Förord
Först en liten varning och ett klarläggande.
Denna novell handlar om Ponygirls och då är det inte småflickor och pojkar som leker häst, utan vuxna människor som träffas och låter sig kläs i seldon, strama korsetter och pluggar med svans instoppade i anus mm.
Är det inte din ”cup of tea” bör du genast sluta läsa och leta upp en annan novell som är mer i din smak, för vi vill inte ha några kommentarer att det var hemskt att läsa hur Moa och de andra tjejerna blir behandlade i ”Homerun”.
– Ponnylekar är en del av BDSM och följer de regler som finns –
Blanda ALDRIG ihop BDSM med misshandel!
BDSM sker alltid med samtliga inblandades samtycke. Det gör aldrige misshandel!
BDSM-utövare planerar sina aktiviteter i syfte att minimera riskerna för varandras fysiska och emotionella välmående. Det gör inte någon som misshandlar.
BDSM-aktiviteter förhandlas fram, och man kommer överens om i god tid i förväg om vad som ska hända. Det händer aldrig när det gäller misshandel.
BDSM-aktiviteter kan förbättra förhållandet mellan de involverade. Det kan inte misshandel.
BDSM-aktiviteter kan utföras i närvaron av andra stödjande människor, och det anordnas till och med speciella fester för detta ändamål. Misshandel kräver isolering och hemlighållande.
BDSM-aktiviteter har vederhäftiga och överenskomna regler. Misshandel sker helt utan sådana överenskommelser.
BDSM-aktiviteter kan vara önskat, och till med starkt efterlängtat, av den undergivna. Ingen önskar sig av uppenbara skäl att bli misshandlad och utsatt för övergrepp.
BDSM görs för en erotisk tillfredsställelse och/eller personlig utveckling för alla inblandade. Detsamma gäller knappast vid misshandel.
BDSM-aktiviteter kan avbrytas ögonblickligen, när som helst, och av vilken anledning som helst om den undergivna använder sig av ett så kallat säkerhetsord. Ett misshandelsoffer kan inte stoppa en förövare på detta sätt.
I BDSM-aktiviteter så behåller alltid den dominante kontrollen över sina känslor. En misshandlares känsloutbrott är okontrollerade.
Efter en BDSM-aktivitet känner sig den undergivna ofta tacksam gentemot den dominanta. Ett misshandelsoffer känner sig aldrig tacksam gentemot sin ”motpart”.
BDSM-utövare känner inte att de har någon inneboende rätt att på grund av deras kön, inkomst eller andra faktorer kontrollera deras partners beteende. Det gör däremot ofta de som begår övergrepp.
Nu är du varnad och informerad.
Vi hoppas att du som läser novellen nu vet vad BDSM står för.
HOMERUN
Hela den här novellen är en påhittad historia. Skulle personer, platser och händelse påminna om något/någon, så är det en ren tillfällighet och inget att bry sig om. För att göra det lite lättare så är novellen indelad i 25 kapitel.
Kapitel 1
Här irrar jag (Moa) omkring och vet egentligen inte var jag befinner mig någonstans.
Jag har kommit en bra bit ifrån husen i byn, men känner mig ändå inte säker. Springer omkring i den norrländska vildmarken, bara klädd i en konstig knallröd läderkorsett och ett par högklackade svarta läderstövlar som går upp en bit på vaderna är ingen klädsel för vildmarksliv. Säkert massa mil till närmsta bebodda plats och chansen att träffa på någon är inte så stor. Egentligen är jag lite villrådig, för skulle jag träffa på någon så skulle personen kunna rädda mig och se till så jag kommer tillbaks till civilisationen, men samtidigt så skäms jag lite över min klädsel och särskilt vissa detaljer på den.
Jag missade ju att berätta att mina händer sitter fast i korta kedjor vid midjan på korsetten och även med ett par ännu kortare kedjor precis ovanför armbågarna vid bröstkuporna på korsetten. De gör att händerna är omöjliga att röra mer än någon decimeter. Mellan benen har jag en metallförstärkt läderrem och i den sitter det en grov analdildo. Givetvis uppkörd i min bak! Som om inte det skulle vara tillräckligt, så har jag även ett rätt stort ägg (med några lösa kulor i sig) inne i fittan.
Inne i korsettens stela läderbystkupor hålls mina bröst på plats i ett par skålar med hål, där bröstvårtorna sticker ut med piercingringar genom vårtorna, så de inte kan komma loss och är omöjliga för mig att komma åt! Brösten guppar fritt inne i läderkuporna och det nyper till lite extra i bröstvårtorna när jag rör mig. Då rör sig även ägget i fittan och pluggen i baken, men inte tillräckligt för att framkalla någon skön orgasm. De höga klackarna på stövlarna gör att jag svankar ryggen och får in ännu mer av pluggen i mig, när jag går eller försöker springa. Känns som om jag fick ett rejält rövknull… hela tiden!
Varför tar du inte av dig det då, frågar du säkert.
Hade jag gjort för länge sedan om jag kunnat.
Bara ett litet, litet problem som måste lösas först. Mina handlederna sitter fast i kjedjorna i tjocka lädermanschetter som är hopnitade och därför omöjliga att få av. På stövlarna sitter hänglås och ett krafigare håller skrevremmen på plats i korsetten. Sitter på magen och är hur retligt som helst att se, men inte kunna få loss. Runt halsen har jag ett brett halsband och det är också låst med ett hänglås. Korsetten är hårt insnörd med snörena på ryggen och sedan stängd med en slejf som hålls ihop med en dragkedja, med dragskon uppe vid halsen. Ingen chans att nå den med mina fjättrade händer, fast den sitter förstås fast med ett buntband i en ögla. Jag kan nå fittan med fingrarna, men lädret och metallremmen är allt för kraftigt och den ligger väldigt tätt mot kroppen. Det är omöjligt att känna på fittan eller ens komma åt att smeka klitoris. Det är inte heller meningen att jag skall kunna göra det och egentligen har jag själv valt det!
Jag är så jävla kåt av grejerna i skrevet och att få brösten nypt, så jag skulle nästan ge vad som helst för att få nycklarna och komma ur den här dressen. Nycklarna har jag förstås inte heller tillgång till, men det är väl lika bra att ta allt från början.
© Tina WAMPyrella
Homerun
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.