Kapitel 7
Konsten att döda utan att döda…
Jag vaknar på morgonen och stiger upp jag gör mina morgonrutiner. Jag går upp ur badet och torkar mig, jag knyter en handduk runt mina höfter. Jag går mot huset och när jag kommer fram till mitt rum så hör jag en knackning på dörren
Jag tar på mig byxor och en tröja, jag hör Mita komma gående och hon öppnar dörren. Jag hör damens röst och hur hon ber Mita om att släppa in henne i huset. Jag hör hur Mita argumenterar för att inte göra det
Jag går ut ur mitt rum och fram till dörren. Jag bugar mig och tittar på kvinnan
– Hej vad kan jag hjälpa dig med? frågar jag
– Jag ville bara tacka för att du hämtade läkaren
– Ingen fara det var det minsta jag kunde göra
– Hörde du något igår?
– Förlåt?
– Ja hörde du något ovanligt igår?
– Nej jag tillbringade kvällen med sparv, när vi var färdiga så somnade vi. Vi vaknade av att någon skrek i korridoren. Varför?
– Nej han som attackerade mig, tog mig in på ert rum
– Oj sa jag, nej vi hörde ingenting. Inte jag i alla fall. Jag somnade rätt hårt. Har du talat med sparv?
– Ja säger kvinnan hon säger samma som du
– Trodde du att vi hade något med detta att göra? Säger jag med en arg biton
– Nej givetvis inte säger damen lite för snabbt
Jag tittar på henne, hon har tappat ansiktet
– Jag får nog be dig gå nu, vårt avtal är avslutat. Skicka räkningen för igår så betalar Mita den. Jag kommer aldrig mer sätta min fot på ditt etablissemang
Damen stirrar på mig, hon vet vad det innebär. Det kommer sprida sig i byn och vidare till hennes chefer. De ser inte milt på missnöjda kunder. Jag bugar mig och stänger dörren. Jag går ut i köket och sätter mig
– Så Mita tuktas en argbigga
– Var de där såren ditt arbete?
– Ja säger jag och ler. Hon kommer vara död inom två veckor. Jag smorde mina blad med en dekokt som kallas långsamma döden. Min far kommer att bli hämnad Mita
– Som sig bör, vad fick du reda på?
– Att jag måste dö
– Förlåt?
– Jag skall döda Kaishon och sen så försvinner jag Mita, jag kommer att fejka min egen död. Du kommer att få gräva en grav till därute och en ordna en gravsten. Jag kommer att ta värvning i främlingslegionen. Jag kommer att lära mig saker där som jag kommer att ha nytta av senare. Jag kommer att vara borta i fem år Mita sen kommer jag hem igen
– Ja Kuzuri, så Kaishon låg bakom detta
– Ja Mita, din bror är ansvarig för min fars död. Eftersom du är hans syster så är du orörbar och kan ta hand om familjeförmögenheten tills jag kommer tillbaka
– Så du vet?
– Ja Mita jag vet, jag vet att din bror gav dig uppdragen och att du såg till så att min far fick dem. Jag vet att du hatar din bror för det han gjorde mot dig när du var ung. Jag vet att du älskade min far och att han älskade dig. Ni kunde aldrig visa er kärlek, mer än när ni var i källaren. Jag kommer hämnas dig Mita sen försvinner jag och du arrangerar min död. Jag åker till Marseille och går med i Legionen. Om fem år så kommer jag hem och återuppstår från de döda
– Ja, det skall bli som du befaller
– Tack mor
Jag går in i träningsrummet och packar min väska. När jag går ut ur rummet så kommer Mita fram till mig och kramar om mig
– Hämnas oss säger hon
– Ja mor, vi ses om fem år
Jag går ner till byn och ber mannen med bilen köra mig till närmsta stad. Jag kommer till staden och hoppar på ett tåg. Det tar mig till Tokyo och jag tar in på ett hotell. Jag sätter min väska på sängen och börjar meditera
Jag vaknar ur meditationen och går ut från rummet och åker ner till restaurangen och sätter mig och äter. Jag sitter där och tittar på de som rör sig runt mig. Jag fokuserar min hörsel och finner dem jag söker
Jag äter upp och betalar. Jag åker upp till mitt rum och går in. Jag byter om till den dräkt som Mita sytt åt mig. Jag sätter på mig mina vapen. Jag går ut på balkongen och börjar klättra. Jag tar in den gula floden och jag rör mig snabbare
Jag kommer fram till rätt rum. Jag ser två vakter på balkongen. Jag tar fram två shuriken och kastar dem. Vakterna segnar ner. Jag hoppar in på balkongen och sätter mig på huk och lyssnar. Jag går fram till dörren och öppnar den
Jag rusar in i rummet och drar mitt svärd, i den första attacken så dödar jag tre av vakterna. Jag drar fram shuriken som jag kastar mot två andra vakter. Jag rullar runt och sticker mitt svärd i ljumsken på en annan vakt
Jag rullar bakåt och studsar upp på fötter och hugger huvudet av två män. Jag stannar och lyssnar. Ingen har hört något. Jag fortsätter in till nästa rum. Jag attackerar de vakter som är där och två minuter senare så är de döda
Jag går fram till dörren och öppnar den, i rummet sitter det elva män. De tittar på mig när jag går in i rummet. Jag går fram till kaishon och hugger huvudet av honom. De andra männen i rummet stirrar på mig och jag tar Kaishons huvud i håret och går ut på balkongen och kastar iväg det i natten
Jag hoppar efter det och försvinner. Så fejkade jag min död, de män som satt i rummet såg mig hoppa. De trodde att jag dog där den dagen. Mita fick beskedet av en man från yakusan att hennes bror dött och att mannen som dödat honom tagit sitt liv genom att hoppa från balkongen.
Hon bröt samman och fick tas om hand av en kvinna från byn. Långsamt återhämtade hon sig, hon såg till så att min grav placerades bredvid min far. Jag hade dött i en tågolycka sades det
Jag tog mig tillbaka till rummet och jag kastade ut en kropp från mitt rum som landade på gatan. Jag packade min väska och åkte ner och lämnade in min nyckel. Jag gick ut från hotellet och vinkade in en taxi och den körde iväg
Jag kom fram till flygplatsen och letade upp ett plan som skulle ta mig till min destination. Jag gick fram till flygbolagets disk och löste en biljett. Jag fick biljetten och gick till gaten och väntade, det var två timmar tills planet skulle lyfta
Jag letade upp en te bar och beställde in grönt te. Jag satte mig och tittade på människorna som gick runt i vänthallen. Jag funderar på vad de tänker på när de går där och tittar sig omkring
Jag tittar på en tv och ser att det är ett reportage från hotellet. Jag ser Kaishons huvud ligga på marken. Jag ler och skänker min far och Mita en tanke. Jag undrar om det var min fars karma att aldrig kunna älska en kvinna öppet
Och skulle samma karma drabba mig? Jag tänkte på Jasmine, när jag stängde mina ögon så såg jag hennes leende, hennes ögon, hennes minsta fräkna. När jag var med sparv så var det Jasmine jag älskade med
Kände min far samma sak, var det min mor eller Mita han såg när han älskade med kvinnorna på Lärkan? Jag var glad att jag läst de böcker jag läst i Ligans bibliotek så att jag visste hur jag skulle göra med sparv när jag var där
Utan de böckerna så hade jag nog framstått som väldigt oerfaren. Jag hade velat dela det ögonblicket med Jasmine och inte en geisha. Men det var Jasmines ansikte jag såg när jag kom
Jag hörde högtalaren ropa upp mitt plan. Jag tog min väska och checkade in. Jag gick på planet och satte mig i första klass. Jag sjönk ner i min stol och en kvinna kom fram och frågade om jag ville ha något att dricka
– Ja tack mineralvatten
– Givetvis sa kvinnan och gick iväg
Jag lutade mig tillbaka och kvinnan kom med min dricka. Jag tackade och började dricka. Jag satte ner flaskan och fällde sätet och lutade mig tillbaka. Jag slöt ögonen och somnade
Jag vaknade av att kvinnan skakade min axel, jag öppnade ögonen. Jag hade drömt om Jasmine igen. Jag tittade på kvinnan och log
– Det är mat sa hon, vad önskas?
– Vad finns det?
Det var en kötträtt eller en fiskrätt. Jag tog fisken, hon log och gick iväg. Jag reste stolen och satte mig tillrätta. Kvinnan kom med maten och jag tackade
– Dricka?
– Samma som innan sa jag
– Givetvis sa kvinnan
Jag började äta och hon kom tillbaka med min dricka. Jag tackade och fortsatte äta. När jag var klar så dukade hon av och log mot mig. Jag tog fram en bok och började läsa
När jag kommit halvvägs i boken så kom kvinnan fram igen och frågade om jag ville ha något?
– Nej tack sa jag
– Bara vifta om det är något
– Ja det skall jag göra sa jag och log
Hade jag varit mer erfaren så hade jag förstått vad hon ville. Men eftersom mina kvinnliga kontakter sträckte sig till Jasmine och sparv så fattade jag inte vad hon ville
Jag återvände till boken och fortsatte läsa. Vi skulle mellanlanda i Delhi där vi fick gå av planet. Jag stannade i loungen och fortsatte läsa min bok. Jag hann läsa klart den innan vi skulle gå på planet igen
Jag såg en bokaffär precis utanför loungen så jag gick in i den och köpte en ny bok. Jag gick tillbaka och satte mig och började läsa. Läsandet var mitt sätt att hålla minnet av Jasmine levande
Vi fick gå ombord igen och jag satte mig på min plats och fortsatte läsa. Kvinnan kom fram till mig igen och frågade om jag ville ha något
– Har ni grönt te frågade jag
– Ja sa hon
– Då tar jag gärna en kopp
– Javisst sa hon och gick iväg
Jag fortsatte läsa och hon kom med teet, jag drack upp det och fortsatte läsa. När koppen var tom så kände jag att jag var tvungen att tömma min blåsa. Jag reste mig upp och gick mot toaletten
Kvinnan stod vid en passagerare och när jag gick förbi henne så hoppade planet till. Kvinnan ramlade bakåt och jag fångade upp henne. mina händer hamnade på hennes bröst och jag råkade klämma till dem
Hon gjorde ett förvånat utrop och jag ställde henne upp
– Är du ok? Frågade jag
Hon var lätt röd i ansiktet
– Ja svarade hon och log tack
– Förlåt för…
– Ingen fara sa hon
Jag gick vidare och gick in på toaletten. Jag tömde min blåsa och gick tillbaka till min plats, kvinnan tittade på mig och rodnade igen. Jag log mot henne och satte mig. Jag plockade upp boken och fortsatte läsa
Planet gick inför landning och jag spände fast mig. När vi landat så reste jag mig och gick ut i gången. Jag gick förbi kvinnan och hon stack till mig en lapp i min hand. Jag tittade på henne och hon log
Jag gick av planet och jag tittade på lappen, ett namn och ett nummer var nedskrivet på lappen. Ring mig, jag tittade förbluffat på lappen och log. Jag gick till bagageutlämningen och satte mig och väntade på min väska
Jag hade inte bråttom så jag satt där och tittade på när de andra passagerarna hängde vid bandet. Bredvid mig satt en man som precis som jag tittade på vad de höll på med
Han såg ut att vara i min ålder och klädd i kostym. Hans huvud var rakat och han såg nollställd ut, jag såg min väska så jag reste mig och gick fram och tog den. Jag kände ett kliande i nacken och jag vände mig om
Jag såg inget konstigt men kliandet ville inte släppa. Jag gick ut från flygplatsen och fram till en taxi. Jag sa en adress och bilen körde iväg. Bilresan tog ungefär en och en halvtimme. Sedan stannade den utanför en liten villa
Jag betalade chauffören och gick ut, jag gick fram till villan och letade upp nyckeln. Jag låste upp och gick in i huset. Jag satte ner min väska och gick igenom huset.
Där var ett relativt stort kök, en matplats. Utanför matplatsen så var där en uteplats och en trädgård. På första plan så fanns det dusch och toalett. Jag gick upp till andra våningen
Här fanns ett allrum och tre sovrum ett större och två mindre. Jag gick ner och hämtade min väska och bar upp den till det stora rummet. Jag satte väskan på sängen och började packa upp mina saker
Jag gick fram till den ena väggen och knackade. Jag hittade rätt ställe och lyfte bort en bit av väggen. Jag la in mina dräkter och vapen där. Jag satte tillbaka väggen och satte ner väskan på golvet
Jag la mig på sängen och somnade. Jag vet inte hur länge jag sov men när jag vaknade så var det mörkt utanför. Jag steg upp och tog på mig mina byxor, jag gick ner i köket och öppnade kylen
Någon hade fyllt på för här fanns mat och dricka, tack Mita tänkte jag. Jag plockade fram bröd, smör och pålägg. Jag dukade fram på bordet i matsalen och satte mig
Jag stack ner handen i fickan på byxorna och jag kände papper mot mina fingrar. Jag tog upp lappen och läste på den, ring mig. Jag log och reste mig. Jag gick fram till telefonen och ringde
– Angelique
– Hej du gav mig ditt nummer på planet
– Ah mysteriemannen
– Haha ja kanske det, men nu har jag ringt
– Ja
– Vad vill du?
– Kan vi träffas?
– Vill du komma till mig?
– Var är du?
Jag sa adressen och hon svarade
– Inte ett hotell?
– Nej min villa
– Villa?
– Ja
– Jag kommer
– Då ses vi snart
Jag la på luren och gick tillbaka till matplatsen och åt. När jag var klar så diskade jag och gick in i duschen. Jag duschade av mig och när jag var klar så knöt jag en handduk runt höfterna. Jag skulle gå upp och hämta kläder när det knackade på dörren
Jag avbröt min rörelse och öppnade dörren. Angelique stod utanför, hon stirrade på mig när hon såg mig
– Kom in sa jag, välkommen
Jag tog ett steg åt sidan och släppte in henne, hon tvekade men gick in. Jag stängde dörren och gick före henne in
– Vill du ha något att dricka, jag har tyvärr ingen alkohol men vatten eller juice
– Gärna lite juice sa hon och kom in till matplatsen
– Javisst sa jag och gick ut i köket
Jag tog en flaska juice och två glas och gick ut till matplatsen. Jag satte glasen på bordet och slog upp juicen
– Skål sa jag och välkommen
– Tack sa hon med ett leende
– Sätt dig sa jag med ett leende, så skall jag bara ta på mig
– Gjorde de ont?
– Va? Ah tatueringarna, nej en galen ide som spårade ur
– De är underbara
– Tack sa jag och log
– De du har på bröstet?
– En ännu galnare ide som kunde slutat med att jag nästan dog av infektionen
– Ok sa hon, är du galen?
– Haha nej men adrenalin junkie, jag jagar kickar, men jag kommer strax
Jag gick uppför trappan och tog på mig ett par shorts och en tröja. Jag gick ner igen och hon stod vid fönsterna och tittade ut över havet, jag gick fram och ställde mig bredvid henne
– Vad fick dig att ge mig ditt nummer?
– Du är en vacker man, du gjorde mig upphetsad
Jag blev lite ställd av hennes raka svar men fann mig snabbt
– Du är en vacker kvinna sa jag och du gör mig upphetsad
Hon vände sig mot mig och jag tittade på hennes ögon, hennes blick var som fastfrusen i min. jag lutade mig fram och kysste henne. Hon kysste mig hungrigt tillbaka
Jag satte mina händer på hennes bröst och masserade dem och jag hörde ett stön i min mun. Jag började knäppa upp knapparna i hennes blus och jag smekte den av henne. den föll ner på golvet. Jag tog tag om hakarna i hennes bh och knäppte upp den
Jag tog tag om hennes bröst och smekte dem. Hon stönade igen. Jag kände hennes händer på mina byxor och hon knäppte upp dem. De föll ner på golvet och jag var naken under. Mitt kön stod hårt och redo
Jag lutade mig ner och tog ett av hennes bröst i min mun och jag började slicka det. jag hörde henne stöna igen. Jag kände hennes händer hitta mitt kön och hon sa
– Oh herregud
Jag la upp henne på köksbordet och drog ner hennes kjol. Jag tog av henne trosorna och böjde mig ner och började slicka henne. jag lät min tunga gå på upptäcktsfärd på hennes kön. Jag slickade och nafsade på hennes läppar. Jag slickade henne från mellangården och framåt
Jag stoppade in min tunga i henne och slickade hennes innersta. Jag kände hur hon lyfte på ändan från bordet. Jag lämnade hennes hål och sög in hennes klitoris i min mun. Jag hörde henne skrika till av vällust och jag ökade trycket
Jag stoppade in ett finger i henne och började pulla henne
– Oh herregud utropade hon
Jag fortsatte min lek med henne och snart så kände jag hur det började darra i hennes lår
– Oja bara lite till oja
Jag ökade trycket ytterligare och hon kom med ett vrål. Jag kände hur det sprutade ur henne och slickade girigt i mig av hennes safter, jag pullade henne och slickade henne och hon kom igen
Jag kände hennes hand på mitt huvud
– Inte mer snälla inte mer
Jag slutade slicka henne och drog ut mitt finger ur henne. Hon reste sig upp och kysste mig. Hon slickade girigt i sig sina safter och jag lekte med hennes tunga. Hon vände mig och jag satte mig på bordet. Hon tittar girigt på mitt kön
Hon böjer sig fram och tar mitt kön i munnen och börjar suga mig girigt. Hennes tunga bearbetar mig och jag stönar av njutning. Jag tar tag i hennes hår och hjälper henne att styra
Hennes huvud jobbar upp och ner över mitt kön, jag känner hur det börjar ila i min pung, jag drar upp henne och kysser henne. jag vänder på henne och lägger upp henne på bordet. Jag sätter mitt kön mot hennes och trycker mig in
Jag kommer djupare i henne än vad jag gjorde med sparv. Jag kommer i botten och jag börjar ta henne, jag tar henne med långa tag och för varje gång jag kommer i botten så gnyr hon till. Jag ökar takten och tar henne bestämt
Jag tittar på henne och hennes kropp där hon ligger, jag sätter min händer på hennes bröst och börjar massera dem. Jag hör hur hon gnyr intensivare nu och jag ökar takten ännu mer
– Lite fortare
Jag ökar takten och jag känner ilningarna spridas i mitt underliv och uti ryggen. Jag kan snart inte hålla mig
– Oja skriker hon ta mig, spruta mig full
Jag tar henne hårt och snabbt nu, jag känner att jag inte kan hålla emot. Hon kommer i en lång orgasm och hon bara skriker. Jag drar ut mitt kön och tar det i handen och onanerar ut min säd. Första sprutet träffar hennes ansikte, det och hennes haka och hals, sen så får hon säd på sina bröst och mage med
Jag sänker takten i mitt onanerande och tillslut så stannar jag, jag står där med mitt kön i min hand och tittar på henne. Jag ser leendet på hennes läppar och jag hämtar en handduk i köket och räcker den till henne
– Tack säger hon med ett leende
– Varsågod
Hon torkar av sig säden och tittar på mig
– Du vill kanske duscha av dig?
– Gärna
– Kom
Jag visar henne till duschen och ger henne en handduk. Jag går tillbaka till matplatsen och plockar upp våra kläder. Jag viker dem och hänger dem över två stolsryggar
Jag ställer mig i fönstret och tittar ut. jag hör henne duscha och hon stänger av vattnet. Hon kommer ut till matplatsen med handduken omvirad runt sig. jag vänder mig om och hon stannar
– Tack för kläderna
– Ingen fara
– Hur blir man så vältränad?
– Man börjar när man är fem år sen tränar man varje dag
– Skojar du?
– Nej säger jag och ler
– Herregud, vad har du tränat?
– Självförsvar
– Okej?
– Ja min far var japan så det föll sig naturligt
– Är han död?
– Ja min mor med
– Oj jag beklagar
– Tack, så nu tar min tant, hand om mig, detta hus var min fars
– Där ser man, hur gammal är du?
– Arton
– Oj du verkar äldre
– Tack, jag fick mogna fort, jag vet att man inte skall fråga efter en kvinnas ålder men hur ung är du?
– Haha ung, den var bra. Jag är tjugosju
– Okej, jag har ett försprång på dig. Mitt namn är Michal
– Ryskt?
– Ja min mor var ryska
– Aha okej, en ovanlig kombination
– Ja min far hade ett jobb att göra i Ryssland, de fick en passionerad natt tillsammans. Jag blev resultatet av den
– Var det därför du avslutade som du gjorde?
– Ja, jag visste inte om du hade skydd och jag hade inget
– Är det säkert att du är arton, jag hade gissat på äldre
– Ja jag är arton säger jag med ett leende
– Vad gör du här?
– Jag skall gå med i legionen i morgon
– Förlåt?
– Jag kommer att gå med i legionen i morgon
– Varför?
– Som jag sa innan adrenalin junkie. Jag behöver komma ifrån allt då är legionen ett bra ställe
– Där ser man
– Mm
Hon går emot mig och kramar om mig. Jag smeker hennes rygg och kramar om henne. hon vänder huvudet upp mot mig och jag böjer mig fram och kysser henne.
Vi står där en stund och kysser varandra. Jag lyfter upp henne och bär upp henne i sovrummet. Vi somnar sent den natten och vi somnar med ett leende på läpparna

Kapitel 8
Att kunna ta saker på allvar fast att man inte förstår meningen med det hela…
***
Vi vaknade på morgonen, och gick ner till köket och lagade frukost. Vi satte oss vid bordet och åt. När vi var färdiga så diskade vi och plockade undan. Jag hämtade min väska och ringde efter en taxi
Vi hoppade in och den körde iväg. Jag lämnade henne på hennes hotell
– Kommer vi att ses igen?
– Om Buddha vill, sen så har jag ditt nummer
– Ta hand om dig
– Jag lovar
Jag pussade henne och satte mig i taxin igen. Jag sa till chauffören att köra mig till Legionens rekryteringscenter. Taxin kör iväg och efter en timme så kommer vi fram. Jag betalar och går in på slottet
En man i uniform tar emot mig. Jag berättar jag vill ta värvning i legionen och varför. Jag får skriva på ett kontrakt och får reda på att jag skall åka till Paris för att genom gå första delen av uttagningen
Jag går ut och upp i en buss. Ett tiotal män sitter i bussen väntar, vi åker iväg. Jag lutar mig tillbaka och somnar. Vi åker från Marseilles till Paris. När vi kommer fram så utsätts vi för en rad olika prov, vi som klarar dem får genomgå en läkarundersökning och sen så skickas vi i väg för den första grundträningen
Vi åker till södra Frankrike och ett regemente där, denna del av utbildningen varar i sjutton veckor. När jag klarat av den så får vi välja vart vi vill bli placerade. Som kursetta så får jag välja först
Mitt val faller på fallskärmsjägarna. Den tuffaste placeringen. Jag åker till Korsika där regementet är placerat. Vi är fem från den grupp som jag tränat med som skall dit
Vi flyger från träningscampen till regementet på Korsika. Från dag ett så sätter träningen igång. Grundträningen varar i ett år och inget utöver det vanliga händer. Som avslutning på träningen så skall man klara sig själv i en vecka
Vi befinner oss på franska Guyana och vi får hoppa från ett plan och landa i djungeln och sen ta oss från punkt A till punkt B på en vecka. Vi får bara leva på det som djungeln kan erbjuda oss
Denna övning påminner om de äventyr som Koi skickade iväg mig på som liten pojke, så för mig är det mest nostalgi. Efter fem dagar så kommer jag fram till punkt B och inställer mig. Min chef tittar på mig gör honnör och jag tilldelas ett tält
Jag går in och lägger mig och somnar, jag sover i sexton timmar. När jag vaknar så mediterar jag, placeringen av lägret ligger precis vid havet så när jag mediterat klart så badar jag. När jag är klar så gör jag vapenvård. När jag är klar så går jag till mattältet och äter
En av officerarna kommer fram till mitt bord och sätter sig. Jag reser mig och ställer mig i givakt
– Sätt dig Michal
– Ja sir
– Jag heter Rene
– Hej säger jag med ett leende
– Har du funderat på specialisering?
– Ja sir
– Rene
– Ja Rene det har jag
– Vad blir det?
– Prickskytt
– Mina domäner
– Ja.
– Varför?
– Det är den tuffaste utbildningen
– Vet du att du satte ett nytt rekord igår
– Nej vilket?
– Snabbaste tiden hit
– Oj nej det visste jag inte, vem hade tiden innan?
– Jag säger han
– Då kanske jag inte skall säga att jag kunde kommit tidigare?
– Förlåt?
– Jo jag hittade en infödingskvinna som stoppade mig, och jag hjälper alltid damer i nöd
Han tittar på mig och utbrister i ett rejält gapskratt
– Det skulle ta mig fan inte förvåna mig
– Nej Rene säger jag och ler
– Jaha tvåveckors permission
– Ja
– Vad skall du göra nu när du förtjänat dina vingar?
– Jag funderar på att åka till mitt hus på fastlandet och bara ta det lugnt
– Har du hus på fastlandet?
– Ja i Marseille
– Det var som fan, inte supa och slåss som dina kamrater?
– Nej jag dricker inte och slåss gör jag bara i självförsvar
– Varför dricker du inte?
– Jag vet faktiskt inte, jag har aldrig provat, sen så känner jag att jag inte vill förgifta min kropp. Alkohol leder till mycket olycka
– Ja, hur känns det att bli officer?
– Tja jag vet inte, det kommer kanske kännas konstigt men jag vänjer mig nog
– Du har ingen kvinna som väntar på dig?
– Nej säger jag, jag har ett nummer jag kanske ringer. Men ingen fast så att säga
– Klokt med tanke på ditt val
– Ja, jag hoppas inte att jag förargat dig för mycket med rekordet?
– Haha nejdå säger han de är till för att brytas
– Hur många dör på dessa övningar?
– Mellan tio och tjugo procent
– Okej
Vi dukar av och jag går bort till mitt tält. Jag plockar fram en bok och börjar läsa. När jag läst i ett par timmar så hör jag ljudet av trästavar som smäller. Jag tittar upp och ser två män som slåss med vad som liknar Bokken svärd
Jag reser mig och går till dem och sätter mig i sanden och tittar på dem. De är duktiga men de hade inte imponerat på Tenshin skolan, än mindre på min far eller ligan. Efter en stund så hittar den ene mannen en lucka och slår till.
Den andra mannen tappar sitt svärd och faller ner i sanden och svär på ett språk som är okänt för mig. Det påminner om ryska men ändå inte. Den andre mannen sträckte fram sin hand till honom som satt på marken och hjälpte honom upp på fötter
De började om och sparrade igen, efter en tio minuter så slutade matchen med samma resultat som innan. Samma svordomar hördes och han reste sig och tackade för lektionen
– Vill du testa sa mannen som vunnit åt mig
– Javisst
Jag reste mig och gick fram till mannen och fick träsvärdet. Jag svängde på det och kände på balansen och jag var inte riktigt nöjd. Jag ställde mig och tittade på mannen och bugade mig
Han tittade på mig och bugade sig han med. Jag ställde mig i första positionen och han såg fundersam ut. Han attackerade och jag dansade undan. Han attackerade igen och jag dansade undan igen
Vi höll på så i tio minuter utan att jag attackerade. Jag såg hans frustration växa och jag fick honom dit jag ville. Denna duell påminde om den som jag haft med Josef. Det hade samlats en del publik på stranden och de tittade på oss
Han backade och andades tungt
– Vem är du?
– Vill du veta vad ditt fel är?
– Vad menar du fräser han?
– Du vill vinna för mycket, du tror att man vinner på första slaget
Han tittar på mig och ser frustrerad ut
– Själen i Kenjustsu handlar inte om att vinna, den handlar om att respektera livet
Jag blixtrar till och slår bort hans svärd och stannar med mitt svärd på hans hals. Jag backar och bugar mig
– Lär dig själen, så får du harmoni
Jag lägger svärdet på marken och går bort till mitt tält och tar upp min bok och fortsätter läsa. Rene kommer fram till mitt tält och tittar på mig. Jag lägger ner boken och tittar tillbaka på honom
– Vem är du?
– Jag är legionär säger jag med ett leende, mitt förflutna är mitt
– Så du är legionär, ja för hundra år sedan hade du kunnat komma undan med det svaret. Men idag så får du nog ge mig ett bättre svar än så
Jag tittar på honom och sen säger jag
– Jag är en man som är resultatet av en romantisk natt mellan en japan och en ryska. Min mor och styvfar mördades och jag överlevde. Jag spolades i land på en strand i Japan. Karma gjorde så att min far fann mig och tog hand om mig. Jag bodde hos honom med ett avbrott på två år tills för lite mer än ett år sedan. De mördade honom och jag hämnades. Nu sitter jag här på en sandstrand med dig. Världen tror att jag är död. Det är den jag är, legionen är mitt hem nu och som jag sa, jag är en legionär
– Dina tatueringar?
– Den på ryggen fick jag när jag var fem år och valde mitt japanska namn, den på benet fick jag vid tolv års ålder blev upptagen som mästare i Tenshin Katori Ryo
– Herregud
– Haha kanske det
– Brännmärkena?
– Har du hört talas om ligan?
Han stirrar på mig och nickar
– Jag är motsvarande general i den organisationen, jag räddade den eviges dotter och fru från lönnmördare
– Herregud, hur gammal är du?
– Snart tjugo säger jag med ett leende
– Tjugo? säger han och tittar misstroget på mig
– Du får tro mig på mitt ord sir
– Rene säger han automatiskt
– Rene säger jag och ler
– Och nu vill du komma till min gren
– Ja tack gärna säger jag och ler
– Som jag sa innan så kommer du att bli befordrad när vi kommer tillbaka till Frankrike, din nya grad kommer att bli sergeant
– Hoppar jag inte över ett par steg på vägen?
– Jo men med din talang så har du bevisat att du kommer klara av det
– Tack
– Du kommer att vara den yngste sergeanten någonsin
– Jaså? Jag skall försöka visa mig värdig
– Det betvivlar jag inte säger Rene
Han reser sig och går iväg. Jag tar upp min bok och läser vidare. Det kallas till mat ett par timmar senare och jag äter med god aptit. När jag är klar så går jag tillbaka till mitt tält och plockar fram min bok
Natten går och den sista dagen randas. Mina kurskamrater kommer tillbaka och de ser ur som lik när de kommer. Ett antal har dragit på sig olika tropiska sjukdomar och undernäring och vätskebrist
Läkaren ser till dem och vissa lastas på en helikopter för vidare transport till sjukhus. När kvällen randas så är alla utom två tillbaka. Ett tiotal av stampersonalen selar på sig sin utrustning och ger sig ut i djungeln för att leta efter dem
Vi som är hela och rena som Rene säger går ombord på en helikopter som tar oss till ett hangarfartyg. Vi stannar på det i en dag sen så får vi gå ombord på ett transportplan
Resan till Korsika tar nästan en hel dag med mellanlandningar. Vi går av planet och tar vår utrustning och går i takt mot regementet. När vi närmar oss så hör vi en trumpet spela för att hälsa oss välkomna hem
Vi ställer upp oss på kaserngården och en officer kommer ut och välkomnar oss tillbaka. Vi kallas fram en och en och han räcker oss vår basker och våra signetmärken. Vi sätter på dem på baskern
Vi får våra tilldelningar och jag är den ende som blir placerad hos prickskyttarna. Jag går tillbaka till min plats och ställer mig. Vi står där i givakt och chefen som han kallas talar till oss
Han delar ut olika förtjänsttecken åt oss och jag får min nya grad. Han sätter på mig dem personligen och gör honnör. Jag besvarar den, min nya grad gör att jag får byta kasern och får flytta in till officerarna.
