Det här är del 2 av 3 i Aldrig mer som förr

Medarbetarsamtal

– Du. Det har kört ihop sig något förjävligt i eftermiddag.

Jag släppte motvilligt det jag höll på med och såg på min chef, Lena. Hon såg märkbart besvärad ut.

– Jaha?

– Jaaa. Så vi kommer inte kunna ha medarbetarsamtalet som planerat.

– Nähä? Och?

Jag kände att min reaktion kanske var onödigt kärv, men det var tredje gången vi tvingades ställa in och planera om.

– Men vi måste hålla det. Senast nästa vecka. Hur ser det ut för dig?

– Nästa vecka? Inte en chans. Jag är överhopad med jobb och deadline på mycket av det är på torsdag och fredag den veckan.

Jag såg hur hon fundersam ut.

– Det här är bara ett förslag. Ok?

– Ja?

– Vad säger du om imorgon? Efter ordinarie arbetstid.

– Imorgon?

– Ja. Jag vet att det är fredag och att du säkert har annat inplanerat, men jag ville ändå fråga. Så får vi det överstökat menar jag. Du får givetvis sätta upp övertid.

Jag tänkte lite. Min fru skulle iväg på ännu en konferens, och jag visste ju numera vad som högst troligt skulle hända där. Så med det i sinnet, kombinerat med tanken på en kväll ensam hemma, bestämde jag mig för att tacka ja.

– Jo, men det ska väl funka.

– Bra. Då säger vi så. När är du klar imorgon?

– Vid femtiden.

– Okej. Då säger vi klockan sex så har vi lite marginal.

– Marginal?

– Ja. Du måste hinna klart och jag måste förbereda en del saker. Är det ett problem?

– Nej, nej. Sex blir det.

Ett brett leende spred sig över hennes ansikte.

– Precis.

Dagen efter började som alla andra. Jag stämplade in, kollade de senaste mailen, svarade på de som behövdes och började sedan med ett av de projekt som det var mest bråttom med. Efter ett kort avbrott för gemensam fika fortsatte det likadant fram till lunchen.

Jag satt som bäst och petade i min matdosa med rester från gårdagen när chefen kom ut från sitt rum. Jag noterade att hon hade kappan på sig och väskan, som hon brukade ha sin laptop i, med sig och det fick mig att undra om vårt möte senare var inställt igen. Som om hon hade läst mina tankar sa hon …

– Jag ska bara ut och styra upp ett par saker. Jag kommer tillbaka till sex.

Ännu en gång log hon det där leendet innan hon svepte ut genom dörren och jag kunde inte låta bli att undra vad det där leendet betydde. Vad hade hon i kikaren?

Eftermiddagen var lika händelselös som förmiddagen. Allt flöt på och jag hade hunnit precis så långt i mitt arbete som jag hade tänkt lagom till klockan fem. Kollegorna droppade av en efter en för att ta helg och till slut var det bara Inez kvar.

– Stefan? Ska inte du gå snart du med? Tänkte vi kanske kunde slå följe en bit.

Inez hade, utan att jag hade märkt det, ställt sig vid sidan av mig. Jackan var på och tygkassen hon alltid hade höll hon i vänsterhanden.

– Det hade jag gärna gjort, men jag ska vänta här på Lena.

– Chefen? Kommer hon tillbaka?

– Ja. Vi ska ha medarbetarsamtal. Klockan sex.

Inez såg ut att fundera lite. Så ryckte hon på axlarna …

– Okej. Vill ju inte stå i vägen för chefen.

… och gick sedan. I dörren såg jag hur hon vred på huvudet och såg på mig över axeln samtidigt som hon sa något som liknade ”Det är väl bara att vänta på sin tur då”.

Jag tittade på klockan. Det var en halvtimme kvar, så jag tog upp telefonen, stängde av wifi så att jag inte skulle ligga mot företagets nätverk och surfade sedan in på Bubblan. En bit in i en novell av en av mina favoritförfattare surrade telefonen till.

”Har alla gått eller är det någon kvar / Lena”

Först bara stirrade jag på meddelandet. Varför undrade hon det? Vad spelade det för roll om någon var kvar? Vi skulle ju jobba. Till slut svarade jag.

”Alla har gått. Jag är ensam här.”

”Bra.”

Varför var det bra? Jag blev verkligen inte klok på det här. Jag avbröts i mina funderingar av att kontorets ytterdörr öppnades och stängdes. Var det hon? Eller? Ljudet av klackar ekade i korridoren. Lena hade ju alltid mjuka skor eller sneakers. Var det någon annan? Stegen närmade sig och jag höll andan. Väntade spänt på vem det kunde vara.

