Denna är faktiskt helt nyproducerad…

– Prolog.
Jag ser på de andra, de ser inte på mig. Vi rusar ut på trappan och vi sjunger om studentens lyckliga dagar. På vår skulle har man inte adapterat det nya, att man ska välja en låt och ”dansa” till. Det är denna speciella skola alldeles för konservativ för.
Detta är en skola för ”utvalda” eller ”priviligierade” jag är en sådan. Fast det är bara på pappret eller vad man ska säga. Det är faktiskt första gången jag är glad för det där pappret. Vi kastar upp våra hattar och vi lämnar trappan och jag går till min cykel som står en bit bort. Jag har ingen som firar mig idag…
Kapitel 1.
Jag ser på mannen som står på andra sidan av den åttkantiga buren, han ser på mig och domaren ser på oss båda. Hans enda uppgift är att se till så att vi inte slår ihjäl varandra, varken mer eller mindre. Han sätter i gång oss och vi börjar att röra oss som två pantrar som ska attackera varandra. Vi avvaktar båda två…
Hon följer sin partner och de dansar cha – cha, hon tycker att detta är fruktansvärt tråkigt. Hon kanske inte hatar detta men det är inte långt ifrån, de gör ett avancerat steg och hon känner hur hennes partners knä viker sig och han faller ihop och börjar att skrika av smärta, hon ser chockat på honom. Dansen avbryts och det rusar in människor till Tim som han heter som hon dansar med. Hon ser hur smärtan rider honom…
Jag får kuvertet, jag nickar och jag stoppar det i fickan. Jag lämnar lokalen, jag löste in bongen som jag fick när jag spelade på mig själv. Det har varit en bra kväll, jag lämnar lokalen och går mot busshållplatsen.
Jag är nitton år och jag studenten i fredags, i dag så är det måndag. Detta är mitt sommarjobb, att slåss för pengar. Jag sätter på mig mina hörlurar och jag sätter på min musik…
Hon sitter bredvid sin mor, hon hör hennes tirad om hur detta kommer att påverka henne. Hennes mor säger inte ett ord om Tims skada, om att det är synd om honom. Hon ser hans skada som en befrielse, nu så slipper hon att dansa det hon hatar. Eller nästan hatar.
– MOR!!!
Hennes mor vänder blicken mot vägen och hon tvärnitar så att det skriker i däcken, de båda ser på den långa mannen som går över övergångsstället. Bilen stannar en centimeter från mannens ben, han ser på dem. De stirrar på honom, han ser på dem.
Hon känner det som om han stirrar rakt in i hennes själ. Det intensiva isblå ögonen som nästan ser ut som om de lyser. Hon hoppar till när hennes mor tutar och viftar med handen. Den unge mannen drar tillbaka huvan på hoddien. Hon känner igen honom vagt. Hon ser honom öppna munnen och han säger.
– Du ska kanske se dig för damen.
Hennes mor stirrar på honom, de ser honom skaka på huvudet. Han går vidare och hennes mor gasar och kör i väg så att det skriker om däcken.
– Ta det lugnt mor.
– Vem fan tror han att han är?
– Du höll för fan på att köra på honom mor.
Hennes mor ser på henne.
– Titta inte på mig, fokusera på vägen i stället.
Hennes mor fnyser, men hon gör som sin dotter säger…
Jag ser lamporna på bilen, jag ser hur den nästan nuddar vid mig ett par sekunder senare. Jag ser på de två kvinnorna, en äldre och en yngre. Jag känner igen tjejen, Isabella Af Drugge. En av tre drottningar på skolan, hon gick ekonomi.
Hon var en av de orörbara, hennes släkt är sådana som gifter sig med prinsar och prinssessor. Jag ser på hennes sminkning, på det perfekt kammade håret. Så hon har varit och dansat. Hon är bra på det, lite för mycket maskin för min smak.
Men hon är duktig, inte så duktig som hennes förvirrade mor tror att hon är dock. Eller det ser inte ut som hon har kul när hon dansar. Jag drar bak huvan och säger.
– Du ska kanske se dig för damen!
Jag drar upp huvan igen och jag går över gatan till busshållplatsen. Jag hör henne gasa och köra i väg som en galning. Jag skakar på huvudet, jag kommer fram till busshållplatsen och jag ställer mig och väntar på bussen…
Isabella lyssnar inte på sin mor, det ser ut som om hon gör det. Men hon gör det inte, hon tar en petflaska med mineralvatten. Hon ser på ”maten” som hennes mamma ställer framför henne. Det är inte mat, det är avkok, frukt och råa grönsaker. Det vänder sig i magen på henne.
– Jag ska prata med Pernilla i morgon.
– Varför?
– Vi måste hitta en ny partner åt dig, Isabella. SM är om två månader. Jag tror inte att Tim är tillbaka till dess.
Isabella ser på henne, hon vill bara säga.
– Nej mor!!!
Men det gör hon inte…
Jag låser upp dörren och jag går in i lägenheten, jag lägger mina nycklar i den lilla skålen som står på byrån. Jag tar av mig skorna och jag sätter dem på skohyllan. Jag går in och jag går till köket och jag öppnar kylen. Jag tar fram en burk med lasagne, jag stjälper upp den på en tallrik.
Jag sätter in den i mikron, jag startar den och jag tar fram bestick och ett glas. Jag öppnar kylen igen och jag ser på drickan. Jag tar en öl, det förtjänar jag idag. Jag öppnar den och tar en klunk, jag slår upp resten i glaset.
Jag tar fram kuvertet från bakfickan och jag tar ut pengarna. Jag räknar dem, de blåste mig inte. Jag slappnar av lite, jag tar fram min vinst och jag räknar de pengarna med. Tjugotvåtusen sammanlagt. Jag öppnar ett av skåpen och jag tar ner en mugg.
Eller det är ölkrus. Jag rullar ihop sedlarna och stoppar ner dem i kruset. Jag har slagits hela helgen. Eller jag slogs i fredags, lördags, söndags och idag. Nu kan jag chilla resten av veckan. Sen gör jag likadant nästa helg, en match om dagen.
Kan jag tjäna lika mycket då så kommer jag att stå mig hela sommaren. Fast jag kommer inte kunna hålla mig därifrån, jag behöver kicken, eller ventilen. De matcherna är min ventil till att rensa systemet från hatet som jag känner. För jag känner hat, skam, skuldkänslor och en massa andra negativa saker.
Det plingar till i mikron, jag öppnar den och jag tar ut tallriken. Jag sätter mig vid bardisken och jag börjar att äta. Jag kommer att träna i morgon, självförsvar på morgonen, crossfit efter lunch och dans på kvällen. Jag måste få ut mitt hat…
Isabella vaknar, hon ser på sin telefon. Hon har säkert trettio olika meddelanden, flera hundra uppdateringar på diverse sociala medier osv. men hon orkar inte med dem nu. Hon ser på ett meddelande från Tim, hon öppnar det.
Han skriver att läkarna misstänker att hans korsband är i sönder. Om det är så, så är han borta i minst ett år. Kanske till och med längre. Hon lider med honom, men samtidigt så sitter det en liten jävel på hennes axel som viskar i hennes öra att det är hennes väg ut.
Hon lämnar sängen och går genom sitt stora sovrum till sitt badrum. Hon går till duschen och hon ställer sig i den och vrider på kranen…
Jag sitter på bänken i omklädningsrummet, dagens första träningspass är slut. Jag klär av mig och jag går till duschen. Jag sätter på den och jag blundar och jag njuter av värmen i vattnet. Jag är glad att jag inte ser ärren på min rygg, jag är glad att jag inte har ärr på min framsida.
Jag hatar mina ärr, som sagt jag är glad att jag inte ser dem. Jag har sovit väldigt dåligt i natt, jag har haft en hel del mardrömmar om olyckan. Olyckan som dödade hela min familj, hela min släkt…
Isabella ligger på en solsäng hemma hos sin bästa vän, de sommarjobbar inte. De behöver inte det, Isabella kommer att läsa vidare. Till hennes mors stora förtret, Isabella vill läsa till civilekonom. Hon vill bli något och inte en hemmafru som sin mor. En väldigt priviligierad sådan, men det är inget för Isabella.
Hennes bästa vän har inte sökt in på någon utbildning. Hon ska resa och leva livet, pappa betalar så det är inga problem. Hennes mor är också hemmafru. De är inte hemma så mycket under dagarna. De har för många aktiviteter för det, men de arbetar inte.
Deras män gör, de har högbetalda yrken. Men de är inte det viktigaste, det är deras titlar, deras blod. De tillhör den innersta kretsen…
Jag ser på tavlan och jag läser dagens WOD. Jag ler lite, äntligen en utmaning. Jag tar hopprepet och träningen börjar…
Jag ligger på golvet med blod och kräksmak i munnen. Hatet är långt borta just nu, det är väldigt långt borta. Mina muskler skriker efter vila, hela min kropp skriker efter vila och jag bara ler brett. Jag älskar detta, jag verkligen älskar detta.
Ju brutalare, desto gladare blir jag. För då kan jag känna att jag torterar mig själv. Då kan jag glömma alla de negativa känslorna, för ett par minuter…
Isabellas mor ser på Pernilla, det är kvinnan som äger dansstudion som Isabella dansar på. Pernilla var Isabellas instruktör till hennes mor fick hybris och anställde en personlig danslärare till Isabella och Tim. Tim var inte Pernillas val, de två kommer aldrig att vinna något. Det är Tim för mesig för, Pernilla ser på Isabellas mor.
– Så Tim skadade sig?
– Ja, han skadade knät. Så Isabella behöver en ny partner, han måste kunna dansa och han måste vara ledig till helgen. Då är sista kvalchansen till SM.
Pernilla ser på Isabellas mor.
– Då finns det bara en som jag kan tänka mig.
– Och vem är det?
– Han heter Michael, han är den största talangen som jag sett på en massa år. Men det finns ett problem.
– Och vad är det?
– Han dansar inte Tiodans.
– Då får du hitta någon annan.
– Det finns ingen annan, inte om du vill klara kvalet. Tyvärr så får Isabella missa SM i år.
– Det, Pernilla är inte ett alternativ.
– Du kan alltid ringa till de andra dansstudiorna men du kommer att få samma svar där. Det finns ingen, de kommer att svara det för att Isabella är en konkurrent till dem.
Isabellas mor stirrar på Pernilla.
– Är han här ikväll?
– Ja, han är här varje kväll. Men som sagt, han dansar inte Tiodans.
