Forumsvar skapade
-
FörfattareInlägg
-
::
Oj… Ett ämne jag tänkt starta men som känts lite jobbigt faktiskt. 🙂
Jag kan nog inte riktigt svara på din fråga eftersom jag inte, vad jag vet, blivit bedragen i mitt nuvarande långa äktenskap. Däremot har jag själv varit den som varit otrogen… Ganska många gånger. Ingenting jag är stolt över och skämts mycket över men numera mer förlikat mig med. Det kan jag tänka mycket om.
Däremot känner jag mig ganska säker på att jag inte skulle känna den sortens upphetsning om min partner bedrog mig, om hon eller andra skickade bilder. Jag blev naturligtvis också sviken och bedragen i ungdomen och där fanns inte några känslor av upphetsning, ens mätbara med mikroskop.
::Tack alla för era synpunkter. Vi får många och en hel del leder faktiskt till något konkret.
Den här gången har vår utvecklare skapat funktionen för moderserier eller samlingar som vi har valt att kalla det.
Tanken är just en huvudsamling som samlar flera serier, ungefär som en TV-serie med säsonger och avsnitt.
Den kommer inte vara tillgänglig för alla användare. Den är mer tänkt för er som har en tanke och bygger ett litet universum av era noveller och vet precis hur ni vill ha det. I annat fall riskerar det att bli rörigt.
Ni kan redan se nu hur några har gjort. I huvudmenyn finns sidan “Våra samlingar”.
Är det så att man känner att det här är grejen för mig så kontaktar man redaktionen och presenterar kort sitt upplägg så att vi ser att det kan fungera så som det är tänkt och att man förstår upplägget. Ni är några som redan fått chansen att använda upplägget och det ser bra ut.
::Kan skriva under på allt det där också. Både att reda ut en kink och gärna också skriva om något jag inte tror är min grej för att “provtrycka” känslan. Då kan jag ofta känna mig “klar” med det efteråt och känna just ett lugn.
Men sedan också har det fått mig att förstå att, eller snarare varför jag i verkligheten dragits till en viss typ av människor och det har blivit lättare att se ett mönster vilket kanske mer är intressant än terapeutiskt. Man kan ju minnas att hon var sådan, och hon var lite så också osv. Men när jag skriver novell på novell så blir det ett tydligt mönster, lika tydligt som de gånger det inte har fungerat särskilt bra.
Det har i alla fall gjort att jag mår bättre och är gladare och ja, kanske lite lugnare i själen sedan jag började framför allt publicera sådant jag skrivit under många många år.
Ett sådant litet exempel (det finns många) är novellen “Flickan på gatan utanför”. Den handlar om en verklig väninna som dog när vi var unga tonåringar i en olycka utomlands. Jag har alltid varit säker på att hon skulle ha varit en viktig del i mitt liv fortfarande om hon fått leva. Efter hennes död hade jag en och samma dröm som återkom om nätterna och sedan levde jag om drömmen som dagdröm, att hon kom tillbaka och levde men var ändå död på något sätt. En tid senare träffade jag hennes dubbelgångare, åtminstone själsligt, inte direkt utseendemässigt och även rösten var hennes kopia.
Dagboken har legat länge och sakta växt till den novell som nu finns publicerad och efter att jag la upp den så kändes det helt plötsligt helt bra, som om jag var “klar” med det. Hon finns kvar i mina tankar men inte längre som något smärtsamt eller jobbigt.
Så visst har det fungerat som lite egenterapi alltid. 🙂
::Förstår. Nu skriver ni som par och hade jag och min partner också skrivit tillsammans är jag helt säker på att det hade sett helt annorlunda ut. Jag skulle inte alls kunna känna mig fri att skriva om vad eller vem jag vill, helt återgivna verkliga händelser, verkliga händelser utspädda med fantasier eller rent påhittade historier. Däremot hade det varit roligt på ett annat sätt om man hittar en bra modell som funkar vilket ni verkar ha gjort.
::Jag minns aldrig namnen på de jag uppskattade förr. Jag började läsa sexnoveller på gamla Fidonet och UseNet och framåt. Av de jag kommer ihåg handlar det mest om folk från Bubblan som aldrig hängde med över hit. Mrs Robinson, Zarina, Zanzibar och Adventure XY (tror jag ett par kallade sig), och Blyerts tror jag han kallade sig, försvann från Bubblan innan den stängdes ner har jag för mig, precis som Zanzibar.
Från Mina Synder, trots att det var lite skitigt där en del så fanns många väldigt bra författare och många bra som kunde skriva bra om väldigt kontroversiella teman. Ni som hängde där minns säkert att där kunde det skrivas både det ena och det andra.
Slutligen saknar jag några tjejer jag lyckades värva från Sexnovell som var här en stund men sedan valde att lämna sidan. Om det berodde på bristande feedback för att Erotopia var betydligt mindre i början (och fortfarande är liten jämfört med Sexnovell) eller om det handlade om en del mäns fantastiskt ouppfostrade beteende i privata chattar kan jag inte svara säkert på.