När han kommenderar höger, vänster om så går jag mot min gamla kasern. Jag går in på logementet och öppnar mitt skåp och samlar ihop mina saker
Jag packar ner dem i min duffelbag och hivar upp den på min axel. Jag säger hej till mina kamrater och går ut. Jag går med min packning över kaserngården och kommer fram till officerarnas logement
Jag går längs med en korridor och kommer fram till ett rum där det står mitt namn på dörren. Jag öppnar den och stiger in. Rummet är rätt stort. Det finns en säng där, ett skåp en byrå och ett skrivbord. Jag ler och tänker tillbaka på min cell i ligan. Inredningen är densamma
Jag sätter min väska på golvet och sätter mig på sängen. Skillnaden på detta rum och min cell hos ligan är att här lever jag inte under ett ständigt hot om att dödas, eller bara en sådan sak som att jag har ett fönster
Jag reser mig upp och börjar packa upp min väska. Jag hänger in mina saker i skåpet och sätter mig och gör vapenvård. Jag sitter där med mitt maskingevär när det knackar på dörren
– Kom in
Dörren öppnas och en man kommer in, jag reser mig och gör honnör
– Nej, nej inget sådant här. Detta är vår privata sfär då är det namn och inte rang
– Ja säger jag och ler
Jag sätter mig ner igen och putsar vidare på vapnet. Jag ser att han tittar på vad jag gör och han nickar. Han sätter sig och säger
– Mitt namn är Jean
– Michal
– Jag kommer att vara ditt närmsta befäl
– Okej
– Min grupp är på tiostycken, du kommer att vara vår prickskytt
– Då vet jag det
– Det kommer vara du som är först in och sist ut
– Ja jag har förstått det
– Hur känner du inför det?
– Det kommer passa mig bra säger jag och ler
– Bra, vi har alla våra smeknamn eller callsigns, vad är ditt?
– Järven säger jag och ler
– Bra säger han då vet jag det. Du har tvåveckors semester sen så kommer du att sammanstråla med oss i Syrien
– Ja, utrustning?
– Kommer att finnas på plats, det är därför jag är här, bl.a. skulle du kunna tänka dig att packa ikväll det som du vill ha skickat dit?
– Javisst, inga problem
– Bra, jag vet att du egentligen skulle skickats på utbildning men vår chef anser att du inte behöver det
– Jaså?
– Min fråga är varför?
– Jag vet faktiskt inte, det får du fråga honom om
– Det gjorde jag och han sa lita på mig
– Jaha säger jag och ler, då får du göra det
Jag blir klar med vapenvården och reser mig upp och packar mina väskor. Jag tittar på honom när jag är klar. Jag ser att han tittat på mitt bokkensvärd
– Min hartass säger jag med ett leende
– Okej
– Vill du visa mig var jag skall lämna detta?
– Javisst
Jag tar väskorna i mina händer och vi gå iväg. Vi kommer fram till ett magasin och vi går in. Jag får fylla i namnlappar som klistras på mina väskor och de tar hand om dem
Vi går ut och när vi går över gården så spelas det trumpet, vi stannar och gör honnör. När flagghalningen är klar så går vi till mässen och sätter oss. Han presenterar mig för resten av gruppen och jag sätter mig
Vi äter och bekantar oss med varandra och när vi är klara så går vi tillbaka till vårt logement. Jag går in på mitt rum och öppnar asken jag fått av Mita. Jag tar fram Jasmines näsduk och luktar på den. Jag lägger mig på sängen och somnar
Jag vaknar och slår upp mina ögon och mediterar, efter det så tränar jag utan vapen och sen går jag till duschrummet. Jag ställer mig under strålarna och låter vattnet smeka mig. Jag går ut ur duschen och bort till mitt rum och tar min väska
Jag går in i matsalen och äter min frukost. När jag är klar så tar jag väskan på axeln och går ut ur basen. Jag går ner till hamnen och letar reda på en båt som skall ta mig till fastlandet
Jag visar min biljett och går ombord på färjan. Det är strålande solsken så jag sätter mig på däcket och tar fram en bok. Jag börjar läsa och båten lägger ut. Jag sitter där i solskenet och läser min bok och dricker mineralvatten
Jag är klädd i min permissions uniform, jag har baskern på mig och mina förtjänsttecken glimrar i solskenet. Jag ser en skugga falla över mig och jag tittar upp och en blond kvinna tittar på mig
– Är det ledigt här fråga hon på engelska
– Javisst säger jag och ler
Hon sätter sig och jag fortsätter läsa. Jag tar en klunk ur min flaska och tittar på kvinnan. Hon är blond och har blåa ögon, hennes kropp är välformad, hon är lång minst 175cm. Min blick faller på hennes bröst som ser lagom stora ut
Jag återgår till läsandet och hon harklar sig
– Vad skulle du säga om jag tittade så på dig?
– Jag skulle bli generad och glad?
– Glad?
– Ja du är en vacker kvinna, skulle du titta så på mig så skulle jag bli glad
Hon tittar förvånat på mig och sen ler hon. Hennes leende är varmt och det strålar
– Så du tycker att jag är vacker?
– Ja säger jag och ler tillbaka
– Så främlingslegionen?
– Ja
– Är du kriminell?
– Haha nej, väldigt få i legionen är det numera, det är romantiserande författare som skapat den myten. Förbrytare har ofta väldigt svårt att passa in i legionen. För eller senare så faller de tillbaka i gamla mönster och legionen ser strängt på brott
– Okej säger hon och ler, så då är du inte förbrytare?
– Haha nej
– Varför legionen?
– Kicken säger jag och ler
– Förlåt?
– Jag är adrenalin junkie, jag jagar kickar och legionen kan ge mig kickar
– Vilken gren?
– Fallskärmsjägare
– Oj är inte det tufft?
– Hm både och, men jag får kickar säger jag och ler
– Det kan jag tänka mig
– Förlåt, Michal
– Caroline
– Engelska?
– Nej säger hon tyska
– Aha anade att du inte var engelska, du har en viss brytning, du döljer den väl men den finns där. Jag säger detta på tyska
– Så du hörde den?
– Ja
– Så du kan tyska? Är du ryss?
– Ja jag kan tyska, ja halv ryss. Min mor var ryska och min far var japan
– Du säger var?
– Ja båda mina föräldrar är döda
– Oj jag beklagar
– Tack, en annan anledning till legionen. Jag behövde komma bort och hantera mina känslor
– Okej
Jag tar en klunk av vattnet och tittar på henne
– Får jag bjuda på något?
– Javisst
– Vad?
– Vad dricker du?
– Mineralvatten
– Jag tar gärna ett glas läsk
– Då ordnar jag det
Jag reser mig och går bort till en cafeteria. Jag köper en flaska mineralvatten och en läsk. Jag går tillbaka till bordet är räcker fram flaskan och ett glas åt henne. Jag sätter mig och öppnar min flaska
Hon slår upp läsken och tar en klunk
– Är du på permission?
– Ja två veckor, den första ledigheten på ett och ett halvt år
– Oj säger hon det var lång tid
– Ja kanske det säger jag och ler. Är du på semester?
– Ja jag luffar runt i Europa
– Ensam?
– Ja säger hon och ler. Jag gillar att vara ensam
– Okej
– Undrar du inte varför?
– Nej faktiskt inte, var och en väljer själv
– Haha skrattar hon
Hennes skratt är smittande. Jag ler och tittar på henne
– Nu tittar du så igen
– Förlåt det är inte min mening att genera dig. Men du har ett vackert skratt
– Tack
– Ingen fara
– Vad läser du?
– Krig och fred
– Som den soldat du är?
– Haha ja kanske det, men jag försöker förstå och lära mig mitt arv med. Jag kommer inte ihåg Ryssland, eller Sovjetunionen, jag var fem år när min mor dog, sen så flyttade jag till min far i Japan
– Okej, så du vill lära dig att förstå Ryssland?
– Ja
– Då rekommenderar jag dessa böcker
Hon rabblar ett tiotal böcker och författare
– Hängde du med?
– Jadå, vill du att jag skall upprepa dem?
– Haha nej det behövs inte
– Tack för tipsen säger jag och ler
– Ingen fara, jag är student, jag läser vid universitetet i München
– Vilka ämnen?
– Historia och statskunskap
– Det är tunga ämnen
– Jo men intressanta
– Ja, vilken tidsepok?
– Hm från 1500 talet och framåt. Men egentligen så är allt intressant. Men det var då det hände något i Europa
– Vill du ha en riktig utmaningen så skall du studera japan
– Okej
– En massa förvecklingar så att man blir alldeles snurrig i skallen
– Så pass?
– Oja säger jag och ler
– Kan du rekommendera något
Jag ger henne ett par titlar och författare
– Kommer du ihåg dem?
– Vill du att jag skall upprepa dem?
– Haha nej
– Du har ett vackert skratt du med Michal
– Tack säger jag och ler
– Och ett vackert leende
Jag tittar på henne och ler. Jag tar en klunk från flaskan och sätter ner den på bordet igen
– Jaha så du skall till Marseilles?
– Ja
– Och besöka mindre respektabla etablissemang
– Haha nej jag skall åka till mitt hus och vila upp mig innan jag skall iväg igen
– Hus? Har du hus i Frankrike?
– Ja min far köpte det för ett antal år sedan
– Så du skall inte ragga upp första bästa flicka och så din vildhavre?
– Haha nej det skall jag inte
Hon tar sitt glas och tar en klunk och hon tittar på mig med fundersam blick
– Bjuder du på middag?
– Javisst säger jag och ler, men vi måste handla först
– Okej säger hon och ler
Vi fortsätter prata om allt och inget. Färjan lägger till och vi går av den och vi letar upp en affär. Vi går och handlar och tar våra kassar och går ut. Jag hittar en taxi och vi packar in påsarna med mat, min väska och hennes i den och vi åker iväg
Vi kommer fram till huset och jag letar fram nyckeln och vi går in. Jag ställer min väska på golvet och tar påsarna och går ut i köket. Jag packar upp varorna och sätter in dem i kylen. Jag tar två mineralvatten och går ut till henne
Jag räcker fram dem till henne och hon tar emot den och tackar
– Jaha säger jag vill du se utsidan först eller insidan?
– Vi börjar inne
– Ok
Jag visar henne huset och sen så går vi ut och jag visar henne trädgården. När vi är klara så sätter vi oss på terrassen. Vi säger inget utan vi tittar på utsikten. Jag undrar om det var för den som min far valde huset
Hon ser ut att vara långt borta i sina tankar, jag tar en klunk av vattnet och tittar på havet. Vi sitter där var och en i sina tankar
– Är du hungrig frågar jag?
– Ja
Jag reser mig och går ut i köket och plockar fram bröd, smör och pålägg. Jag lägger upp det på en bricka och går ut med den. Vi gör varsin smörgås och tuggar på den. Ingen av oss säger något
– Första gången säger hon var för att jag pratade med en kurskamrat. Jag blev väl egentligen mest förvånad när han lappade till mig. Jag sa inget och lät det bero. Jag hade kanske flörtat med honom jag pratade med. Jag vet inte, andra gången så var det för att jag inte kommit tillbaka direkt efter en lektion. Jag hade stannat kvar för att diskutera mitt betyg med läraren. Sen fortsatte det i två år innan jag bröt mig loss. Han arresterades och det blev rättegång. Han fick böter och kunde gå tillbaka till sitt liv. Jag blev nedbruten och fick prata med psykologer. Det tog två år att komma på rätt köl igen, du är den första man jag pratat med sedan det hände. Min tillit till män är inte den bästa
– Tack
– För vad?
– Förtroendet, vad heter han?
– Jürgen, han är son till en ledande affärsman i Västtyskland
– Ok
– Han kunde skaffa bättre advokater än mig och när allt var klart så åkte han vidare till ett annat universitet. Nu arbetar han på pappas företag och är gift
– Och du?
– Haha inte gift i alla fall
– Nej det var inte så jag menade, var befinner du dig?
– Hur menar du?
– Hur har du gått vidare? Är du fortfarande rädd?
– Ja men inte med dig, vilket skrämmer mig
– Varför?
– För att jag inte vet hur det kommer sluta och vad det kommer leda till?
– Behöver det leda till något?
– Ja närhet säger hon lågt
Hon tystnar och tittar på mig. Jag tittar på henne och vi reser oss upp och vi dukar in maten. När vi är klara så tar hon mig i handen och leder mig upptill sovrummet. Hon stannar bredvid sängen och kysser mig
Våra tungor möts och de dansar en behaglig dans med varandra. Jag smeker hennes rygg och hennes händer är på min. Vi står där och kysser varandra länge. Jag drar ner hennes axelband på klänningen och smeker den av henne
Hon står där nästan naken framför mig, hennes hud är solbränd och vacker. Hon knäpper upp min skjorta och smeker av den. Hon knäpper upp mina byxor och de faller ner till fötterna. Vi står där mittemot varandra i våra underkläder
Hennes händer smeker mitt bröst och jag tar tag om hennes midja, jag smeker henne längs med sidorna och mina händer finner hennes bröst. Jag smeker bröstvårtorna genom tyget i bh:n
Hon släpper mitt bröst och hakar loss bh:n och jag får se hennes bröst. Jag smeker dem och jag ser hur hennes bröstvårtor blir hårda. Jag leker med fingrarna över dem och hon stönar
Hennes händer är tillbaka på mitt bröst och de går på upptäcktsfärd på min kropp. Jag lutar mig fram att tar ett av hennes bröst i min mun och slickar på det. jag leker med tungan över bröstvårtan och hon stönar
Jag byter bröst och slickar på det andra och reaktionen blir likadan. Jag reser mig upp och tittar henne i ögonen
– Är du säker?
– Ja jag vill säger hon
Jag lägger henne på sängen och drar ner hennes trosor. Hennes välansade kön kommer fram och jag lägger mig tillrätta mellan hennes ben och sträcker ut min tunga. Jag börjar slicka henne försiktigt som för att se hur hon vill ha det
Jag hör på hennes andning att det jag gör är rätt, jag låter min tunga smeka hennes kön. Jag leker med tungan över hennes läppar, den går på upptäcktsfärd i hennes innersta. Jag njuter av hennes smak, min tunga finner hennes klitoris och jag hör hur hon andas in djupt
Jag smeker klitorisen med min tunga och jag leker med den, hennes andning blir med påtaglig och jag känner att hon närmar sig. Jag för in ett finger i henne och hon stönar högt
Jag slickar henne och smeker hennes innersta samtidigt, jag suger in hennes klitoris i min mun och jag trycker uppåt med mitt finger. Det blir för mycket för henne och hon skakar i en våldsam orgasm. Hennes rumpa lämna madrassen och hon skriker ut sin orgasm
– Oh herregud
Jag sänker takten i slickandet och flyttar tungan från hennes klitoris och slickar hennes innersta i stället. Jag slickar i mig hennes safter och njuter. Jag känner hur hon slappnar av, hennes rumpa sjunker ner mot madrassen igen
Hennes händer smeker mitt hår och hon säger
– Kom
Jag lämnar hennes kön och lägger mig på henne, jag kysser henne och hon kysser mig tillbaka
– Tack viskar hon
Jag anar tårar i hennes ögon och jag pussar henne på näsan och hon ler
Hon rullar runt oss så att hon ligger på min mage. Hon slickar sig neröver mitt bröst. Hennes tunga leker med mina bröstvårtor och jag känner en ilning från dem ner till mitt kön. Jag känner hennes tunga följa konturerna av mina brännmärken
Hon pussar och slickar mig på magen, hon kommer nertill min kalsongresår. Hon sätter sig upp och tar tag i kanten på kalsongerna och drar ner dem. Mitt kön kommer uti i friheten och hon tittar fascinerat på den och viskar
– Så stor
Hon tar den i sin hand och börjar onanera mig. Hennes hand tar ett fast grepp om den och drar min förhud upp och ner, jag ser hur försatsen gör mitt ollon glansigt. Hon smeker med fingrarna på ollonet och jag njuter av hennes fingrar
Hon flyttar sig längre bak och tar mig i munnen. Hennes tunga spelar över mitt ollon och jag stönar högt, jag känner hur hon slickar mig på undersidan av ollonet och hon leker med min flens, det skickar behagliga signaler i hela min kropp
Hon leker en stund med mitt kön, sen sätter hon sig upp och tittar på mig
– Älska med mig
– Gärna säger jag och ler
Hon sätter sig över mitt kön och smeker sina läppar med mitt ollon. Jag ser att hon reser sig lite och sätter könet mot sitt och sjunker ner. Hennes innersta känns underbart, hon är varm, trång och blöt. Hon sjunker ner och stannar när jag når botten
Hon lutar sig fram och börjar röra på underlivet och jag känner hur mitt kön gör sin resa in och ut ur henne. Jag lägger mina händer på hennes rumpa och smeker den. Hon rider mig långsamt och vi njuter av närheten båda två
Hon ökar takten i ridandet och sätter sig upp. Jag lägger mina händer på hennes bröst och smeker dem under hennes ritt hon stänger sina ögon och hänger sig åt sin njutning. Jag släpper ett av hennes bröst och smeker hennes klitoris i stället
Hon stönar högt nu och jag ser på henne att hon inte har långt kvar. Hennes lår darrar och hon skriker ut sin orgasm
– Oh herregud
Jag smeker hennes bröst och klitoris genom hela hennes orgasm, när hon slappnar av så lägger hon sig på mitt bröst och andas tungt. Vi ligger där och rider ut hennes orgasm. Hon lyfter på huvudet och kysser mig. Jag kysser henne tillbaks
Jag rullar runt oss så att jag kommer överst. Jag reser mig upp med överkroppen och sätter mina händer bredvid hennes huvud. Jag börjar röra på mig och mitt kön glider in och ut i henne, hon tittar på mig och ler
Jag känner varje drag jag gör och jag ökat takten i mitt älskande av henne och jag tar tag om hennes höfter och tar henne snabbt nu. Jag känner ilningarna komma och hon ser på mig att jag inte har långt kvar
– Ge mig din säd säger hon, fyll mig
Jag tittar på henne och hon för ner sin hand till sin klitoris och börjar smeka sig själv, jag känner att jag inte har långt kvar
– Spruta i mig snälla fyll mig, jag är skyddad
Jag ökar takten ännu mer och nu kan jag inte hålla emot längre, jag känner hur sperman forsar ur mig och in i henne jag känner hur min sperma fyller henne och någonstans känner jag att hon krampar och kommer samtidigt som jag
Hur länge jag kommer har inte en aning om, men till slut så stannar jag och andas tungt. Jag öppnar mina ögon och ser på hennes ansikte. Hon ler mot mig igen och jag böjer mig fram och kysser henne
Jag lägger mig ner och hon kramar om mig och viskar
– Tack för att du fick mig att känna igen
Jag ler och kysser henne igen. Vi ligger där en stund sen känner vi båda hur jag slaknar. Hon reser sig ur sängen och sätter sin hand mellan benen och går in på toaletten. Jag ligger kvar och tittar upp i taket och ler
Hon kommer tillbaka och lägger sig hos mig
– Jag har glömt fråga hur gammal du är
– Snart tjugo
– Oj, du älskar som om du vore det dubbla
– Jaså? säger jag med ett leende, är det positivt eller negativt?
– Klart positivt, jag har aldrig kommit kraftigare eller lika många gånger
– Så bra säger jag och ler, du är min tredje kvinna jag är med såhär. Detta var första gången jag tömde min säd i en kvinna
– I en kvinna?
– Haha nej jag menade inte så, jag är heterosexuell
– Så du har bara varit med tre kvinnor?
– Ja detta är min tredjegång jag älskar
– Det märks inte
– Tack säger jag och ler
– Du verkar mer hur skall man säga, rutinerad
– Det finns vissa fördelar med att arbeta i ett bibliotek
– Förlåt?
– Det jag kan om att älska har jag lärt mig genom att läsa böcker
– Vilka har du läst?
– Dumas, Anais Nin, osv.
– Där ser man, du överraskar. Varför arbetade du i ett bibliotek?
– Jag var förälskad säger jag med ett leende, det var enda stället vi kunde träffas, förutom en vecka i Paris där vi stal en kyss av varandra
– Är det säkert att du bara är tjugo?
– Haha ja, jag fyller år i nästa vecka
– Ok då får vi fira det
– Stannar du?
– Ja om jag får
– Det får du gärna
Hon lutar sig fram och kysser mig, jag kysser henne tillbaka. Vi ligger där i sängen och kysser varandra
Vi tillbringar tretton dagar där i huset, vi upptäcker varandra och hänger oss åt att älska och leva som hon sa en kväll när vi satt på terrassen. Vi upptäcker sidor hos varandra som vi inte var medvetna om
På min födelsedag så åker vi intill Marseilles och äter middag på en restaurang. När vi kommer hem så älskar vi under stjärnorna. Vi tillbringar dessa tretton dagar med att befinna oss i stormens öga
När vi packat våra saker och lämnat huset och står vid färjan som skall ta mig tillbaka till verkligheten igen så kysser hon mig
– Här är min adress på universitet om du vill skriva
– Tack säger jag och ler, jag kan tyvärr inte återgälda dig
– Ingen fara säger hon och ler, lova mig en sak bara
– Om jag kan
– Överlev och kom tillbaka till oss
– Det är inte min karma att dö nu
– Vad är din karma?
– Att älska utan att bli älskad säger jag och går ombord på färjan
Hon står kvar och vinkar tills jag inte ser henne längre. Jag sätter mig på däck med en av de böcker hon rekommenderat, vi köpte den, den där dagen i Marseilles, hennes present till mig, jag hade köpt de andra och de låg i min väska
Jag kommer fram till Korsika och går in på kasernen och anmäler mig. Jag får reda på att en helikopter skall iväg och det finns plats åt mig. Jag tar min väska på axeln och hoppar ombord
Den flyger till ett hangarfartyg, och jag hoppar på ett plan med adress Syrien. När planet landat så sätter jag mig på en lastbil och åker iväg. Vi kommer fram till lägret och jag letar upp min grupp
Jag går in i tältet och hittar min säng, jag tar på min stridsuniform och viker ihop min permissionsuniform. Jag lägger mig på sängen och somnar
Jag vaknar på morgonen och reser mig och mediterar, när jag är klar så går jag till matsalen och sätter mig. Min grupp kommer in och sätter sig hos mig. De frågar om min permission och jag berättar vad jag gjort
Det kommer många grabbiga kommentarer och jag ler åt dem. Efter maten så är det dags för patrull, vi tar på oss våra vapen och sätter oss i tre bilar och åker iväg uti öknen
Vi är placerade i Syrien i sexmånader där inget utöver det vanliga händer, vi blir avlösta och åker tillbaka till Korsika och vi får permission. Jag skriver ett brev till Caroline och jag skickar det
Resten av tiden tillbringar jag på kasernen och tränar med mina kamrater. Vi får vår nästa placering och packar våra saker och åker iväg. Vi skall till mellan Amerika och hjälpa den inhemska militären att möta knarkbaronerna där
Vi skall vara lärare och lära ut stridsteknik, det tror vi i alla fall
Vi landar och blir hänvisade till en militärförläggning och vi inkvarterar oss. Den första tiden där så tränar vi soldaterna i gerillakrigsföring och hur de skall överleva i djungeln
En kväll så kallar Jean på mig, jag går in på hans rum och han tittar på mig och säger åt mig att sätta mig
– Jag har ett uppdrag åt dig
– Visst
Han plockar fram en bunt med fotografier och jag tittar på dem, det är bilder på fem män i olika åldrar. Jag tittar på honom och han se besvärad ut
– Du skall likvidera dem
– Får jag fråga varför?
– Det är de fem största knarkbaronerna här, de ligger bakom väldigt mycket elände
– När?
– Om en vecka, men du måste ta dig dit nu
– Utrustning?
– Mat, vatten och ditt vapen
– Jag reser lätt alltså
– Ja säger han inte ens tandborste
– Okej säger jag och ler. Hur tar jag mig in
– Till fots
– Vart skall jag?
Han plockar fram en karta och visar mig, jag räknar snabbt i mitt huvud, två dagar
– Hur tar jag mig ut?
Han ser besvärad ut,
– Till fots
– Med hela knarkligans soldater efter mig?
– Ja säger han lågt
– Då vill jag ha med mitt svärd med säger jag
– Du får ta med dig vad du vill bara du kommer tillbaka
– Vi ses om åtta dagar säger jag och reser mig och gör honnör
Han reser sig och besvarar den. Jag går bort till mitt rum och packar min väska med det jag behöver och jag lägger mig på sängen. Jag stänger ögonen och somnar
***
Jag lägger mig tillrätta på klippan och tittar på byggnaderna under mig och plockar fram min radio
– Järven är på plats
Jag stoppar undan den och fortsätter speja på lägret. Jag ligger där och tänker på Jasmine och hur mycket jag saknar hennes leende. Jag plockar fram mat ur byxorna och tuggar på den. Jag sköljer ner det med vatten
I två dagar ligger jag på klippan och spejar på det som händer under mig, var åttonde timme skickar jag ett meddelande. Jag ser bilarna komma och sätter mitt gevär i position
Jag tar ut riktning och för in en kula loppet, magasinet är fulladdat och jag ser bilarna parkera. Jag slutar andas och trycker av, jag tar nytt sikte och trycker av igen, jag upprepar detta fem gånger sen packar jag ihop mina saker och lämnar klippan
Jag stannar och lyssnar, jag hör dem komma, tio stycken. Jag lägger mina saker på marken och drar svärdet. Jag försvinner, jag tar mig runt dem och dödar dem med mitt svärd. Jag går tillbaka till min packning och hivar upp den på ryggen
***
Jag inställer mig framför Jean och meddelar att målen är utraderade
– Sätt dig
– Tack
– Komplikationer?
– Inte för mig, men de är ett antal mindre
– Herregud, hur många?
– Med de fem, ett femtiotal
– Femtio viskar han
– Ja de var rätt efterhängsna
– Herregud, jag förstår om du vill sova men vi lämnar basen direkt. De kommer leta efter dig, vår position har blivit sårbar
– Jag skall bara hämta min väska
Jag reser mig och går bort till logementet och hämtar min väska och hivar upp den på min axel. Jag går tillbaka till Jean och han tittar på mig
– Jag är klar
– Bra då åker vi
Vi hoppar in i en lastbil som kör iväg direkt. Vi kommer fram till flygplatsen och går ombord på flygplanet. Jag sätter ner mina väskor och lägger mig i fosterställning på två säten och somnar. Jag ser Jasmines leende
Planet landar på Korsika och vi går till regementet och jag går till mitt rum och sätter ner min väska. Jag klär av mig och går till duscharna och duschar av mig. Jag går tillbaka till mitt rum och sätter mig
Jag tittar på min klocka och inser att jag hinner äta. Jag klär på mig och går till matsalen. När jag kommer in så blir det tyst. Kommendanten reser sig och gör honnör. Alla andra i rummet gör samma sak
För första gången i mitt liv så blir jag generad, jag besvarar honnören och de sätter sig ner. Jag tar mat och går till min grupp och sätter mig. Jag börjar äta med god aptit och jag nästan kastar i mig maten
När jag är klar så tittar jag mig omkring
– Orm är så segt säger jag med ett leende
De börjar skratta och snart så är samtalet igång, de pratar om vad de skall göra på sin permission, en av mina kamrater frågar vad jag skall göra
– Jag tar nog färjan till Marseilles och stannar i mitt hus
– Hoppas du på napp igen
– Man vet aldrig säger jag och ler
När vi ätit färdigt så går vi ut ur matsalen och bort till vårt logement. Jag säger god natt till dem och går in på mitt rum. Jag klär av mig och tar fram en bok och sätter mig på sängen
Det knackar på min dörr, jag reser mig och öppnar dem. Utanför står kommendanten och Jean. Jag gör honnör och han tittar på mig och besvarar den
– Kom in säger jag och vänder ryggen mot dem
– Gjorde den ont?
– Förlåt? Aha tatueringen
– Ja
– Nej säger jag och ler
– Den på benet?
– Nej
– Brännmärkena
– Ja säger jag de gjorde ont
– Och ärret?
– Hm både ja och nej, först så kände jag ingenting, adrenalinet, men när det släppte så gjorde det
– Det ser inte ut som ett kulhål
– Det är för att det är ett pil hål säger jag och ler
– Jag skulle vilja höra den historien
– Javisst, jag har tillbringat två år i ligan, en dag så försökte någon döda den eviges fru, jag kastade mig framför pilen. Sen dödade jag lönnmördaren med mitt svärd, då fick jag mitt sista märke
– Det andra då?
– När jag räddade den eviges dotter från en annan lönnmördare, han hade tagit sig förbi tio ligan agenter och in på hennes rum, jag var hennes livvakt. Jag konfronterade honom och dödade honom, detta var min belöning och ett jobb
– Som vad?
– Bibliotekarie
– Förlåt?
– Jag valde att arbeta i deras bibliotek
– Ok
Jag ser att Jean ler
– Du undrar kanske varför vi är här?
– Nej jag hann inte avrapportera när jag kom tillbaka
– Nej du gjorde inte det säger kommendanten, men det är inte bara därför vi är här
– Ok, förlåt varsågoda och sitt
De sätter sig, kommendanten på stolen och Jean i sängen. Jag står kvar i enskild ställning. Jag börjar berätta, jag talar i en halvtimme sen tystnar jag. Det tittar på mig och sen harklar sig kommendanten och säger
– Det var en historia det
– Ja, men sann
– Oja det betvivlar jag inte säger han med ett leende
– Hur kan du göra det du gör frågar Jean lågt
– Min livshistoria? Är inte det mot koden?
