George

Hmm, varför började jag skriva? Jag har alltid älskat kärlek och romantik, alltid längtat efter närhet och kärlek så länge det går att minnas, alltid tagit den där den gått att få och där verkligheten tagit slut eller varit för svår så har dagdrömmarna tagit vid.

Och jag har alltid älskat att skriva. Det blev dagböcker som var som noveller, lika…[Läs mer]

Kan bara instämma Sleepy, du beskriver det precis så som jag känner det med formlösa fantasier och just det där att spelas upp om och om igen med olika början och handling och slut. Jämförelsen med en CD som ska tryckas var slående bra. Här har vi förvisso möjligheten att redigera och förbättra eller radera och göra om men ändå ungefär precis så.

Så mallig kommer jag inte bli för egen del. Absolut största ödmjukhet och förmåga att lära av andra.

Absolut! Man ska ta åt sig av beröm och känna sig stolt över det man gjort. Men vissa personligheter funkar så att vi behöver ändå hålla en viss balans, så att man inte börjar bli högfärdig eller högmodig. Jag presterar bäst i ödmjukhet. Om jag börjar tro för mycket om min egen förmåga blir resultatet sämre.

Jag tycker det är lite synd att det ska kännas fel att vara stolt och mallig över det man har skapat. Borde det inte vara tvärtom? Att kunna uttrycka sig i tal, skrift, bild, musik eller vad det än handlar om är ändå en verkligt fin gåva. Hur många gitarrister avundas jag inte och önskar att jag hade deras talang.

Och känner man sig mallig och…[Läs mer]

Jag skrev 14 noveller innan jag för första gången använde ett namn i en novell (bjässen Björn på gymmet i “Storleksskillnad”). Numera använder jag namn oftare, men ofta är det motvilligt. Det bara krävs för att inte berättandet ska bli för rörigt. Men ibland finns det namn som passar perfekt, och ibland kan man hitta på lite roliga kopplingar mel…[Läs mer]

De verkliga berättelserna jag skriver byter jag sällan namn på karaktärerna. Lite dumt kan det vara OM någon skulle hitta hit och känna igen historien men den risken måste vara liten och jag behåller hellre namnet på personen som jag tycker om hellre än att kalla vederbörande för något annat. Ibland kan jag ta karaktärens smeknamn eller variant…[Läs mer]

Jag försöker kommer ihåg varför jag själv började. Jag tror det spelade in att jag plötsligt kände mig äcklad av porr och industrin. Substitutet blev noveller och ganska snart kände jag att jag hade något eget att bidra med.

Ganska snart upptäckte jag det som sen har blivit min starkaste drivkraft. Att skriva ner en fantasi gör den verklig. Int…[Läs mer]

Haha, ja, den känslan är speciell! Någon gång kan den vara smått panikblandad, om man hämtat lite väl tydlig inspiration från något som hänt eller sagts och kan plötsligt känner sig säker på att någon känner igen och fattar. Men oftast är det en kittlande känsla!

Jag har lite svårt att läsa mina egna noveller när de är nyskrivna. Jag kommer antingen att störa mig på misstag och diverse detaljer som jag missat, eller komma på nya, bättre idéer som det är för sent att lägga in.

Men det händer att jag råkar läsa en äldre novell, minst något år eller så efter publicering. Och då är det inte ovanligt att ja…[Läs mer]