Filosof wrote a new post 11 månader sedan
Min bror och jag | Del 1VARNING! Alla karaktärer är påhittade och har ingen koppling till verkligheten. De handlingar som utförs mellan två syskon är påhittat och bör inte läsas a […]
Här kan du välja att dölja innehåll från den eller de kategorier du inte önskar se.
Hantera innehåll!Och en lite rörande kommentar!
Fin personteckning. En lite rörande historia. Jättebra helt enkelt.
Roligt sätt att skriva historien på. Har sett nåt liknande tidigare, men det är fortfarande väldigt kreativt. Det funkade faktiskt.…
Ja, det fick bli en Sandra. Tänkte på att jag ”snodde” ditt namn, men jag kände så starkt när jag…
Ännu ett mästerverk! Riktigt riktigt bra, som alltid!
Det tarvar en fortsättning. Snyggt
🙏 Tack! Riktigt bra! 😊
Snyggt, bra skrivet
Underbar novell som vanligt!!!! Härligt att du är tillbaka! //En annan Sandra..
Fantastiskt och jättefint beskrivet otroligt bra och målande. Tack så mycket
☺️🙏
Du har lyckats igen (som vanligt) Håller med övriga om att den förtjänar en fortsättning.
Som vanligt så skriver du helt underbart. Får aldrig nog av dina historier.
Mycket bra novell! Som andra sagt, väl värd en fortsättning 🙂
Fina ord! Alltid svårt att veta vilka av ens idéer som flyger, skönt att det inte bara är jag som…
Härligt, annorlunda slut, hoppas det kommer en del till eller två
Annorlunda.. Aj då, det låter inte bra. Självklart kommer det mer. Del 2 är skriven och klar, vi får se vad slutet på den föreslår.
Superbra och som upplagt för en fortsättning. Jag tyckr inte slutet var annorlunda. Hur ska jag säga, jag tycker sådana ”sidohändelser” gör historien mer rimlig och trovärdig jämfört med om två syskon skulle börja ha sex och sen bara äta pizza som om ingenting hänt, det vore mer orimligt.
Mycket fin historia.
Tack så mycket.
Absolut, det bör ju finnas något mer än samlag efter samlag. En novell / historia / berättelse betyder ju inte en händelse som upprepas genom olika metoder. Jag föredrar att slänga in lite händelser här och där, det gör noveller mer levande!
Ja sexet blir så mycket mer hett om man får veta vilka de är, varför det blir som det blir och hur känner de och vad händer sen.
Precis. Karaktärer utan egenskaper är bara tomrum. Det är ett djupt oändligt hål. Det behövs en historia bakom varje person.
Precis. Jag vill som läsare tro på det jag läser, oavsett om det är Sci Fi eller fantasy. Det ska kännas som om det är sant även om det inte är det, annars känner i alla fall jag ingenting.
Och en syster som i ett försök att sansa sig, slänga sig ur sängen och slå sig, det är på något sätt ganska rimligt. Sedan hoppas jag såklart ändå att det kommer gå som det går haha 🙂
Exakt. Sen finns det tonvis med pang på berättelser skriva just för det där wow och sen drar man eller rubbar ut en. Men om man istället får sitta i 10 minuter och läsa ett intro, sedan 10 till för förspel och resten är akten och mer information om karaktärerna, då blir det mer intressant läsning.
Det är min plan. Att hon hela tiden ska bli osäker och inte riktigt komma till den stora akten på ett tag. Mycket fram och tillbaka helt enkelt. Det blir mycket tänkande i hur det hela kommer spela ut sig.
Tack för en jättemysig och fin berättelse.
När jag skriver mina historier så försöker jag att tänka att hur orimligt det som än händer är så måste det kännas sannolikt att det kan hända i den värld jag byggt upp.
Du bygger upp karaktärernas tidigare relation utan att brodwra ut den mer än nödvändigt. Det gör att vi kan få lära känna mer av deras historia, om du vill, eller fortsätta att följa det som händer i följande delar.
Och slutet är för det första riktigt kul. Men det är ju förstås också en reaktion på hur långt över gränsen de håller på att gå.
Älskar det här!
Man tackar!
Jo men precis. Med dessa två vill jag att Adam ska vara mer drivande än Ida, men att Ida också vill. Däremot ska det ta lite tid då hon måste brottas med tankar om rätt och fel, att klivet är väldigt stort trots att de sover vägg i vägg och har nära till varandra. Det ska kännas som om det är ett stort tomrum och vikten av samlag är som att bestiga ett berg med värkande ben.
Jag försöker att inleda med lite information som är rimligt till delens längd. Sen kan man skriva in mer senare så att man får veta lite mer vid varje tillfälle. I del 2 så har jag tryckt in lite mer, men även där behövs det inte så mycket. Hela serien ska så klart utspela sig ur Ida’s perspektiv, och det blir lite knepigt att få in information om hennes mamma och pappa men jag ska försöka.
Det jag kan säga är att varje del mer eller mindre ska starta där föregående del slutade, men utan att behöva förklara hur det är att äta en pizza i detalj. Vi vet alla hur middagar går till. Men det löser sig. Jag har lite planer på att kanske få in något tillfälle där de kan bli påkomna, alltså utanför hemmet. En resa kanske, skolan, något helt enkelt.
Jag satt där, tänkte skriva om den stora akten. Men sen kände jag att Ida borde tycka att det var fel och gå undan. Men att bara stänga in sig känns inte mänskligt. Nervositeten gjorde att hon skadade sig och mer eller mindre distraherade sig själv av det.