Jag har troligen tur som en tok eller så går mina önskningar i uppfyllelse idag. Borta i horisonten ser jag något som rör sig. Inte så tydligt utan glasögon, men det är nog någon som står där blåklädd och kanske kan hjälpa mig. Nu är jag desperat! Skit samma om den som är där skall titta konstigt på min klädsel. Jag bara måste komma ur den och ju fortare desto bättre. Det är ingen från sökpatrullen, för då är det orange kläder som gäller.
Jag skyndar mig så fort det nu går i ponnydräkten och när jag närmar mig ser jag att det måste vara en tjej. Killar har inte så smala midjor och är oftast betydligt längre och grövre byggda. Jag undrar förstås vad hon gör här mitt ute i ödemarken, för så länge jag sett henne har hon stått ungefär likadant.
Hade jag bara haft mina glasögon så ser jag betydligt bättre. Försiktigt försöker jag komma närmare och spanar så gott jag kan, om det är någon annan i närheten. Jag får en chock när jag nästan är framme. Det är en tjej som står där med ryggen mot mig. Hon är klädd i precis likadan korsett som jag har och hennes händer är också fästade med kedjor. Enda skillnaden är att hennes korsett har ljusblå färg och den enda jag vet som har en sån, är Lisa. Nu hör hon nog mig, för hon vänder sig om innan jag kommer fram. I munnen sitter det en bollgagg och hennes ögon ser ut som jag skrämt henne.
Det är Lisa som står här!
När jag tittar utmed hennes kropp, så förstår jag varför hon stått på samma plats hela tiden. Från hennes skrev går någon sorts stång istället för hästsvansen. Rakt ned i klippan och troligen sitter hon fast och bara kan snurra runt stolpen. Det är därför hon inte flyttat sig från platsen under hela tiden jag sett henne.
Lisa ruskar på huvudet och viftar med händerna, så mycket det nu går, när de sitter kedjade vid korsetten, precis som på mig. Jag kan inte uppfatta vad hon försökte säga, för bollgaggen gör hennes tal helt obegripligt. Jag går närmare och ber henne hålla huvudet still. På något konstigt sätt har de missat att låsa bollgaggen, eller så tycker de att det inte behövs, när hennes händer är fjättrade nere vid midjan. Jag får loss remmen med tänderna och gaggen ramlar till marken.
”Stick! Stick fort som fan härifrån, annars tar de dig också och jag blir ytterligare straffad för att jag lockat dig hit.” Hon ser rädd ut och inte alls glad att jag kommit och tagit loss gaggen. Dels blir hon rädd för jag ser ju inte klok ut, med lerig kropp och håret på ända och rivsår lite här och där, sen för att kanske få ännu mer bestraffning.
Hon förklarade att patrullen fångat henne och nu står hon här, för att locka mig hit. Fångar de mig i närheten av henne, får hon följande dag springa omkring i vildmarken med hela ponnyutstyrseln och en liten vagn efter sig. Straffet att stå här är tillräckligt för hon blivit tillfångatagen och i morgon skall hon verkligen försöka hålla sig undan för patrullerna och då går det inte att ha en vagn efter sig.
Jag kommer på att jag kanske kan få loss henne från stången så vi båda kan smita. Inser fort att det är lönlöst för hon sitter fast i stången som är fastbultad i klippan och låst i ett fäste i skrevbandet mellan hennes ben. Jag får reda på att hon (som jag trodde) också har något i baken och fittan. Även hennes bröstvårtor blir liksom mina nypna inne i bystkuporna, fast hon inte har så stora bröst som jag.
Funderar om jag skall fråga något om patrullerna och Bea, men Lisa skriker upprört ”Stick NU!” Gaggen ligger på marken och jag kan förstås få upp den, men knappast sätta tillbaks den. Hon kan inte böja sig och jag får inte upp mina händer så högt.
Satan vad jag gjorde bort mig nu. Sökpatrullen ser genast att jag varit här även om Lisa inte säger något och eftersom jag inte vill att hon skall straffas för min dumhet, övertalar jag henne att lossa kedjan som håller mina händer låsta vid korsetten. Hukar mig, så hon kommer åt och kan haka av kedjan som håller mina händer blir längre. Jag kan nu lossa haken så hennes händer också får mer rörlighet och tar upp bollgaggen. Hon sätter tillbaks den i sin mun med min hjälp och jag hakar återigen fast hennes handledskedja till karbinhaken ovanför hennes bröst. Nu syns det inte att jag varit här hos Lisa.
Jag pussar henne på kinden och halvspringer iväg. Det går lättare, för mina händer är nu mer rörliga och här går det en smal någorlunda slät grusväg. Kommer plötsligt ihåg vad Lisa sagt innan hon åter fick på sig gaggen,
”Moa, följ inte vägen, för då hittar de dig genast! De har fyrhjulingar!”
Jag låter bli den lättframkomliga vägen och fortsätter på nytt ute i terrängen. Ägget i fittan gör sig påmint när jag springer och min rumpa vill bara bli av med saken som nu varit där inne i flera timmar. Knullat rövhålet, så det säkert är utslitet vid det här laget och jag känner mig lika förbaskat kåt!
På avstånd hör jag återigen motorljud och säkert är det patrullen som kör runt på grusvägen och söker efter mig. Jag får nya krafter och tar mig in bland några småtallar och sly. Bryr mig inte om de river min hud. Tanken att smita iväg helt och hållet, den har jag gett upp, men jag har gett mig fan på att ingen skall få tag på mig innan tiden är ute!
Homerun
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.