.
Ser på henne, hon tar det bättre än jag trodde.
– En middagsdejt kan vi väl kalla det för.
– Vad hände sen?
– Jag körde henne hem och tackade för sällskapet.
– Du körde henne hem?
– Ja, hon hade tagit bussen så jag erbjöd mig att köra henne hem.
– Jisses min far den store romantikern.
Ser på henne.
– Vad hade du förväntat dig?
– En puss kanske, möjligtvis en kyss.
– Räknas ett tack för skjutsen?
– Haha nej. Så en dejt pappa.
– En middag med en vän.
– En dejt, kalla det vad du vill. Men jag kommer kalla det en dejt.
– Hade du kallat det en dejt om jag ätit middag med en av mina manliga kollegor.
– Om du varit homosexuell så ja.
– Så jag kan inte äta en middag med en kvinnlig kollega utan att det är en dejt?
– Är hon gammal? Ful, har tre barn och en man?
– Nej, nej och nej.
– Så hon är ung, snygg och singel?
– Haha, hon är trettio, hon ser bra ut och ja vad jag vet så är hon singel.
– Perfekt, har du bild på henne?
– Nej.
– Vad heter hon?
– Ester.
– Mer?
– Ester Ljungdahl.
Hon tar fram sin telefon, jag ser på henne.
– Vad gör du?
– Inget.
Jag ser på henne och öppnar kylen och tar fram mat, jag börjar förbereda middagen. Ser på henne och hon skriver på sin mobil.
– Är det hon?
Hon visar mig en bild på Ester, ser på bilden.
– Ja det är hon.
– Jisses pappa, hon är snygg. Förstår att du inte vågade följa med henne upp.
– Förlåt?
– Ja med tanke på hur snygg hon är och läkare. Så ja jag förstår att du bangande ur.
– Jag är läkare, överläkare faktiskt. Man kan till och med säga att jag är hennes chef.
– Så du är intresserad?
Jag ser på henne och ler lite.
– Dukar du så lagar jag.
Hon ser på mig, ser på henne.
– Javisst, men tror du att du slipper prata om detta så tror du fel.
– Attans, vad vill du prata om?
– Varför du inte dejtar?
Jag tar fram en kniv och skär köttet, ser på bitarna.
– För att jag träffade väldigt rätt första gången, när jag såg din mor så visste jag. Jag visste att hon var den rätta, vi såg på varandra och jag visste att jag aldrig skulle älska en annan kvinna så igen.
– Det kan man väl inte veta pappa.
Jag tar fram färskpotatis från kylen, häller den i vasken och börjar skrubba den.
– Kanske inte, men jag har aldrig känt likadant igen när jag sett en kvinna i ögonen.
– Vad såg du?
Jag sköljer av potatisen, lägger dem i grytan. Fyller på med vatten och sätter grytan på spisen, sätter på plattan. Tar en nypa salt och häller i vattnet.
– Jag såg de vackraste ögon jag någonsin sett, det kändes som om jag såg rakt in i hennes själ. Hon sa att hon såg samma sak när hon såg på mig. Vi kysste varandra trettiosekunder efter vi börjat dansa. Vi visste båda två att vi träffat rätt.
– Men det förklarar inte varför du inte dejtat.
– Därför att jag aldrig kommer älska så igen.
– Det vet du väl inte om du inte försöker.
Jag ser på henne, skulle vilja säga åt henne att hon är naiv, att hon inte vet vad hon pratar om. Att den kärlek jag kände för hennes mor, inte går att förklara. Att det hål som hennes mors bortgång lämnade i min kropp, inte kan fyllas av någon annan.
– Det är inte så lätt att förklara Jasmine.
Sänker värmen på plattan, lyfter lite på locket till potatisen. Tar fram såsen, häller den i grytan. Ser att hon dukat färdigt, tar fram grönsaker och skär dem i bitar. Tar fram stekjärnet och sätter det på spisen. Tar fram olja och smör, örter och kryddor. Känner på potatisen, ett par minuter till innan jag börjar steka.
– Jag tror inte att mamma skulle velat att du levde själv, att du inte älskade. Eller inte tillåter dig att älska eller älskas.
Ser på henne, hon femton, snart sexton förvisso. Hon talar om saker som hon inte kan förstå, intalar mig det i alla fall. Hur ska jag förklara för henne, visst har Ester vackra ögon, snälla ögon. Precis som Josefin hennes mor hade, att Ester är en vacker och intelligent kvinna. Men hon är inte Josefin, hon…
– Du ska kanske inte leta efter en som är som mor, du ska kanske leta efter något annat.
Ser på henne, mitt svar på hennes förra fråga fastnar på tungan. Sväljer lite, sätter på plattan. Slår olja på köttet, kryddar. Lägger i smör i stekjärnet, ser smöret smälta. Lägger i köttet, sänker värmen på plattan. Bryter av örter och strör över köttet.
– Jag är en stor flicka nu pappa, jag förstår mer än du tror. Jag hör dig när du gråter på nätterna, jag hör dig när du kallar på mamma. Det har jag alltid gjort, tio år en lång tid att sörja. Det är kanske dags att gå vidare.
Öser köttet, vänder på det. Hon sätter våra tallrikar på köksön, hennes ord ekar i mitt huvud, det är kanske dags att gå vidare pappa. Lägger upp köttet, det får vila medan jag tömmer av vattnet från potatisen. Rör runt i såsen den är varm.
– Maten är klar.
Vi lägger upp grönsaker, potatis och sås på tallrikarna. Vi tar varsin och vi sätter oss vid bordet, vi ser på varandra och börjar äta. Vi säger ingenting, detta var inte en vändning som jag väntat mig. Att min dotter skulle läxa upp mig angående min sorg och mina tillkortakommande angående att gå vidare. Något säger mig att hon väntat på att få säga detta ett tag. Vi äter under tystnad, det enda som hörs är våra bestick mot porslinet. Skrapandet av kniv och gaffel mot keramiken. Det laserade ytan.
– Har du väntat länge på att få läxa upp din pappa?
Hon ser på mig, hon tar en bit av köttet och stoppar den i munnen och tuggar. Ser henne svälja.
– Ja, ett tag. Först så trodde jag att det berodde på mig, att du var rädd för att såra mig. Sen en dag så insåg jag att det inte handlade om det, eller inte bara. Det kändes nästan som om du använde mig som en ursäkt. Eller jag trodde det, men sen så förstod jag att det inte var så. Utan att det berodde på att du var rädd, rädd för att våga älska igen.
