Hur det njuts helt ohämmat, men allt är inte rosenskimrande på slottet.
Hela dan hade de både Amelia och Charlotta varit spända över vad den där Casanovalärlingen skulle hitta på. De hade till och med smitit ifrån en stund på eftermiddagen, för att bli av med den värsta klådan mellan benen, genom att leka en stund med varsitt kärlekshandtag.
Kvällen kom och de såg honom sitta vid den obligatoriska middagen. Han såg inte så stilig ut som de hade tänkt sig, utan rätt alldaglig. Nästan lite trött i sin hållning och säkert dubbelt så gammal som adelsfröknarna.
Lite besvikna över detta och inte alls vidare kåta, drog de sig till det hemliga rummet. Eftersom Amelia förlorat i tärningsspelet två gånger var hon den första som Casanovalärlingen skulle visa sina konster på.
Lite motvilligt lyfte hon på sin kjol och la sig på rygg i en av sofforna. Hon kände hur han kysste hennes kön och sen började slicka försiktigt, nästan så hon trodde han skulle somna när han smekte hennes mus.
Plötsligt kände hon hur han nästan sög in hela musen i sin mun och de drog och stretade så skönt. Han släppte musen, men sög än en gång in den sakta och så enormt underbart. Varje gång hon gnydde eller stönade till så avtog beröringen. Amelia höll på att bli galen av kåthet.
Hon hann dock inte lugna sig, innan han på nytt började bearbeta musen. Långa tag med tungan. Ända från rumpan upp till pärlan och det drog ihop sig så underbart i magen. Hon ville bara trycka hans huvud mot sin mus. Bara känna hur orgasmen kom, men det gick inte. Andra höll påpassligt både hennes händer och ben, så hon var helt utlämnad åt hans smekningar. Kåtheten blev bara mer och mer intensiv. Oväntat kände hon hur orgasmerna kom på rad medan hon rörde sig rytmiskt och han följde varje rörelse. Pärlan var hela tiden berörd av den underbara tungan.
Ett par fingrar trängde in i musen. Hon hade ingen aning om hur många, men de tryckte mot översidan och en ny känsla kom över henne. Hon kände sig konstigt nödig. Inte som vanligt utan på något annat sätt.
När han tryckte med andra handen mot hennes buske och fortsatte med det han gjorde inne i hennes mus, samtidigt som tungan sög runt pärlan, så hände något konstigt. Hon sprutade ut vätska från musen och fick en sån enorm orgasm som hon aldrig tidigare hade upplevt.
Hela hennes kropp exploderade i klimaxen som säkert var minst lika stor som alla tillsammans som hon nu fått tidigare av honom. När han till sist slutade smeka henne, var hon helt utpumpad och märkte att det inte behövde någon kuk för att känna sig fullständigt tillfredsställd i kväll.
Amelia avstod att välja någon mer att knulla i kväll. Fast hon hade rättigheten att ta vem som helst i rummet. Helt utslagen låg hon kvar på soffan och log lite snett när Charlotta kom fram till henne.
”Den mannen skulle jag gärna ta hem till Sverige.” stönade hon fram mellan de häftiga andetagen.
Charlotta höll med, men kunde inte komma på något sätt att förklara för sina föräldrar varför han skulle bo på deras herrgård. Lämnade fort Amelia och studerade noga när mannen tog nästa kvinna i besittning. Här hade hon någon som kunde lära henne betydligt mer om erotik än Amelia.
xxx
Dagarna for fort förbi och Charlotta kunde tänka sig att bo såhär på ett stort slott som Charlottenburg. Bara flyta med och få allt serverat när hon önskade sig något. Se teaterpjäser och höra musik från hela Europa framförd av mästare och andra duktiga aktörer.
Ville hon ha något låg den stora staden bara en bit därifrån, med ett utbud av varor hon aldrig tidigare sett. Hon slapp till och med att åka dit. Bara att be någon betjänt, så fanns det efter någon dag i deras salong.
Amelia var ändå nästan varje dag inne i Berlin och sökte vackra saker att ta hem och beställa nya fantastiska klänningar. Charlotta höll sig vid slottet och den underbara parken. Gick runt och tittade på all prakt och kände sig nästan som hemma, fast hon var så långt söderöver.
xxx
En dag när hon gick omkring och tittade lite nyfiket på nybyggnationen av norra delen, såg hon en ryggtavla som hon trodde sig känna igen. Det var en målare och den enda målare hon kände var Heinz. Länge stod hon och tvekade. Iakttog hur han målade små girlanger och blommor högt där uppe vid taket. Rörelserna var precis som Heinz, såsom hon minns. Nu stod han hela tiden koncentrerad med ryggen mot henne. Hon började tänka på deras äventyr under sommaren hemma på herrgården. Till sist tog hon mod till sig och skrek så högt hon kunde,
”Heinz! Heinz.. känner du inte igen mig?”