Så svepte hon in genom dörren.

– Stefan. Bra. Kom. Vi går in till mig.

Hon fortsatte förbi mig i hög fart med kappan fladdrande bakom sig som en cape och jag kunde inte undgå att se att något var annorlunda. Jag kollade in henne när jag följde efter henne in på hennes kontor.

Kappan var densamma, men sedan var allt annorlunda. Skor med höga klackar. Strumpor och en snäv kjol i stället för långbyxor, och kjolen var så kort att den nätt och jämt täckte spetsen i strumpornas övre kant.

På överkroppen hade hon en svart blus som var så genomskinlig att jag tydligt kunde se spetsmönstret i hennes behå. Det mörka håret var uppsatt i nacken i en hästsvans som hölls ihop med en guldfärgad snodd. Dessutom hade hon lagt en ny makeup, som var betydligt djärvare än den hon brukade ha om dagarna, med mörkare ögonskugga och ett djupt vinrött läppstift.

Det slog mig hur kurvig hon var, något jag inte hade lagt märke till tidigare eftersom hon annars alltid hade på sig kläder som hängde löst och ledigt.

– Ska du iväg på någonting efter det här, frågade jag.

Hon såg frågande på mig med sina gröna ögon.

– Jag? Nej. Hur så?

– Jag undrade bara. Du är ju helt klart uppklädd. Tänkte att du kanske skulle ut på något sedan … när vi är klara här. Jag menar … det är ju fredag.

Hon hängde av sig kappan.

– Tycker du jag är uppklädd?

Hon log och snurrade ett varv framför mig.

– Så vad tycker du? Gillar du det?

Jag öppnade munnen för att säga vad jag tyckte, att hon var grymt sexig, men ändrade mig snabbt. Det här var min chef. Det gällde att välja sina ord, inte verka allt för entusiastisk, särskilt inte över ”fel” saker.

– Helt okej, som sagt, om man ska ut på lokal. Ska jag stänga förresten?

Jag noterade att hon fnissade lite, men ordnade sedan snabbt till sina anletsdrag.

– Nej. Skit i det. Vi är ju ensamma. Sätt dig.

Hon pekade på en stol en bit ifrån sitt skrivbord och jag satte mig lydigt ner. Så drog hon fram en egen stol från bakom skrivbordet, slog sig ner vid kortänden av det samma, lutade armbågen mot det och lade benen i kors.

– Jag tänker att vi kan hålla det här lite informellt, men att jag antecknar det jag tycker är relevant. Okej?

– Okej.

Hon drog efter andan.

– Så. Hur trivs du här? Eller … vi kanske ska börja så här … hur trivs du med ditt arbete. Vad gör du … mera exakt.

”Smidigt” tänkte jag. Hon visste mycket väl vad jag gjorde, men ämnet var ofarligt och skulle få mig att slappna av. Så jag berättade om mitt arbete, vad jag tyckte fungerade bra och vad jag tyckte fungerade sämre. Hon lyssnade uppmärksamt, nickade igenkännande och gjorde lite noteringar.

– Och arbetsgruppen? Hur fungerar den?

Åter igen gick jag igenom vad som fungerade och att det egentligen inte fanns något negativt att säga. Saker och ting flöt på. Även nu gjorde hon små anteckningar.

– Bra. Men det är själva jobbet. Hur tycker du att det fungerar här ur ett socialt perspektiv?

– Det fungerar väl bra.

– Ingenting som gnisslar, som skaver lite?

– Näe. Inte som jag ser det.

Hon satt tyst ett ögonblick. Bet lite på pennan.

– Men om jag säger såhär då. Det har ju varit lite förändringar i gruppen på sista tiden.

– Ja?

– Ja. Jag tänker väl närmast på Malena. Det är ju inte allt för länge sedan hon slutade, och jag har ju med egna ögon sett hur bra ni jobbade ihop.

– Hur tänker du nu?

– Jag tänker att …

Hon gjorde en paus och verkade välja sina ord.

– Jag tänker att på en sån här liten arbetsplats kommer man oundvikligen varandra nära. Och vad jag har förstått så kom du och Malena varandra …

Hon skruvade på sig lite på stolen.

– … väldigt … nära.

Hennes ord, antydningarna att hon visste, fick min puls och öka. Inte bara av rädslan att det skulle vara mig till last utan också minnet av den natten för inte så länge sedan.