– Vad dansar han då?
– Vad han vill och känner för, men mest så freestylar han. Kom klockan 19.00. ikväll. Så får du se.
– Vi kommer.
– Ni är välkomna…
Jag tar en klunk av vattnet, vi har dansat i en och en halvtimme. Lektionen är snart slut. Jag ser på Isabella och hennes mor, de sitter på varsin stol i en hörna och de tittar på oss. Pernilla kommer fram till mig.
– Isabellas mor vill tala med dig.
– Hon vill kanske be om ursäkt.
– För vadå?
– Hon körde nästan ihjäl mig igår.
– Ok, var då?
– Vid Sofielund, men vad vill de?
– Hennes partner är skadad, de behöver en stand – in.
– Tiodans?
– Ja.
– Över min döda kropp.
– Jag sa det till henne men hon insisterade, Michael.
Jag ser på Pernilla, jag ställer min vattenflaska vid min väska. Jag går över rummet till dem.
– Pernilla sa att du ville tala med mig frun.
Hon ser på mig, jag ser på Isabellas lätt röda kinder. Hon vet vem jag är, det gör inte hennes mor.
– Ja, jag skulle vilja att du dansar med Isabella till helgen.
– Tiodans?
– Ja.
– Inte en chans, frun. Jag trodde att du var här för att be om ursäkt.
– För vadå?!
– Att du nästan körde ihjäl mig igår, frun.
Hon stirrar på mig, jag ser rodnaden som stiger på hennes kinder.
– Varför vill du inte dansa Tiodans, Michael?
– Så du vet vad jag heter, Isabella. Det är inte min kopp kaffe bara.
– Du kan säkert inte, dansa det.
Jag ser på henne och sen på Pernilla, hon ler lite och sen sätter hon på en modern låt som spelas i Rumbatakt, jag tar Isabellas hand. Jag drar upp henne och jag drar henne till mig och sen börjar vi att dansa…
Isabellas mor stirrar på oss, musiken är slut och jag bugar mig lite mot Isabella.
– Du har en del att träna på, frun som jag sa till Pernilla. Över min döda kropp.
– Du får hundratusen kronor!
Alla tystnar och de ser på henne, sen på mig. Jag ser genansen i Isabellas ansikte, det ser ut som om hon bara vill försvinna.
– Tack men nej, tack frun.
– För hundratusen ställer jag upp.
Jag ser på Erik som säger det, vi är tre killar som dansar i denna grupp.
– Jag vill inte ha dig, jag vill ha honom.
– Och jag är inte till salu frun, Erik är en väldigt duktig dansare. Han är bättre än mig.
– Tvåhundratusen.
Jag ser på henne, jag skakar lätt på huvudet.
– Mor snälla.
– Lägg dig inte i, Isabella.
– Du vill inte dansa Tiodans eller hur? Det märktes när vi dansade, Isabella. Pernilla sätt på musiken är du snäll. Nu Isabella så släpper du på alla regler och spärrar och bara följer mig och dansar.
Pernilla sätter på musiken och jag går fram till henne, jag ser henne i ögonen. Sen tar jag henne i handen och vi börjar att dansa…
De andra applåderar åt oss, jag bugar mig lätt och jag ler.
– Du kan dansa Isabella.
– Fem hundratusen!
Det blir tyst igen, de ser på mig. Jag slickar mig om läpparna, det är en jävla massa pengar…
Jag känner hur mitt självhat är på topp, jag sålde min själ för pengar. Men fem hundratusen är inget man pissar på. Jag sa att jag ville ha hälften direkt, kärring fan tog fram telefonen och frågade mig om kontonummer. Jag sa det och hon förde över tvåhundrafemtio tusen kronor.
Vi har tränat resten av veckan, minst sex timmar om dagen. Vi ska bara komma bland de tre första så är hon och Tim klara för SM. Jag ser på kläderna som jag ska ha på mig. Jag skakar lätt på huvudet, jag tar fram mina skor.
Jag putsade dem igår. Det tog ett tag innan jag hittade dem, jag fick dem av min mor för tre år sedan. Faktiskt dagen innan olyckan, jag sätter dem på golvet och jag säger lågt.
– Vad fan gör jag här?!…
Isabella andas tungt, det gör inte jag. Jag blir inte trött av detta, tränar man så mycket som jag gör så blir man inte trött av detta. Vi gick till final, vi fixade en biljett till dem till SM. Tim sitter på läktaren och han ser på oss, jag vet vem han är.
Han är en duktig dansare, eller han är duktig på denna typ av dans. Han kan inte dansa det jag dansar, han har inte det i sig. Men de kommer att göra bra ifrån sig på SM.
– Tack, Michael.
– Jag hade ett pris tydligen, ni kommer att göra bra ifrån er på SM.
– Tack.
De ropar upp trean, sen tvåan sen säger de våra namn. Vi vinner, vi går in i mitten och vi ler falska leenden och rör oss som sprättar…
Jag sätter den lilla pokalen på byrån i mitt rum, jag ler lite och jag skakar lätt på huvudet. Jag får ge Isabellas mor att hon håller ord, två minuter efter att vi vann kvaltävlingen så fanns resten av pengarna på mitt konto. Tim gratulerade oss, inte hjärtligt men han gjorde det.
Jag sa tack och sen gick jag till omklädningsrummet och bytte om. Jag packade ner mina saker i väskan och lämnade byggnaden. Jag gick till tågstationen och satte mig och väntade på tåget. Vi var i Göteborg och dansade, så jag tog Öresundståget dit och hem.
Isabella och hennes mor körde bil, de frågade inte ens om jag vill åka med dem. Jag packar upp min väska, jag sätter undan skorna och jag går med resten av kläderna till grovköket och jag lägger dem i tvättkorgarna.
De kläder jag dansade i var Isabellas mor som fixat fram. Så de tog dem med sig, jag undrar vad Isabellas far säger om att hon betalat mig femhundra tusen för att dansa med hennes dotter?
Jag ser på min motståndare, han ser på mig. Vi skakar armarna, vi har bara shorts på oss. Här får man inte ha kortärmadtröja på sig, inte tjejerna i heller. De har bara Sport bh på sig på överkroppen. Jag ser på domaren, han sätter igång matchen.
Jag behöver inte vara här för pengarna, men för mitt självhat så behöver jag det. Han blir till det förbannade svinet som orsakade olyckan, jag attackerar honom…
Jag stoppar kuvertet i bakfickan, jag går ut ur lokalen och jag går till gallergrinden. Jag öppnar den och lämnar lokalen bakom mig, jag vann igen. Jag har vunnit hela helgen, från fredag till måndag. Min sommar är räddad så att säga, jag kan betala räkningarna och sätta mat på bordet.
Jag kan göra mer än det, men det var målet med matcherna. Jag kommer att komma hit igen, jag kommer att slåss igen. Som sagt självhatet måste få sitt, jag måste mata det monstret…
Tim lyssnar på läkaren, alla hans farhågor slår in. Båda hans korsband är avslitna, det talar om operationer, om rehab osv. han har slutat att lyssna på dem. Hans karriär som dansare är slut…
Isabellas mor, lyssnar på Tims mor. Hon får reda på hur illa det är med Tim. Hon säger ingenting, hon beklagar inte ens. Hon har redan avpolletterat Tim, hon har siktet inställt på någon annan. Tim och Isabella vann aldrig några kval, de vann aldrig något…
Isabella kramar Tim, han gråter mot hennes axel. Han har försökt att stöta på Isabella, han kraschade rätt så hårt. Hon gjorde väldigt klart för honom att de bara var danspartners. Isabellas pojkvän, hon har en sådan.
Han är äldre än henne, han är också en del av stadens undre värld. Det är en farlig man, Isabella vet om det, hon vet egentligen inte hur farlig han är.
– Kommer du att dansa med, Michael?
– Nej, han hatar Tiodans. Min mor betalade honom en halvmiljon för att han skulle ställa upp.
– Skojar du?
– Nej, min far fick reda på det. Vi kan säga att han inte blev imponerad av min mors agerande. Så det lär inte bli något SM för mig i heller.
Hon säger inte att det känns skönt…
Jag ser på de som dansar, jag ler lite när jag ser dem röra sig. Jag är i Västra Hamnen, där är skatepark där. Vi är också där och dansar, någon gör en galen rörelse och vi tjoar och klappar. Han lämnar ”dansgolvet” jag rör mig till musiken och jag dansar in i mitten och jag börjar att dansa…
– Så du fick en halvmiljon för att gå över till den mörkasidan, Michael.
Jag ser på Sara, jag ser på de andra fyra som står med henne. Två killar och två tjejer.
– Så är det Sara, om du säger att du tackat nej till den summan. Så ska jag inte säga att jag tror att du ljuger, men nästan så att säga. Ingen av er hade tackat nej till femhundra tusen skattefria kronor. Det hade varit korkat och ni är inte korkade. Nu kan jag sätta mat på bordet ett bra tag framöver.
Hon säger inget, det gör inte de andra i heller.
– Svikare.
– Förlåt? Vem är du? Vad jag dansar har ni fan ta mig inte med att göra Sara, verkligen inte. Inte med vem jag dansar i heller. Om jag så skulle vilja börja att dansa gammeldans i morgon så har du för fan inte med det att göra.
Hon ser på mig, jag tar aldrig plats annars. Hon hade räknat med att kunna köra över mig, men den tiden är förbi. Skolan är slut och de är inte kungar och drottningar längre. Jag lämnar dem ståendes där, de undrar vad fan som precis hände…
Jag ser på bältet, jag smeker det. Det har åtta streck, jag fick det av Mästaren på träningen innan idag. Med visdomsorden.
– Det är nu träningen börjar på allvar Michael.
– Ja, Mästare.
De som var i träningslokalen applåderade och jag bugade mig för dem. Jag ler med hela ansiktet, jag rullar ihop det och jag lägger det i mitt skåp. Jag låser det och tar min väska, jag lämnar träningslokalen…
Pernilla ser på Isabellas mor.
– Om jag vet vad som skulle få Michael att dansa med Isabella i SM finalen, förutom pengar?
– Ja.
– Inget.
– Alla har en svag sida så att säga.
– Inte, Michael. Han har aldrig haft det, inte innan olyckan i heller.
– Olycka?
Pernilla ser på henne, inte ens hon kan vara så förbannat egocentrisk. De kommer för fan från samma ”värld”
– Han är från er sfär.
– Förlåt?