Ser på henne, stannar med gaffeln halvvägs till munnen. Lägger ner den igen, hur är det möjligt. Hon är femton, snart sexton. Hon ska inte kunna vara så lyhörd, så mogen?
– Säger inte att det måste vara Ester, fast att hon är en vacker kvinna. Hennes ögon ser snälla ut på hennes bilder, men du måste våga älska igen pappa. Tror inte att mamma uppskattat att du inte vågar.
Lägger ner gaffeln, hon ser på mig. Öppnar munnen, har en kommentar på tungan, en kommentar om att hon inte vet vad hon talar om. Men hon förlorade sin mor, hon förlorade lika mycket som jag. Kanske mer, hon förlorade sin mor.
Ingen annan hade kunnat säga detta till mig. Hon har också förlorat, minst lika mycket som jag kanske mer. Håller med henne, tror inte jag i heller att Josefine skulle uppskattat in självvalda ensamhet, min celibat.
Inte den sexuella celibaten, utan den emotionella celibaten. Hon hade inte uppskattat den alls, verkligen inte. Tar upp min gaffel igen, stoppar den i munnen. Tuggar på maten, Jasmine ser på mig. Ser på henne.
***
Sitter i min fåtölj, sippar på Whiskeyn. Dricker sällan starksprit, men efter uppläxningen av min dotter så kände jag att jag behövde den. Inser att hon har rätt, vi sa inte så mycket mer till varandra.
Vi åt färdigt, diskade. Pratade om andra saker, hon fixade med tvätten. Hängde upp och la i torktumlaren, hon kramade mig och pussade mig på kinden. Sa att hon älskade mig, sen gick hon till sitt rum. Slog upp en Whiskey, nu sitter jag här i min fåtölj och sippar på den och min dotters ord ekar i mitt huvud.
***
Ser på skärmen och läser på mig om nästa patient, reser mig och går till väntrummet. Säger namnet på nästa patient, flickan och hennes mamma reser sig. Vi går till undersökningsrummet, jag ställer frågor och mamman svarar på dem. Jag undersöker flickan och när jag är klar så skriver jag ut ett recept, de reser sig och går ut från rummet. Jag dikterar och ser på klockan, det är dags för lunch. Reser mig och går till lunchrummet, tar min matlåda och ställer den i mikron. Dörren till lunchrummet öppnas och Ester kommer in.
– Hej hur är det?
– Det är bra hur är det själv?
– Det är bra, tack för senast.
– Detsamma.
Mikron plingar till, tar min tallrik och sätter mig. Hon tar sin mat i mikron och lägger upp den på tallriken, hon sätter in den i mikron.
– Kom din dotter hem väl?
– Ja, jag hämtade henne igår.
– Skönt att ha henne hemma?
– Ja, verkligen.
Vi säger inte, mer. Mikron plingar till, hon tar sin tallrik och sätter sig mittemot mig. Hon börjar äta, jag ser på henne och hon på mig.
– Jag berättade för min dotter om vår middagsdejt.
– Vad sa hon?
– Att det var på tiden att jag lämnade hemmet och såg mig omkring.
Ester ser på mig och ler.
– Där ser man.
– Mm.
Dörren öppnas, två av sköterskorna kommer in. De ser på oss och hälsar, vi hälsar tillbaka.
– Jag har ett nybesök sen, det verkar lite klurigt. Om jag behöver det, skulle du kunna komma in och hjälpa mig?
– Javisst, vilken tid?
– Halv två.
– Det ska gå bra har ingen patient då.
– Tack.
– Ingen fara.
Vi äter vidare under tystnad, sköterskorna sätter sig och börjar äta sin mat. De pratar om sina semestrar, om sina barn och män. Blir klar, reser mig och diskar av tallriken och besticken. Tar min mugg och slår upp kaffe, tar mjölk och socker. Säger hej till de andra och går till mitt rum. Öppnar dörren och går in och sätter mig, öppnar min telefon och läser nyheter. Det plingar till i mobilen, läser min dotters meddelande. Svarar på det och fortsätter läsa nyheter, det plingar till igen. Läser och svarar, ser på klockan. Öppnar datorn och läser på mig om nästa patient. Reser mig och går ut i väntrummet och kallar på nästa patient.
***
Parkerar bilen på mina föräldrars uppfart, stänger av bilen och går ur den. Går in i trädgården och går runt huset, ser på poolen och på Jasmine och min mamma.
– Hej.
– Hej vill du ha kaffe?
– Ja tack.
Min mor reser sig och går in i huset. Sätter mig på en stol och ser på deras trädgård, hon kommer ut med en mugg. Hon sätter den framför mig och jag tar termosen och slår upp kaffe. Tar socker och mjölk, rör runt i kaffet och smakar på det.
– Jasmine berättade att du varit på en dejt.
Ser på min mor och sen på Jasmine, hon ligger och solar. Hon har hörlurarna i öronen.
– Jag var på restaurang med en kollega, vi åt middag och hade trevligt.
– En dejt alltså.
– En middag, varken mer eller mindre.
– Vem frågade du eller hon?
– Hon.
Tar en klunk av kaffet, ser på min mor.
– Där ser man, kommer det bli fler dejter?
– Vet inte, vi får se.
– Det var inte ett nej i alla fall.
– Nej, som sagt vi får se. Det lär inte bli någon om det kommer göras en stor affär av det.
– Nej, vi kommer inte göra en stor affär av det.
– Tack.
Vi pratar om andra saker, min far kommer hem och han sätter sig med oss. Min mor reser sig och går in och börjar med middagen. Jasmine reser sig och hon säger hej till sin farfar. Hon går in och hjälper sin farmor med maten, hon dukar fram tallrikar och bestick. Min mor blir färdig med maten, vi äter och jag diskar efter maten. Får en matlåda, Jasmine sätter sig på cykeln och jag i bilen, vi kör hem. Vi går in och Jasmine packar upp sina saker, jag går till köket och sätter in matlådan i kylen.
– Behöver du något till skolan?
– Kollegieblock och pennor. Annars så har jag nog allt.
– Då vet jag det, har du pengar så att du kan köpa det du behöver?
– Ja jag tror det.
– Så bra, som jag sa till din farmor. Försök inte stressa fram något Jasmine, det kommer inte funka.
