Rävarna Del 1 (Att se men inte höra) Del 1

– Spring Michael, göm dig
Jag ser min mor dras iväg av en man, tre andra män står vid min far. En av dem höjer en pistol, jag stirrar på det som händer. Bilden etsar sig fast på min näthinna, jag ser allt som i slowmotion. Varje detalj är klar för mig, jag ser hur männen vänder sig mot mig när de hör min mors skrikande
– Ta hand om honom väser en röst
En av männen vänder sig mot mig, jag ser hur han börjar röra sig mot mig. Jag ser att han drar en pistol, jag skriker
– Mor, far!
– Spring Michael spring
Jag ser mannen som står med pistolen vid min fars huvud, jag ser hur han kramar avtryckaren. Smällen ekar och ljudet studsar mellan väggarna. Jag står som förstenad
– Michael spring!
Mannen som är på väg mot mig är nästan framme, jag vänder mig om och börjar springa. Jag känner hur kulorna viner runt mina öron när mannen skjuter, jag springer genom korridorerna. Mannen springer efter mig, jag springer till poolhuset och öppnar dörren. Mannen törnar in i mig, vi hamnar i vattnet. Jag känner hur han drar mig under vattenytan, jag kämpar desperat för att ta mig loss. Men han håller mig i ett järngrepp, det bränner i mitt bröst. Jag känner att mina krafter börjar ta slut, jag blir slapp. Det svartnar för mina ögon, jag svävar bort…
***
Klockan på min arm burrar, jag känner hur vibrationerna sprider sig genom min kropp och jag vaknar, jag slår upp mina ögon och tittar upp i taket. Hembiträdet kommer att få byta mina sängkläder igen, jag trycker på klockan och den slutar vibrera. Jag sätter mig på sängkanten och reser mig upp, jag går naken genom rummet och bort till min garderob. Jag tar fram mina träningskläder och klär på mig, jag öppnar dörren och går ut i korridoren och bort till ytterdörren
– God morgon Michael
Jean tecknar och jag läser på hans läppar
– Detsamma Jean
Jag tar på mig skorna och öppnar ytterdörren, jag joggar nerför trapporna och kommer ut på gågatan, jag börjar springa och försvinner i mina tankar. Jag springer längs med kanalen, jag kommer fram till stadsbiblioteket. Jag fortsätter framåt, på vänster sida har jag stadens f.d. högsta byggnad. Den blåa mosaikbyggnaden, jag svänger höger och ner mot stadens strand. Jag springer över övergångsstället och kommer fram till den kombinerade gång och cykelvägen, jag fortsätter framåt längs med den. Idag känns den oändlig, jag kommer fram till golfklubben och springer in i det exklusiva villaområdet. Jag springer mellan husen och kommer fram till den väg där jag alltid svänger vänster, jag fortsätter rakt fram på denna väg tills jag är hemma igen. Jag tittar på klockan femtiofem minuter, jag nollställer den och öppnar dörren intill min fastighet.
Jag springer uppför trapporna och kommer fram till en dörr, jag öppnar luckan och trycker in koden. Jag trycker ner handtaget och öppnar dörren, jag tar av mig skorna och går in i rummet, eller rum det är en fyrahundra kvadratmeter stor lekplats för mig. Jag går ut till mitten av rummet och sätter mig i lotusställning, jag sluter mina ögon och börjar djupandas. Jag finner mitt center och jag svävar bort i meditationen, jag sitter där och är helt tom.
Klockan vibrerar och jag slår upp ögonen. Jag reser mig och börjar göra mina rörelser långsamt, jag går igenom mitt schema som jag har och när jag är färdig så börjar jag kasta mig runt i de leksaker jag har här. När jag är färdig, så andas jag tungt. Jag tittar på ställningen som står i mitten och går fram till den, jag samlar mig och går igenom mönsterna. Mina händer och armar rör sig långsamt till att börja med, jag ökar hastigheten sakta men säkert och till slut så är det bara suddiga streck. Jag avslutar med en slagserie som hade förlamat och dödat min motståndare, jag sträcker på mig och går igenom rummet och bort till mitt favoritställe i salen.
Jag tar min pilbåge och jag smeker den, jag spänner den och den reagerar som jag vill. Jag tar en pil och lägger den på strängen och spänner bågen, jag ser tavlan längre bort och jag släpper strängen. Träff, jag skjuter tjugo pilar i snabb följd och alla sitter innanför den lilla cirkel som jag ritat på gubben på andra sidan salen. Jag hänger tillbaka bågen och går bort till tavlan, jag tar loss pilarna och går tillbaka med dem till kogret.
Jag går förbi min dräkt och smeker de halvmeter långa käpparna som ligger på ett ställ. Jag går fram till en låda som står på en pulpet, jag öppnar den och tittar på de två Wakizashi svärden som ligger där. Jag tar upp det ena och tar fram en putsduk, jag putsar klingan tills den är spegelblank, jag lägger tillbaka den och tar upp den andra. Jag putsar den med, jag känner min klocka vibrera. Jag tittar på den
– Frukosten är serverad
Jag lägger tillbaka svärdet och går ut ur salen, jag går nerför trappan och öppnar dörren som leder in i lägenheten, jag går in på mitt rum och går till mitt badrum. Jag ställer mig i duschen och låter vattnet skölja av mig, när jag går ut så ligger det kläder framme åt mig. Jag klär på mig och går ut ur rummet, jag går fram till trappan som leder ner till matsalen. Jag går bort till min plats och sätter mig, jag börjar äta och jag tar fram en bok och börjar läsa. Jag känner hur Jean kommer in i matsalen och han går fram till mig och slår upp kaffe i en mugg. Denna vederstyggelse i hans ögon hade lett till en rejäl diskussion mellan oss, som jag vann. Två sockerbitar och lite mjölk
– Tack Jean
– Varsågod Sir
Han tecknar sitt svar, jag läser på hans läppar. Jag återgår till min bok, jag äter upp min frukost och jag reser mig. Jag slår igen boken och tittar på Jean
– Hembiträdet får byta sängkläder igen
Mina fingrar fladdrar
– Drömmar igen sir?
– Ja Jean
– Det går över
Jag tittar på honom och ler, jag går upp till mina domäner igen och går in på mitt rum, jag tar min skolväska och går ut ur rummet. Jag tar min keps och mina solglasögon, jag går mot ytterdörren. Jean väntar på mig, jag ser hans ogillande blick på min keps. Jag ler mot honom
– Jag ska smälta in eller hur?
– Ja sir
– Vi ses senare Jean, vad blir det till middag?
– En överraskning
– Ja just det, det är fredag. Vi ses senare Jean
– Det gör vi sir
Jag går ut genom ytterdörren och går nerför trapporna, jag kommer ner till bottenvåningen och jag tar min cykel, jag hoppar på den och cyklar iväg. Tio minuter senare så är jag framme, jag ställer min cykel i ett cykelställ och går in på skolan.
– Hej Michael
– Hej Lena
Min teckentolk kommer fram till mig och vi hälsar på varandra, jag går till mitt skåp och öppnar det. Jag tar de böcker som jag behöver och går mot salen som vi ska vara i. Jag nickar mot mina klasskamrater och de nickar tillbaka, jag ställer mig och lutar mig mot väggen. Jag tar fram den bok jag börjat läsa därhemma, Greven av Monte Christo. Jag känner hur någon knackar mig på axeln, jag lyfter blicken och tittar in i ett par blåa ögon. Jag ser Lena röra sig mot oss, jag lyfter handen och hon stannar
– Ja?
– Jo jag, eller vi undrar om du vill komma på klassens sista klassfest i morgon
Jag läser på hennes läppar vad hon säger
– Vilken tid och var?
– Festen börjar kl. 20. Vi har hyrt en festlokal i Höllviken
– Är det fest, eller är det fest så att säga
– Det kommer att serveras mat och dryck, så det är väl en mer formell fest kan man säga
– Kl. 20?
– Ja
– När behöver ni få besked?
– Helst i dag
– Varför har ni inte frågat innan?
Hon tittar förläget på mig, mitt handikapp, eller rättare sagt. Den reserverade person jag är uppmuntrar inte till att bjuda in mig på de tillställningar de haft. Jag undrar vad som är annorlunda denna gång
– Jag ska kolla min kalender, sen återkommer jag
– Så bra, då väntar vi på besked
En annan sak mitt handikapp begränsar, jag hänger inte med i konversationerna som andra gör. De har säkert diskuterat denna tillställning tidigare, och ganska länge. Vår lärare kommer gående och hon öppnar salen, jag ser att hon pratar med Lena. De diskuterar säkert vad som ska hända på lektionen idag, de senaste tre åren så har de utvecklat rutiner för att jag ska klara dagen så smidigt som möjligt.
Lena är väldigt duktig, jag har frågat om hon vill följa med mig när jag börjar på universitetet efter sommaren. Hon har tackat ja, nej jag säger inte om jag kommer att gå på universitetet. Jag har A i alla ämnen i skolan, jag går in i salen och sätter mig på min plats. Också det en anpassning, jag sitter längst fram så att jag kan se Lena, hon ställer sig på sin plats och vi får ögonkontakt. Min bänkkamrat sätter sig, jag känner hennes parfym, den retar min näsa på ett behagligt sätt. Lena viftar lite med handen, hon tecknar
– Clara vill prata med dig
Jag vänder mig mot henne och tittar i hennes isblåa ögon
– Ja?
