Kapitel 9.
Jag smakar på grytan, det är den kycklinggryta som jag och Iris gjorde när hon och jag möblerat Viktors rum. Det ringer på porttelefonen, jag trycker på knappen som öppnar dörren därnere. Jag öppnar ytterdörren och jag går tillbaka till köket. Jag smakar på maten och jag sänker värmen på grytan.
– Hej?
Jag går till ytterdörren.
– Kom in.
Hon kommer in, hon är sommarklädd. En enkel klänning, Birkenstock på fötterna. Hennes hår är uppsatt i en enkel svans i nacken så att man ser hennes vackra hals. Hon räcker mig en flaska vin.
– Jag har bott i Frankrike, då har man alltid vin med sig.
– Tack, Rebecka. Den passar säkert till kycklinggrytan.
– I Frankrike så passar vin till allt.
– Så pass?
– Ja, Michael.
– Kom in.
– Tack.
Vi går in i lägenheten och vi går till köket och jag ser på henne och sen på flaskan.
– Vill du ha ett glas, Rebecka?
– Ska inte du ha?
– Jag dricker fortfarande inte.
– Jag tar gärna ett glas, Michael. Det kan jag behöva.
Jag öppnar flaskan, det lärde jag mig till en av mina filmer. Jag slår upp ett halvt glas vin till henne. Jag sätter tillbaka korken i flaskan och jag tar en flaska med mineralvatten. Vi skålar och jag säger.
– Tack för allt Rebecka.
Hon ser på mig.
– Tack själv Michael.
Vi skålar lätt med varandra och jag tar en klunk av vattnet. Hon tar en sipp av vinet.
– Vad menade du med allt?
– Hade du inte talat med regissören så hade jag inte bott här. Så indirekt så är detta din förtjänst Rebecka.
– Han ville ha en vältränad ung man som såg bra ut, som var svensk och kunde engelska. Som hade en viss kunskap om vikingarna. Jag sa att jag kände en sådan ung man. Jag gjorde inget mer än såg till så att han fick höra talas om dig.
– Det räckte Rebecka, som jag sa när jag vann min första Oscar. Jag hade inte varit här utan dig Rebecka.
Hon ser lite överraskat på mig.
– Så du nämnde mig i ditt tacktal?
– Ja, självklart. Som sagt utan dig så hade jag arbetat på Ica Toppen i Höllviken.
– Nej, Michael det hade du inte.
Jag ser på henne.
– Du är alldeles för smart för det, du hade kanske ägt ett tiotal Ica butiker men du hade inte arbetat på Ica Toppen i Höllviken. Jag vet precis hur intelligent du är Michael.
Jag ser på henne och jag ler lite.
– Så vad hände efter skolan här i Sverige Rebecka?
Hon ser på mig.
– Jag fick ett stipendium att fortsätta mina studier i Paris, göra min AT tjänst där. Jag hoppade på det direkt. Jag fick lämna mina föräldrars bubbla.
– Äntligen?
– Ja, Michael äntligen. Så jag klippte det mesta av banden med dem. Jag lämnade den världen som jag föraktade, vet du. Du är den ende som någonsin sett att jag hatade deras värld. Du vet att de såg ner på dig, att du var ett äventyr för mig att slumma med en fattiglapp. Du uppvisade i alla fall intelligens, mina föräldrar dansade en jigg eller tio när jag rekommenderade dig till deras vän. De ville verkligen inte att det skulle bli vi två, Michael.
Jag tar en klunk av mineralvattnet, hon ser på mig och jag ser på henne.
– Så när jag fick chansen att dra så tog jag den direkt. Som sagt jag klippte nästan alla band med dem. Jag levde i Paris och jag började min tjänst, jag träffade Henri efter sexmånader, han är läkare. Tio år äldre än mig, han är väldigt mycket fransman. Det passade mig bra, en äldre sofistikerad man med rätt uppfostran så att säga. Det lugnade mina föräldrar, vad jag inte räknade med var att jag skulle falla hårt för honom och han tog över mig bit för bit.
Hon tystnar och hon tar en liten klunk av vinet, jag smakar på riset. Det är klart, jag dukar fram maten på bardisken. Jag lägger upp mat åt oss, vi tar våra tallrikar och glas och vi går till matsalsbordet. Vi sätter oss mittemot varandra.
– Vad hände?
– Han ägde mig, bit för bit så tog han över den jag var. Tills jag var hans lydiga hund. Eller jag var inte ens en hund, jag var något annat. En dag när jag kom hemifrån mitt arbete så låg han i vår säng med två andra kvinnor och något inom mig klickade till. Jag tog en väska och packade kläder sen lämnade jag. Jag är glad att vi inte hann gifta oss. Jag tog in på ett hotell, jag kontaktade min mor och hon hjälpte mig hem. Jag berättade allt för henne, hon kontaktade vår advokat och sen fick han reda på vem jag är. Eller mina föräldrar. Nog för att jag klippt banden med dem. Men jag är fortfarande mina föräldrars dotter. Så han pressade inte på, verkligen inte. Det hade kostat honom mer än det smakade. Så han backade även om hans franska manlighet fick sig en knäck.