– Jaaa. Jooo. Vi blev väl det.

– Så jag undrar … i gruppdynamiken då … om det är någon som har tagit hennes plats?

Ännu en gång skruvade hon på sig och för mig stod det nu rätt klart att hon visste. Hade hon pratat med Malena? Hur mycket hade hon sagt?

– Nej. Inte direkt. Inte … .

Jag hejdade mig. Ville inte säga för mycket innan jag visste hur mycket hon visste, och vad hon var ute efter. Lena lutade sig fram och såg rakt in i mina ögon.

– ”Off the record”. Vet din fru?

Mitt hjärta stannade. Lena visste. Min chef. Hon visste allt.

– Hon vet.

– Och?

– Vad menar du?

– Hur slutade det? Slutade det illa?

– Slutade? Nej. Det slutade inte.

– Inte?

– Nej.

– Så ni är fortfarande … ?

– Vi är fortfarande ihop.

– Bara sådär?

Hon knäppte med fingrarna.

– Nej. Inte bara sådär. Vi har gjort en överenskommelse.

– En överenskommelse? Om vad?

– Om att … hur ska jag säga … hålla varandra underrättade.

Det tog ett litet tag för mitt svar att sjunka in.

– Åååhhh. Så om hon … ?

Hon ställde aldrig frågan färdigt, men jag förstod ändå vad hon menade.

– Om hon har ett äventyr så berättar hon för mig … och vice versa.

Lena lutade sig bakåt mot ryggstödet igen och skrev något på blocket.

– Hrmhmm. Det var ett sidospår. Var var vi? Jo. Det finns alltså ingen, i alla fall inte just nu, som du är sådär extra … hmhmm … tajt med?

– Nej. Det finns det inte.

Lena nickade allvarsamt, drog efter andan på nytt och fortsatte.

– Då kommer vi in på relationen mellan dig och mig. Vad tycker du om mig som chef.

Jag hade alltid gillat Lenas ledarstil. Det var raka puckar, inget hymlande, och det framgick alltid solklart ifall ett ämne var öppet för diskussion eller om allt redan var bestämt.

Medan jag satt och funderade på hur jag skulle formulera mig flyttade hon om benen så att de låg korsade åt andra hållet. Kjolen, som ju redan var i kortaste laget, hade åkt upp och för bråkdelen av en sekund såg jag rakt in under den.

Mitt hjärta stannade en gång till. Inte på grund av vad jag såg. Snarare på grund av vad jag INTE såg. Det är märkligt hur snabbt hjärnan kan registrera så mycket under en så kort tidsrymd. Ögonblicket hade bara fladdrat förbi. Ändå hann jag uppfatta att hon inte hade några trosor på sig, att hennes kön var helt slätrakat på sidorna och att hon hade sparat en smal sträng, den så kallade ”landningsbanan” uppe på venusberget.

Jag svalde, försökte samla ihop mig och öppnade munnen men det kom bara fram ett kraxande. Jag svalde igen och gjorde ett nytt försök.

– Bra.

– Bara ”Bra”? Jag tänker … det kanske finns … något … som din chef kan göra för dig.

Lena log och korsade om benen en gång till. Om jag hade tvivlat på vad jag tidigare hade sett så var det ingen tvekan längre. Samtidigt så stod en annan sak väldigt klar för mig. Det min fru sade den där dagen. ”Jag vill att du ska få njuta av jakten lika mycket som jag gör” hade hon sagt.

I min enfald hade jag trott att det var jag som skulle ”jaga”, och det kanske jag skulle … någon dag, men det var det här hon menade. Min puls ökade. JAG var den jagade. Det var HON, min CHEF, som ville fälla MIG. Plötsligt hittade jag mitt mentala fotfäste igen och bestämde mig för att vända på steken, överta initiativet.

– HrmHmm. Det känns väl mera som om jag kanske kan göra något för dig.

Lena såg på mig med glansiga ögon.

– Mmmm. Vi kan väl säga att vi hjälper varandra. Eller?

– Visst.

Hon satt tyst ett ögonblick.

– OM det skulle vara så … kommer du då att berätta för din fru?

– Givetvis.

– I så fall vill jag sedan inte höra något om att jag har utnyttjat min ställning.

– Din ställning?

– Ja.

– I så fall …

Jag pausade lite och såg på Lena. Hon väntade så otåligt på vad jag skulle säga att hon höll på att krypa ur skinnet, så jag log och fortsatte.

