Rävarna (Att se men inte höra) Del 2

Kapitel 2
***
Vi sitter i bilen och är på väg till planet, vi stannade en vecka i USA. Det blev den bästa veckan jag upplevt här, Clara tar fram sin telefon och svarar. Jag tittar på henne och hon tittar på mig, hon tecknar Isabell. Jag nickar, jag tittar ut genom fönstret, jag tror att min mor hade varit stolt över mig hur jag löst problemet med släkten
– Vad skulle du säga om att tillbringa att par dagar i Karibien?
– Jovisst, prata med Jean
Hon ler och lutar sig mot mig och pussar mig, jag ser att hon pratar med Jean och han nickar, hon pratar i telefonen igen. Hon lägger på och tittar på mig
– De väntar på oss, vi ska till S.t Batz deras Ö eller land. Jag vet inte
– Det är den Ö de fick för att de hjälpte drottningen när någon släkting till henne spårade ut. Det blev ett fasligt liv
– Där ser man, du kanske ska fortsätta ditt berättande
– Javisst
Vi kommer fram till flygplatsen, vi bär ombord våra väskor och vi sätter oss på planet. Jean pratar med piloten och han nickar. Vi spänner fast oss och planet lättar. Jag fortsätter min berättelse om hennes barndomsvänner och deras familj.
Vi tittar ut genom fönstret när piloten går inför landning på ön. Clara tittar på mig och vi reser oss när planet landat, vi tar våra väskor och går av planet. Det står ett par golfbilar och väntar på oss
– Välkomna till S.t Batz
– Tack
– Om ni sätter era väskor där så ser vi till att de kommer till er bungalow
– Tack
– Sen så kan ni sätta er i bilarna där så kör de er till komplexet
– Tack
Vi sätter oss i bilarna och de kör iväg, vi kommer fram till en huvudbyggnad och vi går uppför en trappa. Vi går in genom dörrarna och en kvinna möter oss
– Välkomna till S.t Batz ni två kommer bo i bungalow nummer 12 och du monsieur kommer att bo i bungalow nummer 8
– Tack, om ni går igenom dörrarna där så kommer ni till matsalen, där är mat tillgänglig dygnet runt och andra förfriskningar
– Tack
Vi tittar på varandra och går igenom dörrarna in i matsalen, vi går igenom den och kommer ut på ett stort träddäck. Här finns det bord och stolar, solsängar och parasoller. Vi tittar på stranden och ser bungalowsen, vi går nerför terrassen och går ner på stranden och vi går emot vår bungalow.
Vi kommer fram och jag öppnar dörren, vi går in och våra väskor står vid sängen. Vi går fram till dem och öppnar dem, jag klär av mig och tar på mig ett par shorts. Clara klär av sig sina kläder och tar på sig en bikini. Vi tittar på varandra och vi går ut från bungalowen och går ner till strandkanten. Jag känner kittlingarna konstant
– Har du tränat mer?
Jag vänder mig åt sidan sträcker ut min hand, jag känner vargens nos mot mina fingrar
– Du får också träna mer
En annan varg kommer fram, jag sträcker ner min andra hand och den luktar på min hand. Jag sätter mig på huk och klappar dem, Clara gör som jag
– Jag ser hennes läppar röra sig, hej Polar det var ett tag sedan
Vargen slickar henne i ansiktet
– Morgondis, är Hope här?
Vargen tittar mot komplexet
– Är de därinne?
Vargen nickar, vargarna slickar oss i ansiktet och sen så går de iväg
– Du känner dem?
– Ja Polar är familjens varg, Morgondis är någon släkting eller väns
– Där ser man
Vi sätter oss vid strandkanten, Jean kommer ut och ställer sig en bit ifrån oss, han tittar sig runt området, han tecknar
– Vi är inte ensamma
– Nej jag vet, här är ett tjugotal vakter. De är duktiga så du kan nog passa på att slappna av lite
– Inte en chans sir, jag har slappnat av en gång. Det gör jag aldrig mer
– Du väljer själv
– Tack sir
Jag vänder mig mot havet, jag tecknar
– Bada?
– Javisst
Vi reser oss och går ut i vattnet och vi dyker under ytan och vi simmar runt en stund. Hon slår benen runt mig och kysser mig, jag vänder huvudet mot komplexet, jag ser dem komma gående nerför terrassen och ner på stranden, vi simmar intill stranden och går upp på stranden
– Tack för inbjudan
– Varsågoda, välkomna till S.t Batz
– Tack, här är väldigt vackert
– Tack, vi ber om ursäkt att vi inte tog emot er. Men vi fick avhandla lite familjeaffärer
– På tal om det, tack för hjälpen
– Ingen fara, tack själv för hjälpen med tavlan och de där galningarna i Afrika
– Ingen fara, det är det vi finns till för
– Det var förvisso er vi diskuterade därnere
– Jaså?
– De där knarkbaronerna är mer än lovligt galna
– Det kan jag tänka mig
– De blev akut fattiga
– Ja jag vet, jag tömde deras konton. De har inte en krona kvar
– Så det var du? Vår bankir blev väldigt förvånad när pengarna bara försvann framför hans ögon
– Det kan jag tänka mig
– De blev ännu galnare när deras datasystem rasade
– Ja jag vet, jag gjorde det med. Jag skickade ett mejl, tomten läste det och klickade på filen som jag skickade med. Man ska inte klicka på porrlänkar, men de tillhör inte intelligensreserven
– Haha, ja de blev väldigt överraskade, men i alla fall FBI tackade för de filer du skickade till dem, de kan låsa in dem för alltid
– Så bra
– Så vi kom dit och behövde inte göra något
– Jaså? Oj det trodde jag inte att det skulle vara så effektivt
– Så vi kunde åka hit och fira lite semester
– Så bra
– Ja så vi tänkte att vi kunde bjuda in er med
– För att ta oss i örat?
– Haha nej faktiskt inte tvärtom
– Jaså?
– Vi ville tacka för att vi fick möjligheten att ta hand om ett av de största svinen som gått på denna planeten
– Jaha vem då?
– Den ene av de där knarkbaronernas anställda, han var en elak jäkel
– Vem av dem, de är rätt galna allihop
– Ja men han var inte en av dem på det viset
– Vem var han då?
– Mannen som låg bakom mordet på bl.a. dina föräldrar
Jag tittar på dem, jag sätter mig på huk i sanden och gömmer mitt ansikte i mina händer, jag tar ett djupt andetag. Jag reser mig och torkar bort mina tårar från kinderna
– Är han här?
– Nej, han är på samma plats som Frank
– Vem var han?
– En väldigt komplex person, som levt väldigt länge. Han var en gammal nazist som var officer i SS
– En satans nazist
– Ja, värre än de flesta
– Förlåt, det var inte meningen att svära
– Ska vi gå upp på terrassen
– Javisst
Vi följer efter dem upp på terrassen och vi sätter oss under en markis och de frågar om vi vill ha dricka, vi tackar ja och två i familjen går in i matsalen och hämtar dricka
– I början av nittiotalet så fick vi ett tips om tåg som nazisterna hade gömt, på dessa tågvagnar så skulle det finnas en väldigt speciell tavla av Da Vinci som föreställde Mona – Lisa i vad vi kan kalla en ekivoke position. Eller hur vi ska säga
– Ni skulle se Michaels konst
– Jaså?
– Jag har Utamaro hemma, jag har hela serien. Jag ropade in den siste på den auktionen där vi hämtade Da Vinci tavlan
– Så det är du som har dem
– Ja, jag har en del till av honom
– Är du intresserad av att sälja?
– Nej inte än
– Synd, ändrar du dig så hör av dig
– Javisst, förresten jag gjorde ett riktigt klipp i somras
– Jaså?
– Jag köpte ett av tre exemplar av En Geishas Kuddprat
– Jaså? Vad fick du ge för den?
– Tvåtusen kronor
– Förlåt
– Ja så är det
– Ni kan kanske tala konst senare?
– Förlåt hjärtat
Niklas ler mot sin fru
– I alla fall, när vi gav oss ut på vår skattjakt så kom vi så småningom honom på spåren. Men han gled genom fingrarna, vi fick annat att göra som var viktigare än att leta efter honom. Krönikörernas dotter som var den som ledde vår skattjakt skickade uppdraget till Räven, tyvärr utan att fråga oss först. Hon blev blind av vad vi hittade och det var inte lite
– Historien som kunde kullkastat hela den katolska kyrkan?
De tittar skarpt på mig
– Vi har våra källor precis som ni, för mig var det, det största fyndet. Och det jag beundrar er mest för. Att ni inte avslöjade vad ni hittade i det pansartåget, resten av det ni hittade var bara om man får säga så konst. Om man inte räknar den där boken. Men snälla fortsätt, hon bad min far om hjälp. Han åtog sig uppdraget fast att min mor sa nej
– Ja han gjorde det, han kunde inte motstå frestelsen.
– Han övertalade min mor, det är våra fruar som väljer uppdragen. Det är våra fruar som bestämmer punkt
– Hur lyckades han med att övertala henne?
– Hm, utmaningen. De två gjorde en hel del saker som det fortfarande pratas om, den tavlan skulle inte gå att stjäla, de lyckades. De lyckades så väl att det tog den mannen ett par år innan han insåg att det var borta, sen tog det ett par år till innan han fick tag på oss. Genom farbror Frank, det var han som berättade för honom. Efter att han blivit tvingad, eller övertygad av sin fru, för att min far inte ville ligga med henne. Men de stal tavlan, ni fick den
– Ja och den mannen fann er och vi fortsatte jaga honom, men han slank alltid mellan fingrarna på oss. Fram till häromdagen, när vi fann honom sittandes på en taverna i Mexiko, han bara satt där när vi gick förbi och vi tog honom. Hade inte du bett oss om hjälp så hade vi inte hittat honom
– Tavernan heter el sombrero
– Ja
– Han satt vid ett bord nära utgången, han drack en espresso. Han var klädd i en vit kostym med vit skjorta, röd slips och svarta skor. Nu blir den kombinationen tydlig för mig
– Ja, med tanke på vem han var och vad han gjorde under kriget så ja. Men du visste att han skulle vara där? Hur visste du det
– När jag hackade den mannens dator så fick jag reda på en massa saker, en av de sakerna jag hittade där var hans namn, hans klädsel och en tid för ett möte och namnet på tavernan
– Så de hade bestämt möte med honom
– Ja enligt mannens kalender, han den där knarkbaronen
– Jag undrar vad de ville med honom, han har väldigt många strängar på sin lyra.
– Ni kan ju alltid fråga honom. Men mina föräldrar och er kusin och den sörjan? Varför dödade han mina föräldrar, var det för att han inte kom åt er? Eller trodde han att mina föräldrar hade den? Eller?
– Stolthet, de förnedrade honom när de lyckades med sin stöt. Det var så enkelt eller svårt. De sårade hans stolthet
– Vad vill ni ha hjälp med?
– Förlåt
– Hoppar jag? Jag är döv men inte dum, ni vill veta hur min mor och far tog sig in i hans bunker i berget. Det ska vara omöjligt men de klarade det, nu vill ni veta hur de gjorde. Vad finns därinne som ni vill ha? Som ni inte visste fanns där när mina föräldrar bröt sig in där. Vad finns där?
– Lorentina sa att du är intelligent
– Ja just det, hon pratade om något som heter husens spel. Vad är det? Hon sa att jag spelade det som om jag var född till det, hon jämförde mig med er
– Ja hon sa det också, hon sa att det var som att uppleva oss som unga
– Jag får tacka för berömmet, men för att återgå till er fråga om vi hjälper er. Det är inte mig ni ska fråga
– Jaså?
– Det är min fru
– Har ni något för mig att gå på? Clara tittar på dem
– Javisst
– Får jag se?
Niklas tar fram en mapp, jag tittar på honom
– Touche?
– Haha, ja
– Vadå hjärtat?
– Det är mina föräldrars mapp, får jag fråga hur ni fick tag i den?
– De gav oss den
– Jaså?
– Det skulle inte finnas bevis för att de hade varit där
Clara sitter och läser igenom den, jag lutar mig över den jag med. Vi tittar på bilderna läser deras anteckningar och. Vi tittar på varandra och ler, vi läser vidare och vi ler ännu större
– Vi gör det, Jean
– Ja sir
– Vill du ringa konstruktören och be honom skicka D 512 till Innsbruck, sakerna ska vara på vanliga platsen om tre dagar, min mors dräkt ska vara efter Claras specifikationer
– Ja sir
– Tack Jean, vi åker i morgon
– Ja sir
Jag tittar på Niklas och Rebecka
– Är ni klara då?
– Ja
– Bra, då säger vi så
– Så ni hjälper oss?
– Va, ja det trodde var klart min fru har sagt ja. Hon gillade utmaningen
– Tack
– Ingen fara, som sagt om tre dagar så kommer dörren öppna sig
– Vi är er tacksamma
– Som sagt ingen fara, men husens spel? Träna mer
Familjen tittar på mig och sen på vargarna. Niklas och Rebecka ler
– Husens spel säger Niklas
Han börjar berätta om husen spel, vi lyssnar fascinerat på hans berättelse. Vi går in och hämtar mat och sätter oss därute igen, Niklas fortsätter sin berättelse, solen går ner och när Niklas är färdig så tittar jag mig omkring.
– Tack jag har aldrig hört namnet husens spel innan, men jag har läst de böckerna du talar om, även de kinesiska. Men jag har aldrig aktivt tränat mig i det, min mamma lekte lekar med mig när jag var liten gåtor osv. men hon kallade aldrig det för husens spel
– Lorentina berömde dig, och när hon berömmer då lyssnar vi. Du gör det utan att tänka på att du gör det
– Så är det kanske, min spindel känsla gör mig känslig för nyanser. Jag hör inte vad folk säger men jag känner deras hur ska jag säga sinnesstämning. Ni är som kyrkklockor som ringer hela tiden, det var så jag kände de där fyra hos Yoshin. Ibland så var de som hur ska jag säga kyrkklockor på steroider, eller ännu värre. Just nu så ringer ni väldigt mycket, det börjar bli lite för mycket för mig att hantera så kan ni kontrollera er så hade jag varit tacksam
Känslan minskar och jag tittar på dem
– Tack
– Fascinerande
– Det är Tau, Tau?
– Det är mer än så
– Shuken?
– Ja, för vissa. Vi har den gudomliga vinden
– Jisses inte konstigt att det låter här, det är naturkrafter
– Ja
– Som jag sa angående djur så…
– Så är de närmare naturen än vad vi människor är. Men eftersom våra krafter är naturkrafter
– Precis
Jean kommer tillbaka efter sin runda. Rebecka tittar på honom, hon talar med honom på franska och han svarar. Hon skrattar till och hon vänder sig mot oss
– Jag bara sa till honom att han inte behöver vakta, det ska rätt rejäla saker till för att komma nära oss här. Typ kärnvapen
– Deras skydd har svikit en gång på tolvhundra år, det var när mina föräldrar dog. Det kommer inte hända igen, vi kunde varit inlåsta i Fort Knox, han hade gått sin runda ändå. Nej nu skulle jag vilja gå och lägga mig
– Det ska vi med göra
Vi reser och säger god natt, vi går ner till vår bungalow och går in
***
Vi står utanför den öppna dörren, jag på insidan och Clara på utsidan
– Varsågoda, dörren är öppen
– Tack
– Vi måste stå såhär tills ni är klara
– Då ska vi skynda oss
– Ja tack
De går in i grottan och tittar sig omkring, jag ser att Niklas pratar med någon i telefon, de andra börjar tömma grottan och sätter sakerna utanför dörren. De arbetar snabbt och effektivt, Clara vänder på huvudet och jag ser en lastbil komma körande, den stannar och de börjar lasta på den
– Vi är klara
– Så bra, då ska vi se. När vi släpper så har vi tiosekunder på oss att komma ut. Med tanke på hur länge jag stått såhär så kan det bli knivigt
– Litar du på mig?
Niklas tittar på mig
– Javisst
– Bra säg till när ni släpper
– Javisst
De andra står på andra sidan grottan, jag samlar mig. Jag tittar på Clara
– Gör dig beredd
Jag ser att Niklas också tittar på Clara, när hon knyter handen så släpper vi. Jag känner kyrkklocks klangen starkare än någonsin, sen så är vi ute ur grottan. Niklas släpper ner mig på marken, jag tittar mot dörren och den sluts
– Snälla
– Oj förlåt
Klangen ebbar ut
– Tack
– Ingen fara, det är ni som ska ha tack
– Men hur lyckades dina föräldrar med det?
– Det tog sig ut samma väg som vi tog oss in, genom tunnlarna. Det var en speciell väg, där är en hel del fladdermöss och andra djur i de tunnlarna.
– Ni är inte rädda för dem?
– Nej men de skickar ut vibrationer, det var rätt påfrestande. Jag kände dem allihop samtidigt. Min poäng är att alla de där djuren samtidigt var ingenting i jämförelse med det jag kände nu. Hur starka är ni?
– Väldigt
– Ska vi åka tillbaka, jag behöver vila, vätska och mat
Clara tittar på mig, jag känner mig lika trött som henne. Jag nickar, vi går bort till våra väskor och börjar klä av oss. Vi står nakna och packar ner våra dräkter, vi klär på oss och tar våra väskor och går tillbaka till dem
– När vi kommer hem så kommer jag att sova i en vecka
– Var det så jobbigt?
– Ja, det var det värsta jag varit med om. Det var nära ett par gånger där jag trodde att ätten skulle dö ut. Hade jag vetat att det skulle bli såhär så hade jag nog tänkt efter både en eller två gånger innan jag gjorde detta
– Jag med
– Berätta
Jag tittar på dem och börjar jag berätta,
– Vi hade klättrat femhundra meter uppför väggen. Mina föräldrars förankringar hade suttit kvar i bergväggen så vi kunde använda dem, men femhundra meter uppför en vägg är ändå femhundra meter, där jag fick fri klättra medan jag satte fast linan åt Clara, när vi kom upp så fick vi åla oss genom en öppning som inte är större än att vi får plats liggandes. Vi drog oss fram genom den öppning i tvåhundra meter. Vi kom in i en grotta, där vi fick klättra upp i taket och sen genom nästa öppning, vi skulle igenom sju sådana. Där en av dem, var så smal att jag trodde att jag skulle fastna. Eller jag fastnade men jag kom loss till slut, vi kom ut i den sista grottan. Vi klättrade uppför väggen och till det hål som mina föräldrar gjort när de var här, jag är större än mina föräldrar, men vi klarade det hindret med. Vi tog oss in och sen stå stilla i de timmar som tömmandet av rummet tog, ja vi är lite tagna. Framförallt vätskebrist, vi kunde inte ha vatten med oss. Så just nu så hade jag varit beredd på att sälja min kropp för vatten
Fem vattenflaskor räcks framåt mig samtidigt, och de räcker fram lika många till Clara
– Varför sa ni inget?
– Ni jobbade, jag trodde inte att det fanns så mycket saker där
– Han samlade på sig en hel del genom åren i ”Kanada”
– Så han var chef för det?
– Ja bl.a. men han var hjärnan bakom de där tågen. Där han samlade på sig en massa godbitar
– Hittade ni det, ni letade efter?
– Ja
– Så bra för jag vill inte göra om det därinne
Bilen stannar och vi går ut ur den, vi går mot hotellet. Jag rör mig långsamt och stelt, jag tittar på Clara och hon ler mot mig. Hennes rörelser är inte så smidiga de i heller. Vi öppnar bagageutrymmet och tar våra väskor, min kropp skriker av smärta när jag lyfter den. Efterverkningarna av det vi gjort, de andra parkerar sina bilar. Vi tar väskorna och går iväg, vi rör oss väldigt långsamt mot trapporna. Vi tittar på varandra och jag ler mot henne
– För ätten
– För ätten
Vi tar varandra i händerna och börjar gå, jag känner darrningarna i hennes kropp
– Clara?
– Det gör så ont
– Helvete, skriker jag till
Hon börjar skaka ännu mer, jag släpper väskan och fångar upp henne. De andra kommer rusande fram till mig
– Vätskebrist
– Vårt rum säger Niklas och lyfter upp henne
Han lyfter upp henne som om hon var en fjäder, de springer uppför trapporna. Jag kan inte hänga med hela min kropp skriker av smärta, Jesper tittar på mig och han lyfter upp mig och börjar springa, vi kommer till deras rum. Jag knockas nästan av den kraft de utstrålar
Jag öppnar min väska och får fram dropp och jag sätter det i hennes arm, jag tittar mig runt i rummet
– Alex
– Ja?
– Kom ställ dig på den här stolen och håll påsen i denna höjden
Jag visar honom, han tar påsen och ställer sig på stolen. Jag tar en ny påse och sätter ett dropp i hennes andra arm, jag pekar på Simon och han ställer sig på en annan stol.
Jag klämmer på påsarna och öppnar kranarna för fullt, jag tar fram en tub ur väskan och öppnar den. Jag går fram till hennes mun och sätter henne upp. Jag sätter tuben i hennes mun och trycker till. Jag ser att hon sväljer och jag slappnar av, hon slutar att skaka och efter ett par minuter så öppnar hon ögonen
– Hej hjärtat
– Hej
– Hur är det?
– Det känns som om ett tåg kört över mig
– Det förstår jag, men vi hann
– Min påse är snart tom
Jag släpper hennes hand och tar fram två nya påsar, jag tar två tuber till och går tillbaka till sängen, jag byter droppen och sätter en tub i munnen på henne
– Ät hjärtat
– Ja
Jag öppnar den andra tuben och tömmer den, jag känner hur krafterna kommer tillbaka i min kropp. Jag tittar på Clara och hennes ansikte börjar få färg, jag tittar på påsarna och sen tar jag en tub till och tömmer den. Jag går in på toaletten och fyller en vattenflaska och går ut
– Drick hjärtat
– Ja
Hon tar emot vattenflaskan och dricker, jag räcker henne fruktsocker och hon tar ett par stycken, jag ser att hon tuggar på dem, hon räcker mig vattenflaskan och jag fyller på den igen, jag räcker henne den. Jag kollar droppen och sänker hastigheten, jag tar fram sporttejp och tejpar upp dem på väggen. Alex och Simon går ner från stolarna
– Tack, allihopa
– Är hon okej?
– Ja, efter de fyra påsarna och de två tuberna och vattnet så blir det bra
– Vad hände?
– Vätskebrist, vi var tvungna att vara nakna under dräkterna. Varje millimeter som vi kunde spara i tjocklek behövdes. Våra dräkter är väldigt speciella, vi kan pressa dem mot kroppen. Dessa är speciellt tunna, de är som en andra hud. Men vi svettades kopiösa mängder, i vanliga fall så har vi vatten med oss men det fanns inte plats till det. Sen tog det längre tid än vi planerat
Jag tar ett par rejäla klunkar från min flaska, jag tömmer en tub till. Jag sköljer ner med vatten
– Förlåt, ska vi göra något liknande igen så får vi prata med konstruktören
Jag smeker Claras kind och hon ler mot mig, jag kollar påsarna. Jag känner en hand på axeln
– Ja?
Rebecka kramar mig
– Tack
– Ingen fara, vi accepterade uppdraget. Skicka betalningen genom de vanliga kanalerna
– Vi löser det
Jag tömmer min flaska
– Vill du ha mer?
– Ja tack
Jag går till toaletten och fyller flaskorna, jag räcker Clara sin. Jag dricker ur min flaska och tar fruktsocker. Jag tuggar på dem och sköljer ner med vatten
– Vill du ha fler?
– Ge mig två
– Är ni okej?
– Jadå, vi kommer bli bra. Ge oss en timme så är vi som vanligt, det som finns i de påsarna och tuberna gör oss som nya
– Förlåt?
– Det är inte vanliga saker i dem. Ätten har sysslat med sådant här ett tag, och de har lärt sig en massa genom åren. I de påsarna och i tuberna så finns det saker som gör underverk, vill ni testa en?
De tittar på mig och Niklas nickar
– Javisst jag testar det mesta en gång
Jag går till väskan och tar fram en tub, jag räcker den till honom. Han öppnar den och tömmer den, han tittar på mig och sen de andra
– Jisses, vad är det i dem?
– Har inte en aning, jag kan säkert fråga kemisten. Men om jag förstått det rätt så är det en massa örter och annat smått och gott. Vid vanliga tillfällen så har vi sådana i våra dräkter, att hänga i tak eller annat tar på krafterna. Så vi tar en sådan när vi känner att vi behöver, påsarna är vid akuta tillfällen, som nu. Sen har vi lite andra saker i vår arsenal, om vi råkar utför kroppsskador så har vi en speciell sörja som vi häller i ett badkar och sen lägger vi oss i karet. Det blidas en hinna runt oss och ytan blir som stearin, det som finns i den sörjan botar det mesta när det kommer till kroppsskador. Så när vi bor på hotell så bor vi bara på hotell som erbjuder badkar. Sen har vi andra små saker som hjälper oss. Så det ska rätt mycket till för att ha ihjäl oss
Jag kollar droppåsarna och de är tomma, jag plockar ner dem från väggen. Jag tar fram en påse och samlar ihop alla sakerna, jag försluter den och stoppar den i min väska, jag tar bort nålarna från henne armar. Jag smörjer på en kräm på nålsticken och såren sluts. Jag städar undan alla sakerna och packar ner det i min väska. Clara reser sig ur sängen, hon tittar på mig och ler
– Jaha, mat?
– Haha, vi duschar först så ses vi i matsalen om en timme
– Javisst Rebecka
Vi går ut ur deras rum och in på vårt eget, jag sätter våra väskor på golvet och jag tar av mig mina kläder, vi går in i duschen och duschar av oss. Clara tecknar
– Du är rätt blåslagen på ryggen, vänd dig om så smörjer jag in dig
– Tack hjärtat
Jag vänder mig och hon smörjer in mig, när hon är färdig så klappar hon mig på rumpan, jag tar min telefon och sms: ar Jean. Jag ger honom en uppdatering, han svarar, vi klär på oss och Clara går fram till dörren och öppnar den Jean kommer in, han sätter sig i en fåtölj och vi berättar. Han tittar på oss och nickar, vi reser oss och går till hissen och åker ner till restaurangen. Vi går in och sätter oss, de andra kommer och vi beställer in. Vi äter länge och pratar om allt möjligt
***
Jag går ut från skolan och går mot min bil, jag kommer fram och tittar på bilen som är täckt med snö. Jag öppnar bilen och sätter igång den och plockar fram en skrapa, jag tänker på tentan som jag precis skrivit. Jag börjar skrapa rutorna och jag förbannar mig själv att jag inte tog på mig handskar i morse, jag sätter mig i bilen och blåser i mina händer. Jag lägger bilen i drive och kör ut från parkeringen, jag kör igenom Lund och närmar mig motorvägen, jag ser på skärmen att Clara sms: at.
Jag läser på skärmen och ler, jag kommer ut på motorvägen och kör mot Malmö. Det ska bli skönt med lov, det har varit en tuff första termin. När vi kom hem från Österrike så låg det tre brev och väntade på mig från universitetet, jag hade kommit in på alla tre utbildningarna.
Clara hade kommit in på sin, jag kunde inte bestämma mig vilken utbildning jag skulle gå. Så jag tog fram en tärning och slog, valet föll på läkarutbildningen. Clara läser till fysioterapeut, efter äventyret i Österrike så hade vi inte tagit fler uppdrag, Marianne hade meddelat oss att de utvalda hade betalat mer än vanlig taxa för vår hjälp. Mycket mer, vi tränade, älskade och levde student liv.
Vi hade kommit in i rutiner och anpassat oss till att bo tillsammans, vi reste till vingården för skörden och var med när det skördades. Marianne visade Clara hela processen, Michel och Louise förlovade sig och vi hade förlovningsfest på vingården.
På hemmaplan så pluggade vi, umgicks med Claras föräldrar, vi besökte min mormor och morfar minst en gång i veckan. Vi träffade Claras vänner och umgicks med dem, vi hade träffat Isabell och Leonardo med deras respektive vid ett par tillfällen.
Det visade sig att där jag köpte mina skor, att Marianne är Niklas moster. Vi träffade dem där när vi köpte skor. Vi åkte över till slottet i England vid två tillfällen när vi blivit inbjudna på diverse tilldragelser där. Jag kommer in i Malmö och kör längs med ringleden och mot shoppingcentret, vi ska träffas där för att handla julklappar.
Vi ska vara hos Claras föräldrar på julafton och min mormor och morfar på juldagen, vi hade lyckats övertala Jean att åka hem till familjen över julen. Han hade åkt igår och skulle komma tillbaka på annandagen.
Trafiken sniglar sig fram på grund av snöandet, jag är glad att jag valt suven i morse. Jag kommer fram till shoppingcentret och parkerar bilen, jag tar fram min telefon och sms: ar Clara
– Var är du?
– Jag står vid Ica på bottenvåningen
– Jag kommer
Jag går in och tittar på alla människor som är här, jag hade föreslagit att vi skulle handla våra julklappar på nätet, Clara hade tittat på mig som om jag var förvirrad. Julklappar hade hon sagt handlar man i affärer. Jag kommer fram till rulltrapporna och åker ner. Jag ser henne och går fram till henne
– Hej hjärtat
– Hej älskling
Vi pussar varandra och delar på oss, jag drar ner dragkedjan på min jacka och tittar på henne
– Jaha har du listan?
– Jadå
– Då sätter vi igång
Vi går fram till rulltrapporna och åker upp, Clara tar fram listan och vi börjar shoppa. Vi går genom alla affärerna och antalet påsar växer, jag föreslår att vi ska lasta av de påsar vi har. Hon går med på det och vi går ut till bilen och sätter dem i den. Vi går tillbaka in igen
– Ska vi äta tecknar jag
– Javisst
Vi går till foodcourten, Clara väljer Sushi och jag köper hamburgare. Vi tar våra brickor och sätter oss vid ett bord
– Hur gick tentan?
– Jodå den gick bra, jag förstår varför de börjar med den kursen. Den är svår och den sållar bort agnarna från vetet, hur gick det själv?
– Jodå det gick bra, vi hade glöggträff och åt pepparkakor. Sen så tittade vi på en film om sport skador
– Trevligt
– Ja verkligen, ett par av mina kursare frågade om vi vill komma på pepparkaksbak ikväll
– Javisst, vill du?
– Ja det hade varit trevligt
– Var ska vi vara?
– Hemma hos en av klasskamraterna, hon bor inte så långt från oss
– Men meddela att vi kommer vet de om mitt handikapp?
– Ja, det gör de
– Bra, då blir det inte konstigt
– Nej hjärtat
– När ska vi vara där?
– Dörren öppnas kl.18 sen får man komma när man vill
– Ska vi käka ute då innan, eller det blir mat där?
– Nej vi får käka innan
– Ska vi äta på de utvaldas restaurang? Den ligger inte så långt från där vi bor
– Javisst det kan vi göra
– Bra då bestämmer vi det, ringer du och bokar bord?
– Javisst hjärtat
Hon tar fram sin telefon och ringer till restauranten, jag äter vidare på min hamburgare, jag tittar på klockan den är 14. Clara lägger ner telefonen och tecknar
– Så då var det bokat, vi är tydligen VIP de hade fått reda på att om vi ringde så skulle vi få bord
– Där ser man, var ska de fira jul i år?
– På sitt slott i England, de gör det varje år
– Där ser man
– Jag fick följa med en gång när mina föräldrar skulle resa bort, Isabella, Niklas mamma erbjöd sig att passa mig. Deras slott är väldigt vackert, de prenumererar på vackraste slott där
– Jaså, ska vi ta upp kampen med dem?
– Haha, ja det hade varit roligt
Vi äter färdigt och handlar vidare, ett par timmar senare så är vi klara. Vi går till bilen och sätter kassarna bland de andra. Vi kör ut från parkeringen, vi kör genom staden och kommer hem. Vi kör ner bilen i garaget och bär bort kassarna till trapporna. Vi börjar bära upp dem till vår lägenhet, vi bär in kassarna i lägenheten och sätter dem i matsalen. Jag går ner igen och hämtar resten av påsarna, jag sätter dem med de andra i matsalen. Jag går upp till Clara och hänger av mig mina ytterkläder
– Vi har att göra i morgon
– Haha ja
Jag går in i sovrummet, jag går bort till min garderob och plockar fram kläder. Jag lägger dem på sängen, jag klär av mig det jag har på mig, jag hänger upp dem på min klädställning. Jag går in i badrummet och sätter på duschen, jag ställer mig under strålarna och låter dem smeka mig.
Jag känner Claras kropp tryckas mot min, hon slår sina armar runt mitt bröst och jag känner hennes bröst tryckas mot min rygg. Jag vänder mig om och kysser henne, mina händer smeker hennes rygg och landar på hennes rumpa. Jag masserar den och trycker mig mot henne, jag känner hur mitt kön trycks mot hennes, hon smeker min rygg och trycker sig närmare mot mig.
Jag sätter mig på knä och hon lyfter sitt ena ben och jag lutar mig fram och börjar slicka henne, min tunga letar sig in mellan hennes ben och jag smakar på hennes safter. Min tunga finner hennes klitoris och jag slickar och suger på den, hennes händer letar sig in i mitt hår och jag känner hennes massera min hårbotten.
Jag ökar trycket i mitt slickande, och jag känner darrningarna i hennes lår. Jag känner hennes komma och när orgasmen ebbar ut så tittar hon på mig och ler, jag reser mig och vi kysser varandra. Jag känner hennes han sluta sig om min kuk, hennes hand rör sig med långsamma rörelser.
Hennes fingrar smeker mitt ollon, hon tittar mig i ögonen och ler. Hon vänder sig om och sätter sina händer på väggen, hon särar på sina ben och jag tar min kuk i handen och sätter den mot hennes fitta. Jag trycker mig långsamt in i henne, jag tar henne om höfterna och börjar ta henne med långa tag.
Känslan när hennes innersta smeker mig är lika berusande. Hon böjer huvudet framåt och jag ökar takten, hon vänder på huvudet och skakar lätt på det. Jag kommer för djupt, jag sänker takten och hon vänder fram huvudet igen. Jag fortsätter ta henne, jag känner hennes hand smeka sig själv, jag känner hur hennes inre kramar om min kuk.