– Jo säger kommendanten det är det
– Jag kan väl säga så mycket som att min tatuering på ryggen fick jag när jag var sju år gammal och min träning började, min far frågade efter mitt namn och jag svarade honom. Pantern på benet fick jag när jag blev upptagen i Tenshin Katori Ryo som tolvåring, vilket innebär att jag är sensei i Kenjutsu
– Herregud säger Jean
– Brännmärkena fick jag vid 16,17 och 18 årsålder
– Och vårt märke?
– När Jean sa att jag fick ingå i gruppen
Han pratade om granaten på min arm, med insignierna som visar att jag tillhör legionen
– I morgon innan ni åker på permission så kommer vi att ha en ceremoni, du kommer att få en medalj för dina insatser plus att något unikt kommer ske
– Jaså?
– Ja du kommer att befordras till löjtnant
– Tack
– Det är vi som skall tacka säger kommendanten
– Jag tackar för äran i matsalen sir, den gjorde mig generad för första gången i mitt liv
– Äran var vår Michal, om det är ditt riktiga namn
– Ett av dem säger jag och ler
– Bra säger han och ler
De reser sig och går ut ur rummet. Jag tittar efter dem och jag tar upp min bok och fortsätter läsa. När mörkret faller så lägger jag mig på sängen och somnar
***
Jag står vid relingen på färjan och tittar på havet, jag minns tillbaka till morgonen när jag fick min medalj och min befordran. Ingen av mina kamrater hade visat avundsjuka, tvärtom de hade varit stolta för mig.
Kommendanten hade inte berättat vad jag gjort, alla visste ändå. Jag tog min väska och min nya uniform och gick ner till hamnen. Jag hoppade på färjan och nu var jag på väg till huset.
Jag tittar ut på havet och jag tänker på sist jag var hemma. Jag tänkte på Caroline och det hon berättat om Jürgen, hur han hade behandlat henne, hur han med sin fars makt kommit undan rättvisan för att de hade mer pengar än henne
Jag funderade och en plan började formas i mitt huvud. Båten la till och jag gick och handlade och när jag var klar så hoppade jag in i en taxi. Den körde mig till mitt hus och jag gick in
Jag tänkte på de två gånger jag varit här innan och hur de dagarna hade slutat. Jag gick bort till telefonen och slog Angeliques nummer. Det gick fram signaler i alla fall. Precis när jag skulle lägga på luren så hörde jag en röst med andan i halsen
– Angelique
– Hej det är Michal.
Det blev tyst på andra sidan, jag hörde henne andas
– Herregud hörde jag hennes säga
– Stör jag?
– Nej, nej jag blev bara chockad över att höra från dig, det är snart två år sedan
– Ja säger jag, jag är hemma på permission
Det blev tyst igen på andra sidan
– Jag är gift nu
– Oj då får jag gratulera
– Tack, när du inte hörde av dig så trodde jag att loppet var kört så att säga
– Jag är glad för din skull
– Tack, jag skall bli mamma
– Härligt
– Hur mår du?
– Bara bra
– Hur går det i legionen
– Framåt, jag är numera löjtnant
– Oj då får man gratulera
– Tack.
Samtalet dör rätt snabbt ut och vi lägger på. Jag går upp till sovrummet och lägger mig på sängen. Jag somnar, jag vaknar efter ett par timmar. Jag går bort till väggen och flyttar på luckan
Jag tar fram min dräkt och mina vapen. Jag packar ner dem i min väska och går ut från huset. Jag åker ner till Marseilles och letar upp tågstationen. Jag löser en biljett med tåg till München
Jag letar upp perrongen och hoppar på tåget, jag sätter mig i en kupé och tittar ut genom fönstret. Tåget startar och rullar iväg. Utanför fönstret så rusar den franska landsbygden förbi. Jag tittar ut och drömmer mig bort till Japan och Mita
När jag sitter där i mina tankar så öppnas kupédörren och konduktören kommer in, jag räcker honom min biljett och han klipper den. Han går ut igen och stänger dörren
Jag plockar fram en bok från min väska och börjar läsa. När det gått ett par timmar så reser jag mig och går in i restaurangvagnen. Jag sätter mig vid ett bord och beställer in mat och dricka
Jag tar fram min bok och fortsätter läsa. Servitören kommer med min mat och jag lägger undan boken. Jag äter med god aptit och maten smakar bra. När jag är färdig så beställer jag in grönt te. Till min förvåning så har de det
Jag plockar fram boken och fortsätter läsa, jag får mitt te och smakar på det, det smakar riktigt bra. Jag försvinner i läsandet och dricker mitt te när jag är färdig så går jag tillbaka till min kupé
Jag öppnar dörren och går in, det sitter en kvinna på den plats jag satt innan. Jag sätter mig på andra sidan och tar fram min bok. Kvinnan sover och jag tittar på henne, hon är mörkhårig, jag tror att hon är av medellängd och hon har en fin näsa
Jag undrar vilken färg hon har på ögonen, jag fortsätter läsa och tiden går. Vi kommer fram till gränsen och passpolisen kommer ombord på tåget. Jag plockar fram mitt pass och väntar
Kvinnan sover fortfarande när passpolisen kommer in i vår kupé. Jag visar mitt pass som är utfärdat av Legionen och han tittar på det. han lämnar tillbaka det och gör en kort honnör
Jag besvarar den och han sätter sin hand på kvinnans axel och väcker henne. Hon rycker till och tittar överraskat på honom
– Passkontroll
– Javisst säger kvinnan och börjar rota i sin väska
Hon hittar det efter en stund och plockar fram det, hon räcker det till mannen och han läser i det och lämnar tillbaka det
– Tack Contessa
– Varsågod
Jag passar på att titta på hennes ögon. De är gröna som smaragder. Poliserna går vidare och jag återgår till min bok. Kvinnan tittar på mig och läser på ryggen av min bok
– Så du är intresserad av politik?
– Förlåt säger jag och tittar upp
– Boken du läser, fursten
– Aha haha nej, men en dag kanske
– Den är rätt bra
– Jo, men jag gillar Sun Tzus krigskonsten bättre, men det är nog mitt asiatiska blod som talar
– Är du asiat? Ja nu när du säger det så, det är något runt dina ögon
– Ja jag är halv japan och halv ryss
– Oj det var en ovanlig kombination
– Ja jag har förstått det säger jag med ett leende
– Hur gick det till om jag får vara nyfiken
– De träffades och hade en romantisk natt tillsammans och jag blev resultatet av den natten. När jag var fem år så dog min mor och min far tog över min fostran
– Vad hette din mor?
– Anastasia
Kvinnan tittar på mig och ser överraskad ut
– Romanoff?
– Ja säger jag, kände du henne?
– Hm jag träffade henne vid ett par tillfällen när jag var yngre, min familj och hennes familj hade affärer tillsammans
– Okej
– Så Ivan var inte din far
– Nej säger jag, min far var den japan som var skickad för att döda dem. Han vägrade och han och min mor fick en natt tillsammans och som jag sa jag var resultatet av den natten
– Är Koi din far?
– Var, han blev mördad av Kaishon, den f.d. Kaishon. Ja han utförde inte mordet personligen utan han hade bulvaner som gjorde det. Men ordern var hans
– Ryktet säger att Kaishons mördare dog med Kaishon
– Ja jag har hört det med, mina böner är med honom, och min tacksamhet
– Så som sig bör säger kvinnan, så din far var Koi och din mor Anastasia, har du kraften?
– Förlåt? Kraften?
– Ja i husens spel
– Husens spel?
– Hur mycket vet du om Da Vinci, Medici och en annan familj
– Inte mycket, inte mer än vad min far undervisade mig om när vi reste i Europa
– Så det är inte därför du läser Fursten?
– Nej faktiskt inte, jag läser den för att jag är intresserad av historia
– Ok, vill du ha en historielektion?
– Ja tack gärna säger jag med ett leende
Hon börjar berätta om Da Vinci och familjerna, hon berättar om deras maktspel för sexhundra år sedan. När hon är klar så tittar jag på henne och ler. Det hon berättat om är samma historier som min far berättade för mig på våra resor
Nu får jag lite mer klarhet i varför han gjorde det. Hon tittar på mig och säger
– Du tror på det jag säger
– Ja, varför skulle jag inte göra det?
– Därför att det går emot allt det som står i historieböckerna
– De har jag inte läst men jag får erkänna att det får jag ta igen nu
– Det tycker jag, om du kan så skall du försöka få tag på en bok som heter, Da Vinci världshärskaren
– Det skall jag försöka, men varför berättar du detta för mig?
– Ditt arv
– Förlåt?
– Din mor var Romanoff, och misstänker jag att din far var Tokugawa
Jag tittar på henne och tänker efter, jag har aldrig hört min far använda något efternamn, i mitt pass så står mitt ryska namn, inte Romanoff utan ett annat, vilket jag misstänker tillhörde min styvfar
– Så min far skulle vara ättling till Tokugawa?
– Jag har inga bevis för det men det skulle inte förvåna mig, din far var väl förfaren i husens spel
– Kände du honom?
– Hm ingen kände väl egentligen Koi men ja så väl som man kunde känna honom. Vi tillbringade mer än en natt tillsammans i Florens
– Florens, det var den första staden som min far tog mig till i Europa
– Vilka fler tog han dig till?
– Paris, Rom, London, Berlin, Moskva, Stockholm, Sevilla, Barcelona och Venedig
– Alla städer där de två hade varit
– Okej
– Var bodde ni i japan?
– Ett par timmar från Kyoto i en liten by
– De var där med
– Jag vet, min tant berättade det för mig
– Vem är det?
– Den f.d. Kaishons syster
– Du vet att de är Meiji
– Ja, hon och min far var kära i varandra, de kunde inte visa sin kärlek öppet inför andra. Inte ens mig
– Men?
– Men jag visste, jag kallar henne mor av en anledning
– Hur visste du?
– Jag kände det på mig, jag kunde se det i deras ögon
– Kraften säger hon
– Kanske det ler jag
– Nej inte kanske min unge herre
– Nej frun säger jag fortfarande leende, så du och min far?
– Ja, han var en väldigt bra älskare
– Så pass
– Mm vi hade många sköna stunder han och jag
– Var det dig han träffade när vi var i Florens och han var tvungen att prata med en kvinna som behövde hjälp
– När var detta?
– Oj för snart tio år sedan säger jag
– Det kan nog stämma, det var då min bror fick mig utkastad ur familjen den idioten
– Utkastad?
– Ja, jag vägrade att spionera på en vän från Medici, min bror använde det som svepskäl att ta över familjen och få mig utkastad
– Var bor du nu?
– Santorini, han som jag skulle spionera på gav mig en hjälpande hand
– Det var ju vänligt av honom
– Ja
Konduktören kommer till min kupé och öppnar dörren
– München nästa
– Tack säger jag och tar min väska, det var väldigt intressant att träffa dig Countessa säger jag och ler. Till nästa gång
– Till nästa gång, åter en gång jag beklagar din fars bortgång
– Tack
Jag går av tåget och går ut från stationen, jag tittar mig omkring och ser ett hotell. Jag går fram till det och går in i receptionen och frågar om de har ett rum. Mannen bakom disken tittar på mig och sen ner i en liggare och meddelar mig att de har ett ledigt rum
Jag får nyckeln och jag går uppför trapporna till mitt rum. Jag öppnar dörren och går in. Jag sätter väskan på min säng och tittar ut genom fönstret, jag sätter ner väskan på golvet och lägger mig på sängen
Jag somnar och vaknar inte förrän nästa dag, jag mediterar en stund och när jag är klar så går jag ner till restaurangen och äter frukost. Jag reser mig när jag är klar och går ut i München. Jag går genom gatorna och kommer fram till ett museum
Jag går in och tittar mig omkring. Jag kommer till en sal där det är konstverk, jag stannar och tittar på tavlorna på väggarna. Jag börjar gå runt i salen och stannar till vid vissa konstverk
När jag gått ett varv runt så sätter jag mig på en bänk och tittar på en av tavla av Chagall, jag förlorar mig i färgerna och jag försöker förstå vad tavlan föreställer. Själva tavlan heter Le Bible
Jag vet inte hur länge jag suttit där och studerat den när jag hör en röst säga
– Han kan förtrolla en
– Förlåt säger jag och tittar mig åt sidan
Bredvid mig sitter den en kvinna, hon är blond, har ett skarpt ansikte, färgen på hennes ögon är blå, hon har ett par svarta glasögon i handen, hon har en rätt liten näsa som är spetsig
Hon är slank noterar jag, brösten är små och hon är smal, jag uppskattar hennes längd till någonstans 160cm. Men det är bara en uppskattning. Hon har på sig en klänning med blommor på, stora röda blommor på en vit botten
– Jag sa, han kan förtrolla en
– Vem?
– Chagall
– Aha, ja det verkar så. Detta är första gången jag ser en tavla av honom
– Inte intresserad?
– Av?
– Konst
– Jodå men jag tror inte att jag har sett en av Chagall innan. Eller det kanske jag har men jag har inte lagt märke till dem innan
– Ok? hur kan du ha missat Chagall
– Har inte en aning, de har väl inte talat till mig innan
– Talat?
– Ja när jag tittar på en tavla så vill jag att den skall tala till mig. Som när jag var Louvren första gången och tittade på Mona – Lisa så förstod jag inte hysterin för den tavlan. Den talade inte till mig, i ett annat rum så hängde det en tavla av Renoir. Den talade till mig och jag satt där ensam och studerade den. Min far fick nästan bära mig ut därifrån
Hon tittar på mig och börjar le
– En romantiker
– Kanske det
– Vad säger tavlan till dig?
– Vi för en konversation om gömd kärlek
– Gömd?
– Eller dold kanske är ett bättre ord, för mig så är de två på den bilden, men de tittar inte på varandra, vilket för mig talar om gömd kärlek
– Så det är vad tavlan säger till dig?
– Ja, den har säkert en helt annan betydelse, som jag inte bryr mig om faktiskt. Det viktiga för mig är vad den säger till mig
– Som sagt en romantiker säger hon med ett leende
Hon har ett vackert leende, jag ler tillbaka och vänder huvudet till bilden igen. Jag ser min far och tant i bilden. Hur de genom åren fick gömma sin kärlek till varandra för att andra inte skulle se den
Min far besökte till och med Lärkan med det syftet, att dölja deras kärlek. Vilken styrka det måste varit i deras kärlek till varandra när Mita utan att visa något om det tillät min far att besöka kvinnorna där
Vad var det hon sagt? att älska med en kvinna handlar inte bara om kärlek. Kroppen måste få sitt. Var det så hon sagt när pratade med mig om min kärlek till Jasmine? Var det hennes sätt att förklara hur hon hanterat deras kärlek
– Giselle
– Förlåt?
– Mitt namn är Giselle
– Michal
– När du fokuserar så fokuserar du verkligen
– Förlåt jag tänkte på min far och tant, och deras kärlek till varandra
– Tant?
– Oj nej hon är inte släkt, hon var vår vad skall man säga hushållerska, eller föreståndarinna? Hm det finns inget bra ord för det på västerländska
– Västerländska?
– Jag är uppvuxen i japan
– Aha säger hon, var?
– I en liten by ett par timmar från Kyoto
– Där ser man säger hon, intressant
– Intressant?
– Ja jag har aldrig träffat en japan, du ser inte japansk ut, kanske något runt ögonen
– Jag är japan i sinnet säger jag och ler, min mor var ryska
– Var?
– Ja hon dog när jag var liten
– Jag beklagar
– Tack, Giselle?
– Giselle, men hushållerska?
– Haha ja eller något sådant, hon skötte om vårt hushåll. Hon är som en mor för mig, men hon sa att jag skulle kalla henne tant så det gjorde jag. Förutom vid högtidliga tillfällen. Då kallar jag henne mor, hon är den enda mor jag haft
– Din tyska är utmärkt
– Din med, men jag anar en brytning, schweiziska?
– Haha ja, hur hörde du det?
– Jag har en fallenhet för språk säger jag och ler
– Jaså?
– Mm jag talar ett tiotal språk, jag har lätt för att lära mig språk
– Där ser man, student?
– Soldat
– Förlåt?
– Jag är soldat, jag är med i Legionen
– Legionen?
– Främlingslegionen
– Oj så ung?
– Ja jag skrev på ett kontrakt när jag fyllt arton
– Varför?
– En väldigt lång historia, men framförallt för att jag behövde hantera min fars död tror jag, och att jag är adrenalin junkie
– Förlåt?
– Jag jagar kickar, därför valde jag den gren som kunde ge mig bäst kickar. Fallskärmsjägare
– Så du hoppar fallskärm?
– Ja, du med?
– Haha nej men jag har alltid velat testa
Jag tittar på henne och jag får en galen ide
– Vill du testa?
– Förlåt?
– Vill du testa att hoppa fallskärm
– Skojar du
– Nej absolut inte, vi kan kolla upp om det finns någon skola i närheten så gör vi ett tandemhopp
– Hur menar du?
– Att du blir sammankopplad med mig så hoppar vi samtidigt
Hon tittar på mig och jag ser att hon är sugen men tvekar
– Jag är med dig hela tiden, jag lovar
– Är inte det dyrt?
– Om jag bjuder dig på hoppet, så får du bjuda mig på middag?
– Haha vägen till mannens hjärta går genom magen?
– Haha ja något sådant, men vad säger du?
Hon tittar på mig igen och ler
– Javisst säger hon
Vi sitter i det lilla Cessna planet och jag ser på henne att hon är nervös. Hoppledaren reser sig och tecknar att vi skall göra det samma.
***
Vi gick ut från Museet och jag vinkade in en taxi och frågade honom om han visste om någon fallskärmsskola
Det gjorde han inte men han gjorde ett allmänt anrop i sin mikrofon och en annan svarade och gav honom en adress. Han körde oss till skolan och vi gick in och jag frågade om tandemhopp
Instruktören tittade på mig och sa att de inte gjorde sådana, för stora risker. Jag visade min legitimation från legionen och jag övertalade honom om att vi skulle få göra hoppet
***
Det kostade mig en slant, men jag betalade och vi gick ut till planet och nu stod vi här och väntade på att han skulle ge oss klartecken
– Oh herregud hörde jag Giselle säga framför mig när vi stod där i dörren
– Jag är bakom dig säger jag i hennes öra
Instruktören räknade ner med fingrarna och gjorde tummen upp. Jag svarade och sen kastade jag oss ut i luften. Jag hörde Giselle skrika och jag log. Vi föll genom luften och på säker höjd så drog jag i snöret
Rycket kom och hon stelnade till, fartvinden tog slut och tystnaden blev total. Jag märkte hur hon slappnade av och såg sig omkring
– Herregud vad vackert sa hon
– Jag älskar stillheten
Jag styrde oss till skolan och vi landade och jag knäppte loss oss. Jag samlade in fallskärmen och Giselle hjälpte mig. Instruktören landade och kom fram till oss. Jag tackade för hoppet och vi gick in och bytte om
Vi gick ut från skolan och en taxi kom och hämtade oss
– Middag sa jag och log
– Haha ja, vill du äta ute eller du vill ha hemlagat?
– Det är du som bjuder så du får bestämma
Hon tittar på mig och sen säger hon en adress till chauffören och han tittar i backspegeln och ler. Vi åker igenom München och ut på landsbygden. Bilresan tar c: a två timmar sen svänger han in på en grusväg som leder till en herrgård
Han stannar och jag betalar honom. Vi går fram till en dörr och hon öppnar den och håller upp den för mig. Vi går in och en betjänt kommer fram
– Fräulein
– Hej Bertrand, jag har en middagsgäst med mig
– Välkommen säger han till mig och bugar sig
– Tack
Hon tar mig i handen och leder mig in i huset. Vi går igenom det och kommer till köksregionerna och personalen tittar på oss när vi kommer ut i köket och när Giselle förkunnar att hon skall laga mat åt oss så ser jag mer än en skeptisk blick
En kokerska kommer fram och tittar på henne och tar henne om hakan och säger
– Vad har du nu lovat unga fröken?
– Vi slog vad, han fick mig att hoppa fallskärm om jag bjöd honom på middag, han höll sin del av avtalet nu vill jag hålla min. Du vet att familjen alltid betalar sina skulder
– Haha ja unga fröken, så du har hoppat fallskärm?
– Ja Helga, det var fantastiskt
– Haha ja det kan jag tänka mig säger hon och ler
– Får vi hjälpa dig frågar jag Helga, jag hjälpte henne när vi hoppade så nu kanske du kan hjälpa oss?
Hon tittar på mig och muttrar
– Jisses de där ögonen, inte konstigt att unga fröken trillat dit
Högt säger hon
– Så kan du något om matlagning?
Jag tittar på henne och säger allvarligt
– Jag är fena på att laga huggorm
Hon stirrar på mig och sen börjar hon skratta så att tårarna rinner
– Kom här, nå unga fröken vad vill du bjuda på?
– Kalvschnitzel
– Ok med alla tillbehör?
– Givetvis
– Bra, unge man kom med här
Vi går in i köket och hon räcker mig en kniv och sätter mig på att hacka lök. Jag gör som hon säger och hackar löken snabbt. Hon ger mig en blick som säger
– Detta är inte första gången
Mitt leende säger
– Nej det är det inte, men låt henne leka
Helga skrattar till, vi hjälper henne med matlagningen och när vi är klara så bär personalen iväg med maten. Vi kommer in i en matsal och de dukar fram åt oss. vi sätter oss och äter med god aptit
När vi är klara så reser vi oss upp och går in i ett annat rum
– Vill du ha kaffe?
– Har ni te?
– Javisst
Hon ber om te av en betjänt, han bugar sig och går iväg. Vi sätter oss och jag tittar på henne. Hon ser lycklig ut
– Första gången du lagade mat?
– Haha ja
– Det märktes inte säger jag och ler
– Tack för komplimangen, huggorm?
– Haha ja, jag kan inte säga så mycket om det men ibland så får man äta vad naturen erbjuder
– Så du har ätit orm?
– Ja säger jag och ler
– Hur smakar det?
– Inte så illa som man kan tro faktiskt, det påminner om fläskkött utan fettet
– Okej säger hon och ser skeptisk ut
– Det är sant säger jag och ler
– Jag tror dig
Vi blir serverade vårt te och vi dricker och hon tittar på mig. Jag tittar på henne och jag ser att hon vill ställa en fråga
– Vad gör du i München?
– Sist jag hade permission så träffade jag en kvinna som studerar eller studerade här. Hon berättade om staden och jag blev nyfiken. Så när jag gick på min permission så åkte jag till mitt hus i Marseilles och insåg att jag inte ville sitta där själv i två veckor så jag reste hit
– En kvinna?
– Ja en kvinna, hon sökte efter sig själv och sprang på mig. Jag hjälpte henne att hitta sig själv. Vi tillbringade två veckor tillsammans och diskuterade livets stora frågor
– Som?
– Varför män är svin bl.a.
– Förlåt?
– Hon hade råkat utför en man som slog kvinnor, det blev rättegång och han klarade sig undan med böter. Hon hade ärr för livet. Jag hjälpte henne att läka och inse att alla män inte är svin, det är faktiskt bara en liten del av oss som är det
– Vad?
– Svin
– Aha nej det tror inte jag i heller, det finns kvinnor som är svin de med
– Ja, det finns det
– Har du träffat en sådan?
– Ja, hon mördade min far
Hon tittar på mig och dricker av sitt te
– Hur?
– Hon förgiftade honom på uppdrag av en man som trodde att han var gud
– Förlåt?
– Han var mäktig, han trodde att om han dödade min far så skulle det skicka signaler om att han var orörbar, han hade fel. En lönnmördare hittade honom och dödade honom. Jag tackar honom varje kväll när jag somnar
En dörr öppnades och en kvinna kom in i rummet, jag reste mig upp och hon kom fram till mig och jag presenterade mig
– Michal
– Eva, angenämt
– Tack
Hon kramar sin dotter och sätter sig i en annan stol. Jag sätter mig och jag känner hennes blick på mig
– Jaha vad är det jag hör, du har hoppat fallskärm Giselle
– Ja mor det var helt underbart
– Men farligt
– Nej frun, inte med mig
– Förlåt?
– Det är mindre dödsfall med fallskärm än bistick
– Jaså?
– Så är det frun
– Och du har lagat middag
– Ja mor, ett löfte är ett löfte
– Förvisso säger hon och ler, familjens förbannelse man håller vad man lovar
– Förbannelse?
– Familjen har ibland lovat saker som inte var så bra
– Aha säger jag och ler, plikten
– Ja plikten säger Eva och tittar på mig, det låter som du vet något om det
– Ja frun, det gör jag
– Du vill inte tala om det?
– Jodå, jag är japan och vi japaner vet allt om plikten
– Ah japan, jag gissade på ryss
– Det med säger jag och ler
– Det var en ovanlig kombination
– Jag får höra det rätt ofta säger jag med ett leende. Min mor var ryska och min far var japan
– Var?
– Ja de är döda båda två
– Jag beklagar
– Tack
– Och du har, vad är det japanerna säger Giri?
– Ja precis, ja jag har Giri
– Till?
– Båda mina föräldrar
– Så pass, intressant. Vi skall ha en liten sammankomst i morgon, skulle du vilja vara min dotters kavaljer?
Jag tittar på kvinnan och väger och mäter henne
– Det skulle vara en ära
– Bra säger hon och reser sig, då får jag tacka för besöket
Jag reser mig med och bugar mig
– Men mor säger Giselle
– Ni träffas i morgon, var bor du?
Jag säger namnet på hotellet
– En bil hämtar dig klockan 18 i morgon
– Tack frun
– Vår chaufför kör dig till hotellet
– Tack frun
Jag tar hennes hand och pussar den, jag gör likadant med Giselle. Jag går ut ur rummet och ut på framsidan av huset. En bil väntar och jag hoppar in. Han kör iväg och två timmar senare så är jag tillbaka i München.
Jag går in på mitt hotell och åker upp till mitt rum. Jag lägger mig på sängen och somnar
Jag vaknar och tar fram mina kläder. Jag tar på mig min dräkt och hänger på mig mitt Bokken svärd. Jag drar upp kåpan och sätter masken på plats. Jag öppnar fönstret och klättrar ut
Jag tar mig genom stan och fram till huset. Jag slår ut larmen och tar mig in. Jag går mot sovrummet och öppnar dörren. I sängen så ligger det en man och en kvinna. Jag trycker kvinnan på halsen och gör samma med mannen
Jag lyfter upp honom och lägger honom över min axel och bär ut honom från huset. Jag bär iväg med honom och kommer fram till en dunge och sätter honom mot ett träd
Jag väcker honom och han stirrar på mig. Jag ser skräcken i hans ögon. Sen sätter jag igång och ger honom en behandling som han aldrig kommer glömma. När jag är klar så bär jag tillbaka honom till huset och lägger honom utanför dörren
Jag ringer på dörren tills jag ser ljus tändas. Sen springer jag, jag kommer tillbaka till hotellet och klättrar uppför väggen och tar mig in i rummet. Jag tar av mig dräkten och går in i duschen och duschar av mig
När jag är klar så lägger jag mig i sängen och somnar
Jag vaknar på morgonen och går igenom min morgonrutin, när jag är klar så åker jag ner och äter frukost. När jag sitter där så kommer en servitör med ett kuvert till mig
Jag öppnar det och i det så skriver Eva att de vill att jag stannar över natten hos dem. Jag lägger ner brevet och tittar på servitören och meddelar honom att jag gärna gör det, han nickar och går iväg
Jag äter färdigt och går ut från hotellet, jag går förbi ett tidningsstånd och läser huvudrubriken. Känd direktör kidnappad och misshandlad, de vet inte om han kommer överleva
Jodå det kommer han tänker jag, men han kommer att få men för livet, han kommer aldrig mer att kunna älska med en kvinna bl.a. jag går till museet och sätter mig och tittar på tavlan igen
Jag går tillbaka till hotellet och åker upp till min våning. Jag tar på mig min paraduniform och hänger på mig mina medaljer och hänger upp min väska på axeln. Jag åker ner och betalar för mig
Jag går ut utanför hotellet och väntar. Fem minuter innan avtalad tid så rullar bilen fram. Jag sätter mig i den och jag åker tillbaka till deras herrgård. Bilen rullar in framför dörren och jag går ut ur bilen
En betjänt kommer ut och han tittar på mig och tar min väska och visar mig in. Han går före mig fram till ett rum, han öppnar dörren och jag går in efter honom. Han sätter min väska på sängen
– Middagen serveras om en timme
– Tack säger jag
Han går iväg och jag sätter mig på sängen och mediterar. Efter en timme så slår jag upp ögonen och går ut från rummet. Jag kommer fram till en trappa och går nerför den
Jag hör röster från ett av rummen och jag går mot ljudet. Jag stannar i dörröppningen och jag letar efter Giselle, en kvinna kommer fram till mig och presenterar sig, jag ler det är Contessan
– Angenämt
– Detsamma, du säger att du inte vet något om familjerna och att du inte spelar spelet
– Nej min kära det gör jag inte
– Ändå står du mitt i smeten och frotterar dig med dem
– Vad menar du säger jag med ett leende?
– Så du vet inte?
– Nej
Jag berättar om mitt möte med Giselle och hennes mors inbjudan
– Okej säger hon och ler, du är mitt i smeten nu, var på din vakt
– Alltid, men tack för varningen
– Förresten du är din fars son
– Det hoppas jag
– Jürgen fick vad han förtjänade
– Jürgen?
– Som sagt du är din fars son, han hade dock sett till att han försvunnit
– Det hade ställts för många frågor då säger jag och ler
– Som sagt…
– Hej Contessa, Michal
Jag tar Evas hand och bugar mig
– Intressant klädsel
– Tack säger jag och ler
– Löjtnant och så ung
– Jag hade tur och gjorde min plikt
– Le legion entragere?
– Oui
– Intressant
– Ja det är det, man får se världen och får betalt för det säger jag och ler
Hon tittar på mig och börjar skratta
– Nå Contessa hur är det med familjen
– Jodå den växer och frodas hör jag, själv?
– Vi håller oss på vår kant
– Det är oftast klokast, men man kan inte anklaga min bror för att vara klok
– Nej säger Eva, ibland så undrar jag vad han tänker med
– Det gör vi alla säger Contessan
– God kväll
En man kommer fram och hälsar, han tittar på mig och min uniform. Han ser mina medaljer och höjer på ögonbrynen. Han samlar sig snabbt och sträcker fram handen
– Henri
– Michal
– Aha äventyraren som tar med min dotter på halsbrytande övningar
– Nej vi hoppade bara fallskärm
– Det var det jag menade
– Man bryter inte halsen, möjligtvis så träffar man marken i 225/km i timmen och då bryter man fötterna först
– Haha skrattar han, så huggorm?
– Haha ja säger jag klart underskattat
– Du får bjuda på det någon gång
Jag böjer på huvudet och ler
– Huggorm? säger Contessan
– Jag har ätit det en och annan gång under min utbildning, en av övningarna i Legionen är att ta sig från punkt A till punkt B med dina kläder en vattenflaska och en kniv. Då får man leva på vad naturen ger. I mitt fall huggorm
– Jisses, rå?