– Jag hörde att de frågat om du kommer i morgon
– Ja
– Gör du det?
– Jag ska kolla i min kalender, vilket innebär att jag måste fråga mitt ”förkläde” om det är okej
– ”förkläde”
– Min förmyndare
– Förlåt?
– Han som tar hand om mig
– Aha, jag trodde att du menade förmyndare som i att du begått ett brott
– Haha nej
De andra i klassen tittar på oss, för högt, anpassa dig
– Han är den som tagit hand om mig sedan mina föräldrar dog, de hade utsett honom till min lagliga förmyndare
– Rena Batman
Jag tittar på henne och ler
– Ja precis så faktiskt
– Har du också varit i Parbat?
– Haha nej, så seriefantast?
– Nja mer filmfantast
– Aha
– Sen så har jag läst på mig på nätet
– Så pass
– Så nu börjar lektionen
Jag vänder blicken mot tavlan och läraren sätter igång, jag tittar på henne och läser på hennes läppar. Lena tecknar hela tiden och jag antecknar på min Laptop, jag skriver ner det som behövs. När lektionen är färdig så tar jag fram min telefon och skriver ett meddelande till Jean och ställer frågan om det är okej att jag går på festen i morgon. Jag trycker på sänd, jag stoppar ner telefonen och tittar mig runt i salen. Sista veckan på denna plats, jag kommer sakna skolan.
Det har varit en väldigt bra utbildning och jag har lärt mig mycket, om en vecka så tar jag studenten. Jag undrar hur stolta mina föräldrar varit, jag undrar om jag gått här om de inte dött. Eller mördats, jag känner hur det vibrerar i klockan. Jag tar fram telefonen och läser Jeans svar, det går alldeles utmärkt att jag deltar i morgondagens soaré. Jag ler åt hans formulering, jag skriver ett tack och skickar det. Lena kommer in i salen, rasten är slut. Nu är det matematik, läraren kommer in och lektionen börjar.
– Jag kommer i morgon
Jag säger detta till Clara som ler och säger att hon ska meddela de andra det
– Vad kostar det och vem ska jag betala till?
– 1200kr och du kan Swisha mig pengarna
– Vad är ditt nummer?
Hon säger sitt nummer och jag ber henne upprepa det, jag missade en siffra. Hon tar telefonen och skriver in det i min kontaktbok. Jag tittar på henne och hon ler, jag ler tillbaka. Jag Swishar över pengarna till henne och hon ger mig en biljett, jag stoppar ner den i min plånbok och Lena viftar. Lektionen i matematik börjar.
Jag går långsamt framåt i lunchkön och tar min mat, jag letar efter en ledig plats och sätter mig. Jag tar fram min bok och börjar läsa, det vibrerar i klockan, jag tittar på den och ser meddelandet. Det är ett erbjudande om att köpa en tidning, jag tittar på meddelandet och fortsätter läsa i min bok. Jag äter färdigt och reser mig, jag dukar av min bricka och går till toaletterna. Jag hittar en ledig och går in, jag tar fram min telefon och öppnar en app. Jag öppnar meddelandet jag fått och läser igenom det, jag stänger ner det och appen. Jag tvättar mina händer och går ut från toaletten och går till min sal, Lena väntar utanför
– Så trevligt med festen
– Ja, det är det
Jag märker att hon bara tecknar, hon vill tala privat. Jag ser hennes fingrar fladdra, jag läser vad hon tecknar
– Jag tror att Clara är intresserad av dig
– Jaså? Vad grundar du det på?
– Kalla det kvinnligintuition
– Där ser man, jaja vi får se om du har rätt
Mina klasskamrater kommer gående och jag ser deras munnar röra sig, jag försöker inte läsa deras läppar. Då skulle jag bli alldeles förvirrad, jag tar fram min bok och försvinner i orden som står på sidorna. Jag tänker på det som Lena sagt om Clara och jag ler inombords, jag tänker på meddelandet som skickats till mig. Jag känner Lenas hand på min axel, det är dags att gå in. Jag stoppar ner boken och sätter mig på min plats
– Vad läser du?
– Idag? Greven av Monte Christo, en av mina favoritböcker
– Så en Dantes?
– Haha ja
Lektionen börjar och vi tystnar, läraren avslutar lektionen och vi packar ihop våra böcker. Vi reser oss och går ut ur salen, vi ska ha idrott. Jag går till omklädningsrummen och går in, jag sätter mig och börjar byta om. Jag tar på mig träningskläderna och går ut ur omklädningsrummet, vi samlas på skolgården. Vi ska ha det sista provet, löpning. Vi ska springa femkilometer på tid. Lena tecknar och jag nickar, jag får reda på tiden för godkänt och jag nollställer min klocka och vi börjar springa. Jag är först tillbaka och stoppar min klocka, jag tittar på tiden och jag känner mig nöjd. Läraren antecknar tiden och säger
– Bra tid Michael, lektionen är slut du kan gå och byta om
– Tack, ha en trevlig helg
– Detsamma
Jag går mot omklädningsrummen och säger hej till Lena, hon vinkar och önskar mig lycka till på festen. Jag ler och tackar henne, jag går in i omklädningsrummet och tar av mig kläderna. Jag går in i duscharna och sätter på vattnet, jag låter strålarna smeka mig kropp. Jag tvättar av mig och går ut till omklädningsrummet, de andra är tillbaka. Jag börjar klä på mig, en av mina klasskamrater viftar med handen framför mig. Jag tittar på honom, jag ser att han samlar mod och sen säger han
– Gjorde den där ont?
– Ja väldigt
– Kan tänka mig det, du har inte gjort den i Sverige?
– Nej, jag var på semester i Japan innan jag började gymnasiet. Jag gjorde den där
– Den är väldigt fin
– Tack, med tanke på vad den kostade så…
– Haha, jag hörde att du kommer i morgon
– Ja
– Trevligt, då ses vi då
– Det gör vi
Jag tar min väska och går ut ur omklädningsrummet. Jag går ut från skolan och går till min cykel. Jag sätter mig på den och cyklar hem, jag hoppar av cykeln och öppnar porten. Jag går in på gården och ställer cykeln i cykelstället, jag går fram till porten som leder intill min lägenhet. Jag går uppför trapporna och kommer till min våning, jag öppnar dörren och ropar
– Jag är hemma
Jag går in på mitt rum och sätter min väska på golvet, jag går fram till mitt arbetsbord och startar min dator. Jag tittar på de tre skärmarna när den startar upp, jag knappar in mitt lösenord. Jag öppnar min mejl och läser igenom dagens skörd, jag går in på min bank och tittar på utvecklingen på aktiemarknaden. Jag analyserar och stänger ner fönsterna, jag köper och säljer lite aktier.
Jag öppnar det mejl jag fick i skolan, jag startar ett par program, sen klickar jag på länken och läser igenom det som står där. Jag känner kittlingen i nacken, Jean kommer in i rummet, jag skriver ett svar till den som skickat informationen. Jag tackar för erbjudandet men jag är inte intresserad av att prenumerera på deras tidning, Jean läser mitt svar och jag ser ett leende på hans läppar. Jag vänder mig mot honom
– Det var osmakligt, inget för mig
– Vad handlade det om?
– Någon vill ha en tavla, det är inte värt besväret. Men de ville inte bara ha tavlan, de ville att ägaren skulle dö också. Någon annan får ta det uppdraget
– Så en Soaré i morgon
– Jean, ingen använder det ordet längre, framförallt inte nittonåriga ungdomar, de ska festa och supa skallen i bitar. En hel del av dem kommer nog att göra saker som de ångrar på söndag och som det kommer talas om på måndag i skolan
– Nåja sir, på min tid hette det soaré för att våra föräldrar inte skulle misstänka något
– Aha, så pass. Ja då är det en soaré
– Som jag sa
– Jag går ner i biblioteket en stund Jean
– Ja sir, maten serveras om fyra timmar
– Tack Jean
Jag går ut ur rummet och nerför trappan, jag går igenom matsalen till en annan trappa och jag går nerför den och kommer till mitt tv – rum, jag går igenom det och nerför ytterligare en trappa och kommer ner till biblioteket. Jag tar på mig de vita handskarna som ligger på en hylla, jag går fram till en bokhylla och öppnar dörrarna och tar fram en av böckerna där, jag lägger den på pulpeten som står i mitten av rummet. Jag öppnar den försiktigt och jag börjar läsa. Tiden flyger iväg och jag känner hur min klocka vibrerar, jag tittar på den
– Mat om tio minuter
Jag slår igen boken och ställer tillbaka den på sin plats och lägger handskarna på sin. Jag släcker ljuset och går uppför trapporna och går till matsalen, jag sätter mig på min plats och Jean serverar mig maten. Jag äter med god aptit och när jag är färdig så dukar han av. Jag går ner till Tv – rummet och sätter på en film, jag ser filmen och går upp till mina domäner. Jag sätter mig vid datorn och leker runt en stund, när jag är färdig så stänger jag ner och klär av mig. Jag lägger mig i sängen och stänger ögonen. En av få fördelar med att inte höra, jag störs inte av ljuden från gatan utanför
***
Jag vaknar på morgonen av att klockan vibrerar, jag reser mig upp och samma rutiner som dagen innan inleds. Eftersom det är lördag så sitter jag kvar längre vid frukosten när jag är färdig med min träning, när jag är klar så säger jag till Jean
– Jag tänkte köra och shoppa
– Ja sir, vilken bil vill du ha?
