John

Det här var det bästa jag läst på mycket länge. Jag skrattade, grät och hrm, njöt. 😉 Det fanns ingenting i detta som man inte trodde på. Sååå fint <3

Gud så härlig story, bifogar alla tidigare hyllningar, det bästa jag läst av alla noveller på nätet.

Hoppas att du är tillräckligt peppad att skriva mer för detta är starten på en hel roman om det sagolika livet för havsfamiljen.

Har läst en del av dina noveller utan att vara inloggad och de är alltid bra och rogivande.
Varmaste Hälsningar Henka

Helt perfekt ju!

Tack så mycket. Översätt och publicera den, vill gärna läsa. 🙂

Tack så mycket, så fantastiskt fint omdöme. 🙂

Surrealistiskt och ändå helt naturligt. Som en vacker saga. Härligt!

Tack så enormt mycket, verkligen uppskattat. 🙂

George och du skisserar verkligen upp bra uppslag till en möjlig, för att inte nu säga högst trolig fortsättning. Jag suger åt mig allt. 🙂

Tack för att du delar med dig av en så fantastisk berättelse, helt klart den bästa jag läst här.

Tack för en utomordentligt välskriven novell. Det här var utan tvekan en av de bästa jag läst på denna sida. En berättelse som verkligen har allt. Den var känslosam, sorglig, melankolisk, lycklig, euforisk, mystisk, erotisk, och sensuell. Din känsla för detaljer tillför ett djup och realism som lyfter storyn ytterligare. Grymt jobbat helt enkelt!!

Precis som George var inne på skapas en del frågor i slutet. Även om man inte får reda på, så borde det självklart finnas manliga sjöjungfrur. Hur skulle de kvinnliga annars reproducera sig i haven? Och om en manlig skapar avkomma med en mänsklig kvinna, blir det lika där att en människa kan föda både sjöjungfru/människa? En speciell tanke dock som dök upp hos mig; När barnen växer upp, har de “mänskliga” samma djuriska sexualdrift som de vattenlevande, eller är de mer sedesamma?
Hur som helst… Fenomenalt skrivet!!!

Keep up the good work!!

Mvh Lucky-guy

Grymt bra novell! Jag skrev själv en sjöjungfrunovell för länge sen, fast på engelska, men din är bra mycket bättre.

Åh, jag trånar efter en fortsättning men vill inte pressa dig. Tänker själv på Hans Christian Andersens balett “The Little Mermaid”.

Tack. 🙂 NÄr jag skrev hade jag tankar på att ge mer inblick i Sereias liv och familj, låta henne ta Liam dit tex men då skulle jag behöva använda magi för att göra det möjligt för honom att se den världen och det ville jag inte. I alla fall inte bara för att presentera honom för familjen och någon riktig story för det har jag inte, i alla fall inte just nu.

Men tack för frågorna. Fullt möjliga uppslag och det gör mig som sagt alltid ont att behöva skiljas från omtyckta karaktärer. Just nu är jag, som alltid efter en avslutad process, lite mentalt “utmärglad” (på ett skönt sätt) så vi får se vad som händer sen. 🙂

Sagolikt vacker berättelse. Den är läst med stark inlevelse i hur det skulle kunna vara med en lite annorlunda familj. Några frågor som dök upp under läsningen: Hur har Sereias släkt tagit upp hennes markbaserade eskapader? Är sjöjungfrur alltid kvinnliga? Finns det manliga “sjöjungfrur” precis som det finns manliga “sjuksköterskor”?
Kanske frön för en fortsatt skildring. I vilket fall som helst ser jag fram emot en fortsättning.

Tack så väldigt mycket. Det var omöjligt att dela den.

Jag skrev den så att det inte skulle komma någon fortsättning, men sådant vet man ju aldrig. Jag har svårt att skiljas från mina karaktärer. Vad skulle man vilja läsa om i en sådan fortsättning?

Så otroligt bra, fascinerande och fängslande. Så fin och jag skulle verkligen vilja läsa en fortsättning. Du skrev att den var lång men jag njöt av varje ord