– Stoppade han dig ifrån sociala medier osv.?
– Ja, han som sagt han ägde mig. Han fick mig att göra saker som var totalt förnedrande.
– Slog han dig?
– Ibland, men han ägde mig mentalt. När jag kom på honom med de två kvinnorna så tänkte jag på dig. Tanken på dig där och då fick mig att vakna till. Tillräckligt för att packa en väska och dra. Det jag tänkte var. – så hade Michael aldrig gjort. Så du gav mig styrkan att dra, Michael.
Jag säger inget, jag tar en klunk av vattnet. Vi har ätit upp, jag torkar mig om munnen.
– Vad händer nu Rebecka?
– Jag har flyttat hem, som sagt jag letar arbete. Jag har sökt tjänster här i Malmö, Lund och Ystad. Jag bor i min gamla lägenhet här i stan, jag försöker att landa. Jag kommer att få svar på mina jobbansökningar om ett par dagar hoppas jag. Du då?
– Jag spelar in film i Ystad, jag har avslutat promotion rundan inför den andra Batman filmen. Den blev lika väl mottagen som ettan blev. Sen så ska jag spela i Stolthet och Fördom om en månad, senare i höst så blir det en actionkomedi. Sen så tar jag semester och vilar upp mig. Sen får vi se vad som händer nästa år. Jag tar det som det kommer, eller jag har en väldigt bra agent som sköter om mig.
– Jag har sett allt som du varit med i, förutom det svenska filmerna.
– De är min sommargrej, eller andra filmen spelades in på vintern. Sen fick Malin sin Tv – serie så hon är inte tillgänglig längre på hösten, vintern eller våren. Så vi får göra dem på sommaren nu. Det är klassiska svenska deckare/thrillers. Som Beck och Wallander, det är därför som vi är i Ystad. De är vana vid filminspelningar där. Vilket är skönt, jag kan köra fram och tillbaka till jobbet varje dag. Jag är där på morgonen och för det mesta så kan jag köra hem vid fem tiden. Jag kan sköta min träning, träffa familjen och mina vänner. Jag har inte så många sådana, så de jag har är jag rädd om.
– Jag är gärna din vän, Michael.
– Och jag din Rebecka.
– Så bra, Michael och tack.
– Självklart.
– Och tack för att du inte ser ner på mig för det som hänt.
– Varför skulle jag göra det, Rebecka.
– Det finns de bland mina vänner som gör det.
– Inte jag Rebecka. Verkligen inte jag, jag har talat med en del av de kvinnor som utsattes för skit av Wienstein. De berättar om den mentala nedbrytelsen, om hur de var i beroendeställning till honom. Till andra sådana män och kvinnor där. Metoo var en verklig ögonöppnare för många. Men det finns fortfarande en hel del skit där, det var en av anledningarna till att jag lämnade. Inte den enda men en av dem.
– Vad var det mer?
Jag ser på henne, sen börjar jag att berätta om kaoset…
Hon ser på mig när jag är klar, vi har dukat av. Diskat och satt in i diskmaskinen, jag satte på kaffe och när det var klart så gick vi till soffan och satte oss. Jag tar en klunk av kaffet, det har blivit kallt. Jag sätter glaset på bordet, jag lutar mig tillbaka lite till och jag ser på henne.
– Så jag kom hem, jag talade med Bea och Sandra. Jag ville tala med dig med min ingen visste var du var. Sen träffade Iris dig, jag fick reda på var du var. Jag visste inte hur jag skulle hitta dig, så jag fick vänta på att du skulle dyka upp. Jag vill tacka dig, inte bara för att du rekommenderade mig Rebecka. Men mest för att du den där sommaren lärde känna mig bättre än någon annan känner mig. Hade du inte visat mig den kärleken du gjorde den sommaren så hade det nog slutat mer illa än vad det gjorde. Så från djupet av mitt hjärta Rebecka. Så tack.
Jag tystnar, hon ser på mig och jag ser på henne.
– Det är för tidigt för mig, Michael.
– Det förstår jag, Rebecka. Det var inte därför som jag sa det, verkligen inte. Jag ville bara säga att du betyder väldigt mycket för mig. Jag förstår nu hur mycket du betyder. Som jag sa, jag förstår att du inte är redo. Jag förstår om du inte känner detsamma Rebecka och det är ok. Jag ville bara ha det sagt, att du betyder mycket för mig. Väldigt mycket.
– Du sa väldigt mycket två gånger, Michael.
– Jag ville bara påpekade det, Rebecka.
Jag svarar på hennes leende.
– Just nu, Michael så vill jag bara vara din vän.
– Det räcker för mig, Rebecka.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick.
– Jag lovar, det räcker för mig. Jag har inte så många vänner. Så om du vill vara min vän så är jag gärna din vän, Rebecka.
– Tack, Michael.
– Självklart, Rebecka.
Hon ser på sin klocka, hon reser sig och säger.
– Jag får bege mig hemåt.
