Solglitter

Riktigt bra. Så mycket det går att få in mellan raderna asså.

Gudars skymning, de har ABSOLUT en lång historia .

Tack snälla!

Hähä jadu, de skrivs ju i stunden, så inte ens jag vet ännu hur det blir

Ooh men tack och bock, vad kul att höra att det går hem!

Gillar att du avtäcker deras förhållande inför våra ögon bit för bit. Vi får ana mellan raderna. Vi ser att de har en historia, en lång en. Vi anar vad det är. Vi blir nyfikna. Vill veta mer. Vi se. Vad som händer. Kanske, men bara kanske, få veta vad som hänt.
Det är så man skriver en novell.

De här novellerna är som ett långt förspel. Bygger upp mot något. Men när kommet klimax?

Måste sälla mig till den språkliga hyllningskören. Språket förmedlar inte bara berättelsen, utan också Maries karaktär på ett väldigt illustrativt sätt.
Det är kul att testa olika berättargrepp. Och kul att få veta hur det lyckades. Men det är bara att konstatera, experimentet lyckades.
Väldigt, väldigt bra.

Härligt

Mycket bra början på något…

Hah vilken fräsig liknelse! Kul kommentar 😀

Precis, ska det framställas virrigt och rörigt exempelvis i huvudet på någon eller någons beteende finns ju inget bättre sätt. Det är liksom kul att läsa. Man håller sig vaken ungefär som att köra längs en kurvig landsväg istället för bekväm rak motorväg.

Superbra. 🙂

Kul 😀

Jomen jag tänkte liksom att, okej det här är virrigt, bästa sättet att få fram det är genom det här perspektivet
(har snott inspiration om just jag-form från en hel del böcker, det är annars inte en skrivform som jag brukar använda mig av

Du vet nog redan att jag gillar ditt uttryckssätt och lite ovanliga stories. Och jag håller med, när man skriver lika röririgt som det ibland kan vara i huvudet så blir det väldigt bra och väldigt lätt att vara där. Det går inte alltid att förmedla på annat sätt.

Väldigt bra helt enkelt och ser fram emot fortsättningen.

Tjusigt 🙂

Gillar ditt språk. Får mig att vara precis där, i huvudet på Marie.