– I så fall … vilken ställning vill du utnyttja först?

Utan att vänta på svar ställde jag mig upp och gick fram till henne.

– Sitter du bra?

Hon såg frågande på mig.

– Jaaa?

– Nej. Det gör du inte.

Jag gick ner på knä framför henne, särade hennes ben, sträckte mig fram, tog tag om hennes rumpa och drog henne med ett ryck närmare stolskanten. Så tittade jag ner. Hennes kön blänkte av de safter som nu nästan rann ur henne.

– Lena …

Jag smackade förebrående med tungan och skakade i spelat missnöje på huvudet.

– … det kommer att bli fläckar.

– Skit i det. Det är min stol. Jag kan skicka den på tvätt. Säga att jag har spillt något.

– Spillt vad då?

– Det beror på vad det ser ut som …

Hon log.

– … te … eller kanske yoghu …

Medan hon talade hade jag böjt mig ner, slöt mina läppar runt hennes klitoriskappa och sög in den i min mun.

– … ooooååååÅÅÅÅHHHH! STE … FAN!!!

Samtidigt som hon skrek till lade hon sina händer på mitt bakhuvud och tryckte mig mot sig.

I normala fall är jag inte så ”pang på rödbetan” men i det här fallet ansåg jag faktiskt att hon bad om det. Så i stället för att ta det lite lugnt så lät jag tungspetsen massera hennes klitta samtidigt som jag fortsatte att suga hårt. Hennes händer på mitt huvud talade sitt tydliga språk. De, och benen som hon nu hade placerat över mina axlar och korsat bakom min rygg.

Prövande stack jag in två fingrar i henne och började pulla. Med ett frustande knep hon ihop låren om mitt huvud och tryckte mot min rygg med hälarna så att hon lyfte lite från stolen och fick den nästan att välta bakåt. Hon var på väg att komma, och det med expressfart. Jag fortsatte slicka och och suga samtidigt som jag pullade hennes fitta så att det slaskade.

Efter lite trassel så lyckades jag även få upp andra handen och tryckte med den mot hennes venusberg. Nu slutade jag använda munnen, men fortsatte pulla, och med hennes g-punkt pressad mellan min ena hand och den andra handens fingertoppar tog det inte lång tid innan jag hade henne på gränsen. Ett gurglande läte började stiga upp ur hennes strupe samtidigt som hon, med hälarna mot min rygg, gick upp i brygga och vrålade rakt ut.

– ooooååååÅÅÅÅHHHH … FY … FA-A-A-AAAAHHHHNNNN!!!

Det hade varit mitt mål, eller ska jag säga min förhoppning, men ändå blev jag lätt överraskad av den kaskad klar vätska som forsade ur henne och över min skjorta när hon kom. Jag försökte kasta mig bakåt men satt fastlåst av hennes ben. Först några sekunder senare lyckades jag göra mig fri.

Jag tittade på skjortan. Den var dyngsur. Lyckligtvis hade jag alltid ett ombyte träningskläder med mig ifall jag skulle få lust att ta en vända till gymmet. Jag skulle kunna ta den t-shirten. Men det var sedan. Det kunde vänta. Jag slet av mig skjortan, kastade den på golvet och gick fram till min chef som nu hade repat sig lite från sin orgasm.

– Vi skulle hjälpa varandra. Var det inte så vi sa?

Hon nickade, men gjorde ingen ansats till att agera. Jag spände ögonen i henne och sa uppfordrande.

– Nå? Sätt igång.

Som om hon hade väckts ur en dröm ruskade hon på huvudet. Så satte hon sig rakt upp i stolen, sträckte prövande ut ena handen och strök med handflatan över bulan i mina byxor. Någonting tändes i hennes blick och snart använde hon båda händerna för att knäppa upp knapparna i gylfen.

Sekunder senare hade hon lirkat ut både pungen och min halvt styvnade lem, som nu gungade framför hennes ansikte. Lena stirrade på den samtidigt som hon slickade sig om läpparna. Jag var på väg att mana på henne, men innan jag hann säga något så tog hon tag om den med handen och i nästa sekund försvann mitt ollon in i hennes mun.

Hon sög försiktigt, nästan som om hon var ovan. Jag drog mig till minnes att jag hört någon säga att hon var singel, att hon aldrig hade haft någon man och att hon kanske till och med var lesbisk. Det där senare avfärdade jag, i synnerhet nu, när hon med mer självförtroende och större iver slurpade på min styva lem. Det ryktet gick förmodligen om i stort sett alla kvinnliga chefer någon gång under deras karriär.

