#9 Homerun

Det här är del 9 av 25 i Homerun

En Madam kopplar samman oss på led och förde oss ut på en äng. Stängde eltråden och lät oss gå runt en stund för oss själva.  Det blev kortvarigt, för Master Theo kom ut på ängen och skrek att vi skall ställa oss bredvid varandra. Sen började han något som kallades ponnyträning. Vi fick lära oss att gå med knäna högt upp i luften och benen sträckta. Först göra så på stället vi stod på och det kändes ordentligt i fittan och baken, när vi lyfte fötterna i takt. Övningarna fortsatte och alla tre fick varsitt betsel i munnen som även tryckte ned våra tungor, så det inte gick att säga något vettigt. Vi övade att låta som hästar och det var inte lätt med den saken i munnen.

En Madam gick bakom var och en och drog i tömmar för att styra oss dit hon ville. Ingen av dem sa något utan ryckte och drog i tömmarna medan de smackade för att få oss att lystra. Samtidigt skulle vi gå med högt upplyfta steg. Gjorde vi fel, så fick vi ett rapp över låret eller baken.

Värst var när de hade en längre töm och jag fick gå i en cirkel. Madammen drog i tömmen och betslet kändes i min mun. Bakom mig hade hon en lång piska som hela tiden svajade över min bak. Gjorde jag fel, så snärtade hon till piskan och oftast träffade den mina lår eller bak.

Så höll de på i minst en timme och vi ponnys blev rejält trötta. Vi fick emellanåt vatten från sportflaskor med slangar, så de skulle slippa ta loss betslet varje gång. Jag svettades och var rejält öm mellan benen och i brösten. Hade fått några rapp över ändan och låren, då jag inte lyft mina ben tillräckligt högt och det sved fortfarande lite. Övningspasset var äntligen över och vi slapp ha betslen i munnarna. Blev återigen hopkopplade och förda till gårdsplan och fick gå med benen högt lyfta som vi nu lärt oss och Madammerna kontrollerade att vi gjorde det rätt.

Master Theo stod på en släpvagn.

” Ni har fått på er era ponnydräkter och tränat lite i ponnyexercis för första gången och även fått lära er några enkla kommandon, men nu är det dags för er att göra era inträdesprov till oss. Ni skall under dagen försöka hålla er borta från våra patruller. Tar någon av er sig till någon av de fyra frizonerna som är markerade med flaggor, har hon också klarat provet med glans. Den är då med i vårat gäng och får komma på alla våra träffar med allt vad det innebär. Fångar vi in någon av er, får den först ett straff och sedan göra om inträdesprovet i morgon och då gäller fullständig ponnydräkt, bland annat med betsel och skygglappar.”

Nu hajade jag till. Missade jag nu provet så fick jag vara här hela dagen i morgon också. Det hann jag knappast, för det tar lång tid att åka tåget hem och måndagen har jag tänkt att använda för att vila upp mig hemma. Inte sitta på ett tåg och kanske vara mör av bestraffningen jag kanske skulle få, förutom det jag redan nu blivit straffad för. Är inte nyp i bröstvårtor, stor buttplugg i ändan och någon konstig stor kula i fittan nog bestraffning, förutom de jäkligt höga stövlarna och hårt spända korsetten? Kulan i fittan lever föresten sitt egna liv. Så fort jag tog några steg så rörde sig något i den och masserade fittväggarna på ett skönt sätt, men trots exercisen så hade jag inte fått någon orgasm, bara känt mig väldigt kåt.

Ut från herrgårdshuset kom en dam klädd i en guldglänsande korsett, operahandskar som gick upp till armbågarna och stövletter i samma guldton. Svarta nätstrumpor, fästade i korsetten och på huvudet ett diamantglittrande diadem. Hon var säkert boss över oss alla.

Både Master Theo och Madammerna tystnade och slutade upp med allt de gjorde när de fick syn på henne.  Jag tittade storögt och fattade inte riktigt. Fortfarande hade jag mina glasögon på mig, men inte tusan kunde det vara NILLA! Här ute i ödemarken klädd som en Madam när hon skulle vara på affärsresa?

Hon inspekterade oss alla från verandan och satt särskilt blicken i mig. Släppte den inte när hon gick långsamt majestätiskt ned för trappan. Tittade lite snabbt på de andra ponnyerna och kom fram till mig. Synade min klädsel och viskade i mitt öra.