– Haha nej, man lär sig göra upp eld, ett fasligt sjå i en fuktig djungel
Jag ser en rörelse och vänder mig om. Giselle kommer in i rummet och hade det inte varit för glasögonen så hade jag inte känt igen henne. Hon är vacker, hennes klänning sitter som om den var sydd direkt på henne.
Den är vit och hennes hår är uppsatt så att man ser hennes hals och nacke, hon har en diskret sminkning. Runt halsen så har hon ett pärlhalsband. Samtalen i rummet avstannar när hon går förbi.
Hennes mor lyfter ett ögonbryn, vilket är detsamma som om hon tappat hakan fullständigt. Ett leende visar sig på hennes fars läppar. Pappas flicka tänker jag, inte mammas.
Avundsjuka, hon är inte vackrast i rummet. Intressant tänker jag. Jag tittar på Contessan och jag ser att hon gör samma analys, hon ler lite mot mig och jag besvarar leendet. Giselle kommer fram till oss och jag tar hennes hand och kysser den
– Giselle
– Michal, mor, far
– Contessa säger Contessan
– Angenämt
– Detsamma
– Nå nu när alla kommit så är det dags för mat säger Eva
Hon tar sin man i armen och går iväg. Jag räcker fram min arm till Giselle och vi går iväg. Jag anar Contessans skrockande bakom mig. Vi kommer in i matsalen och sätter oss.
Vi serveras en utsökt måltid. Jag konverserar med min bordsdam och de andra som sitter i min närhet. Ett och annat ögonbryn höjs när jag väljer att dricka mineralvatten.
Giselle berättar om vårt fallskärmshopp och jag ser hur det lyser i hennes ögon. Hela hon lyser, hon är vacker och jag fascineras av förvandlingen, men jag kommer fram till att jag nog ändå föredrar den Giselle jag träffade första gången. Den är mer äkta, men hon är vacker
– Så säger damen som sitter bredvid mig, du är asiat?
– Till hälften madame säger jag, min far är japan
– Ah och din mor?
– Ryska
Jag ser att Contessan tittar på mig och hon skakar försiktigt på sitt huvud, jag ler och visar henne att jag uppfattat varningen
– Ryska där ser man, vad heter hon?
– Jag vet inte säger jag hon dog i barnsäng, sen skickades jag till min far som aldrig talade om henne
Jag märker att Giselle rycker till lite, jag känner hennes hand på mitt ben. Hon trycker till lite
– Aha så tragiskt säger kvinnan
– Ja säger jag
– Soldat är du ser jag
– Ja madame
– Främlingslegionen?
– Ja madame, och innan du frågar, nej jag är ingen brottsling säger jag med ett leende
– Haha det hade kanske denna fest behövt, lite äventyr
– Så är det kanske säger jag och ler
Jag känner att Giselles hand slappnar av, jag har klarat mig. Konversationen fortsätter. Flera talar om det som hänt Jürgen och de förfasas över brutaliteten i det han råkat utför och de är rädda att de är nästa på listan.
När maten är avklarad så inleds pudra näsan stadiet och damerna går iväg. Männen går ut i trädgården. De flesta tänder cigarrer och jag blir erbjuden men tackar nej. Jag går ut en bit i trädgården och tittar mig omkring. Det är en vackert arrangerad trädgård
Det finns harmoni i den. Jag står där och andas in när Giselles far kommer fram till mig. Jag anar att ett samtal om vad vill du med min dotter väntar, och hon är menad för större saker än en militär. Jag andas in
– Du varken röker eller dricker
– Nej herrn
– Henri snälla
– Henri
– Så du hoppar fallskärm?
– Ja det gör jag
– Det är tuff utbildning
– Ja det var det säger jag, men jag hade en fallenhet för det. Så jag klarade mig
– På huggorm?
– Haha ja bl.a. en och annan insekt med
– Din kommendant lovordar dig
– Det var snällt
– Du tror väl inte att jag inte skulle kolla upp så att din historia stämde?
– Jag vet faktiskt inte vad jag skulle förvänta mig säger jag neutralt, man brukar lita på mitt ord
Hade vi varit i japan nu så hade han insett att han förlorat ansiktet. Men fick jag påminna mig vi var inte i japan och det var hans dotter det gällde
– Du är en ovanlig ung man
– Jaså?
– Du är asiat och uppträder som du tillhörde adeln i Europa
– Jag är bara halvasiat, min mors blod rinner i mig med
Han tittar på mig och sen eftertänksam ut
– Din mor ja, jag fick inte fram så mycket om henne
– Jaså säger jag, det är ingen hemlighet. Hennes födelsenamn var Anastasia Romanoff, sedermera gift med en man vars namn jag tyvärr inte kommer ihåg
– Romanoff?
– Ja så har man sagt till mig, som jag sa till damen därinne. Hon dog i barnsäng har man berättat för mig. De skickade mig till min far när hon dog
– Vi vet båda att det inte gick till så säger Henri
– Nej men det är den officiella versionen säger jag lågt, och jag skulle uppskatta om du respekterade den
– Javisst säger han och ler
– Tack
– Vad vill du med in dotter?
– Vad vill en man och en kvinna med varandra säger jag
– Vad menar du?
– Jag finner henne intelligent och intressant, jag tror att vi kan ha intressanta diskussioner om bl.a. konst vilket verkar vara ett av hennes intressen. Vi diskuterade det igår på museet där vi träffades. Sen berättade hon en önskan att hoppa fallskärm, vilket vi gjorde, hon lagade middag åt mig och jag blev bjuden hit idag av din fru. Så vad jag vill med din dotter? Lära känna henne hon verkar väldigt intressant
Damerna kommer ut i trädgården och Giselle och hennes mor kommer fram till oss. Eva tittar på mig sedan på sin man, Giselle gör det samma. Hon får ett spänt uttryck kring sina ögon
– Far, har du försökt skrämma Michal?
– Nej
– Henri säger Eva, du skämmer inte ut oss väl?
– Nej då, vi pratade om harmonin i trädgården och konst
– Förlåt? säger Eva
– Jag sa till din man att jag gillar harmonin i trädgården och att jag önskar att inget skall störa den. Sen diskuterade vi mitt konstintresse där jag sa att Giselles kunskaper om Chagall hjälpte mig igår att komma till insikt om att det ofta finns en massa budskap i konst, jag såg en sak och hon en annan
– Far säger Giselle
– Det stämmer säger han, vi diskuterade harmoni och konst
– Hur känner du Contessan?
– Känner? Jag träffade henne på tåget hit, hon satt i min kupé och vi samtalade
– Om?
– Florens, jag var där med min far när jag var ung. Han ville visa mig mitt europeiska arv, Contessan berättade att hon var född i den staden
– Aha säger Eva, ja ingen kan Florens som hon
Giselle tog mig i handen och gick iväg med mig, jag kände hennes föräldrars blick i ryggen. Vi gick längre in i trädgården och kommer fram till ett lusthus. Vi satte oss på en bänk och hon tittade på mig
– Jag ber om ursäkt för mina föräldrar
– Ingen fara säger jag och ler, de är rädda om dig och oroliga
– Nej de är rädda för mig, att jag skall avslöja familjehemligheter
– Jaså? Har ni sådana
– Oja säger hon en massa, den ena värre än den andra säger hon. Damen som frågade ut dig bl.a. hon är farlig
– Ja
– Du ifrågasätter inte
– Nej säger du det så litar jag på det
– Tack
– Hur djupt involverad är du?
Hon tittar på mig och tar ett djupt andetag
– Inte så djupt som mina föräldrar skulle önska, men jag kan spela spelet
– Det kan inte jag
– Jo då det kan du, du vet inte om det bara och det retar min mor kan jag säga. Hon kunde inte läsa dig igår. De hade ett långt förhör om hur det gått till när vi träffats
– Okej, trodde de på dig?
– De tror inte på något säger hon bittert
Jag lutar mig fram och kysser henne, hon besvarar min kyss, först avvaktande sedan allt hungrigare. Vi delar på oss och hon tittar på mig med åtrå i ögonen
– Tack säger hon lågt
Jag tittar på henne och ler, jag tar hennes hand i min och håller den
– Din far frågade vad jag ville med dig, mitt svar var, vad en man och kvinna vill med varandra. nu frågar jag dig, vad vill du med mig?
Hon tittar på mig med sina blåa ögon och lutar sig fram och kysser mig
– Det en kvinna och man vill göra med varandra, förbehållslöst
– Förbehållslöst?
– Ja
Jag kysser henne igen och vi kysser varandra länge. Jag hör någon komma och jag delar på oss
– Någon kommer
– Okej säger hon och reser sig,
Vi går ut ur lusthuset och går personen till mötes. Det är Giselles mor
– Där är ni, det är dags för dessert
– Okej mor säger Giselle och tar mig i handen
Vi går med hennes mor upp till huset. Vi går in och sätter oss och äter desserten. När vi är klara så serveras det kaffe och avec. Jag ber om Te och en betjänt serverar mig, jag smakar på teet och det är spetsat. Jag ler och dricker upp det. Jag ursäktar mig och går på toaletten
Jag framkallar den gula floden och renar mig. När jag är klar så går jag ut till de andra igen. Jag känner blickar på mig från de andra. De förväntar sig något. Jag ser på Giselles mor och ler
Contessan kommer fram till mig och ler
– Min gode Michal, det är dags för mig att dra mig tillbaka, glöm nu inte löfte om att besöka Florens
– Nej då Contessa, du får visa mig det min far missade när vi var där
– Haha om jag kände din far rätt så visade han bara en massa arkitektur
– Så är det, du kände min far väl
Hon lutar sig fram och pussar mig på kinden och viskar
– Se upp fara
– Jag vet, viskar jag tillbaka
– Bra
Hon går iväg och nu är jag ensam utan allierade, eller Giselle är min allierade men hon skulle aldrig gå emot sin familj. Jag ökar pulsen och börjar svettas, jag tar mig för pannan och ursäktar mig med att jag måste dra mig tillbaka
Jag ser att Giselle blir orolig, hon kommer fram till mig och tar mig i handen
– Jisses du kokar ju
– Ingen fara säger jag matt, jag måste bara lägga mig
– Jag följer dig upp
Hon tar mig bestämt i handen och vi går iväg. Vi kommer upp på mitt rum och vi går in. Jag sänker pulsen och slutar svettas. Jag går in på toaletten och sköljer av mig
Jag går ut till Giselle och hon tittar på mig, med spänd blick, jag klär av mig och lägger mig i sängen
– Om fem minuter kommer din mor att komma och kalla på dig, du skall följa med henne och säga att jag sover
– Okej?
– Lita på mig Giselle, någon försökte droga mig, jag har vissa fördelar så jag renade mig själv. Jag berättar en annan dag, men när hon kommer så skall du följa med henne, de kommer droga dig med snart
– Förlåt?
– Något kommer hända här i natt och de vill inte att du skall veta om det
– Okej
Det knackar på min dörr och Giselle öppnar den
– Hej mor, jag hjälpte Michal i säng, han mår inte bra. han somnade direkt
– Okej säger Eva, kom med
– Ja mor
De stänger dörren och jag blundar, jag skärper min hörsel och börjar lyssna. Jag lyssnar i en timme sen reser jag mig ur sängen och öppnar min väska. Jag drar på mig svarta kläder
Jag tittar på en stol och sparkar sönder den och tar ett av stolsbenen och sätter den i ryggslutet. Jag tar mig ut på balkongen och hoppar ner på gräsmattan. Jag landar och rullar runt
Jag smyger mig fram till en dörr som leder ner i källaren. Jag öppnar den och smyger in. Jag tar mig fram i skuggorna och öppnar dörren till ett rum och går in. Jag klättrar upp i taket och gömmer mig
Jag väntar, efter ett par timmar så öppnas dörren, tolv personer kommer in och de är klädda i svarta kåpor, Giselle går i mitten. Hon är drogad och går som en zombie. Hon har en vit skrud på sig, en av personerna tar den av henne och lägger upp henne på ett stenaltare
Hon ligger där naken, någon börjar mässa och de andra stämmer in i mässandet. Det börjar vagga från sida till sida. De mässar högre och högre och till slut så kastar en av de därnere av sig sin kåpa och han är naken under den
Han har resning och går fram till altaret och delar på Giselles ben och tar sin mandom i handen. Jag faller ner från taket och börjar slå ner dem innan jag landat
Två minuter senare så lyfter jag upp Giselle från altaret och bär väg med henne, jag smyger mig upp till mitt rum och lägger henne i min säng. Jag framkallar den gula floden och renar hennes kropp från drogerna
Jag sätter mig i fotändan när jag är klar, jag tänker på de som ligger i källaren, varav en var den gamla damen som satt bredvid mig. Mannen med ståndet var en av de som suttit vid bordet
De andra hade inte deltagit på festen, jag fattade ett beslut och tog mig upp balkongen igen och smög mig fram tills jag kom till Giselles föräldrars rum. Jag hörde upprörda röster därinne ifrån
– Det är din dotter din satans horbock, skall hon lida för att du inte kan hålla gylfen stängd ditt satans svin
– Du förstår inte, de har bevis som skulle kunna ruinera oss
– Tänker du bara på pengar ditt liderliga svin, hon är din enda dotter och du tillåter det som sker i källaren
– Vad vill du att jag skall göra då?
– Lyssna på mig säger jag lågt
De stirrar på mig när jag kommer in i rummet, jag sätter mig på en stol och tittar på dem
– Sätt er
– Oh herregud
– Sätt er
Det stirrar på mig och sätter sig
– Inget hände, Giselle ligger på mitt rum och sover, drogerna är borta och hon kommer vakna med huvudvärk i morgon, skyll på champagnen eller något. Nu skall ni berätta för mig vad det handlar om, när ni berättat klart så har ni ett beslut att fatta och jag ett annat, om ni skall leva eller dö. Det beror på hur ärliga ni är och tro mig jag kommer veta om ni ljuger
De stirrar på mig och sen börjar Eva berätta, Henri fyller i och när de talat i en timme så tystnar de. De tittar på mig
– Det är mer eller hur?
– Ja säger Eva men det har inte med detta att göra
– Berätta säger jag så avgör jag om det har med detta att göra
Hon tittar på mig och suckar och sen berättar hon allt, när hon är klar så säger hon
– Nu vet du allt
– Tack
– Vad händer nu?
– Jag kommer inte döda er, men de i källaren måste försvinna
– Okej hur?
– Litar ni på personalen?
– Ja säger Henri
– Bra säg åt dem att dumpa dem i sjön eller nåt, de lär inte vakna
– Alla tolv?
– Ja alla tolv
– Men de andra väntar därnere
– Mm och de kommer att få väldigt ont om en stund, sitter de inne i salongen?
– Ja säger Eva
– Bra
– Vad kommer du göra?
– Det som hände Jürgen kommer att vara som en moders smekning, de kommer inte att vara människor mer. De kommer att drabbas av Ligans vrede
– Ligan viskar Henri
– Du vet vem de är?
– Ja säger han lågt
Jag reser mig och visar mina brännmärken
– Jag kommer tillbaka snart, när jag är klar så får ni ringa polisen och ambulanser.
– Ja säger Eva
– Bra, vi ses på en stund
Jag går ut ur deras rum och tar mig ner till salongen. Jag går in och sätter igång. Tjugo minuter senare så knackar jag på deras dörr. Eva öppnar och jag går in
– Ge mig tjugo minuter sen ringer ni, jag måste duscha
– Ja säger hon och stirrar på mig
– Bra säger jag och går ut ur rummet
Jag går bort till mitt rum och går in i duschen. Jag duschar av mig och när jag är klar så lägger jag mig i sängen bakom Giselle och slår armarna om henne och somnar
Vi vaknar av att någon knackar hårt på min dörr. Jag öppnar ögonen och reser mig ur sängen och går bort till dörren. Jag öppnar den och en polis står utanför
– Ja? frågar jag
– Är du ensam?
– Nej säger jag och rodnar, husets dotter ligger i min säng
– Okej säger han, har du hört något konstigt?
– Va? Nej vi drack lite för mycket champagne hon och jag
Jag går ut i korridoren och stänger till dörren,
– Vad gäller det?
– Huset har blivit utsatt för en attack. Ett antal av husets gäster är slagna sönder och samman, vi misstänker att det är samma personer som attackerade en annan rik man igår
– Oj säger jag, nej jag har inte hört något
– Kvinnan?
– Tro mig, hon hanterar inte champagnen
Han tittar på mig och sen på mina tatueringar och brännmärken
– Skulle du vilja följa med ner?
– Javisst säger jag, får jag bara ta på mig?
– Javisst
Jag går in på rummet och klär på mig, jag går ut igen, han tittar på mig och visar att jag skall följa med honom. Vi går ner till första våningen och han visar in mig i en salong
Eva och Henri sitter där och de är askgrå i ansiktet. De tittar på mig och jag ser generad ut. En polis i civila kläder kommer fram till mig och presenterar sig
– Gerd
– Michal
– Ryss
– Ja till hälften
– Jaha vem är du?
Jag tar fram mitt id kort som visar att jag tillhör legionen, han tittar på mig och sen på kortet
– Kåren framförallt
– Till döden svarar jag, lämna ingen kvar och håll ditt vapen till bröstet
– Till döden svarar han, jaha min löjtnant vad hände?
– Förlåt?
– Ja hur hm hamnade du i denna röra
– Jaha min…
– Sergeant
– Sergeant jag är på permission efter i ett uppdrag i Mellanamerika
Jag ser att han hajar till
– Jag åkte till mitt hus i Marseilles och insåg att jag inte skulle klara två veckor i ensamhet, jag fick ett tips av en vän att besöka München så jag gjorde det. Jag kom med tåg igår eller var det i förrgår? Jag checkade in på hotellet och gick till museet och såg en Chagall. Dottern i huset satte sig bredvid mig och vi började prata, sen hoppade vi fallskärm och hon bjöd mig på middag. Jag träffade hennes mor Eva och hon bjöd in mig på sammankomsten igår. Jag kom hit och blev dålig och fick gå och lägga mig, deras dotter följde mig upp och valde att stanna kvar i mitt rum. Hon ligger däruppe och sover
Jag rodnar lite och han tittar på mig och viskar ett stridsrop
– Sen kom ni och väckte mig, vad har hänt Sergeant?
– Vi misstänker att någon är lite arg på de rika och belevade, samma person eller personer som attackerade en annan rik man igår kom hit i natt
– Oh herregud säger jag är ni säkra?
– Ja, den slakten det var därinne är nog det värsta jag sett och då har jag varit på besök i ett slakthus
– Jisses så illa
– Ja, men vi behöver prata med deras dotter med
– Erh då kanske hennes mamma skall följa med, hon är erh inte propert klädd?
– Aha men naturligtvis
– Du får nog hämta kläder åt henne säger jag generat åt Eva
Hon stirrar på mig och reser sig och går iväg
– Jisses viskar polisen
– Vi får väl hålla flaggan högt viskar jag tillbaka
Vi väntar och efter stund så kommer Giselle och hennes mor nerför trapporna och hon går fram till polisen
Han förhör henne och hon berättar den historia som jag dragit, för mycket champagne, träff på museet, fallskärmshoppning och middag. Polisen bugar sig och tittar på mig och vi går ut i hallen
– Mellanamerika?
– Ja
– Var det du?
– Ingen kommentar
– Vad hade de därinne gjort?
– Ingen kommentar
– Jürgen?
– Kvinnomisshandlare
– Satans svin
– Ja, det kostade mig men det var det värt
– Proffs?
– Ja, jag är legionär ingen vigilante
– Okej löjtnant, sluta nu
– Ja sergeant
– Bra hej
– Hej
Han går ut ur huset och jag går tillbaka till salongen och de tittar på mig när jag kommer in, Giselle går fram till mig och kramar om mig. Jag kramar henne tillbaka
– Tack viskar hon, mina föräldrar har berättat
– Allt?
– Tillräckligt
– Okej, nej nu skall jag gå och lägga mig igen
– Ja det blir väl bäst säger Eva, vi får tala mer i morgon
– Ja det får vi
Jag släpper Giselle och börjar gå, hon tar min hand och följer med mig. Jag håller henne i handen och går med henne upp till mitt rum och vi går in och lägger oss i sängen och somnar
Jag vaknar av att Giselle ligger på mage och följer konturerna av mina brännmärken med sina fingrar
– God morgon säger jag och ler
– God morgon säger hon, gjorde de ont?
– Ja, det gjorde de
– Varför fick de dem?
– Den första för att bli antagen och när jag fick mitt namn, de andra två är belöningar för att jag räddade två kvinnors liv
– Belöning?
– Ja på det ställe jag var på så är det belöning att få dessa
– Herregud vad är det för ställe?
– De kallar sig för Ligan, egentligen så är det ligan för rättvisa, de startade som ett medborgargarde när folket tröttnade på orättvisor, de ägnar sig fortfarande åt det men de gör andra saker med
– Som?
– Lönnmord, störtar regeringar osv.
– Herregud
– Din far känner till dem, hur vet jag inte men han känner till dem
– Hur länge var du där?
– I två år eller lite mer än två år
– Och du lönnmördade?
– Hm både ja och nej, jag bestraffade de som gjort dumheter, så nej jag lönnmördade inte, men jag dödade
Hon flyttar sitt finger till ärret från pilen
– Detta då?
– Det fick jag när jag stoppade en pil från att döda den eviges fru
– Herregud
– Mm säger jag, jag stoppade den och dödade den som skjutit den. Sen knäböjde jag inför den evige och väntade på om han skulle belöna eller bestraffa mig
– Bestraffa?
– Ja lönnmördaren hade kommit för nära, han dödade tio av vakterna, vi var elva. Hade jag inte stoppat pilen så hade han dödat mig med
– Herregud
– Ja det kan man säga, jag fick välja vilken tjänst jag ville när jag blev befordrad, jag valde böckerna
– Förlåt?
– Jag blev bibliotekarie
– Förlåt
– Haha ja jag valde böckerna framför att döda
– Haha är det sant?
– Ja till den eviges stora förtret
– Och det andra brännmärket
– Det fick jag för att jag räddade livet på hans dotter
– Du gillar att rädda damer i nöd?
– Haha ja det gör jag, det verkar vara min karma
– Karma?
– Öde, japaner, eller asiater i allmänhet tror att ödet styr våra liv, karma och karman kommer av vad vi gjort i tidigare liv. Jag måste ha varit en riktig buse i mina tidigare liv eftersom jag måste göra botgöring och rädda damer i nöd
– Haha skrattar hon till, och Jasmine var en dam i nöd?
– Ja när jag räddade hennes liv så var hon det, men hon kan dansa med svärdet och hon är duktig på det. men den kvällen så var andra krafter i spel så hon var inte på tårna
– Vilka krafter?
– Kärlekens krafter säger jag lågt
– Du älskade henne?
– Hm jag var definitivt kär i henne, om jag älskade henne? Det vet jag inte, jag var sexton år första gången jag såg henne. Mina närmsta kontakter med kvinnor var min tant och de kvinnor min far träffade på den lokala bordellen. Jag hade inga referensramar när det kom till kärlek, men jag var kär i henne
– Var?
– Ja var, jag har inte sett henne på tre år, jag vet inte om hon lever eller är död. Jag åkte hem för att hjälpa min far men jag kom försent
– Älska med mig
Jag tittar på henne och hon lägger sig på mig, hon kysser mig och jag kysser henne, vi ligger där och utforskar varandra med våra händer. Jag smeker hennes kropp och hon smeker min
Hon glider ner över min kropp och kommer ner till mitt kön och börjar leka med det, hon använder händer, fingrar och tunga för att ge mig full resning, när jag känner att jag börjar närma mig så drar jag upp henne och kysser henne
Jag ber henne sätta sig på mitt ansikte, jag börjar leka med min tunga på hennes kön och jag låter tungan leka med hennes läppar, jag sticker in tungan i hennes inre och slickar henne djupt samtidigt som jag smakar på hennes safter
Jag finner hennes knapp och koncentrar mig på den. Mina händer smeker hennes rumpa och jag letar mig in i henne med ett finger. Jag låter det spela i henne och jag tar henne till kanten och över den
Hon skriker ut sin orgasm och jag slickar i mig hennes safter och när hon kommit klart så glider hon ner och kysser mig. Jag rullar runt oss och tar mitt kön i handen och sätter den mot hennes
– Var försiktig viskar hon
– Alltid säger jag och kysser henne
Jag stöter mig i henne samtidigt och jag hör henne stöna överraskat och sen nöjt. Jag rör på mina höfter samtidigt som jag rör mig i henne och jag ökar takten allteftersom.
Jag reser mig upp och tar tag om hennes höfter och stöter mig djupt i henne. Jag behöver inte ta henne så länge innan hon skriker ut sin andra orgasm och jag sänker takten och tar henne genom den
Jag drar mig ur henne och ber henne vända sig om, hon gör mig till viljes, jag tar tag om mitt kön och sätter det mot hennes. Hon trycker sig bakåt och jag tar tag om hennes höfter och börjar ta henne
Hon borrar ner huvudet i kudden och svankar rejält, jag börjar långsamt och ökar takten allteftersom. Jag känner hur jag närmar mig och jag känner ilningarna sprida sig i mina ljumskar
Jag börjar smeka hennes andra hål och hon stönar ännu högre. Jag trycker in en bit av mitt finger i hennes hål och hon kommer i en orgasm som skakar hennes kropp och hon skriker rakt ner i kudden
Jag drar ut mitt kön ur henne och onanerar fram min orgasm. Jag sprutar min säd över hennes rygg och rumpa, jag ser henne lägga sig ner på mage och jag sänker tempot i mitt onanerande för att till slut stå där med mitt kön i handen och andas tungt
Jag lägger mig ner på rygg bredvid henne, jag känner hur mitt kön pulserar i min hand. Jag släpper det och tittar upp i taket och finner min andning
– Herregud så skönt säger hon tyst
– Ja
– Jag kommer strax
Hon reser sig ur sängen och går in i duschen och jag hör hur den sätter igång. Efter en stund så kommer hon tillbaka och kryper upp i sängen till mig och lägger sig som hon låg innan vi älskade
– Dina andra tatueringar? Gjorde de ont?
– Hm nej faktiskt inte
– Vad betyder de?
– Den här säger och pekar på armen är legionens märke, den på benet är från den Kenjutsu skola jag tillhör och den på ryggen är den jag är, den är mitt namn, mitt japanska namn är Kuzuri. Jag skulle uppskatta om du inte berättade det för någon, resten av min värld tror att jag är död
– Död?
– En lång historia för en annan gång
– Du kommer lämna mig?
– Ja så småningom så kommer jag göra det, jag har ledigt i tiodagar till, sen skall jag inställa mig på mitt regemente på Korsika
– Sen försvinner du ur mitt liv
– Ja i alla fall på ett tag, om du vill så kommer jag att skriva brev till dig
– Det skulle jag vilja
Hon kysser mig och jag kysser hennes tillbaka. Vi reser oss ur sängen och klär på oss. vi går ner och äter frukost, sen åker vi intill München och går på museum. Jag stannar hos Giselle tills det är dags för mig att åka tillbaka till Korsika
***
När jag kommer fram till regementet så får jag reda på att jag skall inställa mig hos kommendanten. Han undrar varför en greve ringer upp honom och ber honom att berätta vem jag är
Jag svarar som det är och hur jag träffat Giselle, och att hennes pappa ville kolla upp mig. Jag bad om ursäkt men att jag inte kunde ta ansvar för vad hennes pappa gjort. Det gav han mig rätt i
Jag går tillbaka till mitt rum och sätter min väska på sängen och packar upp den. Jag hänger in min dräkt bland mina andra saker. Jag får lämna den vid nästa permission
Vad jag inte visste då var att det skulle ta två år innan min nästa permission blev aktuell. Vår nästa placering var i Tchad, vi skulle hjälpa den lokala milisen med att stoppa krigsherrar.
Det kom att bli den blodigaste placering för mig, det var där jag höll på att bli galen. Jag lägger mig och somnar
***
Dagen efter så packar vi vår utrustning och hoppar på ett plan. Vi flyger till Tchad. När vi kommer fram så blir vi placerade i ett tillfälligt tältläger. Det tillfälliga lägret blev vårt hem i två år
Och efter vad jag hört nu tjugo år senare så är det fortfarande ett tillfälligt läger där. Vi kom snabbt in i rutinerna och vi startade vår utbildning av milisen och vi gjorde småuppdrag med dem för att stoppa krigsherrarna
Det som först slog mig där var den totala bristen på respekt för liv. Krigsherrarna höga på kat och andra droger, skövlade människoliv oavsett om det var män, kvinnor eller barn. De dödade urskillningslöst och skoningslöst
Efter ett tag så märkte jag att mina kamrater började uppträda likadant och de dödade rebellerna skoningslöst. Jag pratade med Jean om det och han sa att han skulle ta tag i det
Men det hände inget, jag blev i stället anklagad för att vara blödig. Jag pratade inte mer med Jean om det. När vi varit där i sexmånader så såg vi ett par lastbilar komma mot lägret
Det var målat röda kors på dem och vi släppte in dem i lägret. Ett par vita människor hoppade ur dem och de var apatiska, jag tittade på flaken på lastbilarna och jag såg stympade människor ligga där, vissa levde men de skulle aldrig bli människor igen
Mina kamrater förhörde läkarna och de lämnade förvirrade uppgifter. Vi samlade ihop våra vapen och hoppade in i våra bilar och körde iväg. Vi hade fått reda på vilka rebeller det var som gjort detta
De hade attackerat läkarstationen och mördat, skändat och våldtagit de som varit där. De hade bränt barn levande i brasor och vissa hade ätit människor. Vi var fyllda av hat, jag med måste jag erkänna.