– Han är ifrån er sfär, inte lika högt upp på stegen som er. Men han är med på den, för tre år sedan så dog hela hans släkt i en olycka. De var ute i en Yacht tillsammans med vänner till familjen, Reuters. Kaptenen var full och han kolliderade med en oljetanker. Alla dog förutom, Michael. Tjugotvå personer dog och en klarade sig.
Isabellas mor ser på, Pernilla. Hon kommer ihåg olyckan, Reuters var inga som de umgicks med. som Pernilla säger. Det var längre ner på stegen.
– Han var ensam överlevare, han skadades och han fick ligga inne på sjukhus ett tag. Han har en massa ärr på sin rygg som ett minne av den olyckan.
– Så han är en av oss?
– Ja, han är en av er. Han bor där.
– I ett hus?
– Nej, han sålde dem. Som jag sa hela hans släkt dog, han är den ende som är kvar. Enligt honom så kan han datera sin släkt till innan Gustav Wasa. Han säger det alltid med ironi och sarkasm. Jag tror inte att han är så mycket för prålet som han kallar det.
– Prålet?
– Er värld.
– Så det finns inget förutom pengar.
– Jag tror inte ens att pengar skulle få honom att ställa upp denna gång.
Isabellas mor ser på henne…
Jag ser på Isabellas mor, hon ser på mig.
– Hej frun vad kan jag göra för dig?
– Dansa med min dotter i SM.
– Var hans skada så allvarlig?
– Korsbanden är skadade, han ska bli opererad.
– Jag beklagar, frun. Men jag är inte intresserad.
– Vad skulle det kosta mig?
– Så mycket pengar har inte ens du, frun. Eller din man, inte ens om ni la ihop era pengar. Båda era släkters pengar.
– Jag kan inte erbjuda dig pengar, Michael.
Jag ser på henne.
– Så din man sa nej?
– Ja.
Jag visar inte min förvåning, men jag blir mer på tårna.
– Varför sa du inte att du är en av oss?
– Frågan är varför din dotter inte sa det? Vi har gått på samma skolor sedan nollklassen. Men jag är inte tillräckligt högt upp på stegen, jag vet min plats. Förvisso så går vi inte i skolan längre och jag kan ta ut svängarna lite mer. Min släkt är äldre än vad din släkt är, inte din mans. Men min är äldre än din. Men som sagt, vi är inte lika högt upp på stegen som ni är. Inte för att vi brydde oss så mycket. Jag misstänker att du talat med Pernilla som berättade om olyckan som du inte hade en aning om. För Reuters var nyrika?
Hon ser på mig och hon slickar sig lätt om läpparna.
– Men för att svara på din fråga igen, det finns nog inget som skulle få mig att ställa upp i SM.
– Vad har du så mycket emot det?
– Min mor älskade pardans, eller Tio dans som ni säger. Hade hon levt så hade vi inte haft detta samtal, för då hade jag dansat med någon annan i finalen. Jag började med dansen på grund av henne. Hon älskade att dansa, hon dansade balett när hon var yngre. Hon var med i ett par uppsättningar på teatern. Hon hatade att dansa balett, men hennes mor tvingade henne till det. Tills en dag när min mor kom hem med ett pris i Tiodans/pardans. Hon vann SM tre år i rad, de blev uttagna till VM och de blev sjua där. När de kom hem så slutade min mor med tävlingsdansen och dansade för att hon tyckte att det var kul. Hon fortsatte med Tiodansen/pardansen. Hon lärde mig och mina syskon, jag var den som hade talangen enligt henne. Så anledningen till att jag inte vill dansa Tiodans/pardans är för att det påminner mig för mycket om min mor, frun. Hon hade skämt ögonen ur sig om hon vetat om att jag tog emot era pengar för att dansa. Men samtidigt så måste jag vara pragmatisk. Men jag kommer inte att göra om det. Jag beklagar för Isabellas skull och för Tims skull. Men jag är inte intresserad frun. Verkligen inte, ha en bra dag.
Jag öppnar dörren till min trappa och jag går in. Dörren stängs och hon ser på min rygg genom glaset i dörren…
Isabella ligger på en solsäng och hon solar, hon känner sig fri på något konstigt vis.
– Varför sa du inte att Michael var en av oss?
Hon tar ut hörluren och säger.
– Förlåt, mor. Vad talar du om?
– Michael är en av oss, ni har gått i samma skola sen nollklassen.
Isabella ser på sin mor, hon sätter sig upp och säger.
– Han var en nolla, en nörd. Jag kände igen honom när du höll på att köra över honom. Men jag kunde inte placera honom. Det var inte förrän vi pratade när vi tränade på danserna som jag insåg att han gått i samma skola som mig. I samma klass från nollan till nian. Det var rätt så skämmigt faktiskt. Han log snett och skakade lite på huvudet och sa att vi skulle fokusera på dansandet. Hur fick du reda på det?
– Jag frågade Pernilla vad som skulle krävas förutom pengar för att han ska dansa med dig på SM. Då berättade hon om olyckan.
– Olyckan?
Isabellas mor ser på sin dotter, sen berättar hon om olyckan och hon ser sin dotters blick förändras.
– Så han var med om den, jag hade fan inte en aning.
– Inte jag i heller, jag visste om olyckan men inte att han var en av dem.
– Och vad sa han om att dansa SM?
Isabella håller sin röst neutral, hon håller tummarna för att jag sagt nej.
– Han sa nej.
Isabella ler inombords…
– Vad gör du om dagarna, Michael?
Jag ser på Emil, jag har umgåtts med tre personer under min skoltid. Emil, Isak och Olivia. Två av dem är nyrika, den tredje är som jag. En äldre släkt som inte är så högt upp stegen. Isak och Olivia är de nyrika och Emil är som jag.
– Jag tränar, Emil.
– Hela dagarna?
– Tja, nästan.
– Vad ska du göra nu?
– Plugga, som jag alltid sagt att jag ska göra. Du då, ska du fortfarande ge dig ut och resa?
– Ja, jag orkar inte plugga mer. Hur orkar du?
– Eftersom jag vill bli läkare så vill jag börja i tid, så att säga.
– Var har du sökt in?
– I hela Sverige, jag vill helst komma in härnere. Men jag har som sagt sökt till alla skolor som har läkarutbildningen. Men jag vill helst bli kvar här i Malmö.
– Hur mår du annars, Michael?
– Som vanligt, Emil. Det är som vanligt, jag vaknar var och varannan natt på grund av mardrömmar. Jag slår på mig själv för att jag överlevde och jag mår som jag mår på grund av det. Men jag hanterar det, jag stiger upp varje dag. Jag äter frukost, tränar självförsvar, äter lunch, sen tränar jag crossfit, äter middag och sen dansar jag. Mån till fredag så är det så, lördag och söndag så gör jag annat. Men mitt mående är inte bättre, men det är inte sämre i heller. Innan du säger det, nej jag vill inte tala med fler personer om mitt mående. Jag vet vad de kommer att säga, jag har talat med tre kuratorer och två psykologer och en präst. Jag vet precis vad de kommer att säga. Jag hanterar det Emil, jag vill inte begå självmord. Det löser inga problem, eftersom jag inte är troende så vet jag att jag inte kommer att träffa dem i paradiset. Men jag kramar inte livet varje dag och hyllar mig själv för att jag överlevde. Jag lever, jag tar mig igenom varje dag på mitt vis, Emil. Det är vad det är, en dag så kan jag kanske lämna det bakom mig. Men den dagen är inte här än…
Vi pratade och drack kaffe i en stund till, sen skulle han vidare. Han skulle träffa sin mor på Mobilia. De skulle handla något, jag är på väg till crossfiten. Det är fint väder så jag cyklar, annars så åker jag buss. Är det riktig kris så kör jag bil, men då så ska det vara riktigt kris så att säga.
Jag trycker på lite extra och ökar farten lite till. Han var inte beredd på att jag skulle vara så krass som jag var. Skolan är slut och vi behöver inte spela våra roller längre och det är förbannat skönt. Isak och Olivia kommer att bli överraskade de med.
Eller inte Isak, han är väldigt pragmatisk och inte så imponerad av det som pågått i skolan. Olivia är lite mer som Emil och han är en produkt av traditionerna som vi vuxit upp med. Där att resa och så sin vildhavre är en sådan sak. Min far och farfar talade om det. Att resa och så sin vildhavre, de skrattade alltid mjugg när de berättade om det för mig. Med tillägget att jag nog skulle få se när jag blev tillräckligt gammal. Jag hade inte gjort det även de levt, om vi inte gått på yachten. Om inte kaptenen blivit full och somnat, om, om, om…
Jag kräks i papperskorgen, så mycket har jag tagit ut mig. Frågan är hur fan jag ska ta mig hem. Jag får vänta länge innan jag gör det.
– Hur är det med dig Michael?
– Det är ok Tom, det är ok.
– Det är fan inte sunt att göra så.
– Jag vet, men jag måste.
– Vad menar du?
– Att när jag tränar så här så är det enda gången som jag inte tänker på min familj, släkt och de andra som dog i olyckan. Tjugotvå personer dog och jag överlevde. Jag var den ende som överlevde Tom och jag kan bara få frid när jag tränar så här.
Jag reser mig och han ser på mig, jag är längre än honom. En bra bit, hans muskler är kompaktare än mina. Jag har en simmares och gymnastskropp. Hans är mer som en styrkelyftares.
– Jag vet att detta inte är sunt Tom men för att jag inte ska bli knäpp så måste jag få stunder av tomhet kanske. När jag tränar så här då får jag tomhet. Jag kommer att dricka rätt och äta ordentligt. Sen sover jag en stund och sen går jag till dansen och dansar.
– Vad tränar du mer?
– Självförsvar och dans.
Han ser på mig.
– Fem dagar i veckan, måndag – fredag. Sen vilar jag på helgerna. Då kommer tankarna, minnena och jag slår på mig själv. Sen tränar jag måndag till fredag. Så ser mitt liv ut, så när jag tränar så att jag kräks så är det en bra sak för då ser jag inte min mors vackra ansikte, min systers, min fars och resten av släktens ansikten. Mina föräldrars vänners ansikten, deras dotters ansikte. Vi var ett par, men vi fick vara hemliga med det. De var nyrika, det är inte jag eller vi. Vår släkt, på de skolor vi gått på så kunde vi inte visa att vi var ett par. Vi bråkade rätt ofta om det, vi hade bråkat om det den kvällen. Jag gick upp på däck och vi kolliderade med en oljetanker. Jag kastades iväg av explosionen och jag landade i vattnet och överlevde. De hittade mig liggandes på en bit av skrovet två dagar senare. Jag har ärr över hela ryggen. Ärr som bevisar att jag överlevde för att vi bråkade och jag lämnade hennes hytt.
