Det här är del 1 av 1 i En snuskhummers bravader

Vem är den där Zielberg egentligen? Ja, det korta svaret lyder naturligtvis: en sorglig figur.

Fast det finns faktiskt också en längre och i någon mån mera komplicerad berättelse, som kanske inte direkt förklarar men åtminstone redogör för hur det gick till när en förtappad själ formades. Ta bara en sådan sak som att vara född på självaste julafton i herrans år 1965. Det var sannerligen en olycka för mina stackars föräldrar. Barndomen är emellertid till största delen höljd i glömskans förlåtande dimma, vilket jag är mycket tacksam över, redan Freud visste ju hur illa det kunde gå på grund av allt som hände en under uppväxten. Fast det är förstås till men för en memoarförfattare, det där med det dåliga minnet. Eller också förhåller det sig precis tvärtom.

I alla händelser så är det min bestämda övertygelse att könsdriften är den faktor som framförallt definierar en person. Vid slutet av dagen, som engelsmännen säger, så handlar allting om sex. Visserligen finns det nog många som inte går med på att så är fallet. Men den förnekelsen kan ju inte förändra vår essens.

Somliga beskriver sig själva med yrkestitlar. Andra lägger vikten vid sin natur och kallar sig exempelvis intellektuell eller renlevnadsmänniska. Själv betraktar jag mig främst som vällusting. Det är i och för sig en presentation som knappast gör sig i alla sociala sammanhang men om man verkligen ska vara uppriktig, och gå till botten med sig själv, så måste man kunna säga sanningen. Jag är en snuskhummer. Det är så jag är konstituerad.

Min första riktiga flickvän hette Annika. Hon var en av alla nya bekantskaper man gjorde under gymnasietiden och vi var båda sjutton år fyllda när vi blev tillsammans. Men tyvärr var rädslan för graviditet och känslan av att inte räcka till ständiga följeslagare i vårt förhållande, extasen var sällan himlastormande och ibland uteblev den helt, vilket dock inte hindrade att vi var ett par i flera år. Förmodligen var vi inte fullt kompatibla sexuellt men sådant förstår man sig inte på när man är ung.

Och det märkliga var att trots att Annika i kompiskretsen ansågs vara en äkta tiopoängare (alldeles för snygg för honom, hörde jag någon viska bakom min rygg) så tyckte jag att hennes förgrämda gamla morsa var sexigare… Såhär i efterhand begriper jag ju att det var en händelse som inträffade sommaren 1982 som präglade mig. En omtumlande upplevelse som för evigt lämnade ett avtryck i mitt innersta väsen och fick till följd att mina böjelser i första hand kom att riktas mot erfarna damer, snarare än oskuldsfulla tonårsflickor.

Jag var sexton och ett halvt och hade ännu inte sett en naken kvinna, annat än på bild förstås. Men min längtan efter mjukt hull och varm hud var olidlig… Pornografi var en sak. Inom det området ansåg jag mig vara tämligen erfaren, rent av en riktig konnässör. Fast jag trånade efter den äkta varan, jag misstänkte att det fanns en artskillnad mellan fiktion som man avnjöt i ensamhet och handlingar som utspelade sig mellan människor i verkliga livet. Inte för att det ena behövde utesluta det andra men ändå… Det förelåg vissa pockande behov, så mycket stod klart.

Semestern tillbringade vi ute på landet hos mormor och morfar. Tillsammans med mamma och styvfarsan och alla mina småsyskon så trängde vi ihop oss i en liten undantagsstuga med kök och kammare, själv fick jag ligga i sovsäck uppe på loftet. Mina två morbröder bodde med sina respektive familjer i varsin husvagn som de hade parkerat på gårdsplanen och det var ungar i varenda buske. Fast alla de kusinerna var yngre än mina syskon. Jag hade ingen jämnårig att umgås med.

