Systrarna på Norra Fårö #15

Det här är del 16 av 16 i Sommar med systrarna på Norra Fårö

Kapitel 1 – Innan huset vaknar

Mitten av augusti. Sommaren på Fårö led mot sitt slut. Luften utanför sommarstugan kändes redan lite skarpare på morgnarna, som om ön visste att det snart var dags att säga adjö. Allt skulle städas och fixas tills nästa gång – men inte nu. Inte ännu.

Anna slår upp ögonen först, som vanligt. Hon tror det i alla fall. När hon vrider huvudet ser hon att Marcus redan ligger och tittar på henne med ett nöjt, mörkt leende. Han har legat vaken en stund, betraktat hur hennes bröst höjs och sänks under det tunna lakanet.

Hon sträcker sig mjukt, makar sig närmare honom under täcket. Hon tar en av hans händer och placerar den långsamt på sin mage, precis under naveln.

”God morgon,” viskar hon, rösten len och lite hes av sömn och gårdagens lust.

”God morgon,” svarar han lika lågt. Hans tumme stryker sakta över hennes hud. ”Hur känns det idag?”

Anna ler, ett litet, hemligt leende. Hon trycker hans hand långsamt, mycket långsamt, neråt mot sitt sköte. Hon vill inte att det ska gå för fort. Det ska få ta tid att komma dit.

”Lite öm… men på det bästa sättet,” viskar hon. ”Brösten känns fortfarande svullna. Och mellan benen… det pirrar hela tiden.”

Marcus hand glider vidare, fingertopparna når fram till hennes mjuka, redan fuktiga blygdläppar. Han känner hur våt hon är och gnyr till lågt.

”Du är redan så våt,” mumlar han mot hennes hals. ”Har du sovit så här kåt hela natten?”

Anna nickar försiktigt, kinderna heta. Hon pressar sig mot hans hand, låter honom känna hur hennes fitta drar ihop sig av bara beröringen.

”Vill du ha mig innan vi går upp och letar reda på våra respektive?” frågar han, rösten mörk av lust.

Hon nickar igen, stönar lågt när två av hans fingrar glider längs hennes springa och cirklar runt den svullna klitoris.

”Mmm… ja…”

Hon vänder sig, lägger sig upp på hans mage så att hon ligger längs med honom, brösten mot hans bröstkorg. Hans händer landar genast på hennes skinkor, greppar dem mjukt och trycker henne neråt. Hon känner hans morgonstånd pressa sig mot hennes pulserande mitt, ollonet redan halt av hennes safter.

Hur kan jag vara så här kåt redan nu? tänker hon medan hon börjar gunga sakta mot honom. Det är som om sommaren har öppnat något inom mig som aldrig vill stängas igen.

Hon gungar längre, känner hur hans topp hamnar precis rätt. Då trycker hon sig lite neråt. Han glider in en liten bit. Hon rister till nöjt, ett långt, lågt stön slipper ur henne.

Marcus skjuter upp sitt bäcken för att möta henne. Han glider in lite till. Anna drar knäna framåt, ett och ett, tills hon sitter rakt upp och kan rida honom ordentligt. Han pressar upp hennes överkropp med händerna direkt på hennes känsliga bröst, kramar dem ömsom hårt och mjukt. Han lyfter huvudet och suger in en bröstvårta i taget i munnen, masserar den med läppar och tunga.

Anna stönar högre. Genom hennes huvud far känslor: Det är så underbart… Hoppas Johan vill fortsätta så här med mig när vi kommit hem. Få rida honom en vanlig söndagmorgon och bara få vara så här bubblande kåt…

Efter en stund börjar hon stöta hårdare neråt. Marcus känner hur hon kramar hans stånd kraftigare. Han håller henne uppe med händerna på hennes bröst tills han plötsligt pressar henne längre så att hon sitter rakt upp. Då flyttar han händerna till hennes höfter och börjar lyfta henne – nästan så hela han glider ur – för att sedan med ett kraftigt tag pressa henne nedåt samtidigt som han möter med bäckenet. Deras kön smäller nästan ihop varje gång.

Anna andas fortare, stönar högre. Till slut kommer de båda två tillsammans – hennes fitta kramar honom i vågor medan han sprutar djupt inne i henne med långa, varma pulser. Hon skakar över honom, ett långt, nöjt stön som övergår i ett litet skratt av ren lycka.

Marcus drar henne ner mot sitt bröst och kramar henne mjukt, kysser hennes tinning.

”Skönt?” frågar han lågt.

Anna ler mot hans hud, andetagen fortfarande flämtande.

”Skönt… mycket skönt. Helt fantastiskt faktiskt.”

De ligger kvar så en stund, hans kuk fortfarande halvstyv inne i henne, hennes safter och hans sperma som långsamt rinner ut mellan dem. Utanför fönstret börjar solen sakta höja sig över Fårös karga alvar, Marcus kliver upp och smiter in i badrummet för en dusch..

Huset sov fortfarande, nästan iallafall.

Anna smög tyst genom huset. Hon hade lämnat Marcus när han gick till duschen, hans sperma fortfarande varm och klibbig mellan hennes lår. Hon ville bara se… bara en liten titt innan morgonen tog över.

Dörren till Antons rum stod på glänt. Hon stannade i dunklet utanför och tittade in.

Gungan var enkel – en bred träskiva med mjuka rep. Elena låg dubbelvikt på mage över den, en kudde under höfterna för att det skulle vara mjukt. Hennes händer höll om sina egna anklar, kroppen böjd i en öppen, hjälplös båge. Johan stod bakom henne, kuken djupt begraven i hennes fitta. Gungan svängde mjukt fram och tillbaka i en långsam, rytmisk rörelse. Ett mjukt, fuktigt ljud hördes varje gång han bottnade – det våta slaget av hud mot hud, blandat med Elenas låga, sensuella stön.

Anna kände hur det drog till i magen. Herregud… de är så vackra tillsammans. Hon bet sig i underläppen, handen gled omedvetet ner mellan sina ben där Marcus sperma fortfarande rann ur henne. Johan tar henne så mjukt… så kontrollerat. Hon är helt öppen för honom. Och jag står här och tittar på min man som knullar en annan kvinna… och det gör mig kåt. Det är så förbjudet. Så vackert. Jag älskar att se honom njuta.

Elena stönade djupare varje gång Johans pung slog mjukt mot hennes klitoris när han bottnade. Hennes bröst hängde tunga, svullna och känsliga, varje stöt gjorde så de gungade till och slog emot varandra, skickande en puls rakt in i hennes kåta medvetande.

”Snälla… ta mig lite hårdare,” stönade Elena, rösten len, grumlig och längtansfull.

Johan drog sig ur henne istället. Han sjönk ner på knä bakom henne, grep hennes bröst med båda händerna och började slicka henne hårt. Hans tunga for över hennes fitta, sög på de svullna läpparna, virvlade runt klitoris. Två fingrar gled in i henne och masserade G-punkten med stadiga, krökta rörelser medan han pressade tungspetsen mot hennes anus.

Elena stönade högt, kroppen ryckte till.

”Jaaa… fortsätt…”

Han höjde tempot. Fingrarna arbetade djupare, tungan slickade och sög. Elena skakade, ett utdraget, högt stön bröt ur henne när hon kom. En klar, varm stråle flödade ur henne och rann ner över Johans haka och bröst.

Johan reste sig upp. Han blötte sin kuk i hennes safter, måttade in ollonet mot hennes anus och pressade sakta in medan han lät gungan gunga mjukt. Elena kved sensuellt, ett långt, njutningsfullt ljud.

”Jaa, jag vill ha dig där… snälla kom i min stjärt. Jag behöver bli fylld.”

