Nu var det bara 32 dagar tills Amelias ankomst och de tillsammans skulle åka ut i Europa. Charlotta intensivtränade tyska språket. Varje dag gick hon i parken och läste i en liten bok hon fått av Heinz och uttalade orden lite halvhögt för sig själv. Trädgårdsarbetarna ruskade bara på huvudet när de hörde henne. Vad var det för konstigheter adelsfröken nu höll på med? Gå omkring och babbla på det där sättet för sig själv.
Den nya trädgårdsmästaren hörde henne idag och svarade glatt,
”Sprecht jemand von euch Deutsch?”
Charlotta tittade förvånat upp och såg den gamle mannen. Svarade artigt att hon kunde lite tyska. Trädgårdsmästaren fortsatte och de hade tillsammans en trevlig pratstund i parken. Han förklarade vad olika blommor och träd hette på tyska och hon berättade om herrgården och sin familj. Det var konstigt… För ett par månader sedan hade hon inte kunnat ett ord utrikiska och nu gick hon här och förde ett samtal precis som om det var på svenska.
På kvällarna återupptas onanistunderna med kärlekshandtaget. Nu fick hon inte känna äkta vara, men ville ändå uppleva de sköna orgasmerna. Stunden då Heinz tog henne i rumpan hade bitit sig fast i hjärnan. I kväll skulle hon försöka återuppleva det igen. Hon hade varit i köket och knyckt lite olja i en kanna och smorde in rumphålet. Först förde hon in ett finger och efter en stund kände hon hur hålet vidgade sig och det fick plats ytterligare ett finger. Hon smorde sen in staven och började trycka in den i rumphålet.
Sakta, sakta smög den sig in. Guldringen tog emot lite men efter att ha vilat en stund, gled den in. Kärlekshandtaget med selen förde hon in i musen. Nu var hon rejält fylld mellan benen, likt Amelia hade fyllt sina hål och kåtheten värmde henne av tanken att också göra samma. Den lilla pärlan fick massage och ilningarna i magen kom smygande. Samtidigt som hon smekte pärlan, drog hon staven som satt i rumpan ut och in. Hon hade stunderna med Heinz helt klart i sitt minne och orgasmen kom som en explosion. Hela underlivet krampade och hon flåsade ännu en gång som en kurirhäst. Riktigt bra var det inte, för då hade Heinz legat här och kramat om henne.
——–
Hela veckan innan avfärden var nästan hela huset engagerade i Charlottas packning. Alla papper för att komma in i Preussen var ordnade och tillsammans med hennes vägpass låg de i en läderpärm. Mor hade nog varit inne i kammaren minst hundra gånger och kontrollerat, att Charlotta fick med sig allt. Det bestämdes att hennes piga skulle få resa med, för att sköta på och avklädningen, men nu dagarna innan avfärd kunde ingen hitta henne. Hon var spårlöst försvunnen.
En annan piga, som hette Anna fick istället följa med och gjorde det rätt motsträvigt. Varken mor eller far förstod varför, men Charlotta tänkte på Amelias varning, hennes förra piga fått av henne. Troligtvis trodde alla, att den som följde med, aldrig mer skulle komma tillbaka till herrgården.
Den här pigan var vanligtvis ute på ängarna eller i ladugårdarna. Charlotta hade i alla fall aldrig lagt märke till henne tidigare. En 15-årig rätt mager liten tjej, med råttfärgat stripigt hår.
För att kunna hjälpa Charlotta, fick hon en kort kurs hur man klädde på och av adelsfröknar. Hon fick en rejäl avtvättning och sedan öva en hel dag på en provdocka och när mor var nöjd, gav hon henne en av Charlottas gamla urvuxna klänningar att ha på sig. Nu såg hon någorlunda respektabel ut. Korsett var onödig lyx, så klänningen satt inte alls så snyggt som den en gång gjort på Charlotta. Anna var ändå helnöjd. Ingen annan av tjänstefolket på herrgården hade någonsin ägt en sådan klänning.
Charlotta sa åt Anna att när de var utanför godset, var hon inte piga mer, utan kammarjungfru. Anna sken upp och var inte alls emot att byta från piga till kammarjungfru, fast hon inte riktigt visste vad det var för något. Lät i alla fall bättre än piga.
Nu på avresedagen var alla på helspänn. Tidigt på förmiddagen for Charlotta till kyrkan med mor och far, för att få välsignelse inför resan. På herrgården gick alla som kunde och spanade ut mot vägen efter den stora vagnen.