Min enda äldre kusin var nämligen inte där. Hon hade rest utomlands tillsammans med sin pappa. Hennes mamma, alltså min moster Gunilla, var emellertid närvarande och hade dragit vinstlotten: hon bodde i gästrummet uppe på vinden i det stora huset. Där och då ansåg jag att det var en smula orättvist, det fanns ju gott om plats inne hos mormor och morfar, men idag inser jag att gamlingarna behövde få lite lugn och ro, åtminstone om kvällarna. Egendomen var ju trots allt nedlusad med stojande barnbarn.

Men oj så besviken jag var över att min stora kusin inte fanns på plats! Hon var bara ett år äldre men redan förra sommaren hade hon sett ut som en vuxen, ganska annorlunda mot exempelvis de flesta av mina klasskamrater. Chère cousine kunde säkerligen handla på Systembolaget ifall hon så önskade. Och jag mindes så väl hur hon hade trippat runt, mycket lättklädd, under värmeböljan i fjol… Vidare var jag förstås medveten om att flickan ifråga ansåg att undertecknad var en omogen bortkomling. Fast det spelade strängt taget ingen roll, vi skulle inte få tillfälle att ses denna ferie och jag tvingades styra mina begär åt något annat håll.

Eftersom jag inte hade kunnat smuggla med mig några herrtidningar hemifrån så fick fantasin duga. Men tanken kräver underlag och moster Gunilla blev min hemliga förälskelse. Om matematiken är korrekt så var hon fyrtiofem år sommaren -82 och i mina ögon väldigt vacker, jag var oerhört attraherad av henne och när Gunilla spatserade omkring i klänning och solglasögon såg hon nästan ut som en filmstjärna. Tyckte jag, åtminstone. Och hennes fina bakdel var ju bara den ett fullgott skäl till självbefläckelse.

Sedan en tid tillbaka var Gunilla skild från min kusins pappa vilket hade föranlett en del tisslande och tasslande, till exempel råkade jag en gång höra mamma säga “hon går ju ut med en ny karl varje vecka…” Jag insåg att det var elakt skvaller men hoppades ändå att det var sant. De korta stunder jag lyckades smita undan allt familjeliv så ägnade jag mig åt att onanera och försöka föreställa mig vad alla de där männen gjorde med min kära moster.

Fruntimmersveckan var het och den mesta tiden tillbringades vid sjön som låg på bekvämt gångavstånd från morföräldrarnas gård. Kvinnorna hade alltid hel baddräkt när de tog sig ett dopp, sedan satt de under parasollet i blus och solhatt eftersom det enligt mamma fanns risk för hudcancer ifall man exponerade sig alltför hänsynslöst och det var knappt att de visade benen ens en gång. Gunilla var undantaget. Hon solade i bikini. Jag var helt fascinerad av den där lilla tygtriangeln som täckte hennes allra heligaste, på något underligt vis framhävde den lika mycket som den dolde… Hennes mogna lekamen var sannerligen tilltalande.

En vacker dag när vi var på stranden hela gänget som vanligt så kröp Gunilla omkring på alla fyra, hon letade efter något som hon hade tappat i sanden och jag fick naturligtvis resning när jag såg henne i den ställningen. Bikinitrosan hade åkt in i stjärtskåran och det hade bildats en bulle… Plötsligt tittade hon upp och undrade om jag hade käkat blängsylta.

Jag kände hur jag rodnade och fick inte fram ett ord. Gunilla flinade och jag ville sjunka genom jorden. Men så svankade hon och rumpade upp sig lite extra, som en katta i mars. Sedan vände hon raskt, satte sig på filten och rättade till sin minimala klädsel; därefter plockade hon upp en veckotidning och betedde sig på det hela taget som ingenting hade hänt. Alltsammans var förbi på ett ögonblick. Och jag visste inte ifall hon hånade mig eller om hon bara skojade eller vad det nu var frågan om?

Samma kväll firade vi morfars födelsedag. Det var dukat ett långbord i bersån. Jag såg att det fanns en ledig plats jämte Gunilla men tvekade, kanske ville hon inte veta av mig efter incidenten på badplatsen? Men när hon märkte att jag inte kom till skott så klappade hon uppfordrande på bänken bredvid sig. Efter att jag hade slagit mig ned så lade hon vänskapligt armen runt mina axlar och ruskade om mig ordentligt.