”Välkommen in till min värld… Moa!”
Jag ryste i hela kroppen och mina tankar for fram och tillbaks. Kunde inte koncentrera mig riktigt utan började få panik. Vad skulle hända när vi återigen träffades i butiken och vad skall hon framförallt göra med mig nu? Ponnykontraktet hade jag bara läst slarvigt, men där stod i alla fall att vi ponny är tvugna att följa VARJE Master o Madams order.
Jag hörde som i en dimma när Master Theo höjde rösten och sa,

” Nu niger alla ponnys sig riktigt djupt för att hälsa Madame S, vår erfarna ledare.”

Vi tre gick ned så djupt vi nu kunde utan att trilla och Master Teos röst fortsatte med instruktionerna.

”Frizonerna ligger utspridda med två i öster och två söderut och det är ungefär en mil härifrån till alla. På området finns det även vattenposter som ni får utnyttja och precis allt är tillåtet för att hålla er undan, bara ni inte går innanför den röda linjen som går runt byn. Patrullerna har orange kläder och om de fångar någon ponny får den inte försöka komma loss med våld. Dock får ni springa ifrån dem så länge de inte fått tag i er. Endast en får vistas i varje frizon, så det är ingen idé att ni försöker ta er till någon tillsammans.”

Vi tittade på varandra och i alla fall jag började förstå att det var svårt att bli fullvärdig medlem i det här sällskapet. Vi fick några fler inte så viktiga instruktioner under tiden som Madammerna smorde in våra bara kroppsdelar med myggolja. Luktade inte så gott, men skulle hålla myggen borta. Madame Pain tog upp en äggformad sak. Skakade den och alla hörde hur det rasslade medan hon förklarade triumferat,

”Varsitt sånt här ägg har ni fått i fittan. Kulorna masserar där inne, men ger ingen av er tillräckligt med stimulans, för fittorna är inlåsta tillsammans med äggen, så något fusk med att smeka klittan eller så, får ni inte någon chans till, för det är vi som bestämmer även över det. För att det inte skall bli någon oönskad avel mellan er ponnys, har ni också fått en låst rem mellan benen!”

Vi stod och lyssnade och jag försökte ta in allt de sagt. Inte lätt, för nu började jag känna mig förbaskat kåt! Kände att fittan var blodsvullen och sekretvåt. Jag satte tyngden på först det ena benet och växlade sedan till det andra, för att försöka få lite lindring av kåtheten som brände där innanför skrevremmen. Inte tusan satt den där för att förhindra avel! Här var ju enbart ponygirls…

”Klockan är nu strax nio och ni skall hålla er undan till klockan femton. Då kan ni komma fram och har klarat provet. Sökpatrullerna börjar leta om två timmar, så ni har gott om tid att försöka komma till en frizon eller gömma er. Ett kraftigt ljud som säkert alla hör, betyder att sökningen börjat…”
Master Theo höll upp ena handen och jag passade på att dricka mer vatten under tiden. Samtidigt som han drog ned handen så började vi tre titta oss omkring. Ingen viste vilket håll som var bäst att springa, så vi såg nästan ut som vilsna höns som irrade runt, innan vi bestämde färdriktning. Jag sprang söderut och hoppades det blir rätt val. Det gick inte så lätt att springa när klackarna var höga och de förbaskade kulorna i fittan studsade runt och buttpluggen vajade åt sidorna inne i mitt bakre hål. Hästsvansen i ändan viftade på mina lår och kittlades lite.

© Tina WAMPyrella

 

Delar i serien<< #8 Homerun#10 Homerun >>

Homerun
0

Kommentarer

Lämna ett svar


Sök novell


Kategorier


Kommenterat


  1. En fantastiskt trevlig och välskriven serie berättelser. Kunde verkligen leva mig in i deras liv. Tack!

  2. Tack John! Det här är en berättelse som har vuxit med tiden. Del 14 och 15 kom till efter ett…

  3. Gillar verkligen den här serien, den historiska miljön och kvinnorna, helt underbart!

  4. Tack så mycket 🙂 Ja faktiskt, jag lämnade in den, den delen av novellen som är själva uppsatsen, inte början…

  5. Vilken fantastiskt fin novell. Och du lämnade verkligen in den där uppsatsen på riktigt?! Hur vågade du?! Jag skulle ge…

New Report

Close