Hennes orgasm ebbar ut och ökar lite till och jag känner hur min pung drar ihop sig. Jag känner ilningar komma och jag drar mig ur henne och hon vänder sig och sätter sig på knä framför mig och tar mig i munnen, hennes mun och tunga leker med min kuk och jag känner hur sperman lämnar mig och jag tömmer mig i hennes mun jag ser att hon drar ut min kuk ur munnen och runkar ut den sista sperman som landar på hennes bröst.
När sperman slutar komma så smeker hon sina bröst med min kuk och leker med sperman som rinner över hennes bröst. Hon ler mot mig och reser sig, vi kysser varandra.
Jag tar tvål och tvålar in henne, mina händer smeker hennes kropp. Hon ler mot mig och tar tvål i sina och börjar tvåla in mig. Vi ställer oss under strålarna och sköljer av oss, när vi är färdiga så går vi in i sovrummet och klär på oss.
Vi tar på oss ytterkläderna och går ut ur lägenheten, vi går ut på gågatan och går mot restauranten. Vi kommer fram och går in. Vi blir visade till vårt bord och sätter oss, vi beställer. Vi tittar på varandra och ler
– Vad heter hon som vi ska till?
– Olivia
– Då vet jag det, vet du hur många som kommer?
– Nej, alla är bjudna med respektive. Alla kommer inte att komma, vissa skulle åka hem till sina hemstäder. Andra hade annat att göra
Vår mat kommer in och vi börjar äta, vi pratar om den kommande julen och vad vi ska göra. När vi ätit färdigt så betalar vi och reser oss, vi går ut på gatan och går längs med gågatan, vi kommer fram till där hennes kurskamrat bor. Hon trycker på porttelefonen och hon öppnar dörren och vi går in i trappen.
Vi går uppför trapporna och Clara ringer på. Dörren öppnas och en kvinna i tjugofem årsåldern hälsar oss välkomna, hon är klädd i en röd klänning. Hon har en tomteluva på huvudet och ett vitt förkläde på sig.
Clara kramar om henne och jag sträcker fram min hand och hälsar, hon släpper in oss och vi tar av oss våra ytterkläder. Vi hänger upp dem och går ut i köket, Olivia räcker oss varsin kavel och en bit pepparkaksdeg.
Vi börjar kavla och trycker ut pepparkakor, vi lägger dem på en plåt. Olivia tittar på flaskan som vi hade med oss, hon läser etiketten på flaskan. Hon ler och tackar, hon kramar om Clara.
Hon går ut i hallen och det kommer fler kurskamrater, vi hälsar på dem och vi är fler som kavlar och trycker ut pepparkakor. Jag lämnar över min kavel till en av tjejerna när jag är klar med min deg. Jag ställer mig vid diskbänken och tittar på de som bakar, en av killarna som kom med en av tjejerna kommer fram och hälsar
– Hasse
– Michael
– Går du i deras klass?
– Nej, jag är Claras sällskap
– Aha, vad gör du?
– Jag pluggar till läkare
– Det var som fan
– Kanske det, vad gör du?
– Jag arbetar som elektriker
– Där ser man, vem är du här med?
– Johanna, det var hon som snodde din kavel
– Hon snodde inte den jag var färdig med min deg, sen så verkar de ha roligt
– Hade inte du det?
– Nja, jag är inte så mycket för att baka
Clara tecknar åt mig, jag svarar och hon ler. Hasse tittar på mig och
– Är hon döv?
– Nej men jag är
Jag ler mot honom
– Det var som fan
– Haha, ja kanske det
– Så du är döv?
– Ja, jag råkade utför en olycka när jag var liten
– Där ser man, kan man läsa till läkare när man är döv?
– Jadå, det är inga problem
– Det var som fan
Vi blir satta på att vakta plåtarna som är i ugnen, vi tar ut och sätter in. Det blir enorma mängder pepparkakor, när degen är slut så flyttar vi in i vardagsrummet och sätter oss. Vi pratar och har trevligt, när klockan sprungit iväg så blir det dags att gå hem, vi tackar för en trevlig kväll och klär på oss.
Vi går ut i vinternatten, det snöar lätt. Clara tittar på mig och ger mig en kyss, hon smakar lätt av glögg. Hon krokar sin arm i min och vi börjar gå hem, vi går genom snöfallet och kommer fram till porten.
Jag låser upp och vi går in, vi går uppför trapporna och låser upp ytterdörren. Vi går in och hänger av oss ytterkläderna, vi går in i sovrummet. Jag börjar klä av mig, Clara likadant. Vi kryper ner i sängen och lägger oss, Clara kryper in i min famn och vi somnar
***
När vi vaknade på morgonen så vräkte snön ner, vi tittade ut och tittade på varandra, vi gick upp i träningsrummet och tränade. När vi var klara så åt vi frukost. Sen tillbringade vi resten av dagen med att sätt upp julpynt, packa in paket och vi åt pepparkakor och Clara drack lite glögg.
När vi vaknade på julaftons morgon så hade snöfallet slutat, vägarna var plogade så att vi kunde köra själv. Vi tränade på morgonen sen åt vi frukost, jag packade in julklapparna i bilen och när jag var klar så gick jag upp i lägenheten. Clara stod i duschen och jag gick in och gjorde henne sällskap, vi älskade och duschade.
När vi var klara så klädde vi på oss körde hem till hennes föräldrar. Vi firade julafton, med hennes föräldrar och mor och farföräldrar. Vi hade en trevlig dag, när vi körde hem på kvällen så hade jag en konstig känsla i kroppen som jag inte riktigt kunde skaka av mig.
På juldagen så körde vi hem till min mormor och morfar, vi firade jul med dem och åt gott och skrattade mycket. När vi vaknade på annandagen, eller rättare sagt när Claras mamma väckte oss på annandags morgon så fick jag bekräftat vad den där känslan berodde på. Jag vaknade av att Clara knuffade på mig och sa
– Det ringer på porttelefonen
– Jaha
– Du får öppna
Jag stiger upp ur sängen och går till porttelefonen, jag tittar på skärmen. Jag ser Stina stå där
– Det är din mamma
Jag öppnar porten och går in i sovrummet, jag klär på mig snabbt och öppnar ytterdörren. Stina kommer uppför trappan, hennes ögon är rödsprängda och hon ser arg, ledsen och förbannad ut. Jag tecknar och säger
– Hej, hur är det?
– Vi tar det därinne
– Javisst kom in
Hon går in genom dörren och jag tar hennes kappa och jag hänger upp den på en hängare
– Var är Clara?
– I sängen, klockan är bara sju Stina
– Oj, är den inte mer?
– Nej, men kom in så går vi till köket och lagar lite kaffe
Vi går nerför trappan till matsalen, jag visar henne ut i köket. Hon stannar och stirrar på köket
– Jisses
– Det kan man säga, sätt dig så lagar jag kaffe
Hon sätter sig på en stol vid köksbordet, jag laddar kaffekokaren och dukar fram muggar åt oss. Jag plockar fram frukost samtidigt och dukar fram på bordet, köksdörren öppnas och Clara kommer in. Hon tittar på sin mamma och sen på mig, jag rycker på axlarna. Jag häller upp kaffe och sätter mig med dem
– Så vad har hänt?
– Din far vill skiljas
– Förlåt?
– Han vill skiljas, han har träffat en annan
– Pappa?
– Ja, han har träffat en man. Han är tydligen bisexuell och han har träffat en man som han älskar mer än mig
Sen följer en sammanfattning av vad som hänt, han hade släppt bomben dagen innan, sen hade blivit mycket tårar och skrikande. Stina hade lämnat huset nu på morgonen då hon inte orkade vara där, vi tittar på varandra jag och Clara
– Du får gärna stanna här Stina
– Jag vill inte vara i vägen
– Ingen fara, det är klart att du inte är i vägen. Du kan bo i gästlägenheten
– Förlåt?
– Vi har en gästlägenhet här i huset, vi visar dig efter frukosten. Vet Stefan att du är här?
– Jag bryr mig inte fräser hon
Jag tittar på Clara, hon tittar på mig. Hennes blick säger, inte rätt sak att fråga. Jag reser mig och tar mer kaffe, hon berättar vidare om vad Stefan sagt. Att han träffat mannen under hösten, han var en kund till företaget. Han var också bisexuell och gift, inga barn dock. De hade bestämt att de skulle leva tillsammans resten av livet
– Allt är bara kaos nu
– Du stannar här mamma, så reder vi ut denna soppan
Jag känner mig rätt vilsen, jag tittar på Clara och hon tittar på mig
– Kom med mig Stina, så ska jag visa dig gästbostaden
Hon reser sig och vi går tillbaka till matsalen, vi går ut i trapphuset och vi går nerför trapporna, vi stannar vid första plan. Jag låser upp dörren och öppnar den, jag släpper in henne och vi går in i lägenheten
– Här är vår gästlägenhet, kom så ska jag visa dig
Jag visar henne sovrummen, de är två stycken. Vardagsrummet. Ett tv – rum och ett rum med fåtöljer där man läsa. Jag visar henne till köket
– Det är bara att välja vilket sovrum du vill ha, här är nyckeln till dörren så att du kan låsa om dig
– Jisses är detta en gäst lägenhet?
– Haha ja, vi har aldrig haft någon boende här. Men vi inredde den om det skulle visa sig att den behövdes. Vilket det gör nu, du får stanna så länge du vill, vi äter middag tillsammans däruppe
– Jag har ingenting med mig
– Vi löser det, det känns som om att du behöver landa lite så stanna här tills du känner att du gjort det. Landat
– Tack Michael
– Självklart, du är familj
Vi går ut ur lägenheten, Jean kommer in i trapphuset och han tittar på oss. Jag tecknar snabbt
– Senare, men hon kommer bo här ett tag
– Ja sir
Jag öppnar munnen och säger
– Välkommen hem Jean
– Tack sir, frun
– Hej Jean
Stina kramar om honom och berättar för honom vilken tur hans fru har som har en sådan man som honom. Hon börjar gråta igen, Jean tar henne försiktigt i armen och går uppför trapporna, jag tittar på hans väskor och jag tar dem och följer efter dem. Vi kommer upp till matsalen, Jean och Stina går in, jag sätter Jeans väskor på golvet och stänger dörren.
Jag ser att Stina pratar med Jean, han lyssnar och går med henne ut i köket. Jag ser att Clara pratar i sin telefon, hon vinkar till Jean och går ut ur köket. Jag går efter henne och vi sätter oss i matsalen, jag ser på Clara att han pratar med sin far och att samtalet inte går så bra. Jag lutar mig tillbaka och funderar på vad som hänt, det hela känns ganska bisarrt. Clara avslutar samtalet med sin far och hon tittar på mig
– Han var väldigt orolig för mamma, han älskar henne fortfarande men han älskar mannen mer. Han har undertryckt den sidan av sig hela livet, men med den mannen så kan han bli hel som han sa. Han är väldigt förvirrad och han vill att allt ska bli bra med mamma. Han blev glad när han fick höra att hon var här. Som sagt han är ganska så förvirrad
– Jag med
– Ja jag med, jag vet inte hur jag ska förhålla mig
– Det förstår jag, jag sa till din mamma att hon får stanna så länge hon vill
– Tack
– Självklart, men som hon sa. Hon har ingenting med sig, vi får kanske köra hem till dem och packa kläder i alla fall
– Ja, eller så får vi köpa kläder
– Frågan är om där är öppet någonstans idag
– Det förstås, vi kör hem till dem och packar en väska. Sen så drar vi henne med oss ut och shoppar i morgon, terapi
– Jag litar på dig, kan du be din pappa, packa en väska så kör jag dit och hämtar den. Jag är neutral, det blir kanske mindre drama
– Du är klok min man
– Ibland så blixtrar jag till
– Jag har träning idag
Clara spelar fortfarande volleyboll, de leder serien under högsta serien och har en viktig match efter nyår. Deras tränare hade lagt in extra träningar innan den matchen
– Ring din pappa och be honom packa en väska med det du tror att hon behöver. Jag kör dig till träningen, sen kör jag och hämtar väskan och sen så hämtar jag dig efter träningen
– Vi gör så
– Ring du så berättar jag för din mamma vad vi planerat
– Javisst
Jag reser mig och går ut i köket, Stina pratar med Jean och han lyssnar. Jag går fram till bordet och sätter mig. Jag berättar hur vi tänkt och hon tittar på mig och ler
– Tack
– Ingen fara, i morgon så åker vi och shoppar till dig. Din dotter kallade det terapi
– Haha så de gjorde hon
– Ja, och jag tror inte att det är förhandlingsbart
– Haha, nej hon kan vara rätt envis
– Det är en del av hennes charm
– Haha
– Jean vi tar suven
– Ja sir
– Vill du kolla så att allt är som det ska i lägenheten?
– Självklart sir
– Tack, hur var det med familjen?
– Bara bra, de tackade för att jag fick tillbringa julen med dem
– Självklart, hur går förberedelserna inför deras bröllop?
– Jodå framåt, jag lämnar det till Marianne. Jag gör som jag blir tillsagd
– Klokt, vi får köra vid elva Jean
– Ja sir
Jag reser mig och går ut till matsalen, Clara har pratat färdigt. Vi går upp till vår lägenhet och går in i sovrummet, Clara packar sin träningsväska och ställer den vid ytterdörren. Vi går ner till köket igen, Stina sitter själv där och tittar ut genom fönstret, hon har en kopp kaffe framför sig
– Kom
Jag vinkar åt henne, hon tittar på mig och reser sig. Vi går ner till biblioteket, hon tittar på bokhyllorna och ler
– Där är handskar där, det är bara att välja och vraka. Du kan stå vid pulpeten eller sitta i någon av fåtöljerna
– Tack
– Jag vet vad jag hade gjort om jag upplevt samma sak, jag hade satt mig här och läst
– Som sagt tack, jag är väldigt glad över att min dotter valt dig Michael
– Det är jag med Stina, vi ska köra nu. Är det något så bara tryck på knappen där så kommer Jean. Vi ses senare
– Kör försiktigt
– Ja
Jag går upp till lägenheten och Clara väntar på mig, hon tar sin väska och vi går ner. Vi sätter oss i bilen och vi kör till hennes träning, jag släpper av henne och kör tillbaka till Malmö, jag kör till Claras föräldrars hus och parkerar bilen. Jag går ut och ringer på dörren. Stefan öppnar
– Hej, jag ska hämta Stinas saker
– Hej, kom in
– Tack
Han tittar på mig och jag säger
– Jag är Schweiz i det här, jag är neutral. Tills någon av er går över gränsen, jag kan inte föreställa mig vad ni går igenom. Ingen av er, men jag kommer göra mitt bästa för att Clara ska komma så helskinnad genom detta som möjligt
Han tittar på mig och säger
– Tack Michael
– Ingen fara, jag har inga fördomar. Man kan inte kontrollera sina känslor, men sköt det snyggt
– Ja Michael
– Väskan, jag måste iväg direkt. Jag ska tillbaka och hämta Clara på hennes träning
– Javisst
Han går in i huset och kommer tillbaka med en stor väska
– Här
– Tack, som sagt. Jag väljer ingens sida. Om ni inte tvingar mig, vi hörs en annan dag
Han går fram till mig och kramar mig, jag kramar honom tillbaka
– Nej nu får jag köra
Jag går ut ur huset och sätter Stinas väska där bak. Jag kör iväg, jag kommer fram till sporthallen och går in. De tränar fortfarande, jag sätter mig på läktaren och tittar på när Clara tränar. Träningen tar slut och hon kommer fram till mig, hon pussar mig och säger
– Jag ska bara duscha så kommer jag sen
– Gör så, jag väntar
Hon tar sin väska och går ut i omklädningsrummet, det kommer ett annat lag och börjar träna. Jag tittar på deras träning, Clara kommer in i hallen och tecknar
– Jag är klar vi kan köra
Jag reser mig och går till henne. Vi går ut till bilen och sätter oss och kör hem, jag kör ner bilen i garaget och tar Stinas väska. Vi går uppför trapporna och jag sätter hennes väska i gästlägenheten. Vi går upp till vår lägenhet och går in
– Vi är hemma ropar jag
Clara sätter sin väska i rummet och vi går ner till Stina, hon står vid pulpeten och läser en bok. Hon tittar upp när vi kommer in
– Det står en väska i lägenheten
– Tack
– Ingen fara, vad läser du?
– Romeo och Julia
– Där ser man
– Vad händer idag?
– Inget speciellt, vi hade planerat att stanna hemma idag. Vi har farit runt de senaste dagarna, så titta på film och äta gott. Prata med Jean och ta det lugnt
– Låt inte mig störa era planer
– Ingen fara, vi hade inga planer idag. I morgon så blir det mellandags shopping
– Terapi?
– Ja, terapi
Vi går upp till köket och vi sätter oss vi bordet, Jean har lagat kaffe. Vi slår upp åt oss och sätter oss
– Jaha, något på gång?
– Jag har ett par mappar med mig, jag skulle hälsa från min fru att ekonomiskt så behöver ni inte ta något av uppdragen. De utvalda var väldigt generösa för det ni gjorde för dem. Så väljer ni att ta på er något av dessa så är det ren bonus
– Vi kan ju titta på dem och se vad vi tycker?
– Javisst, jag ler mot Clara
Jean plockar fram mapparna och vi börjar läsa, vi delar upp dem i två högar. Tre som vi kommer tacka nej till och ett som verkar intressant, jag tittar på Clara och hon tittar på mappen igen. Hon öppnar den och läser igenom den, när hon är klar så läser jag också den en gång till
– Vad säger du?
– Det är lockande
– Ja verkligen
– Vi tänker på det, de andra tackar vi nej till
– Ja, de är rätt osmakliga
– Ja verkligen, har du de nya dräkterna med dig?
– Ja, de ligger däruppe
– Bra, då får vi titta på dem
Vi reser oss och går upp i träningslokalen, vi går fram till mannekängerna. Vi tittar på dräkterna, jag klär av mig och tar på min. Jag börjar röra mig och hoppar runt i träningslokalen, jag använder de olika sakerna i dräkten. Jag kollar de olika glasen i masken och är nöjd med resultatet.
Clara har tagit på sig sin och hon rör sig också runt i lokalen. Vi klär av oss och hänger tillbaka dem, vi går fram till våra pilbågar och skjuter tjugo pilar var. Alla pilarna sitter innanför en lilla cirkeln, vi ler mot varandra. Vi hänger tillbaka bågarna och hämtar pilarna, vi sätter tillbaka dem i kogerna. Vi går ut ur lokalen och nertill vår lägenhet, Clara tecknar
– Mat
Vi går ner till matsalen, Vi sätter oss vid bordet, Stina kommer uppför trappan och sätter sig vid bordet, Jean kommer in med maten och sätter den på bordet. Vi börjar äta, Stina sitter mest och petar i sin mat
– Mamma du måste äta
– Jag vet men min aptit är inte så lysande
– Jean kommer tro att du inte gillar hans matlagning om du inte äter något
– Jag tror att han förstår
– Han är fransman, mat är religion för dem
Clara tittar på sin mamma, Stina tittar på henne och börjar äta. Clara ler mot henne, vi äter färdigt och Jean dukar av
– Kaffe?
– Ja tack
– Något till?
– Vad rekommenderar du?
– Jag överraskar dig, ni andra?
– Nej tack
Jag virrar på huvudet, jag funderar fortfarande på det där uppdraget. Det kittlar i mig, Stina innebär en komplikation som vi får lösa på något vis, jag tittar på Clara och jag ser glittret i hennes ögon. Hon är också intresserad, Jean kommer med kaffet och ett glas med genomskinlig vätska åt Stina. Vi dricker kaffet och Stina smakar på drycken, hon gör stora ögon och ler.
När vi är färdiga så reser vi oss, vi går ner till Tv – rummet. Vi väljer en film och sätter på den, vi sätter oss i soffan och Clara myser in sig bredvid mig. Stina fortsätter ner i biblioteket och fortsätter läsa, vi tillbringar resten av dagen i soffan och tittar på film. När vi är klara så går vi ner till Stina, hon sitter i en stol och läser
– Vi går och lägger oss nu, vi ses i morgon
– Det gör vi sov gott
– Detsamma
Vi går upp i vår i lägenhet och klär av oss, vi lägger oss i sängen och jag tittar på henne, Clara tecknar
– Älska med mig
Jag kysser henne och hon kysser mig, våra tungor leker med varandra, jag lämnar hennes läppar och tar hennes bröst i min mun, jag leker med dem och hennes bröstvårtor stelnar. Jag fortsätter ner över hennes mage och jag börjar slicka hennes fitta, jag leker med hennes blygdläppar.
Jag suger in den i min mun och delar dem med tungan, jag slickar i mig av hennes safter. Jag känner hennes smaker fylla min mun, jag suger in hennes klitoris i munnen och leker med den med min tunga. Jag känner hur hon spänner sig och hur hennes ända lättar från sängen.
Hennes händer tar tag om mitt huvud och hon trycker mitt ansikte mot sitt kön, jag slickar i mig det hon delar med sig av. Hon drar mig lätt i håret och jag lämnar hennes fitta. Vi kysser varandra och hon rullar runt oss, hon tittar mig i ögonen och ler, hon glider ner och tar mig i munnen, hennes tunga leker med mitt kön och jag känner hur jag växer.
Hon börjar smeka mig med handen samtidigt som hon suger mig och leker med sin tunga över min kuk, hennes andra hand smeker mina testiklar och hennes ena finger letar sig i emellan mina skinkor och hon smeker mitt anus. Jag känner att det börjar, ila i mitt underliv, jag drar upp henne och våra tungor leker med varandra, jag smeker hennes rumpa och jag rullar runt oss.
Jag ligger mellan hennes ben och tar min kuk i handen, jag sätter den mot hennes kön och trycker till, jag glider in i henne och jag tar tag om hennes ben och lyfter dem. jag kommer djupt i henne och tar henne med långa tag.
Jag tittar på henne och jag ser leendet på hennes läppar, hon smeker mitt bröst med sina händer, jag ökar takten och hon smeker sitt kön. Jag ser på henne att hon kommer, jag ökar takten ännu mer och jag känner hur min orgasm byggs upp.
Jag känner hur hennes inre kramar om mig och hennes ända lämnar sängen och hon kommer igen. Jag drar min kuk ur henne och runkar min kuk, jag tömmer min sperma över hennes mage och bröst. Jag öppnar munnen och skriker ut min orgasm.
Jag känner hur orgasmen lägger sig och jag lutar mig fram och kysser henne. Våra tungor leker med varandra, hon knuffar mig lätt i bröstet och tecknar
– Det rinner
Jag reser mig och hon reser sig och går in på toaletten, Vi ställer oss i duschen och duschar av oss. när vi är klara så går vi in i sängen, hon tittar på mig och tecknar
– Vi kör
– Ja hjärtat
Vi tittar på varandra och ler, vi kan inte låta bli. Vi lägger oss i skedställningen med mig bakom henne, jag sluter ögonen och somnar. Vi tillbringar resten av veckan med att träna, vi förbereder oss på uppdraget. Samtidigt som vi tillbringar tid med Stina, vi åkte iväg och shoppade med henne.
Vi tillbringade ett antal timmar i affärer, hon och Clara klippte sig och skaffade sig nya frisyrer. Vi kom in i lite rutiner där hon tillbringade mycket tid i mitt bibliotek, efter ett par dagar så träffades hon och Stefan och pratade.
De kom överens om att sälja huset, när jag fick höra det så erbjöd jag mig att köpa det, vi kontaktade en mäklare som värderade huset, jag betalade vad han sa att det var värt. Vi skrev på papperna och de fick så lång tid de ville för att tömma huset, Stefan bodde kvar medan han letade nytt boende. Stina började också leta, vi förberedde oss på vad vi skulle göra.
Vi berättade vår plan för Jean och han nickade och hummade. Vi var bortbjudna på nyår och firade in det nya året med gamla klasskamrater. Dagen för uppdraget kom och vi tittade på varandra. Vi packade våra väskor och hängde dem på oss, Jean körde oss till tåget och vi klev på det.
Vi åkte till Köpenhamn och steg av på centralstationen, vi gick till det hotell vi skulle till. Vi fick våra nycklar och åkte upp till rummet. Vi gick in och satte våra väskor på golvet. Vi började packa upp våra festkläder och gjorde oss i ordning, Clara klänning är underbar och jag tar på mig min smoking.
Vi gick ut från rummet och bort till hissen, vi åkte ner till bottenvåningen och gick emot en stor sal. Vi anmäler oss vid ett bord och får reda på var vi ska sitta. Vi går in och en man möter oss och visar oss tillrätta. Vi sätter oss och de andra vid bordet tittar på oss
– Montfort
– Haullei
– Så du accepterade inbjudan i år
– Ja, det är väl på tiden jag kommer hit själv och hämtar priserna. Sen är det nära hem
Han tittar på mig och sen så börjar han prata med sin bordsgranne, hans fru tittar på mig och sen på Clara
– Så det är du som är den nya Grevinnan
– Ja, markisinna, vi får hoppas på en jämn fight i år
Markisinnan stirrar på Clara och sen så vänder hon sig till sin bordsgranne, en man kommer fram till pulpeten på scenen och börjar tala, Clara tecknar åt mig och hon tecknar att jag ska resa mig. Jag reser mig och böjer på huvudet, jag ser applåderna och jag sätter mig. Presentationen fortsätter, när den är klar så serveras middagen.
Det är första gången jag deltar på denna prisutdelning, vinproducenternas egen interna tävling om vem som har det bästa vinet, champagnen, konjaken osv. Där priset för bästa röda, vita vin samt champagne är de mest prestigefyllda, sen finns det ett pris för bästa vingård. Vinner man det så har man framtiden säkrad i ett antal år.
Vi har vunnit de fem senaste åren. Vi har som första vingård chansen att vinna sex år i rad. Maten serveras och vi börjar äta, när förrätten är över så ska första priset delas ut. Årets Sherry, vi deltar inte i den kategorin. När priset är utdelat så delas nästa pris ut, bästa konjak. När det är utdelat så serveras huvudrätten, vi äter och samtalar med våra bordsgrannar, andra vintillverkare.
Alla som sitter vid bordet har sina gårdar i Frankrike, när huvudrätten är uppäten så ska priset för bästa vita vinet delas ut. Clara tecknar och när mannen talat färdigt så öppnar han kuvertet, han läser upp tredje pristagaren, det är en Kalifornisk producent, andra priset går till Haullei. Han reser sig och går upp på scenen. Mannen läser upp vinnaren och Clara tecknar att det är vi, jag tittar på henne och tecknar
– Hämta du det
– Jag?
– Ja, du
Hon reser sig och går upp på scenen, jag ser att hon talar lite och tar emot priset och lyfter det. De fotograferas tillsammans sen så sätter hon sig, mannen berättar att nästa pris är för bästa champagne. Jag ser på Haullei att han verkligen vill vinna, han slickar sig om läpparna.
Vad han inte vet är att Marianne i år inte skickat den vanliga champagnen utan ett annat. Som är bättre än det som vunnit innan. Jag ler mot honom, mannen läser upp vinnarna och vi tar hem denna kategori med, jag tittar på Clara och hon går upp på scenen igen och tar emot priset.
Hon sätter sig och ler, innan de serverar desserten så är det dags att sträcka på benen, vi väljer att sitta kvar vid bordet. Efter en halvtimme så ställer sig en man och ringer i en klocka, gästerna går tillbaka till borden och sätter sig, desserten serveras och vi äter upp den. När den är ut dukad så kommer mannen upp på scenen igen, han har tre kuvert med sig, de tre sista priserna.
Vi är med i två av klasserna. Bästa vingård och bästa rödvin, den tredjeklassen är bästa rosévin. Han börjar med det, Haullei vinner bästa rosévin. Han ler och sätter sig vid bordet, han tittar på våra två. Han kan fortfarande vinna fler än oss, mannen berättar att nu ska bästa rödvin koras. Han läser upp tredje platsen, det är ett italienskt vin, andra platsen går något överraskande till en australiensisk vingård.
Han läser upp vinnaren och Clara ler med hela ansiktet, hon reser sig och går upp på scenen, hon tar emot priset och hon sätter sig bredvid mig. Haullei är vit i ansiktet, de var inte ens med bland de tre första.
För honom så kan det innebära konkurs, han stirrar på våra tre priser. Det enda som kan rädda honom nu är bästa vingård. Mannen öppnar kurvetet framför sig och läser upp tredjepris tagaren. En vingård i Italien, de går upp på scenen, andra pristagaren kommer från Frankrike, mannen tittar på det sista namnet och han säger Montfort.
Vi reser oss båda två och går upp på scenen. Vi får ta emot druvklasen i rent guld, jag går fram till pulpeten och harklar mig. Sen ger jag mitt tacktal, publiken reser sig upp och ger oss stående ovationer, alla utom Haullei, han och hans fru sitter kvar och stirrar på oss.
Vi blir fotograferade och vi får lyckönskningar, vi går tillbaka till våra platser och sätter oss. Vi sätter priset på bordet framför oss, jag tittar på Haullei och jag visar mitt stenansikte. Hans och hans frus skymf mot oss är ett väldigt stort klavertramp, de andra vid bordet ser min blick. Jag öppnar munnen och säger
– Tack för motståndet, bättre lycka nästa år
De andra vid bordet hör vad jag säger och de nickar gillande. Haullei stirrar på mig, han och hans fru reser sig. Vi andra reser oss och vi böjer på nacken när de går iväg. Huvuden från de andra borden vänder sig ifrån dem när de går ut, risken är stor att de är slut som vinproducenter.
Nu startar festen, ett dansgolv skapas och en Dj börjar spela musik, vi reser oss och tar våra priser. Vi sätter oss vid ett annat bord, det som kallas för vinnarbordet, vi hälsar på de andra som sitter vid bordet. Det öppnas upp barer och folk släpper loss.
Vi sitter vid bordet och grossister kommer fram till oss och gratulerar, de vet att man inte gör affärer här. De som inte har kontaktuppgifter till vingården får det, de andra bara gratulerar. En representant från Bentley kommer fram till oss, han sätter sig vid bordet. Det blir uppståndelse, så får man inte göra. Representanter för organisationen som sköter om tävlingen kommer fram till bordet och avhyser mannen skyndsamt
– Första gången?
– Det måste det vara, jag undrar om han har jobbet kvar i morgon
– Haha, det känns osannolikt. Grattis till vinsterna
– Detsamma, nu får vi jobba ännu hårdare till nästa år
– Jag hörde att ni skiftade champagne?
– Ja, vi beslutade oss för det, det visade sig vara ett smart drag
– Varför gick din konkurrent?
– Han klarar inte av att förlora, och han har förlorat länge nu. Våra gårdar har varit konkurrenter i flera hundra år. Han lever över sina tillgångar med, så förlusterna här idag, kan kosta honom gården, och så mycket mer.
– Mer?
– Hans rykte, vilket är detsamma som hans överlevnad, att inte ens vara med på listan över rödviner, den smällen kan kosta honom så mycket mer. Ja han vann rosévinet. Men han förlorade de andra
De tittar på mig, fröet är sått. Han kommer inte överleva, ätten får sin revansch. Vi sitter kvar ett par timmar, sen reser vi oss och tackar för oss. Vi åker upp på vårt rum, vi klär av oss våra festkläder och packar ner dem i våra väskor. Vi lägger ner priserna, vi klär på oss intetsägande kläder och går ut från rummet.
Vi går fram till hissen och åker ner till garaget. Jag söker genom garaget och hittar vad jag söker efter, jag letar på ena däcket och hittar nyckeln. Jag öppnar bagageutrymmet och lägger i våra väskor, vi kör ut från garaget och jag svänger ut från hotellet.
Vi kör genom Köpenhamn och kör mot Helsingör, vi kommer fram till den plats som vi ska besöka. Vi parkerar bilen och tar fram våra väskor och tar på oss våra dräkter. Jag drar huvan över huvudet och drar upp dragkedjan, jag tittar på Clara och tecknar. Hon nickar och vi börjar jogga, vi kommer fram till en park. Vi sjunker ner och vi sätter igång nattkikare läget.
Världen blir grön runt omkring oss, vi söker av området. Vi börjar röra oss genom parken, vi kommer fram till en häck. Vi tittar oss runt och sen tar vi oss genom häcken, vi kommer fram till stängslet. Jag tar av min ryggsäck och tar fram mina verktyg. Jag sätter verktygen mot stängslet och klipper ett hål, jag tecknar till Clara.
Akta strömmen, rör inte vid stängslet. Hon nickar, jag ålar mig igenom hålet och tar mig igenom häcken och sätter mig på ett knä. Clara kommer fram och sätter sig bredvid mig, jag tittar på henne och vi rör oss framåt. Vi kommer fram till det stora huset.
Jag ser kameran, och vi smälter in i skuggorna. Vi klickar på klockan och dräkten ändrar vår kroppstemperatur, värmekameran registrerar oss inte. Vi öppnar luckan och kryper in i den, vi klättrar uppåt och vi kommer fram till det rum vi ska in i.
Vi öppnar luckan, jag trycker på glasögonen och färgen ändras. Vi tittar på varandra, kommer det att gå. Vi söker efter luckor och jag finner en väg. Jag samlar mig och tar ett djupt andetag och hoppar in i rummet. Jag snurrar runt och landar på bordet, Clara tittar på mig. Jag lyfter handen och tecknar
– Vänta
– Hon nickar
Jag tittar på datorn, jag sätter i USB stickan och startar datorn. Jag går in på USB stickan och startar den, jag öppnar en del fönster och startar dem. Jag kommer in på datorn och jag tömmer den, jag stänger ner den när jag är klar och stoppar ner stickan.
Jag tittar på Clara och hon backar lite, jag samlar mig och hoppar. Jag får tag i kanten och drar mig in i röret, vi sätter tillbaka luckan och kryper genom röret. Clara stannar och rotar i sin väska, hon tar fram speglar och styr om laser strålarna utan att bryta dem. Vi kryper vidare och kommer fram till rummet, vi tittar ner och vi ser juvelen. Vi tittar på varandra och öppnar luckan.