– Vad bråkade ni om?
– Jag sket i vad alla andra tyckte om att vi var tillsammans. Jag ville inte vara hemlig längre. Hon ville inte att vi skulle avslöja något för då så skulle hon bli mobbad.
– Inte du?
– Hm, jag var redan mobbad. Eller ignorerad, jag brydde mig inte. För det hade varit så i hela mitt liv. Jag kommer ifrån en gammal fin släkt, inte den finaste men fin. Men jag har aldrig gjort en affär av det. Mest på grund av att mina föräldrar inte ville det. De sket i vilket blod som flöt i ens ådror, de såg till folks handlingar i stället. Det kan jag säga dig Tom är inte populärt där jag kommer ifrån…
Jag undrar om han tror att jag är tokig, vilket jag inte är. Hon var på fullaste allvar livrädd för att det skulle komma ut att vi var tillsammans. Jag ser på fotografiet på henne. Hennes vackra leende, vackra ögon och hela hon. Mina ögon tåras, jag vill bara skrika ut min smärta. Men det passar sig inte här…
Jag lutar mig mot väggen och jag ser på de andra som dansar. Jag är helt slut, det blir så när vi är tre killar och femton tjejer vi killar får dansa. Jag ler lite, Pernilla kommer fram till mig.
– Hur är det?
– Jag är trött, jag hade en tuff natt, så jag körde tre varv på självförsvaret, sen tog jag i så mycket så att jag spydde på crossfiten, nu har jag dansat i nästan en och en halvtimme så jag är trött.
– Vem drömde du om i natt?
– Frida, jag drömde om henne i natt.
– Jag förstår.
Jag ser på henne.
– Nej jag tror inte att du gör det Pernilla, inte fullt ut. Du tror att du förstår men du gör inte det. Ingen av er här förstår hur galet det är där. Anledningen till att Isabella och hennes mor inte kände igen mig är för mina föräldrar umgicks med Reuters som är nyrika. Vi blev parior på grund av det. Frida var livrädd, på riktigt livrädd för att någon på vår skola skulle få reda på att vi var tillsammans. De hade mobbat henne ännu värre än vad de gjorde då. De gamla pengarna hade tagit upp frågan i den Innersta Ringen och sen så hade de tvingat mig att göra slut med henne. Så vi fick verkligen smyga med vårt förhållande inte ens mina närmsta vänner visste Pernilla. De vet fortfarande inte. Om jag ska försöka hitta en liten, liten sak som jag ser som en fördel med att de dog så är det att jag slipper galenskaperna. För jag sålde rubbet och flyttade ut därifrån. För de är inte kloka där Pernilla, de är fullständigt galna där.
Jag reser mig och jag ser på henne och säger.
– Jag är väldigt tacksam för att du bryr dig Pernilla, men du förstår inte och du kommer aldrig att förstå. Du är inte därifrån, ingen av er är därifrån. De mobbade mig inte för att jag dansar, de mobbade mig för att jag dansar med er. Ni är slödder i deras ögon, jag slummade med de fattiga. Eller jag slummar med de fattiga. Till och med nyrika tyckte det. Eller tycker, de försökte trycka till mig häromdagen för att jag dansat Tiodans. När jag bad dem fara åt helvete, sa att jag fått en halvmiljon för det. Så imponerade inte det, när jag sa att jag fått pengarna av Isabellas mamma så backade de. Hon är inte en fattiglapp. Hennes mamma ser på er som sådana, i hennes ögon så är ni lägre stående varelser och skulle du konfrontera henne med det Pernilla så hade hon inte förstått vad du gnällde över.
– Isabella med?
– Nej, inte nu längre. Hon vill inte ens dansa Tiodans. Jag är rätt så övertygad om att hon dansar en jigg varje gång jag säger nej till hennes mamma. Saken är den Pernilla att hade jag sagt att jag ställer upp Isabellas första barn med mig så hade hon övervägt det. Inte för att jag dansar med henne utan för att jag har rätt blod så hon hade övervägt det. Saken är den att hon om Isabella bråkat för mycket tagit upp det på rätt platser och sen så hade Isabella fått falla tilföga.
Musiken är slut, de hör vad jag säger. Jag ser tvivlet i deras ögon. Jag tar min telefon. Jag sätter den på högtalare och sen ringer jag Isabellas mamma.
– Ja?
– Jag har ett pris.
– Vadå?
– Isabella ska föda min arvtagare.
Det blir väldigt tyst, sen säger hon.
– Jag ska tala med henne.
– Nej gör inte det, jag ville bara visa en poäng. Det är faktiskt rätt så osmakligt att du ens överväger det.
Jag lägger på och de stirrar på mig i danssalen.
– Jag sa ju det, de är galna därinne i deras bubbla. Frågan är om hon kommer att prata med Isabella ändå. Jag får ringa henne, frågan är om hon ens svarar. Jaja jag får lämna ett meddelande med.
Jag lämnar danssalen och de ser på min rygg och sen på varandra, de undrar vad fan de precis hörde…
Isabella läser mitt meddelande, hon svarade inte när jag ringde. Hon hade inte tid. Jag förklarar och ber om ursäkt. Jag skriver också att hennes mamma erbjöd sig att tala med Isabella om det. Hon läser meddelandet två gånger, inte för att hon egentligen behöver det utan mer för att hon inte tror sina ögon.
– Men varför?
Det plingar till i min telefon.
– För att människor utanför bubblan inte fattar hur galet allt är därinne.
Hon läser mitt svar.
– Men var du tvungen att säga så till min mor.
– Ja för annars så hade de inte trott på mig. Jag fick skit av Sara och de andra för att jag dansat Tiodans, när jag sa att det var med dig så backade hon. Hade det varit med en nyrik eller fattiglapp så hade det varit ett annat ljud i skällan. Enligt henne så är det bara nyrika eller fattiglappar som dansar Tiodans.
– Vilken Sara?
– Din kusins flickvän.
– Stolpe?
– Ja.
– Där ser man, men gör inte om det är du snäll.
– Nej då som sagt jag ber om ursäkt. Jag hade inte gått med på det om det kommit till det. Inte ens om hon talar med Innersta Ringen om det.
Isabella blir kall.
– Jag är ju ändå den jag är. Arvtagaren till Af Kraft (Ironi). De hade inte kunnat tvinga mig Isabella.
Hon tvivlar på det. Får de reda på vem hennes kille är så är hon jävligt illa ute.
– Tack för att du berättade Michael.
– Givetvis Isabella. Det var mitt påhitt.
– Förvisso.
Vi avslutar konversationen. Hon raderar den snabbt, skulle Viktor se den så hade det blivit liv…
Jag drar ner Isabella, hon stirrar på mig. Sen skjuter de, hon hoppar till flera gånger.
– Håll mig i handen och gör dig redo att springa!!
Hon stirrar på mig, det blri tyst. Eller de slutar att skjuta, jag reser mig och jag drar henne upp på fötter och sen drar jag i väg med henne och jag tar min väska i farten. Jag drar henne efter mig, vi hinner fram till dörren och jag drar ner henne och jag täcker henne med min kropp. Kulorna slår in i väggen bredvid oss. Hon skriker till och jag kramar henne lite hårdare. Det blir tyst och jag drar upp henne igen. Vi springer ut och det är lätt kaos utanför, vi springer till min bil. Jag låser upp bilen och vi sätter oss i den. Jag startar bilen och kör i väg, jag kör sällan bil men jag gjorde det idag. Vi lämnar parkeringsplatsen och jag kör iväg. Jag kör in på en annan parkeringsplats. Jag stänger av bilen och jag går ur bilen.
– Vad gör du??!!
– Jag måste klä på mig en tröja och ett par skor.
Jag rotar fram det från väskan. Jag tar på mig tröjan och skorna, sen sätter jag mig bakom ratten igen. Jag startar bilen och kör iväg.
– Är du ok Isabella, du är inte skadad?
– Nej, jag är inte skadad.
– Så bra.
– Är du?
– Nej jag är inte skadad.
Jag kör ut på motorvägen, jag ser blåljusen i backspegeln. Jag trycker till på gasen, bilen svarar direkt och farten ökar.
– Slåss du för pengar Michael.
– Det är lite mer komplicerat än så. Är Viktor din pojkvän?
– Ja.
Jag säger inget, varken att han är en jävligt farlig person, att han har fler tjejer än Isabella. Jag säger inget om att jag såg honom bli träffad när vi gömde oss.
– Jag vet om att han är farlig Michael.
– Vet du hur farlig han är?
Hon ser på mig, hon ser på mitt ansikte eller hon ser på min profil. Jag saktar ner farten.
– Vad menar du?
– Att han är väldigt, väldigt farlig. Är du medveten om att du inte är hans enda flickvän?
Hon slickar sig om läpparna.
– Jag har hållit på med detta ett tag nu, det är första gången jag ser dig med honom. Senast i förra veckan så såg jag honom med två olika tjejer. båda var yngre än dig.
Jag svänger av vid sista avfarten innan bron. Jag svänger till höger mot Emporia.
– Nej det visste jag inte.
– Ok.
– Vad menar du med att han väldigt, väldigt farlig Michael?
– Att han sysslar med en massa olagligheter.
Hon ser på mig.
– Vad är du inte vill säga?
– Att han sysslar med kvinnor, han säljer droger i alla former, han smugglar droger, vapen osv. en väldigt, väldigt farlig person. Hur träffades ni?
– På en klubb, vi mutade en av vakterna.
– Där ser man.
– Han släppte in oss bakvägen, vi gick upp till dansgolvet, vi började att dansa. Han och par andra killar såg oss. De bjöd oss till deras bord, vi fick champagne. Jag följde med honom hem.
Hon säger inte mer, jag behöver inte höra mer i heller.
– Han blev träffad av minst tre kulor Isabella.
– Är du säker?
– Ja jag är säker, andra gången vi tog skydd så såg jag honom blir träffad.
Jag ser henne andas ut djupt och hon slappnar av.
– Tvingade han dig?
– Mer eller mindre.
– Svin.
Hon ser på mig, hon ser mina sammanbitna käkar.
– Tack Michael, för allt.
– Ingen fara Isabella, slog han dig?
– Det har hänt.