Jag såg svart när jag såg de människorna på flaken, barnen som låg där och bara stirrade. Vi kom fram till deras läger
De hade tänt stora eldar och vi stannade ungefär en kilometer från dem. Jag hittade en plats att sätta upp mitt gevär, när jag var på plats så meddelade jag mina kamrater
– Järven är redo
– Bra sa Jean, verkningseld om tio
– Ja
Jag hittar mitt mål och kramar avtryckaren, nästa mål och nästa. Den natten så dödar jag femtio rebeller med mitt gevär och mitt svärd, när mina kulor var slut så reste jag mig upp och rusade bort till de andra och deltog i slakten
Jean skäller ut mig för att jag lämnat min plats, jag bara tittar på honom och går iväg. Vi dödar alla rebellerna till sista man. När vi är klara så lämnar vi liken där de är, asätarna kommer att ta hand dom dem
Vi hoppar in i bilarna och kör tillbaka. När vi lägger oss på natten så försvinner två från gruppen. De klarade inte mer. Vi fick reda på senare att de blivit infångade och uteslutna ur legionen, de slapp straff för att inte historien om vår raid skulle komma ut
En dag så kommer Jean fram till mig och meddelar att jag skall ge mig iväg på ett uppdrag liknande det i Mellanamerika. Jag packar mina saker och får reda på vart jag skall
Två av mina kamrater skall lämna mig och sen skall jag in i djungeln och rensa som de säger. Jag är borta i tiodagar innan jag kommer gående på vägen med mitt gevär över axeln
Jag går direkt bort till mitt tält och de andra tittar på mig. Jag ser ut som jag badat i ett köttråg. Jag är indränkt i blod och annat. Jag bara lägger mig på sängen och sover i fyrtioåttatimmar
När jag vaknar så kan jag inte röra mig för blodet har stelnat och gjort uniformen stel. De får klippa och skära loss den från min kropp. Jag går i mina underkläder bort till Jean och avlägger rapport mekaniskt
När jag är klar så hämtar jag ut en ny uniform och gör vapenvård. När jag är klar så äter jag, sen lägger jag mig i min säng igen. Jag tittar på solen och stänger mina ögon och försöker minnas Jasmine
Men jag kan inte, inte förrän jag tar fram hennes näsduk och luktar på den, då ser jag hennes leende och jag kan somna. När jag vaknar så är mina kinder blöta. Jag blir kallad till befälstältet och en för mig okänd officer står där
– Kom vi skall prata
– Javisst
– Hur mår du?
– För jävligt
– Bra
– Bra?
– Ja hade du sagt bra så hade hämtat tvångströjan
– Det kan du nog göra ändå, vi kommer inte klara så mycket mer
– Vad menar du?
– Vi är inte människor mer, vi är djur, vissa av oss kommer aldrig bli normala igen. Jag skulle vilja veta vem vi har retat för att tvingas kvar här
– Vad menar du?
– Vi har varit här i snart två år, en vanlig runda är sexmånader, men vi har varit här i snart två år, fem man har deserterat, två har dött, av den ursprungliga gruppen så är vi två kvar plus chefen. Vi som varit här längst kommer snart att mörda någon oskyldig om ni inte får oss härifrån. Jag försökte prata med chefen om det, då fick jag en bassning och en reprimand
– Vad säger du?
– Precis det jag säger, få oss ut härifrån snabbt annars så tar jag inte ansvar för vad som händer
– Är det ett hot?
– Nej men en konsekvens om ni inte får ut oss. Jag kommer inte göra något, jag har förståndet kvar, men vissa har börjat tappa det rejält. De har nästan blivit infödingar. Det hände med amerikanska soldater i Vietnamkriget och det kommer hända här.
Han tittar skarpt på mig.
– Så du har inte förlorat förståndet? Trots det du gjorde på ditt senaste uppdrag
– Nej jag statuerade exempel, det lät värre än vad det var, vi kommer aldrig vinna mot dem. Det är för mycket politik, snälla rädda oss eller rättare sagt mina kamrater. De jag har kvar.
– Jag skall göra vad jag kan kapten.
– Löjtnant.
– Nej kapten, du blev befordrad igår berättade inte Jean det?
– Nej sir, han är den jag är mest rädd för, kan du få ut honom idag så gör det, för allas vårt bästa. Han är så långt gången att jag nästan misstänker att han blivit kannibal eller nåt
Han stirrar på mig och sen på Jeans tält
– Jag löser det
– Ni kommer inte kunna ta honom så jag hjälper er, men få ut oss snabbt
– Ja
– Bra, jag tar över befälet tills du får ut oss
– Ja
Vi går tillbaka till Jeans tält och jag ser hur hög på kat han är, han mumlar om uppdrag och hur många vi skall döda på nästa raid. Jag går fram till honom och slår en gång
Han faller ihop och jag nickar till mannen. Jag kallar på läkare och han kommer springande. Han tittar på Jean sen på mig
– Han bara ramlade ihop, han har tuggat kat igen
– Helvete säger läkaren
– Ja, helvete
– Hur mycket?
– Har inte en aning men hans pupiller var stora som golfbollar
– Satan
– Jag beställer en helikopter
– Gör så
Jag anropar basen och ber dem skicka en helikopter så fort som möjligt, de övriga i gruppen kommer springande och de tittar på mig
– Kat
– Fan också
– Mm
– Han tuggar skiten som om det vore godis
– Ja, du och du följer med säger jag och pekar på två av de som är honom närmst
– Ja säger de
– Är det okej om jag tar över befälet frågar jag översten som står där
– Ja kapten det är det
– Bra du följer med dem och tar hand om majoren
– Ja
– Tack
Läkaren arbetar med Jean och när helikoptern kommer så bär vi ombord honom på helikoptern och när den lättar så lägger sig lugnet. Det tar en vecka sen kommer avlösningen
Vi hoppar på helikoptern och när den lättar så andas jag ut. Jag kommer att få lämna helvetet. Jag har sex månader kvar på mitt kontrakt. Jag kommer att begära utbildningstjänst när jag kommer tillbaka
***
Vi kommer gående in på regementet, vi ser ut som vildar där vi går. Vi släpar fötterna längs med marken och vi stannar och släpper vår packning och gör honnör mot flaggan
Rekryterna som står där och de ärrade veteranerna stirrar på oss. kommendanten kommer gående och han tittar på oss och han gör honnör och sen delar han ut order
Jag känner hur någon tar mig under axeln och hjälper mig mot logementet
– Vänta säger jag mitt vapen, en legionär släpper aldrig sitt vapen
Någon räcker mig mitt prickskyttegevär, jag hänger det på min rygg tillsammans med svärdet. Vi kommer till mitt rum och de hjälper mig ner i sängen och jag somnar
När jag vaknar så är jag förvirrad och undrar var jag är, jag reser mig upp och inser att jag är på mitt rum. Jag mediterar och finner mitt center. När jag är klar så klär jag av mig och går in i duschen
Jag låter vattnet smeka mig och när jag är klar så går jag in på mitt rum. Jag tittar på dörren, det står major Romanoff på namnskylten. Vem fan är det tänker jag, har de tomtarna lämnat mig på fel rum. Eller har jag gått fel
Jag öppnar dörren jodå det är mitt rum, jag går in och klär på mig. Jag går till matsalen och när jag kommer in så reser sig kommendanten och alla andra med och gör honnör
Jag besvarar honnören och de sätter sig. Jag tar mat och går mot ett bord och sätter mig. Det är bara jag från min grupp kvar och jag stänger ögonen och minns mina kamrater som satt här för fyra år sedan. Jag känner att jag blir blöt på kinderna
Det är bara jag kvar av de tio. Den andre som lämnade lägret med mig dog i mina armar när vår helikopter blev nedskjuten. Vi gick genom öken och djungel i tio dagar innan vi kom fram till basen. På den marschen så var huggorm en lyxmåltid
Jag räddade livet på mina kamrater, och vi hade vapnen med oss hem. Kommendanten kommer fram till mitt bord och jag tittar på honom genom min tårade ögon så för en sekund så är där tio av honom
– Mitt kontor efter frukost, major
– Ja sir
– Bra
Han går och jag äter vidare, jag känner blickarna från de andra och när jag är klar så reser jag mig. Jag går ut från matsalen och bort till kommendantens rum. Jag knackar på dörren och väntar på att han säger stig in
Jag öppnar dörren och går in. Jag ställer mig i givakt och gör honnör. Det sitter tre andra personer därinne, bl.a. den officer som räddade oss från helvetet
– Lediga, sätt dig major
– Ja sir
Jag sätter mig på en stol och han tittar på mig
– Herregud major säger han, vem är du?
– Jag? Jag är bara en enkel soldat säger jag, i legionens tjänst
– Nej min vän det är du inte, du är något som jag aldrig sett förut. Nu snälla major berätta och utelämna inget
Jag tittar på honom sen börjar jag prata. Jag pratar oavbrutet i fyra timmar
– Så när vi kom fram till basen så fick vi reda på att Jean dött av självförvållade skador, vilket innebar att han skurit upp handlederna med en skalpell. Vi hoppade på planet och sen kom vi hit. Här sitter jag nu och är ensam kvar av de elva
– Herregud varför sa ni inte ifrån
– Det gjorde jag, jag skickade till och med brev till kommendanten och bad om hjälp
– De har jag inte fått, men vi hittade korrespondensen när vi gick igenom Jeans papper och saker, den sista raiden han skickade ut dig på misstänker vi att han trodde du skulle dö på. Han förde sitt privata krig där, jag fattade misstankar försent och för det ber jag om ursäkt för, jag betalar priset för det resten av mitt liv. Jag hoppas att gud förlåter mig
– Jag förlåter dig
– Tack
– Mina brev som jag skickat fanns de också där?
– Nej säger kommendanten
– Nehej, för det var brev av privat natur
– Till vem?
– Dottern till honom som ringde då för två år sedan
– Aha säger han med ett leende
– Major sa jag?
– Ja det är det minsta vi kan göra
– Jag önskar att få utbildningstjänst sir
– Beviljad
– Tack, jag vill inte hålla i ett gevär på lång tid
– Förståeligt
– Tack sir
– Du kommer att få resa till Paris och träffa presidenten och få medalj, den finaste Frankrike kan erbjuda
– Tack sir, och mina kamrater?
– Postumt befordrade och medaljer
– Tack sir, när skall spektaklet gå av stapeln?
– Haha du snyggar till dig hämtar en ny uniform, sen skall du inställa dig i Paris om tvådagar, du flyger ikväll sen så får du en natt på dig att landa, sen träffas vi där och du får dina medaljer
– Plural?
– Ja major plural
– Jaha, efter det?
– Så har du tvåveckors permission
– Jag trodde att jag hade mer innestående
– Haha hut, efter det så kommer du hit och går runt här och är en levande legend ett tag sen diskuterar vi en fortsättning
– Ja sir
– Förresten vad skulle du säga om att åka en tur till USA och lära våra amerikanska vänner ett och annat
– Som?
– Hur man prickar ett mål på tvåtusen meter
– Tja varför inte säger jag och ler
När han sagt det om tvåtusen meter så hoppar två av de tre männen som sitter där till
– Jag hämtar en ny uniform, packar min väska och hämtar en biljett och flyger till Paris?
– Precis
– Okej sir säger jag och reser mig och gör honnör
De reser sig och besvarar honnören. Jag går ut ur rummet och bort till materialförrådet och hämtar mina saker. Jag går till mitt rum och packar min väska
När jag går över gruset så kommer det en kadett springande och lämnar en hög med brev till mig. Jag tittar på dem och lägger ner dem i min väska och fortsätter gå
***
Jag står framför Frankrikes president och han hänger på mig medaljerna. Jag tittar på de tio baskrarna som ligger på varsin fransk flagga och på baskrarna ligger deras medaljer
När han är klar så håller han ett tal om mod och kamratskap, när han är färdig så går vi in i ett annat rum och det serveras champagne och snittar. Jag tackar nej till champagnen och snittarna. Jag ber om en flaska mineralvatten
Jag står där och svarar artigt på frågor som de ställer om krig och våra uppdrag. Jag svarar kategoriskt ingen kommentar till alla och till deras stora förtret. Min kommendant ler när de inte får några svar av mig
När tillställningen är slut så går jag ut ur huset och letar upp en metro och åker till Louvren. Jag går in och folk stirrar på mig när jag kommer gående i min uniform med medaljerna
Den senaste medaljen gör så att jag åkte gratis på metron och fick gå in VIP ingången på Louvren utan att betala. Jag går till rummet med Renoir tavlan och sätter mig. Jag förlorar mig i bilden, jag vet inte hur länge jag sitter där men en vakt kommer fram och ber mig vänligt att de stänger nu
Jag reser mig och går ut ur Louvren och går genom Paris bort till mitt hotell och får min nyckel och åker upp till mitt rum. Jag lägger mig på sängen och tänker på breven som jag läst på planet
Båda skriver ungefär samma sak, jag är deras stora kärlek men eftersom de inte vet om jag lever eller är död så hade valt att gå vidare med sina liv. Båda har gift sig och båda har fått barn
Jag stänger mina ögon och somnar
När jag vaknar så går jag igenom mina morgon rutiner. Jag åker ner till restaurangen och äter frukost. Min permission startar idag. Jag äter och när jag är klar så går jag tillbaka till Louvren och sätter mig på bänken framför tavlan och jag minns
Jag upprepar samma rutin varje dag i fem dagar. Jag stiger upp tränar, äter frukost, går till Louvren tills de kastar ut mig, sen går jag tillbaka till hotellet. Sen går jag samma sak dagen efter igen. I fem dagar gör jag samma sak och jag minns
Den femte dagen jag sitter där så kommer en vakt fram till mig
– Du vet att det finns andra tavlor här?
– Haha ja, jag är inte galen ler jag. Jag minns en resa hit för vad som känns som evigheter sedan när jag var ung och kär. Sen minns jag andra kärlekar och jag minns mina kamrater. Men i dag är sista dagen jag kommer. Jag är klar med minnena
– Okej säger jag han och ler, alla andra som kommer hit rusar till Mona – Lisa, men inte du, du sätter dig vid en tavla av Renoir
– Ja jag tycker att den är vackrare och det gjorde hon med
– Jag med säger han och ler
– Men som sagt jag är inte galen, jag bara minns
– Okej säger han och ler
Han går iväg och jag tittar på tavlan igen. Vad var det jag sa till Giselle det är min karma att älska utan att bli älskad tillbaka. Jag reser mig och går ut från Louvren. Jag går till hotellet och packar min väska.
Jag checkar ut från hotellet och åker till flygplatsen och köper en biljett. Jag går bort till gaten och sätter mig. Jag tittar på människorna som går där och minns en väntan på Narita flygplatsen för vad som känns som en evighet sedan
Min flykt från mitt förflutna. Jag tittar mig omkring, jag tycker mig skymta ett ansikte, jag får fjärilar i magen och jag reser mig utan att vara medveten om men hon försvann
Jag sätter mig igen och de ropar upp mitt plan. Jag tar min väska och går ombord på planet. Jag sätter mig på min plats och stänger ögonen. Fem timmar senare så står jag utanför mitt hus i Marseilles och jag öppnar dörren och går in
Jag gömmer mina dräkter och vapen bakom väggen och går ner i köket och lagar lunch. Jag tar maten och sätter mig på terrassen och börjar äta. Jag tittar utöver havet och minns sist jag satt här och åt tillsammans med Caroline
Det knackar på dörren och jag reser mig och går in i huset och öppnar dörren. Utanför står Angélique med ett barn på armen. Jag flyttar mig åt sidan och hon går in. Barnet tittar på mig och jag på det
– Han är inte din
– Det trodde jag inte heller
– Fast jag önskat att han var det
– Jag med
– Kan jag stanna?
– Ni kan stanna säger jag och stänger dörren, kom in det finns mat
– Tack
– Gå ut på terrassen så hämtar jag mat åt er
Hon går iväg, jag går ut i köket och plockar fram tallrikar och bestick. Jag lägger upp mat till dem och bär ut den på terrassen. Jag går in igen och hämtar glas och dricka åt dem
– Du har inget starkare?
– Tyvärr inte
Jag tittar på pojken och han ser rädd och trött ut
– Ät nu Cherie säger hon och ler, han är snäll
– Oui mama säger pojken
– Du kanske skall lyssna på ditt eget råd säger jag
– Ja säger hon och börjar äta
När pojken ser sin mor äta så gör han också det. De äter med god aptit och de hämtar en omgång mat till. Jag äter upp sen tittar jag på dem när de äter. När de är klara så går vi in och diskar. Vi torkar disken sen går vi ut igen
Jag har lagat te och vi dricker den bittra drycken och hon gör miner. Jag skrattar till åt hennes minspel. Vi pratar om ingenting tills pojken blir trött. Jag visar henne var hon kan lägga pojken
Jag går ner och sätter mig på terrassen och tittar på havet. Jag minns händelser från Tchad och jag stänger ögonen och jag öppnar dem när jag hör henne komma nerför trappan
Hon kommer ut till mig och sätter sig, vi säger ingenting och vi tittar på havet i mörkret. Jag hör hur hon andas och jag hör henne snyfta tyst. Jag tittar på henne och tar hennes hand
Hon kramar den och hon börjar gråta ordentligt. Jag reser mig och drar upp henne och kramar om henne. Hon gråter där i min famn och jag kramar henne. Vi står så tills hon slutar gråta och hon ger mig en kyss
Hon lämnar min famn och sätter sig på sin stol igen och jag sätter mig på min
– Han charmade byxorna av mig, ungefär så som du gjorde
– Förlåt
– Haha nej att du gjorde det gjorde ingenting, men i alla fall, han charmade mig och svepte undan mina fötter och visade mig världen. Allt jag ville ha fick jag och jag skänkte inte en tanke på var pengarna kom ifrån. Han hade ju företag sa han, han hade många företag och han tjänade pengar. Ofantligt mycket pengar. Vi gifte oss det var ett riktigt sagobröllop, vi åkte på smekmånad, vi älskade var helst vi kom åt och det var med en passion som nästan kunde mäta sig med vår natt säger. Men i alla fall vi kom hem, vi bosatte oss i min lägenhet i alla fall i början. Jag ifrågasatte inte varför, han hade en massa hus men han ville bo i min lägenhet. Jag slutade arbeta, jag behövde inte det mer. Vi hade pengar massor av pengar, vi flyttade till ett av hans hus och vi bodde där. Jag blev gravid och jag var så lycklig. Vi fick vår son och han var stolt, hans arvtagare som han sa. Tiden gick och jag började förstå att allt han gjorde kanske inte var så lagligt. Det visade sig att inget av det han gjorde var lagligt, igår kväll så blev vi utsatta för en attack av en konkurrent de sköt med maskingevär rakt in i vårt hus. Min man hamnade i skottlinjen och han delades på mitten av kulorna. Jag tog vårt barn och sprang, jag visste inte var jag skulle ta vägen, sen mindes jag ditt hus. Jag kom ihåg var du la nyckeln då för fyra år sedan. När jag kom hit så tänkte jag, jag knackar på dörren och när du öppnade så höll jag på att få en chock
– Jag med sa jag och log
– Haha det visade du inte
– Inte du i heller, vad sysslade han med?
– Det är väl lättare att säga vad han inte sysslade med
– Har du släktingar?
– Ja men jag vågar inte åka dit, de drar sig inte för något
– Följde någon efter dig hit?
– Jag vet inte
– Du gjorde rätt. Ingen kommer skada er så länge jag andas
– Tack Michal
– Ingen fara säger jag och ler, skall vi gå in?
– Javisst säger hon och ler
Jag reser mig och hon gör likadant och när jag går förbi henne så sträcker hon ut handen och tar min hand. Jag vänder mig mot henne och jag ser hungern i hennes ögon
Jag tar henne i min famn och kysser henne, hon sliter i min skjorta och knapparna flyger. Jag drar hennes klänning över hennes höfter och sliter i sönder hennes trosor och attackerar hennes kön med mina fingrar
Hon stönar i min mun, jag känner hur hon öppnar mina byxor och drar ner dem. Min lem står hård och redo. Jag tar tag om hennes ända och lyfter upp henne och trycker henne mot väggen
Jag kysser henne hungrigt och hon svarar på mina kyssar och jag känner hur min lem vill in i henne den stöter mot hennes kön som av sig själv. Jag lyfter upp henne lite till och min lem hittar rätt
Jag sänker henne och tränger in i henne och jag tar henne. Vi är som två vilda djur där passionen får fritt spelrum. Vi älskar som om det inte finns någon morgondag
Vi stönar båda två ljudligt när våra kön möts i vår dans. Jag känner hur hennes inre krampar och hon kommer in en våldsam orgasm och hon skriker ut i natten och jag är inte långt borta
Två års ofrivillig celibat blandat med en längtan efter de andra kvinnorna i mitt liv får mig att tömma mig våldsamt. Jag dra mig ur henne och min säd sprutar ur mig utan att jag kan kontrollera mig
Min säd landar på väggen och på marken, hon slår sina armar om mig och vi andas tungt båda två. När mina ben börjar darra så sätter jag ner henne försiktigt på marken och jag kysser henne
– Herregud
– Ja verkligen
– Kom
Hon tar mig i handen och jag följer efter henne in i duschen, vi klär av oss våra kläder och ställer oss i duschen och duschar av oss. när vi är klara så går vi ut till matplatsen och sätter oss
– Varför kommer du inte i mig?
– Därför att jag inte vet om du är skyddad och eftersom jag inte har haft skydd de gånger vi älskat så har jag gjort så. Jag är själv resultat av en passionerad natt mellan två människor och den har präglat mig. Visst vill jag bli far men inte än
– Du sa när vi kom att du önskat att min son var din med
– Ja det önskar jag men jag är inte redo att bli far än, jag har saker jag måste göra innan jag kan bli en bra far
– Vilka saker?
– Det min älskade Angélique är en historia för en annan dag, idag så måste vi lösa er situation
– Tack Michal viskar hon
– Självklart ler jag
Jag reser mig och tar hennes hand, vi går upp andra våningen och vi går in på mitt sovrum. Hon tar av sig sin handduk och står naken framför mig, månen lyser upp hennes kropp. Hon tar ett smidigt steg fram mot mig och lägger sina armar om min hals.
Hon öppnar munnen och jag kysser henne. Hon stönar i min mun och våra tungor dansar runt med varandra. jag trycker henne på en punkt på halsen och hon faller ihop
Jag lägger henne i min säng och drar lakanet över henne. Jag tar fram min dräkt och mina vapen. Jag går ut ur huset och känner av omgivningen. Jag går upp på taket och sätter mig
De är klumpiga, de för mer liv än en elefanthjord i en porslinsaffär. De kommer mot huset och jag ser dem komma. Jag tar ett språng ut i luften och springer mot dem
***
Jag vaknar tidigt nästa morgon och stiger upp, jag har en plan för hur jag skall lösa deras situation. Jag går ner till köket och börjar med frukosten. Jag dukar fram maten och när jag är klar så går jag upp i sovrummet och väcker henne
– God morgon
– God morgon säger hon och sträcker på sig, jag däckade rätt hårt
– Mm men inte konstigt med tanke på vad ni gått igenom, frukosten är klar
– Tack då väcker jag min son
– Vad heter han?
– Michael
– Okej?
– Ja det är efter dig
– Tack säger jag och ler lite generat
Jag går ner för trapporna, jag hör henne göra sig klar däruppe och hon kommer ner med sin son
– Varsågoda säger jag och sätter mig
– Tack
Vi börjar äta, jag ser att pojken ser rädd ut, jag tittar på Angélique och hon ler mot mig, hon rufsar pojken i håret och han ler mot sin mamma. Jag tittar på henne och öppnar munnen
– Jag har en plan på hur vi skall lösa er situation, den innebär dock att ni måste lämna Frankrike och aldrig komma tillbaka
– Vart skall vi?
– Om jag får som jag vill, vilket jag brukar få säger jag med ett leende så Sicilien
– Okej?
– Lita på mig, du kommer att få byta hårfärg och pojken med, i alla fall ett tag
– Ja
– Jag kommer åka ner till Marseilles och köpa det vi behöver, men först så skall jag ringa ett telefonsamtal för att sätta bollen i rullning
– Ja
– Bra
Jag reser mig och går bort till telefonen och blundar, sen lyfter jag på luren och slår numret. Det går fram signaler, efter fem signaler så hör jag en röst
– Henri
– Det är Michal
Det blir tyst på andra sidan och jag hör en inandning
– Hej Michal lever du?
– Haha ja det gör jag, det var på håret men jag lever, jag vill inkassera min tjänst
– Vad du vill
– Tack
Jag berättar vad jag vill och vad jag behöver. Han lyssnar och säger
– I övermorgon
– Var?
– Där du hjälpte oss
– Då är vi där om två dagar, kommer Giselle vara där?
– Nej hon och hennes familj är på semester
– Bra, det hade kanske blivit konstigt annars
– Haha ja det kan man väl säga
– Då ses vi om två dagar
– Ja
– Henri
– Ja?
– Tack
– Ingen fara, utan dig så vet jag inte hur det hade slutat
– Hej
– Hej
Jag lägger på luren och går tillbaka till bordet. De har dukat av och jag sätter mig vid bordet
– Första delen är avklarad, vi skall vara i München om två dagar
– Ja
– Nu kommer jag åka ner till Marseilles och lösa ett par praktiska saker, vilka storlekar har ni i kläder?
Hon säger vilka storlekar de har och jag nickar. Jag reser mig och går bort till telefonen och ringer efter en taxi. Jag går tillbaka till dem och pussar henne och går ut genom dörren
Jag tillbringar nästan hela dagen i Marseille och löser det jag behöver lösa. Jag kör tillbaka till huset och går in. De sitter på terrassen och jag går ut till dem. Jag sätter två bagar på bordet
– Här är kläder åt er, hårfärgen är här, ni skall bli blonda båda två
– Jaså? säger hon och ler
– Fixar du det direkt?
– Javisst
– Bra då lagar jag middag så länge
De går iväg och jag går ut i köket och lagar middag, när jag är färdig så dukar jag fram och när jag satt mig vid bordet, så kommer de ut till mig och förvandlingen är total. Jag tittar på dem och ler
De sätter sig vid bordet och vi börjar äta. När vi ätit klart så pratar vi om allmänna saker. Efter ett par timmar så blir Michael trött och Angélique följer med honom upp.
Jag dukar av middagen och diskar och torkar, jag lagar te och när det är klart så går jag ut till terrassen igen och sätter mig. Hon kommer ner för trapporna och kommer ut till mig och sätter sig
– Vad händer nu?
– I morgon så kommer vi att åka iväg till München i min nyinköpta bil. Jag kommer att ha min uniform på mig. När vi kommer till gränsen så ser de mina medaljer och de kommer släppa igenom oss utan frågor. Sen kör vi till München
– Bara sådär?
– Ja faktiskt bara sådär
– Och i München?
– Där hämtar vi de papper som ni behöver
– Och sen?
– Sen åker vi till flygplatsen och där går vi på ett flygplan som tar oss till Florens
– Okej?
– I Florens så kommer vi att träffa en bekant till mig som kommer ta hand om er. Där kommer våra vägar att skiljas åt
– Kommer vi att träffa dig igen?
– Inte på ett par år i alla fall, du kommer att få ett nummer att ringa om det är riktigt akut, men det är bara vid verkligt akuta lägen som du skall använda det
– Ja
– På Sicilien så kommer ni att få en bostad och pengar så att ni klarar er
– Hur menar du så att vi klarar oss?
– Det blir inget liv i sus och dus, men ni kommer att klara er
– Tack säger hon och ler
Vi tittar på varandra och jag ler, vi sitter där tysta och efter en stund så frågar hon
– Blev livet i legionen vad du tänkt dig?
– Nej det blev värre
– Okej
– Jag har sett så mycket ondska så det räcker för en livstid
– Hur menar du?
– Jag kommer precis från två år i helvetet där jag trodde att jag skulle bli galen, jag var nog galen vid vissa tillfällen, jag har sett vad mänsklig girighet kan leda till. Jag har sett vad människor kan göra mot andra människor och det Angélique var inte vackert. Jag har sett män, våldta barn som inte var äldre än din son, jag har sett män äta andra människor, sett dem skära av kroppsdelar på andra människor innan de ens var döda. Jag har sett män våldta, skövla och döda bara för att de kunde. Det fanns ingen mening med deras ondska. Jag förlorade alla mina kamrater på denna resa. Vi kastades in i Dantes inferno och det var bara jag som kom ut på andra sidan Angélique. Min sista kamrat dog i mina armar och jag försökte stoppa in hans inälvor i hans sargade kropp samtidigt som han grät och kallade på sin mor. Denna resa var min skärseld och jag kom ut på andra sidan med nya insikter
– Vilka är de?
– Att jag skall göra vad jag kan för att stoppa denna ondska, jag satt i fem dagar på Louvren och mindes och renade min själ. Där och då fattade jag mitt beslut. Jag kommer att kämpa mot det onda. Sen kommer ni hit och jag får göra det. I natt Angélique så stoppade jag tio män som skickats för att ta hand om er. Innan idag i Marseilles så hälsade jag på din mans konkurrent och förklarade det dumma för honom att göra om det han gjorde i natt
– Oh herregud
– Det kommer att ta ett bra tag innan han kan äta fast föda igen säger jag med ett leende
– Förlora inte dig själv bara
– Nej som jag sa, jag har gjort min botgöring, jag kom ut helare på andra sidan, detta jag gör för er är en annan del av min botgöring och jag kommer att få göra botgöring i resten av mitt liv misstänker jag
Hon tittar på mig och jag anar en tår i hennes ögon, hon tar min hand och kramar den. Jag kramar hennes hand och vi tittar på havet. Jag känner tårarna rinna på mina kinder och jag torkar av dem
– Jag satt på pass och täckte mina kamrater, jag är prickskytt, jag har hört att de gett mig ett smeknamn i legionen. Den svarta skuggan, jag prickar alltid Angélique, jag har sexhundra bekräftade mål, jag har det dubbla i obekräftade mål. Sen har jag ett x – antal som jag dödat med mitt svärd och mina andra vapen. Men i alla fall jag satt och täckte mina kamrater, när jag fick se vad människor kan göra mot andra människor. Fyra rebeller kastade ett spädbarn mellan sig och när den ene kastade så försökte en annan skjuta barnet i luften. Bredvid dem så stod andra rebeller och turades om att våldta en liten flicka med en machete, ytterligare längre bort så gick en man runt och halshögg alla han kom åt oavsett kön eller ålder. Andra rebeller ägnade sig åt våldtäkt och andra saker. De roade sig som de sa, det var deras permission. Jag såg rött och började skjuta, när jag var klar så stod jag i lägret med mitt svärd och högg huvudet av den siste. Mina kamrater blev sura på mig för att de inte fick vara med. Den raiden fick mig att inse att jag balanserade på avgrundens kant, kommentaren från mina kamrater var att de var avundsjuka på mig för att de inte fick delta, skrämde mig och jag blev rädd för vad vi blivit. Där och då fattade jag mitt beslut, att överleva och göra botgöring. Jag fick ett sista uppdrag, ett omöjligt uppdrag, min chef skickade mig i döden Angélique för att jag insett sanningen, vi var galna, vi var djur och han älskade det. I alla fall han skickade ut mig på ett omöjligt uppdrag, jag får inte berätta vad det gällde eller hur många jag dödade. Men jag överlevde och kom tillbaka och jag fick ut oss därifrån. Vår helikopter sköts ned och vi fick ta oss igenom ett helvete i tiodagar. Men jag fick ut dem därifrån. De andra kommer aldrig att återhämta sig misstänker jag, men jag kom ut ur helvetet, renad.