Vi fäster våra linor i dräkterna, jag tar fram en liten pilbåge och jag fäster linan på spetsen. Jag trycker av och pilen fastnar, jag svingar ut mig och hänger i luften. Clara skjuter iväg sin pil och svingar sig ut, vi sjunker ner och stannar vid glaset. Jag tar fram en pennliknande sak och gör ett hål, jag tar glaset och tittar på Clara, hon skär sitt hål. Jag tittar på henne, hon tar fram exakt kopia av stenen som ligger där.
Hon tittar på mig, vi måste vara snabba och precisa. Jag andas in, sen andas jag ut och min hand rör sig blixtsnabbt, hennes rör sig lika snabbt. Vi sätter tillbaka glasbitarna och tätar kanterna och vi klättrar upp, vi svingar oss tillbaka till luckan. Vi drar i pilarna och de lossnar, vi samlar in linorna och rullar ihop dem. Vi tar oss genom röret och kommer ut på utsidan av huset, vi ser oss omkring och sen springer vi.
Vi kommer fram till hålet och tar oss genom det, vi tar oss genom häcken och springer genom parken. Vi sjunker ner och ser oss omkring igen, allt är lugnt. Vi tar oss till bilen, vi klär av oss och lägger sakerna i våra väskor. Vi lägger väskorna i bagageutrymmet, vi sätter oss i bilen och kör iväg.
Jag räcker Clara stenen, hon tittar på den och lägger den i en ask. Vi kör till Helsingör, vi kommer fram till färjeläget och kör på en av färjorna. Vi går upp i cafeterian och köper kaffe och mineralvatten, vi dricker snabbt och äter varsin fruktsockertablett.
Färjan är på väg in i hamn, vi går ner till bilen och sätter oss i den. Vi kör av färjan och kör från Helsingborg till Malmö, vi parkerar bilen på en parkeringsplats och lägger nycklarna på ett av framdäcken. Vi tar våra väskor på axlarna och går från centralstationen, över kanalen, vi kommer till stortorget och vi följer gågatan.
Vi kommer fram till Gustav Adolfs torg och går över torget och över kanalen, vi stannar vid porten och jag tar fram mina nycklar och öppnar dörren. Vi går in genom porten och dörren stänger bakom oss. Vi går fram till porten på innergården och vi går uppför trapporna, vi kommer fram till vår ytterdörr och jag öppnar den
– Vi är hemma
Vi går in i sovrummet och sätter våra väskor på golvet, jag sätter mig i min dator stol och Clara sätter sig i mitt knä. Hon kysser mig och jag kysser henne, jag känner kittlingen i nacken
– Hej Jean
– Sir, frun
Clara tar fram asken och räcker den till Jean, han tar emot den
– Tack frun
– Det var så lite så
Hon går av mitt knä och går bort till våra väskor och lägger dem på vår säng, hon öppnar väskorna och tar fram priserna
– Ser du till att mor får dessa?
– Givetvis Grevinna
– Tack far, kan vi visa dem för min mor innan du skickar dem så att hon får se dem?
– Javisst Grevinna
– Tack Jean
– Haullei är slut, frågan är om vi ska köpa hans vingård?
– Det är en fantastisk gård sir
– Ja det är det, slå ihop våra vingårdar?
– Tja varför inte
– Fråga frun, hon får bestämma. Hon kan personalen där, och om det är värt det. Be henne fundera seriöst på det
– Ja sir
– De skymfade oss, det får inte gå ostraffat Jean, det kan du också hälsa din fru
– Ja sir
– Alla som var där såg det och reagerade
– Sir!
– Ja, jag visade honom ödmjukhet och fick applåder för det
– Bra sir
– Men skymfen måste markeras, vår ära måste försvaras, en liten piss markis ska inte få ta ton
– Nej sir, vi tar hand om det
– Tack Jean, i värsta fall får jag åka dit och utmana honom och lära honom en läxa
– Ja sir
Han tittar på mig och han ser min blick, jag ser hans gillande blick
– Bra min greve, mycket bra
– Ja han ska inte komma här och komma
Han tar priserna och asken och tittar på oss
– Sov gott, min greve och grevinna
– Tack Jean
Han går ut ur rummet och Clara börjar klä av sig, jag tar fram USB stickan och öppnar den. Jag kopierar det som vi tankat ner, jag öppnar ett fönster och skriver till Alex
– Jag har information till er, hur ska jag skicka det till er?
Jag trycker på sänd och Clara kommer fram till mig, hon har bara trosor på sig och hon sätter sig grensle i mitt knä. Hon lutar sig fram och kysser mig, mina händer smeker hennes rygg, hon tar tag i min tröja och drar den över mitt huvud. Hennes händer smeker mitt bröst, hon biter mig i underläppen och drar den lite bakåt.
Hon glider ner på golvet och sätter sig på knä framför mig och knäpper upp mina byxor och drar ner dem. Hon tar tag om resåren i mina kalsonger och drar ner dem. Hon tar min kuk i sin hand om smeker mig, hon lutar sig fram och slickar min kuk från testiklarna och upp till toppen på min kuk.
Hon upprepar rörelsen flera gånger, min kuk har nått fullresning. Hon tar min kuk i munnen och suger mig, hennes huvud rör sig långsamt hennes tunga leker med mitt ollon samtidigt. Jag tittar på henne och jag lyfter upp henne och sätter henne på mitt datorbord och jag drar av henne trosorna, jag sitter kvar i stolen och lutar mig fram och börjar slicka henne.
Jag leker med hennes fitta med min tunga jag slickar henne och jag smakar på hennes safter, jag låter tungan virvla runt hennes klitoris, jag suger i den i min mun och Clara gräver in sina fingrar i mitt hår. Hon lutar sig bakåt och hennes fitta öppnar upp sig för mig.
Jag för in två fingrar i henne och smeker hennes inre. Jag finner den skrovliga ytan och börjar massera den, jag känner hur det börjar darra och skaka i hennes lår och hon skriker ut sin orgasm så att det ekar i väggarna. Tror jag i alla fall, hennes fitta duschar mig och jag blir blöt i ansiktet och ner på halsen.
Hon trycker bort mitt huvud och jag tittar på henne, hon ser kåtare ut än någon gång tidigare. Jag reser mig upp och tar henne i min famn och hon sjunker ner över min kuk. Jag går bort till väggen och trycker upp henne jag börjar knulla henne och hon kysser mig.
Min kuk gör sin resa in i henne, jag tar henne hårt och snabbt, jag känner hur hennes inre krampar om min kuk och hon kommer igen. Hon tittar på mig och säger
– Bakifrån
Jag går i väg från väggen och bort till sängen och hon ställer sig på alla fyra och jag sätter min kuk mot hennes fitta och jag tar henne med långa tag, jag ser på hennes rumpa och jag ser på min kuk göra sin resa i hennes fitta, jag känner hur hon smeker sig själv och hon kommer igen.
Jag ökar takten nu kan jag inte hålla mig längre. Jag trycker min kuk i botten i henne och jag kommer. Jag står till och låter sperman pumpa ur mig och in i henne. Jag känner hur jag fyller henne, jag lutar mig fram och kysser hennes nacke, jag reser mig upp och Clara vänder på sitt huvud och tittar på mig. Hon ler mot mig och jag ler mot henne. Hon tecknar
– Duscha?
– Ja hjärtat
Jag drar mig ur henne och hon sätter handen mellan benen och går till toaletten. Hon ställer sig i duschen och jag går in bakom henne och kramar om henne, vi låter vattnet skölja av oss. Vi tvålar in oss och våra händer smeker varandra, vattnet sköljer av tvålen, vi går ut ur duschen och torkar oss. Jag knyter en handduk runt mina höfter och går in i sovrummet, jag tittar på skärmen och Alex har svarat
– Hur mycket är det?
Jag svarar
– Tio gigabyte
Markören blinkar och ett svar kommer upp på skärmen
– Vi kommer i morgon och hämtar det
– Javisst, då ses vi i morgon
– Det gör vi
Jag loggar ut från datorn och stänger ner skärmarna, jag går till sängen och lägger mig. Clara kommer in i rummet, hon går bort till sängen och lägger sig. Hon lägger sitt huvud på mitt bröst, jag smeker hennes rygg. Jag tecknar att de kommer i morgon, hon nickar och pussar mig. Hon lägger sig ner igen, jag stänger ögonen och jag somnar
***
Min klocka vibrerar och jag öppnar ögonen, jag stänger klockan och smeker Claras rygg, hon tittar på mig, och tecknar
– Jag stannar kvar en stund till och sover
– Gör så, jag tänkte löpa lite
– Jag orkar inte idag
Jag pussar henne och går upp ur sängen, jag tar på mig mina träningskläder och går ut ur sovrummet, jag tar på mig mina joggingskor och joggar nerför trapporna och går ut på gatan, jag tittar mig omkring sen börjar jag jogga. Jag springer den vanliga rundan, när jag kommer hem så går jag uppför trapporna och in i vår lägenhet.
Clara sover fortfarande, jag klär av mig och går in i duschen. Jag duschar av mig och torkar mig, jag går in i sovrummet och går in i garderoben. Jag tar fram kläder och går ner till matsalen, jag sätter mig vid bordet och slår upp en kopp kaffe, Stina kommer in i matsalen och sätter sig
– God morgon
– Detsamma, god morgon. Har du sovit gott?
– Jadå
– Så bra
– Sover Clara?
– Ja, vi var hemma rätt sent igår
– Hur gick det?
– Jodå det blev storslam, vi vann de viktigaste klasserna
– Oj, så bra
– Ja, och vi fick trycka till vår värsta antagonist rätt rejält
– Så pass
– Ja, deras ätt och vår ätt har varit i luven på varandra sedan någon gång före istiden
– Haha så pass?
– Nja inte riktigt, deras släkt ruinerade nästan vår släkt, när de i avundsjuka gjorde våra plantor sjuka. Hela gården höll på att dö ut, men det fanns en lika intelligent kvinna på gården då som nu, så vi överlevde och igår så fick vi vår hämnd. De kommer bli bankrutt, den optimala hämnden kommer bli att vi köper deras gård och kastar ut dem, deras skrik kommer höras till Kina, deras förfäder kommer att rulla runt i deras gravar
– Haha, det låter som om att det är en rejäl vendetta
– Oja, och den startade som alla sådana här historier med, avundsjuka, olycklig kärlek och en massa missförstånd. Den slutade igår kväll när vår vingård för sjätte gången sopade banan med dem. Vi vann alla viktiga kategorier, och de vann inga. De kommer tappa en massa kunder, och när de avslutade med att skymfa oss så var deras sista potatis satt så att säga, en liten Markis ska inte mopsa sig med en greve, han ska vara glad att jag inte utmanade honom, vilket jag hade haft rätt till
– Jisses detta är ju rena rama artonhundratals romanen
– Ja, de tar sina titlar på väldigt stort allvar, och sitt vin på ännu större allvar
– Hade du kunnat försvara dig?
– Ja, det hade jag
– Jisses
– Det ingick i min utbildning
– Där ser man
Jean kommer in i rummet, han har priserna med sig. Han visar dem för Stina, hon ser väldigt imponerad ut
– God morgon
– God morgon Clara
– Hej mamma
Hon lutar sig fram och pussar mig, hon sätter sig på sin plats och häller upp kaffe och tar en croissant. Hon tar ett bett av den och Jean kommer med en tallrik yoghurt och hennes müsliblandning
– Tack Jean
– Varsågod
Vi äter frukost och när vi är klara så reser vi oss
– Vad ska du göra idag mamma?
– Jag tänkte fråga om jag kunde få låna en bil
– Givetvis, vilken vill du låna?
– Jag vet inte
– Jean
– Ja?
– Min mor vill låna en bil
– Ja, jag kör upp en av dem
– Haha, vi kunde fått en Bentley igår, men han var lite för ivrig. Men de kanske hör av sig ändå, de brukar ju höra av sig när vi vinner. Vi tog ju storslam igår
– Vart ska du köra?
– Till mitt jobb, och sen ska jag träffa en väninna. Så nu ska jag gå ner till mig och göra mig klar, vi ses ikväll
– Det gör vi
Hon går ner för trapporna och vi reser oss
– Jean
– Ja?
– Vi får besök under dagen
– Ja sir, av vem?
– De utvaldas familj
Han tittar på mig och sen på Clara, han nickar och dukar ut frukosten. Vi går uppför trappan och vi går in på vårt rum, vi sätter oss vid datorn. Jag öppnar datorn och sätter mig i stolen och tittar på Clara, jag öppnar de filerna som vi kopierade. Jag läser det som står om de utvalda, Clara sitter bredvid mig och läser hon med.
Vi tittar på varandra och sen öppnar vi de filer vi kom dit för, vi läser igenom dem och för över dem till en annan mapp. I denna mapp så ligger det redan andra dokument, kartor och fotografier, vi organiserar i mappen och när vi är klara så stänger vi ner. Min klocka vibrerar, jag tittar på den och läser meddelandet. De är här, jag stänger ner dator och vi reser oss. Jag tar USB stickan i handen och vi går nerför trapporna till matsalen. När vi kommer ner så ser vi att Alex och Ilse sitter där
– Hej
– Hej
– Är ni själv?
– Ja de andra är ute på andra äventyr, det var vår tur att stanna hemma och vakta huset. Vi har ett rullande schema för det
– Är de i Indien?
Alex tittar på mig och sen på Ilse
– Hur visste du det?
Jag tar USB stickan i handen och kastar den till honom
– Om ni har någon form av panik knapp så ska du trycka på den nu
– Förlåt?
– De största underrättelsetjänsterna i världen med CIA i spetsen väntar på er familj med en massa agenter och lönnmördare, det kommer att bli en slakt av sällan skådat slag. Dödens fält kommer att blekna i jämförelse
Han tittar skarpt på mig sen så lyfter han på luren och ringer, han talar Gaeliska och jag visar inte att jag förstår vartenda ord han säger, han talar snabbt och sen avslutar han samtalet
– Berätta
– Vi utförde ett uppdrag igår för ättens skull, jag vet inte hur mycket ni vet om symbiosen. Men i alla fall vi tog oss in på den amerikanska ambassaden i Danmark, vårt egentliga uppdrag så att säga var att stjäla en diamant som deras president i sin tur ”konfiskerat” från ett afrikanskt land
– Konfiskerat?
– Han beordrade CIA i samarbete med militären att ta den diamanten till varje buds stående medel. Alla avfärdar den presidenten som pajas, han är något värre. Han är en galen narcissist som inte drar sig för något för att få sin vilja igenom, han är fullkomligt maktgalen, och han har speciella krafter bakom sig. Han gett en del av dem krafterna löften som han inte skulle gjort. Han rubbar på balansen, sen ovanpå det så har vi hans Rysslands kontakter. Men för att göra en lång historia kort, jag hackade deras dator
– Vems?
– CIA:s och de andra underrättelsetjänsternas, de har fyra datorer på fyra olika ambassader. Varav en i Köpenhamn, vi läste inte igenom det igår. Vilket jag beklagar för då hade vi tryck på panikknappen tidigare. Han och de andra ledarna bakom detta är ute efter er, hur är skyddet hemma hos er?
– Bäst men det ska bli bättre
Han tar fram sin telefon igen och ringer, han säger bara ett ord sen lägger han på
– Nu ska det en mindre arme för att komma åt oss hemma
– De kommer skicka den
– Har du en dator?
– Javisst
Jag reser mig och går upp på mitt rum och tar den bärbara datorn, jag går ner och sätter den framför honom. Jag loggar in och sätter i stickan och öppnar den, jag öppnar filen, med kodordet repressalier. Jag vänder skärmen mot honom, han och Ilse börjar läsa
– Helvete
Ilse tar fram sin telefon och ringer, hennes röst smattrar på Gaeliska och hon lägger på. Sen fortsätter hon läsa
– Hur många av barnen är hemma?
– Alla
– Ni kan ta hit med dem om ni vill, tills era vakter är på plats
Ilse tittar på mig sen så ringer hon igen, hon säger ett ord till den på andra sidan. Sen lägger hon på, jag ser hur Alex ögon rör sig snabbt
– Får jag låna denna?
– Javisst
– Tack
Hans fingrar smattrar på tangenterna och ett leende börjar spela på hans läppar, Ilses telefon ringer och hon säger vår adress sen lägger hon på. Alex leende blir bredare och hans fingrar dansar över tangenterna, hans telefon ringer och han tala Gaeliska igen. Han lägger på och sen tittar han på oss
– Har ni läst detta?
– Ja
Han ger mig en lång blick
– Om vi velat använda den informationen så hade vi inte ringt er, jag är vän med deras barn. Vad tror ni? Vi vet en hel del om er, det är en del av mitt arv, eller rättare sagt vårt arv
– Förlåt, men här står saker om oss
– Som vi inte redan visste om
Ilse tittar på mig och sen på Clara
– Hur mycket vet ni?
– Säkert inte allt, men en hel del. Som neutral i detta så kan jag säga att jag förstår deras rädsla, om de nu agerat utifrån rädsla. Men det är inte det som driver dem, det är makthunger. Vi inser också att vi lämnar den neutrala zonen när vi lämnar över detta åt er, för första gången sedan min förfader hjälpte Leonardo så väljer ätten sida, vi väljer er sida
En lampa börjar lysa och de tittar på den och sen på mig
– Någon ringer på porttelefonen, jag är döv som ni minns. Det är ett hjälpmedel
– Aha, ibland så glömmer man bort ditt handikapp
– Det har jag svårt att tro, men tack
Jag känner kittlingarna och deras familj kommer in i matsalen, rummet blir genast lite mindre, James och Isabella och åtta barn i olika åldrar kommer in i rummet. De sätter sig och tittar på oss
– Hej och välkomna till vårt hem
– Tack
– Jaha uppdatera mig
James tittar på Alex och han börjar prata på Gaeliska, jag tittar på dem och läser på deras läppar. Jean kommer in och han tittar på mig, han ser vad jag gör. Så han vänder sig till Clara
– Frun?
– Te och kaffe Jean, jag tror att barnen vill ha saft eller juice
– Ja frun
– Kanske några av dina kakor med
– Givetvis frun
– Vill du ha hjälp?
– Nej frun jag klarar mig
– Säkert?
Han tittar på henne och ler
– Ja frun
– Tack Jean
Isabella tittar på Clara och ett leende spelar på hennes läppar, barnen sätter sig vid bordet och Clara tittar på dem. De ser väldigt avslappnade ut
– Vill ni titta på tv?
– Javisst säger en av flickorna
– Kom
Clara reser sig och alla utom två av barnen reser sig, det är de två äldsta. Isabella tittar på dem
– Ni följer med
– Men farmor
Hon tittar på dem och de reser sig, Clara går ner med dem i Tv – rummet och hon sätter igång tv:n och sätter på en film, när hon är klar så går hon upp igen. Ilse och James pratar i varsin telefon, Alex sitter vid datorn och hans leende är inte bara brett, nu har det en elak krökning med. Clara tittar på sin man och ett leende börjar spela på hennes läppar, hon sätter sig på sin plats igen
– Var är din mor?
– Hur visste du att hon bor här?
Clara tittar förvånat på Isabella
– Vi har våra kanaler, precis som ni tydligen har era
– Haha, ja så är det. Vem hade kunnat tro att vi två skulle sitta som överhuvuden för våra två familjer, när du läste sagor för oss när vi var små
Isabella tittar på Clara och ler
– Jag är inte överhuvud
– Du vet vad jag menar
– Att du var speciell Clara förstod jag första gången jag såg dig, när du kom och ringde på vår port och frågade om du fick leka med deras barn mina barnbarn
– Ni hade en så stor trädgård, den var perfekt att leka i
– Haha, ja det kan jag tänka mig
– Varför talar de Gaeliska?
Isabella tittar skarpt på Clara
– Ja alltså vet ni inte vilken släkt han tillhör?
De andra runt bordet tystnar och tittar på mig, jag tittar mig runt bordet
– Vad?
– Din förtjusande fru påtalade precis att vi är rätt oartiga som inte pratar så att ni förstår, men som hon sa. Varför talar vi Gaeliska, det är inte många som vet att det är Gaeliska
Isabella tittar på mig och ler, jag tittar på Clara och hon tittar på mig. Jag ser något i hennes ögon, inga hemligheter. Jag tittar tillbaka
– Och med tanke på vad ni gjort för oss så blir vår skam ganska stor när hon avslöjade oss
Jag ser den okynniga blicken, jag ler. Bra Clara tänker jag
– Nja ni verkade ha så kul så jag ville inte störa, jag tror att Niklas och Rebecka kommer skicka er till skolbänken. Jag tror att Clara påpekade var min släkt kommer ifrån, det är det som är så bra med vingården. Alla glömmer att vår hur ska jag säga huvudsläkt? Är brittisk, alla är så fixerade på Montfort namnet så de glömmer mitt eller rättare sagt vårt riktiga namn, Locksley, min släkt är betydligt äldre än din James, och om man får säga så finare, eller som drottningen sa i somras. Ni tillhör en av de renaste släkterna, vi har inga skelett i garderoben. De jobbade rätt hårt för att få Gwen till att bli den hon är, hade jag velat så hade jag kunnat ta upp kampen med henne om titeln. Men det ligger inte för oss, vi trivs med den roll vi har. Men jag och min underbara fru kan Gaeliska, Clara har ett väldigt gott öra för språk, min far talade nästan uteslutande Gaeliska med mig när jag växte upp. Förutom alla andra språk som de talade med mig. Han sa alltid, du får aldrig glömma ditt arv. Det är inte vingården utan vårt egentliga arv, som Räven. Så fortsätt ni på Gaeliska, eller svenska eller vilket annat språk som ni vill. Räven har gjort sitt, men som Clara påpekade. Vi har gjort ett val och det var rätt oartigt med tanke på vad vi faktiskt ger upp genom att hjälpa er. Som du sa innan Alex, folk har en tendens att glömma mitt handikapp. Men mitt handikapp gör att jag kan läsa era läppar, det glömmer folk gärna också. Det finns de som tror att jag svagsint för att jag inte hör, det är oftast deras första misstag. Vilket oftast också blir deras sista, det fick en väldigt anrik släkt erfara igår. De underskattade mig/oss på grund av det, nu kan vi snart titulera oss med deras titlar. De försökte överlista Räven, det gick sådär
De tittar på mig när jag tystnar, jag känner kittlingen och Jean kommer in i rummet. Han dukar fram på bordet och han serverar oss kaffe och te
– Barnen är i Tv – rummet
– Ja frun
Jag tar en klunk av kaffet och jag tittar på Isabella
– Men jag har svårt att tänka mig att du inte tänkte på det, med tanke på vad Niklas och Rebecka sa om din kunskap om det som de kallar husens spel, och om du visste. Varför sa du inget till dem?
Jag tittar på Ilse, Alex och James
– Det som kommer upp i mitt huvud är två saker, för det första. Att du kommer knäppa dem på näsan för att de inte gjort sin hemläxa och de kommer få betala en böter, eller två. Att Niklas och Rebecka sagt åt dig att inte berätta för dem. Då kommer nästa fråga, varför? Vad är det för spel de spelar, vad är det de vill med oss? vi har redan tackat nej en gång, vad får dem att tro att vi skulle ändra oss? eller det var för att de ville att vi skulle välja sida? Att vi inte skulle vara neutrala längre, trodde de verkligen att vi skulle välja andra sidan? Med tanke på vad du sa om Clara och att hon är speciell, ja jag kan läsa mer än ett par läppar, så länge jag ser er. Men trodde de verkligen att vi skulle välja andra sidan, det skulle indikera att de inte gjort sin hemläxa och det vägrar jag tro på. Varför var det så viktigt att vi valde sida?
Isabella tittar på mig och ler, Alex och Ilse tittar på mig och James tittar på sin fru
– Som jag sa till Clara, jag visste att hon var speciell när hon ringde på vår porttelefon. Sen när du kom och hälsade på så förstod jag varför, ni två är två variabler som går utanför deras hur ska jag säga. Kontroll, och är det något som gör dem nervösa så är det när de inte har kontroll. Ni är nyckfulla, men det har tydligen alltid er släkt varit om jag förstod Niklas och Rebecka rätt, precis som naturen är nyckfull, så är ni nyckfulla. Ibland i er släkt så poppar det upp ett par som är mer nyckfulla än de andra, och de påverkar historien på ett eller annat vis. Och om jag ska tro Niklas och Rebecka så är ni väldigt nyckfulla, mer nyckfulla än vad någon tidigare varit i er släkt. När de förstod det så satte de sig ner och började tänka, och när de gör det så brukar vi andra hålla i oss. Den fråga de ställde sig var, varför ringde du på vår porttelefon? och varför var du samtidigt som deras barn på skolan, varför blev ni vänner? De två barnen har aldrig haft vänner mer än Clara. De satte sig och läste på sig om din familj och de blev fascinerade, väldigt fascinerade och det ska ni veta. Det är inte ofta längre som de blir fascinerade, men i alla fall. De började rota i vad du gjort Michael sedan den där dagen, när dina föräldrar mördades, de började också ifrågasätta varför Amanda gick emot dem. Det har aldrig hänt förr, att krönikören går emot de utvalda. Det de kom fram till var att som en hel del av oss har råkat utför, att naturen blandade sig i skeendet. Jag har råkat utför det, på ett rätt brutalt sätt. Den gav min förste man en hjärntumör, för att förbereda mig på det som skulle komma. De utvalda, min man osv. då blev de ännu mer fascinerade, varför ni? De började även rota i hur ni träffades, att från den dagen som ni började i samma klass inte ens tittade på någon annan. Hur ni kretsade runt varandra, utan att kollidera. Hur ni gick från att vara bänkkamrater till att gifta er, på mindre tid än två veckor
– En vecka
– Som sagt, varför? Och ni tvekade inte, ni ”lurade” dina föräldrar. Varför är ni så duktiga på husens spel? För det ska ni veta att de är väldigt imponerade över ert sätt att spela spelet. Ni har imponerat på hela familjen, med ert sätt att spela spelet. Inte bara Niklas och Rebecka, hur till exempel lyckades ni med att spela era amerikanska kusiner? Där är en hel del i er släkt som försökt innan, på ett par timmar så redde du ut flera hundra års gnabb. Som sagt de satte sig ner och tänkte, eller rättare sagt Niklas klippte gräset och Rebecka gör det hon gör när hon tänker, hon sätter sig och tittar på sin man när han klipper gräset. När de gör det då går vi andra på tårna och håller oss borta, sen hjälper ni dem och riskerar era liv. Utan att kräva något tillbaka
– De fick betala normal taxa
– Jaja, traditioner. Men ni var beredda att göra det utan motkrav, ni bara kastade er över det och gjorde det. Det de hittade där, är en följd av det som händer nu. Utan er insats där så hade vi inte suttit här nu, utan det ni gjorde igår med den där markisen, och sen diamanten och om jag läser Alex rätt. Det som han leker med på din dator, så hade vi inte suttit här. Som du sa, den där släkten har varit en tagg i sidan på er länge. Jag misstänker att du sa ett par ord igår som gjorde att ni nu kan ta över deras område?
Jag tittar på henne, jag tittar på Clara och jag ser att hon har en fundersam blick
– Så han klipper gräs
– Haha ja
– Så när han klippte gräset där så kom de fram till att allt inte är som det ska med Claras familj? Claras pappa är inte Claras pappa?
Isabella ler
– Som sagt, du är intelligent
– Förlåt? Är inte min far min far?
– Tydligen inte, när vi träffades så pratade jag med Jean. Eftersom jag är den jag är med allt vad det innebär så kan jag inte leva med vem som helst, så jag frågade honom hur jag skulle vara säker. Han sa lyssna på ditt hjärta, vad jag tror att han menade var att lita på blodet. Vad jag insett är att vi inte kan gifta oss med vem som helst, oavsett vad mitt hjärta sagt. Du måste ha rätt blod i dina ådror. Eller om jag ska använda Isabellas förklaring, så måste jag välja den som naturen valt åt mig. Precis som den valt åt dig, du måste ha rätt föräldrar. Och om jag tolkar Isabella rätt så började Niklas och Rebecka att släktforska. Varför mina föräldrar och varför dina föräldrar? Det skulle vara kul att se resultatet. Men vänta min far valde fel? Eller han gick emot naturen, jag skulle inte funnits, Eller? Så naturens ”straff” för att jag föddes var att mina föräldrar mördades och jag blev döv? Jag skulle födas, men av en annan kvinna, dina föräldrars separation Clara, varför efter alla dessa år så får din far för sig att bejaka en sida av sig själv som han undertryckt så länge? Eller undertryckt, frågan är om hans varit medveten om den sidan innan naturen la sig i. Det var aldrig en fråga om vi skulle träffas, frågan var när. Men min mor måste ha varit någon speciell eftersom jag skonades, naturen måste ha sett något i henne eller mig som gjorde att jag skonades. Vem var hon? Och varför gick min far emot naturen, ah det nyckfulla. Så naturen skapade släkten som nyckfull och sen bet det den i rumpan, men han gjorde det med rätt person. Men vem var min mor och vem är Claras far? Och när kommer Stina träffa honom igen, på grund av vår nyckfullhet så klippte Niklas gräset och Rebecka tittade på. Tydligen så är vår blandning något som skrämmer alla de där ute hjärtat. Spännande, som sagt jag skulle gärna vilja se den släktforskningen. Det kan nästan vara värt att utnyttja en gentjänst bara för det, eller vad säger du hjärtat
– Jo varför inte, om inget annat så kanske de slutar spela spel och pratar med oss?
– Precis
Isabella tittar på oss, hennes ögon smalnar lite
– Ni visste?
– Om hennes far, ja. Om min mor nej, eller jag ska inte säga nej. Men allt detta med naturen osv. det hade vi inte en aning om. Eller varför Clara valde att leka med deras barn, eller att jag träffade dem i japan osv. nej det visste vi inte. Men att vi är speciella, jo det har vi insett. Allt gick väldigt fort, även för att vara vår släkt, eller min. Ja ni vet vad jag menar, Marianne har indikerat att Clara är speciell, mer speciell än vad min mor var. Och hon var väldigt speciell enligt Marianne, hon har lusläst släktens krönikor och ingen innan henne har varit som hon, och Clara är ännu mer speciell. Precis som jag är det enligt Marianne, och då har det funnits en del speciella män i vår släkt. Men enligt Marianne ingen som jag, hon är både fascinerad av oss, samtidigt som vi skrämmer henne. Är det så Niklas, Rebecka och ni andra också känner? Fascination och skräck? Är de rädda för oss?
– Inte rädda, men fascinerade och lite oroliga för vad ni kan ta er för. Men de är nog mest nyfikna, de är lite speciella de där två. Som detta som händer nu, det ni kommit på spåren. Att ni öppnar era dörrar för oss
– Och de andra?
– Hetsar inte upp sig innan de andra två gör det, frågan är ens om de diskuterat er med dem
– Men med dig har de?
– Jag är deras bollplank kan man väl kalla mig
– Kärlet?
– Ja precis, men det är så mycket mer än så
– Jo det har jag förstått, så vad kommer det att kosta oss att få den släktforskningen?
– Haha, jag har inte en aning, jag visste inte ens att det fanns en. Eller om det finns en, det får ni ta med dem. Men jag håller med de andra som spelat spelet med er. Ni är skickliga
– Tack
– Men ett tips spela inte med Rebecka och Niklas
– Vi vill inte spela med någon, vi gör det vi gör. Om det nu är husens spel som ni kallar det, för ättens överlevnad. Det vi gör här idag, är för att vi anser att andra sidan har fel. Skulle vi en dag i framtiden anse att de utvalda har fel så får vi fatta ett beslut då hur vi hanterar det. När denna affär är avslutad så återgår vi till vår neutralitet, skillnaden på den andra sidan och de utvalda är att vi kommer säga till dem att vi tycker att de gör fel. Den andra sidan i denna affär skulle inte förstå varför vi sa det, sen så är de väldigt osmakliga med
– Så ni skulle säga till dem när de gör fel?
– Ja om vi anser det så kommer vi att göra det
– Och om de inte lyssnar?
– Då får vi se var det landar, men vi kommer säga vad vi tycker
– Är ni inte rädda för dem?
– Nej inte rädda, men vi har respekt för dem och för vad de skapat. Jag kan inte ens föreställa mig vad det kostat dem, men nej jag är inte rädd för dem
– Inte jag i heller
– Spännande
– Jaså?
– Ja de flesta kissar på sig när de hör talas om de utvalda
– Jaså? Jaja det får stå för dem. Men som sagt jag har en väldig respekt för dem och det de är. Vad är det de kallas, världens hopp eller undergång?
– Ja
– Men som sagt, den där släktforskningen är jag väldigt nyfiken på
– Mm jag med
Jean kommer in i rummet och dukar av
– Kommer era gäster att stanna på middag?
– Det tror jag
– Då vet jag det sir
– Får vi plats?
– Det löser vi
– Tack Jean
Isabella tittar på oss
– Oj förlåt, Jean frågade om ni stannar på middag, jag svarade att jag tror det
– Om det inte är för mycket besvär
Isabella säger det på franska och tittar på Jean
– Nej frun, det är inget besvär
– Då stannar vi gärna, vi tackar för artigheten och att ni släppt in oss
– Herrn och frun har sagt det, då blir det så
– Men vad tycker du?
– Att det är en välkalkylerad risk
– Risk?
– Ni är de ni är, det kan få konsekvenser. Men fördelarna uppväger nackdelarna
– Om du sagt nej?
– Då hade vår lojalitet satts på prov, jag representerar byn i dessa frågor. Symbiosen får inte störas
Isabella tittar på honom, sen tittar hon på mig
– Symbiosen?
– Mellan vingården och byn, den ena kan inte överleva utan den andra. Vi lever i en symbios med varandra, de uppdrag vi utför. Den betalningen går uteslutande till byn och byns överlevnad, det arbete som de gör för vingården leder till vingårdens överlevnad. Vinet är vårt blod, blodet är vårt vin, rättvisa före orättvisa
– Fascinerande
– Ja, och så har det varit väldigt länge
– Och om ni inte varit överens i denna fråga?
– Då hade vi kanske agerat annorlunda, detta är utanför uppgiften. Detta kommer inte byn till gagn direkt. Men i förlängningen så kan det göra det, därför så motsatte sig inte Marianne
– Marianne?
