Arvegods

Jag heter Alex. Jag fyllde 18 för en vecka sedan. Det är söndag och en underbar sommardag i nordvästra Värmland. Jag sitter på på trappan till mitt hem med min allra bästa vän Stina som fyllde 18 för en månad sedan. Vi håller om varandra och storgråter. Framför oss står 2 poliser och en socialsekreterare. Dom har precis meddelat oss att våra respektive föräldrar dött i en trafikolycka när dom var på väg hem från en vuxenhelg i Karlstad. Dom fick möte med en onykter Polsk lastbilsförare och dog antagligen omedelbart.

Bästa vänner har vi varit sedan innan vi föddes då vi bor ett par hundra meter från varandra och våra mammor hjälpte varandra genom graviditeterna. Och nu är vi plötsligt inte bara föräldralösa utan har varsin gård att ta hand om. Och vi som inte ens gått ut gymnasiet.

”Kan vi få vara ensamma nu” säger jag.
”Vi tar emot all hjälp vi kan få imorgon.”
Socialsekreteraren ser tveksamt på oss. ”Klarar ni er då”
”Vi är bästa vänner sen innan vi föddes” säger Stina.
”Kan vi få vara ifred till imorgon”
”Jag kommer tillbaka kl 10 imorgon”.
Så åker dom iväg och vi sitter fortfarande på trappan och håller om varandra. Sakta ebbar gråten ut och ersätts av tankar på framtiden.
Vi går in och sätter oss i mina föräldrars vardagsrum. Nej visst ja, mitt vardagsrum.
”Vi har två gårdar att ta hand om” konstaterar jag.
”Jag tänker i varje fall inte släppa det enda hem jag haft”
”Men hur gör vi det?”
”Vi har båda hjälpt våra föräldrar. Jag är stark och du smart” Och så var det verkligen.
”Fast just nu känner jag mig inte så stark. Sov hos mig, jag vill inte sova ensam” Jag ser på henne.
”Men vi är väl inte ett par?”
”Nej men två allra bästa kompisar” svarar Stina
Stina ser på mig. Så lutar hon sig mot mig och kysser mig försiktigt.
”Nu är vi ett par” säger hon.
”Jag har älskat dig sen jag var 10 tror jag”
”Men inget sex” fortsätter hon.
”Det blir när det känns rätt” svarar jag.
”Du blir den första i alla fall”
”För mig med”

Ingen av oss är särskilt hungrig så vi äter ett par smörgåsar och dricker Oboj till. Sen går vi upp till mitt rum och kryper ner i sängen. Vi håller om varandra tills vi somnar.
Nästa morgon när vi vaknar ser vi på varandra men ingen av oss säger något.
Vid frukosten som består av det som är kvar av brödet och mer Oboj kommer jag på ett förslag.
”Vi bor i mitt hus som är lite större. Sen hyr vi ut ditt som sommarstuga.”
Hon ser på mig allvarligt.
”Menar du det?”
”Absolut! Och så tar vi lite hjälp att lära oss och så har vi en stor gård tillsammans.”
”Men först måste vi få hjälp med allt det lagliga”
”Och så ber vi att få göra sista året i gymnasiet på deltid så vi hinner med gården” säger Stina ivrigt.
En liten stund senare kommer socialsekreteraren som heter Malin.
”Jag förstår att det är mycket att ta in men vi kan hjälpa er att ordna varsin lägenhet i stan”
”Och juridisk hjälp att sälja”
”Ånej, så blir det inte alls” säger Stina.
”Jag och Alex kommer dela på Alex hus som är större och driva gårdarna som en”
”Och så hyr vi ut mitt hus som sommarstuga veckovis”
”Men vi behöver hjälp med allt det juridiska och med att få gå sista året av gymnasiet på deltid.”
”Och hjälp att få körkort” lägger jag till.
”Men det går inte” stammar Malin.
”Åjo, för vi är myndiga” Säger Stina bestämt.
”Tills vi får tillgång till pengar så får ni hjälpa oss att se till att vi får matvaror hem” fortsätter hon.
”Slutdiskuterat” säger jag.
”Jag har känt Stina i 18 år och hon har nog inte backat en enda gång”
”Jaja” suckar Malin.
”Ring till ICA och beställ mat så åker jag och godkänner det.”