När mannen vände sig om och även nästan alla andra på byggarbetsplatsen tittade mot henne, upptäckte hon sitt misstag. DET VAR INTE HEINZ!
Mannen på ställningen såg inte alls ut som Heinz framifrån och Charlotta blev eldröd av rodnaden som spred sig över hela hennes kropp. Att hon inte kunnat väntat lite innan hon ställde sig och gapade som en husfru skrek på pigor och drängar.
Målaren kom ner och de pratade en stund. Hon fick reda på att han kände Heinz, men inte visste var han var för tillfället, men han hade varit långt uppe i norra Sverige innan i år.
Charlotta log lite men sa inget om att det var hemma hos henne han varit. Låtsades som om hon kände Heinz bara genom hörsägen.
Gick vidare och märkte att musen nu blivit våt. Att hon inte kunde behärska sig när hon såg en snygg karl!
Kom efter en stund bort till orangeriet med de exotiska växterna och fåglarna. Här hade hon funnit en plats där hon kunde dagdrömma sig ännu längre bort i världen. Underbara färggranna fåglar och blommor som doftade helt bedövande.
Här satt hon flera timmar varje dag och läste böckerna hon fått av Amelia. Förfasade sig över de Sades berättelser, men var för nyfiken för att låta bli att läsa vidare. Något fängslade henne att få veta mer om berättelsens Eugenie som var några år yngre än henne och redan fått lära sig att njuta hämningslöst.
För att skingra tankarna, varvade hon med Mary Wollstonecrafts bok om kvinnors rättigheter, Hon skulle gärna velat träffa henne, men hon levde ju i England och dit var det väldigt långt.
Placerade sig i soffan vid de stora fåglarna som kunde prata tyska. Inte så man kunde diskutera med dem, men de sa lite artiga fraser och roade Charlotta, medan hon läste ännu ett kapitel om Eugenie.
Ena handen strök över det blanka sidentyget som dolde brösten. Hon kände hur bröstvårtan styvnade och fortsatte under tiden hon läste att smeka den. Knep ihop låren så det också kändes skönt i musen.
Här kunde hon sitta långa stunder och läsa, samtidigt som hon retade upp kroppen, så den kändes underbart kåt.
Aldrig någon som kom och störde, så det slutade nästan alltid med att en hand fick smeka pärlan till en skön orgasm, innan hon lämnade orangeriet.
xxx
Eftersom Charlotta nu hade ett par nya klänningar av senaste mode och snitt, lät hon Siri ta hand om hennes roströda tvådelade klänning som numera blivit lite för trång för henne. Siri sken av lycka och sprang genast iväg för att sy om den, så den satt perfekt på henne, fast hon inte hade någon korsett under.
Nästa dag gav sig Amelia och Anna iväg på nya upptäcktsfärder i Berlinbutikerna, medan Siri och Charlotta promenerade runt i slottsträdgården. Det såg ut som två adelsfröknar var ute på promenad. Charlotta i en klänning av senaste snitt och Siri i den roströda hon precis fått.
Nu var det ingen vanlig promenad, utan de var på växtjakt. Charlotta tänkte ta reda på så mycket som möjligt och kanske ta med en och annan planta hem till herrgården. Det visade sig att tjänsteflickan hade bättre kunskaper än Charlotta, vad växter hette på svenska och vad de var bra för.
De vanligaste växterna passerade de och sökte nu efter lite sällsynta plantor och då gärna med vackra blommor. I den rosa anteckningsboken skrev Charlotta ivrigt in allt som Siri berättade och ritade små skisser på växterna, för att senare komma ihåg vilken växt det var.
De kom fram till någon oansenlig växt och Siri berättade på ett utförligt sätt vad det var för något som växte där. Hade Charlotta gått där själv, skulle hon knappt sett växten, men nu berättade Siri om de fantastiska blommorna som kom tidigt på våren. Charlotta antecknade lite i anteckningsboken och de fortsatte sin utforskning av växterna.
Charlotta begrep inte riktigt vad som hände.
Hon och Siri gick sakta genom slottsparken och hade kommit så långt det gick att komma, utan att klättra över staketet. De bara blixtrade till och hon såg i ögonvrån hur Siri trillade framför henne, samtidigt som en maskerad man slagit Siri i magen.
Allt var över på ett ögonblick. Mannen rusade mot staketet och kom på något underligt sätt över det på ett ögonblick. Siri låg kvar på marken och var nästan lika vit i ansiktet som Charlotta, fast hon inte var sminkad. Charlotta böjde sig ned och la handen försiktigt på Siris buk, men ryckte den hastigt tillbaka då Siri stönade till.