Jag reser mig också, vi går ut i köket med glasen och jag säger.
– Jag tar hand om det, bara sätt det i vasken där.
Hon ser på mig och ler, hon sätter glaset i vasken och vi går till min ytterdörr.
– Hur ser den närmsta framtiden ut för dig Michael?
– Jag har filmen i Ystad i ett par veckor till, sen så är jag ledig i ett par veckor innan jag reser till England och spelar in Stolthet och Fördom.
– Mr. Darcy?
– Ja.
– Vem ska spela Elisabeth?
– Katie Mcgrath, hon har spelat i tv serien Merlin.
– Jag vet inte vem hon är.
– Hon är rätt stor i England.
– Och sen en actionkomedi?
– Ja, med bland annat Ryan Reynolds. Det kan bli livat, det brukar bli det med honom. Det är han, jag och Sana De Armas. Vi spelar skurkar, jag får inte avslöja mer än så. Det kommer att bli livat som sagt.
– Hinner du hem om mellan inspelningarna?
– Ja, men inte mer än en vecka kanske.
– Men då hinner vi ses?
– Jadå Rebecka. Vi hinner ses.
– Så bra.
– Ja det tycker jag med, Rebecka.
Hon kramar mig och jag svarar på den. Vi delar på oss.
– Jag hör av mig Michael.
– Det låter bra, Rebecka.
Hon lämnar min lägenhet och jag stänger dörren. Jag går till köket och jag ler…
– Så hon är hemma?
– Ja, Iris hon är hemma. Hon har farit väldigt illa.
– Hur?
– En pojkvän som ägde henne totalt, jag säger inte mer än så. Men han ägde henne fullständigt, Iris.
Hon ser på mig, jag gullar med Viktor. Hon börjar att le.
– Har ni träffats fler gånger?
– Ja, två gånger till. Vi har träffats på stan och druckit kaffe och pratat strunt.
– Hur går det med filmen?
– Det går bra, vi är snart klara. Det är nog den bästa av filmerna faktiskt.
– Där ser man, kommer det att bli ni två Michael?
– Jag och Malin?
– Nej din tomte. Du och Rebecka?
– Vi får se, Iris.
– På vadå?
– Om hon läker.
Hon ser på mig, hon ser rädsla i mina ögon. Rädsla över att hon inte kommer att bli hel igen…
Vi avslutar scenen och jag slappnar av, jag har precis ”skjutit” skurken i filmen som spelades av Peter Haber, filmen är klar. Vi kramar om varandra och tackar varandra för inspelningen. Filmen har varit ovanligt kändistät, vi får se vem vi får ombord till nästa film.
Sexscenen med Alicia ströks, men inte kyssen med Malin. Men det blev bara en kyss, stämningen byggs upp. Alicia vill vara med nästa film med. Sexscenen ströks för att regissören vill bygga upp hettan mellan mig och Malin ännu mer.
Jag går till mina saker och jag startar min telefon. Rebecka har skrivit. Hon fick tjänsten i Ystad, jag ringer upp henne.
– Grattis, Rebecka.
– Tack, Michael. Det känns så skönt.
– Det förstår jag, kommer du att bo kvar i Malmö?
– Jadå, jag tar tåget till och från Ystad när jag är där. Vilket nog inte kommer att bli så ofta. Jag ska randas som det heter, jag ska pröva på en massa olika saker som är relaterade till mitt yrke som läkare. Så jag kommer att vara i både Malmö och Lund för det mesta misstänker jag.
– Så bra.
– Ja, det tycker jag med Michael.
– Vi blev precis klara med filmen.
– Så kul, vad säger du. Vågar du komma hem till mig på middag, Michael?
– Jadå, Rebecka. Jag kan vara hos dig om ett par timmar.
– Det låter bra.
– Jag hör av mig när jag kör ifrån Ystad, Rebecka.
– Det låter bra.
Vi lägger på och jag går till de andra och vi säger hej då.
– Ses vi i februari, Michael?
– Vi får se Malin.
– Vadå då?
– Det beror på vad omröstningen säger, de vill kanske inte ha tillbaka mig.
Hon ser på mig och sen ler hon, jag svarar på det och vi kramar varandra igen. Jag kramar Alicia med, jag har spelat in en film med hennes man. Michael Fassbender. Jag skakar hand med Peter Haber och han ger mig en snabb kram. Sen går jag till min bil och jag sätter mig i den och jag ringer till Rebecka…
Jag sätter in min tallrik i diskmaskinen, hon ser på mig.
– Det var gott Rebecka.
– Säkert?
– Jadå det är säkert. Jag säger alltid sanningen, jag ljuger aldrig. Eller jag ljuger inte om inte replikerna i filmerna jag spelar in säger det. Det var gott Rebecka.
– Tack, Michael. Henri var kocken i vårt förhållande, jag fick mat om jag skötte mig.
– Och om du inte skötte dig?
– Så blev det ingen mat om jag ”fuskade” och tog mat när jag trodde att han inte skulle märka det…
Hon avslutar inte meningen.