– Precis som hos de utvalda så finns det en Matriark som har sista ordet
– Haha, jaså?
– Ja Niklas gör inget som Rebecka inte går med på, det är säkert vice versa. Men Rebecka är Matriarken, i ätten så är det Clara. I byn så är det Marianne. Clara är härskarinnan, Marianne är rådgiverskan, vi andra är i händerna på dem
De fyra tittar på mig, sen så tittar de på Clara. De har sett henne sedan hon var liten flicka med flätor i håret
– Mm så passa er
– Haha skrattar Isabella, underbart barn
– När vi gifte oss så fick hon all makten, hon bestämmer. Hon fick sitta med Marianne i drygt två dagar och höra på vad hennes ansvar är, men hon väljer att göra något unikt. Hon delar ansvaret med mig, det har aldrig hänt förut. Det finns män som gått emot eller övertalat sina fruar att göra det ena eller det andra. Det har alltid slutat i kaos, det vi har förstått är att för att symbiosen ska fungera så måste vi leva i symbios. Ingen av oss har mer att säga till om än den andre
– Men om ni inte är överens? Frågar Ilse
– Då är det Claras ord som gäller, en gång så har en fru lyckats övertalas. Min mor, det slutade med deras död och mitt handikapp. Så ingen behöver säga åt mig att inte lyssna på henne. Jag misstänker att när de hade sitt privata samtal, att Marianne sa till Clara att aldrig låta sig övertalas av mig. Det är ingen risk, jag har upplevt konsekvenserna av det, hitintills så har vi varit överens om vilka uppdrag vi ska eller inte ska ta. Vi fick uppdrag av Jean när han kom hem, vi ratade tre och valde ett. Konsekvensen av det valet, ser vi nu. Och då var inte den informationen, en del av uppdraget. Vi fick chansen och tog den
– Får man fråga vad uppdraget var?
– Att återlämna en nationalskatt till ett afrikanskt land, som den som ligger bakom det där snott med vapenmakt
– Och det är?
– Amerikas president, bl.a.
– Stackars honom
– Stackars?
– Ja, Niklas och Rebecka kommer äta upp honom och spotta ut honom. Det största klavertrampet är att han hotat barnen, att vi fått lämna huset kommer göra dem väldigt irriterade. Huset är vår hur ska jag säga frizon, och barnen är fredade. Allas barn oavsett sida är fredade, han bryter mot den gyllene regeln. Ge fan i barnen…
Lampan börjar lysa
– Väntar ni på någon?
Jag tittar på Alex och Ilse
– Nej
– Träningslokalen Clara
– Ja
Vi reser oss och de samlar ihop barnen och går upp i träningslokalen, Jean kommer upp till matsalen. Han har en man med sig, jag tittar på hans kostym. Skräddarsydd. Jag tittar på honom och sträcker fram handen
– Michael
– Ted
– Vad kan jag hjälpa er med?
– Oss?
– Ja, vad gör CIA här?
– Erh, hur vet du att jag kommer från CIA
– Kostymen
– Förlåt?
– Ja kostymen andas underrättelsetjänst, med tanke på din arroganta framtoning så gissade jag på amerikan, du vet Bentleys företrädare hade vetat att man inte gjorde som du gjorde igår. Du får sätta dig på skolbänken igen, jag skulle inte rekommendera det
– Vadå?
– Det du är här för, oavsett hur duktig du tror att du är. Så tro mig, du är inte så duktig. Hur många?
– Förlåt?
– Hur många blev sjuka igår? Och då talar jag inte om bakfyllan, utan om det medlet som du eller någon av dina hejdukar blandade i vinet igår. Är du här för att slutföra uppdraget? De pajaserna du har med dig kommer att få en pil eller två i rumpan av min fru, om du inte säger åt dem att backa. Ditt val
Jag sätter mig på min plats och tittar på honom, han tittar på mig och sen så talar han i en mick
– Klokt, Jean avväpna pajasen
Mina fingrar fladdrar, Jean nickar och tiosekunder senare så ligger mannen på golvet. Jean lägger pistolen framför mig, han hittar ett par knivar med. Han lyfter upp mannen och sätter honom i en av stolarna. Clara kommer in i matsalen, hon tittar på mannen och sen på pistolen
– Amatör?
– Arrogans
– Aha
Han stirrar på oss och sen på Jean som dragit sin pistol och han står med den redo. Jag tittar på kommunikationsutrustningen som Jean tagit av mannen och hans telefon
– Ni är inte bara dumma, ni är arroganta med. Inte nog med att ni gör misstaget att reta Godaishu, ni väljer att reta oss också. Vi är kanske inte lika farliga som Godaishu, men vi kan bitas vi med. Din chef är väldigt förtjust i ett visst vin, han betalar astronomiska summor för att få vissa sorter, efter idag så är det slut på det. Han kommer aldrig mer att få köpa en milliliter till av vårt vin
Jag tar mannens telefon, jag letar igenom kontaktlistan och hittar det namn jag letar efter
– Grevinna, vill du berätta den mindre glada nyheten för honom?
– Javisst hjärtat
Hon trycker på numret och det börjar ringa, jag tittar på mannen som sitter framför mig. Jag ser att mannen svarar, Clara förklarar läget för honom, när hon är klar så lägger hon på
– Så, han blev inte glad. Han hade inte sanktionerat detta
– Nej jag vet, det är han som sitter i det ovala rummet. Han är fortfarande sur för att vi inte vill skänka honom den där champagnen som hans fru badar i. Jo det är sant, en gång i månaden så badar hon i vår champagne, någon har lurat i henne att det håller henne ung, en flaska kostar 2000 dollar. Det går åt många flaskor, och allt för att han inte kan hålla den i byxorna. Så CIA vad trodde ni att ni skulle uppnå med att ger er på oss, förutom det där med champagnen? Vad var målet med era förvirrade planer?
Mannen slickar sig om läpparna
– Ah vi låste in Frank och Joe, det var meningen att de där mexikanerna skulle få smuggla sina droger över gränsen, när de utvalda stoppade er pipeline från Sydostasien så hittade ni en ny kassako, först colombianerna, och sen mexikanerna? Men de utvalda har stoppat er varenda gång. Men denna gång så när Frank och Joe klantade sig så trodde ni att ni skulle kunna övertala oss att öppna den igen. Vad hade ni tänkt er vattentortyr? Eller något annat? Något mer sofistikerat? Som att hota att döda våra nära och kära? Att döda oss fungerar inte, men det är mer eller hur? Den där markisen har lovat er saker som han inte kan hålla och efter igår när han förlorade och sen gjorde bort sig, så blev ni desperata. Så pass desperata så att du kom hit för att skrämma oss. Så vem ska ni hota med att döda? Men en sak säger jag dig, krök ett hår på våra nära och kära så får ni ta konsekvenserna av det, och tro mig. Konsekvenserna av det kommer att skicka USA tillbaka till stenåldern, vill du få ett smakprov på vad som kommer hända? Vill du att jag ser till så att en av era storbanker går omkull, när jag berättar för världen att de tvättar era knarkpengar?
Mannen stirrar på mig, han är vit i ansiktet
– Det kanske är över din lönegrad? Vi kanske ska prata med någon som bestämmer? Han som gillar vårt vin så mycket, det med banken hade bara varit början, jag hade släppt lite dokument som bevisar er presidents spel under täcket med ryssarna. Alla de pengar han tagit emot av dem, så är deras liv värt det?
Han skakar på huvudet
– Bra, hälsa dina chefer. Vi är neutrala, vi väljer ingen sida i denna soppa. Vill de att vi ska fortsätta vara neutrala så ger de fan i oss. Skulle något hända oss, ja oavsett vem som ligger bakom så ja du kan själv tänka dig vad som händer. Så för er skull så hoppas jag att vi inte skrapar våra knän. Då kanske våra vänner tror att det är ni som ligger bakom det. Som en bonus, avsluta alla era affärer med markisen. Han är slut, han kommer att vara slut innan veckan är slut. Så om han har något på er så kanske ni ska ta hand om det, Jean
– Ja sir
– Kasta ut soporna
– Ja sir
Han går fram till mannen och drar upp honom, han visar med handen att mannen ska lämna huset. Vi tittar på när Jean avvisar mannen, Clara reser sig och lutar sig över mig och kysser mig, hon ler mot mig
– Jag hämtar de andra
– Gör så hjärtat
Jag reser mig och tar mannens saker och flyttar på dem, jag kopplar in hans telefon i min dator och tömmer den. När jag är klar så lägger jag den på bordet och de andra kommer ner. De sätter sig vid bordet och jag uppdaterar dem, Alex och Ilse tittar på varandra sen ringer Ilse till Niklas och Rebecka. Jean kommer in i matsalen och han berättar att maten snart kommer att serveras, vi hjälps åt att duka. Vi sätter oss vid bordet och börjar äta
***
Jag står längst fram i kyrkan och tittar på de som sitter här och väntar på att Clara ska komma in genom dörrarna där längst bak, avståndet till de där dörrarna känns just nu väldigt långt.
Jag tittar upp i taket och ser på takmålningen, jag känner Mariannes hand på min arm, jag vänder mig mot henne och hon ler. Hon har dagen till ära en väldigt vacker klänning på sig, skor med höga klackar och en hatt med flor på. Hon tittar på mig och jag ser hennes förväntansfulla blick suga tag i mig.
Jag tittar på henne och ler, hon smeker min kind och jag känner hennes handskbeklädda hand smeka över min nyrakade kind. Jag tror att Clara kommer uppskatta min rakning, jag hade fått ett ryck i vintras och låtit skägget växa.
Inte så att det blev vildvuxet men dock det hade vuxit. Det hade varit en del kommentarer om att jag stacks när vi pussades eller när jag slickade henne. Jag tittar på Marianne, hon tecknar
– Nervös?
– Ja, lite
– Det kommer gå bra
– Tack, Clara kommer att hålla mig i örat
– Haha ja
– Tack för detta, tack för allt
– Varsågod, men det är vi som tackar Michael, för Clara, för allt. Sådär en gång var femhundrade år eller något så väljer männen i hushållet rätt. Detta är en av de gångerna Michael
– Tack
Jag säger inget om naturen osv. frågan är hur mycket av det som jag tror på. Kanske allt, kanske inget? Som sagt vem vet
– Nu kommer hon snart
– Ja, förresten är inte detta en väldigt stor kyrka för att vara en by kyrka, jag vet att byn är speciell men ändå?
– Haha, jo det kan man tycka
– Jag trodde inte att alla de som ni bjudit in skulle få plats, det är tur att vi ska ha festen på vingården annars så hade vi inte fått plats. Det är tur att vi har en park där
– Haha, ja. Det är det
– Hur får alla plats? Visst byborna är här men det är väl mer än hundra gäster utifrån
– Hundratrettio
– Jisses, hur kom de hit?
– Byn har fixat det, en hel del tjänster har inkasserats
– Där ser man
– Sen det ni gjorde för de utvalda i vintras, de har hjälpt oss en hel del
– Där ser man, jaja vi får väl bjuda igen
– De vill inte ha något och de blir väldigt förnärmade när jag påtalar det
– Jaså, så mycket gjorde vi inte. Ringer den där chefen fortfarande
– F.d. chefen menar du?
– Ja
– Nej det gör han inte, en dag så slutade samtalen komma
Jag tittar på henne, hur hon tecknade med händerna säger mig att det inte var för att han tröttnat på att få nej. Det var andra orsaker till att han slutat ringa
– Och pajasen och champagnen?
– Haha, hans fru skriker mer än någonsin på honom
– Han förtjänar inte mindre, det var en bra dag när han fick lämna posten
– Ja, verkligen, han är rätt konfunderad över att han inte lyckas få tag på champagnen
– Tja han måste ju köpa den direkt av oss, vad trodde han? Att vi inte skulle veta att det är han som köper?
– Hur går det för Clara i sitt sökande?
– Vi tar det rätt lugnt, hon har inte pratat med sin mor än
– Och för dig?
– Jag vet inte, vi följer släktträdet vilket är väldigt fascinerande. Men det går långsamt framåt. Stefan kommer följa henne nerför gången här
– Hur hanterar Stina det?
– Jodå det går så bra som vi kan förvänta, hon hittade en lägenhet inte så långt från oss. Hon är nära men i något eget, det tog nog mer på henne än oss att hon bodde i vårt hus. Du vet den där stoltheten, det är inte min dotter som ska hjälpa mig, det är jag som ska hjälpa henne. Stefan hittade ett eget boende han med, han bor tillsammans med Lasse. De kan vara i samma rum och uppföra sig civiliserat
– Så bra, och din mormor och morfar?
– Efter morfars hjärnblödning så är vi där så ofta vi kan, vi gör vad vi kan för att avlasta mormor. Men vi har skola, vingården och byn att ta hand om så ibland så går det inte ihop. Men hon klagar inte, det är därför de inte är här. Morfar är så pass dålig, men jag fixade så att en vän till mig filmar det på Skype så att de kan se det på datorn därhemma
– Och era utbildningar?
– Det rullar på, det är jätteroligt. Tufft men roligt. Hur mår byn?
Hon tittar på mig och sen på de som sitter i kyrkan
– Byn mår väldigt väl, ni är väldigt bra härskare
– Tack
– Ni vet att ni inte hade behövt ta fler uppdrag efter det ni gjorde för de utvalda i vintras. Deras kompensation var mer än generös
– Vi gör inte det vi gör bara för kompensationen Marianne, och det vet du. De tre uppdrag vi gjort nu i vår har hjälpt en hel del människor. Sen att byn blir kompenserad, ja det är en bonus. Men inte bara drivmedlet för oss, hur gick uppköpet av markisens vingård?
– Jodå den gick smärtfritt, din ide med att sätta Michel och Louise att driva den var genial
– Tack, inte bara min ide men tack. De får träning inför de ska ta över här, de sätter vår prägel på den gården så när de flyttar hit och du sätter en lämplig härifrån som driver den, så är de vana vid våra metoder. Som jag kan tänka mig är ganska radikalt annorlunda mot deras
– Ja, och återigen tack för allt på deras bröllop
– Som sig bör
– Som sagt ni är väldigt bra härskare
Jag böjer på huvudet, Marianne tar mig på armen, hon pekar på dörren och jag tittar på henne, hon ler och går till sin plats. Jag känner ljudet från orgeln fortplanta sig i min kropp. Jag ser dörrarna öppnas och Clara kommer ingående genom dörrarna, ljuset bakom henne lyser upp henne så att hon ser ut som en ängel när hon kommer in genom porten. Jag häpnar när jag ser henne och jag tar ett djupt andetag, hon kommer mot mig och jag ser hennes ögon och jag försvinner i dem. De kommer fram och jag tittar på Stefan och jag böjer på huvudet och han tecknar
– Skadar du henne, så dödar jag dig
Jag svarar
– Som sig bör
Vi vänder oss mot prästen och jag tittar på Lena, hon ler med hela ansiktet. Hon tolkar det som prästen säger, jag följer hennes fingrar och när det kommer till frågan om jag tager så svarar jag ja, när hon får frågan så svarar hon ja.
Jean räcker mig hennes ring och jag sätter den på hennes finger, hon får sin av Isabell. De ler mot varandra och hon sätter ringen på min finger. Vi kysser varandra passande länge, vi vänder oss och de som sitter i kyrkan reser sig och vi går ut ur kyrkan.
Gästerna kommer ut och de tar bilder på oss, vi går fram till vagnen som väntar på oss, hästarna rör sig lite otåligt. Vi sätter oss i vagnen, de börjar rulla och vi åker iväg. Mannen kör oss genom byn, de som inte fått plats i kyrkan står längs med vägen där vi åker.
De vinkar och jublar när vi åker förbi, när vagnen är i jämnhöjd med dem så bugar och niger de för oss. Vi vinkar mot dem, vi kommer ut på landsvägen och hästarna tar oss i till vingården.
Det står bilar överallt och två bybor sköter om parkeringen, vagnen stannar framför vingårdens huvudingång. Kusken öppnar dörren åt oss och vi går ur vagnen, jag tar hennes hand och hon tittar mig i ögonen och vi kysser varandra.
Vi går in i slottet och personalen står uppradade, de böjer på huvudena och niger. Vi går igenom slottet och kommer ut på baksidan av slottet och går ut på terrassen, våra gäster ser oss komma och de kommer fram till oss och gratulerar oss.
Vi går långsamt nerför trapporna och kommer ner på gräsmattan, vi går vidare och kommer fram till det enorma tält som står här. Vi går in under taket och vi går till våra platser, vi ställer oss vid våra platser. Jean står bakom Claras stol och Marianne står bakom min, när alla är inne så tittar vi på varandra och vi sätter oss.
Gästerna sätter sig, sen börjar festen. Jag har Stina till bordet och Clara har Niklas, eftersom mina föräldrar är döda och min morfar inte är här så hade jag frågat vem hon skulle vilja ha. Då hade hon svarat Niklas, jag hade frågat och han hade blivit överraskad. Men svarat att det skulle vara en ära för honom.
Han hade frågat varför och hon hade svarat att hon alltid sett upp till honom. Och att han kunde förstå det ansvar som vi får axla. Vi åt och drack, vi smakade på vårt bröllopsvin och jag hade aldrig förr smakat ett bättre vin. Det var som om det var gjort enkom för mig, eller oss.
Det hölls tal, från både kända och okända. Min mormor var med på Skype, hon talade till oss och jag grät när hon var färdig och jag tackade henne och skickade en skål åt henne och morfar. Jag såg att Clara också torkade tårar på sina kinder, hennes mor och far höll också tal för oss.
Vi kramade dem och talen rullade på, när det blev dags för tårta så reste sig Niklas upp och han tittade på oss sen höll han ett tal om hur han sett Clara sedan barnsben, han talade om den vänskap som hon delat med deras barn, och hur hon kom att ses som en familjemedlem.
Hur jag senare träffat dem och våra band knutits utan att vi vetat om det när jag lärde känna deras barn. Hur vi återupptagit vår vänskap, vilken ära det var för dem att få närvara på Claras och mitt bröllop.
Jag kunde inte låta bli att uppskatta och beundra hur han både sa till de som var där, att ge fan i oss och att han värdesatte vår vänskap. När han var klar så lyfte han sitt glas, och vi skålade. Vi öppnade presenter i vad som kändes som en hel evighet, när vi var klara så smekte jag och Clara de träskrin som låg på bordet.
Presenterna från Niklas och Rebecka och deras familj, var två Hanshu smidda Wakizashi svärd med två tillhörande Bokken svärd. Jean reser sig och han tittar på oss, han berättar om traditioner och hur de ska följas.
En av de traditioner som följer vår släkt är pilbågsskytte, så för att i släktens ögon visa att vi är gifta så måste vi skjuta pilbåge. Vi tittar på honom och sen på varandra och vi ler. Vi följer efter honom och han gästerna går efter oss. Vi kommer fram till våra bågar, han tittar på oss
– Jag och Marianne önskar att ni är stadiga på handen, din far var inte det Michael, det kostade mig lite blodvite
– Förlåt vad ska vi göra?
– Vi kommer ställa oss hundra steg ditåt, ni ska skjuta så nära oss som möjligt. Sista pilen skall ni sätta genom ett äpple som vi har på våra huvuden, den som kommer närmst vinner. Utan att blodvite uppstår, jag misstänker att din far ”fuskade” för att din mor skulle vinna. Jag skulle uppskatta om du gjorde ditt bästa, ja givetvis du med Clara
– Är ni galna? Klänningen begränsar mig
– Lös problemet, detta är en viktig tradition
Gästerna ställer sig på led på varsin sida om oss, jag tittar Clara och på klänningen
– Jag kan inte röra mig som jag behöver
– Vad har du på under?
– Det får du se sen
– Vad händer om jag skär bort de där?
Jag pekar på två breda axelband
– Då kommer klänning trilla av
– Vad är det som stör dig, räcker det om vi skär av den ena?
– Kanske
– Vi testar
Jag tar en pil och jag sätter den mot bandet
– Vänta
Isabella kommer fram till oss, hon tittar på klänningen. Hon fipplar lite med den och tittar på Clara, hon ler, Isabella ler tillbaka
– Tack
– Ingen fara
Isabella går tillbaka till sin plats och vi tittar på varandra. Jag ler mot henne och hon ler mot mig, vi tittar på de två som står på andra sidan
– Jaha hjärtat är du redo?
– Ja
– Då kör vi
Vi lyfter våra bågar simultant och vi spänner dem och börjar skjuta, när vi släpper den sista pilen så kysser jag henne, vi delar på oss och vi ser två män kontrollera vem som vunnit. Publiken tittar på oss och sen på männen, jag ser på vissa hur chockade de ser ut.
Inte för att jag kan skjuta båge men att Clara kan, hennes mammas och pappas ansikten är en studie i förvånade miner. Jag ser leendena på Isabells och Leonardos ansikten att de inte är det dugg förvånade
– Du vann nog hjärtat säger Clara
– Jaså?
– En av mina pilar kom inte riktigt där jag ville
– Samma här
Marianne och Jean kommer med våra pilar. De räcker över dem till oss och de ler
– Det blev oavgjort
– Där ser man
– De där gubbarna som kollade var lite överraskade, det brukar vara tradition att mannen missar med vilje
– Skulle du vilja vinna så hjärtat?
– Haha, det är mer att kvinnorna inte kunde skjuta så väl som Clara. Det har förekommit en del olyckor genom åren
– Aha så pass
– Vad händer nu då?
– Ingenting, ni är klara
– Vilken tur att Isabella kunde hjälpa oss med klänningen, hade jag blivit tvungen att förstöra den för tjugo sekunders skjutande så hade jag blivit irriterad
Marianne tittar på henne och skrattar
– Jag älskar dig barn, du är en väldigt värdig härskarinna. Mottag ditt pris
Hon niger djupt och Jean bugar sig, resten av de bybor som är på plats gör samma sak. Marianne säger med hög röst, Clara tolkar
– Befall och vi ska utföra härskarinna
Jag går ner på ett knä och böjer på huvudet, jag hör inte vad hon svarar men jag ser Jean resa sig. Även om jag är döv så förstår jag att tystnaden är total runt omkring oss.
Jag reser mig och tittar på Clara och kysser henne, vi räcker våra bågar till Jean och han tar emot dem. Vi går tillbaka till tältet, vi sätter oss på våra platser. Stina tittar på mig, hon tecknar
– Hur fan kan min dotter skjuta pilbåge sådär
– Vi gör annat med än bara älskar Stina
– Hut unge
– Haha, men det är sant. Vi gör annat med, där pilbågsskytte är en del. Jag har ett rum för det på vinden i huset, jag visade Clara och hon ville testa. Hon är en naturtalang, alla andra före oss. Där har mannen fuskat för att förlora, jag behövde inte fuska.
– Jisses
– Det kan man säga, som sagt hon är en naturtalang
– Vad är hon mer en talang på? Jag såg de där svärden ni fick
– Hon är duktig med dem med, det handlar om traditioner och arv. Allt är inte bara vin och pengar Stina, det är väl en tusen saker till. Som vett och etikett, hålla tal, ekonomi, politik osv. där pilbågsskytte är en sådan sak, och att kunna leka med de där svärden. Traditioner, kan tyckas löjliga ibland men det är de som håller ihop slottet och byn. Som detta bröllop, inför gud och vänner
– Den där ritualen?
– Som sagt inför gud och vänner, jag vet inte vad hon sa. Men jag kan tänka mig att hon markera att hon är härskarinnan, och när jag satte mig på knä så markerade jag vem det är som bestämmer
– Jodå hon var väldigt tydlig med vem hon är och vad som händer om man inte gör som hon säger
– Att jag kommer och smiskar dem?
– Ja eller hon
– Så pass den var ny
– Förlåt?
– Det är min uppgift att utdela bestraffningen som hon befaller, det finns vingårdens lagar, sedan guds, sedan byns och sist statens. För dig så låter det väl bakvänt men det är så det funkar här, och din dotter är domare och jury, över tretusen människor. Och över mig
Stina stirrar på mig, sedan på sin dotter
– Herregud
Hennes fingrar darrar
– Så är det, när du blev arg på mig förra året så var det, det de diskuterade. Hon och Marianne, hon fick reda på sin roll. Som härskarinna, Marianne blev väldigt imponerad av din dotter, och hon är en kvinna som inte är lätt att imponera på. Hon har imponerat på Jean med och han är minst lika svår att imponera på som Marianne är
– Min dotter?
– Ja, din dotter
Jag tar en sipp av vinet och låter smaken smeka min tunga, jag ser att Stina tar en rejäl klunk av sitt. Kvällen börjar närma sig natt, stämningen är hög. Jag tittar på Clara och hon tittar på mig, Vi reser oss och går ut på dansgolvet, det bildas en cirkel runt oss, jag tittar på henne och hon på mig
– Det kommer gå bra hjärtat
– Det hoppas jag, jag har inte lärt mig gipsa än
– Haha, det kommer gå bra. Bara följ mig
– Ja hjärtat
Vi gör oss redo och hon börjar dansa och jag följer henne, vi glider runt på golvet. Jag sluter ögonen och finner hennes rytm och jag låter min känsla följa henne, hon saktar in och sen stannar vi. Jag öppnar ögonen och jag ser leendet på hennes läppar och jag förlorar mig i hennes ögon. Jag lutar mig fram och kysser henne, Flera par börja dansa och vi går tillbaka till våra platser. Jean tecknar
– Det är dags sir
– Ja Jean
Marianne reser sig och hon talar och tecknar samtidigt, vi tittar på henne och vi bugar oss när hon är klar, vi går in på slottet och går igenom det. En limousin står och väntar på oss och vi sätter den i den. Våra gäster vinkar av oss, vi åker iväg
***
Stina sitter vid sin plats och hon försöker sortera sina tankar, hon tar sitt vinglas. Hon fyller på det och hon reser sig och går in på slottet, hon går längs med korridorerna och kommer fram till sitt rum
– Stina vänta
Hon vänder sig om och ser Stefan komma gående, hennes livskärlek. Hon känner en åtrå när hon tittar på honom, han är så vacker. Så manlig, hur kan vara homosexuell tänker hon. Sen inser hon att det har inget med hans manlighet att göra, hon tar en klunk av vinet. Hon känner sig, kåt?
– Stina?
– Ja Stefan
– Visste du om det med Clara?
– Vilket av det?
– Ja allt?
– Nej, inte allt
– Men något?
– Nja, de har förklarat lite men jag har väl inte riktigt trott på det
– Det verkar ju helt otroligt, vår dotter?
– Ja, vår dotter
Hon tittar på honom, kommer jag någonsin våga berätta sanningen. Nej det skulle förgöra honom, hennes djupaste hemlighet. Det som hade varit ett större svek än det Stefan gjort. Han hade i alla fall varit ärlig, hennes otrohet. Den där natten, den natten som hon tillbringat med den andre mannen.
Hon blev inte mindre upphetsad när den flash backen slog henne, hennes natt av passion. Skammen dagen efter när hon insett vad hon gjort. Gästföreläsaren som hade svept undan hennes fötter, hur de älskat passionerat hela natten
– Förlåt vad sa du?
– Jag sa att du är vacker
– Tack
Han lyfter sin hand och smeker bort en slinga av hennes hår från hennes ansikte. Hon sluter ögonen och hon känner hans läppar mot sina, hon slutar tänka. Dessa läppar hon känner så väl, hans smak. Den som alltid berusat henne, hon sluter ögonen och hon kysser honom tillbaka. Han lutar sig mot hennes dörr, hans händer smeker hennes armar. Hon känner händer på sina bröst, mjukt smekande. Hon stönar, hon känner ett par läppar till på sin nacke. Hon tänker
– Vad händer?
Hon känner hur händerna på hennes bröst masserar dem ömt, hennes tunga dansa runt med Stefans, hans händer på hennes armar. Vems är de andra? Hon släpper Stefans läppar och tittar över axeln, där står Lasse och tittar på henne, hon slutar tänka och kysser honom med. Stefan öppna dörren till hennes rum och de tumlar in.
Det är händer överallt slitandes i kläder, tungor som letar sig in i deras munnar. Hon vet inte vem av dem hon kysser, hon känner hur de klär av henne, hon sliter i Stefans skjorta och knapparna flyger den åker av, hennes händer attackerar Lasses byxor och han drar av hennes klänning, Stefan knäpper upp hennes bh och Stefan lutar sig fram och tar dem i sin mun, hon känner hans välbekanta tunga leka med dem.
Vällusten sprider sig i hennes kropp och hon stönar högt, Lars drar ner hennes trosor, hon känner hans tunga på hennes rumpa. Hon känner hur hans hand letar sig in mellan hennes ben och han smeker hennes blöta fitta. Hon blundar och lutar huvudet bakåt, hon öppnar ögonen.
Hon tittar ner och hon ser Lasse smeka Stefans kuk samtidigt som han pullar henne, en våg av svartsjuka och lust rinner genom hennes kropp. Hon känner Lasses fingrar i sitt inre och han hittar rätt och hon känner orgasmen komma, känslan av Stefans tunga på sina bröst och Lasses fingrar i sitt inre driver henne över kanten för orgasmen, hon skriker ut den.
Stefan reser sig och kysser hennes hungrigt och Lasse pullar henne genom orgasmen, hon släpper Stefans läppar och går bort till sängen, männen klär av sig och de lägger sig bredvid henne. De smeker hennes kropp båda två och deras hände vandrar utmed henne och deras tungor slickar henne och de kysser varandra.
Stina greppar Stefans kuk och tittar på honom, han ler och sätter sig vid sidan av henne, hon lägger huvudet på sidan och tar honom i munnen. Lasse ser på vad som händer, han särar på hennes ben och lägger sig mellan dem och börjar slicka henne.
Han leker med hennes läppar, jag slickar hennes innersta och hans tunga finner hennes klitoris och hon stönar högt med Stefans kuk i munnen. Han slickar hennes snabbt och hårt, hon känner hur Stefan börjar jucka i hennes mun, hon låter tungan virvla runt hans ollon och hon känner Lasses tunga lyfta henne mot ytterligare en orgasm, hon känner den skölja över henne och hon skriker högt igen när hon kommer.
Hon bryr sig inte om alla gäster hör henne, Stefan drar ut sin kuk ur hennes mun, han kysser henne. Han byter plats med Lasse, hon tittar på hans kuk, den är längre än Stefans, men inte lika grov. Hon tar den i sin hand och runkar honom, hon känner hur han växer, hon tar den i sin mun och börjar suga honom med.
Först lite trevande, när hon känner Stefans tunga på sitt sköte så slutar hon tänka, han vet precis hur han ska göra. Hon tar Lasses kuk i munnen och börjar suga hon med, hon njuter av Stefans tunga.
Han är en gud på att slicka, hon kunde längta efter hans tunga ibland, sedan de separerade. Hon känner hur hennes tredje orgasm byggs upp, den kommer bli kraftig. Han tar henne över kanten och han ger henne orgasm och hon belönar honom med en fontänorgasm, hon vet hur mycket han uppskattar hennes smaker.
Han slickar henne genom den, hon har släppt Lasses kuk och hänger sig åt sitt eget njutande. Denna natt handlar om henne och hennes njutande, hon känner hur Stefan sätter sin kuk mot hennes fitta,
– Knulla mig väser hon
Han tittar överraskat på henne, sen ler han och penetrerar henne. Han tar henne med långa tag, Lasse sitter bredvid med sin kuk i handen, Stina sluter sina ögon och försvinner i sina tankar, det är inte Stefan som tar henne, det är Claras far.
Hon känner hur ytterligare en orgasm byggs upp och hon kommer igen hon öppnar ögonen och ser Stefan suga av Lasse samtidigt som han tar henne. Lasse andas häftigt och Stina ser hur hans pung drar ihop sig framför hennes orgasmrusiga ögon.
Hon sätter sitt finger mot hans anus och trycker till Lasse vrålar och han tömmer sig i Stefans mun. Stefans ögon visar överraskning, han kommer i otakt och hostar till Lasse tar sin kuk i handen och runkar. Stefan sväljer och hans min är allt annat än nöjd, allt detta ser Stina i sin njutning. Hon ler och lägger sig ner. Stefan ökar takten och tar henne hårt och snabbt, hon känner igen signalerna, han kommer snart.
Men det är inte Stefan som kommer det är hennes älskare för en natt. Det är Claras far hon hör vrålet och tittar på ansiktet framför henne, det är inte Stefan hon ser utan det är Claras far…
***
Vi sitter på planet, Clara har tagit av sig bröllopsklänningen och har en tunn klänning på sig, jag tittar på henne och ler. Vi har läst igenom mappen, vi kommer att kombinera nytta med nöje. Hon tittar på mig och ler, jag ler tillbaka och vi kysser varandra, vi tittar på varandra. Även om vi gifte oss genom den där ritualen så känns det som om det är på riktigt nu, jag kysser hennes ring och hon ler.
Vi kysser varandra igen, vi känner hur planet går inför landning. Vi spänner fast oss och planet tar mark, Det stannar och vi går av planet, en bil står och väntar på oss. Vi lägger våra väskor i bagaget, en man räcker över nycklarna till mig och jag tar emot dem.
Vi sätter oss i bilen och jag kör iväg, jag följer GPS: en och den visar oss vägen till det hus vi ska bo i. Vi svänger av vägen och följer en bergsväg, vi kör längs med den täta växtligheten som är bredvid vägen. Vi kommer upp på toppen och vi svänger in framför huset. Jag stannar bilen och vi tar våra väskor och går fram till dörren, jag ringer på och en kvinna öppnar dörren
– Hej och välkomna till Oahu
– Tack
– Kom in
Vi går in i huset och hon går före oss, jag misstänker att hon pratar. Clara visar att hon berättar senare. Hon svarar kvinnan och hon tar emot nycklarna, kvinnan säger hej och lämnar huset. Clara tittar på mig och hon ler, hon tar mig i handen och leder mig upp på andra våningen.
Hela våningen är ett enda stort sovrum, det står en gigantisk säng här och inget annat. Hon ler mot mig och jag ler tillbaka, vi går bort till sängen och vi klär av oss på vägen dit. Vi står nakna framför varandra och vi tittar på varandra och jag tar henne i mina armar och kysser henne.