Framåt tretiden kommer det en mindre skåpbil in på gården. Det är ägaren till ICA-butiken.
”Jag kommer med beställningen och la till lite ur egen ficka. Om ni behöver hjälp är det bara att höra av er. Era föräldrar var fina människor”
”Tack så jättemycket” säger Stina med tårar i ögonen.
”Om du känner någon advokat som kan hjälpa oss med det juridiska” får jag fram.
Vi ska precis börja laga lite mat när det svänger in en bil på gården. Det visar sig vara socialchefen. ”Det är mitt ansvar att se till välfärden för ensamma ungdomar” domderar han.
”Då tycker jag du ska se till att göra det. Vi är båda myndiga och har uttryckt vad vi behöver hjälp med. Punkt och slut. Vänligen åk ifrån vår gård!”
Stina står med händerna i sidorna och pratar mycket bestämt men utan att höja rösten.
Ordentligt tilltufsad sätter sig socialchefen i sin bil och far iväg.

Jag ser på Stina. ”Vet du, du är den mest fantastiska kvinna som existerar på denna jord. Jag vill att du blir min fru!”
Hon stirrar på mig med öppen mun en lång stund.
”Friade du just till mig” får hon till slut fram.
”Det kan du ge dig på att jag gjorde!”
”Jaaaa!” tjuter hon.
”Det var nog menat så” filosoferar jag och ser på henne.
”Och vet du, jag har inte tänkt på hur söt du är”
Vi lagar mat som väl om man ska vara ärlig inte var den godaste jag ätit. Men vi klarade det själv.
När vi kryper ner i min säng så håller vi om varandra och jag kysser henne.
”Imorgon tar vi itu med att städa det stora sovrummet. Godnatt älskling”

Nästa morgon sitter vi vid köksbordet när en stor BMW svänger in på gården. Ur stiger en välklädd medelålders man. Jag går och öppnar.
”Hej, jag heter Sten Lindkvist och är advokat. Bosse på ICA berättade om er tragedi. Jag hade en del affärer med båda era föräldrar som var fina människor. Jag vill gärna hjälpa er att få ordning på livet igen. Och det enda jag kommer begära är att ni betalar de lagliga avgifter som kommer att uppstå. Min tid bjuder jag på”
Stina ser på honom. ”Vi är tacksamma för erbjudandet och tar mer än gärna all hjälp vi kan få.”
”Kom in och sitt” säger jag.
”Jag skulle erbjuda kaffe om jag visste hur man gör”
Han ler. ”Ni har mycket att lära och tvingades bli vuxna lite väl brutalt”
”Jag har förstått att ni båda vill ha kvar era föräldrars gårdar.”
”Det stämmer” Stina ser bestämd ut.
”Vi har bestämt oss för att gifta oss. Och slå ihop gårdarna”
”Gratulerar, mitt i all sorgen”
”Vi har nog båda vetat det halva våra liv utan att förstå att vi varit mer än bara vänner i minst 6 år” säger jag.
”Det här fick oss bara att se det själva”
”Jag känner en bra vigselförrättare när ni kommer dit. Men det påverkar inte boutredningar och liknande nämnvärt”
”Men jag behöver era underskrifter på att ni uppdrar åt mig att göra en bouppteckning och inhämtar nödvändiga uppgifter. Och att ni accepterar att jag gör det Pro Bono. Det betyder bara att ni inte betalar mig”
Han lägger fram två papper, ett till mig och ett till Stina. Vi skriver på.
”Liten detalj, ingen av oss har körkort och det ställer liksom till det.” säger Stina.
”Jag snackar med Pelle som har körskolan. Det var nog allt tror jag.”
”Vore bra om det gick att skynda på för alla pengar är låsta i föräldrarnas konton.” säger Stina.
”Jag ordnar så en av er får tillgång till en del av arvet bums. Gissar jag rätt om det bör vara Stina?”
”Hon är den smartare av oss”
”Jag hör av mig snart” Sen glider den stora BMWn iväg.

