Charlotta satt återigen på den breda fönsterbrädan i sitt rum och tittade ut. Ingen tidskrift eller bok låg i hennes knä. Såhär hade hon suttit mest hela dagarna sedan hon kom hem. Tom i hjärnan och kroppen fortfarande märkt av hemresans äventyr.
Det hade kommit svar från Göteborgssläktingen, som bedyrade att han inte fått något besked om Charlottas svåra situation. I brevet låg en betydande summa pengar och besked att alla tre hade fått sluta sin tjänst, med förbud att vistas i Göteborg.
Kärlekshandtagen gömda bakom panelen. De lockade inte såsom de tidigare hade gjort. Istället smekte hon varje kväll sin mus innan det var dags att sova. Rörde den tills orgasmen närmade sig. Slutade då tvärt. Andades tungt och kände hur kåtheten lockade, att bara röra fingrarna lite till. Hon plågade sin kropp på detta vis, för varför skulle hon känna lycka?
Tacksamhet var för tillfället viktigare än orgasmer. Tack till alla som hjälpt henne att komma hem igen. Tack till de som slet och passade upp henne varje dag, så hon kunde ha det bekvämt och ombonat. Ändå störst tack till Anna som hon lärt känna och fortfarande var hennes kammarjungfru, men också hemlig väninna.
När kärlekshandtagen fått tillbaks sin lockelse, skulle Anna få vara med! Leka tillsammans liksom hon och Amelia gjort. Få reda på hur det känts för Anna att ha ett porslinspäron i musen. Charlotta lockades av tanken. Inte inlåst i lädergördel, istället för kärlekshandtaget ha det i remmar, eller bara sitta på fönsterbrädan.
Hade hon kunnat stanna kvar i Berlin, skulle det varit enklare. I tärningsspelsrummet fanns en hylla med porslinspäron i olika storlekar och färger. Förmodligen ingen som förbjudit henne att prova några.
Fönsterglasen hade klätts med små iskristaller av kylan, som envist försökte tränga sig in i huset. Det var vinter och bara några dagar till julafton. Hon hade ett tjockt täcke om sig, för att slippa draget utifrån. Där ute låg landskapet vitt, dolt under ett djupt snötäcke och ingen utan viktig anledning vistades ute.
På himmeln syntes den bleka solen som rört sig trögt hela dagen i sitt försök att komma upp över trädtopparna borta vid byn. Isrosor gjorde att landskapet gnistrade, som det var fyllt av en massa diamanter.
Hon försökte se om det kom någon långt borta på vägen, men den var lika öde som allt annat runt omkring. Inte ens kajorna flög runt trädtopparna.
Hon visste inte vem som skulle vara ute på vägarna och komma där borta i horisonten, en sån här kall blåsig dag. Kanske Heinz som muntert vinkande, anlände för att hämta hem henne till sitt familjeslott långt där nere i Tyskland.
Att Amelia skulle komma i sin vagn var mer osannolikt. Senaste brevet var sänt från London, innan hon gick ombord på båten som skulle föra henne till Amerika. Landet där boende hade röd hudfärg och fjädrar istället för hår på huvudena! Charlotta kunde inte riktigt begripa hur de såg ut. Var de lika röda som en del blev av solen, när de glömt att skyla sig eller var de rödrosa som hennes tunga? Charlotta fick inte riktigt klart för sig vad Amelia menat.
Tittade återigen ut genom fönstret, som nu blivit en aning immigt av hennes andedräkt. Tyckte sig se någon som rörde sig vid grinden. Märkte att det bara var snö som yrde eller en synvilla. Mest av allt önskade hon, att det varit en liten späd tjej med kolsvart hår, klädd i en mörkröd sammetsklänning, som kom vandrande på den igensnöade vägen.
Charlottas ögon fuktades och hon kände hur en tår kröp ut ur ögonvrån och sakta rann nedför kinden. Hennes kropp skakade. Inte av kylan, utan av rädslan som fortfarande kom över henne när hon tänkte på det som hänt. Den dagen nere i Pommern hade hon velat ha en maskin som kunde göra så det gick att resa i tiden. Ingen som tog henne långt in i framtiden. Kanske ända in i 2000-talet. Utan en som bara backade tiden ett kort ögonblick. Då hade det hemska aldrig skett, utan hon och Siri skulle då sett till att ha varit på betryggande avstånd från den djävulska dolken.
