[RuterEss]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Haha! Jag minns att det kallades för ”porrpung. Kanske därför det kittlade lite extra 😇

[RuterEss]

Rösta upp

1

Rösta ner

::

Efter duschen i morse kunde jag konstatera att hyveln och rakgelen hade gjort sitt jobb … idag också. Och eftersom det är fredag gav jag det lite extra kärlek

För att svara på frågan om vem som bestämmer över kroppen kan jag bara utgå ifrån mig själv. Jag började, såvitt jag kan minnas, för runt tjugofem år sedan. Såg en artikel om ”manscaping”, som i sin tur ledde vidare till ansning av intimare delar av kroppen. Tanken kittlade. Så pass att jag bestämde mig för att testa och gjorde misstaget att köra med rakapparaten. Resultatet blev som Sleepy Aragorn beskrev det. Jävlar vad det sved 😅.

Men skam den som ger sig. Efter att den värsta svedan hade lagt sig gick jag på det igen, med hyvel och raktvål den här gången. Det blev mycket lyckat och det har varit min dagliga rutin sedan dess. ”Frisyrerna” har varierat, från att låta relativt mycket vara kvar till helt rent, det sistnämnda oftast då jag misslyckats med någon linje och beslutat att börja om från scratch.

Men varför? Valet var definitivt mitt eget. Jag ville testa, ville se hur det såg ut, ville veta hur det kändes, och kom fram till att jag trivdes väldigt bra med det. Det var inget s.k. ideal på den tiden, inte vad jag vet. Det fanns ingen uppmaning om att ”såhär ska det se ut”, snarare en hint om att ”såhär kan det se ut”. När sedan min partner själv tog steget (nej … jag övertalade henne INTE) så uppdagades dessutom en del nya vinklar på det hela.

Fördelar?
Det egna välbefinnandet, att det känns skönt och fräscht. Dessutom får jag, som man, möjligheten att känna igenom allt, inget är svullet eller gör ont utan allt är som det ska.

Soffy beskriver så väl, och med glimten i ögat, den praktiska aspekten. Inga hårstrån som hamnar i munnen och stör när man vill (och bör) vara helt fokuserad.

Sedan är det den visuella (vi killar är visst såna sägs det 😇), att slippa en massa hår som skymmer sikten. Man ser vad man gör.

Och så får vi inte glömma den taktila, när hud möter hud utan någonting emellan, ger absolut en förhöjd känsla av närhet.

Finns det inga nackdelar då?
Det är klart att det dagliga bestyret kanske skulle ses av en del som någonting negativt. Men det tar inte särskilt lång tid, ett par minuter extra i duschen, sen är det klart.

Underkläder däremot kan bli lite problematiskt. De flesta, kändismärken liksom klädkedjornas egna, har inte tillräckligt mycket utrymme. De har, i ärlighetens namn, inte ens försökt göra rätt. Alltihop kläms ihop i en liten klump, och just för att man har tagit bort den naturliga ”bufferten” blir det både varmt och klibbigt.

Bäst är de kalsongmodeller där paketet får ett eget utrymme, utan kontakt med t.ex. lår och ljumskar. String funkar bäst. Boxerbriefs kan också funka men det förutsätter att de har någon anordning, typ en ficka, där ”paketet” ska ligga.

Det talas om att det skulle vara ett sätt att skicka signaler, och det kan kanske stämma, men det förutsätter också att ens övriga signaler har resulterat i att man står där naken framför den andra personen och då är det ju i princip redan överspelat.

Visst … det ena eller andra ”utseendet” kan skänka lite extra krydda, få det att tända till lite extra, likaväl som det kan vara en dealbreaker och då är det ju över. Signalen är ju i så fall, förutsatt att man har valt sin avklädda framtoning av egen fri vilja, att ”det här är jag – taket it or leave it”.

[RuterEss]

Rösta upp

2

Rösta ner

::

När det gäller mina huvudpersoner, som oftast är män i min egen ålder, så är det bara att välja och vraka bland mina gamla klasskompisar. När jag ska döpa de kvinnliga karaktärerna så bestämmer jag mig först för hur gamla de är. Sedan söker jag på nätet efter de vanligaste flicknamnen just det år jag tänker mig att de föddes, eller som i novellen ”Olika, men ändå …” där jag sökte på vanliga persiska flicknamn och barberaren Farid (i Eskort-serien) som jag hittade på samma sätt.

Sedan finns det karaktärer som har en i allra högsta grad verklig förebild. Då utgår jag oftast ifrån deras riktiga namn och hittar något som är snarlikt, litegrann för att hålla bilden av den personen så klar för mig som det är möjligt.

[RuterEss]

Rösta upp

1

Rösta ner

::

Borde egentligen läsa mer, men tiden (och orken) låter mig inte göra det, inte utan att det går ut över mitt skrivande. Men det händer, och det händer även att jag kommenterar … förutsett att jag har någonting snällt att ”säga”.

[Författare]

Inlägg