Till sist, när Amelias vagn kom farande med hela sitt följe, stod redan Charlotta nere på gårdsplanen. Lite nervös, men ändå så förväntansfull och nyfiken på att resa. Klockaren i byn hade sett vagnen från kyrktornet och ridit före och varskott alla på herrgården. Det blev inget långt uppehåll för Amelia. Hon hoppade bara artigt av och hälsade medan bagaget lastades.
Så fort det var avklarat, vände vagnen och alla som kunde stod och jublade när den återigen for iväg längst landsvägen. Charlotta började genast prata tyska med Amelia, men hon svarade bara att här i Sverige, så pratade hon av princip bara svenska, med de som kunde det.
Lite nyfiken blev hon ändå, hur Charlotta lärt sig så fort och hon fick därför förklarade lite hastigt hur det gått till. Anna och Amelias kammarjungfru Siri, satt mittemot dem i vagnen och Charlotta ville inte avslöja några detaljer för henne. De kunde inte heller använda kärlekshandtagen under sätena, för pigan skulle säkert skvallra när de kom tillbaks efter resan.
—–
De skulle nu resa ända ner till Skåneland. Där lasta vagnen på en stor segelbåt och sedan fortsätta till svenska Pommern och vidare till Preussens huvudstad Berlin.
För att det skulle gå riktigt fort, hade de förryttare, som såg till att grindar var öppna och att skjutshållen och gästgiverierna hela tiden var förberedda med hästarna. Det gick åt en ofantlig massa hästar för att hålla sällskapet i rörelse. På varje ställe, skulle 14 nya utvilade hästar stå redo för vagn och vakt. Charlotta begrep inte hur bönderna i trakten kunde avvara så många hästar för att föra sällskapet fort fram på sin resa. Hon satt där och funderade, men var till sist tvungen att fråga Amelia.
Det visade sig att det var kronans hästar som stod till tjänst för att transportera dem. En massa hästar var redan utplacerade, för att det skulle gå fort att byta ut sexspannet som drog den tunga vagnen.
De slet hårt på hästarna. Fast de bytte på kortare avstånd än brukligt, såg inte hästarna ut att må bra. Charlotta begrep inte varför de hade så brått och stackars Anna, satt mesta tiden och mådde illa under första dagen. Hon hade aldrig åkt vagn längre än till hemkyrkan och inte så här fort.
Alla andra resande på skjutstationerna och gästgiverierna fick vänta, när de kom farande. Charlotta förstod på värdshusfolkens gnäll, när de stannade för första nattuppehållet, att Amelias resor genom landet inte var populära. Varje resa hon genomförde, gav uppslag till nya otroliga historier. Kungliga kortegen skulle varit ungefär lika krävande, som den här adelsfrökens framfart.
Ingen vågade klaga, utan det tisslades och tasslades bara bakom hennes rygg. Det mesta skvallret fick de båda fröknarna ändå reda på genom vakterna och kuskarna.
Först vågade Charlotta inte gå in i det mörka rummet, som utgjorde servering och dryckesutlämning på värdshuset de skulle bo första natten. Någon puttade lite försiktigt till henne så hon tog ett par steg framåt. Bakom en bänk stod en fet äldre man och grinade upp sig, så man såg att det fattades flera tänder och de han hade kvar var mörkt bruna.
Hans ansikte stelnade till när han fick syn på Amelia. De hade råkats förut och den adelsfröken skulle han gärna slippa se fler gånger. Nu var det dock för sent. Amelia traskade vant fram till disken och började domdera. Han hade inte en chans att öppna munnen, för hon gick på som om hon ägde stället. Här skulle serveras kvällsvard åt hela sällskapet. Hon och de andra kvinnorna skulle genast ha ett välvädrat och nybäddat rum. Vakten och kuskarna skulle ha rejält med dricka och sedan natthärbärge på höloftet, men helst inne på värdshuset.
När de efter en halvtimme satt och åt, berättade Amelia att hon planerade komma ner till Trälleborgs by inom en vecka, så det måste fungera perfekt med hästbyten och övernattningar hela tiden.
Charlotta satt bara och tittade förvånat på allt som skedde runt henne. Ett par som redan fått rum blev utslängda för att Amelia skulle få sin önskan uppfylld. De tittade grymt mot fröknarnas bord, men sa inget och det var nog klokt, för vid bordet satt också vaktchefen. Bordet bredvid var ockuperat av övriga vakter och kuskar.