Du är ju min favoritkille, sade Gunilla, det blir väl mysigt att sitta här tillsammans?

Och jag vart alldeles varm inombords. Middagen blev en livlig tillställning med en massa flams och folk som pratade i munnen på varandra, ungefär som det brukade gå till när våran släkt samlades. Men efter att all maten var uppäten, och kaffet och konjaken nästan var slut, så behövde Gunilla gå iväg ett slag. Hon reste sig hastigt innan jag hann lämna plats, tydligen var det bråttom och hennes skinkor strök emot mig när hon klämde sig förbi.

Ska bara gå och kissa, snart tillbaka, kvittrade hon.

Sorlet runt bordet var ganska högljutt. De vuxna var helt klart gladare efter att de hade fått sig en avec eller två. Gunilla stannade upp och såg sig om innan hon vände tillbaka och lade handen på min skuldra, lutade sig fram och satte läpparna tätt intill mitt öra.

Lova att du inte smyger på mig när jag hukar i gräset, viskade hon.

Sedan försvann människan iväg och jag ville men kunde inte följa efter, hon hade väl i och för sig just förbjudit mig att göra det fast vad menade hon egentligen? Synd att jag var så blyg och oföretagsam… Men innan jag visste ordet av var hon tillbaka.

Du gjorde väl inget dumt nu, mumlade Gunilla. Inte trodde jag att du var en sådan fluktare…

Hon klappade mig på kinden när hon passerade, samtidigt som hon kastade en lång blick ner mot min gylf. Och jag kunde inte hitta på något vettigt att säga.

Men när kalaset var slut och alla hade gått och lagt sig så kunde jag inte sova. Privatlivet uppe på loftet var begränsat. Jag närde ingen önskan om att tillfredsställa mig till ljudet av syskonens snörvlande sömn och från kammaren hördes även styvfarsan dra rediga timmerstockar. Det enda jag kunde tänka på var moster Gunilla och jag var så kåt att jag höll på att förgås; hoppet stod till att kunna smita iväg någonstans dagen därpå för att om möjligt få utlopp för lustarna. Jag somnade väl så småningom men det var ingen behaglig natt.

Nästa förmiddag kom meddelandet att det fanns kattungar i granngården. Alla barnen ville såklart gå dit och titta på dem. Saft och bullar skulle visst också serveras. Men morfar och morbröderna tänkte äntligen ta itu med det där som behövde åtgärdas på taket i det stora huset, så de var upptagna med byggarbete. Mamma menade att jag inte alls var tvungen att följa med, om det nu var så att jag föredrog att sticka iväg på egen hand istället. På något underligt vis förstod hon mig nog bättre än jag anade och genast började jag fundera över vart jag skulle gå. Begäret närmade sig oroväckande nivåer.

Vad jag inte hade räknat med var att Gunilla inte heller hade några planer på att gulla med kattungar. Kusinerna och mammorna hade redan gett sig iväg när jag stötte ihop med moster på gårdsplanen. Hon såg att jag hade ränseln på ryggen och frågade vart det bar hän.

Ut på promenad, sade jag fåraktigt. Eller, alltså, till badet, menar jag…

Gunilla log brett och undrade oskyldigt vad jag egentligen brukade göra under alla mina så kallade promenader runt om i trakten? Hon hade noterat att jag försvann iväg ibland. Eller snarare ganska ofta?

Inget särskilt, sade jag och kände hur svetten började rinna. Men ibland vill man bara vara för sig själv…

Jo, det förstås, sade Gunilla, visst kan det vara skönt att vara ensam… Riktigt skönt till och med, inte sant?

Jag tordes inte säga något mer. Gunilla berättade att hon för sin del hade siktat in sig på hoppklipporna. Platsen kallades så eftersom berget var brant och vattnet djupt, man kunde dyka där men för småbarn var det mindre lämpligt. Dessutom låg stället på andra sidan sjön, det var rätt långt om man kom från vårt håll och bilväg saknades. Fast då det var lite avsides beläget så brukade man också få vara ifred. Veckan innan hade jag faktiskt varit där och spillt min säd på hälleberget; givetvis var det fina moster som jag vid det tillfället hade haft i tankarna… Och nu tänkte hon gå dit. Det var ett tecken från himlen.

