Pigan hade gjort Charlotta helt klar för kvällen. Allt smink avtvättat, korsetten satt lösare snörd och den vida nattsärken var på. På huvudet hade hon nattmössan, för det kunde fortfarande bli lite småkallt frampå morgonen, när brasan i spisen slocknat. Nu låg hon i sin säng och bara ett stearinljus tänt vid nattduksbordet. Kärlekshandtaget låg fortfarande bakom gardinen vid fönstret. Egentligen ett dumt gömställe. Om Charlotta tänkt sig för, så skulle hon förstått att pigan varje kväll drog igen gardinerna, för att göra rummet mörkare och hålla borta den värsta nattfukten. Som tur var så upptäckte inte pigan sidenpåsen ikväll, men hon måste hitta ett bättre gömställe.
Klockan var sen. Alla hade säkert sökt sig till sina nattläger. Av personalen, var det husfrun, inspektor, rättaren, trädgårdsmästaren och stallmästaren, som sov i huvudbyggnaden. Deras rum låg i östra flygeln, ovanför storköket och tjänstefolkens arbetsrum, medan herrskapsfolkets rum var i den västra. Alla andra på godset, drängar, pigor, hästkarlar och trädgårdsfolk, hade sina rum i lilla längan bakom huvudbyggnaden.
Mor och far sov på första våningen, jämte stora biblioteket, en bra bit från Charlottas kammare. Hon hade själv fått tinga den vackra kammaren på andra våningen, med det stora fönstret. Hennes småbröder, Carl och Christians båda kammare låg bredvid, men de bodde detta år istället på mors fädernegård, för guvernanten undervisade numera där. Mor hade tyckt att Charlotta inte behövde mer undervisning, för nu var hon så välutbildad, som man kunde kräva av en adelsdam. Säkert fick det inte plats så mycket mer kunskap i hennes skalle. Hon skulle ändå giftas bort med en rik adelsman, så det hade bara varit onödigt att slösa på guvernantens tid.
Det tyckte Charlotta var underbart skönt. Slippa både småsyskonens snokerier och den stränga guvernantens eviga läxförhör. Nu kunde hon göra vad hon ville om dagarna, men mesta tiden satt hon vid fönstret och dagdrömde.
På nätterna var det helt tyst i övre västra flygeln, förutom på vintrarna, då en lillpiga fick vara eldvakt i huvudbyggnaden och höll eldstäderna med ved. Hon gick då runt och fyllde på kakelugnar och öppna spisar, så att huset höll sig någorlunda varmt. Nu närmade vi oss sommaren, ingen lillpiga behövde tassa runt i huset. Eldstäderna fick slockna när sista vedstyckena från kvällen brunnit upp. Charlotta kunde därför ostört göra vad hon ville om nätterna. Hon brukade då ta täcket och sätta sig vid fönstret och titta på stjärnorna, men ikväll hade hon andra planer.
Charlotta var helt säker på att ingen skulle höra henne, då hon smög upp och gick på tå till fönstret. Fort tog hon upp påsen med ”saken” och återvände tyst som en katt till sin säng. Drog upp nattsärken så den hamnade under hakan. Ett finger letade sig ner till skåran. Förundrat märkte hon att den redan var lite våt. Hon öppnade fort sidenpåsen och greppade kärlekshandtaget. Testade medsamma om det återigen gick att föra in den i hålet.
Fast hon inte följt Amelias instruktioner, gled det in. Den här gången betydligt lättare. Hon låg under täcket och drog sakta i staven. ut… in… ut… in…
Den varma känslan smög på henne och hon började andas fortare. Förra gången hade lyckan kommit så fort.
Om jag inte smekte sig ovanför staven, utan istället tog på brösten och bröstvårtorna, kunde man hålla på längre då? Charlotta krånglade in ena handen innanför korsettens överdel, som dolde halva brösten och fick tag i ena bröstvårtan. Den var stenhård och samtidigt som hon klämde den mellan tummen och pekfingret, gick det som en pisksnärt, ner mellan benen på henne.