Visst … hon kunde ju för all del vara bisexuell. Hur som helst verkade hon inte ha någonting emot att suga kuk. Jag tittade på henne, såg hur mer och mer av mig försvann in i hennes mun, kände hur hennes tunga virvlade runt mitt ollon, och fick en idé.

– Ta av dig blusen.

Hon gjorde en ansats att sluta suga för att göra som jag sa.

– Nej. Fortsätt.

Genast började hon suga igen samtidigt som hon knäppte upp blusen med händerna. Efter lite krångel fick hon av den. Jag tog den och kastade den på golvet.

– Behån också.

Det gick snabbare. Med ett vant handgrepp hade hon knäppt upp den och lät den göra blusen sällskap samtidigt som de stora brösten gungade framför hennes kropp.

– Bra. Smek dig nu. Smek dina bröst.

DET verkade definitivt vara något nytt för henne. Kanske inte just att smeka sig själv, men att bli uppmanad att göra det. Lite tvekande började hon röra vid dem, smeka dem och krama lite försiktigt.

– Mera. Hårdare. Och nyp dig själv i bröstvårtorna.

Det syntes hur hon tog i hårdare, klämde och knådade den fylliga bysten. Så kom hon fram till bröstvårtorna. Fingrarna greppade om dem, men än en gång tvekade hon.

– Kom igen. Ta i nu.

Och det gjorde hon. Hon klämde och drog som om hon försökte mjölka sig själv, rullade dem mellan sina fingertoppar. Nu märktes det på henne att hon började bli påverkad av situationen, började bli upphetsad. Hon stånkade och stönade och andningen genom näsan var tung.

– Bra. Det räcker. Luta dig bakåt nu.

Hon gjorde som jag sa men såg lite undrande på mig.

– Och dra upp kjolen så att du kan fingra dig själv.

Sedan ställde jag mig grensle över hennes stol, spottade ordentligt i handen och smorde in mig med saliven. Så tog jag hennes bröst, som hade fallit ut åt sidorna, klämde ihop dem runt kuken och började jucka. Först såg hon förskräckt ut. Sedan slappnade hon av, kanske för att hon tidigare hade följt min uppmaning och nu satt och lekte med sig själv.

För min egen del började det redan bli rätt så strävt mellan hennes bröst, så jag drog upp mer saliv i munnen, slutade jucka, lät brösten glida isär lite och siktade. Till min förvåning såg jag hur Lena också skickade iväg en spottloska som landade på toppen av mitt ollon. Jag tog ett litet steg framåt.

– Slicka. Sprid ut den.

Lena böjde nacken framåt så mycket det gick och lyckades slicka och suga lite. Så backade jag, klämde fast kuken mellan hennes bröst och fortsatte. Hon såg upp på mig med ögon som var alldeles simmiga av kåthet.

– Känns det bra?

Hon nickade.

– Men du vill ha mer. Eller hur? Du vill bli knullad. Riktigt grundligt knullad.

Hon nickade igen.

Jag tog ett par sekunder att fundera på mitt nästa drag. Hon verkade ju definitivt gå igång på att bli dominerad, så vad fanns det jag kunde göra? Då fick jag syn på hennes kappa. Skärpet i den verkade tillräckligt långt för att gå att använda till något. Gick det att nå från där jag stod? Jo, det skulle gå.

Jag sträckte mig så långt jag kunde och nappade åt mig det. Så backade jag undan så att min kuk gled ur klyftan mellan hennes bröst.

– Sug mig.

Hon såg lite frågande på mig men satte sig upp och tog genast mitt ollon i munnen.

– Håll i den.

Hon flyttade upp ena handen och lade den mot kukroten.

– Med båda händerna.

Hon slutade smeka sig själv och flyttade upp den andra handen också. När hon hade båda händerna på plats tog jag skärpet, slog det ett par varv runt hennes handleder och knöt till innan jag backade ett par steg …

– Följ med här.

… och drog henne med mig mot dörren. Där stannade jag. Skulle det funka? Det borde det göra. Jag slog en tjock knut i skärpets andra ände, drog igen dörren lite och flyttade Lena lite närmare den. Sedan slängde jag skärpet över dörren, så att knuten hamnade på andra sidan, och stängde den.

När den gick igen sträcktes skärpet och Lena tvingades ta ett ofrivilligt steg framåt. Där blev hon stående, en halv meter från glasdörren, med armarna framför sig, lyfta snett uppåt. Det här blev ju faktiskt bättre än jag hade vågat hoppas.