All uppdämd lust släpps ut på en gång, jag nästan kastar henne på sängen och kommer direkt efter henne, hon lägger sig på rygg och jag lägger mig på henne, våra tungor brottas med varandra och våra händer smeker varandra intensivt. Jag reser mig upp på mina armar och jag lutar mig fram och kysser henne.
Jag slickar mig neröver hennes kropp, jag tar hennes bröst i munnen och slickar på dem. Min tunga vandrar nerför hennes mage och jag kommer till hennes tatuering, jag låter min tunga följa konturerna av den, jag vet hur mycket hon gillar det.
Jag tittar på den snövita räven med de blåa ögonen, samma blåa färg som hennes ögon har. Min tunga letar sig ner till hennes fitta och jag leker med hennes läppar, jag känner hennes händer på mitt huvud ett tacken på att jag ska sluta retas med henne, jag slickar hennes fitta med min tunga och jag känner hennes smaker på min tunga, jag särar på läpparna och drar med tungan över hennes öppning, jag sticker in tungan och smakar på henne.
Jag slickar henne och jag leker med hennes klitoris, jag för in ett finger i henne och låter fingret smeka hennes inre, jag finner den skrovliga ytan och jag känner hennes rumpa lämna sängen, jag för in ett finger till och smeker henne.
Jag känner hennes inre krampa om mina fingrar när hennes orgasm kommer, och hon kommer kraftigt och häftigt. Jag lägger mig på henne och jag kysser henne. Hon rullar runt oss så att jag hamnar på rygg, hon sätter sig på min mage. Hon tittar på mig och tecknar
– Jag älskar när du slickar mig
– Jag älskar att slicka dig
– Jag älskar dig massor hjärtat mitt
– Jag älskar dig hjärtat
– Jag skulle vilja resa till japan till den skola som du var på
Jag tittar på henne och jag ser henne i ögonen, hon menar allvar. Jag hade haft det tufft där, skulle hon klara av det. Skulle vi klara av att vara från varandra i ett år?
– Ja hjärtat, går det att ordna så gör vi det
– Tack hjärtat, det går att ordna. Det är de utvaldas skola, jag pratade med Niklas om det. Han bad dig att berätta om det innan jag bestämde mig
– Ja, jag lovar att berätta. Den nakna sanningen om Nitten och Yoshin
– Tack hjärtat
Hon lutar sig fram och kysser mig, våra tungor leker med varandra. Hon glider ner över min mage och tar min kuk i handen och börjar runka mig långsamt, min kuk växer och hon tar den i sin mun.
Hon börjar suga mig och hon leker med sin tunga över mitt ollon, hon reser sig och sätter sig över min kuk, hon tar den i sin hand och leker med ollonet över sin fitta och klitoris. Hon särar på läpparna och sjunker ner över mig, hon rider mig med långa tag.
Hon lutar sig fram och kysser mig, hennes höfter rör sig och hon tittar mig i ögonen. Jag tar tag om hennes höfter och tar över. Jag knullar henne hårt och snabbt, jag ser hennes öppna mun när min kuk rör sig snabbt inne i henne. Hon spänner sig och hennes fitta kramar mig när hon kommer, jag tar henne genom orgasmen och jag rör mig lika snabbt hela tiden.
Jag ser att hon kommer igen, när hennes orgasm ebbat ut så rullar vi runt och jag kommer överst, jag lyfter upp hennes ena ben och lägger det på min axel och jag tar henne med långa tag. Min kuk gör sin resa in och ut i henne, jag ökar takten och jag tar henne snabbt igen, hon sätter handen på mitt bröst.
Jag kommer för djupt, jag sänker farten och lyfter upp hennes andra ben och tar henne. Jag känner hur det börjar ila i mig, jag känner ilningar spridas från ryggen och ner till min kuk. Jag känner sperman komma, jag drar mig ur henne och runkar min kuk och lägger min sats på hennes renrakade fitta.
När det inte kommer mer sperma så lägger jag mig bredvid henne, jag andas häftigt och jag tittar på henne och vi kysser varandra. Hon tecknar
– Kommer strax det rinner
– Ja
Hon reser sig ur sängen och går till andra änden av rummet där toaletten är, hon öppnar dörren och går in, jag reser mig och går efter henne. Hon står i duschen och duschar av sig, jag går in och ställer mig bakom henne. Jag kramar om henne, när vi är klara så går vi ut från toaletten med handdukarna virade runt oss. Jag känner hennes hand på min rygg och jag stannar. Jag vänder mig mot henne
– Ska vi undersöka huset?
– Javisst, ska bara ta mig ett par shorts
– Mm jag med
Vi går bort till våra väskor och tar shorts och tröja på oss, vi går nerför trappan och kommer till en stor öppen yta där kök och vardagsrum flyter ihop till ett. Vi går vidare i huset och kommer till en trappa som går ner till nästa våning. Vi går ner och här är två sovrum till med utgång till trädgården och poolen.
Vi går ut och här är en terrass med solsängar, bord och stolar. En stor grill och en bar. Vi går fram till poolen och känner på vattnet, det känns nästan ljummet. Vi går in igen och går längre in i huset, där ett rum med biljardbord och darttavla.
Vi går tillbaka till trappan och går upp till köksdelen. Jag öppnar kylen och den är fylld till bristningsgränsen, med mat och dricka. Jag tar en Cola och räcker den till Clara, hon tar den och ler. Jag tar en till mig och jag öppnar glasdörrarna som leder ut till en balkong, jag sätter mig i en solstol, Clara sätter sig mittemot mig. Jag tittar på henne
– Om du väljer att åka till japan så kommer du troligtvis att vara borta i ett år, jag var där i fjortonmånader, förvisso så kastade Yoshin ut mig. Men du kommer att vara borta länge
– Niklas sa att jag kunde klara av det på sexmånader eftersom du tränat mig, det senaste året
– Kanske det, men vi kommer vara ifrån varandra i sexmånader. Har man en gång lämnat skolan så kan man inte komma tillbaka dit som elev, och de enda som bor på skolan är elever och lärare
– De utvalda har sina egna regler
– Förlåt?
– Du får dispens. Du blir konsult
– Där ser man, så jag skulle få följa med dit och vara med på din utbildning?
– Ja enligt Niklas så skulle det gå bra
– Där ser man, du frågade om utbildningen
– Ja
– Det var det värsta och bästa jag gjort i mitt liv, hur ska jag säga. Yoshin driver dig till gränsen av vad du klarar av, och när du inte tror att du klarar mer så knuffar han dig en bit till. Sen fortsätter han så hela tiden, tills du är beredd att döda honom. Då tittar han på dig och säger – så då börjar vi. Sen sätter din träning igång på allvar, när du sen lämnar skolan så gråter du. Som sagt han fick kasta ut mig därifrån. De första veckorna så vet du inte vilken dag det är, vem du är eller var du är. Du äter, sover och gör allt med Bokken i dina händer. Är du beredd på att åka till helvetet och finna himmelriket så följer jag gärna med, men jag tror att Yoshin kommer ha sina synpunkter på att jag visar mig där igen
– Vi får se, men du följer med?
– Ja hjärtat, det gör jag. Vi får lägga in om studieuppehåll, prata med Marianne och Jean och lösa det med byn. Men Marianne sa att efter de två gånger vi hjälpt de utvalda så kan vi nästan gå i pension efter de summor de betalat
– Jag har pratat med Marianne, vi får ta ledigt
– Där ser man, hann du med det också på festen?
– Haha, ja. Bestämmer vi oss för att åka så ringer jag Niklas och sen löser han det med vår skola och med Yoshin. Vi kan åka härifrån direkt dit
– Där ser man, ja men då kör vi. Ring du till Niklas och säg att vi kommer dit om sexdagar
– Är du säker?
– Är du?
– Ja
– Bra då kör vi
Hon tittar på mig och ler, hon går in i huset och hämtar sin telefon. Hon tittar på mig och sen ringer hon
***
Jag tittar på Clara när hon glider runt i de olika mönstren, hon har slagit ner sex av de åtta motståndarna. Jag ser på henne, hon fullföljer sin rörelse och avväpnar de två sista motståndarna. Yoshin tittar på mig och sen på Clara. Rebecka reser sig och går ut på grusplanen. Snön faller lätt på dem, Clara andas tungt.
Jag ser andedräkten lyfta från hennes mun, Rebecka går fram till henne, hon tittar på Clara och hon tar hennes huvud i sina händer, Clara slår ut med sina händer. Jag känner kraften vibrera i luften, precis som jag gjorde när Yoshina gjorde samma sak med mig.
Clara rasar ihop på gruset, Rebecka lyfter upp henne och bär iväg med henne, Niklas tittar på mig och ler, jag ler. Hon har klarat det, jag är övertygad om att det funnits tillfälle då hon varit nära att bryta ihop. Nu är hon färdig, hon har klarat det. Vi är jämbördiga nu, Niklas tittar på grusplanen och sen på mig
– Vad säger du? De kommer att ta ett tag på sig
– Javisst, jag är alltid villig att lära mig mer
Vi reser oss och går ut på grusplanen, de andra eleverna tittar på oss och sen sätter de sig på läktarna. Jag tar mina Bokken och ställer mig mittemot honom, han svingar sitt och ställer sig i redo ställning. Jag blundar och möter hans attack, vi flyter runt i gruset och våra Bokken smäller ihop och vi backar, attackerar och blockerar.
Vi dansar vidare och jag känner attacken komma, och jag inser att jag kommer förlora, jag böjer mig bakåt och hans Bokken missar mig precis, jag reser mig upp och attackerar. Han snurrar runt och svingar sitt Bokken och jag snurrar och möter attacken och våra svärd stannar.
De låter som åskan går och svärden låser sig, jag öppnar ögonen, jag ser min andedräkt och röken stiger mot himlen. Jag känner adrenalinet pumpa i kroppen, jag ser hans svärdsspets mot mitt hjärta. Jag ser hans blick på mitt ena Bokken som ligger mot hans strupe, jag ser hans leende och jag ler tillbaka.
Jag reser mig och bugar mig, han bugar sig mot mig. Jag ser att eleverna reser sig och bugar sig mot oss, Yoshin står på läktaren och han bugar sig. Rebecka tittar på oss och ler, hon bugar sig också. Vi går upp till de andra och Rebecka tittar på mig
– Du är den andre som fått oavgjort mot honom, jag var den förste. Han har aldrig förlorat
– Det har jag, men varje förlust har lett mig vidare
– Hur läste du den sista attacken?
– Jag har stridit mot era barn, den attacken har gett mig ett och annat blåmärke. Den rörelsen utvecklade jag för att slippa få blåmärke, men hur visste du om min kontring?
– Jag läste den
– Förlåt
– Du signalerade den, det är inte bara du som läser dina motståndares känslor. Vi är rätt bra på det vi med
– Vad ser ni när ni läser mig?
De tittar på mig och sen på varandra
– Om vi inte gillat det vi sett så hade vi stoppat dig
– Det var inte det jag frågade, jag frågade vad ni ser?
– Vi ser en man som har ett stort hjärta och som tror på rättvisa, en man som är förmögen att älska gränslöst, men som också kan visa en annan sida om man retar honom. Den hämnden som du ger de som dödade dina föräldrar visar oss det. Du kan vara den snällaste människan som finns, men du kan också vara den hårdaste om det behövs. Vi ser en sårad själ som började läka när du träffade Clara, som nu är läkt men har ärr
– Tack, det var en väldigt träffande beskrivning
Jag känner kittlingen och vänder mig mot Clara, hon kommer mot oss i sin dräkt. Hon bugar sig och vi besvarar hennes bugning
– Nu får du välja vem du vill att sparras mot och ingen får neka dig
– Ingen?
– Ingen
Rebecka ler mot henne, Clara ler tillbaka
– Mästare Yoshin, vad säger du ska vi dansa?
Alla tittar på henne och sen på Yoshin, han ler och bugar sig. De går ner på gruset och de ställer sig mitt emot varandra, de bugar sig och de ställer sig i redo position. De brakar ihop. Vi sitter i Yoshins rum och äter, matchen hade slutat oavgjort.
Vi äter och när vi är färdiga så reser vi oss, vi har bytt om och har civila kläder på oss. Våra väskor är packade och vi tar dem på våra axlar, vi går ut från skolan, jag smeker skylten och säger en bön. Clara gör likadant, vi går fram till bilen som ska ta oss till flygplatsen. Vi lägger våra väskor i bilen och åker iväg
***
Jean möter oss på flygplatsen, vi tar våra väskor och lägger dem i bilen. Jag kramar om honom, han kramar mig. Clara går fram till honom och kramar honom och ger honom en puss på kinderna
– Välkomna hem
– Tack Jean, hur är det?
– Det är bättre nu, när ni hemma
– Tack Jean
Vi sätter oss i bilen och Jean kör iväg, vi tittar ut genom fönstren och vi håller varandra i händerna. Jean stannar bilen och vi går ut, vi tar våra väskor och går uppför trapporna och jag öppnar dörren till vår lägenhet och vi går in. Vi går in i sovrummet och sätter våra väskor på golvet, vi tittar på vårt rum och vi är hemma. Min klocka vibrerar och jag tittar på den
– Middag om en timme
– Jean har middagen klar om en timme
– Så bra, då hinner vi byta om innan
– Ja hjärtat
Vi klär av oss och vi står nakna framför varandra, vi går nära varandra och våra händer smeker varandras kroppar, vi har inte rört vid varandra på de månader som vi varit iväg. Vi upptäcker varandra igen, vi kysser varandra och våra känslor exploderar.
Vi hamnar i sängen och det är inget finlir, jag tar tag i min kuk och sätter den mot hennes fitta. Jag glider in henne och jag tar henne hårt och snabbt direkt. Våra blickar är låsta i varandra, vi andas snabbt båda två. Jag känner kittlingen komma snabbt, jag tittar på henne och jag ser på hennes blick att hon också är nära
– Fyll mig, ge mig din sperma
– Kom med mig
Jag känner hennes inre krama om mig, när jag känner det hända så kommer jag med. Min sperma fyller henne, jag får min första orgasm på flera månader. Det är samma för Clara, vi skriker ut våra orgasmer tillsammans. Vi blir ett igen, spänningen mellan oss släpper. Vi kysser varandra och vi lägger oss på sidan och tittar på varandra
– Jag älskar dig
– Och jag dig
– Du hade rätt, det var en resa från helvetet till himlen. Det jobbigaste var att vara så nära varandra och inte få röra vid varandra
– Ja hjärtat, jag håller med. Men nu så kommer vi alltid kunna röra vid varandra hjärtat mitt. Vi har gått igenom en prövning och vi kom starkare på andra sidan, vår kärlek testades och vi klarade av det
– Ja, hjärtat jag håller med, vi får väl duscha innan middagen
– Ja hjärtat
Vi reser oss från sängen och går in i duschen, jag går bakom henne och ser på hennes tatuering, den är en exakt kopia av min. Jag smeker hennes rygg och hon vänder sig
– Den är vacker, du är vacker
– Den är lika vacker som din, och du är lika vacker som jag hjärtat
Vi kommer in i badrummet och ställer oss i duschen och duschar av oss, vi torkar oss och går in i sovrummet igen och klär på oss. Vi går nerför trappan till matsalen. När vi kommer ner så sitter Stina där, vi går fram till henne och hon reser sig. Vi kramar om henne och vi sätter oss
– Det var en lång smekmånad
– Ja mamma
– Det hade ju varit trevligt om ni berättat om det
– Det bara hände
– Var har ni varit?
– I japan, på samma skola som Michael varit på innan. Jag ville få samma utbildning som honom
– Vad är det för skola?
Clara tittar på mig och jag tittar på Stina
– Om vi berättar, så vill vi att du berättar om Claras riktiga far
Stina stirrar på mig, sen på Clara. Hon ser chockad ut och hon slickar sig om läpparna
– Hur visste ni?
– Det var inte svar på min fråga, vill du att vi berättar, så vill vi att du berättar om Claras far
Vi ser att hon förhandlar med sig själv
– Han var gästföreläsare på universitetet, jag var student. Jag och Stefan hade varit tillsammans i ett par år, vi planerade att gifta oss och vi bodde tillsammans. När han kom in i salen så väcktes något inom mig, hans blick sökte min och det slog gnistor. För att göra en lång historia kort, vi hamnade på hans hotellrum och vi älskade som galningar en hel natt. När jag vaknade på morgonen så var han inte kvar, han lämnade ett brev på rummet. Han förklarade att han var gift och att han hade barn
– Så jag har syskon?
– Ja
– Vad heter han?
– Han namn är Peter Van Der Bildt
– Holländare?
– Nej amerikan, han kommer från en jätte förmögen familj. De äger en väldigt framgångsrik advokatbyrå
– Vet han om mig?
– Nej
– Vet far om att han inte är min far?
– Nej
– Varför?
– För att det är min mörkaste hemlighet, vi delade en natt. Det var passion och inget annat, för oss båda
– Har du haft kontakt med honom?
– Nej, vi har aldrig haft kontakt
– Tack mor
– För vad?
– Sanningen
– Du måste hata mig
– Nej, varför skulle jag göra det? Stefan har varit en underbar far. Han som är min biologiska far delar jag bara blod med, ett blod som jag måste lära mig mer om
– Varför?
– För att vi behöver få förklaringar på ett och annat
– Som?
– Varför vi är de vi är
– Vad menar du?
– Varför vi träffades och är ett par
Hon tittar på oss och sen så säger hon
– Nu har jag berättat, vad är det för skola ni har varit på?
– Innan vi berättar så måste du lova att aldrig berätta för någon, du måste bevara den hemligheten lika bra som du bevarat den andra hemligheten om Clara
– Jag lovar
– Den skola vi har varit på är en plats där du lär dig leva
– Förlåt?
– Clara har varit på en Ninja skola, hon är numera en Ninja sensei
Hon stirrar på oss, hennes mun är öppen
– Det är väl lika bra att jag visar den här med
Hon reser sig upp och drar sin tröja över huvudet och sig om. Hon visar sin rygg och Stina stirrar på den
– Herregud
– Ja mor visst är den vacker
Jag såg fascination, blandat med en återhållsam – Vad hur du nu gjort lilla flicka! Det blev andra känslor med som spelade över hennes ansikte. Hon reste sig och gick fram till Clara och tittade närmre på den, hon tittar på mig och hon tecknar
– Vad tycker du om detta?
– Den är sexig
– Förlåt?
– Jag tycker att hon blir mer sexig med den, mystisk, attraktiv osv.
Jag tittar på henne och knäpper upp knapparna i skjortan och tittar på henne sen vänder jag mig om och visar min tatuering. Jag känner hennes hand på min rygg när hon känner på tatueringen, jag vänder mig om och ser på hennes blick.
Jag tar på mig min skjorta och Clara tar på sin tröja, precis när vi är klara så kommer Jean in med middagen. Vi sätter oss till bords och vi börjar äta, jag äter med väldigt god aptit. Jag har saknat Jeans matlagning, jag ser på Clara att hon delar min aptit.
Vi tittar på varandra och skrattar, vi ser likadana ut båda två. Kinder fulla med mat, jag har varit så fokuserad på att äta. Så jag har inte hängt med i konversationen, jag lyfter på huvudet och tittar på dem.
Jag ser på Stina och hon ser på mig med den där blicken igen, den blick hon gett mig när jag vände mig om. Inte bra, hur fan ska jag hantera detta. Jean kommer in i matsalen, han tittar på våra tallrikar
– Finns det mer Jean?
– Ja sir
– Då skulle jag uppskatta att få påfyllning
– Jag med
Clara tittar på honom och ler, han ler tillbaka
– Men varför åkte du dit? För att bli en ninja, är du tokig. Vad kan du ha för nytta av det?
– För att Michael har varit där
– Så han berättade om hur fantastiskt det var osv.
– Nej tvärtom faktiskt, han var väldigt nykter med att det är helvetet på jorden, men att belöningen är som att komma till himlen. Det är en rätt träffande beskrivning av min tid där, det blev även ett test på vår kärlek till varandra. Vi var nära varandra varenda dag, men vi fick inte röra vid varandra, inte dela en puss inte den minsta smekning. Om vi inte sparrade med varandra, och vi sparrade ofta
– Vad menar du? Slogs du
– Ja mor, jag slogs. På det stället som min man så poetiskt sa att man lär sig leva så lär du dig även att döda, på en massa vis. Du lär dig en massa saker där och nittiofemprocent går ut på att du ska lära dig att leva, genom att lära dig hur du dödar. Men ju mer jag lärde mig att döda, ju mer lärde jag mig att uppskatta livet. Jag insåg att jag verkligen uppskattar att leva mor, ju mer jag lärde mig om hur jag kan döda andra människor. Ju mindre vill jag göra det, jag har fått en syn på livet som jag aldrig fått om jag inte åkt dit, och ju mer jag lärde mig om det, ju mer insåg jag hur mycket jag älskar Michael. De sexmånaderna i celibat fick mig att inse att inte ta hans eller vår kärlek för givet, att vår kärlek till varandra är så mycket mer än att vi har fantastiskt sex tillsammans. Jag älskar hur ska jag säga, hela hans väsen. När vi sparrades så var det som våra väsen smekte varandra, vi älskade med varandra på ett högre plan. När jag försökte döda honom vid ett tillfälle så insåg jag, att jag älskade honom så mycket att jag skulle kunna göra det. Om det hade varit på riktigt, jag misslyckades och han fick bestämma min bestraffning
– Herregud
– Som sagt, det är en speciell plats. Som ligger på en ännu mer speciell plats, det är bedövande vackert där. Vilket är en kontrast till vad man lära sig där
– Men…
– Men?
– Du kan alltså slåss?
– Haha ja mor, det kunde jag redan innan jag åkte dit. Michael har tränat mig sedan vi träffades, när vi gifte oss så invigde han mig i den världen. Alla på den där skolan talade om hur fantastisk han är som leder skolan där, men Michael är en bättre lärare, Sensei än vad han är. Mycket bättre
– Säg inte det så att våra vänner hör det, då kanske de får för sig att övertala oss att ta över efter honom
Jag ler mot Clara och böjer på huvudet, jag stoppar in mer mat i munnen och tuggar. Jag tittar på tallriken och inser att jag tömt tallriken en gång till, jag lägger besticken på tallriken och tar en klunk av mineralvattnet. Jag tittar på mor och dotter och jag ser likheterna, men även olikheterna.
Hur präglad är Clara av sin riktiga far, hur mycket av henne är Stefan? Det genetiska arvet kontra det sociala, hur mycket av henne är hennes far, hennes riktiga far. Jean kommer in i matsalen och dukar av. Han tecknar
– Kaffe?
– Ja tack
De andra svarar ja de med, jag sitter och tittar på dem. Jag studerar deras rörelser, jag ler när jag ser likheterna i gester och rörelser. Deras olika minspel som är exakta kopior av varandra, men även olikheterna. Det som gör dem till två olika personer, Clara är förändrad.
Hon har mognat, hon har lämnat det oskyldiga bakom sig. Hon kommer inte ha några svårigheter nu att vara den som hon måste vara som härskarinnan. Den skoningslöshet som hade kunnat hämma henne i den roll som hon har, eller uppgift.
Hon insåg det, hon insåg att för att kunna göra det som hon måste. Så var hon tvungen att lära sig att leva, och hon har lärt sig väldigt väl. Hon blev Kitsune (räven), lika mycket som jag är det. Jean kommer in med kaffet och serverar oss, jag tar en klunk och smakerna exploderar i munnen på mig.
Jag tar socker och mjölk och rör runt i muggen, jag tar en pepparkaka. Det är julafton om två dagar, jag tittar på vårt julpynt som Jean satt upp. Nu så är vi hemma igen, vi ska tillbaka till skolan och hitta tillbaka till vardagen. Clara tecknar
– Hur är det?
– Jodå bara bra, jag försvann lite i mina tankar bara. Jag tänkte bara på att det är julafton om två dagar, vi har lite shoppande framför oss. Jag måste kontakta mormor och morfar och säga att vi är hemma
– Oj ja just det, Jean hur är det med dem?
– Inga större förändringar, men det börjar ta på krafterna för din mormor att vårda din morfar. Jag har hjälpt till så mycket jag kunnat, jag har åkt hit emellanåt
– Tack Jean
– Självklart, de är familj. Marianne har varit med vid ett par av tillfällena med, vi har avlastat så att din mormor fått tid för sig själv. Din morfar är rätt deprimerad Michael, han vet att han är en belastning för henne. Hon vägrar ta emot hjälp av hemsjukvården
– Hon har en envis ådra
– Ådra? Den är bred som en flod, nu har jag insett var du fått din ifrån
– Haha, så är det kanske. Men jag ska prata med henne, vi får titta på lite olika vårdhem, eller så anställer jag en vårdare helt enkelt
– Jag önskar dig lycka till med det Michael
– Tack
– Då får vi shoppa i morgon
– Ja hjärtat, du har nästan sexmånaders shopping att ta igen
– Mm
Hennes ögon glittrar och jag skrattar till, mor och dotter fortsätter prata. Nu handlar det mer om julen, Stina ska komma till oss på julafton. Hon frågar om Lars och Stefan också får komma, hon säger att de träffas ibland och pratar.
Jag ser en snabb rodnad på hennes kinder, jag ser att Clara också ser den. Jag känner kittlingen som hon utstrålar, jag blir lite häpen. Inte chockad men häpen, jag ser på Clara och hon visar på nyfikenhet?
De fortsätter sitt samtal, när vi suttit där i ett par timmar så reser sig Stina. Hon säger att det är dags för henne att gå hem, men att hon kommer på julafton igen. Vi följer henne till dörren och kramar henne när hon går iväg, vi stänger dörren och går tillbaka till matsalen. Jean står där
– Uppdatera oss
Vi sätter oss och han börjar med sin uppdatering, klockan springer iväg och den visar 04.00 innan vi är klara. Vi reser oss och går upp i lägenheten, jag känner mig som en zombie. Vi tar av oss våra kläder och lägger oss i sängen, vi pussar varandra god natt och jag sover innan jag ens är medveten om det
Vi vaknade sent nästa dag och steg upp och vi tränade lätt, sen åt vi brunch. När vi var klara så åkte vi iväg till shoppingcentret, vi handlade i flera timmar och det blev ett par turer till bilen för att sätta det vi handlat i bilen.
När vi var klara så körde vi hem till min mormor, hon var en skugga av sig själv. Jag satte mig ner med henne och sen satte operation övertalning igång, klockan hann bli två på natten innan jag lyckats övertala henne att ta emot hjälp.
Vi satte oss i bilen och körde hem, vi hjälptes åt alla tre att tömma bilen och vi satte alla påsarna i Tv – rummet, vi skulle få stiga upp tidigt nästa morgon för att hinna packa innan alla julklappar. Vi gick upp i sovrummet, och precis som föregående natt så somnade vi direkt.
Min klocka vibrerar, jag tittar på den och trycker på den. Jag ligger på sidan och tittar på Claras sovande ansikte, jag ler och jag känner mig väldigt lycklig. Hon öppnar sina ögon och ler mot mig, vi kysser varandra. Vi börjar försiktigt men när kåtheten, den uppdämda kåtheten tar över så kastar jag våra täcken på golvet och lägger mig mellan hennes ben och attackerar hennes fitta med min tunga.
Jag slickar henne till ett antal orgasmer, hon snurrar runt mig och runkar mig hård, hon grenslar mig och min kuk glider in i hennes fitta. Hon rider mig snabbt och hårt, hon kommer igen och jag tömmer mig i henne.
Hon lägger sig på mig och vi andas häftigt båda två, Vi reser oss och går in i duschen, vi tvålar in varandra och min kuk reser sig igen. Hon sätter sig på knä framför mig och suger mig, jag drar upp henne och vänder henne och jag tar henne bakifrån, jag smeker hennes anus med mitt finger.
Jag för in ett finger i hennes anus och hon kommer så att hon skakar i hela kroppen, jag drar ut min kuk ur hennes fitta och sätter den mot henne andra hål. Hon trycker emot och jag möter henne, jag känner hur mitt ollon passerar ringen och hon rör sig försiktigt fram och tillbaka. Hon vänder på huvudet och säger
– Ta över, knulla mig, ta mig
Jag har mina händer på hennes höfter och jag tar henne, mitt bäcken möter hennes rumpa och hennes skinkor rullar som vågor när de möts. Jag känner hur min orgasm byggs upp. Jag känner hur Clara får sin orgasm och jag är inte långt efter henne, jag vrålar ut min orgasm och tömmer mig djupt i henne. Hon reser sig och lutar sig mot mig, jag känner hur jag glider ur hennes rumpa.
Hon vänder sig och våra tungor möts, vi tvättar av varandra och går in i sovrummet. Vi klär på oss och äter en snabb frukost, vi går ner i Tv – rummet och sätter igång med att packa in paketen, vi lägger dem under julgranen efterhand som vi blir klara. Ett par timmar senare så tittar vi på berget av paket, vi skrattar åt hur mycket vi handlat.
Vi går upp till vår lägenhet och vi byter kläder, när vi är färdiga så tittar jag på henne. Hon är strålande vacker, hon passade på att klippa sig när vi shoppade. Hennes hår hade fått växa fritt när vi var i japan, snygg frisyr var inte så prioriterat på det stället, hon har en lång röd klänning på sig, minimalt med smink.
Men ett rött intensivt läppstift, jag bara tittar på henne och jag är fascinerad över hur vacker hon är. Hon tittar på mig och ler. Jag öppnar en av mina lådor bredvid sängen, jag tar fram en ask som jag ger henne
– God jul hjärtat
– Tack
Hon öppnar paketet med lätt darrande händer, hon öppnar locket och hon gör stora ögon när hon ser halsbandet som ligger i asken, det är en ganska tjock guldkedja med en ensam rubin. Hennes händer darrar när hon tar upp halsbandet, hon räcker mig lådan och knäpper det på sig. Hon tittar sig i spegeln och jag ser en tår rulla på hennes kind
– Herregud hjärtat
– Det var så lite så
– Men när hann du handla det?
– Jag skickade en beställning från japan, Jean köpte det åt mig
– Galning
– Haha, ja det är jag det
– Men jag har inte köpt något sådant här åt dig
– Det behövs inte hjärtat, jag får vakna bredvid dig varje morgon. Det är min julklapp varenda dag
– Detsamma hjärtat
Lampan börjar lysa, våra gäster kommer. Vi går nerför trappan till matsalen, det doftar av glögg i huset. Stina, Stefan och Lasse kommer in i matsalen. Jag ser deras blickar dras till Claras halsband, hennes mor gör stora ögon. Stefan ler och jag ser girighet? I Lasses ögon, vi kramar dem och vi går in i matsalen. Jean serverar oss glögg, vi skålar och önska dem god jul.
Dagen flyter på, vi äter och dricker gott. Ju längre dagen går och kvällen kommer så märker jag att Lasse blir mer och mer påverkad av alkoholen, när kl. blir nio så får de åka hem. Stefan med en generad blick, och jag ser ett förakt? I Stinas ögon, vi går ner i TV rummet och sätter oss. Jag tittar på Stina
– Inte för att jag har med det att göra kanske, men är han alltid likadan?
– Lasse?
– Ja, hela han luktar av falskhet
– Det är väl en rätt bra sammanfattning av honom, jag gillar inte honom
– Inte jag i heller, jag kommer att prata med pappa om honom. De blickar han gav mig, fy fan. Det var nära att jag hämtade mitt Bokken och la honom över knäna
– Haha, det hade varit en syn. Men han hade kanske gillat det? något med honom, säger mig att han nog gillat det
– Risken finns
– Bokken?
– Förlåt, våra träsvärd som vi använder när vi sparrar
– Jag har fortfarande vissa problem med det
Jag tittar på henne
– Kom
Jag reser mig och Clara tittar på mig, jag ler och jag går före dem. Vi går upp till dörren som leder intill träningsrummet, jag öppnar luckan och vi går in. Jag trycker på ljusknappen, jag går ut till mitten av rummet och vänder mig mot henne
– Precis som med det vi berättade om var vi varit hela sommaren, hösten och fram till nu så är detta hemligt Stina
Hon tittar fascinerat runt i rummet, hon tittar på mig och tecknar
– Ja, jag förstår
– Bra
Jag går bort till de lådor vi fick av Niklas och Rebecka i bröllopspresent, jag öppnar lådan och tar fram mina Bokken och går fram till träningsdockan, jag tar av mig på överkroppen. Jag stretchar lite och sen så börjar jag sakta gå igenom de olika mönstren, jag ökar hastigheten successivt.
Till slut så svärden bara suddiga streck som träffar dockan, jag stannar och tar ett steg tillbaka, Clara står med sina svärd och hon ler mot mig, hon går fram till dockan och sen börjar hon göra som jag. Hon stannar och sen vänder hon sig mot mig och jag ler, hon ler tillbaka och vi går ut på golvet och vi bugar mot varandra.
Vi ställer oss i redo ställning, sen sätter vi igång. Vi flyter runt golvet och vi sparrar i en halvtimme sen brakar våra svärd ihop och vi andas i takt. Vi reser oss och bugar oss för varandra, vi vänder oss mot Stina. Hon stirrar på oss, hon ser rädd, fascinerad och upphetsad ut. Vi lägger tillbaka våra svärd och går fram till henne, jag tar min skjorta från golvet och sätter den på mig. Jag plockar upp pullovern och kavajen, jag pekar på mattorna på golvet. Jag sätter mig och säger
– Som sagt Stina, du får aldrig berätta om detta för någon. Men Clara hade kunnat smiska honom rätt rejält om hon velat
– Herregud, ni skrämmer skiten ur mig, men så vackra ni var. Det var som en erotisk dans, ni var perfekt synkade. Det var som om ni inte var två utan en, det var som att de ett fält på sommaren när vinden blåser. Ni bara gled runt
– Tack, du kunde inte gett oss en finare komplimang. Vi tog det ganska lugnt för att du skulle hinna med och se
– Lugnt?
– Ja, det kan gå fortare om vi vill
– Men ni tränar inte bara sådant här?
– Nej vi tränar hela kroppen här
– Men varför?
– Varför inte?
– Förlåt
– Ja varför inte, Clara tränar sin volleyboll. Vi tränar detta, var är skillnaden? Precis som Clara spelar volleyboll för att hon tycker att det är kul så tränar vi detta för att vi tycker att det är kul
– Men varför är ni då hemliga med det?