Vi har precis lyckats med en lunch som är nästan ätlig nar en bilskolebil svänger in på gården.
Mannen som kliver ur knackar på och kliver in.
”Hej Pelle kallas jag och äger körskolan”
”Hej” svarar vi i kör.
”Jag har hört om era föräldrars hemska olycka. Om ni vill ställer jag upp på min egen tid och lär er att köra bil så fort jag kan. Jag ser ju att ni definitivt behöver det när ni bor här”
Precis då ringer Stinas telefon.
Så jag svarar ”Det var hemskt snällt.”
”Kan vi ta första lektionen nu? Jag måste in till banken för att få konto och få loss pengar så vi inte svälter” frågar Stina.
”Hoppa in bägge två. Stina får köra. Jag gissar att ni båda kan hantera en traktor.”
”Jodå och vi har båda körkortstillstånd för våra pappor skulle börja övningsköra med oss” svarar jag.
Vi åker in till stan med Stina vid ratten och sedan får jag prova lite medan hon är på banken.
På vägen hem får vi veta lite mer. Vi måste gå någon sorts kurs och lite annat.
”Men som jag misstänkte borde ni kunna få körkort om ett par veckor” konstaterar Pelle.

Väl hemma lyckas vi få till en middag som smakar någorlunda okej.
”Med den här takten är vi pensionärer innan vi gör god mat” säger Stina och ler.
”Nu städar vi ur det stora sovrummet”
Under ett par timmar packar vi ihop mina föräldrars kläder som knappast har något värde i sopsäckar. Mammas smyckeskrin ställer vi i gästrummet. Så bäddar vi rent. Hämtar mina kläder från pojkrummet och Stinas kläder från hennes hem. Helt slut kryper vi ner i sängen och håller om varandra och somnar.

När vi vaknar får jag en varm kyss. ”Godmorgon”
”Godmorgon min älskling”
När vi ätit frukost ringer Stina till vårdcentralen och efter mycket om och men lyckas hon få prata med en läkare.
”Jag ser att du är flickan vars föräldrar dog för bara några dagar sedan. Ringer du för att få medicin mot depression?”
”Nej jag ringer för att jag just flyttade in med min pojkvän i granngården. Han som också blev av med sina föräldrar. Jag vill ha P-piller för vi har liksom inte möjlighet att ha barn just nu”
”Jag får inte skriva ut det utan att träffa dig. Men jag förstår om det är svårt att ta dig hit. Jag kommer förbi när jag slutar jobba.”
Under dagen börjar de städa ur Stinas hus med. Noga med att inte slänga något innan pappren är klara.
På eftermiddagen kommer advokaten förbi för lite mer underskrifter.
Kommunordföranden kommer.
”Vi hade ett extra kommunmöte idag. Med era tillåtelser vill vi betala för er privata begravning. Vi vill också ordna en offentlig minnesstund som ni är välkomna till men vi förstår om ni inte vill”
Som vanligt är det Stina som för talan.
”Vi är ytterst tacksamma för all hjälp vi kan få. Så att få hjälp att betala begravningen är en stor hjälp. Vad gäller offentlig minnesstund är vi hedrade och tillåter det men vi vill nog inte delta”