– Jag tar Mercedesen idag
– Ja sir
Jag går till min våning och tar mina saker, jag tar bilnycklarna och Jean väntar på mig vid dörren
– Äter du lunch hemma eller ute?
– Jag äter nog där Jean
– Då vet jag det, ska jag köra ikväll eller du kör själv?
– Jag kör själv Jean, jag hade inte planerat att dricka idag
– Då vet jag det, vilken bil vill du ha?
– Vad tycker du?
– Jag, sir?
– Ja du
– Då hade jag valt Audin
– Då gör jag det
– Då ser jag till att den står framme när det är dags sir
– Tack Jean
Jag går ut ur lägenheten och springer nerför trapporna, jag går ut ur huset och sätter mig i bilen, jag kör ut från trottoaren och kör mot shoppingcentret som ligger i utkanten av staden. Jag kör in i parkeringshuset och parkerar bilen, jag går in och börjar gå bland affärerna. Jag går till den delen av shoppingcentret där de exklusivare butikerna ligger, jag går in i affärerna och jag handlar ett par jeans, en skjorta och en pullover.
När jag är klar så går jag mot foodcourten och köper lunch, jag sätter mig vid ett bord och börjar äta. Jag tittar på människorna som går runt, jag tittar på dem och funderar på vad som försiggår i deras tankar.
Min klocka vibrerar och jag läser texten, det är samma reklam som dagen innan. Jag blir fundersam, det har aldrig hänt förut. När jag sagt nej så har det respekterats, jag tar fram min mobil och jag startar den app. som gör att jag kan läsa mejlet.
Det är en uppmaning om jag inte vill tänka om angående prenumerationen, jag blir väldigt fundersam. Jag stänger ner telefonen och stoppar ner den i fickan och äter färdigt, jag reser mig från bordet och går till min bil.
Jag sätter mig i den och kör iväg, jag kör ut från staden och till ett samhälle som ligger tjugo minuter från staden som jag bor i. Jag parkerar och går in i skoaffären, jag går fram till skohyllan och tittar på brogueskor, jag plockar ner ett par svarta och prövar dem. Ägarinnan själv är här idag, hon kommer fram och tittar på mig
– Hej Michael
Hon ser till att ha ögonkontakt med mig
– Hej, Marianne
– Nya skor?
– Ja, jag ska på soaré idag som Jean kallar det. jag skulle säga tonårsfest
– Haha, soaré
– Ja, Jean är fransman. Den siste av ett utdöende släkte
– De är snygga, vad ska du ha på dig?
Jag förklarar vad jag köpt, hon tittar på mig och plockar ner ett annat par. Jag tittar på dem och hon nickar. Jag litar på henne, jag sätter tillbaka de jag valt. Jag tar de hon valt och betalar för dem, jag säger hej och går ut ur affären. Jag går till min bil och sätter mig, jag kör tillbaka till staden och parkerar bilen på gatan.
Jag skickar ett meddelande till Jean att bilen är hemma, och att mina inköp ligger i bilen. Men att jag innan jag går upp, så ska gå till min bokaffär, jag går längsmed gågatan och kommer fram till Stortorget och går igenom en passage mellan två hus och kommer fram till affären. Jag går in och ser på klockan som rör sig, ägaren kommer ut
– Ah Michael
– Hej Gösta, allt väl idag?
– Jadå, vad söker min bästa kund idag?
– Jag vet inte, har du fått in något nytt?
– Ja, faktiskt. Kom
Han visar in mig på lagret, han stannar framför en kartong och han öppnar locket. Han räcker ett par vita handskar åt mig, jag tar emot dem och börjar leta igenom kartongen. När jag är färdig så ligger det tio böcker bredvid mig
– Ge mig ett pris
Han tittar på mig och sen så tar han en bit papper och skriver ner siffror på den lappen, jag tar emot den öppnar den och läser summan. Jag gör ett överslag i huvudet och räcker tillbaka lappen och nickar. Han ler mot mig och tar högen med böcker och går ut i affären, jag tar av mig handskarna och följer efter honom.
Han lägger böckerna på disken och börjar packa in dem, när han är färdig så betalar jag och går ut från affären. Jag tittar på klockan och börjar gå hemåt, jag kommer fram till porten och går in. Jag går uppför trapporna och kommer till min våning, jag låser upp dörren och går in. Jag tar av mig skorna och ropar
– Jag är hemma
Jag går ner till biblioteket och sätter böckerna i bokhyllan, jag tar en av böckerna och lägger den på pulpeten och börjar läsa i den. Jag läser ett femtiotal sidor, sen känner jag min klocka vibrera. Det är dags att förbereda sig inför kvällen, jag låter boken ligga kvar.
Jag sätter en ostkupa liknande sak över den, då vet Jean att jag inte läst färdigt. Jag går upp till min våning, jag startar datorn. Jag går in i duschen och ställer mig, jag duschar av mig. När jag är klar så torkar jag mig, jag tar en ny handduk och virar den runt höfterna. När jag kommer in på rummet så kommer Jean in i rummet
– Hej Jean
– Sir
– De är rätt efterhängsna med den där tidningen
– Jaså?
Han ser uppriktigt förvånad ut
– Jag funderar på om jag får skriva en kraftigare text till dem att om jag sagt nej så är det nej
– Det tycker jag absolut sir
– Då gör jag det
Jag sätter mig vid datorn, jag öppnar de program som behövs. Jag öppnar mejlet och visar Jean det han läser det och han rynkar pannan. Jag skriver ett skarpare svar, där jag verkligen poängterar att jag inte är intresserad av deras erbjudande. Jag stänger ner datorn och tar fram de kläder jag handlat, jag klär på mig och sätter på mig skorna. Jean tittar på mig och ler
– Ha så trevligt på soarén
– Tack Jean, jag meddelar när jag kör därifrån
– Gör så sir
Jag tar bilnycklarna och går ut ur lägenheten, jag går nerför trapporna och går till min bil. Jag sätter mig i den och kör iväg, jag kommer ut på motorvägen, jag kör i tio minuter och kör av vägen och kör till det samhälle där festen ska vara. Jean har ställt in adressen i GPS: en och jag kommer fram och parkerar, jag ställer bilen och går ut ur den.
Jag går mot lokalen och visar min biljett, jag känner hur vibrationerna från musiken fortplanta sig genom min kropp. Jag går fram till en bordsplaceringskarta och letar efter mitt namn, jag hittar var jag ska sitta. Jag går in i lokalen och letar upp bord nummer fem, jag hittar min plats och jag ställer mig vid stolen och väntar.
Fler och fler ungdomar kommer in i lokalen, de som ska sitta vid mitt bord nickar till hälsning och jag nickar tillbaka, jag känner en hand på min axel. Jag vänder mig om och där står Clara, hon tittar på mig och ler
– Du kom
– Ja, jag sa ju det
– Man vet aldrig
– Förvisso
– Så du ska sitta här?
– Ja, var sitter du?
– Vänta
Jag ser att hon läser på namnskylten som ligger bredvid min, hon tar den och går till ett annat bord, hon tar sin och kommer tillbaka och lägger den på platsen bredvid min
– Nu ska jag sitta här
Jag ser en av mina klasskamrater komma gående genom rummet, det var hon som skulle suttit bredvid mig. Jag ser att Clara ser henne, hon går fram till henne och jag förstår att de pratar, min klasskamrat tittar på mig och sen på Clara, hon ler och nickar. Hon går till den plats som Clara skulle haft, Clara kommer tillbaka till mitt bord
– Så då var det ordnat
– Så bra
Alla är vid bordet nu, jag drar ut hennes stol. Hon tittar på mig och ler, jag väntar på att hon ska ställa sig vid bordet, när hon gör det så puttar jag fram stolen så att hon kan sätta sig. Jag tittar på de andra och de ser lite vilsna ut. De tittar på Clara, hon förklarar, förstår jag.
Killarna gör som jag gjorde och när tjejerna satt sig så sätter jag mig, då sätter sig de andra killarna med. De tittar på mig och jag rycker på axlarna, min uppfostran.
De middagar jag brukar delta i är lite mer formella än dessa, Clara rör vid min axel, jag vänder mitt huvud mot henne. Jag förundras som alltid över hur blåa hennes ögon är, hennes mörka hår med den lilaslingan i.
Hon är klädd i en enkel men smakfull röd klänning, hon har en lätt sminkning där det röda läppstiftet lyser. Hennes vältränade kropp, med de lagom stora brösten. Lagom stora för mig, de är säkert för små för andra.
Men för mig är de perfekta, hennes vita jämna tänder som gnistrar när hon ler. Hennes perfekt formade rumpa, som jag inte ser nu. Men som jag studerat sedan första dagen i skolan, jag tittar på henne och hon säger
– Jag har tränat lite på teckenspråk
– Jaså? Får jag se
Hon tecknar vad hon heter, jag svarar. Jag rör händerna och fingrarna långsamt för att hon ska hänga med. Hon tecknar mer och jag svarar, vi sitter där och tecknar i fem minuter. Jag berömmer henne, hon rodnar och de andra vid bordet tittar på oss. De ler, jag ser att de vänder huvudet mot där dj:n är. Jag förstår att någon ska prata, jag ser inte personen då jag har en spotlight i ansiktet.