Johan tryckte sig hårdare. Halva kuken gled in. De stönade båda samtidigt. Han började stöta hårdare och djupare, tempot ökade. Elena stönade på gränsen till att komma igen. Plötsligt stannade Johan, ett djupt basstön kom ur hans strupe. Han sprutade djupt inne i hennes stjärt med långa, kraftfulla pulser. Elena skakade till kraftigt, en ny orgasm drog genom henne så att hela kroppen ryckte.

Efter en liten stund drog han sig ur henne. Elena gled ner från gungan, benen lite ostadiga. Johan lyfte upp henne i sina armar och bar henne till sängen. De sjönk ner tillsammans, kropparna tätt omslingrade, och kelade mjukt under täcket.

Elena viskade mot hans hals:

”Jag tror jag lånar duschen…”

Anna smög iväg osedd, hjärtat bultande. Hon kände sig både upprymd och lite avundsjuk – men mest upprymd. Min man… han tar henne så vackert. Och jag fick se allt.

Johan reste sig, gick till det andra badrummet, tvättade sig noga och drog på sig ett par mjuka grå mjukisbyxor. Han gick ner i köket, satte på kaffe och stod kvar vid fönstret en stund, tittade ut över det stilla Fårö-landskapet medan morgonen långsamt vaknade.

Huset sov fortfarande.

Men det skulle inte dröja länge nu.

Anna smög nerför trappan, fortfarande naken under den tunna morgonrocken som hon inte ens brydde sig om att knyta. Hon kände Marcus sperma långsamt rinna ut ur henne och ner längs insidan av låren. Det kändes skönt – som en varm, hemlig påminnelse om morgonen.

I köket stod Johan vid fönstret, ryggen mot henne, de grå mjukisbyxorna lågt på höfterna. Hon gick tyst fram, kom upp bakom honom och slog armarna runt hans midja. Hon tryckte kinden mot hans rygg och kramade honom hårt.

”Sovit gott och haft en skön morgon, älskling?” viskade hon mot hans hud.

Johan log, la sin hand över hennes och vände sig halvvägs om.

”Ja… underbar. Men jag saknade dig.”

Han vände sig helt, drog henne intill sig och kysste henne mjukt. Anna suckade mot hans mun, tryckte sig närmare så att hennes bröst pressades mot hans bröstkorg. Hon kände hur han redan började hårdna mot hennes mage.

”Jag vaknade så kåt,” viskade hon och gned sig sakta mot honom. ”Hel fittan var genomvåt redan innan jag ens öppnade ögonen.”

Hon tog hans hand och förde den under morgonrocken, lät honom känna hur blöt hon fortfarande var.

”Marcus låg och tittade på mig när jag vaknade… jag makade mig bara upp på honom och red honom långsamt. Det var så skönt… han tog mig till en underbar orgasm medan han sög på mina bröst. De är fortfarande superkänsliga…”

Hon stönade lågt när Johans fingrar gled längs hennes springa.

”Sen smög jag upp till Antons rum… och såg dig ta Elena i stjärten i gungan. Det var så sexigt och hett, Johan. Du var så vacker när du fyllde henne.”

Hon gnydde och tryckte sig hårdare mot hans hand.

”Nu vill jag känna dig i mig… bara lite… innan allt vaknar.”

Johan drog ner byxorna, lyfte upp henne på köksbänken och trängde sakta in i henne. Anna stönade djupt, benen lindade runt hans midja. Han rörde sig långsamt, djupt, medan hon fortsatte viska mot hans hals:

”Jag låg och tänkte på hur du kommer väcka mig med kuken i mig bakifrån en vanlig söndagmorgon hemma… bara vi två… ingen brådska… du som tar mig långsamt medan jag är halvsover…”

De älskade mjukt och tyst en stund, andetagen blandades, kropparna rörde sig i en långsam, intim rytm. Anna kände hur Johans kuk fyllde henne, hur Marcus sperma blandades med hennes egna safter och rann ut varje gång han drog sig nästan ur.

Efter en stund viskade hon mot hans öra, rösten lite retsam:

”Ska vi inte gå och spionera på Elsa och Lasse lite?”

Johan log, nickade och lyfte ner henne från bänken. Han drog upp byxorna medan Anna drog ihop morgonrocken lite.

Hon tog hans hand och viskade:

”Undrar om Bea fått sova något?”

De smög tyst uppför trappan, hand i hand. Framför dörren till gästrummet stannade de. Den var stängd, men inifrån hördes tydliga, dämpade ljud – stön, våta smackande ljud och det rytmiska knakandet från sängen.

Johan tittade på Anna med ett litet, retsamt leende. Han kände försiktigt på handtaget, tryckte ner det ljudlöst och öppnade dörren bara en liten springa.

De kikade in.

Bea låg på rygg i mitten av den stora sängen, benen brett isär. Lasse dunkade sin kraftiga kuk djupt in i henne med långsamma, tunga stötar. Samtidigt lekte han med Elsas bröst – kramade dem, kramade de styva bröstvårtorna mellan fingrarna. Elsa satt vänd mot honom, gränslande Beas ansikte, hennes egna lår darrade. Elsa hade ena handen mellan Beas ben och lekte intensivt med det tunna piercing-smycket som satt i hennes klitoris, drog försiktigt i det medan hon slickade henne djupt.

Anna andades snabbare. Hon smet in framför Johan, höll sig i dörrkarmen för att inte ramla in. Johan lyfte genast upp hennes morgonrock bakifrån, drog ner sina mjukisbyxor och trängde in i sin fru ännu en gång. Han var redan hård igen. Anna stönade dämpat när han fyllde henne, kände hur hans kuk gled in i den blandning av hennes egna safter och Marcus sperma som fortfarande fanns kvar.

”Åh… Johan…” viskade hon knappt hörbart.

Inne i rummet stönade Elsa högt:

”Lasse… hon slickar så braaa… fortsätt så, Bea… lite fortare… jag vill komma…”

Bea svarade inte med ord. Hon sträckte upp armarna bakom Elsa, tog tag i hennes armar och låste dem bakom hennes rygg så att Elsa inte kunde röra sig. Sedan drog hon ner Elsas sköte hårdare mot sin mun. Hennes tunga arbetade djupare, mer intensivt – slickade och sög på de svullna läpparna och klitoris.

Lasse intensifierade sina stötar. Han stönade dovt när han kom – djupa, kraftfulla pulser medan han sprutade sin varma sperma långt in i Bea. Det drog med Bea direkt. Hon sög till hårt och ihållande runt Elsas klitoris, tungan fladdrade snabbt och intensivt. Elsa skakade våldsamt, ett högt, utdraget stön bröt ur henne när hon också kom – kroppen spänd, armarna låsta bakom ryggen, höfterna som ryckte mot Beas mun.

Det blev för mycket för Johan. Han grep tag om Annas höfter, tryckte sig djupt in i henne och fyllde henne med ännu en sats. Anna stönade dovt, knäna vek sig under henne. Hennes bäckenmuskulatur skakade och kramade honom i kraftiga kramper. Johan fick hålla upp henne med båda armarna för att de inte skulle ramla handlöst in i rummet.

De stod där i dörröppningen, andetagen tunga, kropparna darrande. Inne i sängen låg de tre andra flämtande i en trasslig hög – Bea fortfarande med Lasses kuk halvvägs inne i sig, Elsa som sakta sjönk ner över Beas ansikte, alla tre glansiga av svett och safter.

”Ett rum kvar,” viskade Anna mot Johans öra medan de stod kvar utanför gästrummet, hans kuk fortfarande halvstyv inne i henne. ”Men jag tror vi måste duscha först… kom älskling.”