Men din tråd berör så mycket mer inom mig. Alla dessa sidor drivs mer eller mindre privat och alla sidor som lagt ner, Mina Synder, Bubblan med flera, alla texter som gått förlorade och aldrig mer kommer kunna läsas, författare som slutat skriva och bytt bana i livet, kanske i värsta fall också lämnat jordelivet, det gör mig ledsen. En enorm skatt som bara går förlorad.
Men det är ju så det är, ingen, eller väldigt få vill betala för sådant här, ens för att publicera och inte ens vår ganska blygsamma peng för att stötta oss. Om mina och Johans förutsättningar i livet förändras, precis som det gjorde för Bubblans ägare så försvinner sidan och allt går förlorat.
Nu vill jag säga två saker:
1: Det är ingen kritik mot någon. Jag har själv aldrig betalat för sådant här. Det har inte funnits i tankevärlden ens förrän Fröken H meddelade att Bubblans tid var förbi.
2: Jag har inga som helst planer på att lägga ner sidan. Mitt varmaste tack till er fåtal som bidrar och jag kommer fortsätta så länge jag själv får lön och kan gå och andas. 🙂
Men min poäng är just det, att så lite kan göra att så mycket går förlorat. Därför sitter jag och uppenbarligen andra också och tänker på de som inte finns publicerade längre, med stor sannolikhet på att en privatperson tröttnat eller inte längre har råd. För den som tror att en sådan här sida är billig att driva misstar sig. Billigare förr när man nästan kunde ha en server hemma i vardagsrummet. Själv hade jag två servrar uppkopplade privat stående på mitt skrivbord på mitt förra jobb.
Those were the days my friends. 🙂
::Intressant det där med återhållsamhet när det gäller utseende. Jag är själv ganska sparsam med det i text helt enkelt för att jag tycker det är svårt förutom längd, hår- och ögonfärg, kroppsform och ibland mun, näsa och ögon om det är något som känns värt att nämna.
Jag har alltid avundats de som kan beskriva både människor och miljöer väldigt bildligt och hur folk reagerar med miner, ansiktsuttryc etc. Jag tänker att en del människor bara har den förmågan, jag har den inte.
Jag har nog tänkt att jag ursäktat min usla förmåga med att det inte är så viktigt men det stämmer nog faktiskt. Ibland stämmer en röst inte alls in på utseendet på en person och jag som gillar namn kan också tycka att det blir fel ibland.
Men i text tycker jag också om att göra mig en egen bild av mycket av det som inte skrivs, precis som jag ibland kan uppskatta inte allt för detaljerade erotiska beskrivningar. Ibland skriver jag bara inledningen om den är romantisk eller vad det nu är, men precis när det sker lämnar jag ibland karaktärerna och läsaren får själv bygga för sitt inre vad som hände. Samtidigt kan man känna sig lite pressad att vara detaljerad i sådana här historier eftersom syftet är att kåta upp varandra. 🙂 Men jag strävar minst lika mycket, eller lite mer efter att beröra och berätta historien runt omkring.
Men då fick jag lite stöd för min usla förmåga till väldigt detaljerade person- och miljöbeskrivningar. Jag har nog lättare för att beskriva en viss känsla, dofter eller smaker eftersom jag tycker det sätter sig hårdare i minnet.
Men jag har människor i min närhet som är alldeles enastående på att beskriva både hur människor ser ut, hur de ser ut att känna och sätta ord på varje linje i ansikte och varje uttryck i ögonen och varje rörelse och analysera det. Det kan jag bli avundsjuk på. Kunde jag det skulle jag nog skriva mera sådant.
Men jag tänker att vi är både olika bra på att sätta ord på sådant som vi är olika bra på att göra oss inre bilder. Jag har väl livlig fantasi och har lätt för att göra mig egna bilder, höra röster på karaktärer och virtuella vänner här medan andra kanske behöver mer detaljer i hur någon ser ut för att exempelvis gå igång på det.
Men ja, text is da’ shit. 🙂
::Exakt och olika historier klarar mer story mellan sexscenerna än andra. Ett one night stand på krogen där man i vanliga fall i verkligheten inte skulle veta så mycket om varandra så skulle det i text bli fel. Samtidigt kan man skriva en sådan historia om karaktärernas väg dit och under tiden och efterspel.
Så allt går men det förutsätter att det finns något intressant och relevant att berätta. Annars blir det bara dravligt.
::Superspännande tråd. 🙂
Jag gillar både film men väger helt klart över mot textform och text med ASMR (bakgrundsljud) är jag svårt förtjust i.