Det blev inte sämre av att ljuset ute i kontorslandskapet nu hade slocknat, vilket gjorde att hennes spegelbild avtecknade sig tydligt i dörrens glas. Hon var en härlig syn där hon stod och bara väntade på vad jag skulle göra, med de stora brösten bara och kjolen uppkasad så att den nätt och jämt dolde hennes rumpa.

Jag lossade livremmen, knäppte upp översta byxknappen och runkade upp ståndet lite. Sedan ställde jag mig bakom henne och lade handen på hennes ena axel och lät kuken leta sig in mellan hennes lår.

– Är du redo för mig, väste jag i hennes öra.

– Ja. Jag är redo, viskade hon tillbaka.

– Bra.

Jag började med att kasa upp hennes kjol så att den satt som ett brett bälte runt hennes midja. Sedan sparkade jag lite lätt på insidan av hennes ben för att hon skulle flytta dem. Hon lydde direkt och ställde sig med benen brett isär. Hon hade verkligen en härlig röv, så jag smekte försiktigt henne över ena skinkan innan jag tog tag med handen om hennes höft.

Hon var faktiskt fastare i hullet än jag hade väntat mig, rentav muskulös, och jag kunde inte låta bli att undra vad hon gjorde för att hålla sig i form innan jag satte den andra handen mot hennes rygg och fällde henne framåt. Jag såg hur hon grep tag om skärpet med händerna och höll fast för att lätta på trycket runt handlederna samtidigt som hon sänkte huvudet och bara väntade.

Jag kände efter med handen mellan hennes ben. Hon hade inte ljugit när hon sa att hon var redo, hennes kön var så blött att safterna rann nerför insidan av låren, men för att vara på den säkra sidan spottade jag i näven och gned ut saliven över min kuk innan jag siktade och trängde in i henne.

Ett stön trängde upp ur Lenas strupe, ett stön som kom djupt ner ifrån magen, när jag började röra mig. In och ut. In och ut. Jag kände direkt hur hon knep om mig. Kramade om mig. Hon var stark … där också. Jag bestämde mig för att öka trycket lite. Med ett hårdare tag om hennes höfter stötte jag mig, taktfast och bestämt, in i henne. In och ut. In och ut.

I dörrens glas kunde jag se henne, se hur de tunga brösten gungade i takt med mina stötar, se hennes halvslutna ögon och vidöppna mun. Jag såg hur munnen förvreds i en grimas samtidigt som hennes inre kramade hårdare om mig. Den här gången var inte sammandragningen styrd av hennes vilja. Det var hennes kropp som tagit kommandot.

Jag fortsatte knulla henne i samma taktfasta rytm, hennes fitta kramade hårdare och hårdare, och ur hennes strupe steg ett ljud …

– Mmm-Mmm-Mmm-Mmm.

… i takt med varje stöt jag satte in, och ju hårdare hennes fitta kramade om mig desto högre blev ljudet.

– MMM-MMM-MMMM-MMMM.

Till slut så stramade hennes inre åt om mig i en enda lång kramp, och hon skrek rakt ut …

– MMMMAAAAAAAAHHHH!!!

… samtidigt som hon med stöd av dörren stötte sig själv bakåt mot mina höfter.

Plötsligt var det något som fångade min uppmärksamhet. En rörelse? Var det någon där ute? Jag stannade upp …

– Mmmmm. Stefan. Vad gör du?

– Shhhh. Det är något … .

… men Lena fortsatte gunga sig själv fram och tillbaka över mitt stånd.

– Sluta inte. Fortsätt, jämrade hon sig.

Jag fortsatte försöka se något, men ljuset i Lenas kontor gjorde att jag bara såg speglingar av oss själva. Till slut bestämde jag mig för att jag hade inbillat mig.

– Så du vill ha mer, frågade jag.

Lena fortsatte gunga fram och tillbaka.

– Mmmmm. Ja tack.

– Hmmm …

Jag drog mig bakåt lite sakta, så pass långt att jag nästan gled ur henne.

– … det säger du?

– Ja … jag vill. Ge mig.

Hon försökte backa lite för att få in mer av mig, men skärpet hindrade henne och hon höll på att falla framåt. Jag tog ett stadigare tag om hennes höfter för att hon inte skulle trilla och gled därför in i henne några centimeter.

– Är det mer av den här du vill ha?

Jag rörde mig lite fram och tillbaka precis i öppningen.