Johan drog sig sakta ur henne, kysste hennes nacke och nickade. De smög tysta nerför trappan, hand i hand, morgonrocken hängande löst över Annas axlar.

Samtidigt i köket,  Marcus och Elena hade kommit ner  och stod tätt intill varandra vid köksön med varsin kopp kaffe. Marcus böjde sig mjukt fram och gav Elena en lång kärleksfull kyss. När de skiljdes åt frågade de samtidigt i mun på varandra:

”Hur var din morgon?”

De skrattade till, lågt och varmt. Elena lutade pannan mot hans bröst och svarade:

”På sätt och vis är det bra att sommaren är slut. Min kropp och fitta klarar inte av att vara så här kåt hela tiden.”

Marcus log, slog armarna om henne och kramade henne kärleksfullt.

”Jodå… och jag ska se till så du håller dig så hela vägen till jul.” Han kysste hennes tinning och tillade mjukt: ”Min älskade fru… du är helt enkelt underbar.”

Anna och Johan steg in i köket. De hälsade godmorgon med varma kramar och leenden. Anna kände hur både Marcus och Johans sperma fortfarande rann långsamt ut ur henne när hon rörde sig, och det fick henne att le inombords.

”Vi ska bara duscha lite,” sa Johan. ”Sen kommer vi och börjar fixa med frukosten.”

De fortsatte till duschen nere. Vid trappan mötte de en nyduschad Bea som kom ner med vått hår och ett lyckligt, rosigt ansikte.

”Sovit bra?” frågade hon med ett leende som sa allt.

”Väldigt,” svarade både Anna och Johan i kör och log tillbaka.

”Vi ska bara duscha lite,” upprepade Anna. ”Marcus och Elena är i köket, det finns kaffe.”

Bea nickade och fortsatte mot köket, fortfarande med det där nöjda leendet på läpparna.

I det sista rummet hade Sara vaknat. Hon vände sig mot Leo, som låg och sov tungt på rygg. Hon böjde sig ner och gav honom en mjuk, lång kyss på munnen.

”Godmorgon min älskling,” viskade hon. ”Har du drömt om mig?”

Hon lät handen söka sig nedåt under täcket. Leo grymtade lite groggy men log mot hennes läppar.

”Godmorgon min diamant… hela natten. Känn efter själv.”

Sara fångade hans kuk som redan låg och ryckte mot magen, hård och varm. Hon kramade den lätt.

”Snälla Leo… jag glömde en sak igår. Kan du ta mig, kyssa mig, älska mig och sen spruta mig full? Jag vill ha dig nu… du gör mig kåt hela jäkla tiden.”

Leo var inte sen att tillgodose hennes önskningar. Han drog henne över sig, kysste henne djupt och långsamt medan han gled in i henne. De älskade mjukt och intensivt, Saras stön dämpade mot hans hals. När han till slut kom pulserade han hårt mot hennes bakre vägg, och Sara kände hur hans varma sperma fyllde henne djupt. Hon skakade till i ett långt, nöjt stön.

De låg kvar och gosade en stund, kropparna tätt sammanflätade. Till slut viskade Leo:

”Jag måste på toa.”

”Ok,” svarade Sara och kysste honom snabbt. ”Jag ska göra det där jag glömde hos Lasse och Elsa.”

De klev ur sängen. Leo försvann mot toaletten medan Sara drog på sig en tunn morgonrock och smet iväg längs korridoren.

Hon kom fram till Lasse och Elsas dörr, knackade försiktigt och kikade in. De låg kvar och kramades mjukt efter att Bea klivit upp och gått till duschen. Elsa tittade upp och log varmt. 

“Får jag komma in?” frågar Sara.

”Gärna!” svarar Elsa lågt.

Sara steg in i rummet och lät den tunna morgonrocken glida ner från axlarna. Den föll tyst till golvet. Hon stod naken framför dem, huden fortfarande varm efter natten med Leo, Leos sperma blandad med hennes egna safter som långsamt rann ut ur henne.

Både Lasse och Elsa höjde på ögonbrynen, ögonen mörknade genast av lust och förvåning.

”Får jag krypa ner i sängen med er?” frågade Sara lågt, rösten lite blyg men full av längtan.

Elsa log varmt och lyfte på täcket.

”Kom hit, älskling.”

Sara kröp upp mellan dem. Hon la sig på rygg en stund, kände deras kroppsvärme på båda sidor. Efter en liten stund frågade hon mjukt:

”Vad tyckte ni om gårdagsnatten?”

Lasse och Elsa tittade på varandra, log och började berätta lågt – om repen, om hur det känts att se de unga bundna, om den stora gruppen på filtarna. Sara lyssnade, men efter en stund kröp det fram vad hon egentligen ville.

Hon vände sig mot Elsa, kinderna lite rosiga.

”Elsa… kommer du ihåg vad jag sa till dig igår?”

Elsa funderade ett ögonblick, sedan log hon långsamt.

”Var det att du ville slicka mig samtidigt som Lasses kuk gled in och ut ur mig?”

Sara skakade lätt på huvudet, blygt men bestämt.

”Nej… det vill jag också. Men jag menar att jag frågade om du ville smaka på min unga tonårsfitta och göra ren den noggrant med din mun efter att jag kommit och Leo sprutat i mig.”

Hon svalde, rösten blev ännu lite lägre.

”Vill du göra det… typ nu?” frågar Sara.

Elsa rodnar och nickade, ögonen mörka av lust.

”Det vill jag.”

Sara positionerade sig snabbt i en sextionia över henne. Hon sänkte sitt droppande kön mot hennes mun. Redan innan hon var helt nere kände hon först ett finger som gled längs hennes springa, sedan den mjuka, varma tungan som slickade upp blandningen av hennes och Leos safter.

”Åhh… så skönt…” stönade hon och ryckte till.

Elsas finger rörde sig nu mot hennes lilla rosett. Hon gungade mjukt in det med små, försiktiga rörelser medan tungan arbetade djupare mellan hennes blygdläppar. Sara kände hur hon arbetade med både läppar och tunga. Fingret gled djupare in i hennes stjärt och hon började massera slidväggen inifrån.

Elsa stönade dovt mot hennes fitta.

”Så fräscht och gott…”

Lasse lade sig närmare, rösten låg och snuskig medan han smekte Saras rygg och skinkor.

”Är det gott att slicka tonårsfitta, älskling? Sug på klittan… gör det ordentligt så du tar tillvara all underbar sås. Hur känns det med ett finger i hennes stjärt? Är det trångt och härligt. Njuter du av smaken av sperma så här på morgonen?”

Sara gick igång rejält på Lasses prat. Hon böjde sig fram, fångade in Lasses halvstyva kuk med handen och började sakta runka honom långsamt. Det verkade som pillret han tagit kvällen innan fortfarande hade lite effekt kvar – han blev snabbt tjock och hård igen i hennes hand.

Hon släppte honom ett ögonblick, andetagen flämtande.

”Lasse, tryck in kuken i mig medan Elsa slickar mig ren.”

Lasse kröp fram på knäna och höll ollonet mot hennes darrande öppning, pressade sig försiktigt framåt. Hon stönade högt när han gled in i henne. 

”Elsa” stönade Sara, rösten darrande, ”Slicka mig så jag kommer. Snälla, Lasse knulla mig i hårdare. Jag vill komma i Elsas mun.”

Sara skakade våldsamt ovanpå Elsa. Hennes tunga sög och fladdrade runt hennes svullna klitoris medan Lasses kuk rörde sig tungt inuti henne med djupa stötar, Alla tres stön blandades tillsammans i en enda röra av ljud, Elsa viskade snuskigt:

”Kom i henne, älskling… känn hur trång hon är, jag vill smaka när din sperma läcker ur hennes trånga fitta och sen göra ren henne från din sats också…”

Det var det som tog Sara över kanten.