– Som sagt ett förbannat svin.
Jag biter ihop käkarna igen. Hon säger inget.
– Är du hungrig Isabella?
Hon ser på mig, hennes blick är överraskad. Hon hade tänkt fråga om jag var galen. Men det som kom ut ur hennes mun var.
– Ja lite.
– Det är adrenalinet, när hormonerna lägger sig så blir man hungrig. Jag är det så det var därför som jag frågade. Hade du sagt nej så hade jag kört dig hem först. Jag hade förvisso släppt av dig ett par hundra meter hemifrån så att inte din mor sett oss och läst in mer i det än vad det är. Hon hade kanske sprungit till den Innersta Ringen och krävt att vi gifte oss så att jag kunde få vårt första barn.
Hon ser på mig, det är nog det längsta jag någonsin sagt till henne. Hon hör ironin och den lätt skämtsamma tonen.
– Risken finns.
Jag ser på henne, jag ler lite och hon ser att jag har ett fint leende. Det blir grönt och jag kör vidare.
– Mm, jag slåss egentligen inte för pengarna. Eller jag behöver dem med, men jag gör det mest för att slippa tänka på min familj. Därinne så finns det bara jag och min motståndare. Ingenting annat, det är detsamma med dansen. När jag dansar så tänker jag inte på dem, på vad som hände. Min självförsvarsträning, dansen, crossfiten och slagsmålen är något som dämpar tankarna på det som hände. Tränar jag riktigt hårt så kan jag dämpa känslan av att det var jag som överlevde och ingen annan.
Vi kommer fram till Haket, denna fantastiska restaurang som ägs av Rådet. De har bäst mat i Malmö. Vi går ur bilen, Isabella ser på restaurangen och sen på mig.
– De har bäst mat i Malmö.
– Här?
– Ja här Isabella, du får helt enkelt lita på mig.
Vi går in och jag går till stället med brickor. Vi tar varsin.
– Jag rekommenderar deras husets burgare de har olika storlekar från 90 gram till 400 gram.
– Ska du ha det?
– Nej jag ska ha en truckertallrik, det är korv, bacon, ägg och stekt potatis. Det är väldigt mycket mat.
– Det låter som det ja. Men husets burgare?
– Ja.
Vi kommer fram till luckan, där står den snyggaste kvinnan på planeten. Hon heter Frida och hon är som sagt den vackraste kvinnan på planeten. Alla andra bleknar bredvid henne.
– Michael.
– Frida.
Hon ser på Isabella, på hennes något utmanande kläder.
– Vi var där Frida, vet du något?
Hon ser på mig.
– Slogs du Michael?
– Ja jag slogs, jag slogs när de började att skjuta. Isabella var där med Viktor, jag såg honom bli träffad.
– Ok nej vi har inte hört mer än att det blev ett jävla kaos. Vad vill ni ha?
– En truckertallrik till mig och en husets burgare till Isabella. 90 grams?
– Ja det blir bra.
– Jag betalar för båda.
Hon slår in och jag betalar, vi tar våra brickor med drickan på till ett av borden. Vi sätter oss, Isabella ser på mig.
– Haket?
– Ja Haket. Här träffas alla över gränserna så att säga. Kriminella, poliser och vanliga människor. Här träffas alla och det är en neutralplats. Ingen hittar på något här. För då får de Rådet efter sig och ingen vill ha Rådet efter sig.
– Vad är Rådet?
– På femtonhundra talet så var det en adelsman som var något av en visionär och såg potentialen i Malmö. Han startade Rådet tillsammans med fyra andra. Det finns kvar än idag utan Rådet så hade Malmö sett väldigt annorlundare ut. De driver tre platser, Haket, Hålan och Taket, Hålan är en pub, Taket är gamla Stadt. Den som leder Rådet just nu kallas rätt och slätt för Frun. Hennes dotter gick i samma klass som oss från ettan till nian. Sen gick hon Ekonomi och hon kommer att ta över från sin mamma och hon kommer att bli Malmös mäktigaste person.
– Maten är klar Michael.
Jag reser mig och jag hämtar maten. Frida ser på mig.
– Han är död.
– Jag misstänkte det, en galning mindre.
– Ja en galning mindre Michael.
Jag tar våra tallrikar och jag går till bordet, jag sätter mig och hon ser på våra tallrikar.
– Vi kommer aldrig att äta allt detta Michael.
– Ät vad du orkar Isabella.
Hon ser på mig och sen börjar vi att äta. Jag ser på hennes ansikte när hon smakar på maten. Hennes ögon vidgas och hon säger.
– Herregud.
– Jag sa ju det Isabella.
– Hur hittade du detta stället?
– Kontakter.
Hon ser på mig och jag ler.
– Där jag tränar självförsvar så finns det personer som rör sig i utkanten av den kriminella världen i Malmö de tipsade mig om Haket. Så jag gick hit och jag har inte ångrat mig så att säga.
– Det förstår jag.
– Här kunde jag och Frida visa att vi var ett par. Vi kunde gå hit och käka tillsammans och hålla varandra i handen. Pussas utan att vara rädda för att någon skulle se oss. Hon var livrädd för att ni skulle komma på oss.
Hon ser på mig, jag ser rodnaden på hennes kinder.
– Vi var ett par jag och Frida Reuter, jag är den jag är och hon var nyrik. Vi var ett par i tre år. Vi bråkade den där natten om vi skulle visa vår kärlek till varandra eller inte. Hon vågade inte, på grund av mobbningen som skulle följa. För den skulle följa, vi visste det. De hade krossat henne, de hade försökt krossa mig. Vi bråkade och jag gick upp på däck. Jag såg på stjärnorna och månen sen minns jag inte mer. Sen vaknade jag upp på sjukhuset. Där fick jag reda på att tjugotvå personer dött och jag överlevt. Nu sitter jag med dig här, vem hade trott det.
– Vi har dansat med och kvalificerat oss till SM.
– Vi har ju det, hur förbannad blev din far?
– Väldigt, det var på nivån med att om du ens tänker tanken igen så skiljer vi oss och du får hitta ett arbete.
– Det hade inte hänt, vi får inte skilja oss.
Hon ser på mig.
– När man gör revolt så är det bra om man tar reda på vad man får och inte får göra.
– Jag är väldigt ledsen Michael för det som hände din familj.
– Tack Isabella.
– Så hon vågade inte visa sin kärlek så att säga?
– Nej Isabella och jag förstod henne samtidigt som att jag ville göra revolution av hur det är där. Jag tröttnade på att inte få visa min kärlek till henne. Jag ville visa hela världen att vi var ett par. Inte ens våra föräldrar visste, frågan om min släkt tagit mig åt sidan och pekat med hela handen. Vi hade aldrig fått gifta oss här. Vi hade fått rymma, så vi bestämde oss för att söka till alla skolor som inte var härnere.
– Vad ville ni bli?
– Läkare, jag har sökt in till läkarutbildningen. Men nu så har jag bara sökt härnere. Du då?
– Civilekonom, min mor och mina vänner tycker att jag är en galning. Jag ska leva loppan på pappas pengar tills jag träffar en kille som jag gifter mig med sen betalar han för att jag ska leva loppan.
– Min släkt tycker att jag ska resa i ett eller två år och så min vildhavre. En av mina vänner ska göra det med två av sina kusiner som kommer från Stockholm. Han känner dem knappt, men de ska göra det. För det gör män i vår ålder. Får jag ställa en något personligfråga Isabella?
– Visst.
– Varför är din mamma så på om din dans?
Det var inte den fråga som hon väntat sig.
– Hon var en duktig dansare när hon var yngre, men hon som Tim drog korsbandet. Hon och hennes partner tog ut svängarna, de gjorde ett kast och hon landade illa. Så pass illa så att hon drog korsbandet. Hon kom tillbaka men inte på samma nivå och hon kunde inte ha sitt skydd. Det fungerade inte med knäskyddet.
– Så hon lever sin dröm genom dig?
– Ja så kan man se det, jag blev väldigt glad när du tackade nej till SM Michael. Jag har ibland önskat att det var jag som skadat mig och inte Tim.
– Men det är inte dansen i sig du ogillar? Utan din mors bossande när det kommer till dansen?
– Ja precis så är det.
– Så hade inte din mor lagt sig i så hade du velat dansa i SM?
Hon ser på mig, hon tar en klunk av drickan.
– Jag tror det, att få dansa för att jag vill. På mina eller mina och min danspartners villkor.
Jag undrar om hon är medveten om att hon ätit upp all maten? Jag tror inte det, verkligen inte. Jag är också klar.
– Var går finalen någonstans Isabella?
– I Norrköping, vadå då?
– Ska vi träna i hemlighet, åka upp och vinna skiten utan din mamma?
Hon ser på mig.
– Du och jag, inga andra. Vi tränar för oss själva, vi reser dit själv och vinner hela skiten. Så kan du ge din mor pokalen när vi kommer hem. Sen dansar vi Freestyle SM här i Malmö i slutet av sommaren. Och vinner den med och täpper till truten på Sara och andra som har åsikter om allt. För de har åsikter om allt. Framförallt vad jag gör eller inte gör. Jag har balanserat på en skör kant länge nu. Men när skolan slutade så slutade jag att balansera. Vilket mina vänner fått erfara. De träffar en annan Michael nu, en helt annan Michael. En som inte är nörden längre som tar skit. Nörden som kommer inte vilken utbildning han vill. Medan 90% av eleverna på vår skola får leva på mammas och pappas pengar. Det gör inte jag, jag tjänar mina egna pengar. Din mors ”muta” gör att jag inte behöver slåss på ett bra tag, 500 000 skattefria kronor. Det klarar jag mig länge på. Men vad säger du? Du, jag och vinna SM. Jag gör det för min mor som älskade Tiodans, du för att visa din mor att du klarar dig själv. Sen Freestyle för att trycka till alla andra. Eller inte alla men en hel del av ungdomar från vår värld. Som tror att Tiodans är lätt och för fegisar.
– Hur skulle vi göra det?
– Vi kan träna i mitt hus där jag bor, det finns en stor aktivitetslokal i källaren som ingen använder. Jag sänker medelåldern i mitt trapphus med typ 60 år. De var livrädda när jag flyttade dit att jag skulle ha fester osv. jag är lugnare än dem.
– Var bor du?
– På gränsen så att säga, höghusen vid början av Ribban. Jag har en etagelägenhet där, den var det enda jag behöll av hus, lägenheter och fastigheter. Jag sålde allt, precis allt. Förutom den lägenheten, jag flyttade dit och jag har bott där sedan det hände.
