Svar till: Inspiration och skrivprocesser – låt oss prata om det!

[Mxmeralda]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Att hoppa mellan huvuden sker när det inte är självklart vem det är som tänker eller gör något eller när läsaren inte förväntar sig det. Jag vet inte ålder på folk här och om hur troligt det är att folk läst (och läst om) Harry Potter, men där finns ett solklart exempel i första boken.

Det är quidditch-match och, förutom i första kapitlet, så har vi hittills i boken bara följt Harrys tankar. Helt plötsligt så får vi, utan förvarning, läsa om vad Ron och Hermione håller på med på läktaren. Det här är något vi omöjligen kan veta eftersom att vi som läsare ju bara följer Harrys perspektiv.

Tyvärr har jag sett folk även göra det här i Jag-form. Dvs. de skriver om jag gör det här, och det här och det här och nu tänker och känner hon såhär. Som Jaget så kan du aldrig veta vad någon annan känner och tänker. Du kan bara redogöra for hur personen reagerar och vad hen säger.

Många tycker att en tredje person som befinner sig en bit bort från allt kan bli rätt opersonlig. När du går in i andras tankar och känslor så kommer du inte hinna göra det allt för mycket och därför får karaktärerna sällan ett djup. Det går att undvika det genom att låta vissa karaktärer ta mer plats och få längre stunder. Det blir lite som att zooma in och ut mellan karaktärerna, vilket väl är det jag försöker att göra. Men ju mindre jag gör det; destu bättre tycker jag faktiskt att det blir.

Jag ogillar verkligen ”en incestfamilj blir till”-serien för att jag går för fort mellan personerna och därför hinner de aldrig bli intressanta. Sista avsnittet är dessutom en total soppa av karaktärer där det blir svårt för läsaren att ha koll på vem det är som jag skriver om.

I Emma-serierna däremot så är det Huvudpersonens perspektiv som har överhand och de andra karaktärernas känslor och tankar har bara småroller. Vist. Vi får reda på vad alla inblandade i de två första avsnitten känner under sexet, men det används främst för att förklara deras relation till huvudpersonen.

I avsnitt tre så finns det en rad om vad någon anna än huvudpersonen känner och jag tror att det tar till avsnitt sju innan vi får en längre scen med en annan karaktär där Emma inte ens är med. Och jag är faktiskt inte supernöjd med den övergången även om den kanske funkar 😀

Jag återkommer ofta till den här diskussionen i ämnet när jag blir osäker 🙂
https://www.reddit.com/r/writing/comments/jgmedr/why_is_head_hopping_considered_bad/