”Åhh… Elsa jag kommer…” flämtade Sara.

Hon pressade sig hårdare mot hennes mun, kroppen spänd som en båge. Orgasmens vågor slog igenom henne med kraft. Hon skvätte lätt mot tungan, ett långt, darrande stön bröt ur henne medan hennes fitta kramade Lasses kuk i rytmiska kramper. Elsa sög och slickade ivrigt, tog emot allt hon gav henne.

När Sara äntligen landade sjönk hon ihop över Elsa, andetagen flämtande. Lasse drog försiktigt ut kuken och kysste henne i nacken. Elsa krånglade sig ut från under henne och kysste henne mjukt på skinkan. 

De låg stilla en stund, kropparna varma och glansiga. Till slut kravlade de sig upp, log mot varandra och drog på sig lite tunna kläder – mest för att inte chocka de andra för mycket.

På vägen nerför trappan stannade Sara utanför Leos och hennes rum. Hon öppnade dörren tyst och hämtade honom. Leo var precis klar med toaletten och log när han såg henne.

De gick ner tillsammans, hand i hand. Leo tittade nyfiket på henne.

”Var det skönt… det du glömde igår?”

Sara rodnade lite, men log brett och kramade honom hårt, tryckte ansiktet mot hans bröst.

”Ja… men jag hade aldrig kunnat göra det om jag inte haft dig.”

Hon höll honom extra länge, andades in hans doft.

”Du gör att jag vågar. Du gör att det känns tryggt… även när det är lite läskigt.”

Leo kysste hennes tinning och kramade tillbaka.

”Du är min diamant. Alltid.”

De fortsatte nerför trappan, fortfarande hand i hand, och steg in i köket där de andra redan samlats.

Marcus och Elena stod vid köksön med varsitt kaffe. Anna och Johan hade precis kommit ut från duschen, håret fortfarande fuktigt. Bea satt vid bordet med ett lyckligt leende och en kopp te. Lasse och Elsa kom strax efter Sara och Leo.

Luften i köket var varm, doftade kaffe och nybakat bröd från gårdagen. Alla tittade på varandra med små, hemliga leenden – ingen behövde säga något. De visste alla vad som hänt under natten och morgonen.

Sommaren på Fårö var verkligen på väg mot sitt slut.

Men den sista morgonen hade redan gett dem en sista, varm omfamning innan de skulle packa och åka hem.

Köket fylldes långsamt av röster och doften av nybryggt kaffe. De var nio stycken som samlats runt köksön och det stora bordet: Anna, Johan, Marcus, Elena, Bea, Lasse, Sara, Leo och Elsa. Det var en varm, lite trött men lycklig samling – kroppar som bar märken från natten, leenden som sa mer än ord.

Plötsligt tittade Anna runt och rynkade pannan.

”Vi är nio… fyra saknas fortfarande.”

Hon log mot Elsa.

”Elsa, kan du gå upp och titta till Max och Moa? De sov i tjejernas rum.”

Elsa nickade och reste sig. Sara tittade på sin mamma med ett frågande ögonkast. Anna såg det genast och log tillbaka.

”Sara, tror du inte Elsa är redo för att se vad som händer därinne efter igår?”

Sara flinade brett, kinderna rosiga.

”Jo, du har nog rätt. Det är inte mycket som är hemligt längre.”

Elsa skrattade lågt, ett varmt, förstående skratt.

”Jag klarar det. Jag har sett en del redan.”

Hon gick upp för trappan med lätta steg, morgonrocken fladdrande runt benen.

De två sista – Tom och Tina – befann sig fortfarande i bastun ute på alvaret. De hade gått dit igår kväll för att ha sin egen lilla avskedsnatt och hade inte kommit tillbaka än. Alla i köket var nyfikna, nästan lite spända av förväntan. Hur hade deras natt varit? Hade de pratat, älskat, gråtit, skrattat? 

I köket hällde Anna upp mer kaffe åt dem som ville ha. Marcus drog Elena intill sig och kysste hennes axel. Johan stod bakom Anna, handen lätt på hennes midja. Sara och Leo satt tätt tillsammans vid bordet, hans hand vilade på hennes lår under duken. Bea lutade sig mot Lasse, Hon fortfarande med det där lyckliga leendet.

De pratade lågt om den sista dagen – vad som behövde städas, vad som skulle packas, hur de skulle säga hejdå till ön. Men under orden låg den varma, nakna närheten som sommaren hade gett dem. Ingen ville riktigt släppa taget än.

Uppifrån trappan hördes snart Elsas steg igen. Hon kom ner med ett litet, road leende.

”Max och Moa… de är vakna. Men de sa att de kommer ner om en stund. De verkade… upptagna.”

Alla skrattade lågt, varmt. Ingen behövde fråga mer.

De två i bastun ute på alvaret skulle dyka upp när de var redo.

Kapitel 2 – Frukost och sista städningen

Köket hade fyllts av den varma, lite tröga morgonstämningen som bara uppstår efter en lång, intensiv natt. Kaffet doftade, brödet var rostat, och på bordet stod smör, ost, marmelad och en skål med de sista färska jordgubbarna från ön. De nio som redan satt där pratade lågt och log ofta mot varandra, fortfarande nakna under tunna morgonrockar eller shorts.

Dörren från trappan öppnades och Moa och Max kom ner. Moa var alldeles rödmosig i kinderna, ögonen glittrade av lycka och lite sömnbrist. Hon hade en kort, vit morgonrock som knappt nådde halvvägs ner på låren. När hon rörde sig öppnade sig glipan över bröstet och man såg tydliga, rosa repmärken som löpte i vackra mönster över hennes bröstkorg och fortsatte ner längs insidan av låren. Hon såg ut precis som hon var – en ung kvinna som just älskat länge och väl.

”Godmorgon,” sa hon lite andfått och log brett. ”Är vi sist?”

Sara skrattade högt, ett varmt, systerligt skratt.

”Ja… det måste ha varit stormigt däruppe. Någon var visst tvungen att sitta stadigt och hålla i en styv påle eller till och med sitta på den jättelänge.”

Moa rodnade ännu mer men log bara och slog sig ner bredvid sin syster. Max satte sig bredvid henne, kinderna också lite röda, och la en hand på hennes lår under bordet.

Anna log mot dem båda, rösten mjuk och omtänksam.

”Käka lite ni så kan ni duscha och hjälpa till sen. Ingen panik. Vi har hela dagen.”

Frukosten fortsatte lugnt och trivsamt. De pratade om småsaker – vilka saker som skulle packas, vilka som skulle lämnas kvar till nästa sommar, hur de skulle säga hejdå till Norsta Auren och alvaret. Men under orden låg den djupa, nakna närheten som sommaren hade skapat. Ingen skyndade sig.

När de ätit färdigt började städningen. Filtarna från gårdagens stora lek bars ut och hängdes upp på torklinan bakom huset för att vädra. Repen rullades ihop och lades i väskan. Bordet dukades av, diskmaskinen startades, golven sopades. Huset började långsamt se lite mer normalt ut igen, även om luften fortfarande bar spår av den heta, intima sommaren.

Plötsligt stannade Elsa mitt i en rörelse, handen med en trasa i luften.

”Småkillarna!” utbrast hon. ”Vi har glömt bort våra småkillar!”

Anna stirrade på henne ett ögonblick, sedan brast både hon och Elsa ut i ett tokskratt som fick tårarna att rinna. De skrattade så att de fick hålla i varandra.

Johan skakade på huvudet med ett leende.

”Jag åker och hämtar dem. De har säkert haft jättetrevligt hos grannarna.”