Hon torkade bort tårarna på täcket och förbannade anteckningsboken, där alla hennes idéer varit nedskrivna. Nu var den förlorad och bara för att den existerat, hade Siri för alltid lämnat det jordiska. Siri som jämt varit både Amelia och henne trogen. Hjälpt och tagit hand om Anna och många gånger hållit humöret uppe på alla tre.
Inte för att de märkte det då, men nu saknade Charlotta hennes pärlande skratt och underfundiga humor, som de efter en tid hade börjat förstå och uppskatta. Kanske det var Siris ande som varit ute i snön och hastigt hälsat på. Ville bara för ett kort ögonblick visa, att hon trots allt hade det bra, där hon nu var, men ändå höll ett vakande öga över dem.
Charlottas tankar skingrades när det knackade lätt på dörren.
Anna kom in med mer ved till spisen. Klädd i en av alla klänningar hon ärvt av Siri och följt med hem i en av koffertarna. Charlotta reste sig från sin plats i fönstret och gick fram och omfamnade Anna. Viskade i hennes öra.
”Vi två är nog inte gjorda för långa utlandsresor. Hädanefter stannar vi här på herrgården.”
Anna tittade på henne, sken upp och nickade…
© Tina WAMPyrella
SLUT
xxXxx
Vi tackar de som hjälpt oss, när vi letade runt i de historiska arkiven och alla som så snällt berättade vad de visste om 1700-talets sista år. Utan er hjälp hade den här novellen om Charlotta aldrig blivit av.
Charlottanovellen är så historisk riktig som det bara gått för oss att få den, med de uppgifter vi fått fram. Ingen av personerna i novellen har (vad vi vet) gjort något av det vi skrivit. Så ta inte den här erotiska berättelsen som en källa till dina eventuella egna forskningar om 1790-talet.
FAKTA
Boken ”Till försvar för kvinnans rättigheter ”(A Vindication of the Rights of Woman) skrevs i England 1792
Mary Wollstonecraft var en stor författare och en viktig feministisk förgrundsgestalt som dog alldeles för tidigt. Hon reste i Skandinavien 1795 för att representera Gilbert Imley affärsfrågor. Hopp om att hon och deras dotter Fanny därefter skulle återförenas med honom! Så blev det inte! I stället en relation med samhällskritikern William Godwin. Trots bådas motstånd mot äktenskap, gifte de sig när Mary blir gravid. Vid dotterns Marys födelse drabbas Mary Wollstonecraft av barnsängsfeber och avlider tio dagar senare, den 10 september 1797, endast 38 år gammal. https://en.wikisource.org/wiki/Letters_Written_during_a_Short_Residence_in_Sweden,_Norway,_and_Denmark
Mary Wollstonecrafts dotter, Mary Wollstonecraft Godwin senare ,gift med Percy Bysshe Shelley, blir också författare och skriver bland annat boken Frankensteins monster!
Markis de Sades bok ”Filosofin i sängkammaren” eller ”De omoraliska lärarna.” från 1795 är den dramatiska, roliga och provocerande berättelsen om den 15-åriga Eugenie som av några äldre libertiner lär sig konsten att njuta – hämningslöst och bortom gott och ont. Dialoger avsedda för unga flickors uppfostran!
Karaktären Fröken Amelia har vi inspirerats av (Sofia Elisabeth Ridderschantz 1697 – 1787)! Hon var en både vacker och rik kvinna också syssling med både Karl XII, Frederik IV och August den starke av Polen. Hon omgav sig ofta med sina hovfröknar och ett s.k. hovkapell. När hon skulle ut och resa skulle det vara flera förryttare och helst ett sexspänt vagnsekipage. Ofta satt det längst bak på vagnen två trumpetare som lät sig höras när hon kom åkandes.
Charlottas äventyr
- #1 Kärlekshandtaget
- #2 Mer lycka
- #3 Amelia
- #4 Släktvapnet
- #5 Resans första dag.
- #6 Resan tredje dag Skövde.
- # 7 Resan fjärde dag söder om Jönköping
- #8 Resans femte dag Markaryd o Lund
- # 9 Resans sjunde dag Trälleborg.
- # 10 Berlin
- #11 Tärningsspelet fortsätter
- # 12 En läromästare i erotik
- #13 Flykten
- #14 Göteborg
- # 15 Epilog
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.