– Av en massa anledningar, hur var din första reaktion när du fick reda på var vi varit och vad Clara lärt sig?
– Vad i helvete typ
– Precis, det är en anledning. En annan är att vi inte får berätta för vem som helst om det, för dig får vi berätta var vi varit. Vi får visa dig detta, men vi får inte berätta var och varför. Vi får inte berätta om varför, vill du veta varför så prata med Marianne. Så får vi se vad hon säger, säger hon att vi får berätta så gör vi det, säger hon nej så är det nej
– Så det har med vingården att göra?
– Allt har med vingården att göra, men annars så är svaret ingen kommentar. Prata med Marianne, men du får acceptera det svar du får. Bara att vi visar dig detta tänjer en del på reglerna, det finns en viss risk för att vi kommer få bannor för det. Men det har jag fått förr, men i alla fall prata med Marianne. Så får vi se vad hon säger
Stina tittar på mig, sen på sin dotter
– Jag ska prata med henne
– Bra, vill du testa?
– Förlåt?
– Vill du testa och banka lite på den där dockan
– Haha, nej tack
Jag reser mig och går över golvet, jag går fram till min pilbåge. Jag smeker den och tar på mig kogret, jag drar en pil och släpper iväg den. Jag drar nästa och nästa. Jag skjuter alla tjugo pilarna i kogret, jag tittar på träffbilden och ler.
Clara kommer fram till mig och kysser mig, hon tar sin båge och hänger på sig sitt koger. Hon skjuter sina pilar och tittar på andra sidan och hon ler hon med, Stina kommer fram till oss, hon tittar på våra pilbågar och sen på tavlorna
– Vill du testa mamma?
– Va? Erh javisst
Jag går bort till andra sidan och samlar ihop våra pilar, jag sätter mina i kogret. Jag går tillbaka till dem och räcker Clara hennes, hon tar emot dem och sätter dem i sitt koger. Hon räcker sin båge till sin mamma, hon tar emot den och sätter en pil på strängen
– Sänk bågen såhär
Jag visar henne
– Sen samtidigt som du lyfter den så drar du tillbaka din arm. Såhär
Jag visar henne långsamt och hon tittar på mig, hon gör samma sak. Jag ser att hon får kämpa lite med bågen
– Sätt pilen och strängen mot kinden, fokusera bortom tavlan. Andas in och släpp
Vi tittar på henne och hon andas in och släpper pilen, ett dovt ljud hörs från tavlan
– En gång till
Hon får en nu pil av Clara, hon upprepar rörelsen och släpper. Hon skjuter alla pilarna, mer än hälften har prickat tavlan. Jag ser fascinationen i hennes ögon, jag sätter en pil på min sträng. Sen skjuter jag, pilen susar igenom rummet och jag träffar mitt i prick på min tavla.
Clara hämtar sina pilar och hon tar min med, vi hänger tillbaka bågarna. Vi går ut ur lokalen och går ner till Tv – rummet igen, vi sätter oss i sofforna, vi sitter kvar och pratar en stund till. Sen så går Stina hem, Vi går upp till vårt sovrum, jag går bakom henne och beundrar hennes rumpa.
Jag känner hur jag hårdnar, hennes rumpa är magisk. Vi kommer in i sovrummet och vi tittar på varandra, våra läppar möts och vi kysser varandra länge och hett. Vi lägger oss i sängen, kläderna har åkt av i bara farten.
Hon tar mig i munnen och suger mig, jag slickar henne och vi älskar och kommer båda två. Vi duschar och sen så lägger vi oss i sängen och vi somnar
***
Vi tittar på fyrverkerierna, de lyser upp salen som vi befinner oss i. Vi tittar ut genom fönstret, vi skålar med varandra och kysser varandra och önskar varandra gott nytt år, vi tittar oss omkring på de andra människorna. När fyrverkerierna är slut så går vi tillbaka in i den andra salen, vi går igenom den och går till hissarna.
Vi åker ner till garaget och går till en bil som väntar på oss, jag tar fram nycklarna från fickan och vi kör iväg. Jag kör igenom staden och vi kommer fram till en byggnad, jag parkerar bilen på gatan. Vi tar våra väskor och går iväg, vi byter om snabbt. Jag startar klockan och tittar på Clara sen sätter vi igång.
***
Vi går till våra platser och sätter oss, våra bordsgrannar skåla med oss. Vi skålar tillbaka, vi stannar i ett par timmar till. Sen så reser vi oss och går iväg, vi tar hissen ner till vår våning och går till vårt rum. Jag öppnar dörren och vi går in, jag knäpper upp hennes klänning och kysser henne i nacken.
Jag sätter mina händer på hennes bröst och smeker dem, hon svankar lite och trycker sin ända mot min kuk. Jag känner hur den växer snabbt, av kontakten med hennes rumpa.
Jag knäpper upp hennes bh och jag tar av den, jag leker med hennes bröstvårtor och jag känner hur de stelnar mellan mina fingrar. Jag släpper brösten och jag sätter mig på huk och drar ner hennes trosor, jag slickar på hennes rumpa.
Jag sätter handen på hennes rygg och trycker henne försiktigt framåt, hon särar på sina ben jag sträcker ut min tunga och jag börjar slicka hennes fitta, min tunga går på upptäcktsfärd över hennes läppar jag särar på dem med min tunga, mina fingrar smeker hennes klitoris, jag slickar och smeker henne till orgasm.
När hon kommit färdigt så vänder hon sig om och jag reser mig, vi kysser varandra och våra tungor leker en ljuvlig lek, jag känner hennes händer öppna min livrem och hon knäpper upp knappen och drar ner gylfen.
Jag är utan underkläder och min kuk är halvhård, hon ler och tar mig i sin hand och börjar runka mig. Smeker ut försatsen med sin tumme, hon sätter sig på knä framför mig och tar mig i munnen. Hennes tunga slickar och virvlar runt min kuk och hennes hand smeker mig, hennes mun suger mig och jag drar upp henne när jag känner att jag är nära.
Jag kysser henne och lägger henne på sängen, jag tar min kuk i handen och sätter den mot hennes fitta och jag kommer in i henne. Jag glider in i henne tills det tar stopp, jag stannar där och tittar henne i ögonen och vi ler båda två. Jag lutar mig fram och kysser henne, sen så tar jag henne.
Vi älskar länge och när jag inte kan hålla emot längre så tömmer jag min sperma i henne och jag ser hur hon kommer med mig, vi lägger oss på sidan och jag kysser henne
– Gott nytt år hjärtat
– Detsamma hjärtat
***
Mannen kommer tillbaka efter sin semester, han är i sextioårsåldern. Men han känner sig minst tio år yngre, han går ut ur hissen på översta våningen, han går mot sin dörr. Han stannar och vänder och går mot ett av kontoren, han knackar på dörren. Han trycker ned handtaget, han går in och kvinnan bakom skrivbordet tittar upp på honom, hon ler
– Välkommen tillbaka Jill, har du haft en trevlig semester?
– Jadå, själv?
– Jodå, men säg inget till min fru. Det är skönt att komma tillbaka hit till lugnet. När alla är samlade så blir det hålligång, med släktingar, barn och barnbarn
– Mm jag vet, vi hade barnen och barnbarnen över vi med. Jag njuter av tystnaden här
– Hur går det med stämningen?
– Jodå vi kommer vinna, jag väntar på deras motbud på vårt bud. Vi får se vad de kommer med, men de försöker nog få oss att gå med på trettioprocent under det som vi sagt
– Och?
– Vi kommer att enas vid femtonprocent
– Bra
Han går ut från hennes kontor, han går vidare och han går in på de andra kontoren och pratar med de som är här idag. Han kommer fram till sitt kontor och han sätter sig i sin stol, han tittar på fotografierna på sin fru, sina barn och barnbarn.
Han öppnar sin väska och plockar fram ett nytt fotografi, han sätter det med de andra. Det är ett fotografi på hela familjen, han sätter det med de andra. Han startar sin dator, det knackar på hans dörr och han tittar mot dörren.
Hans sekreterare kommer in i rummet, hon har en kaffekopp i handen, hon sätter den på bordet och hon räcker honom tre mappar. Han tar kaffekoppen och sen så tar han emot mapparna
– Tack Mary, har du haft en bra ledighet?
– Ja sir
– Så bra
Hon tittar på honom och går ut ur rummet, han tar kaffekoppen och mapparna och går bort till sin läs stol. Han öppnar den första och börjar läsa, tre kaffekoppar senare så lägger han den sista mappen på bordet. Han reser sig och går ut ur kontoret och går mot hissarna, han åker ner till första våningen och går in i restauranten. Hovmästaren ser honom, men Peter går bara förbi honom och bort till baren
– Whiskey, en stor
– Ja sir
Bartendern tittar på honom, det är första gången som mannen beställer något i baren. Han sätter glaset framför mannen och han sveper glaset
– En till
– Ja sir
Han slår upp igen, han sveper innehållet och han sväljer. Han sätter glaset på bardisken och överväger om han ska ta ett glas till, han avstår. Han lägger pengar på bardisken och går ut från restauranten, han åker upp igen och går in på sitt kontor.
Han sätter sig i fåtöljen igen, han tittar ut genom det stora fönstret. Han tänker tillbaka. Han rycker till, mörkret har fallit utanför fönstret. Han tar telefonen och han ser sin frus namn på displayen
– Peter?
– Ja
– Vart tar du vägen, vi ska vara borta om två timmar
– Oj, förlåt är klockan så mycket. Jag kommer direkt
– Har det hänt något?
– Ett komplicerat mål bara, du vet hur jag blir då. Jag åker direkt, hej
– Hej
Han lägger på och reser sig, han tar på sig rocken och går bort till hissarna. Han håller mappen i handen, han trycker på knappen och hissdörrarna stängs
***
– Jag skyndar mig
Han pussar sin fru och rusar uppför trappan, han kastar av sig kläderna och tar på sin smoking, han rättar till flugan och tar sig nerför trappan. Hans fru står och väntar på honom
– Det gick snabbt
– Ja, förlåt att jag glömde tiden
De går ut ur huset och de åker iväg, de åker tillbaka till staden. De kommer fram och går ut ur bilen, de går in på museet där välgörenhetsgalan ska vara. De får ett glas champagne, han smuttar på det, hans mage gör sig påmind över att den inte fått mat på ett tag. Hans fru tittar på honom
– Hoppade du över lunchen igen?
– Ja, du vet hur jag blir
– Då är det tur att de serverar mat här
– Ja
De minglar och han tar en sipp till av champagnen, en klocka ringer och de går in i lokalen och hans fru guidar dem till deras bord, hans blick faller på en ung kvinna i en fantastisk klänning. Men det är inte den som gör att han tittar på henne utan det är tatueringen på hennes rygg, hennes klänning är öppen på ryggen.
Så att man ser tatueringen, den ser nästan levande ut. När kvinnan rör sig så rör motivet sig också, hon är lång, även utan klackarna på hennes skor så hade hon varit lång. Hennes hår är kort i nacken ser han, hon vänder på huvudet och han ser en lila slinga i hennes lugg.
Hon tecknar med fingrarna och mannen bredvid henne svarar henne, han är lång säkert två meter. Han ser vältränad ut, precis som kvinnan är. Han skrattar och hon skrattar med honom, de ser så unga ut, vad gör de på en sådan här tillställning?
De kommer fram till sina platser och Peter ser på kvinnan, han stelnar till. Han ser hennes ögon, och det är som han såg sina egna. Mannen sträcker fram sin hand
– Michael Montfort
– Erh va? Oj ursäkta Peter Van Der Bildt
– Clara Montfort
Han stirrar på flickan, kvinnan
– Erh angenämt
– Ni får ursäkta min man, han brukar inte vara så förvirrad. Joanne
– Angenämt
Kvinnan, flickan tecknar åt sin man
– Ah angenämt
De ställer sig vid bordet, mannen drar ut stolen åt sin fru. Hon ställer sig och han skjuter in den, han tittar på Peter och väntar. De andra har redan satt sig, de tittar på mannen och man ser deras generade blickar, Peter hjälper sin fru och hon sätter sig, mannen.
Vad hette han nu? Jo Michael sätter sig, Peter gör detsamma. Samtalet tar vid. Förrätten serveras och Peter äter som i dimma, han följer inte med i samtalet. Förrätten dukas ut och sen kommer huvudrätten, han äter utan egentligen smaka maten
– Vad gör så unga människor på en tillställning som denna?
– Plikten frun svarar Michael, vi är med i den stiftelse som arrangerar auktionen. Så det förväntas av oss, sen så gillar vi auktioner. Framförallt de som är för välgörenhet
– Du kan inte vara så gammal?
– Ålder är bara en siffra frun, men jag är tjugotvå år
– Och redan tyngd av plikten?
– Ja frun, men jag klagar inte
– Montfort är det, det den Montfort? Frågar en kvinna som sitter vid bordet
Peter tittar på kvinnan sen på mannen
– Ja frun om du menar vingården
– Ja, då är det ert vin vi dricker ikväll
– Ja frun
– Det är väldigt gott
– Tack frun
Peter smakar på vinet och det är verkligen gott. Det var inte bara fjäsk från kvinnan. Ovanligt i dessa kretsar
– Ni är så unga och redan gifta?
– Ja frun, varför vänta om man vet att det är rätt
Kvinnan/flickan tittar på Peters fru och ler, samtalet fortsätter och Peter äter som i en dimma, huvudrätten dukas ut och deras bordskamrater reser sig och sträcker på sig, Michael som han heter, tecknar åt sin fru, hon nickar och de går ut. När de kommit en bit från bordet så sätter diskussionerna igång om det unga exotiska paret. Givetvis så kommenteras hennes tatuering, något inom Peter vaknar till när kommentarerna blir för grova
– Jag tycker att den är vacker
De andra vid bordet stirrar på honom, han har makt. De vågar inte käfta emot, hans fru tittar på honom. Det är olikt honom, han brukar inte titta på andra kvinnor, än mindre kommentera dem
– Det är modigt av henne att visa den, det tyder på att hon är en självsäker kvinna som inte bryr sig om vad andra tycker
Hans fru, blir än mer förvånad. Inte över hans insikt men över hans behov av att försvara henne. Hon minns ett samtal som han haft med deras dotter när hon kom hem med en tatuering på foten, fast det är klart då var det hans egen dotter.
Paret kommer tillbaka till bordet och Michael hjälper sin fru med stolen och han sätter sig. Desserten serveras och när den är uppäten så vänds uppmärksamheten mot scenen, en man och en kvinna från stiftelsen talar.
Peter lyssnar bara med ett halvt öra på vad som sägs, när de andra reser sig så gör han likadant. Minglet börjar och han går fram till baren och beställer en whiskey, Michael sluter upp bredvid honom, han beställer ett glas mineralvatten. Han får sitt glas och skålar med Peter, han går tillbaka till sin fru. De står med ryggarna mot honom, hon är en vacker kvinna.
Vad är sannolikheten för att de ska träffas här idag, efter den mapp han fått samma dag. Tillsammans med utpressningsbrevet, det verkar inte gå någon nöd på dem. Så Peter ser det som osannolikt att det är de som skickat det, han tar en sipp av glaset och inser att det är tomt.
Han sätter det på bardisken och bartendern fyller på det, han tar glaset och går över golvet. Han kommer fram till sin hustru och hon ser glaset och gör en häpen min
– Peter?
– Senare, vi tar det senare
Han måste berätta, och han måste göra det själv. Det blir rörelse på scenen och auktionen börjar, Peter följer inte med, hans fru bjuder på en del av sakerna men hon vinner inget. En tavla kommer upp på scenen, Peter tittar på den och sen märker han av spänningen i rummet, detta är en speciell tavla
– Är den speciell? Frågar han sin fru
– Ja, vännen. Det är en Monet
– Den är vacker
Hans fru tittar på honom, han har aldrig kommenterat konst innan. Peter hör utgångspriset och hajar till. Tystnaden är tung i rummet, han ser en hand höjas, allas blickar som i en tennismatch dras ditåt. Det går inte att missa vem handen tillhör, han är nog längst i rummet.
Han möter budet, Peter tittar på sin fru och sen på mannen igen. Auktionsförrättaren försöker få igång en budgivning, men tystnaden är total. Han ropar såld och nästa objekt kommer in.
Peter tappar fokus igen, auktionen fortsätter och han fokuserar inte igen förrän han ser mannen och kvinnan stå på scenen. Han tittar på dem, men mest på flickan/kvinnan. Han slås igen över hur vacker hon är. Han tittar på dem där de står, de utstrålar en säkerhet som man inte ser hos så unga människor annars.
Hon berättar att nästa föremål som skall säljas är en låda av en speciell champagne som inte är till försäljning annars. Budgivningen startar och den är galen. Peter hänger inte med på vad som händer, när priset är på fem hundratusen dollar så blir det tyst i lokalen. det ropas första, andra tredje såld. De två går ner från scenen
– Fem hundratusen för champagne
– Vad sa du vännen?
– Jag sa fem hundratusen för champagne, det är inte klokt
– Haha, hjärtat. Det är inte det priset de betalade för tavlan i heller
– Men den var ju i alla fall vacker, det var bara champagne
Hans fru tittar på honom och ler, sista objektet visas upp. Det är ett halsband, armband och öron hänge. Som ska ha tillhört Katarina den stora, Peter ser hur stenarna gnistrar. Utgångsbudet ropas upp och en hand åker upp
– Tre miljoner hör han en röst säga
Han vänder huvudet mot den, det är flickan/kvinnan
– Fyra
– Fem
– Sex
– Sju
Ett sus genom publiken, mannen som börjat budgivningen tittar på kvinnan
– Åtta och en halv
Kvinnan pratar med sin man, hon tittar på den andre mannen. Den blicken mäter och väger honom. Peter skrockar till, hans fru tittar på honom
– Han har inte en chans
– Förlåt?
– Antingen så kommer han att få betala ett överpris eller så vinner hon. Vänta och se
Hans fru tittar på honom, hon vet hur bra han är på att läsa människor. Nu blir hon intresserad och följer spelet
– 9
Peter ser hur mannen sväljer och han tittar på sin fru, flickan/kvinnan ler. Peter skrockar till igen. Hans fru tittar på honom, Peter får ett infall
– 9.5
Allas huvuden vänds mot honom, hans fru bara stirrar på honom. Han tittar på flickan/kvinnan och hon ler mot honom. Den andre mannen stirrar desperat på Peter, och sen på sin fru
– 10.5 ropar han
Suset blir ännu högre, han ser desperat ut. Kvinnan tittar på Peter och hennes blick säger ett bud till
– 11
Peter säger det lugnt och tittar på sin fru och ler
– Du hade varit vackrare i det
Hans fru tittar på honom och hon är likblek i ansiktet, hon undrar om han blivit galen. Han bara ler mot henne, mannen ropar
– 12
Nu är det inte sus längre, nu är det chockade röster som hörs. Kvinnan tittar först på Peter, sen på mannen
– 14
Hennes röst är lugn, inget spår av osäkerhet hörs. Mannen stirrar desperat på henne, sen på sin fru. Han sväljer och ropar
– 16
Tystnaden är total, den hörs nästan mer än de ljud som hörts innan, auktionsförrättaren tittar på Peter, han tittar på kvinnan, sen på mannen. Han tittar på kvinnan igen och ler, hon ler tillbaka och han inser precis där och då. Hon vet, hon vet att han är hennes far.
Han känner en tår i ögat, han samlar sig och virrar på huvudet, mannen där framme flyttar blicken till kvinnan. Hon tittar på sin man, han bara ler mot henne. Hon tittar på mannen igen och öppnar munnen, hon stänger den och virrar på huvudet. Mannen säger
– Första
– Andra
– Tredje
– 18 miljoner
Suset och ljuden som hörs nu är så höga att mannen där framme på scenen på får höja rösten rejält för att överrösta dem, tystnaden lägger sig
– Vi har ett nytt bud på 18 miljoner
Mannen som bjudit mot hans dotter stirrar på hans dotters man. Han tittar lugnt tillbaka och den blicken, säger mer än tusen ord. Han kommer pulverisera mannen om han försöker, mannen stirrar desperat på sin fru. Hennes blick säger också mer än tusen ord
– 20
– 25
Svaret kommer blixtsnabbt. Mannen på scenen får verkligen arbeta för att få tyst
– 25 miljoner är senaste budet
Hans dotters man ler, men leendet når inte ögonen. Här pågår ett annat spel, ett spel som Peter blir intresserad av. De gillar inte den mannen som står framför honom, han svettas rejält ser Peter. Han stirrar desperat på Michael, han torkar sig i ansiktet, och Michaels leende blir större, han ser ut som en varg som är beredd på att hugga precis när som helst.
– 26 miljoner ropar mannen
Michaels leende blir ännu större, han tittar på scenen och skakar på huvudet
– Första
– Andra
– Tredje, sålt till Mr. Tretjak
Michael ler och han pussar sin fru, hans blick söker Peters. Han viskar något i örat på Clara, det var väl så hon hette. De går fram till Peter och hans fru
– Tack för hjälpen
– Ingen fara
– Förlåt, hjälpen?
– Ja din man hjälpte till att trissa upp priset. Det är en väldigt obehaglig människa, han ägnar sig bl.a. åt utpressning
Clara tittar på Peter och sen på Peters fru. Han stirrar på henne, herregud hon vet! hur är det möjligt?
– Förlåt, utpressning?
– Han är en höjdare i en ryska maffian, en väldig obehaglig typ. Det var kul att retas med honom. Det ska bli kul att se om han har råd att betala för sig
– Ryska maffian?
Clara rör vid Michaels arm, han tittar på henne och hon tecknar
– Ja, han är en hög medlem i den ryska maffian, han har en massa fiffel för sig.
– Hur vet ni det?
– Vi kollar alltid upp de som vill köpa vin av oss, ja inte den vanlige Joe som handlar i affärerna. Utan de som köper större volymer, och han ville köpa mycket. Han blev inte godkänd
– Kontroller?
– Ja vi är väldigt noga med vem vi säljer till, vi vill inte att vårt namn ska associeras med vem som helst. Framförallt inte kriminell verksamhet, så vi retades med honom. Vi visade att vi kunnat köpa de där smyckena som hans amerikanska älskarinna ville ha
– Älskarinna?
– Haha, ja inte var de hans fru, han har en älskarinna i varje land och de kostar honom mycket pengar. Väldigt mycket pengar, det ska bli kul och se hur han förklarar detta köp för Olga, han kanske till och med blir tvingad att ta smyckena med sig hem till henne
– Jisses
– Tavlan
– Förlåt?
– Tavlan, den var dyr
– Ja, men den var vacker. Sen är det en Monet, de tappar aldrig i värde. Den kommer göra sig bra på vår vingård
– Hade ni kunnat gå högre?
– På?
– Smyckena?
– Jadå, det hade vi. Men de är inte värda en femtedel av det han fick betala
– Är ni inte rädda för repressalier?
– Av honom? Nej verkligen inte, han är en pajas. Hade det varit hans far så hade vi kanske varit lite mer återhållsamma men han är en pajas
– Hans far?
– Var en väldigt farlig man, han fruktade ingen. Det blev hans död dock, han retade fel personer. Det fick han betala för
Det blir uppståndelse vid scenen, Peter tittar dit och mannen som de kallar för Tretjak bråkar med personalen, Peter ser att Clara rör vid Michaels axel. Hennes fingrar fladdrar, Peter ser Michaels leende
– Ursäkta, men som medlem i stiftelsen så får jag reda ut detta. Men kan vi fortsätta samtalet senare? Detta går nog fort att reda ut, Clara går ni till restauranten och tar ett bord så kommer jag strax
Peter känner en desperation, hans fru accepterar erbjudandet, Clara tar hennes arm och de går iväg, Peter står kvar och tittar efter dem och han går efter dem. Han tittar sig över axeln och ser hur Michael, pratar med dem vid scenen. Han ser ryssen gestikulera, Peter får en skymt av Michaels blick. Han ryser till, Michael höjer handen och tar fram sin telefon. Han knappar på den, Peter ser att han räcker telefonen till ryssen.
Han går från att vara illröd i ansiktet, till att bli likblek på tio sekunder. Han räcker tillbaka telefonen till Michael, och han vänder sig, Michael sträcker ut sin hand och tar tag om mannens axel. Mannen stannar och vänder sig, Michael lutar sig fram och viskar något i mannens öra och han blir om möjligt ännu vitare.
Han nickar desperat och sen rusar han ut ur lokalen, Michael tittar efter honom och ler. Han tittar på Peter och blinkar, han vänder sig mot de som sitter vid scenen, en kort diskussion uppstår sen så går han iväg med väskan där juvelerna ligger.
Han går fram till Peter och visar med handen att de ska gå iväg. De går mellan människorna och kommer fram till restauranten, Clara och hans fru sitter vid ett bord. De går fram till dem och de sätter sig
– Han kunde inte betala och han blev väldigt upprörd när han inte fick kredit, jag fick tala honom till rätta
– Men du har väskan
Clara tecknar och Michael skrattar till
– De ville ha in pengar, jag sa ett pris och de godtog det. Pengarna går till välgörenhet så det är väl spenderade pengar
– Vad fick du betala?
– Vad de är värda, de blev besvikna, men lite pengar är bättre än inga pengar
– Ursäkta min nyfikenhet, men vem var det du ringde?
– Det finns större fiskar än honom i havet, de gillar vårt vin och champagne väldigt mycket, jag bad dem prata med honom. De gjorde som jag bad, det kostade mig en låda champagne, men det kan det vara värt
– Vad viskade du till honom?
– Peter!
– Haha, det är ingen fara för det berör Peter. Jag sa till honom att du och din dotter står under samma personers beskydd och att utpressning mot dig inte kommer fungera, han får vara beredd på det som kommer mot honom. Han kommer att åka i ilfart till flygplatsen och resa hem till Olga väldigt fort, er stämning mot hans bulvanföretag kommer att vinnas av er i förlikningen. Hotet mot dig är borta
Peter stirrar på Michael, hans fru stirrar på Michael och sen på Clara. Sen vänder hon blicken mot Peter, han är vitt i ansiktet
– Vad vill de Sue? Vadå för utpressning
– Det gäller inte Sue, det gäller Peters andra dotter. En dotter som han inte visste om, inte förrän han fick den där mappen innan idag. Tillsammans med utpressningsbrevet
– Va? Vilken dotter? Nu får någon förklara
Michael tittar på mig, jag kan inte öppna munnen. Jag tittar på Clara, jag ser, jag ser mig själv. Jag slickar mig om läpparna
– Det var det jag ville prata om senare, jag fick en mapp idag från någon. De hotade med att avslöja att jag har en dotter som jag fick tillsammans med en kvinna som jag träffade för tjugotre år sedan i Sverige när jag gästföreläste på ett universitet där. Jag vet inte vad som hände, jag har aldrig tittat på en annan kvinna innan eller efter den dagen. Men när jag såg Stina så slutade jag tänka, vi hamnade på mitt rum på hotellet och vi älskade. När jag vaknade så var det som om jag kom tillbaka till verkligheten igen, jag ångrade min otrohet djupt. Precis som jag tror att hon gjorde, vilket jag misstänker då hon aldrig hört av sig igen. Hon har aldrig sagt något, inte om dig eller något. Men dina ögon ljuger inte, du är min dotter
– Ja far det är jag, vi beklagar att du fick reda på det såhär men vi ville inte att du skulle hamna i trubbel på grund av mig. Så vi fick åka hit och försöka rädda vad som räddas kunde
Peter tittar på henne, han känner sig chockad. Hon ville rädda honom, det hade de förvisso gjort. Den stämningen handlade väldigt mycket om politik, väldigt mycket pengar med, men framförallt politik. Han hade inte velat ta målet, men de andra delägarna hade röstat emot honom. De såg pengarna och prestigen, han såg problemen.
Nu hade dessa ungdomar, hans dotter och svärson räddat honom får en hotande katastrof. Han hade velat berätta för sin fru på ett annat vis, hon hade gjort det. När hon varit otrogen, de hade tagit sig genom det. De skulle ta sig igenom detta med, han hoppades på det i alla fall
– Peter
– Ja
– Vad är det som händer?
– Efter att det hände som hände mellan dig och John, så åkte jag iväg för att rensa tankarna. Jag gästföreläste som du vet, sen hände det som jag berättade om nu. Det var en natt av passion, förlåt Clara det är inte rättvist mot dig. Men det var, var det var. En natts blind galen passion som dog lika fort som den uppstått, jag har ångrat min otrohet varenda dag sedan dess
– Min mor säger samma sak, men resultatet ångrar hon inte. Det blev jag, jag är resultatet av er natt tillsammans
– Nej, det ångrar jag inte i heller. När jag ser dig så ser jag en vacker kvinna, skvallertanterna vid bordet pratade illa om dig och din tatuering. En ilska växtes inom mig som bara väcks när de mina attackeras, de attackerade dig min dotter och jag blev väldigt arg
– Vad vill du? Frågar Joanne
Clara tittar på henne
– Egentligen bara en sak, jag vill veta var jag kommer ifrån. Vem är min släkt, Peter berättar och vi försvinner från ert liv, om det är det ni vill. Vi kommer inte basunera ut detta om ni inte vill. Jag har en far som tror att han är min far, han har tagit hand om mig som en far i hela mitt liv. Förlåt Peter men jag visste inte om dig förrän min mor berättade vad som hänt, ett par dagar innan julafton, jag är inte ute efter något Joanne. Vi är rikare än er, vårt namn är mer känt än ert osv. Jag har inga som helst baktankar med detta, det är väldigt omtumlande för mig med. Vi hade inte planerat att berätta det såhär, men han hotade Peter och vi fick agera utifrån det hotet. Det var inte speciellt kul för mig i heller att får reda på att den mannen jag trott var min far hela livet visar sig att inte vara min far. Sen så säger både min mor och min far att det var ett misstag. Det värmer inte direkt det i heller. Så det enda jag vill är att få reda på är, var min far kommer ifrån? Sen kommer vi att försvinna ur era liv, ni behöver aldrig mer träffas oss. Jag vet inte om jag vill träffa er, vi räddade precis din firma, ditt anseende och dig från väldigt pinsam situation. Priset för det är din historia, eller rättare sagt din släkts historia
Peter tittar på Clara, sen tittar han på sin fru. Han ser att hon skäms för den meningen hon sagt, och tonen i den. Nej hon hade inte blivit med barn med John men de hade gått bakom ryggen på honom i ett par år.
Peter fick reda på det och han var otrogen en gång, visst det är inte antalet gånger eller vem som var först. Men han hade de facto blivit far efter sin otrohet, han fascinerades över att det bara var Clara av hans barn som ärvt hans blåa ögon
– Vill du veta om din släkt så är det min mor du ska tala med, hon vet allt om släkten. Hon är närmare nittio men frisk som en nötkärna, hon bor i Florens. Hon heter Claire, hon bor i villa i utkanten av Florens
Peter tar fram papper och penna, han skriver ner adressen och hennes namn på lappen. Han räcker den åt Clara
– Jag ber om ursäkt för mitt plumpa sätt att uttrycka mig angående din mor och mig. Jag är precis lika tagen på sängen som du av det här, jag fick reda på att du fanns i morse. Jag fruktade inte att jag hade en dotter till, det var inte det jag var rädd för. Det jag var rädd för var hur du skulle se på mig, firman, familjen osv. det är vad det är. Jag hade fått säga som det var, det som skrämde mig var faktiskt. Vad skulle du tycka om mig? vad skulle jag tycka om dig? Men som sagt, är det enda du vill, att ta reda på mer om släkten så är det min mor du ska tala med. Säg att jag skickat dig och att du är hennes barnbarn, jag tror dock att dina ögon kommer öppna dörren åt dig. Du har släktens ögon
– Tack
De reser sig och går iväg, Michael stannar och går tillbaka till Peter
– Om du vill kontakta Clara så gör det på detta nummer. Hej
Han går iväg, jag ser dem gå igenom restauranten. Jag tittar på min fru och suckar inombords, vissa dagar…
***
Vi står utanför dörren till huset, regnet strilar ner och vi knackar på dörren. Vi väntar, efter ett par minuter så öppnas dörren
– Ja?
– Är du Claire Van Der Bildt
– Det var mitt namn som gift
– Då är du min farmor
Clara tittar på henne
– Jag är Peters illegitima dotter
Clara tittar in i samma blåa ögon som tanten har
– Så det är du, där ser man. Vad vill du?
– Veta var jag kommer ifrån
– Förlåt?
– Jag vill veta vem jag är, hela min livshistoria är en annan än den jag trodde. Din son och min far skickade hit mig
– Så det gjorde han, det var underligt med tanke på att vi inte pratat med varandra på de senaste fyrtio åren
– Det kan inte jag hjälpa, men du kan hjälpa mig om du vill farmor
– Det är mer än vad de barnbarn som jag känner till kallar mig, för dem är jag annars häxan, eller satkärringen osv.
– Jaha, jag känner dig inte så tills jag gör det så kallar jag dig farmor, sen får vi se vad jag kallar dig när vi går härifrån
Tanten tittar på henne, sen kastar hon sitt huvud bakåt och börjar skratta
– Kom in
– Tack
Kvinnan backar och vi går in i huset, hon tittar på oss när vi tar av oss jackorna. Jag tar av mina skor och Clara gör likadant
– Nej behåll dem på, det är kallt på golvet
Clara tar mig på armen och tecknar vad damen sagt, hon tittar på mig
– Jag är döv
Hon tecknar
– Jaha vill du att jag ska tycka synd om dig?
– Nej frun, det är andra som tror att de måste tycka synd om mig. Du har en säregen dialekt. Men är det säkert att vi kan ha skorna på oss, vi vill ju inte att du gnäller på oss när vi går härifrån om ouppfostrade snorungar, som drar in skit i huset
Hon tittar på mig och sen skrattar hon
– Så jag har en säregen dialekt, ja kanske det. Jag kommer klaga på er ändå. Det är de äldres rätt, men kom in
Vi går efter henne, Clara tittar på mig och jag på henne
– Vik dig inte
– Nej
Vi kommer fram till ett vardagsrum, kvinnan visar att vi kan sätta oss. Hon tar fram en liten klocka. Hon plingar i den, sen sätter hon sig. En kvinna kommer in
– Te eller kaffe?