– Herregud Michal
– Så om livet i legionen blev som jag förväntat mig? Både och Angélique både och, jag är den yngste majoren i deras historia, jag har fler medaljer än någon annan i legionen, generaler gör honnör för mig, inte tvärtom. Jag har sex månader kvar på mitt kontrakt sen så kommer jag att resa hem och ta hand om min fars grav. Sen så kommer den onda världen att få lära känna den svarta skuggan. Jag kommer att bli min fars son, jag har giri mot min mor och den kommer jag att ta hand om, men jag har giri mot min far med och mina kamrater. Jag har giri att ta hand om och jag börjar med er. Ni är den första avbetalningen i min botgöring Angélique och jag är stolt och glad att jag får hjälpa er
– Jag älskar dig viskar hon
– Och jag dig säger jag
– Älska med mig
Jag reser mig och tar henne i handen och vi går upp till mitt sovrum. Vi står nakna framför varandra, mina händer smeker hennes kropp, jag lägger henne ner på min säng och lägger mig mellan hennes ben och slickar henne. Jag låter min tunga spela över hennes kön
Jag slickar i mig hennes safter och jag tänker på gudarna och deras nektar, detta är min nektar och jag kan inte sluta dricka den. Jag leker med min tunga över henne klitoris och jag smeker hennes inre med mina fingrar
Jag spelar henne och hennes åtrå tills hon skriker ut sin orgasm, jag slickar i mig hennes nektar och jag är lycklig över att få henne att känna det hon känner i orgasmen
Hon drar upp mig och slickar girigt i sig sin egen nektar, hon kan inte i heller få nog. Vi byter plats, hon leker med mitt kön, hon smeker det med sina händer, sin tunga och hennes andedräkt
Hon driver mig till randen och stannar och ler. Hon sätter sig på mig och börjar sin ritt. Hon använder alla sina muskler för att driva sig själv till orgasm. Mitt kön, mina händer och min tunga hjälper henne. Jag trycker mig i botten av henne och hon kastar med huvudet och orgasmen exploderar
Jag blir blöt på mina ljumskar, jag vänder på henne hon står på knä framför mig. Jag gör som jag sett lejonen göra på savannen. Jag tar henne hårt och fort. Jag känner hur hon smeker sin klitoris och jag hör henne stöna och ber mig ta henne hårdare
Jag ökar takten, jag känner ilningarna komma och jag drar ut mitt kön. Hon vänder sig och tar mig i sin mun. Hon spelar med tungan på mitt ollon samtidigt som hennes hand har mitt kön i ett fast grepp och hon drar förhuden fram och tillbaka
Jag exploderar i ett crescendo och vrålar ut min orgasm. Jag sprutar henne full i munnen, hon kan inte svälja allt utan jag sprutar henne i ansiktet, jag ser hennes leende när min säd träffar henne
Hon sänker takten med handen och lutar sig fram och slickar i sig de sista dropparna. Jag ser på hennes leende och jag lutar mig fram och kysser henne. Jag känner smaken av mig själv
Hon släpper mitt kön och går in på toaletten, jag hör duschen sätta igång och jag går intill henne och vi duschar av oss. vi vet båda två att detta var sista gången vi älskade med varandra
Vi hade sagt vi älskade varandra och det var sant, jag älskade henne och jag kommer alltid att älska henne. Vi går in i sovrummet och lägger oss, hon på mitt bröst och vi somnar
Vi vaknar av att Michael kommer intill oss och lägger sig, jag går in i det andra rummet och lägger mig, jag vill inte tränga mig på. Det är för intimt och kanske förvirrande för pojken
Jag lägger mig i sängen och somnar. Jag vaknar på morgonen och är utvilad, jag mediterar och när jag är klar så hämtar jag mitt Bokken och går igenom rörelserna. När jag är klar så duschar jag och gör frukost
När den är klar så väcker jag dem. Vi går ner och äter frukost, när vi är klara så byter jag om, jag tar på min uniform med alla medaljer, jag packar min väska och tar den i handen och går ner. När de ser mig så gör de stora ögon. Jag blir lite förlägen av deras blickar
Jag hjälper dem med deras packning och vi lastar in i bilen. Vi sätter oss i bilen och vi kör iväg. Vi kommer fram till gränsen och jag går ur bilen och när gränspolisen ser mina medaljer så vinkar de förbi oss
Vi kör över gränsen och in i Tyskland. Resan till München går smidigt. Vi stannar en natt hos Henri och Eva. De ställer inga frågor och de uppdaterar mig om Giselle. Hon är lycklig, vi kör vidare och kommer till flygplatsen och vi går ombord på planet
Deras identitetshandlingar fungerar. Planet lyfter och vi är på väg. Vi landar i Florens och vi stiger in i en taxi och den tar oss till ett hus. vi stiger ur bilen och går in
– Hej Michal säger Contessan
– Hej säger jag och ler, hur är det med dig?
– Bara bra och själv
– Jodå jag mår bra säger jag
– Jaha och detta är de som skall vidare?
– Ja säger jag, Angélique och Michael
Hon lyfter på ögonbrynet och jag skakar på huvudet. Hon ler och tar pojken i handen
– Vill du ha glass?
– Ja tack frun säger han artigt
– Bra, jag med kom med mig
De går ut i köket och vi går efter henne. Hon dukar fram glass och hon har kokat Te, hon serverar oss och jag smakar på det. det är grönt Te av bra kvalité
– Gott säger jag
– En present från din far
– Jaså säger jag och ler, jag tyckte att jag kände igen smaken
– Jaha säger Contessan, här är alla papper och här är nycklarna till huset säger hon. Ni kommer att bo i Corleone och där kommer ni att vara skyddade
– Jaså säger Angélique, av vem?
– Det mitt kära barn behöver du inte tänka på, men jag misstänker att Michal fått inkassera en eller annan tjänst
– Haha ja säger jag, ett liv för ett liv
– Vad menar du?
– Hm en av de jag räddade i Tchad är rätt högt upp i den organisationen som kommer att ta hand om er. Han är skyldig mig sitt liv, och han kommer att betala tillbaka genom att hjälpa er
– Vilken organisation är det?
– Det får du se när du kommer dit säger jag
Jag tittar på Contessan och hon på mig, vi reser oss och går in i ett annat rum
– Han tillhör familjen säger jag och tittar på pojken
– Är du säker?
– Ja hans far var Da Vinci, en skurk men dock Da Vinci
– Det var som fan säger hon
– Mm säger jag, beskyddar du dem?
– Så gott jag kan
– Bra säger jag, min kamrat kommer att beskydda dem men han har en tendens att glömma saker så han kommer att behöva påminnas
– Jag tar hand om det, är du säker på att han inte är din?
– Ja säger jag, när han blev till så var jag en halv värld borta Contessa
– Men hans namn?
– Hans mammas sätt att minnas mig, fånigt kanske men så är det
– Haha Michal, du vet att Giselle också döpt sin son till Michael
– Nej det visste jag inte, har du träffat henne?
– Ja en gång
– Var hon lycklig
Contessan tittar på mig och ler
– Ja Michal det är hon
– Bra säger jag och ler
Vi går tillbaka till dem i köket, vi sätter oss och dricker vårt te. Michael äter sin glass och när de är klara så reser jag mig. Angélique följer mig ut till dörren och hon tittar på mig
– Jag hoppas att du får frid Michal
– Jag med Angélique
– Kommer jag att träffa dig igen?
– Vem vet säger jag, Karma. Snälla vänta inte på mig, får du chansen att bli lycklig så ta den. Det förtjänar du, det kommer aldrig bli vi Angélique
– Jag vet viskar hon
– Om du eller Michael någon gång behöver hjälp så ring numret som du fått så kommer jag
– Tack Michal, för allt
– Mitt riktiga namn är Kuzuri, du får aldrig säga det till någon men det är mitt riktiga namn
– Kuzuri viskar hon
– Mm Järven
– Okej säger hon
Jag lutar mig fram och kysser henne en sista gång. Sen tar jag min väska och går ut i Florens. Jag vinkar in en taxi och ber den ta mig till flygplatsen. När jag kommer fram så köper jag en biljett till Korsika
Planet landar och jag åker till regementet. Jag går in och går till mitt rum. Jag sätter väskan på golvet och jag sätter mig på sängen och jag börjar gråta.
***
Jag börjar min nya tjänst och utbildar soldater för att de skall överleva i krig. Som min far sa till mig, jag skall lära dig leva. När jag varit tillbaka i en månad så kallar kommendanten på mig och jag går in på hans kontor
– Sätt dig Michal
– Ja sir
Jag sätter mig och tittar på honom
– Sist du var här så frågade jag om du ville åka till USA för att lära dem ett eller annat
– Ja sir
– Är du fortfarande intresserad?
– Javisst sir
– Bra då packar du din väska så åker du i morgon till Kalifornien och Coronado
– Ja sir
– Bra verkställ
Jag reser mig gör honnör och går ut från hans kontor. Jag går till mitt rum och packar min väska
***
Jag går av planet och kommer ut på en landningsbana. Jag går mot en expedition och går in. En man i uniform står bakom en disk. Jag går fram till den och tittar på honom
– Ursäkta mitt namn är Michal Romanoff
– Hej sir säger han och ler, vad är ditt ärende?
– Jag kommer från främlingslegionen och jag skall göra ett studiebesök här
– Okej säger han, vänta lite
– Javisst säger jag
– Du kan sätta dig där säger han och pekar på en stol
– Javisst säger jag och sätter mig
Han lyfter på en telefon och pratar med någon, han pratar i ett par minuter sen lägger han på och tittar på mig. Han kommer fram till mig och ställer sig i givakt och meddelar mig att en officer är på väg
– Tack säger jag och ler
Han går tillbaka till sin plats. Jag tar upp en tidning och börjar läsa den, det är en militärtidning som handlar om det ljuva livet i armen. Jag ler och undrar om människor verkligen går på denna smörja som står i den
En dörr öppnas och en kvinna i kanske trettioårsåldern kommer in, hon har kaptensrang och hon går fram till disken och pratar med mannen där. Hon tittar på mig och kommer fram till mig
– Hej sir säger hon på franska, mitt namn är kapten Olsen. Jag kommer vara din guide under din vistelse här
Jag reser mig och svarar på fläckfri engelska
– Hej kapten mitt namn är Michal Romanoff, min grad är major
– Du talar engelska?
– Ja säger jag och ler, visste ni inte det?
– Erh nej säger hon lite överraskat
– Där ser man, jo jag talar engelska, jag misstänker att du fick denna uppgiften att var min dadda för att du talar franska?
– Erh ja
– Haha, då talar vi franska mon ami
Hon tittar på mig och börjar le
– Ja mon ami, skall vi?
– Javisst säger jag
Jag tar min väska och följer efter henne, hon är ganska lång, runt 175cm lång, vältränad. Hon är mörkhårig, hennes kropp är behaglig att se på. Hennes uniform är oklanderlig. Hon går fram till en jeep och hoppar in
Jag lägger min väska där bak och hon kör iväg. Jag tittar rakt fram och vi kör under tystnad. Bilresan tar ungefär tjugofem minuter. Sen stannar hon vid en grind och visar sina papper, hon meddelar vem jag är.
De lyfter på bommen och vi gör honnör när vi kör in. Hon kör förbi baracker och hangarer. Jag tittar upp och ser ett Herkulesplan som är på väg uppåt för att släppa ut hoppare
Hon tittar på mig och ler. Vi kommer fram till en kontorsbyggnad och jag sträcker mig efter väskan
– Den kan vänta här, jag skall lämna dig vid din bostad senare, nu skall du träffa chefen
– Ja säger jag med ett leende
Vi går in i byggnaden och hon går före mig och jag går efter henne. Vi kommer fram till en dörr där chefens namn står. Han är amiral så det gäller att strama upp sig. Jag sätter min basker på plats och samlar mig
Hon knackar på dörren och en djup bas säger
– Kom in
Vi går in och kaptenen ställer sig i givakt och anmäler sig och mig. Han tittar upp och ser på mig, hans blick granskar mig och väger och mäter mig
– Jaha säger han, major Romanoff
– Ja sir säger jag
– Franska främlingslegionen, fallskärmsjägare och prickskytt
– Ja sir
– Sexhundra konfirmerade kills?
– Ja sir säger jag, med mitt gevär
Han tittar på mig och jag anar ett leende. Jaha så då skall jag testas
– Jetlag?
– Nej sir säger jag
– Bra vill du hoppa?
– Ja sir, jag vill alltid hoppa
– Bra, vi har ett natthopp planerat, en liten krigslek
– Ja sir säger jag, det är speciellt kul att hoppa på nätterna
Han tittar på mig och ler
– Ja det är ju det, kapten se till att han får utrustning
– Ja sir säger hon
– Samling för genomgång kl. 1900
– Ja sir säger hon
– Utgå
– Ja sir
Jag gör honnör och går ut från expeditionen, vi sätter oss i jeepen och åker till en barack och hon stannar jeepen och vi går in. Hon säger åt personalen att förse mig med material för övningen. De bråkar lite så hon lyfter på luren och ringer till amiralen
Efter det så är det inga problem, jag får det jag behöver och vi går ut ur baracken och jag lägger sakerna i jeepen. Hon kör vidare och vi stannar utanför en byggnad och hon hoppar ur jeepen och vi går in
Hon visar mig till ett rum och jag bär in mina saker
– Jag hämtar dig 1845
– Ja säger jag, klädsel?
– Hm det du fått nu
– Tack för hjälpen mon ami
– Varsågod mon ami säger hon med ett leende
– Förresten vad är klockan nu?
– 1645
– Tack säger jag och ställer min klocka
Hon ler och går iväg, det är en omställning för mig att se en kvinna i uniform. Jag sätter ner min väska och tittar mig omkring i rummet. Det är nästan en kopia av mitt rum på basen på Korsika
Jag sätter mig på sängen och mediterar. Jag vaknar till och tittar på klockan 1745
Jag reser mig och öppnar en dörr, det är toaletten, där finns en dusch. Jag klär av mig och ställer mig i den och duschar av mig. När jag är klar så torkar jag av mig och tittar på kläderna jag fått. De har flottans blåa färg
Jag klär på mig och det enda jag inte använder är deras kängor. Jag tar på mina egna. Jag har inte tid att gå in de nya och skoskav vill jag inte ha. Har de synpunkter på det så får de väl ha det
Jag tittar på klockan och den visar, 1830. Jag går ut från rummet och går ut utanför byggnaden och ställer mig och väntar. Prick 1845 kommer jeepen rullande och hon stannar
– Snyggt säger hon om min klädsel
– Tack säger jag, ovant med blått dock
– Haha det kan jag tänka mig säger hon
Jag hoppar in i jeepen och hon kör iväg. Vi åker under tystnad och vi kommer fram till en byggnad och hon visar mig in. Vi kommer fram till en lektionssal och hon öppnar dörren
– Lycka till mon ami
– Tack mon ami säger jag med ett leende
Jag går in och sätter mig, där är ett antal män som sitter där och småpratar med varandra, de tittar upp när jag kommer in och de nickar mot mig och jag nickar tillbaka, en soldat känner igen en annan
Efter fem minuter så har alla kommit och prick 1900 så kommer amiralen in med tre andra officerare. De ställer sig längst fram och amiralen börjar prata
– Innan vi går igenom nattens övning så vill jag hälsa vår vän välkommen, han skall vara med i natt. Major Romanoff från främlingslegionen. Han är här för att studera oss.
De tittar på mig och sen på amiralen. Jag ser i deras ögon att de undrar vad det är för jeppe de fått på halsen. Jag håller mitt ansikte neutralt.
De har genomgången och målet är att smyga sig fram till en kulle utan att bli upptäckta och ”döda” de fyra officerarna
Vi skall ta oss förbi två av deras förband. Vi skall hoppa från ett plan fem kilometer från målet och ta oss fram och ”döda” dem lätt packning och vi har sex timmar på oss
– Frågor?
Jag räcker upp handen
– Ja
– Har jag förstått det rätt, när jag dödat er så får jag åka tillbaka och sova?
Han stirrar på mig och de andra i rummet tittar på mig
– Ja om du ”dödar” oss så skall du få åka i min bil tillbaka
– Tack säger jag med ett leende, när samlas vi och var?
– Kapten Olsen kommer visa dig
– Tack säger jag då har jag inga fler frågor sir
– Någon annan?
Det är knäpptyst i rummet
– Utgå
När vi går ut så får vi en karta och jag tittar på den och memorerar den. Jag knycklar ihop den och kastar den i en papperskorg och de andra tittar på mig. Jag går ut utanför byggnaden och kaptenen väntar på mig
Vi kör tillbaka till byggnaden där mitt rum är
– Jag kommer 2145 och kör dig till hangaren
– Tack mon ami säger jag och ler
Jag går in på rummet och tittar på klockan 2030, något med den där amiralen retar mig. Jag tittar på materialet och de vapen som jag fått. Ett elakt leende sprids på mina läppar och jag bestämmer mig för att lära dem en läxa
Vad var det kommendanten sa, lär den dem en läxa, major. Jag sätter mig på sängen och tar fram en bok och börjar läsa. När det är dags så tar jag på mig uniformen och tar mitt Bokken och går ut
Kaptenen kommer körande och hon stannar, hon tittar på mitt svärd och sen så tittar hon förvånat på mig
– Dina vapen, fick du inga vapen
– Jodå men jag klarar mig med detta
– Okej säger hon
Jag hoppar in i jeepen och hon rycker på axlarna och kör iväg. Vi åker igenom basen och fram till hangaren. De andra står och packar sina fallskärmar och jag går fram till min plats och gör mig klar
Vi hänger på oss skärmarna och när vi är klara så går vi mot planet. De andra i gruppen tittar på mig och de reagerar på frånvaron av mina vapen. Jag går ombord på planet och sätter mig på den plats som jag blir anvisad
Planet lyfter och vi flyger i en halvtimme ca sen visar officeren att vi skall göra oss redo. Vi reser oss och kollar varandras skärmar. Jag gör tummen upp och han visar två tummar
Bakluckan öppnas och vi gör oss redo. Den gröna lampan tänds och vi hoppar. Jag flyger genom luften och jag drar i snöret och tystnaden blir total. Jag landar och samlar ihop skärmen
Jag gömmer den under en buske och sen börjar jag springa. När jag sprungit i ungefär två kilometer så stannar jag, jag är framme. Jag smyger mig fram och tystar en vakt
Jag sätter en post it lapp på honom. Jag smyger vidare och plockar ut vakt efter vakt och sätter post it lappar på dem, jag kommer fram till kullen och ler. De idioterna står och röker
Jag hör dem prata om väder och vind, en av dem säger
– Vem är grodätaren?
– Tydligen någon legend hos dem, han har 600 konfirmerade skott
– Jisses
– De överdriver, de är så jävla arroganta de där grodätarna. Det skall bli kul att sätta honom på plats, den satans ryssen
– Är han ryss?
– Det hör du på namnet
– Har du släppt in en jävla kommunist på basen, han kan för fan vara spion
Jag smyger mig fram och tar ut vakterna, jag attackerar kullen och slår ner alla utom amiralen, jag sätter mitt Bokken på hans hals och viskar
– Tagen
– För helvete skriker han är du galen
– Nej säger jag men du har lovat mig en bilresa, dina män kommer vakna om ett par timmar med rejäl huvudvärk, de där tre kommer att ha ont i ett par dagar, jag gillar inte grodlår, huggorm är godare och jag är inte ryss, jag är japan och därför allierad, men du kanske skall kalla på din chaufför?
Han ropar på chauffören som kommer fram och tittar sig omkring
– Sov gott säger jag till amiralen och slår till
Han rasar ihop och jag sätter en post it lapp på honom och jag går fram till hans bil. Chauffören stirrar på amiralen och sen på mig
– Jag får inte köra utan honom i bilen
– Jaså säger jag och går bort till honom och lägger upp honom axeln och sätter honom i bilen. Så?
– Okej säger chauffören
Vi sätter oss i bilen och han kör till basen, de släpper in oss och han lämnar av mig vid min barack. Jag går in på mitt rum och klär av mig. Jag duschar sen så lägger jag mig i sängen och somnar
Jag vaknar av att det knackar på min dörr, jag reser mig och går och öppnar. Kaptenen står utanför och hon stirrar på min kropp
– Oj ursäkta
– Ingen fara, kom in
Jag vänder mig och om och jag hör henne andas in
– Nej den gjorde inte ont säger jag med ett leende
Jag klär på mig min uniform som jag fått låna och tittar på henne
– Jaha vad händer? Kommer det att bli krigsrätt?
– Va? Haha nej, men du skall till chefens kontor, någon höjdare väntar där på dig
– Högre än amiralen?
– Ja
– Vänta säger jag
Jag tar av mig den lånade uniformen och packar upp min paraduniform med alla medaljer. Hon stirrar på mig när jag är klar
– Anfall är bästa försvar säger jag med ett leende
– Haha skrattar hon, det var en imponerande salladsbar
– Ja säger jag och ler, men där är mycket död och blod bakom dem
– Jag förstår säger hon allvarligt
– Skall vi? säger jag
– Javisst säger hon
Vi går ut ur rummet och sätter oss i jeepen och hon kör iväg. Vi kommer fram till byggnaden där amiralens kontor ligger. Vi går in genom dörren och jag håller upp den för henne och hon ler
Vi går genom en korridor och kommer fram till kontoret och hon tittar på mig
– Lycka till mon ami
– Det lär behövas mon ami svarar jag och ler
Jag knackar på dörren och en röst säger
– Kom in
Jag öppnar dörren och går in, amiralen sitter där och ser ilsken ut, jag går fram till bordet, gör honnör och anmäler mig
– Major Michal Romanoff, främlingslegionen 3 rep
– Bra, bra major säger den för mig nye mannen i sällskapet
Han tittar på min salladsbar och jag ser att han rycker till när han ser mina medaljer. Jag vet vilken som gör att han rycker till
– Jaså motsvarigheten till vår Medal of honor
– Ja sir säger jag
– Sitt, sitt min käre major
– Tack sir säger jag
– Jaja det blir nog bra, jag heter Jim förresten
– Michal säger jag och sätter mig
– Jaha kan du sammanfatta nattens övningar?
– Ja sir, jag kom hit igår och han gillade inte det, så han skulle sätta grodätaren på plats tyckte han. Han frågade om jag ville vara med och leka med era soldater. Jag gick med på det, han valde att skicka en kvinna att ta hand om mig för han trodde i sin enfald att det skulle skymfa mig. Men jag uppskattade det. Men i alla fall han förklarade vad övningen gick ut på och jag frågade vad jag skulle få när jag vann. I sin arrogans så erbjöd han mig att åka i hans bil tillbaka om jag lyckades ”döda” dem. Vi hoppade, jag landade och tog mig fram och gjorde vad övningen gick ut på. Jag dödade hans män och de som stod på kullen. De var till och med så arroganta att de rökte och pratade rätt högt. Jag funderar på att skicka in en formell klagan för deras rasistiska uttalanden om deras allierade. Det snällaste de sa om mig var att jag var en jävla grodätare. Jag blev anklagad för att var en ryskspion och en massa annat. Då blev jag lite arg kanske och slog till lite hårdare än vad som var meningen. Men som sagt, de anklagade mig för att vara spion. Jag kan inte hjälpa vad jag heter. Ja min mor var ryska men man väljer inte sina föräldrar. Jag har bott i japan hos min far sedan jag var fem år. Jag skiter i politik, jag är soldat, i alla fall i fem månader till sen går mitt kontrakt ut. Jag har tuggat mer jord än de flesta av de soldater som är här, och ja min käre amiral, jag har sexhundra konfirmerade dödsskott, men jag har dubbelt så många icke konfirmerade, både med mitt gevär och mitt svärd. Min kommendant meddelade mig innan jag åkte att jag har rekord för längsta avstånd på dödande skott. 2300 meter, jag kan säga att jag har dödat på längre avstånd än så under rätt usla förhållanden. Jag skickades hit för att ni ville ha mig här eller det var min uppfattning att det var så. Är det inte så, så åker jag gärna tillbaka till Korsika
Amiralen som kommit för att lyssna tittar på mig och ler, den andre amiralen är tomatröd i ansiktet
– Jag hörde något om några post it lappar
– Ja vi gör så i legionen, när man smyger sig på någon så sätter man en lapp med tagen skrivit på den. Det motiverar till mer träning
– Haha ja det kan jag tänka mig är motiverande, du satte det på alla soldaterna igår
– Ja säger jag
– Och du hade bara ditt svärd med dig?
– Ja sir, jag behöver inte mer, jag var två år i Tchad och upplevde helvetet på jorden där, rebellerna kallade mig svarta skuggan. Jag har ett pris på mitt huvud där, 3 miljoner dollar
– Förlåt säger han förbluffat
– Jag har ett pris på mitt huvud i Tchad, den som dödar mig får 3 miljoner dollar
– Jisses säger han
– Så är det säger jag, jag kommer aldrig att kunna sätta min fot i det landet igen. Inget jag sörjer men så är det. Jaha vad händer nu? Kommer jag att ställas inför krigsrätt? Blir det en formell reprimand? Kommer jag att skickas hem?
– Va krigsrätt nej jag vill att du stannar den månad som var avtalad
– Varför?
– Förlåt
– Jag är inte dum, vad vill ni att jag skall hjälpa er med?
Han tittar på mig och sen ler han och sen börjar han skratta
– Haha ja din kommendant sa att du är en intelligent kille. Vi, hur mycket det än smärtar min kollega att erkänna det. Vilket jag tror var meningen med kvällens övning. Att han skulle bevisa för mig att vi inte behöver dig. Men i alla fall, du bevisade för de som behövde överbevisas att du är rätt man för denna uppgift
– Vilken?
– En räddningsaktion i Vietnams djungler
– Krigsfångar?
– Ja de som du anklagades arbeta för har ett specialläger där de samlat en massa eller massa men en hel del nedskjutna flygare och andra digniteter. De har gått ut med att de är döda. Men vi har fått bevis på att de lever. Vi behöver din hjälp för att få ut dem
Botgöring tänker jag
– När?
– Om två veckor
– Åker jag då?
– Ja
– Hur länge? ensam?
– Fem till sju dagar och ja
– Sen kommer ni med helikoptrar?
– Ja men du måste slå ut lägret
– Hur många?
– Hur många slog du ner igår?
– 53 med dem
– Precis, men där skall du inte slå ner folk, du skall döda
– Ja det har jag förstått sir
– Förlåt
– Ingen fara, bilder och kartor?
Han skjuter en folder över bordet. Jag öppnar den och läser igenom den. Tjugo minuter skjuter jag tillbaka den till honom
– Du kan behålla den
– Behövs inte säger jag, jag har ett par önskemål
– Javisst
– Först kan ni släppa mig här i stället?
– Varför?
– För att jag vill det
– Javisst säger han och antecknar
– Mina vapen?
– Ja
– Kan jag få dem hitskickade?
– Vi har vapen
– Mm men de är inte mina, kalla mig skrockfull
– Javisst
– Får jag låna telefonen?
– Javisst säger han
Jag ringer upp kommendanten och ber honom packa ner mina vapen och skicka dem direkt till Coronado. Jag lägger på och tittar på amiralen
– Mitt nästa önskemål, jag vill aldrig behöva se honom eller hans kamrater igen
– Klart
– Tack då var det allt, vi sätter igång om två veckor, ni är redo med helikoptrarna, när jag meddelar att jag inleder aktionen så har ni sextio minuter på er att komma fram hinner ni det?
– Erh en sekund
Han lyfter på luren och ber två män komma in. Fem minuter senare så står två flygare framför honom
– Hur lång tid skulle det ta er att flyga härifrån och hit?
– Fel fråga säger jag, ni har sextio minuter på er hinner ni?
De tittar på mig och sen på amiralen, han nickar, de tittar på kartan
– Det beror på luftvärn
– Det finns inget säger amiralen
– Och det är du säker på?
– Ja säger han
– Ja då klarar vi det
– Bra säger jag, då kör vi. Meddelar ni mig när mina vapen är här?
– Javisst säger amiralen, vad skall du göra?
– Be kapten Olsen visa mig sevärdheterna
Jag reser mig och gör honnör. Han besvarar den och jag går ut ur rummet. Kapten Olsen reser sig och tittar på mig. Jag nickar och vi går ut ur huset, vi sätter oss i jeepen
– Jaha blev det arkebusering?
– Nej mon ami, jag klarade mig säger jag och ler
– Så bra, vad händer nu?
– Nu skall vi åka tillbaka till mitt rum, jag byter om och sen skall du vara min guide i två veckor och visa mig sevärdheterna
– Förlåt?
– Amiralens order, du får ta upp det med honom säger jag med ett leende
– Jävla gubbe muttrar hon
– Förlåt?
– Ingenting, jaha baracken sen sevärdheter
– Ja precis säger jag
– Då får jag också byta om till civila kläder
– Jag har inga civila kläder med mig, så första anhalten får bli ett shoppingcenter säger jag
– Okej säger hon och ler
Vi kommer fram till min barack och jag hoppar ur jeepen. Jag går in och byter om till låneuniformen och efter fem minuter så kommer jag tillbaka och sätter mig i jeepen
Hon kör iväg och vi kör genom basen. Hon parkerar jeepen och går ur den. Vi går igenom grindarna och hon går bort till en Ford mustang, vi hoppar in och hon startar den och kör iväg
Vi kör till San Diego och hon stannar vid ett hus och ber mig vänta i bilen. Jag sitter och lyssnar på radion som spelar musik. Hon kommer ut i civila kläder och jag tittar på henne. Hon har håret utslaget och jag ser på henne
Hon har solglasögon på sig och hon är klädd i en vit klänning och hon är vacker. Jag ler när hon sätter sig i bilen
– Jaha shoppingcenter säger hon
– Javisst mon ami säger jag och ler
Hon backar ut och kör iväg. En halvtimme senare stannar hon utanför ett shoppingcenter. Vi går in och jag handlar civila kläder. När jag är färdig så går vi ut till bilen och jag lägger kassarna i hennes baksäte
– Finns det någonstans där jag kan byta om?
– Mm säger hon och kör iväg.
Vi kommer fram till en sjö och hon stannar bilen. Hon tittar på mig och jag tittar på henne och ler. Jag går ut ur bilen och tar påsarna med kläder. Jag klär av mig och tar på mig mina nya kläder, ett par shorts, en kortärmad skjorta och ett par loafers.
Jag tar fram ett par solglasögon och när jag är klar så sätter jag mig bredvid henne på gräset.
– Här är vackert
– Ja säger hon och inte en massa människor, de är på stranden i stället. Här är lugnare, min far tog med sig familjen hit när han var hemma. Han fick nog av havet i sitt yrke sa han
– Amiralen? Han som inte skällde på mig
– Haha ja
– Gubbjävlen?