Hon ser på mig, ser på henne.
***
Torkar svetten från pannan, tar min väska och går in i omklädningsrummet. Sommaren har passerat, Jasmine har börjat skolan. Sätter mig på bänken och klär av mig, tar min tvål och går in i duschen. Sätter på vattnet och sluter ögonen, känner vattnet rinna över mig och njuter av värmen i vattnet.
Vi går försiktigt runt varandra jag och Ester, vi har druckit kaffe ett par gånger efter jobb. Inga fler middagar, men som sagt ett par fika dejter som Jasmine kallar dem. Tvättar av mig och stänger av vattnet, torkar mig och går ut i omklädningsrummet. Klär på mig och tar min väska och lämnar lokalen, går till bilen och sätter mig. Ser på klockan och kör iväg, kommer hem och går in. Går till köket och börjar laga middag.
Jasmine kommer hem från träningen, hon hälsar och kramar mig. Hon tar sin väska till grovköket och packar upp den. Lägger sina träningskläder i tvätten, hon kommer ut i köket. Hon tar fram tallrikar och bestick, hon dukar på bordet. Maten blir klar och vi sätter oss.
– Hur var det i skolan idag?
– Jodå helt okay, själv på jobb?
– Jodå helt okay här också.
– Så bra.
– Träningen då?
– Jodå den gick bra den med, både i skolan och med laget.
– Så bra, läxor?
– Nej är klar med dem. Förresten kan vi ha tjejkväll här på lördag?
– Ja det ska väl gå bra, hur många blir ni?
– Fyra – fem stycken.
– Kommer de sova över?
– Inte alla, kanske två eller tre.
– Då vet jag det.
– Finns det en möjlighet att du inte är hemma?
Ser på henne, hon ser på mig.
– Jag kan nog hitta på något ett par timmar.
– Tack pappa.
– Ingen fara.
Vi pratar om andra saker, vi dukar av och diskar när vi ätit färdigt. Hon går till sitt rum, jag tar en bok och sätter mig och läser.
***
Sätter mig och börjar äta min lunch, dörren öppnas och Ester kommer in. Lägger ner telefonen efter att ha svarat på ett meddelande från Jasmine angående hennes tjejkväll i morgon.
– Hej.
– Hej.
Hon tar fram sin mat från kylen och hon sätter in den i mikron, min telefon plingar till och jag läser meddelandet svarar på det och lägger ner telefonen.
– Ber om ursäkt, men Jasmine ska ha tjejkväll. Man skulle kunna tro att det var en nobelmiddag som planerades.
– Tjejkvällar är viktiga saker.
– Där ser man, du talar av erfarenhet?
– Ja, hade en del tjejkvällar när jag var yngre.
– Inte längre?
– Nej det blir inte lika ofta längre, de flesta av mina vänner har barn.
– Då förstår jag.
Telefonen plingar till igen, jag svarar på det och lägger ner telefonen.
– Har hon kastat ut dig?
– Haha, ja.
– Vad ska du göra?
– Vet inte än, vi får se.
– Vill du göra något tillsammans?
Ser på henne, hon ser på mig.
– Javisst, vad hade du tänkt dig?
– När kastar hon ut dig?
– Ju fortare desto bättre, vad det verkar. Hon spelar match vid tre, ska se på den. Sen så ska de åka med mig och en av mammorna hem till oss. Sen så vill hon väl att jag försvinner så fort som möjligt. Så vid femtiden ska jag väl vara utifrån huset och inte komma hem före tolv i alla fall.
– Sugen på en utmaning?
– Javisst.
– Kom till kombihallen.
– Kombihallen.
– Ja vid Baltiskan.
– Vet var kombihallen är.
– Så bra, träningskläder på.
– Javisst.
***
Jag släpper av tjejerna hemma, tar på mig mina träningskläder och packar ner vanliga kläder i min väska. Går ut till bilen och sätter mig, kör iväg. Kommer fram till kombihallen och parkerar i parkeringshuset. Går fram till dörren som leder in i Kombihallen, ser mig omkring och ser Ester vid klätterväggen. Går genom hallen och kommer fram till henne.
– Hej, här och redo för en utmaning.
Hon ser på mig och ler, hon ger mig en kram och jag svarar på den.
– Så du fegade inte ut.
– Nej, fegar aldrig ut från en utmaning.
– Där ser man, har du klättrat förut?
– Testade en gång på en friluftsdag på gymnasiet, faktiskt här på denna vägg.
– Så pass, nu ska vi leta fram en sele åt dig.
Hon går fram till en plastlåda, ser på henne. Hon är klädd i tighta kläder, ser på hennes tränade kropp. Hon böjer sig fram och jag ser på hennes rumpa, jag sätter min väska på golvet och öppnar den. Tar fram mina gympaskor och tar dem på mig. Ser på henne, hon reser sig och kommer tillbaka med en sele.
– Testa denna.
Tar emot den och tar den på mig. Hon hjälper mig att sätta den rätt, ser på de andra som klättrar. Hon presenterar mig för ett par av de andra. Jag hälsar på dem och vi går fram till två linor. Ser henne sätta linan på plats, hon hjälper mig med min. Vi går fram till väggen, ser upp på den. Hon tar magnesium på händerna och visar mig hur jag ska göra. Ser henne klättrar uppåt på väggen, ser var hon sätter fötterna och händerna. Det är inte det enda jag tittar på, ser en hel del på hennes kropp med. Hon kommer upp och släpper greppet och kommer ner till mig.
– Så din tur.
– Javisst.
Går fram till väggen och börjar klättra, tar mig uppåt. Inte lika smidigt eller snabbt som henne men jag tar mig upp. Släpper taget och faller ner.
– Var det kul?
– Jadå, det var kul. Har du klättrat länge?
– Började när jag gick på högstadiet, har klättrat sen dess. Tävlar inte eller så, klättrar för att det är kul.
– Tränar du annat med?
– Ja en del styrka, kör lite på gym och en del på crossfit.
– Som jag då, tre pass crossfit och ett pass på gym i veckan.
– Var tränar du crossfit?
Säger var jag tränar.
– Är det bra där?
– Ja det tycker jag, det är stort som man slipper trängas.
– Skönt.
– Ja verkligen.
– Ska vi?
– Javisst.
Vi klättrade upp igen, vi testade lite svårare banor. Vissa var för svåra för mig, såg på henne när hon klättrade och såg på henne kropp. När vi klättrat i drygt en timme så ser hon på mig.
– Vi får packa ihop nu, de stänger snart.