Får jag följa med, sade jag.

Det lät så konstigt när jag pratade. Och jag ångrade mig genast, skulle inte ha sagt något alls, det framstod ju som att jag tiggde och bad, hon skulle säkert göra narr av mig… Men Gunilla yttrade bara helt lugnt att det vore väl trevligt ifall vi gjorde sällskap.

Vandringen gick över stock och sten. Stigen var smal och jag såg till att Gunilla fick gå först, hennes gungande höfter var fantastiska att skåda. Det var bara att försöka njuta så gott det gick av föreställningen… Men så stannade Gunilla plötsligt. Jag var nära att trava rakt in i henne.

Visst hade hon sagt någonting, kanske ställt en fråga men jag hade inte lyssnat, upptagen som jag var av att studera hennes kropp och dagdrömma om både det ena och det andra. Gunilla undrade i lätt ton vad jag gick och tänkte på? Jag kunde bara stamma fram obegripliga fraser och hon skakade på huvudet och suckade. Vi promenerade vidare men efter en stund stannade hon igen.

Titta, sade Gunilla, en liten orkidé mitt i blåbärsriset…

Det tunna tyget stramade över hennes rumpa när hon böjde sig framåt och rörde vid plantan. Jag kände hur det blev kladdigt av försats i kalsongerna. Hur länge till skulle jag stå ut?

Så himla fin, ser du? sade Gunilla.

Ja, mumlade jag, den är underbar…

Hon stod kvar ganska länge och putade med baken. Det var på samma gång härligt och frustrerande, fanns det ens någon förlösning i sikte? När vi fortsatte mot målet så frågade Gunilla om jag hade flickvän. Av någon anledning tyckte jag att det var väldigt pinsamt att berätta exakt hur det låg till, så jag uttryckte mig ganska svävande.

En gullig grabb som du har väl inte svårt att träffa tjejer, sade Gunilla. Eller?

Jag kände att det hettade i kinderna när jag ansträngde mig att byta samtalsämne. Men Gunilla gav sig inte. Hon hävdade att det inte alls var något att skämmas för, om det nu var så att man aldrig hade haft någon hjärtevän, det var väl inget konstigt, om man var i min ålder? Och viktigast är ju att man gör det som man har lust till… I tonåren är det naturligt att prova sig fram, smaka på livet och utforska allt möjligt, sig själv om inte annat… Det snurrade i skallen på mig, vad pratade hon om egentligen?

Väl framme kunde jag konstatera att precis som förväntat så fanns det inte en levande själ på platsen, förutom vi två förstås. Jag satte mig på en sten och knöt upp skorna. Fjärilarna dansade vilt i min mage. Å ena sidan hoppades jag att bulan i mina byxor inte skulle väcka uppmärksamhet, å andra sidan önskade jag att mitt sällskap skulle se hur det var fatt och förbarma sig över mig. Fast jag vågade inte tro på det senare.

Herregud vad svettigt det blev, sade Gunilla, jag måste nog hoppa i direkt.

Hon klädde alltså av sig. Utan brådska vek Gunilla noggrant ihop alla sina persedlar, varenda en, och lade i en liten prydlig hög. Spritt språngande dök hon från klippan. Efter en kort simtur stod hon åter på landbacken och drog fingrarna genom håret och vattendropparna på hennes hud glittrade i solskenet… Att skyla sig var tydligen inte aktuellt.

Gunilla höjde frågande på ögonbrynen när hon märkte att jag stirrade på henne. Hon undrade om inte jag också skulle bada? I ett fåfängt försök att slita blicken från den nakna kvinnan flög jag upp och började fumla med min packning. Då hörde jag henne säga att jag inte skulle genera mig, vi var ju ensamma här och våta badkläder vill man väl helst slippa? Utan att tänka efter så tog jag av allt och kastade mig huvudstupa i sjön.