– Jag är inte honom, Rebecka.
– Jag vet Michael.
– Bra, jag kommer aldrig att bli som honom.
Jag ser på henne, hon ser på mig.
– Din mat var god Rebecka, jag lovar. Hade den inte varit det så hade jag inte tagit om.
– Tack, Michael.
– Nej Rebecka, tack för maten.
– Varsågod, lagar du kaffe. Jag har inte vant mig vid svenskt kaffe.
– Jadå.
Jag laddar kaffekokaren, vi väntar på att det ska bli klart. Vi pratar om vardagliga saker medan vi väntar.
– Så du är med bland de fem sista på listan över de sexigaste männen på planeten Michael.
Jag ser på henne, jag ser hennes leende, Jag svarar på det och hon kramar mig.
– Jag bara driver med dig Michael. För mig har du alltid varit den sexigaste mannen på planeten.
– Detsamma, Rebecka. Fast kvinna då.
Hon ser på mig, jag smeker hennes kind.
– Det har jag också alltid tyckt Rebecka.
– Tack Michael.
– Tack själv Rebecka.
Kaffet blir klart och vi häller upp i glasen och jag slår mjölk i mitt. Rebecka gör detsamma sen går vi till hennes vardagsrum. Hon har en femrumslägenhet mitt i centrala Malmö vid gågatan. Efter Jensens på väg mot Triangeln. Hennes föräldrar köpte den till henne när hon skulle börja på universitetet.
– På tal om den tävlingen så är jag ganska så förbannad på dem.
– Varför?
– Därför att de frågade inte ens om jag ville vara med. De frågar inte kvinnorna i heller. Vi talade om det när vi spelade in filmen, en hel del av oss skådespelare har ett rätt så skört ego. En del har rätt höga tankar om sig själv så när de inte får den placeringen som de vill så blir det kaos om vi säger så. Jag levde ett antal år i det kaoset. Det är inte vackert alls Rebecka. De tror att vi ser det som en ära att bli utvalda till det. Jag vet skådespelare som är glada för att de blivit äldre så att de slipper vara med på sådana listor. Samtidigt som jag inte ska sticka under stolen med att det är klart att det är en ego boost för mig med. Men jag vill tillfrågad innan de använder mig till något sådant.
– Vad hade du sagt om de frågat?
– Jag hade sagt nej, Rebecka.
Hon ser på mig.
– Som sagt, jag förstår inte sådana tävlingar. Helt ärligt så gör jag inte det, skönhet är något personligt. Det är väl ett av de mer subjektiva orden som finns.
– Ja.
Vi lämnar ämnet om den där listan och vi pratar om andra saker i ett par timmar. Sen så är det dags för henne att gå och lägga sig. Vi går till ytterdörren och jag kramar henne. Hon kramar mig, vi släpper varandra och jag smeker hennes kind igen.
– Jag är glad att du är hemma Rebecka.
– Det är jag med, Michael.
Vi kramar varandra igen och jag lämnar hennes lägenhet…
Jag ser på de andra skådespelarna, vi har tidsenliga kläder på oss. Jag sitter på en häst tillsammans med honom som spelar Mr. Bingley. Vi ska rida på ett fält stanna och diskutera hans hyrande av ett slott.
Så börjar filmen, vi får reda på att vi ska börja att rida. Vi manar på hästarna och vi rider i galopp, stannar och diskuterar. Inspelningen är i gång…
Jag ser på den där listan, jag skakar på huvudet och jag stänger ner min telefon. Det var Carol som skickade den, jag svarade henne med vad jag tycker om det. Jag kommer inte att delta på någon förbannad gala. Eller jag kommer att kämpa emot så länge som det går.
Till det inte går längre, för jag kommer att behöva åka dit. Om det finns det inget tvivel, verkligen inte. Hur mycket jag än avskyr det så är det en del av spelet. Det är en del av mitt varumärke, sen så sitter det en liten djävul på axeln och gottar sig i det.
Jag försöker tysta honom så gott jag kan. Jag reser mig och jag går fram till skådisen som spelar Elisabeth. Vi är framme vid de sista scenerna. Vi ska förklara vår kärlek till varandra och sen så ska jag fria till hennes far. Hon ska ha ett samtal med honom och sen gifter vi oss.
Det är ungefär två dagar kvar av inspelningarna. Sen åker jag hem och vilar upp mig i ett par veckor sen så ska jag i väg igen. Vi står på ett fält och jag ska förklara min kärlek till henne.
– Tystnad, tagning.
Jag ser på skådespelerskan, som blir till Elisabeth och sen agerar jag…
Jag låser upp dörren och jag går in i lägenheten. Jag går till tvättstugan, jag packar upp och jag fyller en maskin med tvätt. Jag tar fram min telefon och meddelar de som jag brukar meddela att jag är hemma, plus Rebecka.
Jag skickar meddelandena och sen går jag till köket och öppnar kylen. Jag måste köra och handla. Jag tar mina bilnycklar, jag lämnar lägenheten och jag kör till Ica Maxi i Västra hamnen…
– Välkommen hem, Michael.
