[Nobelpris]

Rösta upp

3

Rösta ner

::

Att skriva är beroendeframkallande. En ventil för att sätta fantasier på pränt, men också för att utveckla den egna språkliga förmågan. Att överväga ord och formuleringar nästan in absurdum, att budskap och känslor förmedlas så att läsaren verkligen får den upplevelse man som skribent är ute efter.
Och varför erotik? Kanske för att det är bland det svåraste som finns att skriva. Att hitta rätt så att det inte bara blir mekaniska beskrivningar av kroppar, ställningar, könsorgan. Det finns risk för att det mer liknar ett porrfilmsmanus då. Att jobba mer med antydningar, personteckningar och kanske mer gestaltning är en utmaning som heter duga och som man nog aldrig blir riktigt fullärd i.

[Nobelpris]

Rösta upp

2

Rösta ner

::

Det är kul att se att det är en del som uppskattar lite längre alster. Med en längre historia går det att utveckla karaktärerna lite mer och ge utrymme för personernas tankar, idéer och fantasier.

[Nobelpris]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Jättekul att läsa om er andras skrivprocesser.

Så här ser arbetsgången ut hos Nobelpris:

En novellidé kan dyka upp helt slumpartat. Blickar som möts på stan, missade chanser i livet, slumpvisa möten och samtal på tåg etc.
Idén sätts på pränt med en synopsis med handlingens huvuddrag, huvudpersonernas egenskaper, möjliga cliffhangers om det är en längre (eller uppdelad) novell samt hur det hela ska sluta.
Därefter påbörjas arbetet med att brodera ut varje del. Ett arbete som kan ta avsevärd tid, och där formuleringar kan dyka upp i medvetandet lite när som helst.
De explicita erotiska beskrivningarna är nästan svårast. Risken är att det kan bli alltför mekaniskt och bara fyllt med snuskiga ord. Tredje eller första person? Hur mycket ska lämnas åt fantasin? Frågeställningarna är många.

Genomläsning och justeringar (stora och små) avslutar det hela. Konsekventa namn och beskrivningar? Hänger handlingen ihop? Slarvfel kan smyga sig in när man minst anar det.

[Författare]

Inlägg