– Men om du sålde allt, varför…
– Varför jag tjänar egna pengar?
– Ja?
– Dels för att jag kontaktade familjens bankman i Luxembourg och frågade hur jag skulle få de pengarna att växa så smidigt som möjligt. Han rekommenderade en femårs fond, pengarna sätts in i fonden sen är det låsta i fem år. När de fem åren gått så har du minst dubblat din vinst. Minst, sen så är pengarna vita så att säga och jag behöver inte skatta för dem. Jag får ett kort som är knutet till fonden. Men det blev även ett medel för mig att klippa banden som band mig till den värld som jag avskydde. För jag avskyr den av så många anledningar. Men där den största var att jag och Frida inte kunde visa vår kärlek till varandra för att hon var nyrik. Mina föräldrar och andra släktingar fick en massa skit för att de umgicks med Reuters. Men de brydde sig inte, men vi hade aldrig fått gifta oss här. Vi hade fått emigrera och byta namn. Hade de hittat oss så hade de tvingat oss att skilja oss. Sen hade tagit mig i öronen och tvingat mig att gifta mig med någon annan. Sen så hade de sett till så att en arvinge fötts på ett eller annat vis. Antingen så hade vi gjort det på traditionellt vis eller så hade de tvingat mig att komma i en plastburk. Sen så hade de inseminerat min fru. En arvinge ska födas. Om jag inte sköter mig så kommer de att kontakta kungen som sen kallar på mig och pekar med hela handen. Det går en skröna om en av mina förfäder som var homosexuell. Han hade inga som helst ambitioner om att ligga med sin utvalda fru. Det sägs att de hotade honom med pistol under hela akten och de stod där med pistolerna tills det tog. Jag vet inte om det stämmer, men jag tror att det finns ett korn av sanning i den berättelsen. De kontrollerade mig så att jag inte var det.
– Förlåt?
– Min far och farfar betalade en lyxeskort för att kontrollera så att jag inte är homosexuell. De väntade utanför rummet, när jag kom ut så skrockade de när kvinnan berättade att jag inte visade några som helst tendenser till att vara homosexuell. Då skrockade de och gratulerade mig till att inte vara defekt. Jag vågade inte berätta för Frida, vi var tillsammans då. Vi hade älskat ett tag när de tog med mig dit. Men det kunde jag inte säga utan att avslöja att vi var ett par. Det är tydligen vanligt förekommande bland familjerna där. När jag var femton så kom min mormor med en tidning med lättklädda damer och en plastburk. De skulle kolla så att mina simmare var pigga och raska. Hon räckte mig tidningen och plastburken och pekade på toalettdörren.
– Skojar du?
– Nej Isabella jag skojar inte. Du har säkert besökt en gynekolog, där de gjort diverse tester på dig och ställt en massa frågor om menstruation. De kontrollerade mina simmare och jag fick reda på att de är pigga och raska. De frös in dem i händelse av att något skulle hända mig i de trakterna på kroppen. En arvinge ska födas och de säkerställer det. Som jag sa, de är inte kloka därinne.
Hon ser på mig och hon inser att pommesen är slut. Hon ser förvånat på tallriken.
– Jag blev lika förvånad när jag åt upp min första Truckertallrik. Maten är så god så man bara äter upp utan att tänka på det.
– Haha ja, får jag sova hos dig i natt?
Jag ser på henne.
– Ja Isabella det går bra.
– Tack Michael, jag orkar inte åka hem.
– Frida berättade för mig innan att Viktor är död.
Hon ser på mig och hon nickar, jag reser mig och jag sätter mig bredvid henne och jag lägger min arm runt henne…
Jag ger henne de minsta kläderna jag har som hon kan sova i. Det är ett par mjukisshorts och en kortärmadtröja. Jag ger henne en tandborste och hon går in på toaletten. Jag går till min andra toalett däruppe och jag går in och klär av mig. Jag går in i duschen och jag sätter på vattnet och jag sätter händerna på kaklet. Jag blundar och jag ser Frida innanför mina stängda ögon. Jag öppnar munnen i ett tyst skrik…
– Jag ligger på soffan Isabella, om jag inte erbjuder dig min säng så kommer min mormor att spöka för mig.
– Tack Michael.
– Självklart Isabella.
Hon kramar mig och jag kramar henne.
– Sov gott Michael.
– Du med Isabella.
Jag går nerför trappan till min soffa, jag bäddar den snabbt och sen lägger jag mig och stänger mina ögon. Jag har inte svårt att somna…
Isabella vaknar, hon känner lukten av frukost. Hon inser att hon inte är hemma, hon minns gårdagen och hon sätter sig upp. Hon reser sig och bäddar min säng, sen går hon nerför trappan. Hon ser på frukosten och det kurrar lite i hennes mage. Hon ser på min kropp, på hur musklerna rör sig under träningströjan som ligger som ett extra lager skinn på min kropp. Jag har mjukisshorts på mig, jag vänder mig och hon ser musklerna på mitt bröst, hon såg dem igår med. Men då var situationen kaos. Det är den inte idag, hon inser att jag har en jävligt het kropp. Hon ser på mitt ansikte och det är som om ett filter försvinner och hon ser en ung man framför sig som ser jävligt bra ut. Framförallt de där isblå ögonen, varför har hon inte sett detta innan? Jag stänger av musiken och jag tar ut hörlurarna.
– God förmiddag?
– Vad är klockan?
– 11.
– Jisses, jag har sovit som en klubbad säl.
Jag ser på henne och jag ler, hon känner att hon blir lite knäsvag av det.
– Vad är det?
– Jag var inte riktigt beredd på att du skulle säga klubbad säl bara.
– Aha.
Jag lägger upp bacon på en tallrik. Sen diskar jag undan snabbt och säger.
– Te eller kaffe?
– Kaffe tack.
Jag slår upp kaffe åt oss, hon ser på maten. Det är en mindre hotellfrukost.
– Jag är rätt strikt med min mat fem dagar i veckan, på helgerna så unnar jag mig lite lyx så att säga.
– Jag lever på avkok och skit.
– Din mor?
– Ja, men jag fuskar som fan.
– Det är rätt Isabella.
Hon ser på mig och hon ler, jag slår upp smoothie i ett glas. Jag frågar om hon vill ha. Hon säger ja. Jag slår upp till henne, sen så börjar vi att äta. Vi äter under tystnad ett tag, ett passande tag. Det sitter i våra ryggrader, uppförande. Hur man ska uppföra sig.
– När steg du upp?
– Halv sju, jag hade en tuff natt i natt.
– Drömmar?
– Ja, så jag steg upp. Jag cyklade till träningslokalen och tränade i två timmar. Sen cyklade jag hem, duschade och letade upp hotell i Norrköping.
Hon ser på mig.
– Så du menade allvar?
– Jag menar alltid allvar när det kommer till min dans Isabella. Det är mitt starkaste minne av min mor.
Hon ser på mig.
– Men du avskyr Tiodansen.
– Nej, det gör jag inte. Men den påminner mig för mycket om min mor. Jag älskar att dansa, sen om det är lindedans eller Freestyle eller något annat spelar ingen roll. Jag älskar att dansa, men Tiodansen är för starkt förknippat med min mor.
– Men…
– Varför?
– Ja?
– För att gå vidare kanske, jag lever kvar i minnena av dem varenda dag. Det är dags för mig att gå vidare och att få vinna SM med dig hade kanske kunnat hjälpa mig med det. Att göra upp med de negativa minnena och skapa positiva i stället. Jag ser mig själv i spegeln varje morgon och säger. Det var inte mitt fel. Jag vill kunna börja tro på det. Jag tror att om vi ställer upp där så kan jag göra det. Jag stod min mor väldigt nära, närmre än min far. Frågan är om hon visste om lyxeskorten. Jag tror inte det, hon var jurist som arbetade som åklagare. Framförallt med kvinnomål så att säga. Du får en chans att göra något för din skull Isabella. För du älskar också att dansa eller hur?
Hon ser på mig, hur kan jag veta så mycket om henne? Det är som om jag läser hennes innersta tankar som hon inte delat med sig av till någon.
– Ja det gör jag.
– Du skulle vilja bo så här, utan pressen av att spela det spel som spelas där. Jag ger dig chansen att få göra det du älskar och för ett par timmar om dagen få andas. Din mor har accepterat våra platser.
– Förlåt?
– Hon har accepterat vår plats.
– Hon är fan helt jävla otrolig!!
– Ja.
Isabella ser på mig.
– Vi gör det, ta mig fan vi gör det!!
– Är du säker?
– Är du?
– Jadå Isabella det är jag.
– Då är jag det med.
– Då bokar jag aktivitetsrummet i en månad, tio – fjorton varje dag. Blir det bra?
– Ja.
– Då bokar jag det.
– Jävla kärring!!
Jag säger inget, men jag håller med henne…
Jag stannar bilen en bit från deras hus, som sagt hennes mor ska inte få idéer.
– Tack för allt Michael.
– Tack själv Isabella.
– För vadå?
– Du lyssnade, ingen annan har lyssnat. Men du gjorde, så tack för det Isabella.
Hon ser på mig och jag ser på henne.
– Då ses vi i morgon Michael.
– Det gör vi Isabella, det gör vi.
Hon går ur bilen och hon går mot deras hus och jag står kvar tills hon går in genom deras port. Sen kör jag iväg…
En månad senare…
Jag blinkar till och jag ser på Isabella, hon ser på mig och hon kramar mig hårt. Jag hör hennes rop i mitt öra, vi fick precis reda på att vi vunnit. Vi började vår träning på måndagen, sen tränade vi varje dag. Vi blev den stora snackisen i fastigheten. De äldre kom och tittade på oss när vi tränade, vi fick många uppmuntrande tillrop av dem. De fyra timmarna, blev till sex som blev till åtta den sista veckan. Hennes mor och vänner undrade vad hon höll på med, hon sa till dem att det hade de inte med att göra och sen cyklade hon iväg. Det spekulerades hej vilt bland hennes vänner och mor. Med allt från gudförbjude att hon arbetade, eller att hon har en hemlig älskare. Det var mer accepterad än om hon sommarjobbade. Vi har båda fått reda på att vi kommit in på våra utbildningar. Vi tackade ja till våra platser. Sen fortsatte vi att träna. Vi åkte upp hit i torsdags. Idag så är det söndag och vi har vunnit SM. Vår plan höll, hon kramar mig hårt och jag kramar henne lika hårt och jag blundar. När jag gör det så ser jag min mors leende. Hon ler åt mig, det har hon inte gjort sedan det hände.