– Tack mor.
– Hur gick det?
– Det gick bra, det blir nog en bra version av den filmen.
– Så du vann.
– Ja jag vann.
– Hur känner du inför det?
– Jag vet inte, jag är väldigt kluven. Frågan är hur länge till jag kan handla på Ica Maxi innan jag blir attackerad. Fast det är klart, vi gör inte så i Sverige. Viket jag är väldigt glad för.
Jag går till utcheckningen och jag sätter pistolen i sin hållare. Jag betalar och jag går till min bil och jag lastar in i bagageutrymmet. Jag stänger luckan och jag ställer ifrån mig vagnen och sen kör jag hem. jag talar med min mor hela vägen hem.
Jag talar med henne i hissen upp och sen när jag packar upp. Vi pratar om vad som hänt i familjen de senaste veckorna, om min inspelning. Vi talar inte mer om utnämningen. Hon berättar att antalet som röstat på att jag ska göra ett gästspel i serien är högre än någonsin.
Enligt min mor som följer den slaviskt så kommer de att förlänga den med två säsonger till. Jag får komma ihåg och gratulera Malin om det blir så. Om ryktet är ute så kommer det att bli så. Jag är glad för Malins skull.
Vi avslutar samtalet med ett löfte från mig att komma på söndagsmiddag på söndag. Iris och Viktor kommer också. Jag lovar att komma. Jag lägger på och jag svarar på meddelandena från Iris, Ivan och Rebecka. Markus är kvar hos kvinnan, frågan är om hon fångat honom i sitt nät. Hon är bra på det.
Jag har inte frågat honom och han har inte tagit upp det. Hon tillbringar sin mesta tid på ön. Hon gör en del gästspel i Hollywood. Det talas om en turné, frågan är om hon vågar det. Den andra Batman filmen går bättre än en första.
Vilket gör mig glad, jag hoppas att den sista blir den som går bäst. Men vi får se, jag svarar på meddelandet från Iris. Jag ser på bilden på Viktor, jag svarar på den. Jag ser på min klocka, jag hinner ett träningspass innan det är dags att laga middag. Jag packar min träningsväska, jag lämnar lägenheten och går till min bil och jag kör till träningslokalen…
Jag sitter vid bardisken och jag tittar på telefonen, samtidigt som jag äter middag. Jag tittar på den första Batman filmen, jag gillar den. Jag ser ofta på filmerna som jag är med i. Jag är stolt över dem, så det är klart att jag tittar på dem.
Om jag inte skulle göra det så skulle det innebära att jag tycker att de är något jag skäms över. Vilket jag inte gör. Rebecka ringer, jag stoppar filmen och jag säger.
– Hej vännen.
– Hej vännen, vad gör du?
– Käkar middag och tittar på film samtidigt. Vad gör du?
– Jag har jour i natt så jag är på jobb.
– Segt.
– Ja lite, men det är en del av yrket. I alla fall nu under min ST. Vill du fika i morgon?
– Gärna, men behöver du inte sova?
– Jo men jag sover inte hela dagen. Jag brukar sova till tolv, sen så är jag igång igen. Jag ska arbeta som vanligt i övermorgon så det funkar inte att jag vänder på dygnet.
– Nej det är ju klart, men jag fikar gärna. Vanliga stället?
– Ja, ska vi säga klockan 13.00?
– Det blir bra Rebecka.
– Perfekt, då ses vi i morgon.
– Det gör vi.
Jag lägger på, hon har genomgått en förändring de senaste veckorna. Hon låter självsäkrare nu, inte som innan. Men det är väl bara naturligt, men hon låter självsäkrare. Hon verkar bli helare för varje dag som går, vilket är skönt. Jag sätter på filmen igen och jag ser på den medan jag äter…
Jag blockerar attackerna, jag kontrar och jag får in ett par slag. Jag får chans att koppla ett grepp, jag kastar honom på ringgolvet och jag låser fast honom. Han klappar ut sig. Jag släpper honom och vi reser oss.
Vi skakar hand med varandra och vi går ut ur ringen. Jag går till mina saker, jag tar ut tandskyddet och jag dricker lite vatten. Jag ser på klockan, jag går till omklädningsrummet och jag byter om…
Jag kommer fram till lilla kafferosteriet, jag ser på Rebecka. Vi kommer fram samtidigt och vi kramar varandra. Vi går in och vi beställer kaffe, vi får dem och vi slår mjölk i kaffet. Vi letar upp ett bord och vi sätter oss. Jag drar handen genom mitt hår.
– Har du tränat, Michael?
– Ja, jag tränar mixmartialarts. Det är bra träning, sen så tränar jag fortfarande crossfit med. Du då?
– Yoga, det är bra träning och det där kan jag tömma hjärnan.
– Så bra.
Jag tar en klunk av kaffet och hon gör detsamma.
– Hur var natten?
– Intensiv, jag hade en hel del att göra. Så jag är rätt mör, men jag älskar det jag gör så det kompenserar för det tråkiga så att säga.