– Haha ja säger hon och skrattar
Hon har ett smittande skratt. Hon tittar på mig
– Hur visste du?
– Ni är rätt lika, det är något över ögonen och sen har ni samma mjuka sätt att tala
– Ja det stämmer nog
– Men jag tror att ni båda kan ryta om det behövs, och jag tror att din far kommer ryta på honom som klantade sig
– Haha ja det kommer han, han får vara glad om han har sina gradbeteckningar kvar när min far är klar med honom. Vi får en ny chef i morgon
– Har din far den makten?
– Ja säger hon lågt
– Och det är han som sett till att du inte flyger?
– Ja säger hon, jag råkade utför en olycka med mitt plan och blev skadad, jag fick kontorstjänst och där är jag fast
– Sen så blev du guide ovanpå allt, men det är nog mitt fel mer än din fars. Jag bad om dig
– Ingen skillnad han hade sett till det ändå
– Han är bara rädd om dig
– Mm men jag är soldat inte pappas flicka
– Du kommer alltid vara pappas flicka säger jag
– Jo jag vet men jag är duktig på det jag gör. Min bror är också pilot och han får flyga, eller rättare sagt han gjorde det innan han blev nedskjuten
– Vietnam?
– Ja säger hon, han sitter i det där lägret, vi fick reda på att han var död och nu vet vi att han lever
Jag tittar på henne, hon ser så sårbar ut. Det är första gången hon släpper på garden. Jag säger
– Lever han så kommer han hem
– Hur vet du det?
– För det är jag som skall rädda honom
– Kan du det viskar hon
– Ja säger jag, om han lever så kommer jag att rädda honom, och alla andra som sitter där
– Hur vet du det?
– För jag vet hur bra jag är och jag vet hur bra de är. Jag är bättre, det är faktiskt inte svårare än så
Hon tittar på mig genom solglasögonen, jag ser tårar rinna längs med hennes kinder. Jag sträcker ut min hand och torkar av dem. Hon rycker till lite och sen så sitter hon stilla
– Vad heter din bror?
– Nathan
– Vad heter du? mon ami
– Jessika
– Då vet jag vem jag skall hälsa ifrån när jag är i lägret
Vi säger inte mer, vi tittar på vattnet, min mage kurrar och hon skrattar till
– Hungrig?
– Tydligen säger jag och ler
– Vad är du sugen på?
– Oj japanskt?
– Javisst säger hon och vi reser oss
Vi sätter oss i bilen och hon kör iväg och vi sitter tysta och låter vinden smeka oss. Vi kör i en halvtimme sen så kommer vi fram till en restaurang och hon stannar bilen. Vi går in på restaurangen och en kvinna kommer fram
– Jessika det var länge sedan
– Ja ama säger hon och ler
Jag bugar mig och hälsar på japanska. Hon tittar på mig och bugar sig och besvarar hälsningen. Hon går före oss och visar oss till ett bord. Jag tar av mig skorna och sätter mig i skräddarställning
Damen lämnar menyer och jag öppnar den och tittar på vad de har att erbjuda. Damen kommer tillbaka med ett krussake. Jag tackar nej och ber om mineralvatten i stället
Vi beställer och damen ler åt min beställning
– Fyller du år frågar hon på japanska?
– Ja tjugotre år
– Grattis säger hon
– Tack säger jag och ler
– Då skall jag säga till kocken att anstränga sig
– Jag tackar säger jag och bugar mig
Hon går iväg och Jessika tittar på mig
– Du talar japanska
– Ja det är inte konstigare än att jag är japan, eller i alla fall till hälften. Jag har vuxit upp i japan hos min far
– Är din far, japan?
– Han var, han är död, han dog för fem år sedan
– Oj jag beklagar
– Tack säger jag, franska?
– Haha ja jag läste det på college
– Där ser man, vad studerade du?
– Ekonomi, mitt livs värsta misstag. Det är dödstråkigt, jag är ingen ekonom. Till min fars stora förtret så hoppade jag av med ett år kvar och tog värvning, jag blev pilot
– Jaha säger jag och ler, jag tror inte att min far varit så nöjd med mitt karriärval i heller
– Varför?
– Hm under hans värdighet kanske, men legionen har gett mig beskydd under fem år och jag har växt som människa där på ett sätt som jag inte kunnat göra i japan. Samtidigt som jag fått bejaka min europeiska sida
– Hur menar du?
– Min mor var ryska, jag minns inte så mycket av henne mer än hennes leende och hennes gröna ögon som jag delar med henne. Men i alla fall min far uppfostrade mig till japan. Jag behövde lära mig att vara europé också
– Var din mor ryska?
– Ja säger jag därav mitt efternamn som jag delar med den ryska tsarfamiljen faktiskt. Romanoff sen om jag är släkt med dem vet jag inte
– Det var som fan säger hon
– Haha ja
– Och hur har lärandet gått?
– Hm bra tror jag, jag har lärt mig att bejaka den sidan av mig själv. Den är annorlunda än min japanska sida mycket annorlunda
– Så båda dina föräldrar är döda?
– Ja säger jag och båda två mördades, var och en av olika anledningar
– Herregud säger hon
– Så är det, karma
– Karma? Säger hon
– Livets öde
– Aha som att jag är min fars dotter
– Ja något sådant, karma
– Du dricker inte?
– Nej jag har aldrig smakat, men jag har sett vad alkohol kan leda till. Det var så de dödade min far. De förgiftade hans saké
– Jisses säger hon
Damen kommer in med vår mat och vi börjar äta. Vi äter med god aptit och pratar om neutrala ämnen till maten. När vi ätit färdigt så kommer damen in med liten tårta och serverar mig. Jag bugar mig och uttrycker min tacksamhet
Jessika tittar förvånat på mig och damen frågar om hon inte visste att jag fyllde år. Hon skakar på huvudet och börjar sjunga för mig. Jag ler och tackar för sången, jag beställer in grönt te åt oss
Jag delar med mig av tårtan och damen kommer med teet och honungskarameller. Jag stoppar in en i min mun och minnena sköljer över mig och jag börjar gråta
Jessika ser på mig och lägger sin hand på min. jag torkar mina tårar och tittar på henne
– Tack säger jag, minnen om en svunnen tid. Jag, min far och min tant firade alltid min födelsedag tillsammans. Oavsett vad min far gjorde för tillfället så var han alltid hemma på min födelsedag. Då åt vi det jag åt idag, Mita som min tant heter, serverade tårta och grönt te med honungskarameller. Jag tackar dig för att du tog mig hit så att jag kunde minnas. Domo säger jag och bugar mig
– Varsågod säger hon lågt, hur gammal blir du?
– Tjugotre
– Förlåt?
– Tjugotre år
– Jisses jag trodde att du var tio år äldre minst
– Många tror det säger jag med ett leende, jag rättar dem inte. Jag lämnade mitt hem och min familj när jag var sexton. Sen har jag inte varit hemma i japan mer än för att begrava min far. Om fyra månader så kommer jag att resa hem igen
– Varför om fyra månader?
– För då är mitt kontrakt med legionen slut, och jag kommer inte förnya det. Jag har sett tillräckligt med död så att det räcker för flera livstider. Eller rättare sagt meningslös död. Krig är meningslöst
– Har du dödat många?
– Ja alldeles för många, du kan fråga din far om hur många, jag kommer döda för att rädda din bror. Men jag kommer bara döda i fyramånader till i alla fall som soldat
– Som soldat?
– Ja jag kommer aldrig mer bli soldat, det är jag färdig med
– Men du kommer döda annars?
– Haha nej jag menade inte så, men min far hade fiender, de kanske hälsar på och då får jag försvara mig
– Var din far, gangster?
– Nej eller han var i Yakuzans klor, fram till han tröttnade på det och lärde dem en läxa. Sen så hjälpte han människor som hamnat i knipor. Han var som en Ronin i det feodala japan, en samuraj utan herre. Han ville inte lyda sina herrar då blev han en outcast
– Herregud
– Sen hittade han mig på en strand och ägnade sig åt mig
– Hittade?
– Ja det är en historia det, inte en som jag skall prata om här
– Hm, men jag vill höra den
– Absolut, men inte här. Detta ställe är inte vad det ser ut för Jessika säger jag allvarligt
– Vad menar du?
– Här försiggår saker som inte är rumsrena, frågan är hur mycket damen är inblandad i affärerna
– Vad menar du?
– Inte här
Vi reser oss och går till damen, när jag vill betala så slår hon ifrån sig och säger att hon skulle tappa ansikte om jag betalade på min födelsedag. Då lovar jag att betala dubbelt nästa gång
Hon bugar sig och jag bugar mig tillbaka, jag gör signalerna och hon svarar och jag ler. Vi går ut från restaurangen och vi sätter oss i hennes bil
– Fasen jag har druckit
– Vågar du låta mig köra?
– Javisst
Vi byter plats och hon ger mig nycklarna. Jag startar bilen och backar ut. Vi kör ut på en större väg och hon guidar mig. Vi kommer fram till en utsiktsplats där vi sätter oss på hennes motorhuv och lutar oss mot vindrutan och tittar på stjärnorna
– Varför ville du inte tala om din far på restaurangen?
– Därför att den tillhör den världen som min far lämnade bakom sig
– Förlåt?
– De tillhör Yakuzan eller inte damen men restaurangen tillhör den världen. Hon arbetar för dem. De äger henne, precis som de ägde min far och det brukar vara ett livslångt kontrakt, men min far tog sig ut, eller rättare sagt mördade sig ut ur det kontraktet. Min farfar var tydligen en elak jäkel som pryglade min far och hans syskon när han kom åt och var de inte hemma så fick min farmor smaka på stryket i stället. När min far var sex eller sju år så blev min farfar soldat, han åkte iväg och blev dödad av någon amerikan eller engelsman i djungeln. Min far sa att han och hans syskon firade när de fick beskedet. Min farmor som nu var utan försörjare fick bli prostituerad. Hon tillhörde Yakuzan och när hon inte drog in tillräckligt med pengar så fick hon ett erbjudande, sälj en av dina söner till oss så kommer vi att ta hand om dig. Hon gick med på avtalet. Hon sålde min far som var äldst och starkast. Han skickades iväg till en skola och det var inte en vanlig skola, utan en skola som lär ut självförsvar och dödande. Han var en flitig elev och blev väldigt duktig. När han lämnade skolan så var han sensei, mästare. Han åkte till den Oyabun som investerat i honom och började arbeta för honom. I ungefär tio år så dödade han på Oyabunens order och det var på en av dessa resor som min far träffade min mor. De delade en natt av passion och jag blev till. Min far utförde inte kontraktet och hans chef blev ganska sur över det. Han försökte straffa min far. Det var ett stort misstag. Min far delade ut en hel del sedelärande läxor. De började förstå matematiken och det dumma i att försöka döda honom. Han blev sin egen och utförde uppdrag mot betalning. Hans botgöring var att han bara utförde uppdrag där han hjälpte någon i underläge. Han reste jorden runt och hjälpte folk. En dag när han var på väg till sitt fredagsnöje. Det som han kallade att så sin säd. Så gick han förbi en strand som finns längs med vägen, mot byn. Där låg jag, jag minns att första gången jag såg honom så trodde jag att han var en demon. Han bar hem mig till sitt hus och gav mig till min tant. Mita tog hand om mig, för far skulle gå iväg till sitt fredagsnöje. Inget fick störa det. Men i alla fall jag var fem år när jag kom till honom
– Jisses det var en historia det, du sa innan att han blev mördad
– Ja jag åkte iväg till en plats för att studera. När jag var där så passade de på att ta sin hämnd. De förgiftade honom, de förgiftade hans saké som han drack varje fredag. När han sådde sin säd.
– Du menar…
– Oja det menar jag, i japan är det inget konstigt, det är till och med kulturellt betingat. Att vara Geisha är ett nobelt yrke. Det har till och med funnits Geishor som blivit kejsarinnor i japan. Att vara konkubin ansågs som något fint
– Jisses
– Så är det säger jag, en annan kultur
– Varför dödades din mor?
– För den hon och hennes far var eller han är, han lever fortfarande
– Vem var hon då?
– En högt uppsatt politikers dotter, hennes man var högt upp hierarkin han med
– Jisses men din morfar lever?
– Ja säger jag det gör han
– Har du pratat med honom?
– Nej aldrig jag tror inte ens att han vet att jag lever
– Okej?
– Alla tror att jag dog där på den båten och det har räddat livet på mig, tills jag var gammal nog att slå tillbaka
– Har du gjort det?
– Nej säger jag, andra saker har kommit emellan
– Men nu kan du?
– Om jag skulle vilja så ja visst
– Vill du inte hämnas?
– Hm vi får se säger jag och ler
Vi tystnar och fortsätter titta på stjärnorna, hennes hand smyger sig in i min. Jag känner värmen från den omsluta mig. Vi säger ingenting på en lång stund, jag kan nästan höra hur hon tänker.
– Jag hade velat hämnas.
– Det finns ett kinesiskt talesätt om du är ute efter hämnd, gräv två gravar
– Så du menar att hämnd är fel?
– Nej men man skall vara beredd på att dö för att få den utförd
– Och du är inte beredd på att dö?
– Nej inte än i alla fall
– Men du kan dö när du utför det uppdraget?
– Nej säger jag det kommer jag inte göra
– Hur vet du det?
– Som jag sa innan, jag vet hur bra jag är och jag vet hur bra de är
– Okej
Det börjar bli kyligt och hon ryser till
– Skall vi köra tillbaka? Frågar jag
– Javisst
Vi sätter oss i bilen och jag backar ut och börjar köra, hon guidar mig och snart är vi vid hennes hus
– Vill du följa med in?
– Javisst
– Även om vi inte älskar?
– Ja säger jag, jag trivs i ditt sällskap och har faktiskt inte tänkt tanken på att få älska med dig
– Varför inte säger hon lätt aggressivt, är jag inte din typ
– Jo du är precis min typ, men jag förutsätter inte att jag är din typ
Hon stirrar på mig och sen ler hon
– Kom
– Javisst
Jag tar mina kläder från bilen och följer efter henne in i huset och hon öppnar dörren. Vi går in och jag ser ett väldigt välskött hus. Det märks att hon är militär och har vuxit upp i den miljön. Ordning och reda
Jag ställer ner kassarna med kläder och hänger upp uniformen, vi går in i huset, på nedanvåning så är där ett kombinerat tv – rum med matplats, ett kök och en toalett.
På ovanvåning så är där fyra rum, hennes sovrum och tre gästrum varav ett av dem används som träningsrum och det andra som garderob. Det sista är ett gästrum
Vi går ner och sätter oss i tv – rummet och hon frågar om jag vill ha dricka
– Ja tack gärna mineralvatten om du har
– Javisst
Hon slår upp ett glas vin åt sig och räcker mig en flaska med mineralvatten. Jag sätter mig i en soffa och hon i en fåtölj. Hon tittar på mig och sen ler hon
– Du tog mig lite på sängen med ditt svar därute
– Ja jag märkte det
– Det är första gången jag fått ett sådant svar
– Men det är väl så det är, bara för att jag finner dig attraktiv och gärna skulle vilja älska med dig så förutsätter det ju inte att du finner mig attraktiv och vill älska med mig?
– Så du finner mig attraktiv?
– Ja inte bara för ditt utseende, du är vacker och du är intelligent, det värdesätter jag mer än den fysiska attraktionen. Den måste givetvis finnas där men inte bara den. Sen vet jag ju inte om dina sexuella preferenser
– Hur menar du?
– Ja om du gillar män, du kanske gillar kvinnor
– Aha du menar om jag är lesbisk?
– Ja
– Nej det är jag inte, jag har testat men det var inget för mig
– Okej
– Du då?
– Jag är hetero, inte för att jag testat, men jag går inte igång på män. Det är rätt vanligt bland soldater annars. Framförallt om man är ute på uppdrag länge. Den djuriska driften tar över och det förekommer hos annars helt heterosexuella män. Mitt senaste uppdrag var på två år. Vi var långt från civilisationen och vi såg inte kvinnor på två år, ja inte levande kvinnor i alla fall. Så vissa tillfredsställde sina drifter
– Två år? Herregud
– Ja det var en resa det
– Vill du prata om det?
Jag tittar på henne och sen börjar jag berätta. Jag pratar länge och när jag tittar på henne så ser jag att hon somnat. Jag tar hennes vinglas och sätter det på bordet och bär upp henne på hennes rum
Jag lägger henne i sängen och går ner till soffan igen. Jag tittar på hennes bokhylla och tar ner en bok. Jag öppnar den och börjar läsa. Jag lägger mig ner och somnar
Jag vaknar av att ytterdörren öppnas och amiralen kommer in. Han tittar skarpt på mig och jag sätter mig upp. Han stänger dörren och jag tittar på honom. Han kommer in i rummet och sätter sig i en fåtölj
Jag hör steg i trappan och Jessika kommer ner och hon smågnolar på någon låt som jag inte känner igen. Hon har en handduk knuten runt midjan och en sliten tröja på sig
– Hej far säger hon och går ut i köket, vill du ha kaffe?
– Ja tack säger han och tittar på mig
Jag ler och tittar tillbaka på honom.
– Michal?
– Gärna te om du har
– Ja visst
Hon fortsätter gnola på den där låten och hon dukar fram på bordet
– Vill ni hjälpa till eller ni skall stirra på varandra länge till
– Jag kommer säger jag och reser mig
Jag går ut i köket och hjälper henne att duka fram. Amiralen sätter sig vid bordet och Jessika serverar honom kaffe, jag får en mugg med te och hon sätter sig och tittar på sin far
– Jaha vad har du på hjärtat far? Kom du för att pumpa mig på information om Michal?
– Erh…
– Jaså så var det, då kan jag meddela att vi firade hans födelsedag igår, jag agerade guide och visade honom vårt shoppingcenter, sen så var vi på den japanska restaurangen. Sen körde vi till utsiktsplatsen som vi var två high school elever och pratade. Jag höll hans hand. Sen så körde vi hit och jag drack ett glas vin och han en flaska mineralvatten. Han berättade om Tchad, jag somnade någonstans i berättelsen. Han bar upp mig och la mig i sängen och la täcket på mig, sen så gick han ner tog en bok och somnade på soffan. Jag vaknade och undrade hur jag hamnat i sängen. Jag gick ner då låg han och sov på soffan då förstod jag vad som hänt. Tack förresten för att du diskade mitt glas
– Varsågod
– Just det jag frågade om han förväntade sig få ligga med mig, och han sa nej. Vilket överraskade mig när jag trodde att han inte tyckte att jag var attraktiv
Hennes far hoppade till lite när hon sa det
– Det gjorde mig lite förbannad faktiskt, här hade jag gjort mig till och tagit på mig en klänning och släppt ut håret, du skulle sett mig far. Jag var nog urbilden för hur du föreställer dig mig. Men i alla fall hans svar tog mig med fullständig överraskning, han trodde att jag kanske inte ville ligga med honom. Fast att jag tagit på mig klänning far
– Erh sa han
– Du vet vad jag tycker om klänningar
– Erh ja
– Precis och då svarar han så, men vet du vad far, jag ville ligga med honom, men jag somnade
– Erh alltså Jessika
– Ja far? Får jag inte ligga med vem jag vill?
– Erh jo givetvis men…
– Men vadå?
– Inget
– Så vad ville du annars?
– Jag tror att din far ville varna dig för att jag är farlig, och inte så bra sällskap för dig
– Jaså? Det var som fasen, du är beredd att använda hans tjänster men han duger inte åt din dotter?
– Erh alltså…
– Jag trodde att vi var överens om att jag ligger med vem jag vill?
– Erh ja
– Bra så om jag vill ligga med Michal så kommer jag att göra det utan att du kommer kommentera det?
Han stirrar på sin dotter och mumlar något
– Förlåt far?
– Inget
– Det var det jag trodde, jaha hur mår mor?
– Som vanligt
– Har du berättat?
– Nej, jag vill inte ge henne falska förhoppningar
– Michal har lovat att komma hem med Nathan
– Om han lever
– Om han lever
– Jag håller alltid vad jag lovar säger jag allvarligt, jag har gett er tidsperspektivet, om två veckor så kommer jag att komma hem med Nathan och de andra. Om de lever
Han tittar på mig och sen ser han på Jessika
– Det kan du inte veta
– Jo sir det kan jag, som jag sa till din dotter igår. Jag vet hur bra jag är och jag vet hur bra de är. Om han lever så kommer vi två att ringa på er dörr om två veckor
– Om du gör det så kommer jag att se till att du får motsvarigheten till den medalj du har på ditt bröst
– För den så gjorde jag ett ännu mer omöjligt uppdrag än detta, jag gick fyra dagar genom helvetet. Jag dödade fyrahundra rebeller och gick tillbaka i fyra dagar, för det fick jag den medaljen, en befordran och en möjlighet att rädda de som fortfarande hade lite förstånd kvar sir. När helikoptern kom och hämtade oss så grät jag, jag trodde att nu var det slut. De sköt ner den, vi var tio man på den, fyra av oss kom tillbaka till civilisationen, två dog på plats tillsammans med piloterna, fyra dog på vägen tillbaka. I tiodagar vandrade vi genom skärselden sir, för det fick jag ytterligare en befordran och mer tingel tangel. Frankrikes president räckte personligen över den medaljen till mig som du pratar om. Så det jag skall göra i djungeln där, är om jag får säga så lätt sir, jag flyger in och flyger ut. Kommer ni på avtalad tid så finns det inga problem, men allt hänger på om ni kommer på avtalad tid
– Om jag så skall flyga de där helikoptrarna själv så kommer vi vara där på utsatt tid
– Jag hjälper dig far om det behövs
– Tack Jessika
– Allt hänger på dem
– Han tittar på mig, som sagt de kommer vara där
– Bra, då kommer din son knacka på dörren om två veckor, det enda jag egentligen förväntar mig är en söndagsmiddag säger jag med ett leende
– Haha skrattar Jessika, det kommer du att få om jag så skall laga den själv
– Ja, om du står där med min son så lagar jag den
– Vi skall kunna äta den far
– Hut unge, förresten dina vapen har kommit
– Tack, kan du köra mig till basen Jessika?
– Hm kan du åka med min far dit så hämtar jag dig sen?
– Javisst
– Jag skall besöka min mor
– Du säger inget till henne
– Nej far
Hon reser sig och går upp, jag tar mina saker vid dörren och klär av mig mina civila kläder och står i underkläder i vardagsrummet och byter om
– Nej de gjorde inte ont säger jag och ler
– Nähä
– Men dessa gjorde säger jag och visar brännmärkena
– Herregud är det vad jag tror att det är?
– Det beror på vad du tror att det är
– Brännmärken?
– Ja, ett för att få mitt namn och två som belöning, det är medaljer men av ett annat slag
Jessika kommer ner från ovanvåningen. Hon är klädd i sin uniform och hon hör vad jag säger till hennes far om brännmärkena. Hon går fram till mig och tittar på dem
– De är vackra
– Tack, det är du med
– Tack säger hon och pussar mig på kinden, ni behöver inte låsa. Jag hämtar dig på basen sen, så skall jag visa dig stranden idag
– Tack
Hon går ut och jag klär på mig och amiralen tittar på mig och när jag är klar så går vi ut. Vi sätter oss i hans bil och den kör iväg. Vi kommer fram till basen och vi går in på hans rum och min väska står där och jag plockar fram geväret och jag tittar på det
Jag tar fram mitt svärd och ber en bön och lägger det bredvid geväret. Jag tar fram mitt maskingevär och lägger den bredvid de andra. Jag går igenom geväret och maskingeväret och tittar på amiralen
– Finns det någonstans där jag kan skjuta?
– Javisst kom med
Jag packar ner mina saker i väskan och vi sätter oss i hans bil. Den kör iväg och vi kommer till en skjutbana. Vi går ut ur bilen och han går fram till en sergeant och pratar med honom
Han tittar på mig och kommer fram till mig och tittar på mig,
– Så du vill skjuta?
– Ja säger jag och ler
– Kom med mig
Han går före oss och vi kommer till en jeep och han kör iväg. Vi kommer fram till en kulle och där är en kikare med avståndsmätare och han visar mig var jag kan ligga
Jag plockar fram geväret och sätter i magasinet
– Får jag se?
– Javisst
– Vad fan?
– Vadå? frågar amiralen
– Han fuskar
– Va?
– Du har byggt om hela geväret
– Ja, är det fusk?
– Nja men…
– Jag gör min egen ammunition själv med
Jag lägger mig ner och fäller ut benen på geväret
– Du skall nog hålla för öronen sir säger jag, avstånd?
– Tusen tjugofyra
– Verkningseld
Jag slutar andas jag är ett med geväret, jag trycker av, jag fångar upp rekylen och flyttar pipan och trycker av, flyttar igen trycker av, flyttar igen trycker av och flyttar en gång till och trycker av. Jag reser mig
– Avstånd och träff
– Alla träff, avstånd 1024, 1213, 1516, 1819, 2210
– Tack sergeant, vill du testa?
– Får jag?
– Javisst säger jag och byter magasin
Han lägger sig ner
– Avstånd?
– 1024
Han skjuter och han tömmer magasinet, han tittar på mig när jag meddelar resultatet
– Vilken är längst bort? frågar jag
Han tittar på mig och ändrar på kikaren
– 3029 två fingrar vänster
Jag lägger mig ner och andas in och jag trycker in avtryckaren, jag upprepar samma sak fem gånger och sergeanten tittar på mig
– Fem träff
– Vad var rekordet innan?
– 2200
– Jaha säger jag och ler
– Det skall inte var möjligt
– Som sagt jag har lekt med geväret och jag gör min egen ammunition
– Spelar ingen roll det skall inte vara möjligt, inte fem av fem möjligtvis ett eller två, sen tappar man koncentrationen
– Jag tappar aldrig koncentrationen sergeant, tro mig
Amiralen tittar på mig och jag tar geväret på ryggen och vi sätter oss i jeepen och vi åker ner till skjutbanan och vi sätter oss i amiralens bil. Vi stannar vid min barack och jag går in och lägger ned geväret i väskan. Jag tar civila kläder och går ut
Vi åker till amiralens kontor och vi går in, vi sätter oss och han tittar på mig
– Jag lagar maten och flyger helikoptrarna om det behövs
– Tack amiral
– Vem är du?
– En simpel japan som har vissa färdigheter
Det knackar på amiralens dörr och Jessika kommer in och hon känner av stämningen och tittar på mig, jag ler och hon tittar på sin far och han ler han med
– Jaha vad ler ni åt?
– Att din far skall bjuda mig på middag som han själv lagat
– Herregud, vi skall väl få mat?
– Hut unge säger han och skrattar
– Nå skall vi? frågar Jessika
– Javisst säger jag och reser mig, se till att de är på plats sir
– Ja säger han de kommer vara där
– Bra
Vi går ur byggnaden och vi sätter oss i hennes bil och vi åker iväg. Hon kör ner till stranden och vi tittar på människorna där
– Kan vi åka till sjön i stället frågar jag
– Javisst säger hon med ett leende
Vi kör iväg igen och vi kommer fram till sjön, vi är ensamma och jag byter om till andra kläder, hon gör likadant och tar fram en filt. Vi lägger oss på den och solen smeker oss och vi pratar om allt möjligt
När vi tröttnar på att sola så badar vi och låter solen torka oss. Vi hoppar in i hennes bil och hon kör iväg. Vi stannar utanför en restaurang och vi går in och äter
När vi är klara så kör vi till utsiktsplatsen och ligger på motorhuven och tittar på stjärnorna. Hon kysser mig och jag kysser henne. Våra tungor dansar en smeksam dans med varandra
Vi sätter oss i bilen och hon kör iväg och jag tittar på henne, hon tittar på mig och vi kommer hem till hennes hus och vi går in. Hon stannar och tittar på mig
– Vill du älska med mig?
– Vill du älska med mig? Frågar jag
– Ja
– Ja säger jag och går fram till henne och kysser henne
Jag smeker hennes kropp och hon stönar i mina armar. Hon knäpper upp min skjorta och jag drar ner dragkedjan på hennes klänning. Jag smeker den av henne och hon står nästan naken framför mig
Hon har ingen bh på sig så jag ser hennes bröst. Jag lutar mig fram och slickar på dem. Jag tar en bröstvårta i munnen och masserar den med min tunga. Hon stönar högt och jag byter bröst och slickar på det andra och får samma respons
Jag lyfter upp henne och lägger henne på köksbordet och tar av hennes trosor och slicker hennes ben ner till hennes kön. Jag smeker det med min tunga och leker med hennes klitoris och slickar henne till orgasm
Hon skriker ut den när hon kommer och jag lutar mig fram och kysser henne. Hon kysser mig hungrigt tillbaka och kliver ner från bordet. Hon tar mig handen och vi går till hennes sovrum
Hon knuffar ner på sängen och drar av mig mina kalsonger och hon gör stora ögon när hon ser mitt kön. Hon tar mig i munnen och suger mig med passion som jag aldrig tidigare upplevt. Hon gör saker med sin tunga som gör att jag försvinner i lust
Jag finner mig och drar upp henne innan jag sprutar ut min säd och jag kysser henne. Hon kysser mig tillbaks och jag vänder oss om och tar mitt kön i handen och smeker hennes klitoris med den och hon suckar nöjt
Jag sätter ollonet mot hennes hål och trycker mig försiktigt in i henne, jag känner hur hennes kön öppnar sig och tar emot mig, jag trycker mig försiktigt så djupt jag kan in i henne och börjar älska med henne
Vi rör oss gemensamt och finner en rymt som gör att våra kön anpassar sig till varandra och vi älskar med passion. Jag känner hur hennes inre kramar mitt kön när hennes orgasm kommer och jag tar henne igenom den och förlänger den
Hon kommer en gång till direkt på den första orgasmen och hennes rumpa lämnar sängen. Jag ökar takten och känner ilningarna sprida sig i min kropp, jag är nära och jag tömmer mig i henne.
Min sperma skjuts ur mig och in i henne och jag skriker lika högt som hon gjorde innan. Hon kramar mitt kön med sitt inre och förlänger min orgasm och jag och faller ihop över henne när jag inte orkar komma mer
Hon smeker min rygg och jag njuter av närheten av henne. Vi ligger där länge innan jag slaknar och hon reser sig och går in på toaletten. Hon kommer tillbaka med ett leende och lägger sig bredvid mig och ler
Jag ler tillbaka och vi kysser varandra.
***
– Nathan frågar jag
– Ja säger han hest
– Michal, välkommen till friheten
– Tack säger han och börjar gråta
Vi står på däcket till det skepp vi landat på, helikoptrarna kom och amiralen slapp flyga dem.