De förstod att här var det högadligt folk som var ute och reste. Ett litet klagomål, skulle ge dem stora problem, så de gick och satte sig så långt från sällskapet de bara kunde. Istället för en mjuk säng, blev det att sova på ett av matborden, om nu inte vakterna skulle ha alla för sig själva.
Maten var inte det bästa Charlotta ätit, men den gick att få ner och tillsammans med ölen, som Amelia trugade på henne, smakade det rätt gott.
När de gick upp för trappan till rummet, var Charlotta inte riktigt nykter. En av vakterna hjälpte henne att hålla balansen och väl inne på rummet la hon sig raklång över den ena bädden och somnade medsamma.
Hon vaknade inte förrän nästa morgon och hade då varit hårt insnörd i korsetten hela natten och fått sminket utsmetat. Bredvid henne låg Amelia under ett tunt täcke. Borta vid fönstret på golvet sov båda deras kammarjungfrur djupt. Charlotta smög försiktigt upp, men Anna var lättväkt och tittade på henne med sömniga ögon.
Hon viskade, om det var något som hon kunde hjälpa Charlotta med och båda smög ut från rummet, nerför trappan till serveringslokalen. På borden låg vakterna och sov djupt. En av dem höll sig vaken. Satt på en pall, men sträckte på sig när han fick syn på Charlotta och Anna. Charlotta hyssade med pekfingret framför sina läppar och alla tre gick ut genom ytterdörren.
På gårdsplanen var det helt öde. Anna gick bort till brunnen och hämtade en spann vatten, så de fick färskt vatten att dricka och kunde tvätta av sin adelsfröken. Lossade korsettsnörningen för att kunna rätta till underkjolarna.
Vakten spanade med blicken över omgivningen och när han inte såg något som kunde störa dem, satte han sig på en liten bänk vid väggen. Tog fram en kritpipa och började röka något illaluktande, medan han i smyg tittade på kvinnornas bestyr.
Charlotta gick med bestämda steg mot utedasset. Nu hade hon hållit sig betydligt längre än vad som var nyttigt. När hon satt där, så passade hon på att också smeka sin pärla. Vad hon längtade efter att få använda kärlekshandtaget eller få en riktig karl som tog henne precis som Heinz hade gjort. Ett finger gled in i hennes hål när hon kissat färdigt och hon hade gärna fört in fler fingrar, men det kom någon som också ville lätta på trycket.
Det var värdshusvärden. Han grymtade något som hon uppfattade som ett buttert godmorgon, innan han fort stängde dörren bakom sig och Charlotta hörde hur han började stånka där inne. Hon skyndade fort iväg mot Anna och den väntande morgonritualen.
Anna var en smart tjej, hon hade fått med sig ut, både puder, gula pomadan till läpparna, rödfärg för kinderna och matrix för ögonbrynen. Det var Amelia som hade gett henne en liten ask med matrix, så äntligen slapp Charlotta att använda kolsvärtan. De gick bakom värdshuset och på en kvart var Charlotta på nytt pudrad och påsminkad i ansiktet och ner på halsen och bröstet. Hennes korsett återigen hårt åtdragen och klänningen tillsnyggad.
Det var en sån där underbart skön morgon. Solen sken och daggen låg ännu kvar. Charlotta beslutade sig för att ta en liten promenad till en bäck kuskarna berättat att de vattnat hästarna vid i gårkväll. Anna hade andra sysslor att göra och Charlotta tyckte det kunde vara skönt att vara för sig själv en kort stund.
Hon stod vid bäcken och dagdrömde, då en illaluktande hand sattes framför hennes mun och en annan hand började dra i kjolarna. Hon försökte komma loss, men händerna var alltför starka.
”Nu skall du fan få smaka en redig storkuk” hörde hon någon väsa bakom henne.
Hjärtat stannade nästan och hon såg framför sig en bild av en karl som försökte ta henne med våld. Skända henne och kanske till och med döda henne. Hon var alldeles paralyserad och kunde inte göra någonting. Handen som trevade under hennes kjolar var nu vid hennes innerlår och hon förstod att strax hade den som styrde händerna fått upp kjolarna och kunde då trycka in sin kuk i henne.
Ett pistolskott small och Charlotta trodde hon blivit skjuten.
”Släpp genast adelsfröken, din satans isterbuk” skrek någon högt.