Förskräckt, såg hon hur hennes hand var rödfärgad av blod. Hon begrep mycket väl att blodet kom från Siri och att hon säkert var allvarligt skadad. När hon reste sig, såg hon en dolk låg bredvid Siris fötter. Charlotta sparkade till den, så den hamnade i en rabatt med höga blommor och rusade sen så fort hon kunde mot slottet och skrek,
”Hilfe, hilfe”.
Strax var det fullt med folk kring Siri och de bar henne raskt in till tehuset en liten bit därifrån. En läkare tillkallades, men efter att ha fått bort klänningen, såg han att sticket tagit djupt i magen. han både åderlät och koppade Siri för att försöka hjälpa kroppen att läkas. En man kom in och försökte stilla blodet, men fick ingen riktig ordning på det. Såret slutade blöda, men Siri blev mattare och ingen kunde göra något fast Charlotta bönade och bad.
Inte ens när hon erbjöd den som kunde rädda Siri alla sina smycken, var det ingen som tog erbjudandet. Sakta började det gå upp för Charlotta, att Siri inte skulle leva länge till.
Amelia och Anna kom inte tillbaka förrän solen höll på att gå ned. Anna började genast gråta, då hon såg hur Siri låg där matt och helt kritvit i ansiktet. Läpparna var blålila och hon orkade knappt hålla ögonen öppna. En präst kom in och gav henne sista smörjelsen och stämningen blev tryckt.
Innan morgonen grydde tog Siri sitt sista andetag.
Hon hann viskande säga till Anna,
”Allt mitt jordiska är nu ditt.”
Det rosslade från den kraftlösa kroppen och sedan var allt tyst. En kuslig tystnad gick genom rummet och kröp sig långt in till själen på alla som var där.
Så tyst hade Charlotta aldrig tidigare märkt att det kunde bli. Det var ingen naturlig tystnad, utan något väsen som tog bort alla ljud. Något ont som försökte kväva alla ljud och få upprättelse för sin existens.
Kanske det blev så när Siris själ lämnade hennes kropp. Försökte hennes själ övervinna det onda och på något sätt kväva det? I så fall var det en enormt stor själ som tillbringat sin tid i den späda kroppen.
Anna låg med sitt huvud mot Siris ena arm och kammade sakta hennes kolsvarta hår med fingrarna. Både Charlotta och Amelia var tagna av situationen och tårarna rann som floder utmed deras kinder. Trots att Siri bara var deras tjänsteflicka, saknade de henne redan otroligt mycket.
Sakta letade sig solens första strålar in i rummet.
Lyste upp hela bädden där Siris kropp låg. Det såg ut som hon på nytt fått liv. Ljuset gjorde henne guldglänsande och ett lite hopp tändes i de tre som sörjde. Kanske hon på något underligt sätt kom tillbaks till dem.
Tog inte lång stund innan solstrålarna svept runt i rummet och allt var som tidigare, tyst och dött.
xxx
Amelia gjorde så att Siri blev begravd på slottskyrkogården. Ljög att hon var släkt på långt håll med en av Amelias vänner. Det sista Charlotta såg av Siris kropp var när hon låg i sin enkla kista och hade den röda klänningen på sig. Hon låg där sminkad, så hon nästan såg levande ut.
Under begravningen var bara en präst och de tre kvinnorna närvarande förutom kistbärarna. Charlotta satt helt frånvarande under hela akten och kom inte ihåg något innan kvällen när hon, Amelia och Anna var tillbaks i deras gemak och tänkte på vad som hänt. Charlotta berättade flera gånger hur det hade gått till och mindes mer för varje gång.
Plötsligt kom Charlotta på att hennes anteckningsbok, med de rosa pärmar var borta. Den hade försvunnit i samband med allt hemskt som hände Siri. Nu var det kolsvart ute och ingen idé att söka efter den.
Nästa morgon var både Charlotta och Anna ute på platsen där Siri blivit knivhuggen. Fortfarande såg man spår efter allt blod. Charlotta ryste till och försökte undvika att komma alltför närma. De sökte i säkert en timme bland buskar och snår, men boken var borta.
Under tiden de sökte, hade Amelia varit och ordnat med en gravsten och genom en tolk försökt få reda på varför Siri mördats. Hon var ju bara tjänsteflicka och hade inget som någon kunde vilja ha.
När Charlotta och Anna kom tillbaks till Amelia, gick hon oroligt omkring i rummet och var väldigt upprörd.
”Charlotta! Du måste bort härifrån i natt!”
Charlotta tittade frågande på Amelia. Hon förklarade att det inte var Siri som var mördarens mål, utan Charlotta!