Jag vänder bort blicken och tittar på Claras profil, jag beundrar hennes linjer, min blick smeker hennes öra, hennes käklinjer, hennes haka och näsa. Jag ser ett leende på hennes läppar, jag ser att de andra vid bordet applåderar lite. Jag gör likadant, de andra börjar prata med varandra. Clara vänder sig mot mig
– Vad sa de?
– De hälsade oss välkomna och hoppades på att vi skulle få en trevlig kväll
– Aha, jag såg inget för jag hade en spotlight i ansiktet
– Då var det tur att jag satte mig här så jag kan tolka åt dig
– Ja verkligen
Jag ler mot henne och ler tillbaka, förrätten serveras och vi börjar äta. Jag väljer mineralvatten till maten och jag ser att Clara gör samma val, vi konverserar under maten. Eftersom vi måste vända på huvudena hela tiden så tar det lite tid innan vi ätit färdigt.
De andra är redan klara när vi blir färdiga, de dukar ut förrätten och huvudrätten kommer in och vi börjar äta. Jag äter lite snabbare nu och jag blir färdig först, sen kan jag fokusera på att prata med Clara.
De andra vid bordet ser både lite generade och tacksamma ut, jag ler mot dem. Jag är van, Vi fortsätter vår konversation och när alla är klara så dukar de ut maten, vid de tillställningar jag brukar delta vid så sträcker man på benen nu, men detta är inte en sådan tillställning.
Efterrätten serveras direkt och jag äter den lika fort som huvudrätten, när jag är klar så ser jag på de andra vid bordet. Vissa börjar bli lite berusade, jag ser hur de blir mer och mer avslappnade. Eller jag mer känner det i vibrationerna, som de skickar ut. Jag känner Claras hand på min arm
– Damernas
– Javisst
Jag reser mig och hjälper henne med stolen, hon tittar på mig och ler. De andra vid bordet stirrar på mig, jag väntar med att sätta mig tills hon gått. Jag sätter mig och tittar på de andra.
Jag hänger med så gott jag kan i konversationen, servitörerna dukar av borden och nu reser sig folk upp och börjar röra sig i lokalen. Clara kommer tillbaka och jag reser mig och drar ut hennes stol, hon tittar på mig och ler, jag skjuter in stolen och sen sätter jag mig
– Du sätter en ny trend
– Jaså?
– Haha, ja de är inte riktigt vana vid sådant här. Framförallt inte på sådana här fester
– Det är ju ändå middag
– Förvisso, men maten är ganska sekundär här idag
– Så är det kanske, men jag är uppfostrad så
– Det är väldigt trevligt
Clara ler mot mig och jag har svårt att tolka om hon är allvarlig, men jag tolkar hennes leende som att hon menar vad hon sagt
– Så bra
– Vem har lärt dig detta?
– Min förmyndare, han tillhör den gamla skolan, så din liknelse med Batman var inte så fel
– Så du menar att han är din butler?
– Haha, ja precis så är det faktiskt. Även om jag skulle vilja så kan jag inte sparka honom, han ingick i testamentet
– Förlåt
– Mina föräldrar dog när jag var sju år gammal
– Oj herregud, jag beklagar
– Tack
Jag ser att flera huvuden vid bordet vänds mot oss
– Vad hände?
– De dog i en bilolycka, de var på väg hem från en fest och de fick möte av en lastbil där chauffören somnat bakom ratten. De dog direkt, chauffören klarade sig utan en skråma. Jag lämnades i Jeans omvårdnad, han har varit mina föräldrar sedan jag var sju år gammal
– Är du svensk?
– Min mor var svenska, min far var engelsman. När olyckan skedde så bodde vi i Frankrike, ett par mil utanför Cannes, på ett slott där. Eller rättare sagt en vingård, som har tillhört familjen länge. Den ligger till grund för familjens namn. Vi tillverkar både vin och champagne, av varierande kvalité. Den dyraste flaska vi säljer är en champagne, den kostar fyrtiotusen kronor flaskan
– Skojar du?
– Haha, nej faktiskt inte. Det saudiska kungahuset älskar den
– Men de är muslimer
– Ja
– Men…
– Om de dricker den själv vet jag inte, men de köper en hel del av den varje år
– Där ser man, så du äger den?
– Jean förvaltade mitt arv tills jag blev arton, sedan dess så är det jag som är familjens överhuvud. Jag äger företagen, jag fattar inte de dagliga besluten. Det finns det intelligentare personer som gör, som Jean tillexempel
– Jisses
– Men min uppfostran krävs inte bara för det, min far var adlig. Han var storhertig, den titeln går i arv. Jag ska åka till England i sommar och få min titel officiellt, och öppna upp familjens slott där
Nu stirrar alla runt bordet på mig och jag ser att huvuden från andra bord vänds mot oss
– Och du går i skola i Sverige?
– Ja, som jag sa min mor var svenska. En helt vanlig kvinna, min mormor och morfar bor i Malmö i samma hus som de köpte någon gång på sextiotalet, mina föräldrar träffades när min mor var på en charterresa i Frankrike. Det blev kärlek vi första ögonkastet. Hon lämnade allt här hemma och flyttade till honom. Då bodde han i USA och studerade, hon tog sitt pick och pack och flyttade till honom. De träffades när de var runt tjugo, de fick mig när de var trettio, de dog när de var trettiosju
– Träffar du din mormor och morfar?
– Jadå, jag hälsar på en, två gånger i veckan. Ibland så tar det längre tid mellan besöken. Men jag hör av mig till dem varje vecka
– Farmor och farfar?
– På min fars sida så finns det ingen, bara jag. De var ensam barn båda två, så de enda släktingar jag har är min mormor och morfar. De var en av anledningarna till att jag flyttade hit när jag blev femton och skulle börja på gymnasiet
– Var bodde du innan?
– I Frankrike på vingården
– Är du född döv?
– Nej, jag var med om en olycka och förlorade hörseln på grund av den. Jag var sju år. De kan inte riktigt förklara varför jag förlorade den, men jag är döv
– Herregud, samma år som…
– Ja samma år som de dog
– Herregud
– Själv då?
– Va? Oj jag är en vanlig tjej från en ganska så vanlig familj. Mamma är lärare och pappa är VD på ett företag
– I vilken bransch?
– Ett möbelföretag
– Där ser man, bor du härnere?
– Nej vi bor i Malmö
– Var någonstans
Hon säger området, det är det exklusiva område jag springer genom varje morgon, eller nästan varje morgon
– Där ser man, jag springer där nästan varje dag
– Jaså?
De andra har slutat lyssna nu är samtalet inte lika intressant längre, Vi pratar vidare och timmarna går. Vi skrattar mycket och ofta, jag ser att de flesta dansar och dricker. Clara blir uppbjuden ett par gånger men hon tackar nej varje gång, jag kommenterar det inte. Jag ser på dansgolvet att det är en lugn låt som spelas
– Får jag lov?
– Javisst
Vi reser oss och jag tar henne i handen, vi går ut på dansgolvet. Hon kommer nära mig och jag lägger mina armar om henne och hon lägger sina runt mig, vi dansar runt långsamt och jag känner värmen från hennes kropp mot mig.
Jag känner doften av hennes parfym, jag stänger ögonen och rör mig långsamt. Jag följer henne och vi dansar till musiken. Låten tar slut och hon lutar sig tillbaka och jag öppnar ögonen. Hon ler mot mig, jag ler mot henne och vi går hand i hand tillbaka till bordet. Hon tittar på sin klocka
– Sista bussen går snart
– Jag kan köra dig hem
– Har du bil?
– Ja
– Gärna, jag ska bara meddela mina föräldrar. De ska hämta mig på busshållplatsen
– Javisst
Vi går till bordet och tar våra saker, eller rättare sagt hon tar sin väska. Vi går ut ur lokalen och vi går mot min bil, jag ser att hon ryser till. Jag drar min tröja över huvudet och erbjuder henne den, hon ler mot mig och sätter den på sig. Den är för stor för henne men hon bryr sig inte, hon tar fram sin telefon och ringer.
Hon pratar i ett par minuter, hon lägger på och tittar på mig och ler. Vi går fram till bilen och hon gör stora ögon, jag öppnar dörren åt henne och jag stänger dörren om henne. Jag går runt bilen och öppnar min dörr, jag backar ut och sätter igång GPS: en
– Knappar du in din adress
– Javisst
Hon skriver in adressen, jag sätter igång den och den visar hur jag ska köra. Jag kör ut på vägen och vi kommer ut på motorvägen. Jag kör lagligt och vi kommer in i staden och jag följer anvisningarna från GPS: en. Vi kommer fram till hennes hus och jag parkerar bilen, jag ska gå ut och öppna för henne när jag känner hennes hand på min arm. Jag tittar på henne och hon tecknar
– Kyss mig
Jag känner hur det pirrar till i magen, jag vänder på mig och lutar mig mot henne. Våra läppar möts och jag känner hur pirrandet ökar, vi särar på våra läppar och våra tungor möts och de smeker varandra.
Hur länge vi sitter där vet jag inte, men Clara drar sig hastigt tillbaka så att jag tror att jag gjort något fel. Men jag ser på hennes blick att det inte är så, jag vänder mig om och där står en kvinna utanför min dörr. Claras mor, jag öppnar dörren och går ut ur bilen
– Förlåt, Michael
– Erh Stina
– Angenämt
– Erh detsamma
Jag går runt bilen och öppnar för Clara och hon går ut ur bilen, jag ser att hon är röd i ansiktet. Hon säger
– Vill du fika i morgon?