Helt underbart att hon kommit på det här. Visste Amelia och andra kvinnor att man kunde göra så här också? Nästa gång Amelia kom, skulle hon avslöja den här hemligheten för henne. Då var det i alla fall två som visste om det.
Hon hann inte fundera så mycket mer, för nu började magen dra ihop sig och nu viste hon att lyckan var väldigt nära. Den här gången blev det ännu mer av det sköna underbara. Hon kunde knappt sansa sig. Kärlekshandtaget blev återigen kramat av hennes hål. Hon lät det vara kvar där inne. När hon äntligen kunde andas som vanligt, knep hon ihop med låren, så ”saken” inte skulle kana ut. Nu hade hon blivit sådär våt mellan benen igen, fast hon absolut viste att hon inte kissat ner sig.
Hon ville prova mer och tog därför tag om båda bröstvårtorna. Det gick nya piskrappskänslor ner till hennes hål. Hon tryckte ihop låren så hårt hon kunde och knep med stjärten. Kärlekshandtaget kändes så skönt inne i henne och med hjälp av fingertrixet på båda bröstvårtorna, så kom lyckan en gång till.
Charlotta var genomvåt av svett och det där konstigt våta mellan benen. Ansträngningen hade gjort henne jättetrött. Hon orkade i alla fall dra ut ”saken” och torka av den och lägga den i påsen innan hon somnade. På morgonen vaknade hon helt utvilad. Leken med kärlekshandtaget hade gjort henne mer avslappnad och nu kände hon sig riktigt utvilad.
Plötsligt kom hon på att sidenpåsen måste gömmas på ett säkert ställe, innan pigan kom in och gjorde henne redo för dagen. Mindes att ena väggpanelen satt lös.
När hon var liten, hade hon gömt skatter bakom den. Vackra stenar och glasbitar, som såg ut som ädelstenar. Hon öppnade panelen och stoppade in påsen. Hade precis åter lagt sig i sin säng, när pigan kom och knackade på dörren och gick in. Pigan sniffade konstigt, men sa inget. Var hon snuvig eller luktade det något som inte Charlotta kunde känna?
Hon tog med ena handen under näsan, för att klia sig. Handen luktade konstigt. Var det kärlekshandtaget som gav ifrån sig den märkliga doften och gjorde henne och den så våt? Det luktade i alla fall inte äckligt. För säkerhets skull, sprutade Charlotta rätt mycket parfym både på händerna och i luften. Nu doftade hela hon och rummet istället som en rosenäng.
Pigan hade lagt fram dagen kläder och hjälpte henne att få av sig täcket. Hon drog sedan av henne nattsärken och snörde in korsetten. Medan korsetten blev hårdare och hårdare insnörd, nynnade pigan muntert på en visa. Charlotta hade aldrig hört den förut, men tyckte den var vacker och la den på minnet.
Dagen kröp fram. Morgonmaten var avklarad och det var inte lika spännande att sitta och spana i fönstret. Om det så kom 100 postkurirer på rad, så hade de i alla fall inget som hon väntade på. Dagdrömde istället om, vad kärlekshandtaget gjort med hennes kropp. Hur kunde en bit ebenholts med en guldring på, göra så med henne? Hon blev ju helt borta och tappade all sans, när den kom in i hennes dolda hål. Var det någon sorts magi eller trolldom i den? Den där konstiga lukten, som kom från den kunde förstås varit mer rosendoftande.
Efter lunch gick Charlotta ner i stora biblioteket och tog en bok som handlade om Gullivers resor. Speciellt kapitlet om Resan till Brobdingnag intresserar henne. Helst där det stod att Gulliver blir avklädd av hovfröknarna och de leker med honom, som med en liten levande docka och lägger honom vid sina bröst. En av fröknarna sätter honom ibland gränsle över en av sina bröstvårtor.
Charlotta satt vid fönstret och önskade att hon varit en av dessa hovfröknar. Tänk att få se en naken man och sedan kunna leka med honom, fast han var pytteliten. Han hade säkert kunnat klämma ihop benen ordentligt, om han satt gränsle över hennes ena bröstvårta. Skulle säkert bli en sådan skön känsla, som gick ner mellan benen. Tankarna gjorde att hon ville använda kärlekshandtaget, för att få lite mer såndär skön lycka. Återigen kom tanken om det är trolldom eller magi som fanns inne i staven? Det brydde hon sig inte om just nu, för något inne i hennes kropp ville bara att hon fyllde sitt dolda hål med ”saken”.