– Ja. Ge mig.

– Då måste du be mig. Snällt.

Jag fortsatte mina rörelser, bara för att retas.

– Snälla Stefan. Ge mig den.

– Men vad är det du vill att jag ska göra?

– Knulla mig. Snälla. Knulla mig Stefan.

– Då så.

Jag sträckte fram ena handen, tog tag om hennes hästsvans och drog hennes huvud bakåt samtidigt som jag stötte mig in i henne. Hårt.

– AAAAAAAAHHHHH!!!

Jag drog mig ut sakta, väntade och stötte till igen.

– AAAAAAAAHHHHH!!!

Än en gång drog jag mig ur henne nästan helt, bara för att åter igen trycka till hårt framåt.

– AAAAAHAHAHAHAAAAAA!!! JAAA, STEFAN! KNULLA MEEEEJ!!!

Med den ena handen i ett stadigt tag om hennes höft och med hennes hästsvans i den andra började jag knulla henne. Hårt och bestämt rände jag min bultande lem in i hennes savande fitta. Även denna gång kunde jag känna hur hon kramade om mig med sina fittmuskler. Det var en medveten handling, som var ämnad att förhöja njutningen för oss båda, men snart förbyttes den i hennes egen kropps reflexmässiga reaktioner.

Det dröjde inte länge innan trycket runt min kuk blev mera konstant. Framför mig såg jag hur Lena kämpade, höll sig krampaktigt i skärpet och tog emot mina stötar med låga stön. Så plötsligt spändes varenda muskel i hennes kropp och ett gurglande …

– GGRRRLLAAAAA!!!

… trängde upp ur hennes bröst.

Bakom henne fortsatte jag uförtrutet att knulla henne. Hennes fitta satt som ett skruvstäd runt min kuk och varje millimeter, framåt eller bakåt, måste ha känts ända in i märgen. Om inte annat så hördes det. För varje gång jag trängde in i henne skrek hon.

– AAAAH … AAAAH … AAAAH … AAAAH …

För ett ögonblick kändes det som om orgasmen klingade av, men den ersattes bara av nästa.

– Du sa att du ville bli grundligt knullad.

– MMMJJAA-AAHHH!!!

– Så … vill du ha mer?

– JJJJAA-AAHHH!!!

Jag frågade inte mer. Med alla krafter jag hade kvar satte jag upp ett ursinnigt tempo. Tittade jag ner så såg jag hur hennes skinkor dallrade för mina stötar och runt min lem skummade hennes fittsafter likt vispad grädde. Hon hade inte långt kvar. Inte jag heller. Men jag var fast besluten att inte komma. Inte ännu.

Då kom den. Den började som en skakning. Hela hennes kropp vibrerade samtidigt som hennes inre låste sig runt min kuk i en enda evighetslång kramp. Sedan bar inte hennes ben längre. Hon rasade ner på knä och blev hängande med armarna rakt upp.

Fortfarande med hennes hästsvans i ett stadigt grepp gick jag runt och ställde mig framför henne. Jag gned ollonet mot hennes läppar.

– Sug mig.

Hon slog upp ögonen och såg på mig med dimmig blick …

– Sug mig.

… och någonstans där inne i dimman tändes ett ljus. Hon log, öppnade munnen och räckte ut tungan. Sakta lät jag min kuk glida längs den och in i hennes mun. När jag hade nått så långt in som det gick slöt hon läpparna runt mig och började suga.

Eftersom hennes rörlighet var ytterst begränsad kunde hon inte röra på huvudet så mycket som behövdes, så jag tog ett fastare grepp om hästsvansen och började jucka in i hennes mun.

– Du ska suga mig.

Med munnen full av kuk fick hon inte fram något annat än …

– MmmMmmMmm …

– Du ska suga mig tills jag kommer.

– MmmMmmMmm …

– Och du ska svälja varenda droppe.

– MmmMmmMmm …

Jag kände hur trycket byggdes upp inom mig …

– Är du beredd?

– MmmMmmMmm …

… pungen drog ihop sig och den kittlande känslan när säden rusade genom urinröret fick håren att resa sig på hela min kropp. Jag kunde inte låta bli att skrika samtidigt som jag fortsatte knulla hennes mun.

– NU …KOMMER … JAAAAAGGGHHH!!!

I kramp efter kramp tömde jag mig i Lenas mun och hon svalde girigt varenda droppe. Till slut fanns ingenting kvar. Jag var tom. Ändå fortsatte hon, som i trance, att suga mig.