Strax innan middagen kommer läkaren på besök.
”Jag beklagar djupt er traumatiska upplevelse och kan jag hjälpa er rent professionellt så är det bara att höra av er.”
Han kollar Stina och tar blodtryck.
”Du är en ovanligt frisk ung kvinna. Bara för att stilla min oro, ni är inte tillsammans för att döva sorgen?”
”Vi har varit bästa vänner sen innan vi föddes” säger jag och ler.
”Och varit kära i varandra sen vi var 10-12 utan att egentligen begripa det. Det här gjorde bara att vi såg varandra”
”Ja något positivt ur tragedin i så fall”
Han räcker en ask till Stina.
”Här får du P-piller. Ni är skyddade om 7 dagar. Jag skriver ett recept imorgon som räcker 1 år”

Under den närmaste veckan löser sig bouppteckningen enkelt då det inte finns andra arvingar. Och det visar sig att bådas föräldrar inte bara hade en skaplig peng sparad utan även hade rejäla livförsäkringar och dessutom fick de en inte obetydlig slant från trafikförsäkring och advokaten säger att vi borde få ett bra skadestånd också.
Begravningen blir en stilla affär med bara några få vänner och de flesta av de som osjälviskt hjälpt oss.
Den kvällen när vi kryper ner i sängen och håller om varandra viskar Stina.
”Nu är vårt gamla liv helt borta. Nu vill jag att vi börjar vårt nya liv.”
Hon lägger sin hand på mina kalsonger.
”Okej då börjar vi med att vi sover nakna från nu” svarar jag.
Så drar jag av kalsongerna. Stina ser förvånat på mig innan hon drar av sig tröja och trosor. Sen stannar jag upp och ser på henne. Hennes långa blonda hår täcker hela kudden. En handfull små fräknar runt näsan och hennes isblå ögon som ser på mig. Hennes kropp, vältrimmad av arbete på gården. Fasta bröst som stora halva apelsiner. Vildvuxet blont hår mellan benen.

Jag drar häftigt efter andan. ”Du är det vackraste jag någonsin sett!”
Trevande smeker jag Stinas kropp, när handen glider över hennes ena bröst flämtar hon till.
”Så skönt, sluta inte!”
Jag fortsätter ner över hennes fasta mage och känner hur musklerna spelar. En bråkdels sekund tvekar jag när mina fingrar kommer till det krulliga håret mellan hennes ben. Men jag fortsätter och mina fingrar trevar sig fram genom hårbusken. Jag kommer till en fuktig glipa.
”Stoppa in ett finger!” stönar Stina.
Jag låter mitt pekfinger leta sig in i den slippriga värmen. Stina suckar häftigt. Försiktigt lirkar jag in långfingret med. Stina stönar högt något obegripligt och darrar i hela kroppen.
Jag drar ut fingrarna och ser oroligt på henne.
“Så skönt!” mumlar hon.

Så smeker hon min kuk som under tiden blivit stenhård.
“Nu vill jag ha den i mig!”
Jag lägger mig över henne och stöder mig på armarna. Stina hjälper till att sikta in. Så börjar jag tryka in kuken i henne. Hon flämtar till och jag stannar upp.
“Sluta inte! Det är så skönt!” stönar hon.
Jag fortsätter tills det tar stopp. Försiktigt juckar jag ut och in. Stina försöker jucka emot men vi får inte till rytmen alls.
Det tar inte lång stund innan jag tiden upphör och jag känner hur sperman forsar genom mig och in i Stina. Jag tror att jag stönar något.

När tiden åter börjar faller jag ihop över Stina. Så rullar vi över på sidan. Jag kysser Stina och märker att hon gråter stilla.
“Vad är det?” frågar jag oroligt.
“Inget! Jag är så lycklig! Det var första gången och det var inte alls som jag drömt om. Men eftersom det var med dig så var det perfekt!”
Jag kysser henne igen.
“Ja det var underbart. Inte alls perfekt men ändå helt perfekt. Vi har 50-60 år på oss att få till det perfekt.”
Så somnar vi.