Det största problemet med film är ändå kvaliteten, bristfälliga skådespelare och minst sagt bristfälliga manus. Man kan få bläddra väldigt mycket rörlig porr för att hitta något som inte gör mig irriterad eller cynisk och då har liksom lusten kommit av sig. Jag sparar de fåtal klipp som har allt det där jag kräver, bra bild, absolut perfekt ljud, skådespeleri och inte ett manus som liknar något snabbt ihoprafsat på en postitlapp, typ oskuldsfull dotter bjuder plötsligt ut sig i köket och ger sig hän galet till pappa utan minsta reflektion hur det gick till för det hade man inte tid med.
Så kan det absolut ofta vara i textform också. Kåt pappa där alldeles för ung dotter plötsligt vill knulla som besatt eller kåt tränare för flicklaget som plötsligt möter oväntade framgångar. Det kan vara samma bläddrande efter kvalitet även i textform och känslan kan vara den samma.
Men i text har man åtminstone möjlighet att uttrycka mycket av det där som inte är lika lätt på film. Hur och varför karaktärerna hamnar där de hamnar och handlar som de gör, hur karaktärerna känner och man har också större detaljer att beskriva sexscenerna med många ord. I film har man bara det visuella och auditiva och då kräver det liksom mer av bild, ljud och manus för att ersätta eller komplettera det vi kan få med bara fler ord och ett rikligt språk och en bra berättarteknik i text.
Så kan jag få en väldigt välskriven text och dessutom kryddad med ASMR på en skicklig hög nivå, då är jag i paradiset. 🙂
::Okej, det var kanske inte riktigt det jag tänkte mig heller. Anledningen till att man skriver finns det en egen tråd för. Det här var åtminstone meningen att mer höra vad skrivandet gör med en. Om det hjälper en att bearbeta, läka sår, glömma eller inte glömma och lägga saker bakom sig.
Jag vet, det är lite flummigt men jag fick den känslan när jag skrev om en fantasi om min moster till exempel. Plötsligt kunde jag lägga fantasin bakom mig och känna mig klar med den. Det kan lika gärna bero på att jag inte är 17 år längre och hon inte är 38 och skitsnygg och inte ens särskilt trevlig.
Kanske lite för flumig tråd. 🙂
::För mig har skrivandet alltid varit avgörande. Jag började skriva dagbok som tolvåring. Min barndom var tuff på många sätt med hemska hemförhållanden de första 15 åren, mycket mobbing och ensamhet i skolan och ingen att prata med innan jag började acceptera sofforna hos kuratorer. Jag hade ingen att dela med och ingen som orkade lyssna och jämnåriga var för unga för att vara det stöd jag behövde.
Dagboken var den plats där jag kunde skriva helt ofiltrerat exakt som jag kände. Bristen var väl att ingen ifrågasatte eller sa emot eller gav några goda råd. Men skrivandet gjorde ändå att jag såg egna mönster och provade nya metoder när de gamla inte fungerade.
Samma när jag blev en mer erotiskt medveten varelse. I dagboken kunde jag skriva om allt som hände likväl som allt jag dagdrömde och fantiserade om. Där fanns ingen skam och ingen som dömde eller sa vad som var rätt och fel att känna. Dagboksanteckningarna blev väldigt ofta väldigt detaljerade och i princip färdiga noveller, bara att renskriva och förbättra. En fjortonårings språk är inte detsamma som det jag har idag *dagens understatement*.
Det slår mig ganska ofta när jag skriver både om verkliga händelser och dagdrömmar att när de är nedskrivna så lyfts de från hjärtat, oavsett om de är en angenäm eller mer plågsam börda. Det betyder väl inte att jag slutar tänka på dem men jag vet att det är nedskrivet och jag kan gå tillbaka och läsa (vilket jag ofta gör) Det är också skönt att publicera här. Även om ingen, eller väldigt få vet vem jag är så finns det ändå publicerat.
Ska man vara riktigt djup så kanske det som skrämmer mig mest inför att människor dör, är allt som går förlorat. Alla minnen och erfarenheter och upplevelser, tankar och drömmar. Det handlar så klart inte bara om erotik även om det är centralt just på den här sidan.
Jag kan bara konstatera att jag mår som bäst när jag löptränar eller skriver eller sitter med någon av gitarrerna. Olika uttrycksformer.
::Hej. Det är egentligen inget fel, mer ett litet otyg vi nog inte kommer komma till rätta med.
I det här fallet var det författaren som publicerade en uppdatering av ett äldre avsnitt vilket författare kan göra för att fixa till stav- eller språkfel etc i sina noveller.
Funktionen att följa författare och serier kan tyvärr inte känna av om det är en helt ny novell eller en som bara uppdateras. Då får du en avisering oavsett. Och det var del 1 som publicerades så du hamnade på rätt del.
Vi ska lägga till en liten fotnot i mejlet man får om att det även kan vara en uppdaterad novell.
Superbra att du reflekterade över det.
-
FörfattareInlägg






Tack, kul att det når fram. Det är (minst) en del kvar.