– Okay, var byter man om?
– Kom så ska jag visa dig.
Vi tar våra väskor, vi går iväg och hon visar mig omklädningsrummen. Går in och klär av mig, ställer mig i duschen och duschar av mig. Torkar mig och klär på mig, jag går ut när jag är klar och väntar på henne. Hon kommer ut och ser på mig.
– Hungrig?
– Ja.
– Får jag fresta med mat hemma hos mig eller du vill äta ute?
– Vi kan äta hemma hos dig, hur har du kommit hit?
– Buss.
– Då kan du åka med mig.
– Tack.
– Ingen fara.
Vi går till parkeringshuset och går till min bil, vi sätter väskorna i bagageutrymmet. Vi sätter oss i bilen och jag startar den.
– Hur gick det på din dotters match?
– De vann, så de var glada när de åkte hem till oss.
– Så både vinst och tjejkväll.
– Precis, lyckan är total.
– Haha.
Jag kör genom stan till hennes lägenhet, parkerar på gatan och hon tar sin väska. Vi går fram till hennes port och vi går in, vi går uppför trapporna. Hon låser upp och vi går in.
– Välkommen till mig.
– Tack.
Vi tar av oss skorna och jackorna, hon sätter sin väska på golvet och ser på mig.
– Husesyn?
– Gärna.
Hon visar mig lägenheten, vi kommer ut i köket.
– Dricka?
– Ja tack.
– Öl, vin, vatten, läsk?
– Gärna lite mineralvatten om du har.
Hon tar fram två flaskor, öppnar min och tar en klunk. Hon gör detsamma.
– Tack för klättringen, det var kul.
– Ingen fara, det kändes som att du skulle våga ta utmaningen.
– Ja en utmaning backar jag inte ifrån.
– Säkert?
– Ja säkert.
– Då vet jag det.
Ser på henne och undrar vad hon menar med det.
– Mat?
– Gärna.
Hon plockar fram mat från kylen, ser på ingredienserna och hon tar fram skärbrädor och knivar.
– Vad ska jag göra?
– Putsa kycklingen och skära den i bitar.
– Javisst.
Tar kycklingfiléerna och börjar putsa dem. Hon mäter upp ris och börjar med grönsakerna, jag putsar kycklingen och skär den i bitar. När jag är klar så ser jag på henne.
– Vad ska jag göra nu?
Hon ser på mig och tar fram en wokpanna, häller olja i den och sätter den på spisen.
– Steka den.
Tar kycklingen och en träsked, jag rör runt i kycklingen. Hon sätter på riset och häller i grönsakerna med kycklingen, jag rör runt och hon kryddar och häller på soja. Hon står nära mig, känner henne röra vid mig. Hon går till ett skåp och tar fram tallrikar, hon dukar vid bordet. Hon tar fram bestick och glas, hon kontrollerar riset. Hon ser på wokpannan, hon ser på maten och sen på mig.
– En stund till.
– Ja.
Jag rör vidare och hon ser på mig.
– Har du berättat för din dotter om vår middag?
– Ja, hon tyckte att det var på tiden.
– Så pass.
– Ja så pass.
– Vet hon att du är här idag?
– Hon vet att vi träffas idag ja, inte att vi är här så att säga men att vi skulle träffas idag det vet hon.
– Inga protester?
– Nej, som sagt hon tycker att det är på tiden att hennes pappa lämnar huset och umgås med folk.
– Gör du inte det annars.
– Jodå, men inte ensam med en kvinna.
Hon ser på mig.
– Och det är okay för dig?
– Vadå?
– Att vara ensam med en kvinna?
– Jadå, annars så hade jag inte varit här.
Hon kontrollerar riset, jag har sänkt värmen på spisen.
– Strax klart.
– Ja.
Jag ser på henne, på hennes profil. Hon är en vacker kvinna, en väldigt vacker kvinna. Tar en klunk av vattnet och rör i maten. Hon tar risgrytan och sätter den på bordet. Jag tar wokgrytan och sätter den bredvid.
– Vad vill du dricka till maten?
– Jag fortsätter gärna med vattnet, ska köra sen.
– Sant.
Hon tar fram en flaska vatten till mig och en öl till sig själv. Vi sätter oss och lägger upp maten, vi börjar äta. Vi säger inget på en stund.
– Smakade det bra?
– Ja, det var väldigt gott. Det var ett tag sedan jag åt wokat.
– Där ser man, gör det rätt ofta. Det är lätt att göra.
– Ja.
– Vad lagar du annars?
– Husmanskost i veckorna och lite hur ska jag säga finare? På helgerna, fast ibland så blir det en del snabbmat. Beroende på Jasmines matcher och om de spelar hemma eller borta. Spelar hon klockan fem en lördag i Kristianstad så blir det snabbmat på vägen hem.
– Ibland så blir det söndagsmiddag hos mina föräldrar, hela familjen samlad. Men som sagt, Jasmines matcher styr en del.
– Är du med på alla?
– Ja, ständig chaufför.
– Är hon duktig?
– Ja, hon är duktig. Laget är duktigt, hon var med i distriktslaget förra hösten. Hon är uttagen till riksläger. Så ja hon är duktig.
Tar en klunk av vattnet.
– Vad tycker du om mig?
Var inte beredd på den frågan, vi hoppade från att diskutera Jasmine till den frågan. Samlar mig och ser på henne.
– Jag tycker att du är en vacker och intelligent kvinna, jag trivs i ditt sällskap.
– Vad vill du att detta blir?
– Detta?
– Ja, nu har vi varit på två dejter. Vill du att vi fortsätter träffas, ja mer än på vår arbete eller du vill bara att vi ska träffas där.
Ser på henne.
– Är inte riktigt van vid att dejta, så vet inte vilka regler som gäller. Eller vad man ska säga. Men jag träffar gärna dig igen, men bara så att vi eller du är på det klara med att jag är en ensamstående tonårspappa. Med allt vad det innebär.
– Ja, jag är på det klara med det. Men du vill gärna träffa mig igen utanför jobbet.
– Ja Ester, jag träffar dig gärna igen utanför vår arbete.
Hon ser på mig och ler, hon har ett vackert, naturligt leende. Inte ett på klistrat fejk leende, det är äkta. Ler tillbaka mot henne och vi fortsätter äta, tar en klunk av vattnet.
– Det finns väl egentligen inga regler för hur man dejtar, men jag tillhör de som håller mig till en att dejta med.
– Så bra, för det gör jag med.
Hon ser på mig och ler, ler tillbaka. Vi äter upp, vi reser oss och dukar av. Vi diskar och när vi är klarar så ser hon på mig, ser in i hennes gröna ögon. Hon lägger sin hand på min nacke och drar mig ner.