– Så bra, Rebecka.
– När åker du iväg igen?
– Om två veckor, jag är borta i allt mellan sex och åtta veckor. Vi får kanske ledigt i ett par dagar. Då brukar jag åka hem om jag är i Europa.
– Jag förstår, så då för vi ta till vara på tiden nu när du är hemma.
– Ja det tycker jag.
Vi ser på varandra och ler. Jag undrar vad hon menar med det?…
Jag kysser henne mjukt, hon svarar på kyssen och vi kysser varandra aggressivare och aggressivare. Jag lyfter upp henne och hon slår sina ben runt mina höfter och jag bär in henne i hennes sovrum. Jag lägger henne på sängen och vi klär av oss snabbt.
När vi är nakna så kysser vi varandra igen, mina händer smeker hennes kropp. Hennes smeker min, min tunga smeker hennes tunga. Hon ligger på mig och hon greppar min penis och hon sätter ollonet mot sin slida och hon trycker till och jag kommer in i hennes inre.
Det smeker mig, det masserar mig, det kramar mig. Jag är i himmelriket, vi ler båda två och hon kysser mig och min penis möter hennes botten. Hon stannar där, hon anpassar sig till mig. Sen börjar hon att röra sig. Hon rider mig långsamt, hon styr, det är hon som bestämmer och jag låter henne göra det.
Hon behöver få känna att det är hon som bestämmer. Hon rider mig snabbare och snabbare, hon stelnar till och sen kommer hon. Jag tar över rörelserna och jag tar henne genom orgasmen. Vi rullar runt och jag är den som bestämmer nu.
Jag tar henne med långa tag, hon kommer två gånger till innan jag kommer. Jag tar henne snabbare och snabbare och sen kan jag inte hålla emot. Jag kommer och jag kommer hårt och länge, jag vrålar och hon skriker när hon kommer med mig. Vi kommer länge, väldigt länge…
Jag lutar mig tillbaka i flygplanssätet, ett leende dansar på mina läppar. Jag minns vårt älskande, det varade hela kvällen och halva natten. Vi älskade tre gånger innan vi somnade. Vi vaknade av att hennes alarm började att ringa, vi åt frukost tillsammans.
Vi sa hej då och vi lovade att höras av varje dag. Vi kysste varandra länge och vi skildes åt utanför hennes port. Hon cyklade till sitt arbete och jag cyklade hem. Jag var glad att jag redan packat, jag tog min väska och åkte till Centralstationen, där gick jag på tåget som tog mig till Kastrup.
Jag checkade in och nu så sitter jag på planet. Inget kan sudda ut leendet på mina läppar, inte ens det faktum att jag ska gå på den där förbannade galan och få mitt pris. Inte ens det som sagt kan få bort leendet som dansar på mina läppar. Jag kommer att ha hemlängtan genom hela inspelningen…
Jag ler mot kamerorna, det blixtrar så att jag är rädd att jag ska bli blind. Jag går tillbaka till min plats och sätter mig. Middagen fortsätter, jag ger meningslösa svar på meningslösa frågor. Jag kämpar mig igenom middagen och jag överlever kvällen.
Jag får avvisa ett antal kvinnor som kommer med en hel del förslag som jag som man riskerat att få ett par anmälningar på mig för. Jag kommer tillbaka till mitt rum och jag ringer till Rebecka och vi pratar i en timme. Sen så måste hon sova.
Jag kommer att ha ett par dagars ledigt snart. Då kommer jag att åka hem och tillbringa dem med henne. Jag klär av mig och jag går in i duschen och jag ställer mig i den och jag sätter på vattnet. Jag minns vår natt, jag tar min penis i handen och sen onanerar jag till minnena av vår natt. Jag kommer efter stund och jag andas tungt…
Min tunga slickar sig nerför hennes kropp, den leker med hennes bröst. Den fortsätter sin resa längre ner, över hennes mage till hennes slida. Jag sträcker ut min tunga och jag börjar att slicka henne. Min tunga smakar på hennes safter, den letar sig upp till hennes klitoris.
Den leker med den samtidigt som jag för in ett finger i hennes inre. Jag börjar att smeka henne och min tunga leker med henne samtidigt. Tillsammans så för de henne till himmelriket, det är vad hon säger i alla fall när hon landat efter orgasmen och vi kysser varandra. Hon vänder sig och hon ställer sig på alla fyra och hon ser på mig över axeln och säger.
– Ta mig.
Jag gör som hon säger, jag tar henne. Mina händer greppar hennes höfter och jag tar henne. Jag tar henne till flera orgasmer innan jag kommer, jag ser på min glansiga penis när den gör sin resa i hennes magiska slida.
Jag ser på hennes sexiga rumpa. Jag ser på henne och hon ser på mig, innan hon borrar ner ansiktet i kudden och hon kommer för tredjegången. Jag släpper på mina spärrar och jag kommer med henne. Min säd lämnar mig och fyller hennes inre…
Vi avslutar scenen, vi slappnar av allihop. Inspelningen är slut, vi kramar varandra och vi ler och skrattar allihop. Det var varit en väldigt rolig inspelning, som sagt. Det blir oftast åka av när man gör film med Ryan Reynolds och denna gång var inget undantag.