På något sätt hade någon eller några kommit på att anteckningsboken var väldigt viktig och värdefull. I den var många av Charlottas konstiga idéer nedtecknade. Var de villiga att döda någon för boken, så var de säkert villiga att kidnappa Charlotta, för att få reda på ännu mer och få förklarat det de inte begrep. Enda sättet att rädda henne, var att få ut henne från Preussen så kvickt det bara gick.
Lämpligast var om hon reste utan att bli igenkänd. Amelia kom på att hon kunde ta Siris papper och efter en stunds övertalning gick Charlotta med på det.
Hon fick ta av sig alla smycken, sin klänning, korsett och underkjol. Även underbyxorna åkte av.
Charlotta blev yr och var tvungen att lägga sig en stund. Troligtvis hade kroppen blivit skrämd av att så fort bli avklädd in på bara skinnet. Vanligtvis snörde man ju upp korsetten lite i taget, innan den togs av och byttes korsettliv. Då fattade givetvis kroppen att den skulle bli naken, men nu gick det alldeles för kvickt.
Allt smink tvättades av henne och hon kände sig förnedrad och blottad in på bara skinnet. Hennes kläder och smycken lades i hennes koffert och istället blev det en enkel särk och den grå klänning Siri så ofta hade haft på sig då hon gjort mer orena sysslor.
Inte ens sidenskorna fick Charlotta behålla, utan ett par mer rejäla lågskor kom på hennes fötter. Det var ovant att röra sig utan stödet från korsetten och avsaknaden av smink gjorde att Charlotta nu kände sig som en av lägre rang.
Hon funderade på en idé hon haft för något år sedan. En sak som man kunde tala med människor väldigt långt bort, utan att skrika eller använda optisk telegraf. Det skulle istället vara en sorts lur man talade i och kunde nå ända hem till herrgården.
Då kunde de meddela dem där hemma vad som hänt på bara ett kort ögonblick och inte som nu få använda kurirhästar, som säkert inte var framme på över en vecka.
Då skulle de där hemma ordnat allt, så det stod en vagn och väntade i Sverige när Charlotta och Anna kom dit. Nu fick de själva sköta den saken. Bättre om så få som möjligt kände till när och hur Charlotta försvunnit.
Det var inte tid att fundera så mycket på det. Nu gällde det att rädda livhanken. Inte vänta på att en fantasisak skulle ramla ner framför dem. Ljudlöst smög de tre genom mörka och tysta slottskorridorerna. Vid en gavel stod en enkel hästvagn. Ett snabbt farväl och adelsfröknarna hann precis krama om varandra.
Amelia viskade,
”Det finns några guldmynt insydda i särkens linning.”
Charlotta hann inte tänka efter vad hon hört, innan både hon och Anna var uppe på vagnen. Kusken drog fram en presenning där de gömde sig under och de satte fart ner till floden Oder. Där skulle en pråm ta Anna och Charlotta till kusten och en båt, för färd mot Sverige.
Utanför stan öppnade kusken upp presenningen och de kunde se lite, fast det var natt. Månen lyste på vägen och uppe i himlen såg de massor av stjärnor. Vagnen gungade och vaggade de båda kvinnorna till sömns.
Det hade redan blivit morgon när kusken väckte dem och de stannade vid vägkanten, för att äta. En enkel frukost som Anna drog upp från en ränsel som Charlotta inte sett tidigare.
Innan de fortsatte tog Anna lite dy och kletade i Charlottas bleka ansikte. Armarna fick lite de med och nu såg hon verkligen ut som en piga. Hela dagen fortsatte de sin färd. Bytte häst på ensliga gårdar som inte var vanliga skjutsstationer. Även om Amelia skröt och ljög rätt ofta, hade hon på något sätt ordnat så flykten kändes planerad och säker.
Det hade redan blivit mörkt, när de lämnade vagnen. Charlotta såg att Anna tog med ränseln och ett tygknyte. De följde efter kusken, mot en liten rank flodpråm. Han pratade med besättningen och de hoppade ombord. Pråmen la fort ut från strandkanten och en ännu märkligare resa hade precis börjat.
© Tina WAMPyrella
Charlottas äventyr
- #1 Kärlekshandtaget
- #2 Mer lycka
- #3 Amelia
- #4 Släktvapnet
- #5 Del 5 Resans första dag.
- #6 Resan tredje dag Skövde.
- # 7 Resan fjärde dag söder om Jönköping
- #8 Resans femte dag Markaryd o Lund
- # 9 Resans sjunde dag Trälleborg.
- # 10 Berlin
- #11 Tärningsspelet fortsätter
- # 12 En läromästare i erotik
- #13 Flykten
- #14 Göteborg
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.