Följer med i hennes rörelse, våra läppar möts. Känner hennes läppar mot mina, de är mjuka, varma. Känner smaken av maten mot mina, stelnar till lite. Hon är den första kvinna jag pussar på sexton år, drygt sexton år.
Slappnar av och låter det som händer hända, hennes grepp om min nacke slappnar av. Vi ser varandra i ögonen. Vi delar på oss, hon smeker min kind. Känner värmen från hennes hand mot min hud.
– Jag hoppas att det var okay, det kändes som om jag fick ta initiativet till det.
– Sant.
– Var det okay.
– Vadå att du pussade mig, eller om pussen var okay?
Hon ser på mig.
– Båda kanske.
– Kanske?
– Båda.
Ler mot henne.
– Det var eller kanske ska säga är okay att du pussar mig och pussen var bra.
– Du stelnade till lite.
– Har inte pussat någon annan såhär sen jag gav min fru en sista puss innan hon dog. Så jag blev lite tagen på sängen.
Hon ser på mig.
– Jasmine har fått pussar, ja inte sådana här pussar. Men har inte pussat någon annan.
Hon ser på mig, ser på henne. Hon tar mig om nacken igen och drar ner mig, vi ser varandra i ögonen och hon pussar mig igen. Denna gång så stelnar jag inte till, hon särar på läpparna. Känner hennes tunga mot min läppar, särar på mina jag med. Våra tungor möter varandra, de smeker varandra försiktigt. Trevande, det känns ovant. Inte konstigt men ovant, lyfter min arm och min hand smeker hennes bara arm. Känner värmen från hennes hud mot min handflata, smeker henne försiktigt, mjukt. Hennes grepp om min nacke stelnar, vi kysser varandra lite hårdare. Med lite mer självsäkerhet, hör min telefon pipa till. Vi delar på oss, vi ser på varandra. Smeker hennes kind.
– Det var ännu längre sedan.
Tar fram min telefon, läser på den och ler. Svarar på meddelandet och stoppar ner telefonen.
– Jasmine och hennes kompisar skickade en hälsning och tackade för att de får vara hemma hos oss.
– Brukar det hända?
– Nej, det är första gången de är hemma hos oss. Jasmine har varit hos de andra men aldrig hemma hos oss.
– Varför?
– Därför att min dotter inte velat köra mig ur huset, misstänker jag.
– Du är bra på att kyssas.
– Du med, har förvisso inte så många att jämföra med men du är bra på att kyssas och innan du frågar. Ja det var okay, det var mer än okay Ester.
Hon ser på mig och ler, det vackra naturliga leendet igen.
– Så bra, kaffe och glass?
– Ja tack gärna.
– Glassen finns i frysen, tar du fram den så lagar jag kaffet.
Hon vänder sig och börjar laga kaffe, går fram till frysen och öppnar den.
– Lådan längst ner.
Öppnar den och tar fram glassen, lägger den på diskbänken.
– Skålar?
– I skåpet där.
Öppnar skåpet och tar fram skålar, ställer dem bredvid glassen. Hon visar var skedar finns, öppnar paketen. Lägger upp glass och hon ser på den, hon vill ha lite till. Tar mer och hon nickar, lägger upp ungefär lika mycket till mig själv.
Vi väntar på att kaffet ska bli färdigt, hon tar fram muggar, socker och mjölk. Kaffet blir färdigt, hon slår upp åt oss. Lägger i socker och häller i mjölk, Vi tar våra skålar och går till vardagsrummet.
Vi sätter oss i soffan, hon sätter sig i ena hörnan. Sätter mig i andra, hon sätter på tv:n och sätter på Spotify. Musiken börjar spela i bakgrunden, rör i kaffet. Tar en klunk, tar skålen med glass och tar en sked. Ser att hon gör likadant.
– Så du gillar glass.
– Ja du med.
– Speciell sort.
– Smak eller fabrikör?
– Både och.
– Är väl ganska traditionell, gillar det mesta. Kan äta de flestas glass, gillar mjukglass med hackade nötter. Gillar inte rom och russin, pistage är väl inte en höjdare i heller.
– Mjukglass är gott med eller utan nötter, äter också de flesta. Samma med rom och russin. Öl eller vin?
– Öl hellre än vin.
– Samma här. Kött eller fisk?
– Kött, utan tvekan. Men en vällagad fisk med en god sås är inte fel. Men som sagt vi äter betydligt mer kött än fisk hemma.
– Samma här.
– Fest eller mysig hemma kväll.
– Blir inte bjuden på fest så ofta, så får säga mysig hemma kväll.
– Blir inte i heller bjuden på fest så ofta.
– Jaså, varför?
– Vet inte, kanske uppfattas som tråkig. Jag vet inte faktiskt.
– Tråkig?
– Festar kanske inte på samma vis som andra.
– Hur är det?
– Ja dricker och släpper på hämningarna.
– Inte när du pluggade i heller?
– Nej, tog det lugnt med festandet då. Du då?
– Småbarnsförälder så nej det var inte aktuellt.
– Hur var det?
– Fantastiskt, ångrar mig inte för en sekund. När våra föräldrar landat och insett att vi menade allvar med att behålla henne så var de ett stort stöd. Vi tvekade aldrig.
– Hur fick ni ihop plugg och ta hand om henne.
– Det gick, det krävdes planering och självdisciplin men det gick bra. Kanske till och med bättre än för en del andra. Klarade alla tentor på första försöket, samma för Josefine.
Tar en klunk av kaffet.
– Musik?
– Allt utom dansband och Jazz.
– Inte dansband?
– Nej, inte dansband. Kan bero på att jag är uppvuxen med det, men nej inte dansband. Du då?
– Samma, kan lyssna på dansband. Men det är inget jag har på mina spellistor.
Vi äter av glassen, sätter min skål på bordet. Tar kaffet och tar en klunk.
– Hur gammal var du första gången?
– Första gången?
– Ja första gången.
– Ah, som sagt är inte så rutinerad. Jag var sexton, sommaren mellan nian och gymnasiet. Du då?
– Arton, min pojkvän. Så sexton.
– Ja, vi var i en kompis stuga ett gäng från klassen. Sista sommaren innan vi splittrades, vissa av oss hade gått tillsammans sen dagis. Vi festade lite och det ena ledde till det andra, vi älskade med varandra. Så sa man kanske inte då, att man älskade. Har förstått såhär i efterhand att min första gång var bättre än många andras. Inga misstag så att säga och vi skyddade oss. Klarade mig längre än många andra, hon som jag älskade med fick orgasm. Före mig ska tilläggas, har hört historier om andras som inte varit så lyckade. Så jag får säga att min första gång var lyckad, väldigt lyckad.