– Gärna kaffe tack
– Tre kaffe
– Ja frun
Kvinnan går iväg och sen tittar hon på oss, hennes isblåa blick borrar sig in i Claras ögon
– Så du vill veta mer om släkten
– Ja
– Och du är Peters dotter?
– Ja, tydligen så delade han och min mor en passionerad natt tillsammans för tjugotre år sedan. De ångrade sig dagen efter, men jag blev resultatet av den natten. Din son lämnade ett brev åt min mor där han förklarade varför han gjorde som han gjorde. Min mor andades ut och sen så levde hon med min far i drygt tjugo år. Sen lämnade han henne för en annan man
– Och du?
Hon tittar på mig
– Ja?
– Vem är du?
– Jag? Jag är Michael hennes man
– Så ni är gifta? Barn?
– Nej inte än
– Inte än
– Nej, inte än
– Varför hon är väl en vacker kvinna
– Ja, den vackraste i universum. Men det har inte tagit än. Men vi försöker, dagligen
Hon tittar på mig, sen börjar hon skratta
– Det är rätt, vi är passionerade i vår släkt, du måste tillhöra en speciell släkt för att orka med henne. För att klara av kvinnorna i vår släkt så krävs det en speciell man
– Kanske det, eller så har jag bara bra grundträning
Kvinnan kommer in med kaffet, hon dukar fram koppar på bordet. Hon slår upp kaffet och sen går hon iväg. Damen tittar på oss sen så tecknar hon
– Det är något med dina ögon, något jag känner igen.
– Jaså, Vad skulle det vara?
– De där gröna ögonen, de är speciella. Lika speciella som hennes och mina blåa. Jag var den första kvinnan på tre hundra år som föddes med dem, sen så kommer du hit i dag flicka med likadana ögon. Och i sällskap så har du en man med gröna ögon, de där ögonen fick du inte av din mor. De fick du av din far, precis som hon fick sina blåa av sin far. Intressant, du har en sällsam aura runt dig
– Detsamma
Hon tittar på mig, hennes blick blir avvaktande
– Du föddes inte döv?
– Nej
Kittlingen ökar, jag ler. Hon ser mitt leende, hon blir konfunderad. Jag ler igen
– Vem är du?
– Hennes man, men frågan är vem är du? Vem är ni? Du kanske ska svara på ditt barnbarns fråga, så kanske jag svarar på din fråga. Något för något
Hon tittar på mig och sen börjar hon skratta igen
– Jisses du är inte lätt att leka med
– Kanske inte, men vi kanske ska sluta leka. Innan leken blir allvar?
– Kanske det, något för något
Hon spottar sig i handen, jag gör likadant sen sträcker jag fram den och hon tar den
– Så flicka, du undrar vem din släkt är. Vi är Borgias, hatade av vissa. Älskade av andra men för det mesta så är vi neutrala, vi ratades när avtalet skapades mellan de tre familjerna. När de sen kom hatten i handen så sa vi tack men nej tack, vi ville inte spela deras spel. Vi håller oss utanför deras käbbel, vi väljer sida ibland men för det mesta så håller vi oss på vår kant. Av någon anledning så har vi passat bäst inom kyrkan eller lagen, vi har ett par påvar på vårt samvete. Men annars så är de flesta av oss präster eller lagmän, men nu är det bara männen jag pratar om. Kvinnorna dock är rena intrigmakerskorna, det har vi från Lucretzia, som är den kändaste men långt ifrån den värsta. Vi har viss tendens, vi med blåa ögon att gifta oss med inflytelserika män. Där vi kan påverka skeenden, men som sagt vi har hållit oss utanför det stora spelet. Därmed inte sagt att vi inte kan spela det, bättre än de flesta. Det är en konst att lyckas hålla sig neutrala, framförallt sedan de utvalda kom och vände upp och ner på allting. Vi hade väldigt roligt åt de familjerna som fick smäll på fingrarna, vi hjälpte grevinnan när hon behövde den. Hennes bror var en förvirrad själ, men nu hoppar jag. Borgia har funnits längre än vad historikerna ger oss beröm för, men vi kom inte fram i ljuset förrän en av prästerna fick storhetsvansinne och blev påve. Det satte oss på kartan, en plats som släkten sedan använt ett antal hundra år på att få bort, vi vill verka i skuggorna. Det ger oss makt riktig makt. Vi är, kan man säga motsatsen till de utvalda. De får ställa sig i rampljuset för att rikta all världens ondska mot dem, vi håller oss i skuggorna för att slippa rampljuset. Men sådär vart trehundrade år eller så, så födds det en kvinna som skakar grundvalarna i släkten, alla har trott att det var jag. Så jag är förvisad hit av släkten för att jag inte ska dra för mycket ljus på oss. Men jag tror att de har fel, eller jag vet att de har fel. Jag är inte hälften så driven som du är, du kommer att skrämma skiten av släkten. Att du är gift med honom kommer också skrämma skiten ur dem, eller hur?
– Kanske det, något för något. Jag är storhertig av Locksley, och Greve av Montfort, vår släkt kallas för Rävarna. Min fru är storhertiginna av Locksley, hon är Grevinna av Montfort. Du kanske inser vad det innebär? Så om hon är Borgia så är vår blandning rätt intressant, våra släkter är de som är de neutrala, ni söder och vi i norr och väster. Frågan är då vem av oss som har släkt i öster, för något säger mig att vi har influenser där med ifrån
– Det verkar logiskt
– Förresten, Clara är bästa vän med de utvaldas barn. Hur mycket kommer Borgias att skrika om det? de är mina vänner med, men Clara är mer eller mindre uppvuxen i deras hus
Damen stirrar på mig, hon är mållös
– Mår du bra? du ser lite tagen ut
– Ja verkligen, hur mår du?
Vi tittar med oroliga blickar på henne
– Herregud
– Är du okej?
– Va, ja eller kanske jag vet inte
– Vi är neutrala, det har vi gjort klart för de utvalda. Precis som du säger så väljer vi sida ibland, som med den pajasen som satt i Vita huset innan. Vi kom över information så vi delade med oss av till de utvalda. Efter det så blev han inte långvarig, när den historien var överspelad så återgick vi till att vara neutrala. Men i den röran så fick vi reda på att Claras far inte var hennes far, utan det var din son. Nu snart två år senare så har vi haft tid att nysta i denna affär, så du säger att Clara är Borgia, spännande. Det som är ännu mer spännande är den blandning som våra barn kommer att få. Vår fråga till dig är, måste du berätta om Clara för Borgias? Om du nu säger att de inte gillar de utvalda, för vi gillar dem och vi vill inte käbbla. Framförallt så vill vi inte välja, vi är neutrala.
– Måste och måste, det måste jag väl inte
– Vad kommer din tystnad att kosta? Något för något, eller hur
Damen tittar på oss
– Vi menar ingen vet att vi varit här, eller hur?
– Frågan är om jag kan vara tyst, Clara är för betydelsefull för släkten för det. Jag kan tyckas vara en egensinnig kärring men jag vet också när jag ska trotsa dem och när jag inte ska göra det
– Om jag säger såhär då, om vi nu accepterar att du skvallrar om Clara och mig. kan vi räkna med ditt och de som du är allierade med, kan vi räkna med ert stöd?
Tanten tittar på mig och sen på Clara
– Ja
– Och vad kommer det stödet att kosta oss?
– Att Clara accepterar sin roll i släkten
– Och den är?
– Jag misstänker att när ni är färdiga att hon styr med rättvis hand
– Så för ditt stöd så ska Clara acceptera att leda Borgias?
– Ja, något för något
– Vad säger du hjärtat?
– Tja det kan väl inte vara värre än det vi gör nu? Jag menar, är de inte envisare eller mer bångstyriga än farmor så ska det väl inte vara några som helst problem. Visst jag accepterar, under förutsättningen att jag har ditt stöd. Ger du mig inte ditt stöd så kommer jag att vägra erkänna mitt släktskap med dig, min far osv. något för något
Clara spottar sig i handen och sträcker fram den, Claire tittar på den. Sen gör hon likadant
– Avtalet är skapat, bryter du mot det så kommer vi att förgöra Borgias. Vi har tillräckligt med muskler för det, så nu får du börja arbeta farmor
Hon stirrar på oss, hon ser chockad ut
– Är det säkert att du mår bra? för allvarligt talat du ser inte ut att må så bra
– Ni spelade mig?
– Ja, det är väl klart. Du tror väl inte på fullaste allvar att vi skulle försitta en chans som detta, men hade Clara stormat in och krävt sitt arv. Hur hade du reagerat då? Inte som du gjorde nu, nu trodde du att du fick som du ville. Men vi såg till att få det som vi ville
Clara tittar på henne och ler
– Vi vet att du älskar min far oavsett vilket spel du spelar för att visa motsatsen, hade du inte gjort som du gör så hade han inte kunnat leva det liv han gör i USA. Du är väldigt stolt över det som han gör där borta, och att han inte vill blanda sig i den röra som detta är. Han är för mild för det och det hade förgjort honom, så när vi sa att vi kom från honom så var du i alla fall beredd att lyssna. Sen viftade vi med alliansen med de utvalda framför dina ögon, och sen fick du reda på vilka släkter som Michael kommer ifrån. Du vet precis vad det innebär att vara härskarinna av Montfort, eller hur? Sen var resten lätt, lite stolthet med att det är ditt barnbarn som kommer ta över ruljangsen eller hur farmor. Du kunde inte motstå den frestelsen, sen så vet du att när jag blir överhuvud så kan jag lyfta din exil, så att du kan åka över Atlanten och hälsa på din son och dina barnbarn. Min fråga nu är, hur lång tid kommer det att ta för dig att sätta bollen i rullning så att säga? Och vad kommer krävas för att jag tar över?
Claire tittar på henne, hon slickar sig runt läpparna och sen berättar hon
– Bra kör igång, vi kommer informera de vi behöver informera. Vi tackar för besöket farmor, när det är dags så kan du kontakta oss på detta nummer
Clara ger henne ett kort, Claire tar emot det och tittar på det. Vi reser oss, Clara tittar på sin farmor. Sen kramar hon om henne och smeker hennes kind
– Till nästa gång farmor
Vi går ut ur huset och går till vår bil, vi sätter oss i den och sen så kör vi iväg
***
Ytterligare en termin har gått, vi sitter i bilen på väg till vingården. Vi har inte varit här sedan vårt bröllop, det ska bli skönt att komma hem. För det är så jag ser det, vingården är mitt hem. Det är här jag är född och uppvuxen, jag tittar på Clara och hon ler mot mig.
När vi kom hem från Italien så kontaktade vi de utvalda och meddelade dem vad som var på gång, de lyssnade och sen så satte de igång från sin sida. Claras övertagande av Borgias gick smidigt, vi viftade med alliansen med Montfort och Locksley framför ögonen på dem,
Claras farmor hade spelat det politiska spelet väl och när sen Da Vinci och Medici pressade på så kunde de inte stå emot. Clara satte sig på sin stol och sen var saken klar, vi fortsatte våra studier och Clara trivdes som fisken i vattnet, vilket även jag gjorde.
Vi fortsatte rota i vem av oss som hade blod i öster och vem vi skulle kontakta för att säkra upp den delen av vårt lilla imperium. Vi kommer uppför kullen och tittar ner på vingården, jag trycker lite extra på gaspedalen. Vi kommer fram till asfaltsvägen som leder till vingården, vi kommer fram till grindarna och kör in framför slottet och jag stannar bilen.
Jean och Marianne står på trappan och de ler när de ser oss, vi går ut ur bilen och de kommer nerför trappan och de kramar om oss
– Är allt förberett?
– Jadå
– Så bra
Jean tar våra väskor och vi går in, vi går genom slottet och kommer till vårt sovrum, jag sätter handen på dörrhandtaget och jag andas in och trycker ner det. Vi går in och Jean sätter våra väskor på golvet och jag går bort till dörrarna som leder till balkongen, jag öppnar dem och går ut och tittar på dalen.
Jag känner hur Clara kommer ut och hon tar min hand, vi står där och ser på vinrankorna. Clara klappar mig på axeln och jag vänder mig, Marianne tecknar
– Lunch om en halvtimme
– Tack
De går ut ur rummet och jag tar, Clara i min famn. Jag kysser henne och hon kysser mig, jag drar hennes klänning över hennes huvud och bär bort henne till sängen, jag lägger henne på rygg och tittar på henne. Jag lutar mig fram och kysser henne, hon knäpper upp knapparna i min skjorta och hon drar den av mig.
hon öppnar mina shorts och drar ner dem. Jag är naken under shortsen, hon tar min kuk i handen och smeker mig till fullt stånd, jag vänder mig och sänker mig ner. Hon tar min kuk i munnen och jag börjar slicka hennes fitta, min tunga leker med hennes läppar och klitoris, hennes tunga om mun leker med min kuk.
Hennes händer smeker mina testiklar, hon smeker mig över mitt anus och det skickar rysningar genom min kropp. Jag vänder mig och lägger mig mellan hennes ben, hon virrar på huvudet och tecknar
– Ta mig bakifrån
Jag sätter mig på knä och hon vänder sig, jag sätter min kuk mot hennes fitta och trycker försiktigt in i henne, jag gör det långsamt för att känna hennes inre smeka mig. När jag kommer så djupt som jag kan så stannar jag där, vi låter våra kön smeka varandra.
Jag känner hur hon spänner och slappnar av, den kramande känslan är obetalbar. Jag börjar röra mig och jag tar henne med långa sugande tag, jag känner hennes hand smeka hennes klitoris. Jag ökar takten och vi kommer tillsammans, jag öppnar munnen och låter ett vrål lämna mina läppar.
Jag känner hur min sperma lämnar mig och jag tömmer mig i henne, jag känner hur hennes inre kramar om mig i hennes orgasm. När vi kommit färdigt så lägger vi oss i skedställning, jag kysser hennes nacke.
Vi ligger där och njuter av närheten till varandra, vi reser oss och går in i duschen. När vi är klara så klär vi på oss igen och går igenom korridorerna till terrassen. Vi går ut och sätter oss, Jean och Marianne kommer ut till oss. De har maten med sig, de dukar fram och vi börjar äta. När vi är klara så tittar de på oss
– Hur länge stannar vi?
– Minst en månad, vi måste förbereda oss. Det blir inte lätt
– Nej, men jag har full tillit att ni klarar av det
– Tack, nå Marianne hur går gården?
– Den överlever, det ser ut att bli ett bra år. Vintern har varit mild
– Så bra, hur mår byn?
– Väldigt bra, de är väldigt nöjda med styret. Så de arbetar extra bra
– Så bra, hur går det för Michel och Louise?
– Det går bra för dem med, de kommer snart hit med vårt barnbarn så att vi får skämma bort honom
– Så bra
– När börjar träningen
– Idag, sen så kommer vi att träna två gånger om dagen. En gång på morgonen och en gång på kvällen, vi måste träffa konstruktören. När ska han gå i pension?
– Varför?
– Därför att hans dräkter inte håller måttet Marianne, det är alltid något som strular. Det uppdraget som vi gjorde i påskas höll på att sluta i katastrof, glasögonen fungerade inte som de skulle, vi kunde inte hålla vätskebalansen för att vi inte fick ut vattnet. Materialet är undermåligt, jag har två stora revor i min dräkt och Clara har en. Vi kan inte utföra våra uppdrag, för att hans dräkter bara strular. Finns det ingen annan? För vi kommer inte kunna utföra detta uppdrag om våra dräkter inte funkar, och ska vi ha nya så måste vi ha dem snabbt. Vi måste kunna träna med dem, vi har en hel del idéer om förbättringar. Jag har skickat dem till honom men han bara fnyser åt dem, du kan hälsa byrådet att hans dräkter kan göra att ätten inte kan leverera det de begär av oss. Min senaste pilbåge bröts i två delar när jag skulle spänna den, vi kan inte ha det såhär Marianne, finns det ingen annan i byn
Hon tittar på mig, sen tittar hon på Clara
– Jag ska prata med dem
– Var väldigt övertygande Marianne, det måste lösa sig snabbt. Helst idag
– Det kan få konsekvenser
– Som?
– Att ni får utdela bestraffning
Jag tittar på Clara och sen så söker sig min blick utöver parken, vi vet båda vad det innebär. Är jag redo för det? blir man någonsin redo för det, jag minns Yoshins ord – den förste följer med dig hela livet
– För ättens, vingårdens och framförallt byns överlevnad så är jag redo
– Bra, då tar jag tag i det direkt
– Tack, var väldigt tydlig med tjurskallarna
– Ja Michael
– Tack
De reser sig och dukar ut, vi tittar på varandra och reser oss. Vi går in i slottet och bort till sovrummet, vi går in i min garderob och vi tar oss genom korridorerna därnere till träningslokalen. Vi värmer upp, sen sätter vi igång.
Tre timmar senare så står vi i duschen, Clara står på knä framför mig och suger mig, jag stänger ögonen och känner hur min sperma lämnar mig. Jag sprutar henne i munnen och jag känner henne svälja, när det inte kommer mer så reser hon sig och kysser mig.
Jag känner smaken av mig själv och jag ler mot henne. Vi sköljer av oss och går ut ur duschen, vi klär på oss och går ut ur slottet. Vi går runt i de olika lokalerna och pratar med personalen, jag ber om två olika flaskor vin.
Vi tar flaskorna och vi sätter oss i en av bilarna och kör intill byn, jag stannar vid kyrkan och vi går ut ur bilen. Vi går fram till mina föräldrars grav, vi häller ut deras vin och jag pratar med dem.
När vi är klara så går vi en runda i byn, vi går till Anne och pratar med henne en stund. Vi går tillbaka till bilen och kör till slottet, vi parkerar bilen i garaget. Vi går in i slottet och ner till källaren och kör dagens andra träningspass, när vi är klara så går vi upp i stora matsalen och sätter oss. Vi äter middag och när vi klara så går vi till sovrummet, vi lägger oss i sängen och somnar
***
Jag tittar under mig, jag ser Clara hänga trettiocentimeter över golvet, hon sätter ut de speglar som ska skapa den yta vi behöver. Hon blir klar och jag släpper ner mig på golvet, hon svänger runt i sin lina och ställer sig bredvid mig. Vi går fram till väggen, jag knappar in koden och tavlan uppenbarar sig.
Jag tittar på Clara och hon tar fram kopian, jag känner med fingrar bak på tavlan och jag känner det jag letar efter. Jag sätter magneten på tråden, jag svänger ut tavlan och tar loss duken, vi sätter kopian på ramen och vi skjuter fast den.
Vi vet att det kommer ta minst tio år innan de kommer se att detta inte originalet, den har precis varit på restauration.
Det dröjer minst tio år till nästa gång, vi packar ner originalet. Vi sätter tillbaka tavlan, jag tar magneten och jag tittar på Clara. Hon nickar och jag trycker på dräkten och jag hissas upp i taket, Clara hissar upp sig och väntar tills hon hänger alldeles stilla. Jag tittar på klockan, två minuter. Hon samlar in speglarna och firar upp sig, vi klättar över taket och kommer fram till det kritiska läget. Vi tar sats och skjuter ifrån med benen, vi fastnar på väggen.
Vi tar ett djupt andetag sen klättrar vi nedåt, vi kommer fram till gallret. Vi stannar, gallret öppnas. Vakterna kommer in, när de gått förbi oss så släpper vi taget och landar ljudlöst på golvet, så fort våra fötter får kontakt med golvet så börjar vi springa. Vi kommer fram till trappan, vi har tio sekunder på oss att ta oss uppför den.
Vi springer med allt vi har, jag känner kittlingarna. Vi svänger runt hörnet och jag hoppar, jag känner Clara bredvid mig. Vi flyger genom luften och landar på golvet och rullar runt, vi kommer upp och springer igen. Tio sekunder, vi sprintar fram till dörren och hoppar.
Vi fastnar på väggen, dörren under oss öppnas, två vakter kommer gående. Clara sätter stoppen, dörren stängs och vakterna går vidare. De öppnar en dörr och går in, vi hoppar ner och öppnar dörren.
Vi börjar springa, två minuter. Vi följer korridorerna och kommer fram till dörren, jag har en minut på mig. Mina fingrar snurrar på kolven, dörren öppnas och vi går in. Vi går fram till trälådan och öppnar den, Vi hoppar i den och drar igen locket, vi sätter oss i varsin ände av den stora trälådan, jag öppnar dräkten och drar av mig huvan/masken.
Jag ser att Clara gör detsamma, vi tar varsin vattenflaska och dricker dem, jag räcker en tub åt Clara. Hon tömmer sin och jag tömmer min, vi tittar på varandra. Lastbilen kör iväg och vi känner skakningarna, den stannar och vi hör hur de kommer in i lastutrymmet. De undersöker lådan, vi hör hur de öppnar den. Vi hör dem stänga den och lastbilen rör sig igen.
***
– Välkomna hem
– Tack Jean
Jag reser mig och klättrar ur lådan, Clara kommer efter mig. Jag går med stela ben uppför trapporna, Clara går bredvid mig, vi stöttar varandra. Vi går genom korridorerna och kommer ut på terrassen, vi sätter oss i varsin stol. Jag börjar klä av mig och jag drar ner överdelen av dräkten, en hinna av svett syns på mitt bröst. Clara gör likadant, hon har en sportbehå på sig. Hon är lika svettig som jag, Marianne kommer ut på terrassen, hon tittar på mig. Hon ser min irriterade min. Jag räcker henne väskan, hon tar emot den och bugar sig.
Hon går iväg med sakerna, Jean kommer ut med en bricka, han sätter den på bordet. Jag tar två tuber och öppnar dem, jag trycker dem i munnen. Clara tar två hon med och tömmer sina, jag tar en av vattenflaskorna och jag tömmer den, jag känner hur stelheten släpper.
Jag reser mig och drar av mig dräkten, jag tittar på den sen kastar jag den över muren som går runt terrassen. Jag sätter mig igen, Clara tittar på mig sen gör hon likadant. Jag tittar på Jean och han tittar på oss
– Nu ska vi sova, packa vi åker hem i morgon
– Ja sir
– Tack
Vi reser oss och vi går hand i hand i våra underkläder genom slottet, vi kommer fram till sovrummet och vi lägger oss i sängen. En ide börjar ta form i mitt huvud, jag stänger ögonen och sömnen tar mig
***
– Hej
– Hej de andra är inte hemma
– Det gör ingenting, det var faktiskt dig vi ville prata med
– Jaså?
– Leonardo berättade för mig när vi var i japan att det är du som syr familjens dräkter
– Ja
– Kan du lära oss att sy?
– Sy vadå?
Jag tar fram mina anteckningar och ritningar från min väska, jag lägger dem framför henne. Hon tittar på dem och sen på mig
– Har du ritat dessa?
– Ja
– Du har talang
– Tack
Hon läser min beskrivning och sen tittar hon på mig
– I vilket material?
Jag tar fram de material som jag vill ha ur väskan, hon känner på dem och sen så tittar hon på oss. Hon reser sig och går iväg, vi tittar på varandra. Barnen i huset går ut och in hela tiden, Isabella kommer tillbaka, hon har en avancerad symaskin med sig
– Om du menar allvar med att sy dessa själv så måste du skaffa en sådan här maskin, med denna sortens tråd, och sådana här nålar. Materialet är inget jag arbetat med innan, för att föra samman de två materialen så måste ni vara extremt noggranna
– Ja, så mycket har vi förstått
– Det handlar om millimeterprecision
– Ja, hur hade du gjort?
Hon tittar på oss, sen på materialet
– Kan du få dem i ett stycke på låt oss säga 2*2 kvm?
– Ja, jag få dem i vilken storlek och form som jag önskar
Hon tar ett papper och ritar, sen visar hon hur hon hade gjort. Vi tittar och antecknar, vi antecknar båda två för att inte missa något. Jag knappar på min dator och Clara på sin, min blick är klistrad på hennes läppar.
Jag läser dem noggrant, när hon är färdig så visar hon maskinen. Vi tittar på när hon syr och vi antecknar igen, jag tar fram telefonen och skickar iväg en beställning.
Jag får svar direkt, leveransen kommer under dagen. Jag tittar på Clara, jag skickar ett meddelande till Jean. Han svarar och bekräftar, när Isabella visat oss vad vi behöver så reser vi oss och tackar för hjälpen. Jag tittar på Isabella
– Vet du när de kommer hem?
– Nej
– När de kommer hem, skulle du vilja be Jesper att kontakta mig?
– Javisst, får jag fråga varför?
– Därför att jag fick en ide, när ni fick ta skydd hemma hos oss
– Som är?
– Vi äger Claras föräldrars gamla hus, om ni skulle behöva gömma er fler gånger så skulle kanske en gång mellan vårt hus och ert komplex här underlättat. Skulle det brinna i knutarna så är det bara för er att springa dit.
– Tack, jag ber honom kontakta er
– Tack, och tack för hjälpen
– Får jag fråga varför ni vill lära er detta?
– På grund av traditioner och tjurskallighet
– Förlåt?
– Vi har en person som gör våra dräkter, han är inte bra på det. Han vet om det så han har inte fullgjort sina uppgifter, han har inte lärt upp en arvtagare. När byrådet fick reda på det så blev det liv i luckan, vi gjorde precis ett av de svåraste, om inte det svåraste uppdraget hitintills. Hans dräkter levererade inte, vi tröttnade på att inte ha det vi vill ha. Så vi satte oss och ritade och spånade resultatet är det du sett, gör vi dem själv så får vi dem som vi vill ha dem. Byrådet tog honom i örat och nu så lär han upp en arvtagare, men det tar tid. Tid som vi inte har, vi kastade de dräkter han försett oss med. Framför ögonen på den som är länken mellan oss och byrådet, vi markerade. Symbiosen är rubbad, och det min kära Isabella är allvarliga saker. Det tog riktigt hus i helsicke, vi lämnade vingården och sa att vi inte kommer ta ett uppdrag förrän de tagit tag i problemet, och att vi vägrar använda något som han konstruerat, vi har fått gå över hela vår utrustning. Vi bygger och beställer allt själv nu, och så kommer vi göra tills arvtagaren är färdig
– Hur lång tid tar det?
– Med tanke på hans inkompetens, så vet vi inte. Detta är allvarligt, väldigt allvarligt. Som sagt löser vi inte detta så är symbiosen hotad, jag väntar på att få ett besked om att åka dit och lära honom en läxa
– Och det innebär?
– Att jag kommer få ett ansikte att drömma om
Hon tittar på oss, hon förstår. Vi tackar för oss och vi sätter oss i bilen och kör hem, vi ställer bilen och går upp till vår lägenhet
– Vi är hemma
Vi går ner till matsalen, på bordet står symaskinen och det som vi behöver till den. Jag tar fram min dator och Clara gör detsamma, jag tittar på henne. Sen så går jag in på en sida som säljer 3D skrivare, jag letar upp den största jag kan hitta. Jag tittar på Clara
– Ring dem och beställ den största de har, vi installerar den i källaren. Säg åt dem att vi betalar vad de begär för att den ska stå där i morgon redo att användas. Kan de leverera snabbare, så betalar vi för det med
– Ja hjärtat
Hon tar fram sin telefon och pratar med dem, jag läser anteckningarna och förbereder maskinen. Lampan lyser och jag går ner till porten och tar emot tygen, jag går tillbaka till matsalen och tittar på Clara, hon pratar fortfarande i telefonen.
Jag sätter kartongen på bordet och öppnar den, jag tar ut materialet och känner på det, jag tittar på bordet. Det kommer inte få plats, jag lägger ner tyget i kartongen igen och tar den och bär upp den i träningslokalen, jag lägger ut materialet där.
Jag tar själva dräktens material och lägger det på golvet, sen tar jag det andra materialet och lägger det på det andra. Jag går ner och hämtar ett strykjärn, jag går upp igen bara för att inse att jag glömt förlängningssladd. Så jag får gå ner igen. Jag sticker i den i väggen och väntar på att det ska bli varmt, nu får vi lita på att de som levererat materialet vet vad de pratar om.
Jag kollar materialen minutiöst, jag känner kittlingen. Clara kommer in i rummet, hon sätter sig bredvid mig och vi kryper runt på golvet och trippelkollar. Sen så tar jag strykjärnet och sätter igång, jag sätter det mot materialet och sen så stryker jag lätt.
Arbetet tar en timme, sen så sätter vi igång med nästa stycke. Ytterligare två timmar senare så är vi klara, vi släcker och går ner i källaren, jag visar var jag vill ha skrivaren. Det är ett stort rum, det är ett skyddsrum så vi kan stänga ordentligt efter oss och här är ventilation. Clara tecknar
– De kommer i morgon och levererar och installerar den
– Perfekt, då får vi packa upp en ny dator som vi har härnere
– Ja hjärtat, Marianne ringde
– Ja?
– Vi får åka ner, jag får fälla dom och du får utföra den
Jag sluter ögonen, nog fan för att han är inkompetent och dum i huvudet. Men därifrån till att döda honom, är ett väldigt långt hopp. Jag tittar på henne
– Jag kommer göra vad som krävs, jag kommer inte gilla det men jag kommer göra det
– Ja Michael
Vi går upp till lägenheten, Jean tittar på mig. Han har fått besked på vad som gäller, vi berättar om 3D – skrivaren, han nickar. Vi går in i matsalen, jag plockar undan sakerna från bordet och vi sätter oss. Jean serverar oss mat, vi äter under tystnad.
När vi är klara så ser jag att Clara tittar på sin telefon, hon tar upp den och svarar. Jag reser mig och går till ett av fönstren och tittar ut, hur kände min mor och far när de var i samma position? Vad kände min far när han stod där med svärdet i sin hand? det där speciella svärdet som bara används vid dessa tillfällen.
Byborna kallar det för domens svärd, min förfader som döpte det, döpte det till rättvisa. På japanska blir det Masayoshi, på franska är det justice. Eftersom han fick det i japan så är det väl det japanska namnet som gäller, jag känner Clara kom upp bakom mig. Hon kramar om mig. Hon vänder på mig
– Vi åker i övermorgon, då ska jag dela ut lämplig bestraffning
– Ja min fru
– Kom älska med mig
Hon tar mig i handen och vi går upp till vår lägenhet, vi går in i sovrummet. Hon börjar klä av sig, jag gör detsamma, vi står nakna framför varandra. jag tittar på hennes nakna kropp och jag går fram till henne, jag smeker hennes kropp, hennes händer smeker min, vi lägger oss i sängen.
Våra tungor utforskar varandras kroppar och min tunga går på upptäcktsfärd längs med hennes kropp, den finner hennes fitta och jag slickar hennes länge, mjukt och ömsint. Efter vad som känns som en evighet så kommer hon, hennes orgasm varar länge och jag smeker min tunga över hennes fitta genom hennes orgasm.
När den ebbar ut så reser jag mig och lägger mig bredvid henne, det rinner tårar längs med hennes kinder. Jag kramar henne hårt och länge, när hon landat så smeker hon min kropp, jag lägger mig på rygg. Hennes händer och tunga leker och smeker min kropp, min kuk växer sig hård och den står utan att hon ens rört vid den.
Hon tillfredsställer mig men sina händer och sin tunga, Hon reser sig och ställer sig på alla fyra, jag ställer mig bakom henne och jag sätter min kuk mot hennes fitta, jag tar henne långsamt. Precis som innan så kommer hon länge och hennes fitta kramar och smeker min kuk, jag vänder henne och lägger mig mellan hennes ben och jag tar henne.
Våra kroppar möts och vi tittar på varandra. Jag känner hur min orgasm byggs upp, jag fortsätter i samma lugna tempo och när orgasmen kommer så Är njutningen total, jag bottnar henne och bara låter kuken och kroppen själv sköta mitt sprutande, när jag känner att det inte kommer mer så lägger jag mig försiktigt på henne.
Min tunga finner hennes och vi kysser varandra, vi lägger oss på sidan och jag känner en trötthet komma över mig. Jag ser att Clara stänger sina ögon och jag gör detsamma, vi somnar. Jag vaknar av att min klockar vibrerar, jag känner att min penis glidit ur henne, det är sperma i sängen, på mina ben och säkert på Claras med. Jag tittar på klockan, det är Jean som skickat meddelande
– Frukost om en timme
Vi har sovit hela natten, jag kysser henne och hon vaknar. Hon tittar på mig och sen på sina ben och sitt kön, hon ler och vi reser oss ur sängen. Vi går in i badrummet, Vi duschar av oss, när vi är klara så klär vi på oss. Vi tar hand om sängkläderna, vi bäddar rent och sen går vi ner i matsalen. Vi sätter oss, Jean kommer in
– Skrivaren har kommit, de installerar den nu, när de är klara så kommer de att ha en genomgång med er
– Tack Jean
– Ingen fara sir
– Snälla Jean, idag är jag Michael
– Ja
– Tack
Vi äter vår frukost och när vi är klara så går vi upp i träningsrummet och tittar på materialet, än så länge så går det som vi vill. Det ska torka i en vecka innan vi kan arbeta med det, vi går ner igen och jag öppnar min dator. Jag tittar på min ritning över de pilbågar som vi ska skapa, vi sitter vid datorn och finputsar på detaljerna, vi öppnar ett annat fönster och går igenom pilarna.
Sen fortsätter vi genom hela listan av saker som vi ska konstruera, till sist så öppnar vi mappen med våra huvor. Vi finslipar och när vi känner att vi är klara så lägger vi ihop allt till en bild. Vi tittar på resultatet och vi är nöjda, min telefon vibrerar. Jag tittar på den och vi reser oss och går ner i källaren, vi sitter därnere resten av dagen.
När de är färdiga så och har gått så startar jag datorn, jag öppnar mappen med dräkten och går in i programmet som styr skrivaren, jag trycker på skapa. Maskinen startar och sen så börjar den bygga den, vi tittar fascinerat på vad som händer i maskinen. Min klocka vibrerar igen, middag. Vi reser oss och går ut rummet, jag släcker ljuset och stänger den tunga dörren. Jag sätter på ett hänglås av modell större. Vi går upp till matsalen, vi sätter oss och äter
***
Jag känner handsvetten, jag tar ett nytt grepp. Mannen sitter på knä framför mig med böjt huvud, jag andas in. Jag ser allt omkring mig, jag andas ut. Jag höjer svärdet och säger
– För rättvisan
Jag svingar neråt och jag ser huvudet rulla iväg, kroppen rasar ihop i en hög på marken. Han var som tur ensam, han hade ingen familj. Den turen hade inte min far. Jag tittar på huvudet och jag ser inte ansiktet, jag rätar på mig och torkar av bladet.