Hans fru och barn är på inspelningsplatsen, de ska åka vidare till England och hans fotbollslag. Sana ska vidare hon med, så de andra får fira att inspelningen är klar. Jag ska hem så fort jag bara kan jag med. Jag går till mina saker och jag tar fram min telefon och jag ringer henne.
– Hej vännen.
– Hej vännen.
– Vi är klara, jag ska bara ta min väska, sätta mig i en taxi och sen åker jag till flygplatsen och tar första bästa plan hem.
– Så bra, skynda dig. Jag längtar efter dig.
– Och jag efter dig.
Vi pratar hela vägen till flygplatsen sen får jag lägga på. Jag lyckas ordna en plats på ett flyg till Kastrup Jag rusar igenom incheckningen och jag får springa till gaten efter säkerhetskontrollen. Jag hinner precis, jag går till min plats och sätter mig. Jag skriver till henne att jag är på väg…
Hon har inte svarat mig, jag får min väska och jag går till tåget. Jag skriver till henne, fortfarande inget svar. Jag försöker ringa henne, hon svarar inte. Tåget kommer och jag går på det. Fortfarande inget svar, jag ringer säkert femtio gånger. Från Kastrup till Triangeln, jag springer så fort jag kan med min väska efter mig.
Jag kommer fram till hennes lägenhet, jag ser blåljusen. Jag släpper väskan och jag springer fram till ambulansen. Jag ser på kroppen som ligger under lakanet. Jag försöker komma närmare, men poliserna stoppar mig. Det blir nästan slagsmål innan de förstår att jag är hennes pojkvän.
Då tar de mig åt sidan och de börjar att ställa frågor till mig. Jag svarar entonigt på dem, de har arresterat han som gjort det. Hennes grannar hörde hennes desperata skrik på hjälp. De ringde till polisen, men de hann inte fram innan han kastade ut henne genom ett fönster.
Hon dog direkt, jag hör inte riktigt vad de säger. Jag fattar inte vad som händer, jag fattar ingenting. Jag fattar inte ett skit…
Jag hör prästen tala, jag hör vad hon säger men orden går inte fram riktigt. De når inte mitt medvetande. Jag har fortfarande inte fattat att Rebecka är död, att Henri hittat henne och dödat henne. Jag sitter längst bak i kyrkan, Iris sitter bredvid mig och hon kramar min hand.
Jag reser mig och jag lämnar kyrkan, jag klarar inte av att sitta där. Jag klarar verkligen inte av det, jag går till min bil och jag sätter mig i den. Iris sätter sig bredvid mig.
– Jag klarade inte av mer, Iris.
– Det är ok, Michael.
– Jag vill döda honom, Iris. Jag vill köra till häktet och döda honom. Jag vill döda det förbannade aset. Jag vill döda honom långsamt, när jag inte drömmer om henne. Så drömmer jag om hur jag dödar honom långsamt. På de mest utstuderade vis som går.
Jag startar bilen och jag kör i väg, jag kör hem Iris och hon kramar mig länge innan hon går in i huset. Hon ser mig köra iväg, hon vänder sig mot min mor.
– Jag är rädd att han kommer att göra något dumt.
– Jag med, Iris.
De ser på varandra…
Jag sitter i min soffa, jag svarar inte i telefon. Jag kan inte svara i telefonen för den är urladdad. Jag har isolerat mig i en vecka, eller jag tror att det är en vecka. Jag sitter i soffan och stirrar in i väggen, jag reser mig för att äta, dricka och gå på toaletten. Sen sätter jag mig i soffan igen och stirrar in i väggen igen.
Jag somnar på soffan, sen vaknar jag och börjar om. När jag stirrar i väggen så spelar jag upp alla samtal som vi någonsin haft, alla gånger vi älskade. Jag spelar upp dem om och om igen. Det är som en låt som går på repeat, den bara börjar om igen och igen…
Det ringer på porttelefonen och den kastar tillbaka mig till verkligheten. Jag vaknar och jag reser mig och jag går fram till den. Jag trycker på knappen till högtalaren.
– Ja?
– Det är Carol.
Jag trycker på den andra knappen, jag stirrar på högtalaren.
– Sa hon Carol är tanken som glider förbi. Ja det gjorde hon är svaret som jag ger mig själv.
Jag låser upp dörren och jag öppnar den. Hissen stannar och jag ser Carol komma ur den. Hon kommer in och jag ser på henne, hon är i femtioårsåldern. Hon ser ut som en skolfröken med en väldigt bestämd blick, hon kommer in. Jag stänger dörren bakom henne och jag säger.
– Vad gör du här?
– Du svarar inte i telefon.
– Jag sörjer.
– För det så kan man svara i telefon.
– Jag är inte intresserad av att prata med någon.
– Trist, för jag vill tala med dig. Men innan vi gör det så ska du duscha och raka dig.