– Gärna, vilken tid?
– Klockan tolv?
– Absolut, var ska vi träffas?
– Var bor du?
Jag säger min adress och hon tittar på mig, jag ser hennes leende
– Då kan vi träffas hemma hos dig
– Javisst, hur är din franska?
– Förlåt?
– Jean kan tyvärr ingen svenska, hans engelska är rätt knagglig
– Franskan är tyvärr obefintlig
– Då får det bli engelska, men tryck bara på porttelefonen så öppnar han
– Javisst
Hon lutar sig fram och ger mig en hastig kyss, jag besvarar den och hon kramar om mig och jag kramar henne, hon går mot grinden och hennes mamma som gått dit innan tittar på sin dotter och sen på mig. Jag vinkar och hon vinkar tillbaka, jag sätter mig i bilen och kör iväg. Jag har ett stort leende på läpparna
***
– Vem var det?
– Michael min klasskamrat
– Så det var den berömde Michael
– Ja, mamma. Vadå berömde?
– Ja honom du trånat efter i tre år
– Vadå trånat?
Clara tittar på sin mamma, vad menar hon? Jag har inte trånat efter honom, jag har kanske tittat i fotokatalogen sådär en tiotusen gånger, jag har försökt hitta honom på Facebook och andra sociala medier utan att lyckas. Jag har en och annan gång förbannat att vi inte kommit i samma grupp i skolarbetena. Men trånat, det låter så fjortisaktigt
– Ja trånat Clara, du vet jag har också varit ung en gång. Har han rika föräldrar?
– Va? Varför undrar du
Stina tittar på sin dotter, hon ser en irriterad rynka på sin dotters panna. Hon känner igen den
– Nej, jag menade inte så. Men den bilen är väldigt dyr
– Aha, nej hans föräldrar är döda. De dog i en bilolycka när han var sju år
– Oh herregud
– Så han bor med sin förmyndare, han är om jag förstod det rätt, väldigt rik. Han äger en känd vingård, eller ett vinmärke eller vad man nu säger
– Vad heter det?
Clara säger namnet och hennes mamma tittar på henne
– Är du allvarlig?
– Han sa det i alla fall
– Jisses, det låter otroligt
– Jaså, varför då?
– Ja alltså varför skulle han gå i skola här?
– Hans mamma var svenska, han vill kanske hedra hennes minne. Han har bara sin mormor och morfar i livet
De har kommit in i huset, hennes mamma har kokat te och gjort mackor. Hennes pappa sitter vid bordet
– Hej Clara, hade du trevligt?
– Ja pappa, väldigt
– Så bra
– Hon blev körd hem av Michael
– Oj, det var ju snällt av honom
– De kysstes
– Jaså, där ser man, vad har han för bil?
– En sådan där med fyra ringar
– En AUDI?
– Ja så heter de
Clara är analfabet när det kommer till bilar
– Det var en AUDI R8
Hennes mamma är betydligt bättre på bilar
– Förlåt?
– Ja du hörde rätt
– Jisses, vågar hans far låta honom köra den?
– Hans far är död så jag tror att det är hans
– Va? Hans mor då?
– Hon är också död, de dog när han var sju år
– Han påstår att han äger det där vinmärket du uppskattar så mycket
– Förlåt? Jisses är han en sol och vårare. Eller lögnare
– Säg inte så pappa
Clara går in på sitt rum och hämtar sin dator, hon går ut till matplatsen och startar datorn, hon frågar sina föräldrar hur namnet stavas. De svarar henne och hon skriver in det i sökmotorn, det kommer träffar direkt. Hon går in på hemsidan, hon klickar på en engelskflagga och sidan översätts. Hon hittar en flik där det står Owner och CEO. Hon klickar på den och en bild av mig visas
– Jag tror att Owner och CEO betyder att han äger det
Hon visar sina föräldrar och de stirrar på skärmen och sen på Clara
– Oh herregud
– Så kalla inte honom för lögnare fler gånger
***
Jag parkerar bilen och går in genom porten och upptill min våning, jag går in och ropar
– Jag är hemma
Jag går in på mitt rum, jag inser att hon har kvar min tröja. Jag ler och går fram till datorn och startar den, jag knäpper upp skjortan och hänger upp den på en hängare, jag hänger den på en ställning, jag tar av mig mina jeans och hänger dem på samma ställning. Jag går in i badrummet och ställer mig i duschen och duschar av mig. När jag är klar så går jag in i mitt rum, jag har en handduk runt höfterna och jag tittar på Jean
– Hej min vän
– Hej, sir
– Jag kommer få besök i morgon vid tolv tiden. Jag ska ut på stan och fika
– Då vet jag det
– Hon kan tyvärr inte franska, så det får bli engelska
– Ja sir
– Tack Jean
– Ingen fara sir
– Jean tack för allt, verkligen tack för allt. Utan dig så hade jag, ja jag vet inte. Men tack för allt min vän, jag älskar dig
Han tittar på mig och jag ser ett leende på hans läppar
– Tack Michael, detsamma
Jag kramar om honom, och han kramar mig. Vi delar på oss. Min klocka vibrerar och jag tittar på den. ett mejl från samma avsändare som innan, jag visar Jean och han tittar på mig. Han får en bekymrad rynka på sin panna, jag tar fram min laptop. Jag klickar på den och sen så sätter jag mig vid den stationära datorn
– Jean
– Ja sir
– Tar fram en ny
– Ja sir
Jag stänger ner datorn och sliter ur alla kablar, jag bär bort datorn till dörren. Jean kommer bärande på en ny, vi kopplar in den och startar den. Jag öppnar en massa rutor på laptoppen, sen öppnar jag mejlet. Jag hittar det jag söker och sen så skickar jag iväg ett väldigt elakt virus till mottagaren.
När det landar och de öppnar det, så kommer jag veta exakt vem det är som är så envisa, jag gör en snabb sökning på IP numret och svaret gör mig lite bekymrad. Jag får en slagning på Lyon. Där har Interpol sitt huvudkvarter, jag tittar på Jean och han på mig.
Jag har inte skrivit något avslöjande i de mejl jag svarat på. Mig hittar de aldrig, mina skydd är för bra för det. Jag öppnar nya fönster på min laptop, jag startar en del program. När jag är klar så låter jag datorn stå öppen, jag väntar bara på att de ska klicka på det mejl jag skickat tillbaka till dem. Jag tittar på Jean, jag reser mig och går in på min stationära dator och öppnar ett fönster och skriver
– Vi har en mullvad, jag krypterar meddelandet. Jag tittar i vän – listan, jag klickar på ett av namnen och skickar meddelandet
Jag väntar. Jag ser tre punkter röra sig. Hon svarar
– Är du säker?
– Ja, det är jag
– Vem?
– Vet ej, litar bara på dig. Men IP säger Lyon
Tystnad, jag ser punkterna röra sig
– Berätta
Jag skriver vad som hänt sen skickar jag, hon svarar
– Jag har fått samma och svarat likadant
– Jag blev irriterad, jag har vidtagit åtgärder
– Var försiktig
– Alltid, fortsätt neka deras erbjudande
– Ja
– Bra, jag hör av mig när jag vet mer
– Ja, vi hörs
Jag stänger fönstret, jag reser mig och går till sängen. Jag tar av mig handduken och kryper ner under täcket och jag stänger ögonen
***
Jag vaknade på sjukhuset, jag minns att jag skrek. Men att jag inte hörde min röst utanför mig, jag hörde den bara inombords. Jag tänkte inte på det då, jag minns att jag kände Jeans hand på mitt bröst. Hans trygga hand tryckte mig milt tillbaka i sängen, han sa något men jag hörde inget. Paniken grep mig, jag kände på mitt huvud, jag hade inget bandage.
Jag stirrade på Jean, jag kände hur mitt hjärta bultade i panik i mitt bröst. Han tittade på mig, jag såg hans smärta. En sjuksköterska kom in på rummet, hon hade en spruta i handen. Hon stack den i min arm och jag minns att jag skrek, sen minns jag inte mer. Nästa gång jag vaknade så öppnade jag bara ögonen och tittade mig runt i salen. Sjukhus noterade jag
– Törstig
Jean reste sig och tog en mugg med vatten, det satt ett sugrör i det. jag drack som om jag aldrig druckit förut, jag kände hur vattnet löste upp torrheten i min mun
– Mor, far?
– Döda, viskar Jean
– Båda två?
– Ja, de trodde att de dödat dig med Michael
– Vad hände?
– Fyra män bröt sig in i huset, de överraskade din far. De tog din mor och hotade att döda henne om han inte gjorde som de sa. Han vägrade
– Vad ville de att han skulle göra?
– Skriva på ett papper som gav hans konkurrent marken och vingården. De torterade honom och din mor. Men de vägrade skriva på, du vaknade och störde dem. De insåg att dina föräldrar inte skulle skriva på
– Så det var inte en hämnd för pappas aktiviteter
Jean stirrar på mig
– Vad vet du om dem?