Han var precis på väg mot dörren när Elena höjde handen.

”Vänta lite… innan du åker. För min egen lilla nyfikenhet – och det här vet ni att jag går igång på – kan vi inte göra som vanligt och prata igenom gårdagen? Ni vet… vad var bra, vad var inte så bra, vad kunde vi gjort istället och så vidare.”

Hon log lite retsamt och fortsatte:

”Jag kan börja för en gång skull.”

Alla satte sig ner igen runt köksbordet. Elena tog en klunk kaffe, tittade runt på dem alla med varma, öppna ögon och började:

”För mig var det absolut starkaste att se er tre – Anna, Sara och Moa – bundna bredvid varandra. Det var så vackert, så naket och så… äkta. Att ni vågade dela det tillsammans. Det rörde mig djupt. Och när ni alla kom nästan samtidigt… det var magiskt.”

Hon log mot Johan.

”Och du, Johan… du tog både mig och Anna med en sådan trygg, stark närvaro. Det kändes otroligt.”

Elena tittade runt igen, rösten mjuk men nyfiken.

”Vad tyckte ni? Vad var det bästa för er? Och finns det något ni skulle vilja göra annorlunda nästa gång?”

Hon lutade sig fram, ögonen glittrade.

”Jag vill höra allt.”

Elena hade just avslutat sin inledning och lutade sig tillbaka med ett varmt leende. Alla satt tysta ett ögonblick, kaffekopparna i händerna, den sista morgonens ljus som föll in genom köksfönstret.

Sara lyfte handen lite, kinderna fortfarande rosiga efter frukosten.

”Vänta… du sa bara det första punkten, Elena. Du måste säga de andra också så det blir rättvist. Vad var mindre bra, vad kan vi göra bättre, och annat man vill säga.”

Elena nickade genast, log mot Sara med uppskattning.

”Du har helt rätt, älskling. Låt mig fortsätta då.”

Hon tog en liten paus, tittade runt bordet innan hon fortsatte, rösten mjuk och ärlig:

”Det som kändes mindre bra… eller rättare sagt, det jag märkte att jag saknade lite, var att vi inte riktigt hann med eftervården efter att ni tre var bundna. Ni var så vackra och utlämnade, och vi vuxna blev lite för ivriga. Jag önskar att vi hade tagit mer tid att massera er, smeka er och bara vara nära efteråt, innan vi delade upp oss i rummen. Det är viktigt att ingen känner sig lämnad efteråt, även om det kändes bra i stunden.”

Hon log lite skevt.

”Och vad vi kan göra bättre… jag tror vi ska vara ännu tydligare med att checka in under själva akten. Även om stoppordet finns så är det lätt att glömma att fråga ’hur känns det nu?’ när alla är mitt uppe i det. Speciellt när det är så många samtidigt.”

Elena lutade sig fram igen, ögonen glittrade.

”Annat jag vill säga… tack. Tack för att ni vågade. Tack för att ni lät mig vara med på det här sättet. Det har varit den mest öppna, kärleksfulla sommaren i mitt liv.”

Det blev tyst runt bordet ett ögonblick. Sedan tog Anna vid, rösten varm och lite hes.

”För mig… det bästa var att ligga bunden bredvid mina döttrar. Att känna repen på samma sätt som de, att se Saras ansikte när hon kom, att höra Moas stön. Det var så extremt förbjudet och samtidigt det mest intima vi någonsin gjort tillsammans. Jag kände mig både mamma och kvinna på samma gång, och det var… overkligt skönt.”

Hon log mot Johan.

”Det som kändes mindre bra var att jag inte riktigt hann vara nära er flickor efteråt. Jag ville hålla er, krama er, men allt gick så fort. Nästa gång vill jag att vi får ligga bundna tillsammans en stund efteråt, bara vi tre, innan männen tar över.”

Anna tittade ner i bordet, kinderna heta.

”Och annat jag vill säga… jag är så stolt över er. Över hur ni har vuxit. Över hur ni vågar älska öppet. Det gör mig både rädd och lycklig på samma gång.”

Sara tog vid nästa, rösten stadig men ögonen blanka.

”Det bästa för mig var att känna mig helt utlämnad till Leo medan mamma och Moa låg bredvid. Att veta att ni såg mig, att ni inte dömde. När han tog mig hårt i stjärten medan jag var bunden… det var precis vad jag behövde. Jag kände mig så stark, även om jag inte kunde röra mig.”

Hon log snett.

”Det som var mindre bra… jag kom så många gånger att jag nästan svimmade. Det var underbart, men jag kände mig lite yr efteråt och önskar att någon hade hållit om mig lite längre innan Leo bar upp mig. Nästa gång vill jag ha mer eftervård direkt efter.”

Sara tittade på Leo med ett varmt leende.

”Annat jag vill säga… tack för att du lyssnade på mig. För att du tog mig precis som jag bad om, men aldrig mer än jag klarade. Du gör mig trygg även när det är vilt.”

Moa drog lite i glipan på morgonrocken så att repmärkena syntes tydligare, rösten mjuk och eftertänksam.

”För mig var det bästa att känna att Max var så noggrann. Han band mig precis så hårt som jag ville, och det var precis rätt för mig. Och när han tog mig efteråt… det var så kärleksfullt. Jag kände mig älskad.”

Hon rodnade lite.

”Det som kändes mindre bra var att jag blev så känslig i brösten efter repen att det nästan gjorde ont när han sög på dem. Men jag sa inget, för jag ville inte förstöra stunden. Nästa gång lovar jag att säga till direkt.”

Moa tittade runt bordet, ögonen glansiga.

”Annat jag vill säga… tack för att ni inte gjorde det till något konstigt. Att det kändes naturligt att vara bunden bredvid mamma och Sara. Det har förändrat hur jag ser på mig själv.”

De fortsatte runt bordet. Leo, Max, Johan, Marcus, Lasse, Bea och Elsa delade också sina tankar – både det som varit magiskt och det som kunde bli ännu bättre. Orden var ärliga, varma och ibland lite generade, men alltid fyllda av kärlek.

När alla hade talat blev det tyst en stund. Anna lyfte sitt kaffe och log mot dem alla.

”Då vet vi. Nästa sommar… gör vi det ännu bättre.”

Utanför fönstret sken solen över alvaret. Inne i köket satt de elva – snart tretton när de två sista kom in från bastun – och kände att sommaren inte riktigt var slut än.

Alla plockade och städade. Det var en lugn, varm rörelse genom huset – fönster öppnades, sängar bäddades av, handdukar hängdes upp, köksbänkar torkades av. Marcus, Elena och Leo hjälpte till trots att de egentligen borde packa ihop Leos saker för hemresan. Elena ville vara kvar tills Tom och Tina kom tillbaka och berättade hur deras bastunatt hade varit. Hon sa det med ett litet leende: ”Jag vill höra allt innan vi åker.”

Ibland smet Sara iväg med Leo. De försvann bara någon minut eller tio, kom tillbaka med rodnande kinder och lite andfådda leenden. De ville ha lite sista tid tillsammans här på Fårö, även om de visste att de skulle träffas hemma också. Men det var inte exakt samma sak. Här var ön, havet och friheten fortfarande runt dem.

Moa och Max gjorde likadant. De smög ut bakom huset, kom tillbaka med gräs i håret och Moas morgonrock lite snett. Ingen kommenterade det. Alla förstod.

Johan och Lasse tog ansvar för packandet av bilarna. Väskor bars ut, takboxen fylldes, barnens leksaker och badhanddukar sorterades. Det började bli klart. Nu behövde de bara få hem småkillarna.

”Jag åker och hämtar dem hos grannen,” sa Johan och tog bilnycklarna.

