-
sammet wrote a new post 4 månader, 1 vecka sedan
Förutfattade meningar…– Prolog. Jag vaknar av att alarmet på min telefon ringer, jag ser på den och stänger av den. Jag sätter mig upp och tittar väg […]
Härlig fortsättning på föregående novell. Jag hoppas att ”fortsättnig följer”… 😉 Du kan ju inte sluta än… 🤗
En fantastiskt bra och välskriven novell om fördomar. Sådana har vi ju alla. Skulle ha varit intressant att veta hur det gick med grupparbetet. Innehöll även det fördomar om olika religioner? Och får Michael någonsin kontakt med sin pappa och svar på sina frågor? Att leva ihop kräver kompromissvilja. Har två så envisa personer som Erika och Michael denna förmåga i det långa loppet? Hur som helst: En underbar novell!
Hej
Tack för den fina och långa kommentaren. Alla dina frågor är upp till läsaren, min fantasi tog slut 🙂
//Sammet
De första adjektiven som dyker upp i mitt huvud en bit in i historien är”näpen”,
”söt” och ”rar”, men dessa ord kan ju användas ironiskt, så jag får väl satsa på
det främmande ordet ”feel-good”. Historien värmde mig i hjärtat.
I de grekiska, romerska och långt senare de franska dramerna fick författaren
ibland använda sig av en Deus ex machina för att få ihop ett lyckligt slut.
Intentionen i detta fall är att ”nörden” och klassens vackraste flicka ska ”få” varann. Det är ju i förstone helt otänkbart. Men så uppenbarar sig tidigt en Deus
ex machina i form av en lärarinna, som ”parar ihop” de två genom ett projektarbete.
”Jaget” vet om att han skiljer sig från mängden, men attraheras liksom den av
flickans fysiska skönhet. I hans föreställningsvärld är hon förstås ouppnåelig
för en ”nörd” som honom. Dessutom är hon ju också bara en ”dum blondin”,
Hur flickan ser på ”nörden” är i förstone inte klart. Kanske hon bara ser honom
som en nörd. Men genom det påtvingade samarbetet lär de båda sig att myterna
om nördar och dumma blonder just bara är myter. De växer också som människor
genom samarbetet. Båda är envisa, men lär sig att kompromissa.
Allteftersom fattar de tycke för varandra och det hela utvecklas till en kärlekshistoria. Inte bara det. Den ena parten är helt oerfaren på det
sexuella området men får på kort tid ”utbildning” av den andra parten och
visar sig vara en ”naturtalang”. Sammantaget skulle man kanske kunna kalla den
här historien för en ”utbildningsroman” i kortformat.
I vilket fall som helst är detta ingen ”porrnovell”. Knappt ens”sexnovell”. Den skulle nog utan vidare kunna publiceras i Svensk Damtidning och liknanade tidskrifter. De båda parterna har ett nästan försiktigt, modest språk när det
gäller det sexuella. Vid ett enda tillfälle hänger de sig dock till ”dirty talk”, och detta för att de tror att det skulle öka njutningen.
Novellen berör andra teman, som George tar upp i sin kommentar. De får
ingen utveckling, eftersom författaren valt att avsluta historien här. Jag tror
nog att de båda ungdomarna har en god chans till ett gott gemensamt liv.
När det gäller det formella, har jag två kommentarer. Situationerna beskrivs
ytterst detaljerat, ofta med korta meningar. Det borde jag som läsare reagera lite
negativt på, men märkligt nog gör jag inte det.
Däremot lite på att egennamnen nästan alltid läggs till i replikerna. Det känns för
mig lite krystat, stötigt ellergammalmodigt. En bagatell förstås.
I övrigt ansluter jag mig till Georges bedömning och kan också utropa ett ”Underbart!”
Hej
Ditt fantastiska svar imponerar på mig, jag har nog aldrig fått ett längre innan. Jag tar åt mig av ”kritiken” och slickar i mig berömmet som du ger mig. Jag är en ”sucker” för lyckliga slut. Det är alldeles för lite sådana numera i filmer och böcker. Jag gillar ”nörden” som sagt tack för tiden du lagt ner på ditt svar det uppskattas enormt mycket.
Är fortsatt lika bra som 1:a gången jag läste den.
Hej
Tack Jummi för den fina kommentaren 🙂