Cristobal

Vi är nog många som är ”sålda” på dina alltid välskrivna verk. Så i mitt fall även denna gång. Men jag tillåter mig ändå att påpeka ett par saker. Ibland bryter du
mot stilen. Att jämföra ena huvudpersonen med en ”skållad gris” och den andra
med en ”kokande korv i en kastrull” får väl anses vara ”olycksfall i arbetet”.

Än mer stör mig de ev…[Läs mer]

För mig är detta ett gripande, tragiskt drama. Den sedesamma hustrun provoceras av sin egen älskade man till otrohet. Detta delvis i kärlek till hustrun som han önskar skänka den sexuella lycka han inte längre kan ge henne. Genom en potent kollega. Hjärtskärande.

Hustrun kämpar tappert mot frestelserna men ”naturen”(ormen i paradiset…[Läs mer]

Jag skulle kunna skriva många rader här, men det bästa jag kan göra är

att sammanfatta så här:

Non plus ultra!

Har fått uppbära kritik för att jag använt ett gammalt skånskt uttryck som kan missförstås.

”Hundans” är ett utrop av förvåning, förbluffelse beundran, med uns av avund.

Alltså positivt laddat. En svagare synonym är ”väldans” som finns i riksspråket.

Ser f.ö. att Lindoz fortsätter med samma fart. En svensk Agatha Christie?

I s…[Läs mer]

Väntar otåligt på en fortsättning. Det som tagit mig mest är förförelsescenen.

Med enkla ord trollar du fram en intensiv spänning. Det ären konst det! Som

väcker min beundran och avund.

Den här tyckte jag om. Som tagen ur verkligheten. Både hjärtskärande och

varm. Det vackra slutet är inte helt osannolikt. Om man har tur, kan man stöta

på nån som Hasse. Men han är förstås unik.

Tyvärr gjorde jag mig skyldig till ett stavfel. Det heter ”repetitivt”. Ursäkta!

”Det var hundans” undslapp mig, när jag såg att du redan gladde oss med ett
nytt bidrag. Det är fart och fläkt över historien – utan att det känns jäktat.
Sexet intar en naturlig plats och känns inte så repetetivt som i de flesta historierna här. Allt känns välbalanserat. Ligger nog en del jobb bakom, men
det har lönat sig. För oss läsare. S…[Läs mer]

Ett öga gråter, ett ler. Och i mitt stilla sinne undrar jag:

HUR ska det gå (ihop)?

Framgick det inte tydligt nog?

Otrohet ogillar jag. Men en oanständig historia kan jag svälja. Särskilt om den

är berättad med lätt hand och glimten i ögat. Och det tycks denna historia vara.

Med en liten knorr på det mer eller mindre ”öppna” slutet som inbjuder till en

fortsättning.

Återigen vacker historia med målande vackert språk (endast ett kort ord som

bryter stilen) utan överlastning. Välproportionerad, kärleksfull sexskildring.

Harmoni. Feel-good. Med en liten twist men med stor verkan på slutet!

Underbart!

I vanliga fall avskyr jag öppna slut. Känner mig sviken av författaren och rentav

olycklig. Liksom andra här engagerar jag mig mycket känslomässigt i historien.

Och känner i det här fallet starkt för Felix som upplevt salig lycka och alldeles

strax förlorar allt. Vilket trauma han måste leva vidare med!

Nog om det.

Nu påpekade j…[Läs mer]

I vanliga fall måste jag, till familjens frustration, alltid analysera och dissikera, men

inte i det här fallet. Det skulle förstöra för mycket. Delphine är och förblir i mitt

perspektiv ett mysterium. I det gamla manssamhället fanns det en etablerad

föreställning om ”kvinnans outgrundliga väsen”. Och jag offrar nu åt den

förestä…[Läs mer]

Superbe! Har njutit av två läsningar. Men rekommenderar en korrekturläsning.

Felöversättningen av ”antiquite´s” är flagrant. Därutöver några onödiga ”slarvfel”.

Cristobal

Har redan läst två gånger. Första läsningen naiv, okritisk njutning. Andra kritisk

skärskådning av hur Axel snickrat ihop sitt mästerbygge den här gången.

Fascinerande att följa hur Adams undermedvetna strategi har sin nedbrytande

inverkan på Agnes moral från första början. Än mer att vara inne i hennes hjärna

och se hur hennes logis…[Läs mer]

Andra sidan sjön?

Ditt rykte gick före dig. Nu kan jag ansluta mig till hyllningskören och mumla:

Litterär kvalite´.

Vacker saga. Vackra ord. Vackert slut? Platsar vackert här!

Ytterligare en finstämd ”Pärla” av Axels hand. Kategori: Ensamstående mor

och son finner ny och lycklig gemenskap. Uppfyller klassicismens dramaturgiska

krav på enlighet i handling, tid och rum. Med ett fåtal personer.

Skeendet utspelas med endast två i stugan resp. bastun inom ramen av 24 timmar,

Deras mål är gemensam erotisk lycka.…[Läs mer]