Vattnet dämpade inte min erektion. Under ytan syntes det väl knappast men vågade man verkligen kliva upp igen? Jag var en smula bekymrad över att min utrustning var så klen (killarna som medverkade i porren var i alla fall väldigt mycket större) fast samtidigt så längtade jag efter att få blotta mig. Risken var förstås att Gunilla skulle bli besvärad, eller kanske ännu värre, att hon skulle skratta åt mitt tillstånd. Men så upptäckte jag att hon låg på mage och soltorkade, det såg nästan ut som hon sov. Och fortfarande utan en tråd på kroppen… Man kunde bli vimmelkantig för mindre.

Snabbt klättrade jag upp på berget, lindade in mig i ett badlakan och slog mig ner, inte bredvid utan snarare lite snett bakom Gunilla. Jag låtsades vara sysselsatt med att torka håret medans jag sneglade på henne. Hur skulle jag kunna avstå, det var ju fullständigt orimligt att låta bli, hon låg ju där till allmänt beskådande? Åh, hennes ljuvliga stuss tog andan ur mig… Och där syntes något annat också. Som kan ha varit det mest upphetsande jag sett. Någonsin.

Ett par blygdläppar tittade fram i den lilla klyftan mellan skinkorna och låren. Jag var förtrollad. Det var nästan ofattbart. Fast plötsligt så vaknade Gunilla till liv och viftade bort ett flygfä, därefter vred hon på huvudet och gav mig en sträng blick, jag visste inte vart jag skulle ta vägen… Men så lade hon sig tillrätta igen, fortfarande framstupa, med ansiktet vänt bort från mig. Sedan skedde miraklet: hon särade på benen. Bara ytterst lite visserligen men ändå… Och strax därpå, långsamt, nästan omärkligt, så särade hon lite mer, och sedan lite, lite mer… Till sist så hade jag full insyn.

Situationen eggade mig bortom allt förnuft. Gunilla såg annorlunda ut, jämfört med tjejerna i porrtidningarna. Kanske för att detta var på riktigt och inte i en fotostudio? Men jag var desperat, jag stod inte ut längre… Handduken täckte mitt skrev. Det var värt ett försök och jag vädjade till högre makt om att inte bli avslöjad medan jag diskret smög in näven under bomullsfrottén.

Fast det bar sig inte. Vig som en säl vältrade modellen runt och intog en halvliggande pose där hon stödde sig på armbågarna. När scenförändringen ägde rum så slutade jag genast smeka mig själv fast det var försent, Gunilla hade redan hunnit uppfatta vad som pågick. Och hon hade ganska roligt åt det. Men jag ville bara dö.

Det var värst, mumlade Gunilla, vilken liten kåtbock…

Jag mådde nästan illa och kände att tårarna var på väg att tränga fram. Gunilla blundade och vände ansiktet mot solen. Hon fnissade och frågade om det stämde att jag var en riktig snuskhummer som tände på gamla tanter? Jag kunde ingenting säga och visste inte vad jag skulle ta mig till, ståndet var fortfarande stenhårt men jag höll också på att skämmas ihjäl. Var allting förbi nu?

Runka på du bara, sade Gunilla. Jag ska inte berätta för någon, detta stannar mellan oss…

En ängel passerade över berget. Inte ett moln syntes på den klarblå himlen. Sjöns yta låg spegelblank och luften dallrade i hettan. Gunilla hasade lite närmare mig, hon strök sakta med fingertopparna längs min underarm och jag rös i hela kroppen. Sedan drog hon resolut bort handduken som dolde min mandom. Och jag tyckte att mitt hjärta bultade så högt att det ekade i nejden.

Tänker du ofta på sex, viskade Gunilla. Får jag se hur du gör när du onanerar? Vad brukar du fantisera om?