Just då hörde de cyklarna längs grusvägen. Två lyckliga själar, nästan nakna, kom cyklade mot huset – Tom och Tina. Tina satt framåtlutad över styret, håret rufsigt, ett brett leende över hela ansiktet. Tom trampade bredvid henne, också han med bara badbyxor och ett generat flin.

Bea ropade glatt från trappan:

”Välkomna tillbaka! Vi hoppas ni haft trevligt!”

Tom klev fort av cykeln och hjälpte Tina ner. Hon grimaserade lite när hon satte fötterna i marken, men skrattade samtidigt – ett långt, varmt skratt som fick alla att titta.

Alla undrade vad som hänt. Tina skrattade bara ännu mer. Tom rodnade och skämdes lite.

”Tom, du får berätta,” sa Tina mellan skratten. ”Det var ditt fel.”

Tom krånglade lite, kliade sig i nacken.

”Jo… det blev lite vilt imorse. Vi gjorde något och det var fantastiskt skönt.” Han tittade på Tina som nickade ivrigt. ”Men sen halkade jag… och drog med mig Tina. Så nu säger hon att jag har knullat sönder henne. Det kan vara så att jag måste ta med henne in och kolla sanningshalten i den anklagelsen. Är det ok eller är allt färdigpackat?”

Alla skrattade. Anna viftade med handen.

”Gå in ni. Kolla noga. Vi har tid.”

Efter en lång stund kom de ut igen, hållande varandra i händerna. De var ny-duschade, fräscha, med lyckliga ansikten och lite svullna läppar.

Tom log stort och sa:

”För det första: det var en falsk anklagelse. Hon är inte trasig. Hon fungerar fortfarande perfekt. Lite stel på vissa ställen men lycklig, säger hon.”

Tina nickade och kysste honom snabbt.

”För det andra: jag tänker inte lämna tillbaka henne så jag tar med henne hem till mig. Om hon vill alltså.”

Tina nickade igen, kysste honom längre den här gången.

”För det tredje: vilken jävla erotisk bastu ni har. Man blir ju som kaniner där.”

Han flinade stort.

Sen, efter en stund, fyllde han i:

”Nu ska jag packa vår bil också så vi kan röra oss mot Lärbro. Vi behöver förbereda oss för vår resa hem till stan imorgon.”

Alla hjälpte till att lasta Toms och Tinas saker. Det blev en sista, varm kramrunda i gruset. Småkillarna kom snart hem med Johan, fulla av historier från grannens barn, och huset började kännas tomt och redo för vinterdvalan.

Marcus, Elena och Leo lämnade samtidigt som Tom, Tina och Bea. Det blev världens kram- och gråtkalas.

Sara bröt ihop först. Hon kastade sig om halsen på Elena, sedan på Marcus, och till sist på Leo. Tårarna rann fritt nerför kinderna.

”Jag vill inte att ni åker…” snyftade hon. ”Det känns som att allt tar slut nu.”

Moa stod bredvid och höll om sin lillasyster, strök henne över ryggen med lugna, tröstande rörelser. Moas egna ögon var blanka, men hon försökte vara den starka.

”Det är inte slut, Sara. Det är bara… en paus. Vi ses snart igen. Det har vi lovat varandra.”

Leo höll Sara extra länge. Han viskade mot hennes hår:

”Du är min diamant. Inget ändras. Vi ses hemma. Och nästa sommar… då är vi här igen. Alla tillsammans.”

Elena kramade både systrarna, kind mot kind.

”Ni har varit mina flickor i sommar. Det glömmer jag aldrig. Och vi ses snart på fastlandet. Det lovar jag.”

Marcus gav både Moa och Sara en lång, varm kram. Han såg på dem med den där trygga, lite sträva blicken.

”Ni är starka. Ni är vackra. Och ni är älskade. Kom ihåg det.”

Tom och Tina stod lite vid sidan om, men när det blev deras tur att säga hejdå grät även Tina tyst. Bea höll om dem båda, rösten tjock:

”Tack för att ni lät mig vara med. Det här har varit… det finaste jag varit med om.”

De stora kramarna fortsatte. Armar flätades, kinder trycktes mot varandra, tårar blandades. Småkillarna stod och tittade lite förvirrat på alltihop, men kände att något viktigt höll på att hända.

Till sist kom de överens, precis som de gjort hela sommaren – öppet, ärligt och utan skam.

”Vi träffas på fastlandet så fort tillfälle ges,” sa Elena och torkade en tår. ”Inga långa avstånd. Inga hemligheter. Vi håller kontakten. Alla.”

Sara nickade mot Leos bröst, rösten fortfarande grumlig av gråt.

”Lovas?”

”Lovas,” svarade Leo och kysste hennes panna.

Bilarna startade en efter en. Dörrar slog igen. Fönstren rullades ner för sista vinkningarna.

När de körde iväg längs grusvägen stod Anna, Johan, Moa, Sara och de små kvar och vinkade tills de sista baklyktorna försvann bakom tallarna.

Det blev tyst på grusplanen.

Anna drog ett djupt andetag, la armarna om sina döttrar och drog dem intill sig.

”Kom… nu åker vi hem. Men vi tar med oss allt det här.”

Moa lutade huvudet mot mammas axel. Sara torkade tårarna med baksidan av handen.

Sommaren på Fårö var slut.

Men den hade lämnat spår i dem alla – i hud, i hjärta och i de löften de burit med sig hem.

Kapitel 3 – Dags att låsa för säsongen

De låste huset tillsammans, en sista gång.

Johan vred om nyckeln i den tunga ytterdörren medan Anna stod bredvid och höll i den gamla järnringen som alltid hängde där. Moa och Sara stod tysta en bit bort, småkillarna sprang runt i gruset och sparkade i småstenar. Ingen sa särskilt mycket. Det var som om ön själv höll andan.

När låset klickade till kändes det som ett litet, dovt farväl.

Bilarna rullade långsamt ut från grusplanen. Båda familjerna åkte den trista sista sträckan söderut mot Visby och färjan. De skulle ta den fyra-färjan, så det fanns tid att fika i Visby innan de körde ner till hamnen.

Men redan efter några kilometer lutade sig Sara fram från baksätet, rösten tyst och lite hes:

”Kan vi inte åka förbi Marcus, Elena och Leo först? Det är lätt att hitta dit… då kan jag få en liten kram till.”

Hon sa det sista så tyst att bara Moa hörde. Moa tog hennes hand och kramade den hårt.

Anna tittade på Johan. Han nickade. Anna skrev snabbt ett SMS till Elena. Svaret kom nästan genast med ett hjärta.

De svängde av stora vägen och körde den smala vägen mot det vita huset. När de närmade sig var klockan bara strax efter tolv. Sara och Moa satt först tysta, men sedan började de titta på varandra. De kände igen landskapet – den vita stenkyrkan i fjärran, den krokiga tallen, den lilla grusvägen som svängde ner mot huset.

När de såg det vita huset med de blå fönsterfodren förstod de precis var de var.

Marcus stod redan på trappan och vinkade. Elena kom ut strax efter med Leo vid sin sida. Anton sprang glatt emot dem.

När bilarna stannat klev alla ur. Det blev nya kramar – långa, tysta, lite sorgsna. Sara höll sig extra länge i Leos famn, ansiktet gömt mot hans hals.

Marcus tittade på Johan med ett litet leende.

”Vill du ha en rundtur innan ni åker vidare? Det går fort.”

Johan nickade. De två männen försvann mot verkstaden.

Elena tog genast tag i Annas hand.

”Du kan få en rundtur av mig. Men jag tror det är bäst om du kan få tjejerna och Leo att underhålla Anton en stund… om du vill förstås.”