– Det var min med, är glad att jag väntade.
– På rätt kille?
– Ja och rätt tillfälle. Hade en del klasskamrater som inte gjorde det. De upplevde det som du talade om, mindre lyckade upplevelser.
– Som sagt mina kompisar berättade om sina första gånger.
Tar det sista av kaffet i muggen, sätter den på bordet.
– Vill du ha mer?
– Nej tack, det är bra. Dricker jag mer på lär jag inte somna ikväll eller natt, beroende på när jag får komma hem. Vet du vad man gör på sådana där tjejkvällar?
– Vi pratade om killar, ibland så gjorde vi ansiktsmasker, rakade benen osv. men vi pratade mest om killar faktiskt. Hade ni inte killkvällar?
– Inga som jag var med på, satsade på skolan. Gick all in på den, hängde inte med någon. Blev en riktigt nörd eller plugghäst, sökte till alla universitet i Sverige som hade läkarutbildning, kom in i Umeå. Tog mina väskor och flyttade upp. Bodde i korridor, pluggade och skötte mig. En dag så gick jag på en av nationerna, såg Josefin. Det sa klick, trettiosekunder efter att vi börjat dansa så kysste vi varandra.
– Ni bara kysste varandra?
– Vi pratade om det senare, vi såg varandra. Jag såg på henne, hon såg på mig. Vi bara visste, kan inte förklara det.
– Det låter…
– Galet, det tyckte vi med. Vi höll på att kissa på oss när hon kissade på stickan och den visade plus. Vi pratade en hel dag bollade fram och tillbaka, vi var tjugo år studerade och vi var gravida.
– Abort?
– Vi diskuterade det, givetvis. Det var inga religiösa, eller moraliska aspekter som fick oss att behålla Jasmine. VI älskade varandra, vi skulle förr eller senare skaffa barn ändå. Vi meddelade våra föräldrar vårt beslut, de gick i taket. Vi lät dem landa, sen la vi fram vår vad ska man säga plan? Josefine la in om ett studieuppehåll, en vårtermin. Hon pluggade fram tills det var dags, Jasmine är född i december. På Luciadagen, Josefin hann skriva färdigt alla tentor, tog uppehåll på vårterminen. Och var tillbaka efter sommaren, hon var en fena på aktier. Hon lånade hundratusen av sin mormor, fem månader senare så betalade hon tillbaka lånet. Vi köpte, renoverade och inredde lägenheten. Vi bodde där tills den dagen hon dog, när jag var klar med utbildningen så sökte jag AT härnere och fick den. Sålde lägenheten, flyttade tre dagar efter begravningen. Vi flyttade in i det hus vi bor i nu, fick hjälp av min pappa och bror som är snickare med renoveringen. Gjorde min AT, sökte en massa ST tjänster fick plats på barn. Tog den och ångrar mig inte för en sekund. Fick en del andra tjänster men de skulle innebära en massa uppoffringar med Jasmine, uppoffringar som jag inte var beredd på.
– Som?
– Neuro kirurgi, Thorax kirurgi osv.
– Tackade du nej till det?
– Ja, som sagt för stora uppoffringar. Men jag älskar det jag gör nu, ångrar inte mitt val för en sekund. Kanske inte lika flashigt som Thorax eller Neuro, men jag trivs väldigt bra.
– Sökte bara på barn.
– Där ser man.
– Och fick tjänsten.
– Du är en duktig läkare så det förvånar mig inte.
– Så du tycker att jag är en duktig läkare?
– Ja det gör jag, du är lugn, metodisk. Bryr dig om patienterna och deras föräldrar. Du ser dem som människor inte som fall, det är en unik egenskap som inte alla har. Kan säga tre eller fyra av våra kollegor som inte har den egenskapen, de är duktiga läkare. Men de saknar den egenskapen.
– Men varför barn?
– Förutom för arbetstiderna?
– Haha, ja förutom för dem?
– Jag såg fyra av mina vänner dö, när jag gjorde det så bestämde jag mig för att bli barnläkare. Jag ville rädda barn från att dö.
– Hur dog de?
– I en bilolycka, där bestämde jag mig för att satsa fullt ut på skolan.
Hon ser på mig.
– Vet Jasmine att du är här?
– Ja, eller hon vet att vi skulle träffas. Hon uppmuntrade mig till det, fast att jag som hon sa inte var i din liga.
– Vad menar du?
– Att du är alldeles för snygg för mig, fanns en viss ironisk ton i det hon sa men det var hennes ord när vi pratade om att jag var ute och ätit middag med dig.
– Hur…?
– Sa vad du heter, hon tog fram telefonen och misstänker jag sökte på sociala medier.
– Så ni pratade om vår dejt.
– Ja, vi pratade om vår middag.
– Dejt.
– Vi diskuterade det också, hon som du kallar det en dejt. Jag säger middag.
– Jag bjöd ut dig på en dejt.
– Jag ger mig, vi diskuterade vår dejt. Eftersom jag inte varit på en sådan sedan Josefin dog så är det en stor sak. Ryktet har spridit sig, i alla fall i familjen vet att jag varit på en dejt. I vår familj så är det i paritet med en månlandning.
– Varför?
– Som sagt jag träffades av blixten en gång, trodde väl inte att jag skulle göra det igen. Sen en massa andra anledningar med, Jasmine, min sorg, AT och ST, fick prioritera. Sen som grädde på moset så drabbades jag av mental impotens. Tappade förmågan att bli sexuellt upphetsad, gick till en urolog. Det finns inga fysiska fel på mig. Så jag kontaktade en psykolog, samtalade med henne och hon satte diagnosen, mental impotens.
Hon ser på mig, ser på henne.
– Är det fortfarande så?
– Nej, du botade mig. När du kysste mig i köket så hände något som inte hänt på tio år. Jag blev upphetsad, som jag sa du är en duktig läkare.
– Tack.
– Det är väl jag som ska tacka.
– Så du fick inte stånd på tio år?
– Inte sexuellt framkallat nej, inte förrän du kysste mig därute i köket innan.
– Så du har inte…?