Dig, sade jag inte eftersom jag inte kunde förmå mig att svara, det var liksom alldeles tjockt i halsen. Efter viss tvekan fattade jag min arma lem men tordes inte göra så mycket, jag insåg att gränsen var nära, därför satt jag bara stilla och höll den i ett krampaktigt grepp… Gunilla undrade om hon skulle hjälpa mig. Jag nickade frenetiskt; sedan tyckte hon också att jag skulle ställa mig upp och då gjorde jag henne till viljes. Men benen darrade när jag reste mig och jag var tvungen att stå bredbent för att inte börja svaja.

Gunilla föll på knä framför mig. Hon kupade handen runt mina värkande testiklar och masserade mjukt, det pirrade och svirrade som aldrig förr… Hennes andra hand slöt sig om min stake och började pumpa. Rytmen var smeksam och det kändes ganska annorlunda, väldigt mycket bättre faktiskt, jämfört med när man gjorde det själv. Men ilningarna som fortplantade sig genom underlivet var välbekanta.

Jag stålsatte mig och bet ihop fast det hjälpte inte. Gunillas flinka fingrar drev mig obevekligt mot det som jag hade längtat efter så länge och varför försökte jag ens hålla emot? Hon ökade takten och då gick det för mig. Äntligen var plågan över, äntligen fick jag tömma min stinna pung!

Sperman sprutade rakt i synen på min älskade moster. Hon blev överraskad och ryggade tillbaka, knep ihop ögonen, spottade och fräste… Men hon mjölkade mig oförtrutet, ända till den sista droppen. Konvulsionerna var så starka att jag nästan hade svårt att hålla mig upprätt.

Och jag fick panik, man borde väl ha förvarnat på något sätt? Fast samtidigt var det en otrolig lättnad. Efter att ha varit upphetsad jag vet inte hur länge var det så vansinnigt skönt att äntligen få utlösning. Det var sannerligen omtumlande, en sådan genomgripande orgasm hade jag inte varit med om förut.

Efter en evighet vågade jag titta ner på Gunilla. Förmodligen var det inte såhär det skulle gå till; jag kunde väl aldrig tro att detta var vad hon hade förväntat sig? Våra blickar möttes. Min säd glänste i hennes ansikte. Och plötsligt befann sig min slokande lem i Gunillas mun, det kändes inte alls som jag hade föreställt mig men det var ändå helt fantastiskt, trots att ståndet var på väg att lägga sig. När hennes tunga cirklade runt mitt ollon blev det nästan som en elektrisk stöt.

Så enkelt var det alltså att bli av med svendomen! För även oralt samlag måste väl räknas? Eller? Men jag konstaterade också att det här scenariot sannolikt var en notabel del av mitt öde. Detta är nämligen typiskt för mig: alltid på tvärs i omvända världen, även om man vinner så är nederlaget definitivt. Och när jag för allra första gången får fellatio, då sker det efter att jag redan har kommit.

Det blev ett bitterljuvt slut på den korta sagan med moster. Jag tillnyktrade brutalt från kärleksruset när Gunilla gick omkring de följande dagarna och uppträdde som om ingenting hade hänt. Hon var inte det minsta flörtig längre… Och jag försökte närma mig henne fast utan framgång, troligtvis en följd av att jag inte visste hur jag skulle bära mig åt. Vid ett tillfälle kallade hon mig sötnos, det är sant, men inte riktigt med samma tonfall som när man talar till en älskare. Och det blev aldrig något mer.

Fast hur det än var så hade jag ju minnet. Under många år handlade min längtan alltid om Gunilla. Att jag träffade andra kvinnor och gjorde många nya erfarenheter hade ingen betydelse, det var moster som dominerade mitt känsloliv. Jag kunde när som helst blunda och framkalla bilderna av hennes nakna kropp och tänka på hur hon eggade mig till galenskapens rand… Det var hågkomster från en högre rymd. Eller kanske en förlorad ungdom.

Gunilla blev min första hjärtesorg. Men hon skänkte mig också en första inblick i hur härligt livet trots allt kan gestalta sig. Och det var ju gott så.

 

En snuskhummers bravader

• En snuskhummers bravader, del 1: Moster Gunilla