-
sammet wrote a new post 4 månader, 1 vecka sedan
Att gå vidareDenna är faktiskt helt nyproducerad… – Prolog. Jag ser på de andra, de ser inte på mig. Vi rusar ut på trappan och vi sjunger […]
Tack, Lars! Har väntat på din kommentar 🙂
Aktivitet
Senaste nytt
Sök novell
Kategorier
Dölj Innehåll
Här kan du välja att dölja innehåll från den eller de kategorier du inte önskar se.
Hantera innehåll!Kommenterat
Tack. Det kommer en fortsättning.
Underbar, en lång novell som håller mig kvar i berättelsen hela tiden. Vill fortsätta läsa för att få veta vad…
Så bra, härligt beskrivet, välkommen tillbaka
Tack så mycket! 🙂 Det kommer komma en uppföljning på den här…
Det var mycket mysigt och bra skrivet… Hoppas att det blir en fortsättning på novellen….
Tack så mycket ☺️
Åh, tack så mycket för de fina orden! Jag gillade verkligen att skriva den här novellen, det kom väldigt naturligt.…
Tack Swehn!
Åh tack så mycket!😊😊
Tack så mycket ☺️
Härligt att höra!
Åh tack! Kul att den berörde så mycket!☺️
+1 på den. Det vore inte dumt med någon sorts indikation om novellens längd.
Kanske redan någon som föreslagit, har inte orkat läsa alla kommentarer. Inte en kategori, men skulle inte novellerna ha en…
Mästare är tillbaka!!! Tack för denna Sammet.
Kan bara hålla med dig Jörgen. Vi får hoppas att det inte dröjer så länge tills det kommer flera av Sammet.
Ren läsglädje!
Tack sammet.
Tack för era fina kommentarer de värmer jättemycket 🙂
En liten rättelse sammet. Hans föräldrar är farmor och farfar, inte mormor och morfar.
Hej
Tack det är fixat nu 🙂
Idag kommer jag inte med en uttömmande kommentar men vill ändå höra av mig.
Den här historien ställer krav på läsaren. Eller ska vi hellre kalla dem för utmaningar?
Vi har vant oss vid stream of consciousness. I ETT medvetande. Här är det flera.
Perspektivet ändras ständigt, och jag har lite svårt att hänga med. Upptäcker
ingen markör för övergången från den ene till den andre. För mig flyter allt ihop.
Det hindrar mig inte att läsa vidare. Det är den här novellen värd. Jag slarvar
förstås lite med läsningen. Stannar inte upp för att fundera eller begrunda. Vill
komma vidare i historien. Och pausar först när jag kommit till det som vi kanske
får kalla det lyckliga slutet. Det är väl ett gott betyg?
Då pusslar jag i efterhand ihop några pusselbitar. Det var kanske meningen att
läsaren skulle göra det?
Detta är på ett sätt ett modernt Romeo-and-Julietdrama. Huvudpersonernas familjer och släktingar står emot varandra. Det är också ett porträtt av en ung
människas kamp mot det trauma han bär med sig genom hans närmastes tragiska
död. Och det självhat han hyser på grund av det faktum att han fick överleva.
Något i skymundan kämpar Isabella sin kamp för att komma loss, bland annat
från den dominanta mamman.
De två huvudpersonerna synes till en början vara rätt omaka men finner varann.
Den sexuella attraktionen hjälper dem att finna en kärlek som håller. Som förhoppningsvis i viss mån helar. Familjelyckan står i alla fall runt hörnet.
”All´s well that ends well!” (I´m a sucker too)
En sak som jag har hakat upp mig på är Viktor. Vad har han att göra i den här historien? Och skjutningen? Enligt min mening borde han antingen utgå
eller utvecklas närmare. Och det förhållande som Isabella har med honom?
Det är lite märkligt att hon har ett förhållande med en svårt kriminell person.
Hej
Det var ett lika uttömmande svar som sist. Jag är överväldigad att du tar dig tiden till att göra det. Angående övergångarna så är det de tre punkterna som inte är tydliga markörer? Du hade velat ha en tydligare brytning? som till exempel *** sen en ny rad? Viktors deltagande är väl mest en figur för att visa att hon dansar på den farliga sidan så att säga. En markör för hur djupt hennes avsky mot sin mor och den andra ”världen” faktiskt är. Jag böjer mig i ödmjukhet för den långa och utförliga feedbacken och riset och roset.
//sammet