– VI VANN!!! MICHAEL.
– Ja Isabella vi vann, tack för allt.
– Detsamma Michael, tack för allt.
Jag sätter ner henne på golvet och vi får våra priser. Pernilla ser på mig och hon ler. Hon klappar högt och jag nickar åt henne, Isabella ser henne också och hon nickar hon med. Vi får golvet, jag ler lite och viskar i hennes öra.
– Vad säger du, ska vi tänja på gränserna?
– Haha ja vi visar stofilerna Michael.
Jag går till Dj:n och säger vilken låt vi vill ha. Han nickar och sen sätter han på Ed Sherans Shiver. Pernilla ler och hon ger ifrån sig ett tjut. Sen tänjer vi på gränserna…
Jag släpper av Isabella framför hennes hus, idag så kör jag ända fram. Jag stänger av bilen och går ur den. Dörren slås upp och hennes mor står där och hon är en palett av alla känslor som finns.
– Innan du börjar skrika frun, så kanske du ska tänka efter varför Isabella gjorde som hon gjorde. Idéen var min, men det var hennes beslut för att du försökte bestämma över henne igen. Jag ser Isabellas far närma sig. Hon vann för att hon ville dansa för sig själv, för att hon älskar att dansa. Inte för att du gör det frun.
– Vem tror du att du är?!
– Michael Af Kraft, du är gift till din plats, inte född till den. Det är jag, herrn.
Jag nickar på hennes far.
– Jag får gratulera er båda.
– Tack far.
Isabella kramar sin far.
– Jag får tacka dig Michael, jag misstänker att du är anledning till att min dotter klippt navelsträngen till sin mor.
– Jag gav henne saxen i alla fall herrn. Hon har stått för klippandet själv.
– Så bra, jag kände din far och mor. Jag beklagar verkligen det som hände, båda familjerna. Reuters var väldigt trevliga. Jag är inte i heller så mycket för det där vi och dom pratet.
– Inte jag i heller herrn. Vi ska dansa SM i Freestyle om en månad herrn och frun. Den tävlingen går här i Malmö, det skulle säkert vara trevligt för Isabella om ni båda kom dit. Det är inte lika stelt där herrn.
– Tack gode gud för det.
– Martin!!!
– Jag kommer gärna Michael.
– Tack herrn.
– Säg du bara Martin, som jag sa. Jag har inte ett järnspett uppkört där bak.
– Då vet jag det Martin, Isabella vi ses i morgon.
– Det gör vi Michael.
– Frun, Martin jag önskar er en fortsatt trevlig kväll. Isabella, det var en ära att vara din danspartner.
– Detsamma Michael.
Jag sätter mig i bilen och jag kör i väg. De ser på min bil, sen går de in och Isabellas far har sin arm om axeln på sin dotter. Hennes mor samlar sig till ett förmaningstal med sin dotter.
– Jag dansade för min skull mor, inte för din. Verkligen inte för din, Michael dansade för minnet av sin mor. För att kunna gå vidare, jag dansade för att kunna klippa navelsträngen från dig. Jag är nitton år, en myndig kvinna som faktiskt fattar mina egna beslut, som äter vad jag vill, dricker vad jag vill, helt enklet gör vad jag vill när jag vill det. Du mor bestämmer aldrig mer över mig. Jag har kommit in på min utbildning, jag börjar att plugga till hösten. Jag ska bli civilekonom. Jag har velat bli det väldigt länge, det är min dröm inte din. Det är slut med att du lever ditt liv genom mitt och att jag lever ditt liv. Jag förstår inte ditt och mina vänners liv. Verkligen inte mor, er yta och fasad. Er rangordning av människor, att Michael måste poängtera att du ska veta din plats och du bara blir tyst när du inser att han har rätt. Det är galenskaper, han var tillsammans med Frida Reuter och hon var livrädd för att visa sin kärlek för honom. Han ville inget hellre, men hon sa nej för hon vet vilket helvete hon och han hade fått. Han har berättat horribla saker som han fått gå igenom bara för att blodslinjerna ska säkras. De hade aldrig fått bli ett par på riktigt, det är galenskaper mor. Fick du också en plastburk och en tidning med lättklädda damer av din mormor far?
Han ser på henne, sen på sin fru och sen på Isabella igen.
– Min farmor gav mig dem. Sen pekade hon på toalettdörren.
– Du valde min gynekolog mor, vilka order har hon fått?
Hennes mor slickar sig lite om läpparna.
– Festerna som är rena orgier, knarket, tabletterna och alkoholen som flödar. Skiten som händer på de festerna, det är galenskaper. Galenskaper som jag inte kommer att delta i mer. Och inget kommer att tvinga mig till det. Inget mor verkligen inget. Michael räddade mitt liv för en månad sedan mor, du drev mig i armarna på en av Malmös farligaste personer. Jag blev en av hans flickvänner och du drev mig i armarna på honom. Michael räddade mitt liv och sen så gav han mig som han sa saxen att klippa navelsträngen till dig. Och vill du veta en sak. Han har inte ens gett mig en puss, han har inte gjort osmakliga närmanden. Försökt droga mig för att ligga med mig, försökt fjäska för mig för att jag är jag. Han har inte gjort ett endaste sådant försök. Han är den perfekte gentlemannen. Dessa mor är mina inte dina.
Hon pekar på pokalen och guldmedaljen.
– Jag vann dessa tillsammans med Michael utan dig. Du är min mor och jag älskar dig men du kommer aldrig mer att bestämma över mig igen, aldrig någonsin förstår du mor?
– Du hör vår dotter, det är slut med ditt skit nu. För om du inte backar så drar jag in korten, du får flytta ut och vi är gifta på pappret men inte mer. Förstår du Denise?
Hon ser på sin man och hon ser blicken i hans ögon, hon inser att han verkligen menar allvar.
– Ja, jag förstår.
– Bra, jag kommer att hålla koll på dig Denise. Minsta lilla övertramp så händer det jag sa. Vad exakt gjorde Michael när han räddade livet på dig.
Isabella ser på sin far, sen berättar hon allt. Hon gör det med min tillåtelse, det kommer att bli den sista spiken i hennes mors kista så att säga. För hon kommer att lägga fokuset på att det var hennes mors agerande som gjorde så att hon valde Viktor…
Vi är tillbaka i aktivitetslokalen och nu så freestylar vi för hela slanten. Vi varvar dansande med att sola och bada. Jag följer mitt träningsschema, Isabella har varit med på Crossfiten mer än en gång. Vi dansar inte på kvällarna, det gör vi på dagarna. Pernilla hörde av sig häromdagen och ställde sin träningsstudio till vårt förfogande. Vi tackade nej, vi trivs här och pensionärerna får något att roa sig med. Vissa av dem dansar med oss, inte till Freestylen men när vi tränade på Tiodansen. Jag bad Pernilla komma hit och starta upp en dansgrupp. Hon sa att hon skulle göra det om jag fick ihop tio par. De är trettio par som dansar, hon får medlemsavgifter och pensionärerna får motion och framförallt sällskap. Vi rör oss till musiken, vi dansar väldigt intimt. Våra ögon lämnar inte varandra, musiken tar slut. Vi stannar och vi ser varandra djupt i ögonen och ett pirrande känns i hela min kropp ett pirrande som jag inte känt på väldigt länge. Hon kysser mig och jag svarar på den, vi särar på läpparna och vi kysser varandra hungrigt.
– Det var då på tiden.
Vi har glömt bort de två damerna som sitter på varsin stol och tittar på oss. Jag ler brett och jag ser på Isabella och hon ser på mig.
– Eller så var det precis rätt Signe.
– Han har verkligen alltid svar på tal. Han kommer att bli en handfull tös.
Isabella ler också och säger.
– Det ser jag framemot Signe.
– Hon är inte bättre, Svea.
– Haha nej det är hon inte. Nej nu får ni lämna, det är snart vår tur.
Vi delar på oss och jag kopplar ur min telefon från ljudanläggningen. Pernilla kommer in i lokalen och vi hälsar på henne. Signe och Svea ser på oss, jag skakar lite på huvudet. De kommer inte säga något om kyssen. Vi säger hej då och vi går till hissen. Jag trycker på knappen, den kommer ner och den är full av grannar som ska dansa. De hälsar på oss och vi går in i hissen efter att vi hälsat på dem. Jag trycker på översta knappen, hissen åker upp och Isabella kysser mig igen och jag svarar på den. Hissen stannar alldeles för snabbt för min smak. Vi går ur den och in i min lägenhet. Jag stänger dörren och hon attackerar mig igen. Jag hade gjort det om inte hon gjorde det, vi kysser varandra aggressivt och vi sliter i varandras kläder. Vi har sparkat av oss skorna, vi kämpar med underkläderna nu. Vi är nakna och vi smeker varandras kroppar, hennes hand greppar min penis som är hård och redo, mina fingrar smeker hennes slida som är svullen våt och redo. Jag lyfter upp henne och hon slår benen runt mig, jag bär upp henne för trappan och jag lägger henne på rygg på sängen.
– Är du säker Isabella?
– Ja Michael jag är väldigt säker, är du?
– Ja det är jag.
Jag sätter min penis mot hennes slida.
– Var försiktig, du är väldigt stor.
– Jag lovar Isabella, jag kommer aldrig att göra dig illa. Aldrig någonsin.
Hon ser på mig och hon ler, jag trycker till och jag delar på hennes blygdläppar. Jag glider långsamt in i hennes inre, bådas ögon spärras upp av känslan som fyller oss båda. Detta är det skönaste jag upplevt, inget slår detta jag känner nu. Inte ens med Frida var känslan likadan. Jag når botten av henne och jag viskar. Jag vet inte varför men jag viskar.
– Du är så vacker Isabella.
– Det är du med Michael.
Jag lutar mig fram och jag kysser henne mjukt. Vi delar på oss och jag säger.
– Säg till när du är redo Isabella.
– Är du sann Michael?
– Ja Isabella.
Hon smeker min kind.
– Nu Michael, älska med mig.
– Din önskan är min lag min sköna.