– Jag är medveten om mitt arv Jean, min far anställde den förste läraren när jag var tre år. Jag är inte dum
– Nej Michael jag vet, men jag trodde inte att han berättat om arvet
– Han berättade familjens historia när jag var fem år, den var hans god natt saga i två år
– Herregud
– Jag vet om din och din familjs roll i det här. Tjänarna
– Herregud
– Och få nu inga idéer om att ta livet av dig eller något sådant
Han stirrar på skärmen framför oss, han skriver
– Nej, jag ska skydda arvingen
– Tack, varför hör jag inget?
– När jag drog upp dig ur poolen så var du död. Hur länge du legat där vet jag inte men jag gjorde HLR och fick liv i dig. Läkarna kan inte förklara det, men du är döv Michael
Jag tog in vad han sagt
– Då får vi hantera det, mina föräldrars begravning?
– Så fort du blir utskriven så kommer vi att se till att de får sin vila
– Bra, jag vill hem, och jag vill hem nu Jean
– Ja sir
– Vi får anställa någon som kan lära oss teckenspråk
– Ja sir
– Sen så ska vi öka min träningsdos
– Ja sir
– Du får hemskola mig
– Ja sir
– Bra, se till att jag kommer härifrån Jean
– Ja sir
***
Vi kom hem samma dag, jag tog en skurhink och gick till den plats där de dödat mina föräldrar. Jag städade bort alla bevis på vad som hänt, polisen förhörde mig och jag kunde inte lämna någon som helst beskrivningar av gärningsmännen.
De lämnade mig, Jean anställde en dövtolk, hon lärde oss teckenspråk. Efter en månad så kommunicerade vi med tecken, och enbart tecken. Mina föräldrars testamente lästes upp, jag var ensam arvinge, men tills jag blev arton så skulle Jean vara min laglige förmyndare.
När vi avslutat utbildningen med dövtolken så startade min andra träning, jag åt, sov, tränade och pluggade i sex år. När jag var tretton så åkte vi till japan. Jag gick in på en speciell skola, jag stannade på den i mer än ett år.
När jag var klar så gick jag ut genom porten, med ett märke på min rygg. Jean mötte mig och vi flög hem, han hade köpt fastigheten i Malmö. Vi flyttade in i fastigheten, han hade inrett den efter mina önskemål. Vi fann rutiner och jag sökte in på gymnasiet. Jag kom in och började plugga, jag fick mitt första uppdrag och jag genomförde det. Jag hade blivit min fars son.
***
Min klocka vibrerar, jag vaknar och reser mig ur sängen. Jag tar på mig mina träningskläder och går ut genom dörren. När jag är klar med mina morgonrutiner så går jag in på mitt rum, jag tittar på datorn och jag tittar på det som jag ser på den. Jag trycker på en knapp på klockan, tjugo sekunder senare kommer Jean in i mitt rum, jag pekar på skärmen. Han tittar på den
– Fan
– Det kan man säga, jag är väldigt glad att jag har de skydden jag har. Men huvuden kommer rulla, jag röd flaggar så får vi hoppas att tillräckligt många ser den innan det är försent
– Ja sir
Jag öppnar laptoppen och gör ett massutskick, till alla utom den som tjallat på oss. Jag namnger den personen till de andra. Jag trycker på sänd, sen så skrotar jag det forumet. Jag skickar en bomb som raderar mig fullständigt från nätet, allt som jag någonsin skrivit i detta forum försvinner.
Inget finns kvar, jag tar fram en hammare och slår i sönder laptoppen. Jean samlar ihop delarna och går ut ur rummet, jag går in i duschen och duschar av mig. När jag är klar så klär jag på mig, Jean kommer tillbaka med en ny Laptop och jag sliter av plasten från den och öppnar den, jag öppnar det nya forumet. Jag andas ut Angel är här
– Tack för varningen
– Ingen fara
– Hur hanterar vi Devil?
– Har inte en aning, jag håller mig ifrån det. Har Interpol henne så kommer inte jag blanda mig i det, vill någon annan göra något så kommer jag inte ha synpunkter på det
Det vibrerar, Host, Ajax, Clown
– Nu är vi fem
– Ja, vem kommer ta över?
– Har inte en aning, inte jag i alla fall
– Inte jag i heller
Det vibrerar igen, Riot, Jekyll
– Sju
– Ja, hur fan fick de tag på Devil?
– Har inte en aning, jag måste iväg. Vi hörs under dagen
– Det gör vi hej
– Hej
Jag stänger ner laptoppen och loggar ut från datorn. Jag går ner till matsalen och äter frukost, jag sätter mig vid bordet och börjar äta. Jean kommer in i matsalen, han lägger en fransk tidning framför mig.
Jag läser om tillslaget mot Devil, jag ser en bild på en blond kvinna som sätts i en bil. Interpol lovar fler tillslag mot den största tjuvliga som någonsin funnits. Jag tittar på bilden på Devil, jag kan känna ett visst mått av medlidande med henne.
Jag slår ihop tidningen och tittar på Jean, han tittar på mig och jag fortsätter äta. Så glad jag är att jag skyddat mig som jag gjort, att jag aldrig gått in där och pratat om vad jag gjort. Att jag sett till så att alla bevis mot mig försvunnit, jag undrar om de andra varit lika noggranna. Jag reser mig och går ner i biblioteket och tar på mina handskar, jag lyfter undan ostkupan. Jag börjar läsa i boken
***
Jag känner kittlingen i nacken och lyfter på huvudet
– Fröken Clara
– Tack Jean
– Sir
– Hej, kom in
– Tack
Hon tittar sig runt i rummet och hon ser alla böckerna, rummet är stort. Säkert tvåhundra kvadratmeter, det är en f.d. femrumslägenhet som jag gjort om till Bibliotek
– Herregud det tar aldrig slut
– Jodå det gör det
Jag tar av handskarna och går fram till henne, jag tittar i hennes ögon. Vi är lika nervösa båda två, jag ler och lutar mig fram och pussar henne. Hon pussar mig tillbaka
– Kom så ska jag visa dig runt
Jag tar hennes hand och vi går igenom biblioteket och hon stirrar på alla mina böcker, hon tittar på ryggarna och läser titlarna
– Det är inte bara svenska böcker här
– Nej, det är böcker från en massa olika länder
– Jisses
– Jag är något av en bibliofil, när jag förlorade hörseln så väcktes mitt intresse för att läsa, och att äga böcker
Vi går igenom rummet och kommer tillbaka till där vi började, jag sätter på ostkupan på den bok jag läser
– Den är ganska så gammal, och en förstautgåva
– Vad är det för bok?
– En erotisk bok
– Förlåt?
– Det är en japansk erotisk bok
Hon tittar på mig och jag ler mot henne
– Du frågade
– Haha, ja jag gjorde det
Vi går uppför trappan och kommer till Tv – rummet, det är lika stort som biblioteket, vi går runt och jag visar henne det
– Jisses
– Det kan man säga
Vi går uppför trappan och kommer till matsalen, hon tittar på bordet och sen på mig
– Har du ofta gäster?
– Haha nej, jag lämnade inredning av detta rum till Jean. Så det är han som valt
– Aha där ser man
Vi går upp en våning och kommer till min lägenhet, hon följer efter mig när jag visar henne runt. Vi går in på mitt rum, hon tittar på konsten som hänger på väggarna och hon tittar på min dator, och skärmarna
– Behöver man tre skärmar?
– Ja ibland så gör man faktiskt det, jag är rätt bra på att multitaska
– Där ser man, du gillar japanskt?
– Ja, jag har bott i japan och det gjorde intryck på mig
– I japan?
– Ja, jag bodde där i mer än ett år, innan vi flyttade hit
– Vad gjorde du där?
– Jag gick i skola
– Där ser man, vad var det för skola
– En internationell skola som lärde ut saker som jag var tvungen att lära mig för att kunna sköta familjeföretaget. Jag bodde i Frankrike för att lära mig sköta vingården, sen har jag bott i England, USA, japan och nu i Sverige. Jag är hemskolad, Jean har hyrt in lärare åt mig så att jag kunnat sköta mina studier, inte bara lära mig att sköta familjeföretaget. Men det ena hjälper det andra
– Där ser man, men varför skola i Malmö?
– Det är en bra skola, det är gratis. Till och med dövtolken, men framförallt för min mormor och morfar. Jag träffade dem väldigt sporadiskt när vi flackade runt och jag lärde mig det jag behövde lära mig
– Jisses men du var så ung
– Jag har ett ansvar, vår släkt är väldigt gammal. Den kan spåras tillbaka till åttahundratalet. Jag har släktens hela ansvar på mina axlar
Hon tittar på mig och sen på tavlorna igen
– Du är glad för erotik
– Haha, japanerna är ett väldigt erotisk folk. De påverkade mig väldigt mycket på den korta tid jag var där
– Kan du japanska?
– Hm, det är svårt att förklara både ja och nej. Jag kan teckna på japanska, jag kan läsa på japanska men jag har svårt att förstå om jag ska följa med i en konversation på japanska. Jag lärde mig språk när jag växte upp, innan jag blev döv. Så de språken kan jag
– Hur många?
– Hm svenska, engelska, franska, tyska, spanska, kinesiska. Min far var övertygad om att kinesiska var viktigt att kunna. Portugisiska och Italienska
– Och de lärde du dig innan du var sju år?
– Både och, eftersom jag kunde grunderna och visste hur de lät så har jag kunnat lära mig dem. Vissa bättre än andra, svenska, engelska och franska är mina huvudspråk. De kan jag flytande, de andra mer eller mindre
– Där ser man
– Ska vi?