En liten stund lät jag henne hållas, men efter ett tag började mitt stånd ge vika så jag bestämde mig för att nu räckte det. Jag tog ett steg bakåt så att jag gled ur hennes mun, öppnade dörren så att jag kunde få loss skärpet, lösgjorde hennes händer och hjälpte henne sedan upp på fötter.

En liten droppe blod hängde på hennes underläpp.

– Men … Lena? Har jag gjort dig illa.

Hon skakade sakta på huvudet.

– Nej. Långt ifrån.

– Men du blöder ju.

– Mmhmm. Jag tror att jag bet mig. Det är ingen fara.

Hon log och jag kunde inte motstå en impuls att kyssa henne. En lätt kyss. En kyss som hade en lätt smak av blod och sperma. Efter våra läppar skiljts åt vände hon sig om, samlade ihop sina kläder och började klä på sig.

– Vad händer nu, frågade hon.

– Hur menar du?

– Hur blir det med oss två?

– Det är kanske en fråga du skulle ha ställt dig själv innan allt det här …

Jag gick och hämtade träningströjan jag hade i min väska.

– … men som jag ser det behöver det inte förändra något. Du är fortfarande min chef. Och du behöver inte vara orolig att jag tänker utnyttja situationen … annat än på ett sätt.

Jag hade fått på mig jackan och var redo att gå.

– På vilket sätt då?

– Jaaa … jag tänkte … om du känner för att ”prata” någon mer gång … så är det bara att säga till. Hej med dig.

Hon log varmt samtidigt som hon rättade till kjolen och blusen.

– Hejdå, Stefan. Och hälsa frugan.

– HA! Det vet du.

Så gick jag.

Klockan var lite över nio på kvällen, och jag hade precis kommit hem, när min fru ringde.

– Hej älskling.

– Hej.

– Hur har du det?

– Bra. Kom just hem. Men du. Jag har något jag måste … .

– Du behöver inte säga något. Jag vet. Tyckte hon om det?

– Vet du? Hur… ?

– Jag har min källa. Det vet du. Den här gången har hon till och med skickat bildbevis.

– Hon? Vad då ”hon”? Bildbevis?

Samtidigt surrade det till i min telefon. Min fru hade skickat en fil till min mail. Jag öppnade den bara för att få se oss, Lena och mig, hennes gungande bröst, höra hur hon kom och sedan se hur jag spanade ut i mörkret. Jag hade haft rätt. Det hade varit någon där ute.

– Men vem i herrans namn är det? Det måste ju vara någon från jobbet.

Min fru skrattade till.

– Det kommer du få veta snart nog. Men allvarligt talat … tyckte hon om det?

– Det verkar ju onekligen så.

– Berätta.

Jag drog hela historien om det försenade medarbetarsamtalet, hur hon hade kommit dit uppklädd, hur hon hade blottat sig för mig och om de nyfikna frågorna runt vårt öppna förhållande. Sedan berättade jag om hennes förslag, att vi skulle ”hjälpa” varandra och hur jag efter det hade tagit kommandot.

– Hahahaaaa! Hon hade tänkt förföra dig, göra dig till hennes. Men jag undrar om det inte blev tvärtom.

– Eller hur?

– Men du. Du sköter dig fint med tanke på hur nyligen du börjat. Fa-an va’ du kommer att få ligga.

– Tack. Själv då? Sköter du dig? Eller ska jag säga missköter?

– Mmmmm. Kvällen är ung, så det hinns nog med. Det du berättat har gjort mig lite sugen, så jag tror jag ska ta en sväng ner till baren, så får vi se. Hörs sen. Puss.

– Puss hej.

Efter samtalet med min fru kände jag hur hungrig jag var, men jag kände definitivt inte för att laga mat, så jag ringde till den lokala pizzerian och beställde en calzone för avhämtning. Tjugo minuter senare stod jag vid deras disk och väntade när min telefon surrade till. Jag tittade på displayen. Det var inget nummer jag kände igen så jag beslöt att inte öppna meddelandet förrän jag hade kollat vem det var.

En snabb sökning på Hitta berättade att numret tillhörde en Inez Magnusson. Inez? På jobbet? Jag öppnade meddelandet. Där stod …

”Jag vet vad ni gjorde”

… följt av samma film som min fru skickat till mig och därefter …

”Jag var där”

*****

Delar i serien

<< Ge mig tio minuterAnvänd mig >>

Aldrig mer som förr

• Ge mig tio minuter
• Medarbetarsamtal
• Använd mig