Händerna som hållit henne i ett fast grepp lossnade och hon kunde ta ett par steg åt sidan. Där stod vaktchefen med sin värja dragen i ena handen och pistol i den andra. Bredvid henne låg värdshusvärden med byxorna vid fotknölarna. Han stammade fram.
”Adelsfröken? Hon är inte mer adelsfröken än min kärring. Piga eller som de så fint kallar sig kammarjungfru, är vad ludret har för uppgift. Ett rejält knull har inte skadat denna uppklädda ungfitta. Din adelsfröken ligger fortfarande på kammaren och sover.”
”Är du från vettet? Du har skändat en av adelns mest betrodda mans dotter. Hade du inte varit så kåt på att glo med dina svinögon på fröknarna, utan istället läst deras vägpass, då hade du upptäckt att på denna resa är det TVÅ adelsdamer.”
Han röt fram orden och var riktigt arg, så Charlotta blev rädd. Hon hade aldrig hört någon skälla på det viset.
Värdshusvärden fick gå före vaktchefen och Charlotta. Han höll uppe sina byxor med ena handen och det blev stor uppståndelse när de kom in på gårdsplan. Vaktchefen började ryta ut order om full beredskap.
Vakten som tidigare gått med dem ut, blåste i ett horn. Hela vaktstyrkan stod strax uppställd och sedan blev det ett himla liv. Värdshusvärden slogs i järn och två vakter förde honom till närmsta häkte, traskande efter ena hästen, ledd i ett rep. De var utmed samma väg de skulle med vagnen och fördröjde inte restiden.
Hans hustru skrek, grät och bönade om att benåda honom. Hon försökte komma fram till Charlotta, men vakterna drog bryskt bort henne. Hela värdshuset utrymdes och Amelia såg rätt förvånad ut, när hon kom ut på gårdsplanen, begrep ingenting förrän Charlotta fortfarande upprörd berättade vad som hänt.
”Elda upp hela stället och slakta allt levande de äger” skrek Amelia högt och såg ut att trivas riktigt bra i den uppkomna situationen.
Vakterna började förbereda för att bränna husen. Övriga övernattande på värdshuset fick fort plocka ihop sina tillhörigheter. Värdshusfrun försökte få med sig sin familjs bohag, men blev stoppade. Kuskarna spände för hästarna och lastade fort fröknarnas bagage på vagnen och körde den en bit från gården, med adelsfröknarna och deras kammarjungfrur. Borta från gården hördes skriken från både djuren och de som bodde där, när de slaktade all kreatur.
Charlotta var ledsen, för hon tyckte att det var ett allt för strängt straff för värdshusvärdens familj. Amelia höll inte med, utan sa att så går det när man låter kuken sköta sina handlingar. Hade det varit före 1779 hade han fått dödsstraff. Nu slapp han undan med två års straffarbete och förlust av all lös egendom, något som Amelia redan ordnat med råge, för nu brann hela gården upp.
Ett svart rökmoln steg mot den klarblå himmeln och den sköna morgonen var inte längre så underbar.
”Fort till närmsta stopp. Vi behöver äta.” ropade Amelia och Charlotta kom på att hon var rejält hungrig. Anna plockade fram ett stort brödstycke som hon fått med sig ut i röran, när de i hast lämnat huset. Alla fyra bröt av det och till och med Amelia kunde dela med sig till de som inte var av adlig härkomst. Hon öppnade sin väska och tog fram en flaska vin. Gav Charlotta en tennmugg och tog själv en. Fyllde dem och gav sedan flaskan till sin kammarjungfru och sa att hon och Anna kunde dela på resten.
***
Nästa natt blev det att övernatta i Christinehamn. En stad som Charlotta hade hört talas om, för en del av tackjärnet från godset fraktades ned hit, för vidare färd på Vänern och ut i vida världen. Det första de såg var kyrktornet som tydligt markerade var staden låg. Alla i staden som såg vagnen tittade nyfiket och undrande. Framme vid torget, svängde vagnen så de kom att stanna framför ett ståtligt hus.
”Här sover vi natt och får det betydligt bekvämare.” sa Amelia när hon steg ur vagnen.
De stod framför ett stort stenhus. Någon släkting till Amelia ägde det och där fick de ett stort rum för sig själva. Deras tjänsteflickor fick ett litet rum bredvid, men varsin säng att sova i.
