Jag heter Per och är 31 år. Jag är 179 cm lång och väger 76 kg med blont hår och blå ögon. Är nog precis genomsnittlig kroppsligt på alla sätt. För 2 år sedan dog min fru i en bilolycka då hon krockade med ett rattfyllo. Vi hade inga barn så första tiden blev det lite tomt. Men så en fredag kväll ringer det på dörren. Jag öppnar dörren och utanför står grannens dotter Amanda och gråter.
”Vad är det” frågar jag bekymrat då Amanda bara är 15.
”Mamma och pappa bråkar” svarar hon. ”Kan jag få komma in en stund medan de bråkar?”
”Kom in du” svarar jag. ”Jag sitter bara och ser på TV.”
Jag går tillbaka till soffan och sätter mig och fortsätter titta. Amanda sätter sig också och kryper intill. Jag lägger en faderlig arm om hennes axlar.
”Tack” säger hon tyst.
”Nu känner jag mig trygg.”
När programmet är slut ser jag på Amanda. ”Kanske du ska ge dig hem och kolla om bråket lagt sig.”
Hon ser ängsligt på mig.
”Men då vill jag att du står utanför ditt hus tills jag gått in!”
”Självklart!” svarar jag.
Hon traskar över till grannhuset och öppnar dörren. Så ser hon på mig och ler matt innan hon försvinner in genom dörren som stängs.

Nästa fredag kväll utspelar sig samma scenario. Amanda står och gråter utanför min dörr.
”Det är så jobbigt när mamma och pappa bråkar” snyftar hon.
”Du får gärna komma in och se på TV en stund med mig” säger jag.
När jag sätter mig i soffan kryper hon återigen tätt intill och jag lägger armen om henne och snart slutar hon snyfta. Efter att programmet är slut följer jag henne ut och ser på henne tills hon försvinner in hemma hos sig.
Samma sak utspelar sig i ytterligare tre fredagar.

Söndagen efter Amandas senaste besök ringer det på min dörr på eftermiddagen. Utanför står Louise, Amandas mamma.
”Jag förstår att du varit Amandas trygga punkt när Lars och jag har bråkat” säger hon.
”Ja jag tyckte inte jag kunde göra annat.”
”Jag är tacksam för det. Hade du ringt polisen, som kanske varit logiskt, skulle det blivit mera strul.”
Jag ser på henne. Noterar halvt medvetet att hon är en äldre kopia av sin dotter, eller snarare tvärsom. Knappa 170 cm och normalbyggd med långt blont hår och riktigt söt.
”Vad händer nu?”
”Lars flyttar ut. Han har en affär med någon på jobbet.”
Hon ser mig i ögonen.
”Det kommer bli en jobbig tid för Amanda så om hon kommer till dig så behöver du inte berätta för mig om hon klagar på mig eller Lars.”
”Ingen fara. Jag har inget emot att vara Amandas fasta punkt och kommer hålla allt hon säger för mig själv.”
Innan mitt medvetna jag hann stoppa mig fortsatte jag.
”Kanske jag rent av blir hennes styvpappa.”

I och för sig fyller Louise 40 om ett par månader men hon är trevlig.
”Smickrare där!” svarar hon. Sekunden senare fortsätter hon.
”Passa dig jag kanske tar dig på orden!” Hon ler brett.
En ny konstpaus
”Men jag tror att Amanda hellre ser att jag blir din svärmor…”

• Per hjälper granndottern