Hon ler brett och sen börjar jag att ta henne. Först långsamt, sen ökar jag takten i mina rörelser, jag tar henne snabbare och snabbare. Vi viskar ömma ord till varandra, vi kysser varandra och vi älskar. Jag rör mig snabbare och hennes ögon spärras upp när hon kommer och jag tar henne genom orgasmen. Hon stirrar på mig och jag ser förvåningen i hennes ögon. Jag får kämpa med allt vad jag har för att inte komma. Jag vill att hon ska få njuta av denna orgasm själv, innan jag kommer. Det är inte förrän nu som jag inser att vi inte har kondom. Jag skjuter undan den tanken. Samtidigt som den får mig att hålla ut ett par minuter till tills jag inte kan mer.
– Var?
– I mig kom i mig, jag är skyddad Michael, kom i mig.
Jag behöver inte mer övertalning än så, jag rör mig med tre långa snabba rörelser sen kommer jag. Hennes inre kramar mig och hon kommer med mig. Hon skriker och jag vrålar jag kan inte hålla igen, jag vill inte hålla igen. Vi kommer och det hörs att vi kommer och vi kommer länge…
Vi ligger på sidan i min säng, hon ler mot mig och jag ler mot henne.
– Jag ber om ursäkt för att jag glömde kondomen Isabella.
– Det gjorde jag med Michael, jag slutade också att tänka. Jag är frisk, jag testade mig varje gång jag varit hos Viktor även om vi hade kondom.
– Jag är också frisk Isabella.
– Så bra Michael.
Vi ler och jag smeker hennes kind.
– Du är så vacker Isabella.
– Det är du med Michael.
Jag kysser henne mjukt och hon svarar på kyssen. Vi delar på oss efter en stund och hon säger.
– Jag är kär i dig Michael.
– Och jag är kär i dig Isabella.
– Säkert?
– Oja det är verkligen säkert Isabella.
Hon ser på mig och ler, jag svarar på leendet.
– När blev du kär i mig Michael?
– Hmm första gången vi dansade hos Pernilla, men då visste jag inte om det. Sen började jag inse det när vi åt tillsammans på Haket, sen blev jag säker när vi åt frukost dagen efter. När jag såg den riktiga du, osminkad och naken så att säga. När jag insåg att du är lika intelligent som du är vacker. Du då?
– Samma som du, men när du skyddade mig med dig kropp så kände jag mig trygg på ett sätt som jag inte gjort innan. Sen på morgonen så var som ett filter försvann från mina ögon, jag såg på dig utan filtret och jag insåg att jag var kär i dig. Sen lärde jag känna dig och känslan bara växte och växte tills jag inte kunde låta bli att kyssa dig. Sen så är det ju inte fel att du inte är rädd för min mor. Eller du är inte rädd för någon Michael.
Jag rullar oss så att jag ligger på henne och jag ser in i hennes väldigt vackra ögon. Jag kysser henne mjukt, jag lämnar hennes läppar och jag ser på henne.
– Vill du vara min flickvän Isabella?
– Frågar du chans på mig Michael?
– Ja det gör jag, jag har egentligen bara en önskan om du väljer att tacka ja till min fråga.
– Och vad är den?
– Att vi inte är rädda för att visa oss så att säga. Jag skulle bli väldigt glad och stolt om du vill vara min flickvän.
Hon smeker min kind och säger.
– Ja Michael på båda frågorna, jag säger ja. Jag kommer att bli den stoltaste tjejen i världen som får vara din flickvän Michael.
– Och jag kommer att bli den stoltaste pojkvännen som finns Isabella.
Jag kysser mig mjukt nerför hennes kropp, min tunga leker med hennes bröst. Hennes mage, ljumskar, lår och vader. Jag kysser mig uppför hennes kropp igen och vänder tillbaka ner igen. Men denna gång så stannar jag vid hennes slida. Jag pussar den försiktigt, jag slickar hennes läppar försiktigt. Jag delar på dem med min tungspets. Jag slickar henne försiktigt, jag känner mig fram. Min tunga möter hennes klitoris. Hon andas in genom tänderna, jag slickar vidare på klitorisen. Jag hör på hennes andning och gnyenden att jag gör rätt. Jag för in ett finger i henne och jag smeker hennes slida. Mitt finger smeker hennes skrovliga yta. Hennes gnyenden blir mer påtagliga, jag ökar trycket med min tunga. Jag känner hur hennes rumpa börjar att lämna sängen, sen träffar orgasmen henne. Hon skriker rakt ut och jag slickar henne lite intensivare och hon kommer och kommer sen hör jag henne börja gråta och jag slutar att slicka henne. Jag ser på henne och hon drar mig till sig och hon kysser mig mjukt och jag frågar.
– Gjorde jag dig illa?
– Nej det var så skönt så att jag inte kunde kontrollera mig. Det var magiskt skönt Michael, jag har aldrig upplevt något liknande. Aldrig någonsin.
– Så bra, Isabella.
Hon kysser mig och jag kysser henne, hennes hand greppar mig. Jag växer av hennes smekande.
– Jag vill ligga överst denna gång Michael.
– Givetvis Isabella.
Vi rullar runt och hon grenslar mig, hon reser sig hon drar ollonet över läpparna och hon smeker sig själv med min penis och jag blir lite hårdare av det jag ser. Hon stannar och hon trycker till och hon sjunker ner över mig. Jag ser min penis försvinna in i hennes innersta. Vi når botten och hon ser på mig och hon ler.
– Din penis är magisk Michael.
– Det är din slida med Isabella.
– Ingen har slickat mig som du gjorde Michael, ingen har fokuserat så på mig. På min njutning.
– Du får tacka min mor.
– Din mor?
– Hon hade ett blommor och bin samtal med mig när jag blev femton. Ett av hennes råd var att fokusera på kvinnans njutning så skulle min bli så mycket större. Så jag gör det och jag får ge henne rätt. Jag njuter väldigt mycket av att få dig att njuta.
Hon rider mig mjukt och hon ser på mig och hon ler.
– Det låter som om din mor var en klok kvinna. Min mor sa använd kondom och ligg med rätt kille.
– Jag beklagar Isabella.
– Vi pratar inte om henne nu Michael.
– Nej verkligen inte Isabella.
Hon ler och hon börjar att rida mig snabbare, vi ler mot varandra och sen stönar jag tungt. Hon svarar på mitt stönande och hon lutar sig fram och hon kysser mig. Jag svarar på kyssen och hon rider mig snabbare och snabbare. Vi kan hålla oss längre än innan. Vi njuter båda två av att ge den andra och andre njutning. Vi kan till slut inte hålla oss och vi kommer igen. Vi kommer tillsammans och vi kommer länge…
Publiken är som galna, vi står väldigt nära varandra. Våra pannor möts och vi ler och andas snabbt båda två. Vi har precis avslutat vår sista dans i Freestyle SM. Vi var sista paret ut i finalen, vi dansade bättre än någonsin. Vi gick extremt nära gränsen för det anständiga. Jag kysser henne och hon svarar på kyssen och jag lyfter upp henne och vi snurrar ett varv. Jag sätter ner henne och domarna kommer fram med pokalen till oss. Vi vinner och jag kramar Isabella hårt. Vi delar på oss och vi ser på Sara och vi ler mot henne. Hon hade en massa kommentarer om oss och Tiodansen. Att hon skulle äga oss osv. hon gick inte ens till final. Vi får golvet igen. Jag ser på henne och jag ler, hon ser på mig och hon ler.
– Jag älskar dig Michael.
– Och jag älskar dig Isabella.
– Så bra Michael.
– Visst är det Isabella.
Dj:n börjar att spela en låt, vi ler och sen dansar vi igen…
– Ni är väldigt duktiga.
– Tack far.
– Tack Martin.
– Ni är väldigt vackert par med.
– Tack far.
– Tack Martin.
Isabellas mor ser på oss, hela hon är en karta över känslor som syns över hela hennes ansikte.
– Får jag bjuda er på Malmös bästa mat?
De ser på mig, vi håller varandra i handen.
– Menar du Haket?
– Haha ja Martin.
– Givetvis, men jag betalar.
– Haket?
Vi ser på Isabellas mor.
– De serverar inget vegetariskt och inga avkok mor. Men de har Malmös bästa mat.
– Jaha, som din far sa Isabella. Ni är väldigt duktiga.
– Tack mor.
– Tack frun.
– Denise, jag heter Denise.
– Då vet jag det, Denise.
Vi lämnar Moriskan och vi går till våra bilar och vi kör till Haket…
Epilog…
Jag hänger stetoskopet runt halsen, jag ser på min mobil. Jag svarar.
– Hej hjärtat.
– Det är dags Michael.
– Jag kommer.
– Jag är snart framme, jag ringde en ambulans.
– Jag är på väg.
– Så bra, vi ska bli föräldrar Michael.
– Ja hjärtat vi ska bli föräldrar.
Vi är tjugo åtta år, vi gifte oss när jag var klar med mina första fem och halvt år. Då hade Isabella arbetat på ett större företag som ekonom i ett år. Vi har sålt min etagelägenhet och köpt ett hus i utkanten av galenskaperna. Etagelägenheten är inte barnvänlig. Verkligen inte, så vi sålde den och köpte ett barnvänligt hus i ett barnvänligt område. Vi dansar fortfarande, eller inte de senaste månaderna. Men innan dess. Vi slutade att tävla efter våra vinster. Vi dansar för att det är kul inte för något annat. Verkligen inte, jag slutade med att slåss för pengar efter skjutningen. Vi tränar crossfit, men inte så att jag spyr längre. Isabellas mamma får sina återfall i att försöka bestämma ibland. Då påminner Martin henne om kortet så lugnar hon ner sig. Hon har varit väldigt mallig sen hon fick reda på att Isabella är gravid. Hon blev ännu malligare när hon fick reda på att vi väntar tvillingar. Jag kommer fram när ambulansen kommer fram, jag ser på Isabella. Hon ler och jag ler tillbaka. De kommer att förlösas med kejsarsnitt så vi åker direkt upp till operationssalen. Jag håller hennes hand och de öppnar henne och tar ut våra barn. Det är två pojkar…
Jag ser på gravstenarna, det är första gången sen begravningen som jag besöker gravarna. Våra söner ligger vagnen, Isabella behövde sova så jag klädde dem och la dem i vagnen och sen började jag att gå och jag hamnade här.
– Hej mor och far, om ni inte redan visste det så är ni mormor och morfar. Ni kan hälsa de äldre att jag gift mig med en kvinna från oss. Ni kan också hälsa mormor att mina simmare är friska och krya.
Jag ler lite, jag känner tårarna komma. Jag låter dem rinna från mina ögon och sen berättar jag för dem vad som hände efter att de dog…