– Javisst
Vi går ut ur rummet, jag tar mig mina skor och ropar
– Vi går nu
Jag öppnar dörren och vi går ut i trapphuset, vi går nerför trapporna och kommer ut på gården. Vi går ut genom porten, jag tecknar åt henne
– Var vill du fika?
Hon tittar koncentrerat på mig
– Välj du
Jag sträcker fram min hand och hon tar den, hon ler mot mig och jag ler tillbaka. Vi går över gatan och över bron som går över kanalen, vi går över torget som ligger mitt i centrum, jag leder henne nerför gågatan och svänger höger vid ett av husen och vi går fram till en liten kaffestuga. Vi går in och beställer vad vi vill ha, vi tar våra glas och går ut igen och sätter oss vid ett bord. Jag tar en klunk av mitt kaffe och tittar på henne
– Du ställde frågan om jag frossar i erotik
– Nej inte riktigt. Jag frågade om du är glad för erotik
– Ja förlåt, om jag är glad i erotik. Den boken jag läste, dels så är den väldigt dyr. Jag tror att det finns tre exemplar av den på hela planeten, den är skriven av en konkubin, eller geisha, alltså en prostituerad. I japan så är Geisha yrket ärbart. Där är det inte fult att vara en kvinna eller man och skänka andra njutning, och få betalt för det. Man kan tycka vad man vill om det men så är det, men i alla fall den boken handlar om hur en kvinna bäst skänker en man njutning. Geishor idag i japan studerar den boken, men den beskriver även hur män bäst ska ge en kvinna njutning. De tavlorna som hänger i mitt sovrum, är gjorda av en av japans kändaste konstnärer Kitagawa Utamaro, hans konst påverkade konstnärer i Europa på artonhundratalet, bl.a. hans tekniker hur man arbetar med skuggning. Den ena av de tavlorna där, ropade jag in på auktion för två och en halv miljon dollar. Den är värd mer idag, när du kommer hem senare idag så googla på Shunga konst. Den boken jag läste, till rätt säljare i japan så kan jag få mellan femton och tjugo miljoner. Jag säger inte detta för att skryta, jag säger det mer för att du inte ska tro att jag är en kåt bock som läser sådant och sen går in på toaletten och runkar. Sen om jag som person uppskattar erotik? Med rätt person så skulle jag säkert göra det
– Jisses det var ett svar det, så du är ingen kåt bock som frossar i de där texterna och bilderna?
– Nej, inte på det viset nej
– Det var ju tur det
– Haha, ja det var det. Du är den första personen som jag visar min lägenhet för, de andra som varit hos mig, har fått se matsalen men inget mer
– Tack
– Bilderna hänger på mitt rum för att andra kanske hade tagit anstöt av dem. Något sa mig att du inte skulle göra det
– Nej det gjorde jag inte, vid första ögonkastet så undrade jag var det var, sen så tittade jag på bilderna
– Tavlorna
– Förlåt tavlorna, och såg personerna bakom bilderna
– Precis
– Har du varit med många tjejer?
Jag tittar på henne och tar en klunk av kaffet
– Nej, jag har varit med en kvinna på det viset
– Kvinna?
– Tjej, en japanska som jag träffade när jag var där
– Älskade du henne?
– Oj, det var en svår fråga. Jag var fjorton år när jag såg henne första gången, vi studerade tillsammans och min blick föll på henne, något pirrade till i mig. Det tog mig sexmånader innan jag vågade tilltala henne. Hon är blind, så jag fick beskriva mig själv för henne. Jag var en vit finnig lång pojke som ville bjuda henne på te. Hon accepterade mitt erbjudande och vi drack te tillsammans. Vi drack te fler gånger, och en kväll så ledde det ena till det andra och vi älskade. Hennes familj fick reda på det och de flyttade henne från skolan och de lämnade staden. Jag sörjde som den femtonåring jag var, med allt det drama som en tonåring kan uppbåda. Om det blivit Ai och jag, det betvivlar jag. Ville jag ha mer av det som vi delade absolut, vi kommunicerade inte bara med ord Ai och jag. Vi kommunicerade på ett annat plan, hon hade aldrig kunnat lämna japan, och jag hade inte kunnat stanna. Så om jag älskade henne? Nej det tror jag inte, själv?
Hon tittar på mig och begrundar det jag sagt
– Jag har varit med två killar, pojkar eller vad vi ska kalla dem. På det sättet, en var jag kär i, den andra bara hände. Sådär som det händer ibland mellan ungdomar, en intensiv attraktion vid ett visst tillfälle som slutar med att man har ångest när det är över och man skäms lika mycket båda två
– Han du var kär i?
– Det var på högstadiet, vi blev tillsammans i åttan och var ihop genom högstadiet och sen fick jag reda på att jag inte var den ende han träffade och hade sex med. Det blev jobbigt när jag fick ett brev från sjukvården om att jag var tvungen att testa mig för klamydia. Då var jag väldigt tacksam för mina föräldrars tjatande om att använda kondom
Jag tar en klunk av mitt kaffe, jag tittar på henne och sväljer
– Jag beklagar
– Jag med, det var inget roligt besök
– Det kan jag tänka mig att det inte var
– Men jag var smittfri så jag klarade mig helskinnad från det förhållandet
– Men det måste ha gjort ont att få reda på det så
– Jo, förvisso men det kunde varit värre
– Ja det kunde det
– Men hur har du inte haft fler kärlekar?
– Oj, jag vet inte. Folk i allmänhet blir rädda för mitt handikapp, jag har byggt upp rätt tjocka murar när jag blivit bränd, jag har frågat tjejer om dejter men de har alltid sagt nej, på grund av mitt handikapp. Förutom Ai så har jag aldrig varit på en dejt, som vi är nu. Jag blev väldigt glad när du frågade mig igår
– Idioter
– Haha, ja kanske det. Men jag kan förstå att folk blir rädda, de vet inte hur de ska agera. Oftast så blir det fel, de vet inte hur de ska tala till mig, antingen så artikulerar de rejält, eller så skriker de, eller så säger de ingenting. De ska hjälpa mig med allt och ja du förstår. Så efter ett tag så blir man reserverad, eller jag har blivit det. Jag är väldigt imponerad av hur du agerar
– Jag har studerat Lena
– Jaså?
– Jag har varit intresserad av dig rätt länge Michael
Jag tittar på henne och jag ler
– Och jag av dig
– Så bra
– Synd bara att vi väntat så länge
– Vi har hela livet på oss
– Förvisso
Jag dricker upp mitt kaffe och hon gör likadant
– Vad ska vi göra nu?
– Vi kan väl bara strosa längs med gatorna?
– Javisst
Vi reser oss och hon tar min hand, vi flätar samman våra fingrar och vi börjar gå. Vi pratar om livet, våra framtidsdrömmar och vad vi vill bli när vi växer upp. Vi går fram och tillbaka genom staden i fyra timmar. När hennes telefon ringer, hon tar fram den och svarar.
Hon pratar och ler, jag tar fram min telefon och tittar på den. Jean har skickat ett meddelande, jag öppnar det och läser det. Jag svarar honom och skickar det, jag tittar på Clara och hon ler fortfarande och hon lägger på. Jag tittar på henne
– Det var min mamma, hon frågade om jag skulle äta hemma idag. Då svarade jag om jag fick ta med en gäst. Så vill du äta middag hemma hos oss?
Jag tittar på henne och jag ler
– Gärna, men då får jag meddela Jean bara. Hur har du kommit hit?
– Jag åkte buss
– Då kan vi köra hem till dig
Jag tar fram min telefon och sms:ar Jean och meddelar honom. Han svarar, han frågar vilken bil vi ska ha, jag skriver Mercedesen, han svarar och bekräftar
– Ska vi?
– Javisst
Vi börjar gå och kommer hem till mig
– Är det speciell klädsel som gäller?
– Va? Nej absolut inte, det har på dig är väldigt fint så det räcker
– Då vet jag det. jag ska bara hämta en tröja
Vi går in i min fastighet, vi går uppför trappan och jag öppnar dörren
– Vi är hemma
Jag går in på mitt rum och går fram till min garderob, Clara går bakom mig och jag öppnar dörrarna och går in. Hon går efter mig och jag stannar vid mina pullovers, jag vänder mig om och tar en Hoddie i stället. Jag ser på henne och hon stirrar på kläderna och skorna som finns här, varje sak har sin plats
– Herregud
– Ja, jag är klädnörd med
– Jisses, tänk om man haft en sådan här garderob
Hon tar fram sin telefon och tar en bild
– Det finns en till garderob någonstans i huset som Jean har hand om, fråga mig inte var den är. Men där är de kläder som jag har på de där middagarna som jag måste arrangera eller gå på ibland. Men detta är min vardags garderob, jag använder helst dessa kläderna
– Jisses en garderob till
– Som sagt jag vet inte var den är
– Sir
– Ja Jean
– Bilen är framkörd
– Tack, tulla nu inte för mycket av konjaken
– Sir
Han går iväg och Clara tittar på mig, Jean hade talat franska och jag svarat honom på samma språk
– Han sa att bilen var framkörd, och jag sa till honom att inte tulla för mycket av konjaken. Han blev förnärmad
– Haha, brukar han göra det?
– Nej, eller jag vet inte men jag tror inte det. Ska vi?