Anna nickade. Moa och Sara förstod direkt och tog med sig Leo och lillebror ut på gräsmattan för att leka.

Elena drog med sig Anna in i huset. Så fort dörren stängts bakom dem tryckte hon upp Anna mot väggen, stoppade in händerna under hennes tröja och kramade hennes bröst hårt. Hon kysste henne så intensivt att Anna stönade rakt in i hennes mun.

”Fan, jag kommer sakna dig så mycket,” viskade Elena mellan kyssarna. ”Du anar inte.”

Anna svarade direkt. Hon tog tag i Elenas rumpa och drog henne hårt mot sig. De stod och hånglade en bra stund – kysstes, stönade, händer under kläder, kroppar som pressades mot varandra. Till slut lyckades de släppa varandra, andetagen tunga.

Elena log lite retsamt.

”Vill du se vårt hemliga rum? Jag är rätt säker att Marcus redan har visat Johan dit – det är snabbaste vägen till verkstaden.”

Hon tog Anna i handen och ledde henne genom huset, ut till den gamla ladan. Där inne drog hon undan ett draperi.

Träkorset stod där, precis som Sara beskrivit det. Den mjuka upphöjda schäslongen med ryggstöd – perfekt att ligga över och bli bakbunden och knullad. Den lilla träbocken med arm- och benstöd där man kunde spännas fast. Fästen för vibratorer. Och på väggen – mjuka och hårda piskor i prydlig rad.

”De flesta är mest för show,” sa Elena och drog med fingret längs en av de mjukare piskorna. ”Det gör alldeles för ont med de hårda. Men det ser snyggt ut, tycker du inte det?”

Anna nickade, andetagen fortfarande lite ojämna.

Elena log hemlighetsfullt och gick fram till en liten hylla vid väggen. Hon lyfte upp två små, blanka metalltyngder som hängde i tunna kedjor med mjuka klämmor.

”De här provade Sara,” sa hon lågt. ”Hon tyckte det var… intressant.”

Anna tittade förvirrat på tyngderna.

”Hur menar du?”

Elena log ömt och sträckte ut handen.

”Kom. Dra upp din tröja så jag kommer åt att frigöra dina bröst. Lägg dig över ryggstödet här… med brösten utanför.”

Anna tvekade bara ett ögonblick. Hon drog upp tröjan och bh:n, la sig fram över den mjuka, upphöjda schäslongen så att hennes bröst hängde fritt på andra sidan. Elena ställde sig bakom henne, böjde sig ner och kysste henne mjukt i nacken. Hennes läppar var varma, andetagen redan lite snabbare.

Hon tog den första vikten, öppnade klämman försiktigt och fäste den runt Annas vänstra bröstvårta. Anna flämtade till när det kalla metallen bet tag. Elena gjorde samma sak med den högra. Tyngderna hängde tungt och drog ner bröstvårtorna.

Sedan klingade Elena lätt med ett knäpp av nageln mot den ena vikten.

”Känner du vikten?”

Anna andades ut i en stönande suck. Det var en skarp, pulserande känsla – inte riktigt smärta, men en intensiv dragning som spred sig rakt ner i magen.

Plötsligt trollade Elena fram ett ridspö från ingenstans. Det långa, smala lädret gled långsamt mellan Annas bröst, ner över ryggen, längs ryggraden. Anna darrade.

Utan förvarning kom rappet – ett skarpt, snett slag rakt över den spända stjärten.

”Förstår du vad jag menar?” viskade Elena.

Anna stönade högt, kroppen ryckte till. Det brände till, men värmen som spred sig var omedelbar och djup.

Elena tog loss den ena vikten. När hon skulle ta den andra grep Anna tag i hennes handled.

”Elena… snälla… en gång till med ridspöet.”

Anna böjde sig fram mer, sträckte ut ryggen och väntade. Elena log, drog spöet långsamt över huden igen – och sedan kom rappet, lite hårdare den här gången. Anna stönade högt, ett djupt, rått ljud som ekade i ladan.

Elena lät spöet glida ner i Annas skrev, gned det långsamt mot de svullna blygdläpparna, trummade mot klitoris. Sedan kom ännu ett rapp på skinkan. Anna skakade.

Elena böjde sig fram, kysste henne mjukt i nacken och viskade:

”Du kanske vill komma hit själv en helg?”

Anna andades flämtande, kinden mot det mjuka lädret på schäslongen. Hon kände tyngderna dra i bröstvårtorna, värmen från rappen på stjärten, Elenas kropp tätt bakom sig.

”Ja…” viskade hon. ”Det vill jag. Mycket.”

De lämnade det vita huset efter en sista, lång kramrunda. Anton sprang runt benen på alla, glad och ovetande om hur tung stunden egentligen var. Till slut satte sig alla i bilen. Dörrar slog igen. Motorn startade.

Anna vinkade genom rutan tills det vita huset försvann bakom tallarna. Ingen sa särskilt mycket på den första sträckan. Sara satt tyst i baksätet, tittade ut genom fönstret med blanka ögon. Moa höll hennes hand.

”Du kommer se Leo på måndag,” sa Moa mjukt och strök en tår från Saras kind. ”Du tar bara pendeln i fyrtiofem minuter, sen är du hemma hos honom. Tänk på mig… jag måste åka tåg ända till Uppsala. Det är ju svinlångt.”

Johan fyllde i från framsätet, rösten varm och tröstande:

”Det tar faktiskt inte mer än fyrtiofem minuter från centralen det heller, så ni har lika långt. Det kommer bli bra. Både Leo och Max är välkomna till oss också. När ni vill.”

Sara sniffade till, log lite genom tårarna och kramade Moas hand hårdare.

”Tack… det hjälper.”

Den andra bilen med Lasse, Elsa, Max och Kalle hade redan kommit fram till hamnen och väntade på dem. De stod utanför bilen och vinkade när de såg Johans bil närma sig.

När de kom fram så körde de in i färjeterminalens bilkö och klev ur, nu måste de vänta tills de fick köra på innan de fick komma in i båten, det här var den tråkigaste delen. Anna drog Moa och Sara intill sig, en arm runt varje dotter.

”Kom nu… nu åker vi hem.”

De körde ombord på färjan tillsammans. När de parkerat och gått och letat reda på sina stolar så gick de ut på däck och tittade, de såg Visby och Gotland försvinna bakom sig, men de visste att de tog med sig alla minnena därifrån.

Ingen sa något på en lång stund.

Havet låg blankt och stilla under sensommarhimlen. Färjan gungade mjukt. Sommaren på Fårö var verkligen slut.

De gick in och satte sig i sina stolar

De små hade hittat ett lekrum de kunde vara i, Moa och Sara och Max hade gått in för att titta på en film tillsammans, hand i hand, som om de behövde hålla fast vid varandra lite extra just nu.

När det blivit tyst runt dem lutade sig Johan närmare, rösten låg och varm.

”När ni var inne… visade Elena dig deras ombyggda ladugård?”

Anna nickade långsamt. Hon tittade ut över vattnet en stund innan hon svarade, som om hon samlade orden.

”Ja… hon visade mig allt. Det är otroligt. Taket är högt, bjälkarna är kvar, men golvet är mjukt med tjocka mattor. Det hänger rep från taket, och det finns en hel vägg med… saker. Hon kallade det ’lekrummet’.”

Hon sänkte rösten ännu mer, nästan till en viskning.

”Hon hängde vikter i mina bröstvårtor. Små, tunga metallvikter som drog ner dem. Det gjorde ont… men på ett sätt som fick det att pirra ända ner i fittan. Sen trollade hon fram ett ridspö. Hon smiskade mig. Inte hårt, men… precis lagom. Varje slag fick brösten att gunga lite  så att vikterna drog ännu mer. Jag stod där med armarna över huvudet och… jag kom nästan bara av det. Utan att hon ens rörde vid min fitta.”