Alla var sysselsatta och ingen skulle störa Charlotta den närmaste timmarna. Hon reglade dörren och gick bort till panelen som gömde ”saken”. Hon förstod inte hur det gick till, men nu var hennes dolda hål hela tiden fuktigt. Det var jättelätt att stoppa in kärlekshandtaget.
Charlotta provade att gå tillbaks till fönstret och samtidigt försöka knipa hårt om staven, men det var alltför halt i hålet och staven ramlade bara till golvet. Efter tredje försöket gav hon upp. Tog staven i näven och sittande framför fönstret stoppade hon in den och läste omigen några gånger om hovfröknarna. Hennes hål kramade så skönt om staven och hon kände sig återigen varm i hela kroppen.
Nu gick det inte att sitta så här hela dagen. Hon torkade av kärlekshandtaget och lade tillbaka den bakom panelen i sin påse. Till kvällen skulle den få ge henne mer av den där lyckan.
Vid skymningen när pigan bäddat ner henne och gått ut från rummet, var hon snabbt borta vid väggpanelen och tog fram kärlekshandtaget. Pigan hade fått lossa korsettsnörningen mer över bysten. Nu kunde hon ännu enklare komma åt de sköna bröstvårtorna. Säker att hon nu skulle vara ensam, öppnade hon väggpanelen, tog fort upp sidenpåsen och återvände till sängen. Charlotta puttade upp högen med kuddar och satt sedan med kärlekshandtaget i hålet och smekte bröstvårtorna lite försiktigt. Nu fick änden på staven stöd av madrassen och åkte inte ut så lätt. Hon särade på benen och lät ena handen smeka runt staven.
Hon kände på hudvecken, som svullnat och det var skönt att smeka även på dem. Ovanför staven upptäckte hon en liten pärla, som också svullnade av beröringen. Tog hon för hårt, så gjorde det ont, men anpassade hon handens tryck och rörelser, blev det ändå skönare, än vad Amelia hade skrivit. Det var ännu något att berätta för Amelia. Det var kanske bara Charlotta som hade en sådan konstig pärla. Var det därför Amelia inte skrivit något om den?
När lyckan hade kommit för femte gången, tyckte Charlotta att det fick vara bra. Det kändes rätt ömt nere i kisshålet och flammande rött, när handen särade på de dolda hålets öppning. Hon fick nog inte använda kärlekshandtaget så mycket. Kroppen började bli utsliten där nere och hade hon otur. Kanske den sköna känslan kunde bli bortgnuggad?
Hon funderade innan hon somnade, hur mycket skönare tillvaron hade blivit för henne, nu när hon hade kärlekshandtaget.
Pigan väckte henne och nynnade även denna morgon på samma melodi. Charlotta frågade om inte den muntra visan hade någon text, men pigan sa att hon aldrig hört någon. Melodin var något spelmannen spelat på fiolen och svårt att veta om den är lämplig för adelsdamer att nynna på. ”Man vet ju aldrig var han hört tonerna.”
Charlotta höll med och beslutade sig att inte nynna visan, när någon annan hörde henne. Jo, Amelia skulle få höra den, för hon kunde nog också behöva en glad trudelutt att nynna på ibland.
© Tina WAMPyrella
Charlottas äventyr
- #1 Kärlekshandtaget
- #2 Mer lycka
- #3 Amelia
- #4 Släktvapnet
- #5 Resans första dag.
- #6 Resan tredje dag Skövde.
- # 7 Resan fjärde dag söder om Jönköping
- #8 Resans femte dag Markaryd o Lund
- # 9 Resans sjunde dag Trälleborg.
- # 10 Berlin
- #11 Tärningsspelet fortsätter
- # 12 En läromästare i erotik
- #13 Flykten
- #14 Göteborg
- # 15 Epilog
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.