-
John wrote a new post 1 år, 2 månader sedan
Småstadsidyll #7 – BussresanBusstorget i Västervik Det var synd att säga att det bara var kallt — det var svinkallt. Termometern hade passerat -25° och andedräkten rök ur våra munnar. […]
Mums
John wrote a new post 1 år, 2 månader sedan
Småstadsidyll #7 – BussresanBusstorget i Västervik Det var synd att säga att det bara var kallt — det var svinkallt. Termometern hade passerat -25° och andedräkten rök ur våra munnar. […]
Här kan du välja att dölja innehåll från den eller de kategorier du inte önskar se.
Hantera innehåll!Mums
Och en lite rörande kommentar!
Fin personteckning. En lite rörande historia. Jättebra helt enkelt.
Roligt sätt att skriva historien på. Har sett nåt liknande tidigare, men det är fortfarande väldigt kreativt. Det funkade faktiskt.…
Ja, det fick bli en Sandra. Tänkte på att jag ”snodde” ditt namn, men jag kände så starkt när jag…
Ännu ett mästerverk! Riktigt riktigt bra, som alltid!
Det tarvar en fortsättning. Snyggt
🙏 Tack! Riktigt bra! 😊
Snyggt, bra skrivet
Underbar novell som vanligt!!!! Härligt att du är tillbaka! //En annan Sandra..
Fantastiskt och jättefint beskrivet otroligt bra och målande. Tack så mycket
☺️🙏
Du har lyckats igen (som vanligt) Håller med övriga om att den förtjänar en fortsättning.
Som vanligt så skriver du helt underbart. Får aldrig nog av dina historier.
Mycket bra novell! Som andra sagt, väl värd en fortsättning 🙂
Som alltid en välskriven novell. Visst kan man träffa nya intressanta människor på bussar och tåg och det var ju synd att det inte byttes telefonnummer i det här fallet. Med en sådan dysterkvist till karl som mötte henne vid bussterminalen kanske hon hade behövt en vän att prata med.
Ser fram emot nästa avsnitt. Blir det påskresa till Göteborg?
Tack så mycket. Inte påskresa men resmålet kan stämma. 😉 Har du läst den på Bubblan tidigare måntro? 😉
Men åhhh… vilken… ahh! Underbart! Är det nåt jag är svag för är det noveller med spontana eller oväntade möten mellan personer som inte känner varandra så bra, eller för all del, inte alls. En smygande och successivt ökande laddning mellan huvudpersonerna är också väldigt effektfullt. Det ökar njutningen av att läsa så mycket, det engagerar. ”Va?! Redan slut?” är ett kvitto på det. Som grädde på moset oväntad utveckling, också något jag älskar. Oavsett vilket håll det går.
Välskrivet och välkomponerat. Snyggt!
Välskriven som vanligt, blir bortskämd. Kanske de ses igen och får byta nummer