Anna rodnade djupt, men hon fortsatte ändå, rösten både generad och upphetsad.

”Johan… det är nåt fel på mig. Jag är kåt hela tiden. Jag känner att jag blir blöt för minsta lilla. En blick, ett ord, ett minne… och jag är genomvåt. Men det är så förbannat skönt samtidigt.”

Hon vände huvudet och tittade på honom, ögonen mörka.

”Vad visade Marcus dig?”

Johan log lite snett, kinderna också varma. Han strök med tummen över hennes handrygg under filten.

”Han visade mig lekrummet också. Det finns en bock där man kan spänna fast någon. Han visade mig hur man använder rep för att hålla benen isär medan man… arbetar. Sen tog han fram en liten läderpiska och visade hur man kan använda den på insidan av låren utan att det blir märken. Han sa att Elena älskar det när han gör det precis innan han tar henne bakifrån.”

Han lutade sig närmare, läpparna mot hennes öra.

”Jag stod där och tänkte på dig hela tiden. På hur du såg ut igår när du låg bunden bredvid flickorna. Hur dina bröst svällde under repen. Hur du stönade när jag kramade dem.”

Anna andades djupare. Hon tryckte benen mot varandra under filten, kände hur hon blev blöt igen bara av hans ord.

”Jag vill ha det hemma också,” viskade hon. ”Inte hela tiden… men ibland. Att du binder mig. Att du tar dig tid. Att du gör mig kåt tills jag ber om det.”

Johan kysste hennes tinning, handen gled upp under filten och la sig varmt på hennes lår.

De två familjerna satt tysta tillsammans på färjan och fördrev tiden tills de äntligen fick köra av båten i Nynäshamn. Det blev en sista, lång omfamning på kajen. Kramar som ville räcka hela vägen till nästa sommar. Sara grät lite igen, Moa höll om henne. Sedan vinkade de av varandra och körde hemåt i lugn och ro – den ena familjen mot Sollentuna, den andra mot Bandhagen.

När de äntligen svängde in på den välbekanta uppfarten i Sollentuna kändes det både skönt och tomt. Huset doftade precis som det skulle: lite damm, tvättmedel och den svaga doften av Annas parfym som alltid hängde kvar. De hjälptes åt att packa upp väskorna, bära in allt i hallen, sortera smutstvätten. Sedan sjönk de bara ihop i vardagsrummet, helt slut, som om luften gått ur dem alla.

Imorgon var en dag att vila upp sig, tvätta och välja kläder till jobb och skola på måndag.

Moa satt i soffan med mobilen i handen. Hon ringde Max. Han svarade på första signalen.

”Hej… vi är hemma nu,” sa hon lågt. ”Du åker inte upp till Uppsala förrän om en vecka, va? Min skola börjar också då. Kan du inte komma och hälsa på en stund imorgon? Om du vill förstås.”

Max svarade utan tvekan, rösten varm.

”Du tror väl inte du blir av med mig bara för att vi kommit hem, jag kommer. Det vill jag verkligen!”

Moa log mot telefonen, kinderna lite rosiga.

Sara smet in i sitt rum, stängde dörren och ringde Leo. Hon ville bara höra hans röst.

”Vi är hemma igen,” viskade hon. ”Ring mig när du är på fastlandet igen så kan vi bestämma något.”

De babblade sedan en lång stund om allt och ingenting – om färjan, om hur tomt det kändes, om hur de redan längtade efter att ses. När de till slut lade på låg Sara kvar i sängen med telefonen mot bröstet och log.

Anna satt i köket och skickade ett SMS till Elena:

”Vi är hemma nu. Tackar en miljon gånger för allt. Önskar att ni kunde komma och hälsa på snart, om än bara för en helg. Kram från oss alla.”

Precis när Sara gått och lagt sig hörde hon mobilen vibrera. Hon öppnade WhatsApp. Det var Leo.

Hon skrev snabbt:

”Är du vaken?”

Efter tre sekunder kom svaret:

”Ja… men jag saknar dig.”

Sara log, hjärtat slog fortare i bröstet. En varm ilning spred sig genom hela kroppen. Hon låg på rygg i sängen, drog långsamt ner trosan längs låren och sparkade av sig den. Hon särade på benen, kände den svala luften mot sin redan fuktiga, svullna hud. Hon sträckte sig efter den lilla, diskreta vibratorn i nattygsbordslådan, startade den och kände hur den började pulsera mjukt i hennes hand.

Hon höll telefonen i ena handen, vinklade den så att kameran fångade allt. Med den andra handen förde hon vibratorn mot sitt kön. Hon började långsamt, lät den vibrera mot de yttre läpparna, sedan upp över den känsliga klitoris. Ett mjukt, omedvetet stön slapp ur henne – lågt och len, fyllt av längtan.

Hon filmade hur vibratorn cirklade runt den svullna knoppen, hur hon tryckte den lite hårdare mot sig, hur hennes höfter lyftes mot den av sig själva. Hennes andetag blev tyngre, stönen djupare. Hon kände hur fittan blev blötare, hur värmen spred sig i underlivet.

“Leo… jag önskar att det var din tunga… din hand… din kuk…” viskade hon mot mobilen.

Hon blev djärvare. Hon förde vibratorn lite längre ner och pressade den mot öppningen, lät den vibrera där innan hon förde den tillbaka upp till klitoris. Hennes stön blev högre, mer desperata. Hon särade benen ännu mer, kameran fångade allt – de glansiga läpparna, den pulserande knoppen, hur hennes lår darrade.

Till slut kunde hon inte hålla sig längre. Hon tryckte vibratorn hårt mot klitoris, cirklade snabbt och bestämt medan hon tänkte på Leo – på hur han skulle titta på videon, hur han skulle bli hård av att se henne. Orgasmens våg byggdes upp snabbt, djupt inifrån.

”Åh… Leo…” stönade hon högt, rösten bruten.

Hon kom med ett långt, darrande skrik. Kroppen spändes, höfterna ryckte okontrollerat medan den intensiva, skälvande njutningen sköljde genom henne. Fittan pulserade synligt, en liten ström av safter rann ut över hennes fingrar. Hon fortsatte filma, ville att han skulle se allt – hur hon skakade, hur hon pressade vibratorn mot sig tills varje liten eftervåg hade runnit ut.

Till slut sjönk hon tillbaka mot kudden, andfådd och rosig. Hon stoppade inspelningen, tittade på den korta videon en gång och log belåtet. Den var rå, intim och full av längtan.

Hon skickade den med texten:

”Var det en fin film? Eller du kanske hellre vill hålla den själv?” retades hon.

Leos svar kom nästan direkt – ett hjärta, en eld-emoji och tre punkter som tydde på att han redan tittade.

Sara log brett, hjärtat slog fortfarande fort. Hon skrev tillbaka:

”Jag längtar efter dig…”

”Sov gott min älskling så pratar vi mer imorgon. Puss.”

Hon la ifrån sig telefonen, drog täcket över sig och somnade med ett litet, lyckligt leende på läpparna.

I det stora sovrummet låg Anna och Johan tysta bredvid varandra. Johan strök henne över armen.

”Det känns tomt nu,” viskade han.

”Ja… men det är inte slut,” svarade Anna och la huvudet mot hans axel. ”Det är bara början på något nytt.”

Utanför fönstret låg förorten stilla i sensommarkvällen. Inne i huset sov de alla med minnen av saltvatten, repmärken, stön och den djupa närhet som Fårö hade gett dem.