matz

Så varför skriver jag erotiska noveller?

Började mitt skrivande på Hard.nu, fick blodad tand och det fortsatte sedan på ”mina synder, bubblan, mfl” och nu här.

Att skriva erotik är inte bara att skriva om sex. Det började så men gick över till att skriva om begär. Och begär är en av de starkaste krafter som finns i människans psykologi. Det st…[Läs mer]

När det gäller mina huvudpersoner, som oftast är män i min egen ålder, så är det bara att välja och vraka bland mina gamla klasskompisar. När jag ska döpa de kvinnliga karaktärerna så bestämmer jag mig först för hur gamla de är. Sedan söker jag på nätet efter de vanligaste flicknamnen just det år jag tänker mig att de föddes, eller som i…[Läs mer]

Jag har egentligen bara en grej med namn, och det är att välja dem utanför familje-/bekantskapskretsen (framförallt manliga namn).

I de rena novellerna vill inte jag få upp den mentala bilden av en vän eller släkting som har sex med en kvinna som, oftast, bygger på en kombo av verklighet och fantasi.

Sen är några namn närbesläktade på ”kvinnof…[Läs mer]

Absolut! Man ska ta åt sig av beröm och känna sig stolt över det man gjort. Men vissa personligheter funkar så att vi behöver ändå hålla en viss balans, så att man inte börjar bli högfärdig eller högmodig. Jag presterar bäst i ödmjukhet. Om jag börjar tro för mycket om min egen förmåga blir resultatet sämre.

Jag skrev 14 noveller innan jag för första gången använde ett namn i en novell (bjässen Björn på gymmet i ”Storleksskillnad”). Numera använder jag namn oftare, men ofta är det motvilligt. Det bara krävs för att inte berättandet ska bli för rörigt. Men ibland finns det namn som passar perfekt, och ibland kan man hitta på lite roliga kopplingar mel…[Läs mer]

Jag försöker kommer ihåg varför jag själv började. Jag tror det spelade in att jag plötsligt kände mig äcklad av porr och industrin. Substitutet blev noveller och ganska snart kände jag att jag hade något eget att bidra med.

Ganska snart upptäckte jag det som sen har blivit min starkaste drivkraft. Att skriva ner en fantasi gör den verklig. Int…[Läs mer]

Haha, ja, den känslan är speciell! Någon gång kan den vara smått panikblandad, om man hämtat lite väl tydlig inspiration från något som hänt eller sagts och kan plötsligt känner sig säker på att någon känner igen och fattar. Men oftast är det en kittlande känsla!