Jag ser på henne, jag sväljer mitt svar. Hennes blick säger mig att det inte är lönt att svara emot henne. Så jag gör inte det.
– Vill du ha kaffe, Carol?
– Gärna men du ska duscha först, du stinker Michael.
– Javisst.
Jag går uppför trappan till mitt sovrum och garderob. Jag tar kläder och jag går in i badrummet och jag klär av mig och jag ställer mig i duschen. Jag undrar vad hon gör här? Jag sätter på vattnet och jag blundar och njuter av det varma vattnet.
Jag tvättar av mig och sköljer av mig. Jag torkar mig och sen klär jag på mig rena kläder. Jag har inte bytt kläder sen jag satte mig i soffan, jag lämnar badrummet. Jag ser min telefon som ligger på sängen, jag tar den med mig ner till köket.
Carol har rullat upp, hon har öppnat vädringsfönsterna. Hon ser på mig, jag ser en missnöjd rynka på hennes panna.
– Jag gillar det, i alla fall för nu. Så vad får dig att lämna LA? Du lämnar aldrig LA inte ens för att åka på semester.
– Du, vad trodde du?
– Inte vet jag, du har fått reda på vad som hänt förmodar jag?
– Ja, när du inte svarade så fick jag tag på din mamma. Hon uppdaterade mig, så jag satte mig på ett plan och åkte hit.
– Där ser man.
Jag har satt på kaffet, jag tar fram glas. Jag öppnar kylen och jag tar fram mjölk.
– Vad är det för datum?
– Den femtonde.
Jag ser på henne, då har jag suttit här i tio dagar. Mjölken går ut i morgon, det är tur att det är långt datumen på den. Kylen i övrigt är ganska så tom.
– Kaffet här är starkt, det är inte svagt som det är i LA.
– Tack för varningen, Michael. Så hon dog.
– Hon blev ihjälslagen av en galning, han misshandlade henne och sen kastade han ut henne genom ett fönster från femtevåningen. Hon landade rakt på huvudet och bröt nacken och hon dog på fläcken. Hon var mitt livs kärlek, jag älskade henne väldigt mycket Carol.
– Jag beklagar, på ett vis så kan du vara glad att hon dog så.
Jag ser på henne, hon höjer handen.
– Om man nu ska dö så är det bättre att dö snabbt och inte som min man gjorde. Mitt livs kärlek, han fick cancer som dödade honom långsamt över en period på fem år. Vi kastades mellan hopp och förtvivlan, innan det till slut inte gick längre och han dog. Varken han eller hans kropp ville mer. Jag vill inte förminska det du känner, verkligen inte. Men jag har varit där, jag såg livet sippra iväg långsamt för min man. Vi hann aldrig skaffa barn innan det var för sent. När han dog så gifte jag mig med arbetet i stället.
– Är det din rekommendation?
– Nej verkligen inte, tvärtom egentligen. Jag vill inte att du ska sluta arbeta, men du ska inte arbeta ihjäl dig i heller. Inget blir bättre av att du förändrar på ditt liv. Hon är död, sörj och gå vidare Michael. Jag tror inte att hon skulle velat att du blev en eremit som slutade att leva för att hon är död. Skulle du velat att hon slutade att leva för att du dog?
– Nej, givetvis inte.
– Precis.
Jag tar en klunk av kaffet, hon gör detsamma och hennes ögon spärras upp. Hon tar lite mjölk till. Jag ler lite och hon ser på mig.
– Som jag sa.
– Mm.
– Så vad är så viktigt så att du åker hit, förutom att ta mig i örat och säga åt mig att sluta att ömka mig?
Hon ser på mig.
– Jag säger inte att du ska sluta sörja, Michael. På ett sätt så sörjer jag fortfarande min man. Men du kan inte gräva ner dig i det, jag vill inte att du ska arbeta ihjäl dig i heller. Jag vill bara att du ska börja leva igen, men förutom det så är det snart dags för den årliga övertalningsplanen.
– Serien?
– Serien, Michael. Jag har fått ett kontraktsförslag från Shonda. Det är på tio avsnitt. Innan du protesterar, det är väldigt bra betalt Michael. Förutom att du har två Oscar så är du planetens sexigaste man. Det gör att de erbjuder dig en obscen summa pengar.
Jag ser på henne, om hon anser att den är obscen så måste lönen vara väldigt hög.
– Så tio avsnitt?
– Ja, tio avsnitt.
Jag tar en klunk av kaffet, jag reser mig och jag går fram till panoramafönstret. Jag ser på det grå vädret därute. Det passar mitt sinne bra, jag har landat i det faktum att hon är död. Hon kommer inte tillbaka, jag har mina minnen. De kommer alltid att finnas där.
Men hon kommer inte tillbaka, att göra tio avsnitt av serien kan vara ett bra avbrott från tankarna på henne. Jag tar en klunk av kaffet, jag vänder mig och går tillbaka till Carol. Jag sätter glaset på bardisken, sen kramar jag henne och jag börjar att gråta. Hon smeker min rygg och hon tröstar mig…
Stjärnan
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.