– Nej inte på tio år nej, eller lite längre. Vi ägnade oss inte åt sådana saker i slutet.
– Vad hände?
– Vi älskade, duschade och somnade. På morgonen så hostade hon blod, vi åkte in de tog prover och hittade metastaser i hela hennes kropp. Hon var kärnfrisk på kvällen. Eller det var hon inte men, du förstår vad jag menar. En vecka senare så får vi beskedet att hon kommer dö inom tre månader. Hon fick sex, varav den sista tiden var ett morfinrus.
– Herregud.
– Psykologen trodde att det berodde på sorgen, att jag inte sörjt färdigt. Sen så saknade jag det inte, de känslorna trubbades av. De försvann, eller la sig i träda.
– Jisses, så din dotter anser att jag är utanför din liga?
– Ja, hon sa det. Som sagt med en viss ironisk ton, det visade sig att hon tycker att mitt tillbakadragna liv är om inte patetiskt så i alla fall tramsigt. Eller att jag inte ska använda hennes som en ursäkt för att inte träffa någon.
– Vad tycker du?
– Angående?
– Om jag är utanför din liga?
– Du är en väldigt vacker kvinna, intelligent och vacker.
– Det var inte svar på min fråga, tack för komplimangerna. Men det var inte svar på min fråga.
– Jag vet inte, det är väl egentligen du som ska avgöra om jag är utanför din liga eller inte. Med tanke på att du visat mig intresse så nej det tror jag inte. Hade du ansett det så hade du inte bjudit ut mig på middag. Du hade inte frågat om jag ville träffa dig idag.
– Är jag utanför din?
– Då hade vi inte suttit här, då hade jag inte tackat ja till din dejt.
Hon ser på mig, sätter muggen på bordet och sätter sig nära mig. Hon tar tag om min nacke och kysser mig, kysser henne tillbaka. Känner hennes hand på mitt bröst, min ena hand smeker hennes arm. Den andra smeker hennes nacke, känner kittlingar igen i min penis. Kittlingar som jag inte känt på väldigt länge, vi kysser varandra lite aggressivare.
Hon lägger sig bakåt i soffan, jag följer med henne. Vi delar inte på oss, får resa mig lite och lägga mig tillrätta. Jag ligger på henne, känner hennes kropp mot min. Våra tungor masserar varandra, lär känna varandra. Vi delar oss, andas snabbt båda två. Vi ser på varandra, lutar mig fram igen och kysser henne.
Vi särar på läpparna direkt, mina händer smeker henne. Hennes smeker mig, känner henne dra upp min tröja. Känner hennes varma händer smeker mitt bröst. Stönar lågt i hennes mun, vi delar på oss. Hon drar min tröja över mitt huvud, hon ser på min överkropp.
Ser henne bita sig lite i läppen, hon tar tag i sin tröja och drar den över sitt huvud. Hon har ingen bh på sig, sen på hennes bröst. Inte för stora, inte för små. Små vårtgårdar som är sammandragna, hon sätter sig grensle i mitt knä. Hon lutar sig fram och kysser mig, smeker hennes nakna överkropp. Tar hennes bröst i mina händer och smeker dem.
De fyller mina händer, kramar dem försiktigt. Smeker hennes bröstvårtor lätt, hon drar sig bakåt. Släpper hennes bröst och lutar mig fram, tar ett av dem i munnen och slickar på dem. Jag låter min tunga spela över bröstvårtan, känner hur den stelnar.
Hör hennes stöna, byter bröst och slickar på det andra. Mina händer smeker henne bara hud, hennes händer smeker min rygg och mina armar. Lutar mig tillbaka och hon lutar sig fram och kysser mig, mina händer fumlar med knappen i hennes byxor, får upp den. Öppnar gylfen, hon reser sig. Ställer sig på golvet och drar ner dem, ser på hennes trosor, ser den våta fläcken i grenen.
Lutar mig fram och tar tag om hennes rumpa, drar henne lätt mot mig och jag sträcker ut tungan och slickar på hennes mage. Sätter fingrarna i resåren på trosorna och drar ner dem känner lukten av hennes kön nå min näsa. Den berusar mig, kysser neråt.
Smeker med mina händer på hennes skinkor. Reser mig, ser på henne och kysser henne. Hon knäpper upp min livrem, öppnar knappen i byxorna och drar ner dem. Trampar dem av mig, ber henne sätta sig i soffan. Hon gör som jag säger, sätter mig på knä på golvet.
Särar på hennes ben och ser på hennes slida, hon är rakad. Lutar mig fram och kysser hennes slida, ber en stilla bön om att jag ska minnas. Sätter mina händer under hennes skinkor och drar henne lite mot mig. Öppnar munnen och sträcker ut min tunga, känner smaken av henne mot dem.
Njuter av smaken, av den smak som är hennes. Slickar hennes läppar, leker med tungan i henne. Suger in läpparna lätt i munnen och låter tungan spela över dem, släpper dem försiktigt. Slickar henne, hör henne andas tungt, hör hennes stöna och gny lite.
Slickar på klitorisen, leker med den. Suger in den lätt mellan läpparna, låter tungan dansa över den. Släpper hennes rumpa med min ena hand, sätter fingret mot hennes slida och låter det glida in i henne. Smeker hennes inre, känner vätan mot fingret och rör på det.
Ömsom långt in och ömsom nästan längst ut, min tunga dansar över klitorisen. Finner hennes skrovliga yta, smeker den och slickar henne hårdare. Hör henne skrika till när orgasmen träffar henne, smeker hennes inre, smeker den skrovliga ytan.
Hon skriker ut sin orgasm, hennes skrik ekar mellan väggarna hon rör sig försöker följa med i hennes rörelser. Känner hennes hand på mitt huvud hon knuffar undan mig.
– För intensivt.
– Förlåt.
Hon kysser mig, min finger är kvar i henne. Känner hur hennes innersta kramar mitt finger. Vi delar på oss, hon ser på mig.
– Det var magiskt Michael.
– Så bra.
Hon kysser mig igen, hon drar sig tillbaka. Hon reser sig, min finger lämnar hennes inre.
– Sätt dig.
Gör som hon säger, sätter mig i soffan. Hon sätter sig mellan mina ben, hon ser penisen trycka mot kalsongerna. Hon tar tag om resåren och min penis studsar fram när hon drar ner dem. Ser hennes ögon vidgas, ser på den jag med. Den står, ler lite och en känsla av tillfredställelse sköljer över mig.