– Din far skall bjuda mig på middag när vi kommer hem
– Haha skall vi inte äta
– Din syster sa samma sak
– Min syster, känner du Jessika?
– Ja hon var min guide i San Diego när jag var där
– Guide, min syster?
– Ja säger jag med ett leende din syster
– Jag kan inte se min syster vara guide
– Hon får berätta själv när vi kommer hem
– Tack, för att du räddade oss
– Ingen fara, det är min botgöring
– Botgöring?
– Det är en berättelse för en annan dag, vila nu så pratar vi mer sen
Jag tittar på däcket och ser på männen som tas om hand av personalen och jag går fram till fören av skeppet och sätter mig ner och lutar huvudet mot sidan av skeppet
Jag sluter ögonen och tänker tillbaka på den senaste veckan. Efter den där natten med Jessika så blev det fler sådana nätter, vi älskade passionerat med varandra. På dagarna så var hon min guide och på kvällarna och nätterna så var vi varandras guider i älskandets underbara land
När dagen kom och jag skulle åka så sa vi adjö och jag gick iväg. Jag satte mig på planet som skulle ta mig först till Hawaii och sen vidare till Okinawa för vidare transport till djungeln
Jag hoppade och seglade på vindarna ner till min landningsplats. Jag tog mig till den plats som jag valt som min. När jag kom fram så meddelade jag bara
– Järven är på plats
Jag tillbringade fem dagar där på min utsiktsplats. Jag lärde mig vakternas rutiner och jag visste när jag skulle slå till. På den sjätte dagen så tog jag upp kommunikationsutrustningen och meddelade
– Järven sätter igång, vi ses om sextio minuter
Jag stoppade ner den och la mig tillrätta vid mitt gevär. Jag började skjuta och jag tryckte in, sköt och valde nytt mål. Jag tittade inte på den jag skjutit mot utan valde ut nytt mål hela tiden
Jag la upp geväret på ryggen och drog svärdet och började springa. Jag mötte dem och dödade dem. När jag dödat den siste så släppte jag ut fångarna och samlade dem kring mig
Vi väntade och jag hörde helikoptrarna komma, den förste sjönk ner och landade och de första hoppade på, när den var full så kom nästa. Så fortsatte det till det bara var jag och fem stycken kvar
Vi hoppade på helikoptern och den lättade. Vi flög ut mot havet och landade på ett sjukvårds fartyg. Helikoptrarna flög iväg och landade på ett hangarfartyg. Jag letade upp Nathan och pratade med honom
Nu satt jag här vid relingen och tittade på stjärnorna. Jag slöt ögonen och tänkte på Jasmine, jag såg hennes leende framför mig, men det trängdes med Jessikas leende, jag blev lite överraskad
Det hade inte hänt förut med de kvinnor jag träffat innan, varför blev det så? Jag somnade där på fartyget. Jag vaknade av att en besättningsman skakade mig i axeln
– Sir du skall nog gå in, det kommer snart att börja regna
– Tack sa jag
Jag reste mig och gick in i fartyget, ett befäl kom fram till mig och tittade på mig
– Där är du, var har du varit?
– Jag somnade på däck
– Kom med här, där är en amiral som vill tala med dig
– Ja sa jag
Han visade mig till kommunikationsrummet och jag satte på mig ett headset
– Ja sa jag
– Michal?
– Ja det är jag
– Herregud, hur gick det?
– Du är skyldig mig en middag sa jag
– Tack gode gud, du kommer få den där jag lovat dig om det så skall kosta mig min karriär
– Tack sir sa jag, men det behövs inte
– Det bestämmer jag och inte du, men Nathan lever?
– Ja och han är i hyfsat skick, de tas om hand av medicinskpersonal nu, jag tror att undernäring är den största boven
– Vi hörs när ni kommer hem
– Ja, vi är hemma om tre dagar tror jag
– Meddela när ni lättar från Hawaii
– Ja sir, hälsa Jessika
– Det skall jag göra, Michal
– Ja
– Tack
– Hej
– Hej
Jag tar av mig headsetet och ger det till officeren, han tittar på mig
– En orolig förälder
– Aha till en av dem?
– Ja
– Okej
– Finns det en säng till mig?
– Javisst kom med här
– Tack, när är vi framme på Okinawa?
– Om drygt två dagar
– Tack
Han visar mig till en hytt och jag går in. Inte förrän nu så märker jag att jag har ryggsäcken på mig. Jag tar av den och min uniform. Jag går in i duschen och duschar av mig. Jag lägger mig på sängen och somnar
Jag sover drömlöst i nästan ett dygn, när jag vaknar så har jag inte en aning om var jag är. Jag orienterar mig och kommer ihåg var jag är någonstans. Jag reser mig och sträcker på mig
De har lagt fram kläder åt mig och jag tar på mig dem. Jag går ut från hytten och börjar leta efter mässen. En sjöman kommer gående och jag frågar efter vägen till mässen. Han tittar på mig och visar mig tillrätta
Jag tar mat och sätter mig och börjar äta. Jag äter länge och mycket. När jag är klar så går jag tillbaka till hytten och lägger mig i sängen och somnar igen. Jag vaknar efter ett par timmar och går upp på däck
Jag ställer mig vid relingen och tittar på havet och tänker på hur jag skall göra när jag är klar i legionen. För jag är verkligen klar med soldatlivet. Jag står där i flera timmar och tänker. Jag försöker komma tillrätta med vad jag känner för Jessika
Och det slutar med att jag vet mindre om hur jag skall göra än när jag började tänka på det. Jag går in igen och går till mässen. En del av de männen jag räddade sitter och äter. De reser sig i givakt när jag kommer in och gör honnör
Jag besvarar den och de sätter sig, jag blir generad igen, precis som de två andra gångerna det hänt. Jag tar mat och sätter mig vid ett bord och äter. De tittar på mig och jag tittar på dem
En av dem reser sig och kommer fram till mig och sätter sig
– Jag och de andra vill tacka från djupet av vårt hjärta för vad du gjorde. Om du någon gång skulle behöva hjälp med något så hör bara av dig
– Tack säger jag och ler, försök hålla er borta från bekymmer nu
– Ja sir säger han och reser sig, skulle du behöva en pilot någon gång så hör bara av dig
– Absolut säger jag och ler
Han sätter sig vid sina kamrater och jag fortsätter äta. Jag ser att Nathan kommer in i mässen och han tar mat och sätter sig hos mig. Han säger ingenting utan börjar äta
Vi sitter där och äter tillsammans han och jag och efter en stund så säger han
– Det var tur att du kom när du gjorde, de planerade att skicka oss till Ryssland, de var klara med oss. Vi skulle sättas i Gulag och glömmas bort. Det har hänt förr
– När?
– Under flera år
– Berätta det för din far så får vi se vad han kan göra den diplomatiska vägen
– De kommer aldrig erkänna det
– Kanske inte men om där är någon som lever av dem så kanske han kan få hem dem i hemlighet
– Kanske det
– Är din fars matlagning verkligen så dålig?
– Du anar inte
– Då kanske jag skulle slagit vad om något annat
– Haha, ja
Jag ler och fortsätter äta
– Du och min syster?
– Jag vet inte, vi delade mycket under kort tid, jag vet inte vad jag känner och det är ovanligt när det gäller mig. Jag vill inte såra någon. Vi har en del att reda ut hon och jag, när vi kommer tillbaka så måste jag resa tillbaka till legionen ganska snart
– Legionen?
– Ja jag tillhör främlingslegionen, jag är utlånad konsult säger jag och ler
– Jaså säger han leende
– Jag har ca fyra månader kvar på mitt kontrakt, sen lämnar jag dem. Jag är färdig som soldat. Jag har gjort mitt, att rädda er var början på min botgöring för mina synder
– Har du många sådana?
Jag tittar på honom och tänker efter
– Jag har en bit kvar
– Så pass?
– Ja, jag har gjort saker som jag måste bot göra. Jag startade innan jag kom till Kalifornien när jag räddade en kvinna och hennes son. Nu har jag räddat er och jag har en bit kvar
– Kvinnan?
– En som jag lärde känna innan jag gick med i legionen, hon gifte sig med fel man och jag fick hjälpa henne och hennes son
– Var ni älskande?
– Vi delade en natt med varandra, sen gick jag med i legionen. En dag så stod hon med sin son vid min dörr och behövde hjälp. Vi delade en natt till och sen så hjälpte jag dem. Jag kommer nog aldrig träffa dem igen
– Och min syster? Hur många nätter med henne?
– Sju innan jag åkte, när jag stänger mina ögon så är det hennes leende jag ser
– Och det var det inte innan?
– Nej det var en annan kvinna, men din syster har tagit hennes plats och det förvånar mig och gör mig lite rädd. Jag har en skuld att betala och jag vet inte om jag skall involvera din syster i min värld. Det kanske löser sig själv, jag vet inte vad din syster känner
– Om ni har älskat och om jag känner min syster så är det allvarligt
– Mm jag vet, din syster är en väldigt speciell kvinna och jag tror att jag älskar henne vilket skrämmer mig. För som sagt jag har en skuld att betala
– Såra henne inte
– Nej, det är det sista jag vill men det kan sluta med att vi blir sårade båda två
– Ja säger han så kan det bli, du har räddat mitt liv så jag har en skuld till dig. Jag kommer aldrig att kunna betala tillbaka. När som helst du behöver hjälp så hör bara av dig. Men om du sårar min syster med flit så kommer jag att leta upp dig napalm bomba ditt hus
– Bra då vet jag vad som gäller säger jag med ett leende
– Ja säger han och ler
Vi reser oss och vi går ut från mässen och vi går upp på däck, vi ser Okinawa närma sig och jag går in igen och hämtar min packning. Vi lägger till och jag går av skeppet
Vi blir inlastade i ett plan och det lättar. Jag lutar mig tillbaka och somnar. Jag vaknar när vi landar på Hawaii och jag ringer till amiralen och berättar att vi är på väg
Jag går ombord på planet igen och sätter mig. Jag tittar på männen som sitter på planet och ler när jag ser dem. Vi lättar och jag somnar. Vi landar i San Diego och det är full uppståndelse
Jag tar mina saker och smyger iväg. Jag går ut från basen och tar en taxi. Den kör mig till Coronado och stannar utanför grinden. De släpper in mig och jag börjar gå till min barack
Jag går in på det rum som jag blivit tilldelad och sätter mina saker på golvet och tittar mig omkring. Jag lägger mig på sängen med en bok och börjar läsa. Jag vet inte hur länge jag läst när det hörs en knackning på min dörr, jag reser mig och går öppnar den
Amiralen står utanför
– Trodde du att du skulle klara dig undan?
– Nej sir säger jag med ett leende
– Jim, du skall kalla mig Jim
– Jim, nej det trodde jag inte, men det var deras stund där inte min
– Jag förstår tro mig, men du skrämde min dotter hon trodde att du rymt, fast att Nathan sa att du var med på planet
– Det var inte min mening men det var er stund, hur tog din fru det?
– Följ med mig så får du se
– Okej säger jag och tar min väska och hivar upp den på axeln. Efter dig Jim
Han går ut från baracken och jag följer efter honom ut. Hans bil står och väntar på oss. Jag lägger min väska i bagageutrymmet och sätter mig där bak med honom. Bilen kör iväg och vi åker ut från basen
Vi åker i en timme ungefär sen så stannar bilen utanför ett stort hus, jag tar min väska och vi går in. Jessika ser mig och kommer springande och hoppar upp i min famn och kysser mig
Jag fångar henne och kysser henne tillbaks. Vi står där och jag känner att mina ben börjar skaka
– Du får nog hoppa ner nu så att jag inte tappar dig
– Tunnis
– Haha ja skrattar jag
Jag ser en kvinna komma gående och när hon ser mig så börjar hon gråta och kommer fram till mig
– Min man och dotter har berättat att jag har dig att tacka för att min son kommit hem
– Ja frun säger jag lågt, de gav mig chansen till botgöring
Hon tittar på mig och tar mig i handen och leder mig in i huset. Hon stannar vid dörren som leder ut i trädgården. Hon lämnar mig där och går iväg. Jag tittar på deras trädgård och jag ler
Jag hör hur Jessika kommer fram till mig och lägger sina armar om mig. Hon kramar mig och lägger sin haka på min axel. Jag lägger mina armar på hennes och tittar ut i trädgården
– Tack för att du gjort vår familj hel igen viskar hon
– Det är jag som skall tacka för att jag fick chansen att göra botgöring säger jag och ler. Det luktar gott, du sa att din pappa inte kunde laga mat
– Det är inte han som lagat utan min mor
– Aha säger jag, då är han skyldig mig en
– Haha jag lovar dig du vill inte inkassera
– Kan man äta huggorm så kan man äta allt
– Du återkommer till det med huggormen
– Det är en historia för en annan dag säger jag och ler
– Vadå frågar Nathan som kommer fram till oss
– Hur man bäst tillagar huggorm
– Förlåt säger han?
– Haha jag sa att det luktar gott från köket, och att ni klankat ner på er fars matlagning, då berättade din syster att det var er mor som lagat maten och då har jag en upp på er far. Då sa din syster att jag aldrig skulle inkassera. Då sa jag kan man äta huggorm så kan man äta allt
– Jag hade nog valt huggormen säger Nathan
– Så illa?
– Ja du anar inte
Amiralen kommer fram och tittar på oss, han ler och stannar
– Vi äter och njuter idag, i morgon så åker vi till Washington och hämtar din medalj
– Kostade det dig din karriär?
– Haha nej tvärtom faktiskt, jag visade stor initiativförmåga när jag gjorde det jag gjorde. Sen att du lyckades spelade säkert stor roll, men du kommer att få din medalj, jag kommer att bli befordrad och alla lever lyckliga i alla sina dagar
– Vad säger legionen om detta?
– Presidenten ringde deras president och de hade ett samtal, sen ringde han till er högsta chef och sen var saken som man säger biff
– Det låter märkligt
– Med tanke på att en av dem du räddade är brorsbarn till presidentfrun så kan det också ha spelat in. Jag tror att det spelade väldigt stor roll
– Okej säger jag och ler
– Så du kan förvänta dig ett varmt mottagande
– Okej säger jag och ler
– Middag i Vita huset med pompa och ståt
– Där ser man, vem är inbjudna?
– Du, och familjen och hans familj, den där brorsonen du räddade
– Vissa av dem var rätt illa däran
– Ja säger Nathan, där var ett par som försökte ta sina liv på båten
– Jag hoppas inte att han var en av dem säger jag, för då kan det bli intressant. Jag har sett galna soldater och det är ingen vacker syn
– Nej säger Nathan en del av dem som var i lägret var inte människor längre
– Han är säkert okej annars så hade de inte bjudit in dem
– Vi får hoppas på det, hur sover du Nathan?
– Oroligt
– Du måste prata med någon, det hjälper tro mig. Jag pratade när jag kom hem
– Ja, jag skall så fort vi kommer hem igen
– Du kanske skall leta upp en präst redan ikväll, bara om i fall att. Med tanke på att vi reser i morgon
– Jag kan ringa familjeprästen och bjuda honom också på middag
– Ja far
Jim går iväg och ringer. Vi står där och Jessika tittar på mig och ler. Jag ler tillbaka och jag tänker på det samtal jag hade med hennes bror
– Vi måste också prata Jessika
– Ja säger hon det måste vi
Jim kommer tillbaka och Jessikas mor kommer med maten. Vi sätter oss till bords och vi äter med god aptit. Familjeprästen kommer och han får mat han också. När vi ätit färdigt så serverar Jessikas mor, kaffe och te
Prästen och Nathan går iväg och pratar. Vi andra sitter kvar och pratar om vardagliga saker. Det blir mörkt ute och Jessika tittar menande på mig. Vi reser oss och hennes föräldrar följer oss ut till dörren och jag får en kram av dem
– Vi ses i morgon, bilen hämtar er 0900
– Ja sir
– Hut säger han och skrattar
Jag tar min väska och vi går ut. Jag lägger den i Jessikas baksäte. Hon sätter sig vid ratten och vi kör iväg. Vi kommer till hennes hus och jag tar min väska och vi går in
Jag sätter väskan på golvet och vi går in i huset. Hon tar mig i handen och vi går upp till hennes sovrum och vi klär av oss. Vi lägger oss i sängen och vi kysser varandra
Hon leker med min penis med sina händer och sin tunga, jag ger hennes orgasm med mina fingrar och min tunga. Vi älskar tills det går för oss båda. Vi duschar av oss och lägger oss i sängen
– Vi
– Ja, vi två
– Hur vill du göra?
– Jag vill leva med dig, men det finns en hel del hinder på vägen
– Jag vill leva med dig med oavsett hinder, vi får försöka lösa dem
– Ja frågan är om de går att lösa
– Vilket är det första hindret?
– Att jag måste tillbaka till Korsika och avsluta min tjänst, jag har ungefär tre månader kvar
– Kan jag följa med?
– Hm det skulle du men jag måste bo på basen och där får inte du bo
– Men jag kan ha en lägenhet i närheten?
– Ja, jag måste dock sova på regementet
– Inga problem
– Okej
– Nästa hinder?
– Hm när jag är klar så måste jag till japan
– Vi hjärtat vi
– Vi säger jag och ler, det är nästa hinder. Det kan bli farligt i japan
– Hur menar du?
– Det finns saker du inte vet om mig, om vi bestämmer oss för att leva ihop så kommer du att få reda på dem. Men om vi inte bestämmer oss för det så får du inte reda på dem
– Så hindret i japan är att det kan bli farligt, kan du inte skydda mig?
– Jodå utan större problem
– Då så då var det hindret borta, vad är nästa?
– Min tant Mita, jag vet inte hur hon kommer att reagera på att jag förälskat mig i en Iteki, en gaijin
– Förlåt?
– Ja en utböling, hon har säkert hittat någon by flicka som jag skall gifta mig med
– Det skall vi nog bli två om
– Haha okej
– Nästa hinder?
– Att vi måste bo i antingen japan eller Europa
– Inga problem
– Säkert?
– Ja säkert
– Du kommer inte få flyga jetplan med mig
– Jag klarar mig. Nästa hinder?
– Min botgöring, jag komma att lämna dig ensam i perioder antingen i Japan eller Europa
– Då flyger jag hem till mina föräldrar
– Ibland så kanske du kan följa med men inte alltid
– Som sagt inga problem
– Och det största hindret av dem alla. Vi kan inte skaffa barn
– Någonsin?
– Hm kanske någon gång, när min botgöring är klar men inte innan
Hon tittar på mig och sen kysser hon mig, hon kysser mig länge och jag kysser henne tillbaka
– Det är en sak som kanske gör att du ratar mig
– Är du hemligt gift
– Nej dumsnut, men jag är steril, jag kan inte få barn, aldrig någonsin kommer det att bli ett problem för dig?
Jag tittar på henne och jag ser hur ledsen detta gör henne, jag kramar henne och viskar
– Så länge jag är med dig så spelar det ingen roll. Vi klarar oss utan barn hjärtat
– Säkert?
– Ja, säkert
– Fler hinder?
– Hm ja kanske, du är inte min första kärlek, jag har haft en till. Skulle hon behöva hjälp så kommer jag att ställa upp för henne
– Jag kanske inte kommer gilla det men jag accepterar det. Vem var hon?
– Hon var dottern till ledaren för en organisation som heter ligan. Jag tillbringade två år hos dem. Det var där jag blev brännmärkt och hon stal mitt hjärta. Precis som du gjort nu. Det finns inget jag inte skulle göra för någon av er
– Då var hindren avklarade. Vad har vi kommit fram till?
– Vänta, du måste också ha hinder?
– Nej, jag tog avsked från flottan när du åkte, jag har pratat med mina föräldrar de är införstådda med att jag åker med dig. Jag har lagt ut huset till försäljning, jag har sålt min bil, han hämtar den i morgon och jag har inga band kvar här
Jag stirrar på henne och hon ler mot mig
– Var du så säker?
– Ja säger hon det var jag
– Men kan du bara säga hej då till flottan?
– Vem är min far?
– Förvisso
– Precis, han är nog väldigt glad att han slipper oroa sig för att jag skall störta eller bli nedskjuten. Han vill nog inte att jag skall vara guide fler gånger om han skall få en svärson på halsen varje gång
– Haha nej det förstår jag
– Förresten, vi behöver inte gifta oss direkt
– Vill du inte gifta dig?
– Jodå så småningom men om jag gifter mig så är det för alltid
– Ja
– Vad som helst kan hända och då är det bättre om vi väntar med att gifta oss
– Ja säger jag och ler
– Då var det avklarat, hur gör vi i morgon?
– Vad menar du?
– Ja när skall vi åka till Korsika?
– Ja jag tänkte åka efter ceremonin och middagen
– Bra då gör vi det, vi får leta bostad direkt annars så får jag sova på en parkbänk
– Haha nej det finns hotell där, jag betalar jag har råd
– Mm det har jag med, det finns saker som du inte vet om mig
– Då har vi hemligheter båda två, då är det kanske dags att vi berättar om dem för varandra
– Kanske det, jag börjar. Jag kommer från av USA:s rikaste familjer, vi är svinrika och jag har tillgång till den förmögenheten
– Min far var en av japans rikaste män, han lämnade den rikedomen till mig
– Haha skrattar hon och ler, min familj har djupa känningar i maktens korridorer
– Jag härstammar från tsarfamiljen och från en av de mäktigaste familjerna i japan, Tokugawa
Vi pratar hela natten och jag berättar min historia för henne, den ocensurerade. När jag är klar så tittar hon på mig och ler
– Var det inte värre än så
– Nej säger jag och ler, det var inte värre än så
– Då vet jag vad jag har att vänta mig
– Ja
– Vi får nog börja klä på oss nu
– Ja, det blir finstassen idag
– Jag har ingen uniform längre så jag får se vad jag kan skrapa ihop
– Du får packa inför Korsika med
– Nej jag köper det jag behöver där
– Skall du åka i finstassen?
– Tja skall du åka i din uniform?
– Ja jag hade tänkt det
– Då gör jag det med, förresten vad skulle du säga om jag flög oss till Korsika?
– Hur?
– I ett flygplan dummer, familjen har flygplan, jag är pilot. Ergo vi kan flyga dit i ett eget plan
– Jaha
– Hur tror du att vi skall åka till Washington?
– Ja eftersom du säger så, så i ett privatplan misstänker jag
– Precis hjärtat
Vi går upp ur sängen och klär på oss. Jag tar på mig paraduniformen och hon tar på sig en underbar klänning och när vi är klara så går vi ut och väntar på bilen som skall hämta oss
Jessika lägger sina bilnycklar på däcket och går fram till mig och kysser mig. Bilen kommer och vi hoppar in. Den kör iväg och vi kommer fram till flygfältet. Vi går ombord på planet, Jessikas föräldrar och bror sitter där
Vi sätter oss och spänner fast oss. Planet lättar och vi lutar oss tillbaka och somnar. Jim väcker oss när vi kommer fram och vi stiger av planet. En limousin väntar på oss och vi går in i den
Den kör oss till vita huset och vi går in. Vi går till ovala rummet där presidenten tar emot oss och han delar ut medaljen till mig. Vi går iväg till en matsal och äter en god middag
Jessika tittar på mig och gör ett tecken till sin far och han nickar. Han reser sig upp och vi tackar för oss. De åker med oss till flygplatsen och de tar avsked av oss när vi går ombord på ett av familjens plan
Jessika går fram till cockpiten och sätter sig, jag sätter mig bredvid henne och hon taxar ut och vi lättar
***
Jag står utanför regementet och Jessika väntar på mig, jag är klädd i civila kläder. Min tid i legionen är slut. Jag går fram till henne och kysser henne.
– Jaha vart bär det nu?
– Japan
– Då åker vi
– Ja säger jag med ett leende, ett hinder passerat, då är det dags att hoppa över nästa
– Ja säger hon och ler
Vi sätter oss i en taxi och åker till flygplatsen. Vi går ur taxin och jag går mot ett japanskt flygbolag
– Vad skall du hjärtat?
– Köpa biljetter
– Sa jag inte att jag lånat ett av planen?
– Nej det sa du inte
– Aha en då gör jag det nu, jag har lånat ett av planen
– Det var en alldeles utmärkt ide
– Ja jag tyckte det jag med säger hon och ler
Vi går ombord på planet och vi lättar. Vi får stanna en gång på vägen för att få planet tankat. Vi går av planet och in på flygplatsen och äter medan de tankar planet
Jessika sover en stund med huvudet i mitt knä medan vi väntar. När planet är klart så väcker jag henne och vi sätter oss i planet och vi lyfter. Vi närmar oss japan och jag får lite fjärilar i magen
Jag har inte pratat med Mita på fem år drygt och är lite nervös för mötet med henne. Vi landar och vi går till en tågstation och vi tar tåget. Det stannar ett par kilometer från byn
Vi tar en taxi som kör oss till byn. När vi kommer fram så går vi ut ur bilen. Jag tar våra väskor och vi går ut ur byn och vi följer vägen som leder till huset. Jessika håller mig i handen och vi kommer runt kröken på vägen
Jag stannar och tittar på huset. Jag känner hur tårarna rinner på mina kinder och Jessika står där med mig och kramar min hand. Jag ser Mita stå på träddäcket och vi går fram till henne
– Hej tant
– Hej Kuzuri, vem är denna vackra kvinna
– Hennes namn är Jessika
– Välkommen Jessika säger Mita
Jag tolkar åt henne och hon svarar
– Jag är hedrad att få komma hit
– Det är jag som är hedrad säger Mita och ler hon svarar på engelska. Se inte så förvånad ut Kuzuri jag kan tala engelska när jag vill
– Jag ler, skall vi gå in?
– Ja säger Mita, vi får inte låta skvallerkärringarna prata för mycket
– Finns det någon att skvallra till?
– Mitt kära barn det finns alltid någon att skvallra till
– Jo så är det säger Jessika, vissa har det behovet
– Precis kära barn så är det, du är inte bara vacker. Du är klok med, men låt oss gå in så serverar jag maten
– Är maten klar?
– Självklart, jag visste att du skulle komma idag
– Hur visste du det?
Hon ger mig en blick sedan går hon in i huset. Vi går efter henne och vi kommer in i mitt rum. Jag sätter ner Jessikas väska och tar min egen och går in i träningsrummet och Jessika följer efter mig
Jag packar upp väskan och hänger dräkterna på sina platser. Jag hänger upp min uniform med medaljerna på ett tomt ställ. Jag sätter mig ner och Jessika gör likadant
Jag andas och känner harmonin i huset. Det hälsar mig välkommen hem, jag hör Mita gnola på en visa och jag kastas femton år tillbaka i tiden. Det är som om jag åkt i en tidsmaskin
Jag reser mig och Jessika gör likadant. Vi går in på mitt rum och två kimonos ligger framme. Jag klär av mig och Jessika gör detsamma. Vi tar på oss kläderna och vi går in i matsalen
Mita har dukat fram och vi börjar äta. Ingen säger något förrän vi ätit färdigt. Jag tittar på Mita och frågar
– Hur länge har vi på oss?
– Du får en vecka det var vad jag kunde förhandla fram, en veckas vapenstillestånd
– Då får vi ta till vara på den veckan
– Ja säger Mita, vart åker ni härifrån?
– Vi vet inte? Marseille kanske
– Nej de letar efter dig där sedan ditt äventyr där
– Huset på Santorini?
– Då lär du springa på Contessan
– Jaså?
– Ja hon är landsförvisad dit
– Det var som fan
– Inte svära säger Mita
– Förlåt mor
– Santorini säger Jessika det skall vara vackert där
– Jo det är det, men frågan är om vi kommer att få så mycket gjort där
– Ja vi, Jessika envisas med att min giri är hennes sedan jag räddade hennes bror och jag förklarade giri begreppet för henne. Hon är förutom min förlovade även min pilot
– Smart säger Mita, gömmer dig i fullt synligt, som sagt du är inte bara vacker
– Var det du som kontaktade Mita om att vi skulle komma?
– Självklart säger Jessika och ler
– Hur lyckades du med det?
– Min familj har affärer i japan, så det var inte så svårt
– Det var hon som förhandlade fram en vecka säger Mita och ler
– Hur lyckades du med det?
– Som sagt familjen har affärer med dem, jag pressade dem lite grann
– Haha lite grann skrattar Mita, hon hotade med att stoppa alla affärer med dem om du inte fick besöka din fars grav
– Tack
– Ingen fara säger hon och ler. Jag ville väldigt gärna träffa Mita, vi har en del att diskutera hon och jag
– Som vad?
– Det har du inte med att göra faktiskt
– Jag vet bättre än att lägga mig i
– Klokt säger Mita och ler
Jag tittar på dem och reser mig, jag går ut ur matsalen och lämnar dem ensamma. Jag går in på mitt rum och sätter mig på min plats och tittar på trädgården och ler. Jag är hemma om så bara för ett besök men jag är hemma
Jag går fram till min fars grav och sätter mig. Jag mediterar och jag sitter där tills mörkret faller. Jag hör Mitas och Jessikas samtal och jag ler när de planerar. Jag hör Jessika komma ut till mig och hon sätter sig bredvid mig
Jag sträcker ut min hand och tar hennes i min, jag kramar den och reser mig. Vi går längre in i trädgården och jag drar upp hennes band i kimonon och jag smeker hennes bröst
Jag känner hur hennes bröstvårtor stelnar, och böjer mig fram och tar hennes ena bröstvårta i min mun och slickar på den. Jag känner hur den stelnar och jag byter bröst och slickar på det andra bröstet med
Jag hör hur hon stönar av min behandling. Jag lägger henne ner på gräset och kysser henne. Hon drar i mitt band och min kimono delar sig. Jag känner hennes hand på mitt kön och hon smeker mig till resning
Jag lägger mig mellan hennes ben och börjar slicka henne. min tunga går på upptäcktsfärd av hennes innersta. Jag leker med min tunga över hennes kön och jag slickar på hennes klitoris
Jag smeker hennes innersta med mina fingrar så att jag i samklang med min tunga får henne att komma i en orgasm som gör att hon sprutar när hon kommer. Jag smakar på hennes safter och jag ler
Hon tar mig i sin mun och leker med min penis med sin tunga och hon smakar på min försats, jag drar upp henne och rullar runt oss så att jag hamnar mellan hennes ben och jag sätter mitt kön mot hennes och jag för in min penis i henne
Vi älskar och jag rör mig rytmiskt i henne och hon möter mig när jag stöter mig djupt i henne. vi arbetar oss fram till en gemensam orgasm och vi skriker gemensamt ut vår kärlek, jag tömmer mig i henne och vi ligger där i gräset och andas tillsammans

• Väktarna Kapitel 1-3
• Väktarna Kapitel 4 – 6
• Väktarna Kapitel 7 – 9