Sen sätter jag det på sin plats, när jag kom hem från sjukhuset. Så var svärdet det första som överlämnades åt mig, det gick vidare och min ande fylldes av de tidigare användarna, eller det var vad de sa till mig i alla fall. Jag tittar mig omkring och byborna böjer på sina huvuden, pakten består. Jag sätter svärdet på sin plats och jag tittar på kroppen en sista gång. Clara kommer fram till mig och vi går över torget och byborna aktar sig. De mässar
– Pakten består
Om och om igen, vi går ut på vägen och går tillbaka till vingården. Vi kommer fram till trappan och vi går uppför den, vi går igenom korridorerna och till vårt sovrum. Clara stänger dörren bakom oss, när jag kommer fram till sängen så släpper allt. Jag sjunker ner på knä och jag gråter som ett litet barn, Clara sätter sig bakom mig och tar mig i famnen, jag gråter hejdlöst och det känns som om tårarna aldrig ska ta slut.
Jag ser mannens ansikte framför mig, när han satte sig på knä så tittade han mig i ögonen. De visade på rädsla, trots och rädsla. Clara kramar mig hårt och vaggar mig från sida till sida, jag känner kittlingen. Den försvinner igen, vi sitter därpå golvet resten av natten. Clara delar med sig av sin kärlek till mig, jag dricker av den och jag lugnar ner mig.
Jag slutar gråta, efter vad som känns som en evighet. Vi sitter kvar därpå golvet, Vi ser solen gå upp över kullen. En ny dag gryr, jag har sköljt bort kvällens händelser med mina tårar. Clara sitter lutad mot väggen med mig i famnen, vi ser hur solen smeker kullarna.
Jag smeker hennes arm och hon smeker mig, vi reser oss och jag klär av mig. Hon sätter sig på knä framför mig och tar min kuk i munnen. Hon suger mig, hennes tunga leker med mig och jag känner hur min orgasm byggs upp, jag drar upp henne och hon tittar förvånat på mig.
Detta är inte en del av traditionen, men jag skiter just nu i traditionerna. Jag tar henne i handen och leder ut henne på balkongen, jag vänder på henne och drar upp hennes klänning. Jag drar ner hennes trosor, jag smeker hennes fitta med mina fingrar.
Jag känner vätan mot mina fingrar, jag tar tag om min kuk och sätter den mot hennes läppar och trycker till. Jag sätter mina händer på hennes höfter och jag tar henne, hårt nästan på gränsen till brutalt. Jag är kåt, fruktansvärt kåt. Jag släpper hennes höft, jag lutar mig fram lite och tar tag om hennes nacke.
Jag tar henne, jag känner hur hennes fitta krampar hon skjuter upp med ryggen och hon kommer. Hon svankar igen och lutar sitt huvud bakåt, jag känner på hennes hals att hon skriker rakt ut, jag föreställer mig att hennes skrik rullar över kullarna.
Jag tar henne hårt genom hela orgasmen, jag känner ilningarna i min pung, hur de sprider sig igenom hela min kropp, jag drar mig ur henne och hon sätter sig på knä och tar min kuk munnen. Jag avslutar enligt traditionen i alla fall.
Dessa förbannade traditioner, hon suger mig snabbt och hårt, hennes hand runkar mig samtidigt. Jag sprutar min sperma in i hennes mun, jag tömmer mig och jag vrålar. Jag föreställer mig att mitt vrål också rullar över kullarna.
Jag har mina händer på hennes huvud och jag håller dem i hennes hår, när jag känner hur jag kommit färdigt så drar jag upp henne och kysser henne hårt och länge.
Ytterligare en del av den förbannade traditionen, jag var tolv år när de förklarade denna del för mig. Jag känner smaken av mig själv. Jag lyfter upp henne i min famn och bär in henne till sängen, jag är fortfarande hård, jag lägger henne på rygg och jag tar henne igen.
Vi är som djur, vi knullar hårt, brutalt och utan hämningar. Jag känner hur hon kommer, om och om igen. Jag känner min egen orgasm byggas upp, jag tittar på henne och jag ser vildheten i hennes blick, hon hetsar mig
– Knulla mig, knulla mig då, ge mig din sperma. Knulla mig hårt
Jag drivs på av vad jag läser på hennes läppar och jag känner hur jag kommer. Jag vrålar igen och jag tömmer mig i henne. När jag kommit färdigt så är det som om alla mina krafter lämnar mig, jag lägger mig bredvid henne och andas häftigt, jag ser på henne att hon andas lika häftigt.
Jag kysser henne ömt, i rak motsats till det vi precis gjort. Våra händer smeker varandra, vi tittar på varandra och ler. Vi ligger kvar i sängen, min penis mjuknar och är nära att glida ur henne. Vi reser oss och går in i duschen, vi duschar av oss. När vi är klara så går vi in i sängen igen och lägger oss, vi kryper under lakanen och hon lägger sig på mitt bröst. Jag smeker hennes rygg och hon kysser mig, hon tittar mig i ögonen
– Hur mår du?
– Helt okej
– Bra
– Ge mig en kyss så kommer jag att må ännu bättre
Hon ler och lutar sig fram och kysser mig, jag rullar runt oss jag hamnar överst. Vi kysser varandra länge, jag lägger mig bredvid henne. Jag tittar upp i taket, hon tar tag om min haka. Jag tittar på henne
– Ska vi åka hem?
– Ja, det tycker jag. Vi måste bli färdiga innan skolan börjar i nästa vecka
– Ja
***
Vi tittar på 3D modellen av vår dräkt, jag tar den i mina händer och tittar på den. Vi startar nästa projekt, våra pilbågar. Jag trycker på skapa, maskinen startar. Vi tar dräkten med oss upp, jag lägger den bredvid symaskinen. Vi har ritat upp och klippt ut materialet, jag tittar på Clara och sätter i gång och börjar sy
Jag tittar på när hon syr och jag följer hur hennes dräkt växer fram vid maskinen, när hon är klar så tittar hon på mig och jag på henne. Hon reser sig och tar den på sig, hon ler mot mig. Den sitter som om den vore sydd på henne, vi ler båda två.
Den följer varje rörelse hon gör, materialet är magiskt. Hon tar den av sig med lätthet, det tar ungefär tio sekunder och den bara rinner av henne. Hon sätter sig vid maskinen och börjar sy igen, jag tittar lika spänt denna gång. När hon är färdig så räcker hon den till mig och jag tar den på mig, jag ler lika brett som hon gjorde
– Ska vi testa dem?
– Javisst
Hon tar sin dräkt i handen och vi går upp i träningslokalen, hon tar på sig sin och vi sätter igång. Vi studsar, springer, hoppar, sparras. De är magnifika, vi ler med hela ansiktet båda två. Jag har aldrig upplevt något liknande innan, jag sätter en gummislang i munnen och jag dricker.
Den fungerar, jag tar av mig dräkten och det går lika snabbt som när Clara gjorde det. Jag går bort till måltavlorna och hänger upp den, Clara tar sin båge och drar en pil och släpper den, pilen studsar. Hon ler och skjuter tio pilar i snabb följd med samma resultat. Vi går fram till dräkten och tittar på den, inte ett märke. Jag tar ett av mina svärd och attackerar den. Inget händer, vi ler mot varandra. Jag textar Jean
– Kom upp, ta med pistolen
Han svarar
– Kommer
Vi väntar och vi ser dörren öppnas. Han kommer in och han tittar på Clara och ler
– Skjut på den där borta
– Javisst
Han drar pistolen och skjuter, Clara hoppar till. Han skjuter ett skott, sen skjuter han tre till i snabb följd. Jag ser att Clara slår händerna för öronen, vi tittar på dräkten. Inte ett märke, jag ler. Jag tar på mig den igen och ställer mig vid måltavlan och tittar på Clara, hon tar bågen och skjuter.
Jag känner träffen men inget händer, hon skjuter iväg tio pilar med samma resultat. Vi ler mot varandra, vi går ner till lägenheten. Nu sätter det svåra i gång, våra masker/huvor. Vi fortsätter resten av veckan med att bocka av sak efter sak. Dagen innan vi ska börja skolan så kommer en man hem till oss, vi visar honom 3D utskrifterna av våra bågar. Han tittar på dem och ler
– Kan du bygga dem?
– Ja
– Hur lång tid?
– Det beror på materialet ni väljer
– Vad rekommenderar du?
Han tittar på mig, sen på bågarna och sen berättar han
– Kör
– Det kommer kosta
– Det får kosta vad det vill, bara det blir rätt. Hur mycket kommer det att kosta?
Han tittar på mig och säger en siffra
– Är det styck?
– Ja
– Bra, du får hälften nu och hälften när du levererar
– Javisst
– Så hur lång tid?
– En månad
– Bra, då vet vi det
Han tar bågarna och går iväg. Vi sätter oss i Tv – rummet och tittar på en film. När den är slut så går vi och lägger oss.
***
Jag tittar på Clara, vi står hand i hand på stranden. Vi tittar ut mot havet, jag känner vattnet smeka mina fötter, vi har lagt ett läsår till bakom oss. Vi åkte direkt när vi slutat skolan, jag tittar på stranden och människorna som ligger här. Clara smeker min arm och jag tittar på henne, våra läppar möts och vi kysser varandra.
Vi ser att människor tittar på oss, vi vet varför, våra tatueringar. Vi börjar gå och följer strandkanten, vi går längs med havet och vi tittar oss omkring. Min blick söker sig till en byggnad, vi går upp på stranden och går mot strandpromenaden.
Vi kommer upp på gångbanan, jag släpper ner mina badtofflor och sätter fötterna i dem, Clara släpper ned sina skor och sätter fötterna i dem. Vi börjar gå längs med gångbanan, vi närmar oss byggnaden. Vi går över gatan och kommer fram till den, vi går in genom dörren och kommer in i ett svalt rum.
De har AC i lokalen, kontrasten gör att min hud knottrar sig. Vi går fram till en monter och jag tittar på de smyckena som ligger där, en man i kostym tittar på oss. Han tittar på min klädsel. Jag ser hans blick följa mina muskler, han tittar på Clara och han utsätter henne för samma granskning.
Det syns tydligt att han inte kan bestämma sig för om han skall avfärda oss eller bevärdiga sig med oss med sin uppmärksamhet, ett äldre par står vid en annan monter. Han tittar från dem till oss, han gör sitt val. Han går till det äldre paret, han tittar på ett biträde. En kvinna i tjugofem årsåldern, hon kommer fram till oss
– Hej vad kan jag hjälpa er med? Är det dags för förlovning?
– Nej faktiskt inte vi är redan gifta
Clara visar sin ring och kvinnan gör stora ögon när hon ser den. Den är i vitt guld, i fattningen så sitter det stenar i familjens färger
– Nej vi har fått reda på att ni värderar juveler, stämmer det?
– Ja, vi utför sådana uppdrag, om man har rätt papper
– Givetvis
Clara ler, jag ser att mannen tittar på oss. Jag vet att han reagerade på Claras ring, Clara tecknar åt mig. Jag tar av mig väskan som jag har på ryggen, jag öppnar den och lägger lådan på disken. Det är den låda som vi fick med oss från New York, jag tar fram papperna och sen öppnar jag locket och visar kvinnan juvelerna. Nu stirrar mannen på oss, jag tittar på honom och ler. Jag tittar på kvinnan och hon stirrar på juvelerna
– Här är papperna, vi ropade in dem på en auktion för snart två år sedan. Vi har skjutit på värderingen, men nu så bråkar försäkringsbolaget. Så vi hoppas att ni kan hjälpa oss
Kvinnan tittar på Clara, sen på juvelerna. Hon tittar på mannen och han stirrar på oss, den äldre damen försöker få hans uppmärksamhet. Han vänder sig mot henne och säger något, han kommer bort till oss
– Ta hand om dem
Han viftar med handen mot det äldre paret, kvinnan ler mot oss och går iväg. Han stirrar på juvelerna, jag ser den giriga blicken i hans ögon
– Som vi sa till din kollega
Clara tittar på mannen och han lyfter sin blick från juvelerna, han ler mot Clara
– Så ropade vi in dessa på en auktion i New York, vi har inte brytt oss om att värdera dem. Men nu så bråkar vårt försäkringsbolag med oss, vi måste tydligen få dem värderade. Vi har alla papper om äkthet osv. där. Dessa ska ha tillhört Katarina den första, hon ska ha fått dem av Peter den Store, som i sin tur ärvt dem av Rurik släkten. Så vår fråga är, kan du värdera dem?
Mannen tittar på henne och ler
– Givetvis
– Så bra, nu?
– Erh, javisst
– Så bra, då väntar vi
Han tittar på oss och stänger lådan
– Vart ska du?
– Erh till mitt kontor
– Då följer vi med, vi lämnar inte den lådan ur sikte
Jag tittar på honom och han tittar på mig, jag känner kittlingen från vakterna
– För att det inte ska bli några missförstånd, så rekommenderar jag att du säger åt dem att slappna av. Det är våra juveler, antingen så värderar du dem här. Eller så går vi in på ditt kontor, de lämnar inte oss. Förstår vi varandra?
Han slickar sig om läpparna, jag ser att han tittar på vakterna. De slappnar av
– Följ med mig
Vi går runt disken och vi går efter honom, han går nerför en smaltrappa. Han går till en dörr och öppnar den, han går före in och sätter sig vid en bänk. Han öppnar lådan och tar ut halsbandet och undersöker det, sen tittar han på armbandet och slutligen på örhängena. Han är väldigt noggrann, tiden går och när han är klar så lägger han försiktigt tillbaka juvelerna. Han tittar på oss, han harklar sig och säger
– Jag värderar alltihop till tiomiljoner dollar
– Tack, vill du skriva att papper på det. Vi måste ha ett sådant till försäkringsbolaget
– Det kan jag göra, jag har dock ett förslag
– Jaha?
– Är ni intresserade av att sälja?
– Till vem?
– Jag har köpare som är intresserade av sådana här fynd
– Vilka köpare? Vi säljer inte till vem som helst, vi budade mot en man som väldigt gärna ville ha de juvelerna. Han vann egentligen budgivningen men han kunde inte göra rätt för sig. Det är en avskyvärd människa, honom skulle vi inte sälja till. Så om du vill förmedla ett köp så vill vi träffa köparna
Han tittar på Clara, sen på mig
– De är väldigt privata
– Då blir det ingen affär, så får de vara hur privata de vill. Eller villiga att betala hur mycket som helst, vi säljer inte. Om vi inte får träffa dem, så enkelt, eller om man vill se det så, svårt är det. Men gör såhär, fotografera juvelerna. Skicka bilderna till köparna och förklara villkoren. Vi bor på vår Yacht, meddela oss ditt eller deras svar på detta nummer
Clara skriver ner sitt namn och nummer på en lapp, mannen tittar på den och gör stora ögon när han läser hennes namn. Han slickar sig om läpparna, vi tar lådan och jag lägger ner den i min väska. Vi reser oss och går ut ur rummet, vi går uppför trappan och ut från affären.
Vi går till en kaj och sätter oss i en motorbåt, den lägger ut och kör oss till den båt vi bor på. Vi går ombord och går upp på akterdäck, jag ger min väska till Jean och han går iväg med den. Vi lägger oss i varsin solsäng, jag stänger ögonen och jag somnar. Jag vaknar av att Clara pussar mig
– Hej sömntuta
– Hej
– Sovit gott?
– Ja verkligen, det behövdes. Har de hört av sig?
– Nej inte än
Jag sätter mig upp och tar en vattenflaska, jag skruvar av korken och dricker ur den. Jag tittar på henne och som vanligt så slås jag av hur vacker hon är, hon tittar på mig och hon ler. Jag ler tillbaka och lutar mig fram och pussar henne, vi reser oss och går till ena sidan av båten, vi lutar oss på relingen och tittar på stranden.
Där är fortfarande en massa människor som badar, vi tittar på de vita husen med de blåa taken. Vi går in i salongen och går fram till ett bord som det ligger frukt på, jag tittar på den och plockar ett par av dem. Jag tar två vattenflaskor också, jag sätter mig i en stol och Clara sätter sig mittemot mig
– Hur länge väntar vi innan vi verkställer plan B
– Har inte en aning, vad tycker du?
– Har inte en aning jag i heller
– Jag vill helst slippa den, men om de inte nappar på betet så får vi väl ta till de metoderna
– Frågan är hur de reagerar?
– På?
– Plan B
– Haha, ja det kan bli intressant. Förresten du har bara en termin kvar hur känns det?
– Jodå bara bra, det ska bli skönt att bli färdig
– Och du vill fortfarande öppna eget i huset?
– Ja, det vill jag
– Då får vi prata med Jean, vi har en ledig lägenhet på första våningen. Ni får kasta er över den och inreda den
– Ja
– Dina gamla klasskamrater slutade nu?
– Ja, det gjorde de
– Hur kändes det?
– Det var faktiskt inte så jobbigt som man kan tro, jag gjorde ett val och jag stod för det. Det jag lärde mig på den andra skolan var viktigare än att gå ut med dem. Jag kommer få min utbildning oavsett. Det hade varit samma om jag blivit gravid
– På tal om det
– Vadå?
– Att vi inte har en arvinge, det börjar mumlas. Än så länge så är det ingen som säger något öppet men, det kommer antydningar
– Jaså? Det har du inte sagt något om
– Nej, det är för att jag fick reda på det nu. Byn börjar knorra lite
– Om?
– Att vi inte har blivit gravida, de undrar om jag inte är fertil. Om drunkningen påverkat mig där också, och inte bara mina öron
– Skojar du?
– Nej, men jag förklarade för Marianne att vi skaffar barn när vi är redo. Inte när de vill. De jämför med Louise och Michel, hon är gravid igen. De i byn kan inte riktigt förstå det med preventivmedel, de är katoliker. Eller att vi faktiskt kanske inte är redo, vi har ju inte pratat om det. Någonsin
– Nej vi har ju inte det. Vad tycker du?
– Om barn? Jag skulle älska att få barn med dig hjärtat, men jag vill skaffa det när vi är redo för det. Inte bara för att tillfredsställa dem i byn, utan för att vi vill när vi är redo
– Men du vill ha barn?
– Ja, givetvis höll jag på att säga. Vill du?
– Ja hjärtat, jag vill också ha barn med dig. Oavsett om traditionen kräver det av oss eller inte
– Så bra hjärtat
Jag ler mot henne
– Tvivlade du?
– Nej, men vi har inte pratat om det. Vi har pratat om allt annat, men inte det.
– Tvekar du?
– Nej, men det kan bli jobbigt med en döv pappa
– Barn lär sig, det kommer vara naturligt för barnet
– Men jag kommer aldrig höra barnets röst, eller skratt eller något annat ljud som barnet ger ifrån sig. Jag skulle verkligen vilja höra din röst, ditt skratt, de ljud du ger ifrån dig när vi älskar. Om du snarkar osv. jag går miste om en del av dig. Jag kommer att gå miste av del av våra barn
– Det är var det är hjärtat, vi får göra det bästa av det. Om jag skulle bli gravid nu, skulle du bli glad då
– Ja, det skulle jag. Jag skulle bli precis lika glad om du blivit det innan, eller om du blir det om tio år. Jag tror inte att jag någonsin kommer säga att nu är jag redo, för jag vet inte vad jag ska vara redo för. Så att säga, men jag vill jätte gärna ha barn med dig
– Så bra hjärtat för jag vill verkligen ha barn med dig med
– Så bra
– Så om jag kastar min P – piller överbord så skulle du inte slå bakut?
– Nej, det skulle jag inte. Men vi ska inte göra det bara för att gnällkärringarna i byn snackar, utan för att vi vill
– Självklart
Jag tittar på henne och biter på mitt päron, jag tuggar och sväljer
– Men vill du att vi kastar P – pillren överbord för att vi vill det så ja då tycker jag att vi gör det. Sen får vi se vad som händer
Hon tittar på mig och tar en bett av sin frukt, jag ser en tår rinna längs med hennes ena kind. Jag ser leendet på hennes läppar
– Vad är det?
– Jag är bara så lycklig, jag har velat kasta mina piller sedan vi träffades första gången
– Du har inte sagt något
– Nej, men jag vet inte. Som du säger, vi har aldrig pratat om det. Sen har det hänt en hel del på vägen så att det har liksom inte kommit upp. Så något positivt kom det ur skvallret. Vi pratade om det
– Haha, ja hjärtat
Hon reser sig och går, hon är borta ett par minuter. Sen kommer hon ut, hon har asken med tabletter i handen
– Kom
Jag reser mig och vi går nerför trappan och går till aktern. Det står en papperskorg där
– Så hjärtat vad säger du?
Hon visar mig asken, jag tittar på henne sen öppnar jag locket på papperskorgen. Hon ler mot mig och kastar dem i den. Jag släpper locket och den stängs, jag tar henne i min famn och kysser henne länge. Jean kommer ut på däck däruppe där vi satt innan, han tittar på oss och han ler. Han hade tänkt ropa men han går in igen.
Han känner sig lyckligt lottad över att få vara en del av deras liv, det kommer bli svårt för honom att lämna över en dag. De har utvecklat ett särskilt band, han och Michael. Det bandet har bundits samman med Clara, han älskar henne lika mycket som sin egen dotter. Det är något speciellt med henne
Vi går tillbaka uppför trappan, Jean kommer ut
– Middag om en timme
– Tack Jean, är det inte lite tidigt?
– Jo men ni ska ju på den där tillställningen
– Förvisso, jag trodde att där skulle vara mat
– Har du inte läst inbjudan?
– Erh nej
– Haha
Jag ser att Clara skrattar, hon smeker min kind. Hon tecknar
– Vet du ens vad vi ska göra?
– Erh, nej
– Haha, jag älskar dig. Vi ska delta vid ett jippo på stranden, det är beachvolleyboll. Vi är anmälda du och jag, det är en sådan där rikemans sak. Spela volleyboll, vinnaren skänker prispengarna till välgörenhet
– Där ser man, jaha proffset då litar jag på dig. Du får förklara reglerna för mig
– Haha, ja hjärtat
– Då kör vi på det, men vi ska alltså spela beachvolleyboll
– Ja, mot andra rika och belevade, och en del kändisar. Filmstjärnor och sådant löst folk
– Jisses, jag får bli bättre på att läsa inbjudningar. Jaha förklara reglerna för mig är du snäll
Clara berättade reglerna och vilka förutsättningar som gällde, jag tittade på henne och när hon var färdig så sa jag, så vi ser till att få serven sen så fixar du biffen?
– Haha så kan man se det kanske
– Bra då vet jag det
***
Jag tittar på Clara, hennes vinnarskalle har kickat in. Det hela hade börjat när vi kom fram till stranden där jippot skulle vara, arrangören. Ett känt märke för vad de kallade ”näringsdrycker” höll i beachvolleyboll eventet. Vi samlades i en större grupp vi som skulle spela, det var rika och berömda. En salig blandning mellan filmstjärnor, idrottsmän och sådana som vi. Företagare, men i alla fall vi samlades och de förklarade reglerna för oss, de visade vem som skulle möta vem.
En av filmstjärnorna som jag förstod det, var ganska högljudd och skrytsam, alldeles för skrytsam för Claras smak. Han hade kommenterat, henne, mig och alla andra som befann sig på stranden. Det oundvikliga hade hänt, han hade retat min fru till den grad att nu jävlar så skulle vi vinna allt och det var bäst för mig att bruka allvar. Jag log och svarade
– Ja hjärtat
Min taktik med att vinna serven och sen låta Clara fixa biffen funkade alldeles utmärkt nästan hela tiden. Vi tog oss till semifinal i jippot och givetvis så fick vi möta filmstjärnan och hans partner, jag ska villigt erkänna att jag också retade mig på fjanten på andra sidan nätet. Men jag tog det inte riktigt till de höjder som Clara gjorde, vi vann serven och Clara kastade upp bollen i luften.
Jag tittade på våra motståndare och bollen kom susande över nätet, mannen fick händerna på bollen och han försökte passa sin partner. Det gick sådär, sen rullade det på. Vi vann poäng de vann poäng.
Sen hände det oundvikliga, Clara skickade bollen i huvudet på honom. Själva spelet som ledde till det var riktigt snyggt de servade, jag fick över bollen, kvinnan på andra sidan la upp för filmstjärnan. Han smällde till bollen, jag räddade den och fick iväg den till Clara som passade mig.
Jag har varit på tillräckligt många av Claras träningar för att veta hur hon vill ha bollen så jag gjorde ett fingerslag, hon hoppade. Hon slog till, pang sa det mitt i ansiktet på mannen.
Hans solglasögon gick sönder blodet sprutade och han satt på rumpan i gruset. Clara landade och gjorde segertecken. Jag tittar på henne och vi gjorde highfive, han var inte lika nöjd. Han reste sig och jag stod med ryggen emot.
Jag förstod att han sa något om Clara för hennes blick blev svart, jag fick hålla emot henne. Det blev ordväxling, jag och hans partner fick gå emellan dem, hans blodflöde stoppades och vi servade.
De fick över bollen, jag la upp den till Clara igen och pang. Hon träffade honom igen, han hamnade på rumpan igen, och blodet rann igen. Jag tittade på Clara och jag insåg att hon siktat, jag tittade på mannen och sen på hans partner. Jag ryckte lite på axlarna och jag ser hur han reser sig, rusar över på vår sida och ställer sig framför Clara och viftar med händerna, jag rör mig mot dem.
Jag ser honom lyfta handen och i nästa sekund så ligger han i gruset och Clara håller honom i hans skadeskjutna näsa. Allt har gått så fort att ingen hunnit reagera, de såg hans hand höjas och sen så ligger han i sanden och skriker.
Jag ser Claras mun röra sig och det är inga vackra ord hon säger, tumult utbryter och folk springer in på planen. När tumultet lagt sig, så vinner vi matchen, filmstjärnan kommer med en hel del hot.
Clara visar sig inte från sin bästa sida, jag och filmstjärnans partner tittar på de två när de skriker på varandra. Jag tackar för matchen och går bort till Clara och mannen
– Du kanske ska lugna ner dig?
– Håll käften, vem fan tror du att du är?
– En större man än du, lugna ner dig och andas. Annars så kommer det näsblodet bli det minsta av dina bekymmer
Jag ser att han samlar sig, han höjer handen och måttar ett slag. Jag blir först förvånad sen inser jag att han på fullaste allvar kommer att försöka slå mig, hans knytnäve kommer flygande och jag glider undan. Han missar och slår ett stort hål i luften.
Jag tittar vantroget på honom, sen så tittar jag på Clara. Han försöker slå till igen och jag blockerar slaget och fångar upp hans arm. Jag låser fast den och tittar på honom, förvåningen i hans ögon går inte att ta fel på, när han känner min hand låsa fast honom.
Han ser något i min blick som skrämmer honom, jag trycker till och han sjunker ner på knä och jag ser hans mun öppna sig. Jag känner Claras hand på min axel och jag tittar på henne, hon ler men skakar på huvudet
– Är du säker?
– Haha, ja hjärtat
Jag släpper honom och han stirrar på mig, han håller sig om armen och han reser sig och inser att alla, precis alla som befinner sig här stirrar på honom. De har sett honom attackera först Clara och sen mig, han inser sitt misstag. Han springer iväg, vi går bort till våra saker och tar dem. Vi går till läktaren och sätter oss. Clara tecknar
– Titta nu på de som spelar så att du vet vad du ska göra
Jag tittar på henne och sen ler jag
– Ja hjärtat, du vet att detta bara är för välgörenhet va?
Hon tittar på mig, jag ser hennes irriterade blick. Jag ler mot henne och hon inser vad hon sagt och jag ser rodnaden växa på hennes kinder
– Du är söt när du rodnar
Hon räcker ut tungan åt mig och jag skrattar. Jag kysser henne och hon tecknar
– Förlåt
– Haha, ingen fara. Vad var det som fick dig att bli så arg på honom?
– Han tror att han är guds gåva till mänskligheten, framförallt den kvinnliga delen. Han kom med en del olämpliga kommentarer och jag besvarade dem och han accepterade inte dem. Sen så var det som man säger igång
En man i kostym kommer fram till oss. Han stannar framför oss, han presenterar sig som representant för filmstjärnan. Jag tar hans hand, Clara gör detsamma
– Sätt dig är du snäll, du står i vägen. Jag måste fokusera på matchen
Han tittar förvånat på mig
– Min fru vill vinna det här, jag gör alltid som min fru säger. Så snälla sätt dig
Han sätter sig, Clara tittar på mig och ler. Jag ler tillbaka, jag tittar på honom
– Vad vill du?
– Erh min klient, alltså
– Han vill…
– Han?
– Erh
– Det är väl snarare så att filmbolaget såg vad som hände och vill rädda sin rumpa. Vi säger såhär, om han lägger sig på knä framför min fru och kysser hennes fötter därute mitt på plan och ber henne, och alla andra kvinnor på jorden om ursäkt. Så kanske jag kan överväga att inte vidta lagliga aktioner, mot honom, filmbolaget och alla andra i hans svans. Men bara kanske, antecknar du? Som sagt han ska sitta där på knä och kyssa hennes fötter och be alla kvinnor på jorden om ursäkt, och inte bara det, han ska verkligen och jag menar verkligen mena sin ursäkt. Han är trots allt skådespelare, gör han inte det som jag ber honom om. Så kommer jag att göra allt som står i min makt. Att se till att han inte ens får spela in förnedringsporr.
– Erh vänta lite nu
– På vad?
– Va?
– Du sa att jag skulle vänta och jag frågade på vad, jag tycker att jag var tydlig. Ursäkt, eller raserad karriär, och jag kommer inte hålla igen med vad jag tycker. Framförallt inte om hans kvinnosyn, se så försvinn nu och ring de samtal du behöver. Jag måste fokusera på matchen här
Mannen stirrar på mig, han trodde nog att han skulle kunna köra över oss. När vi ignorerar honom så reser han sig och går iväg. Jag tittar på Clara och hon ler mot mig och kysser mig. Jag tecknar
– Pajas
– Haha, ja verkligen
***
Vi står i sanden och Clara lyser med hela ansiktet, hon håller pokalen och vinst checken i handen. Finalen var en betydligt roligare match än den andra, vår taktik höll vinna serven sen så fixade Clara biffen. Vi skänker pengarna till barncancerfonden, Clara håller bucklan och vi går mot våra saker
– Jag har sand precis överallt
– Haha jag med, vad säger du? Ett midnatts dopp
– Varför inte hjärtat
Clara räcker pokalen och våra väskor till Jean, han ler och tittar på henne. Hon tar mig i handen och vi springer ut i vattnet och vi dyker i vi sköljer av oss sanden och simmar runt i vattnet, fler av de andra som varit med på jippot följer vårt exempel. Vi badar en stund sen så går vi upp stranden, Jean räcker oss handdukar, vi torkar oss och tar på oss lättare kläder.
Vi går till ett stort tält, det ska vara någon form av avslutning för VIP gäster och deras följe. Vi går in och jag går fram till baren och ber om två mineralvatten, bartendern tittar på mig och räcker två flaskor åt mig. Jag tackar och går iväg, jag går fram till Clara och räcker henne en flaska.
Hon rör sig lätt till musiken, jag tittar på henne och ler. Vi står vid ett bord och tittar på människorna som dansar runt på golvet framför oss, jag känner en hand på min axel. Jag vänder mig och ser en medelålders man
– Herr och fru Montfort?
– Ja
– Mitt namn är Juri, jag representerar en klient som är intresserad av det, vad ska vi kalla det? paket som ni vill avyttra
– Jaha, där ser man. Vi berättade villkoren för den man som vi visade paketet för, vi förhandlar inte med anställda
– Jag är inte anställd, jag är klientens son
– Så pass, då ber jag om ursäkt
Jag böjer på huvudet, han gör detsamma
– Men, det är inte du som vill köpa paketet?
– Nej, det är min mor
– Då vill vi träffa din mor
– Hon är en väldigt privat person
– Så är det säkert, vi kan också vara diskreta och privata om det behövs. Jag misstänker att din mor, och säkert även du att ni vet vad och vem Montfort släkten är?
– Ja
– Bra, då vet ni också att vi är envisa av naturen. Vi förstår varför hon vill köpa det paketet, men ni måste förstå våra villkor. Innan du kommer med hot, så återigen. Minns vårt namn, vill hon köpa paketet så vill vi träffa henne. Vi känner oss generösa, ni får välja plats att träffas på. Vi respekterar hennes önskemål om att vilja vara anonym, men då får hon respektera vårt önskemål om att träffas
Han tittar på oss och han ser att vi inte kommer vika oss
– Jag ska framföra, ert önskemål
– Tack, vi kommer befinna oss på vår Yacht. Kontakta oss där med ert beslut
Han nickar, bugar sig och går iväg. Vi besvarar bugningen och vi dricker upp vårt vatten och går iväg. Vi sätter oss i motorbåten, den kör oss till Yachten. Vi går ombord och vi går till vår sovhytt, vi klär av oss våra kläder. Jag tittar på henne och jag går fram till henne och kysser henne, vi står där nakna mitt på golvet.
Våra händer smeker varandras kroppar, vi går mot sängen och jag lägger mig mellan hennes ben och jag slickar henne. Hon smakar av sig själv och havet, min tunga för henne till orgasm. Jag lägger mig bredvid henne, hennes hand runkar min kuk med långa tag. Jag känner hur jag växer i hennes hand, jag kysser henne och hon kysser mig. när jag nått full resning så lägger jag mig mellan hennes ben och jag sätter kuken mot hennes fitta och jag tar henne. Vi älskar och vi kommer båda två. Jag avslutar på hennes bröst och mage, jag lutar mig fram och kysser henne. Vi går in i duschen och duschar av oss, vi kryper ner i sängen och vi somnar.