Lindoz

Riktigt bra serie! Denna är nog den bästa delen men alla ör grymma. Du beskriver otrohet så spännande o vackert på något konstigt sett.

Gillar verkligen denna serie! Fortsättning nu! Kanske fler nya män nu när frun är inkörd? Eller kanske ska den äkta maken få mer av Bertil än att bara känna på hans pung o slicka hans sås?

Detta är så underbart
Jag blir så kåt av att läsa om dessa underbara människor
Har runkat så gött ett par gånger till varje del
så nu väntar jag på nästa runk

Sagan blir ju bara bättre och bättre.
Nu vet vi damer dessutom att taekwondo kan vara bra att lära sig om man vill blir gift.
*anmäler mig direkt* haha =)

Här går det undan. Efter en veckas bekantskap är Erika både gift med Linus och
till och med gravid. Två rånare avfärdar hon med två kraftfulla sparkar. Men så är hon också Superwoman. Det visste vi inte riktigt. Inte heller Linus. Han är minsann ingen Superman. Utom i sängen kanske? Hur långt räcker det IRL?

Nu är detta förstås fiktion. Men jag följer utvecklingen med en juvenil spänning.
I och för sig förutsåg jag de senaste händelserna, men det ligger även en njutning
i att få en bekräftelse på ens förmodan.

Nu undrar jag förstås om Erika också är ett ess på det kulinariska området.

I vilket fall som helst ser jag fram emot fortsättningen.

Hoppas del 4 kommer snart 🙂

Härlig novell väntar på en fortsättning

Riktigt mysig novell, välskriven. Hoppas på fortsättning.

Spännande och snyggt uppbyggd , ser fram emot nästa del

Till Lindoz:

Hade inte tänkt skriva mer här, men du triggar igång mig.

På din direkta fråga svarar jag bara: Ja. Klass.

Tiden har på olika sätt sprungit ifrån den här gamla Dinon. Efter allt läsande

på den här siten har jag måst konstatera att nästan ingen använder pronomina

SIN och HANS respektive HENNES “rätt”. Det kan också i enstaka fall vara svårt

för mig att välja rätt. Men i följande fall borde det vara lätt.

Om det heter: “Han kysste hennes syster”, så är det inte sin egen syster han

kysste. SIN går tillbaka på (refererar till) subjektet.

Men om nu en större del av befolkningen gör fel, är det kanske dags att kalla det

“rätt”?

På vikingatiden användes pronomet HAN både i nominativ och ackusativ.

Dativformen HONOM började emellertid att användes mer och mer även i

ackusativ, och till sist ansågs den vara rätt i både dativ och ackusativ. I vissa

dialekter kvarlevde dock HAN som ackusativ. Och nu verkar det som att denna

företeelse slår igenom alltmer i riksspråket.

Änsålänge manar språkvårdarna oss att fortsätta med honom både i dativ och

ackusativ.

Men vi anses kanske vara “nördar”.

Stavningen är det lite si och så med här, trots att det finns stavningsprogram som kan hålla efter oss. Tar bara upp ett par iögonfallande fall. “Trots” stavas f.ö. så.

När vi rör oss utmed kanalen så går vi LÄNGS den. inte LÄNGST. Och det är

skillnad på GÅTT och GOTT.

Nu stänger jag språklådan, troligen för gott.

Tack för uppmärksamheten!

Och tack för dina nya bidrag Lindoz!

Trevligt att du äntligen hittade rätt!

Har läst denna långa fina serie på annan sida. Kul att du lägger upp den här där seriehanteringen funkar så bra. Har flera gånger tänkt tipsa dig om att flytta hit när jag gick vilse bland avsnitten.

Bra skrivet och det är väl dags att dom gör rollerna klara för varann. Han ger och hon tar, smärta på rätt sätt, ser fram emot nästa del

Skit i de elaka kommentarerna, du skriver underbart och jag gillar ditt språk härligt välskrivet, väntar på nästa

Spännande och välskrivet. Men är hon verkligen nöjd och orkar han med henne i längden? Ser fram mot fortsättningen.