Den lyxen tog de väl vara på. Utan att varken Charlotta eller Amelia visste något, hade tjänsteflickorna funnit varsin vakt. Mer än villigt hjälpte de flickorna att bli av med kåtheten, som hela tiden bubblade i deras kroppar. Redan vid första nattuppehållet i värdshuset hade de båda hållit på med att känna på varandra gömda bakom ett av uthusen.
Siri tog initiativet och Anna var alldeles för nyfiken för att låta bli att röra både på sig själv och sin lärarinna. Vakterna hade smugit sig fram och överraskat dem och alla fyra hade tänkt ha en gemensam älskogsstund bland buskarna, men blev avbrutna då hornet blåste tapto som kallade vaktstyrkan till kväll.
—
I natt skulle Anna få lära sig hur det kändes att få en kuk långt in i fittan. Siri hade vid alla tillfällen då de var själva, berättat hur gudomligt det var att få smaka kuk. Anna hade först tvekat, men sedan spred sig en konstig värme i hennes kropp. Nu efter mötet med vakten och hans trevande fingrar som rört henne överallt, där hon inte trodde att man skulle röra, längtade hon efter hans kuk.
Det var rätt sent och de båda adelsfröknarna sov djupt i sitt rum. Anna och Siri var klarvakna och sken upp när de båda vakterna kom insmygande. De tog inte lång stund innan vakterna låg helnakna i varsin säng med en egen kåt liten piga.
Siri tog genast kommandot över sin vakt. Han fick ligga på rygg medan hon först sög av honom och sedan gränslade hans kuk. Hon red på den likt vaktstyrkan red sina hästar. Hennes bröst gungade i månljuset, som svagt lyste upp rummet.
Anna kände hur hennes vakt smekte hennes bröst och även började känna henne mellan benen. Han var ivrig och Annas våta fitta gjorde det lätt att tränga in först ett finger sedan ytterligare ett. Hon var riktigt trång, så ett tredje finger blev för mycket. Istället började han gnida med tummen över hennes klitoris. Anna hade aldrig känt sig så konstig i hela kroppen. Nästan febrig, men ändå inte sjuk. Hon gungade automatiskt med höfterna i samma takt som fingrarna for ut och in i henne.
Helt plötsligt slutade vakten med det sköna han gjorde. Han vände henne så hon låg med baken mot honom och innan hon ens lagt sig till rätta började något mjukt, men ändå styvt trycka mot hennes fitta. Hon förstod att hon nu skulle få smaka kuk för första gången.
Sakta, sakta kröp den allt längre in i henne. Hon putade med rumpan för att försöka trycka in den fortare, men det hjälpte inte så mycket. Kuken smög sig in i den takt som vakten bestämde. Hon blickade bort mot Siris säng och såg att där låg hon på rygg, med benen högt upp i luften. Hennes vakt pumpade fram och tillbaka medan hon gnydde som en hundvalp.
Anna kände att kuken i henne nu var rejält långt inne och började sin färd ut ur henne. Hon skulle precis protestera då hon återigen kände hur kuken så skönt trycktes in i fittan. Det gick fortare och fortare. Innan hon fattade någonting var kuken borta.
Vakten låg bakom henne och flåsade. På ryggen kändes det vått. Hon mindes då orden Siri sagt om att kukar sprutade något vitt, när de var som mest upphetsade och det skulle man passa sig för att få i fittan, om man inte ville bli med barn.
Riktigt nöjd kände Anna sig inte. Då hon såg det Siri fått uppleva, så tyckte hon att hon fått den sämsta vakten. Siri låg nu och log nöjt som om hon vunnit stort i kortspelet Cambio. Annas kropp ville känna mer av den goda kuken och fingrarna som masserat henne så skönt, men vakten reste sig och de gjorde också Siris. De lämnade rummet lika tyst som de kommit.
Siri tittade på Anna som syntes vara både häpen, bortkommen och sur, på samma gång. Hon förstod att det fanns lite mer att berätta för Anna, om älskogens mysterier, men nu var de tvungna att sova.
© Tina WAMPyrella
Charlottas äventyr
- #1 Kärlekshandtaget
- #2 Mer lycka
- #3 Amelia
- #4 Släktvapnet
- #5 Del 5 Resans första dag.
- #6 Resan tredje dag Skövde.
- # 7 Resan fjärde dag söder om Jönköping
- #8 Resans femte dag Markaryd o Lund
- # 9 Resans sjunde dag Trälleborg.
- # 10 Berlin
- #11 Tärningsspelet fortsätter
- # 12 En läromästare i erotik
- #13 Flykten
- #14 Göteborg
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.