Känner hennes hand greppa den, hon rör handen försiktigt. Känner hur den växer och hårdnar mer, hon drar bak förhuden och hon ser på mitt ollon.
– Den är stor, har nog aldrig sett en större.
Hon lutar sig fram, hon öppnar sin mun och jag ser henne ta mig i munnen. Hennes läppar sluter sig runt mitt ollon, känner hennes tunga leka med mig. Stönar högt och känner hur tungan leker med undersidan av mitt ollon, känner kittlingarna som leker gör med mig.
Känner att jag växer lite till, känslan är det i alla fall. Ser hennes huvud röra sig upp och ner, hon tar mig djupare och djupare. Känslan är överväldigande, hennes hand smeker mig. Den smeker mina testiklar, hennes mun och tunga masserar mig.
Känner ilningarna komma, de börjar i ljumskarna och sprider sig i hela min kropp. Drar upp henne, hon ser på mig.
– Det är väldigt skönt, men jag vill älska med dig. Om du vill?
– Ja Michael, det vill jag väldigt gärna.
Lutar mig tillbaka, hon reser sig och grenslar mig. Känner mitt ollon mot hennes slida, känner värmen och vätan från henne. Hon ser på mig, ser på henne.
– Är du säker?
Ser på henne.
– Är du?
– Ja Michael jag är väldigt säker.
– Jag med.
Hon sätter ollonet rätt, hon ser på mig. Ser på henne, hon trycker till och jag glider in i henne. Känner hennes innersta krama mig, smeka mig. Hade glömt hur det kunde kännas, hur skönt det är hur underbar känslan är. Känner henne sänka sig långsamt neråt, vi ser på varandra.
– Du är så stor, jisses vad du fyller mig. Det är galet skönt.
Vi når botten, hon stannar. Sitter stilla, vi njuter av närheten, av stunden. Det är nästan andäktigt för mig. Känner tårar i ögonen, det blir nästan för mycket. För skönt, hon kysser mig och börjar rida mig. Långsamt, med långa rörelser. Håller i hennes höfter, följer med i hennes rörelser.
Våra tungor brottas med varandra, hon rider mig snabbare och snabbare. Ilningarna är borta, det jag känner kan jag inte beskriva. Vi delar på oss, andas snabbt båda två. Vi andas snabbare och snabbare.
– Jag kommer, jisses jag kommer.
– Jag med, har du skydd.
– Ja, kom i mig. Fyll mig, kom i mig.
Hon stelnar till hon böjer sin rygg, tar över rörelserna. Känner min orgasm komma, känner hur säden exploderar ur mig. Hur sprut efter sprut lämnar mig och fyller hennes inre. Svarar på hennes skrik med ett vrål, ett vrål som ekar mellan väggarna, ett vrål som jag inte kan kontrollera. Känner hur min penis pulserar, vibrerar. Hur min kropp skjuter ut sträng efter sträng med säd.
Efter vad som känns som en evighet så slappnar vi av lutar mig tillbaka igen, hon sätter sin svettiga panna på min lika svettiga panna. Vi kysser varandra mjukt. Vi delar på oss, ser på henne.
– Jisses.
– Mm, det kan man säga.
Hon smeker min kind och ler mot mig. Jag ler tillbaka och smeker hennes kind.
– Tack för att du fått mig att känna igen.
– Det var så lite så. Kan säga att du fick mig att känna.
– Så bra.
Hon kysser mig mjukt, ömt.
***
Epilog.
***
Jag kramar Ester hand, hör henne skrika. Känner tårarna dansa i mina ögon, hör henne slappna av, lutar mig fram och kysser hennes svettiga panna.
– Du är så duktig hjärtat mitt.
– Bara en krystning till Ester.
Vi ser på barnmorskan, Ester kramar min hand och vi ser på varandra.
– Jag älskar dig.
– Och jag dig.
Värken kommer och hon tar i igen, barnmorskan hjälper vår son ut i friheten. Vi hör honom börja skrika, vi ser på varandra och vi gråter lika mycket. Barnmorskan torkar av honom, hon räcker honom till mig. En läkare kommer in och kontrollerar honom, sen så syr de Ester. Allt såg bra ut enligt läkaren, det är en kurskamrat till mig som också flyttade ner när hon var klar. Jag lägger honom i Esters famn, ger henne en puss på pannan.
– Jag ska bara meddela storasyster, hon sitter därute och väntar.
– Gör hon?
– Haha, ja. Sms:ade henne innan, hon stack hit efter skolan hon sitter därute.
Jag går ut och går genom korridoren, det osannolika hade hänt. När vi älskade första gången, eller den där kvällen hemma hos Ester. Så hade hon blivit gravid, vi hade satt oss ner och pratat. När vi bestämt oss så hade vi satt oss ner med Jasmine och pratat med henne.
Hon och Ester lärde känna varandra, en månad senare så flyttade Ester hem till oss, vi kan väl säga på prov. Två månader senare så sålde hon sin lägenhet. Vi förlovade oss och nu så är vi föräldrar.
Kommer ut, utanför avdelning. Ser Jasmine sitta vid ett bord med telefonen framme, jag går fram till henne. Hon ser på mig, ser på henne.
– Vill du träffa din lillebror?
– Gärna.
– Kom då?
Har mina arbetskläder på mig, hade arbetat när vattnet gick. Min mor hade kört Ester intill sjukhuset, jag mötte upp dem och vi gick in och födde vår senaste familjemedlem.
Vi kramar varandra och jag lägger min arm runt hennes axel och vi går in genom dörrarna. Vi går till salen och vi går in, Jasmine går fram till Ester och kramar henne. Hon ser på sin lillebror.
– Vill du hålla honom?
– Gärna.
Hon tar honom i sin famn, när jag ser henne sitta där med honom i sin famn så rinner tårarna på mina kinder.
***

 

 

 

 

25

Kommentarer

4 svar till ”Att kunna älska igen…”

  1. Profilbild för Jummi
    Jummi

    Står sig fortsatt. Lägg gärna upp flera av dina noveller här.

  2. Profilbild för Belar
    Belar

    Instämmer med Jummi!

  3. Profilbild för Arcticreader
    Arcticreader

    Me three… Lägg upp alla dina fantastiska alster här!

  4. Profilbild för Master Lars
    Master Lars

    Så underbart och härligt

Lämna ett svar


Sök novell


Kategorier