– Javisst
Vi går ut rummet och jag ropar
– Vi går nu
Jag öppnar dörren och vi går ut ur lägenheten och nerför trapporna, vi går ut genom porten, jag visar henne till bilen och jag öppnar den. Jag håller upp dörren för henne och jag går runt bilen och sätter mig på min plats och börjar köra.
Vi kör genom staden och kommer fram till deras hus, jag parkerar bilen och vi går fram till ytterdörren. Clara öppnar den och vi går in, jag tar av mig skorna och följer efter henne. Hon går ut till matplatsen, kvinnan som knackat på mitt bilfönster kvällen innan står och dricker ett glas vin
– Hej, Michael
– Vi presenterade oss igår, men Stina
– Angenämt
En man i min längd kommer in från trädgården, jag känner hur hans blick som synar mig
– Michael
– Stefan
– Angenämt
– Detsamma
En lätt pinsam tystnad uppstår
– Jaha unge man sköter du studierna
Clara klappar mig på axeln, jag vänder mig mot henne
– Min mamma frågade om du sköter dina studier
– Ja frun, det gör jag
De tittar på mig och sen på Clara, hon har inte berättat
– Jag misstänker att ni inte vet, jag är döv. Så jag var inte ohövlig när jag inte svarade
– Förlåt, döv?
– Ja, jag råkade utför en olycka när jag var sju år gammal
– Men…
– Som sagt jag var sju år gammal när det hände så jag hade lärt mig att tala, jag är duktig på att läsa på läppar. Så prata bara som vanligt så är det inga konstigheter
– Herregud Clara varför har du inte sagt något?
– Därför att jag inte visste om att ni ville bjuda honom på middag
– Förvisso, men hade du tänkt berätta?
– Ja mamma, det hade jag givetvis. Men nu hann jag inte
– Jaha, erh oj
– Bara var som vanligt, det enda som ni ska tänka på är att när ni vill prata med mig så måste jag se er
– Jaha okej, javisst
– Kan vi hjälpa till med något?
Jag tittar på dem och de tittar på mig
– Kan du skära grönsaker?
– Javisst
– Kom
Hennes mamma går ut i köket och jag går efter, hon tar fram grönsakerna och jag får en kniv och en skärbräda. Jag sköljer av grönsakerna sen börjar jag skära dem och hacka, hennes mamma tittar på mig, jag tittar på henne och ler
– Du har gjort det förr
– Ja
– Bra
Hon tar fram en skål och jag lägger grönsakerna i den, Clara tar fram tallrikar, bestick och glas. Hon dukar fram och när hon är klar så kommer hon ut i köket, hon tar en bit gurka och stoppar den i munnen. Jag ler och skär vidare, när jag är klar så räcker jag skålen åt henne, jag diskar av skärbrädan och kniven. Jag går ut till matplatsen
– Något mer jag kan göra?
– Nej inte just nu, hur duktig är du i skolan
– Mamma
Jag ser att Stina lyfter på huvudet och tittar på sin dotter, jag vänder huvudet mot Clara
– Jag sa bara mamma, med en viss biton
– Aha, jo frun jag är väldigt duktig i skolan. Jag har A i alla ämnen
Hon tittar på mig och sen på Clara, jag ser hennes leende och hennes mamma ler tillbaka
– Yrkesskada
– Ja Clara sa att du är lärare, i vilka ämnen
– Haha, jo jag är lärare. Men jag innehar även en professor titel. Jag undervisar på universitetet
– Oj, i vilket ämne?
– Juridik
– Oj, där ser man. Det är en av utbildningarna jag sökt till
– Jaså, vilka har du mer sökt?
– Läkarutbildningen, och Nationalekonomi
Hon tittar på mig
– Det var brett
– Ja, man ska inte lägga alla äggen i en korg
– Haha nej det är rätt
– Köttet är strax klart
Jag tittar på Clara, hon tecknar
– Aha något mer jag kan göra?
– Nej, vi är klara nu, så varsågod och sätt dig
Jag drar ut Claras stol, hon ler mot mig och ställer sig tillrätta. Jag skjuter in stolen och hon sätter sig, hennes föräldrar tittar på mig
– Jag är uppfostrad av en fransman
– Det skulle min man också behövt märker jag
– Haha skrattar Clara
– Så du har lärt dig teckenspråk?
– Youtube mamma
Jag tittar på henne och ler
– Hon är duktig
– Så det är det du gjort när du låst in dig på ditt rum?
– Ja pappa
– Så du låser in dig på rummet?
– Haha, ja
– Där ser man
– Så du äger den där vingården?
– Ja, när mina föräldrar dog så blev den min
De tittar på mig och jag ser en viss genans
– Jag kan prata om det, mina föräldrar dog när jag var sju år gammal
– Samma år…
– Som min olycka ja, mina föräldrar blev påkörda. De hade varit på en bjudning eller något sådant, chauffören i lastbilen somnade bakom ratten och kom över på fel sida av vägen
– Herregud
– Som läkarna sa till mig, de kände ingenting. De dog direkt, min far var inte känd för att hålla hastighetsgränserna så det skulle inte förvåna mig om han drog på rätt rejält, så mötte han lastbilen och pang
– Och din olycka?
– Vi har en pool på vingården, jag halkade och slog i huvudet och hamnade i vattnet. Ingen vet hur länge jag låg där innan de hittade mig, men jag var död. Men Jean fick liv i mig, jag vaknade upp på sjukhuset ett tag senare och var döv. Jag fick anpassa mig och lära mig leva med det, jag har lyckats rätt bra om jag får säga det själv
Jag känner en kittling, någon närmar sig huset, jag ser att Stina tittar på dörren. Hon reser sig och går mot ytterdörren
– Det ringde på dörren
– Aha
Stefan tittar på mig och sen på ytterdörren, han reser sig och går mot dörren han med. Jag tar en tugga av köttet, jag sväljer och tittar mot dörren. Jag ser en man i medelåldern stå och prata med Stina och Stefan, jag tycker mig känna igen honom men jag kan inte placera honom. De stänger dörren och kommer tillbaka
– Förlåt, det var våra grannar. De ska bygga ut igen och de ville bara förvarna oss, de var villiga att kompensera oss med en resa till valfri destination
– Deras byggande har gett oss en massa upplevelser
Clara ler mot mig
– Jaså?
– Det är S.t Batz ambassad
Jag tittar på henne, S.t Batz
– Ah där ser man, så den ligger här. Mitt i ett villakvarter?
– Ja, förr så hände det en hel del där men nu så har det lugnat ner sig
– Var, var vi? Jo du berättade att du lyckats rätt väl
– Ja, jag driver familjeföretaget vidare. Min förmyndare Jean, tog hand om mig och han har uppfostrat mig. Jag är hemskolad fram tills vi flyttade hit, här valde jag att gå i vanlig skola och få en gymnasieutbildning
– Ditt vin är vårt favoritmärke
– Tack, det värmer
– Dricker du alkohol
– Jag har smakat, det var ingen hit direkt, Så om jag dricker alkohol, nej och ja. Skulle situationen kräva det av mig så ja, annars nej
– Michael är adlig
– Förlåt?
– Min far var storhertig i England, det är en släkt sak. Den är ärftlig så att säga, jag ska resa till England i sommar någon gång och få min titel bekräftad. Jag tillhör en av de äldsta engelska släkterna. Vi kan spåras tillbaka till åttahundratalet, sen så följer det med en titel med vingården. Jag tror att det är greve, därav min fostran. Min förmyndare tar det på fullaste allvar, men han är inte bara min förmyndare. Han är även in bäste vän och betjänt
– Sa du betjänt?
– Ja, hans familj har hur ska jag säga. Tjänat min familj sedan tolvhundratalet, den förstfödde sonen i deras familj, har alltid tjänat som betjänt åt vår familj. Hans son kommer att ta över när han väljer att pensionera sig, hans fru och barn bor på min vingård i Frankrike. De sköter den när jag inte är där, Jean besöker dem med jämna mellanrum
– Jisses
– Ja vi svenskar har vissa problem med detta, men det var inte så länge sedan vi hade samma system här i Sverige. Även om jag inte velat att Jean var min betjänt så hade jag inte haft något val på grund av mitt arv. Det är han som lärt mig att hacka grönsaker, bl.a.
– Haha
– Han är inte bara min betjänt, han och hans familj är min familj. När mina föräldrar dog, så blev han min förmyndare, han och hans familj. Blev min familj, när vi är ensamma och lite nostalgiska så säger jag mor och far till dem. Jag har levt längre med dem som föräldrar än vad jag gjort med mina egna föräldrar, hans två barn är som mina syskon. Men han kallar mig sir och jag kallar honom Jean, det kan inget på hela planeten ändra på. Då hade han hellre begått självmord eller nåt, andra seder och traditioner.
– Du kör en annan bil idag
– Ja, jag har tio bilar
– Förlåt tio?
– Ja tio
– Jisses
– Han är bibliofil
– Gillar du böcker?
– Nej jag älskar böcker
– Du skulle se hans bibliotek mor, du hade inte lämnat det rummet
– Gamla böcker?
– Ja
– Har du några första utgåvor?
– Ja, en hel del faktiskt
– Mamma du måste uppleva det för att förstå
– Samlar du också på böcker?
– Ja
– Får jag se dem?
– Javisst efter maten
– Tack
– Ingen fara
– Men tio bilar
– Haha ja. När man äger den vingården jag gör så får man ibland gåvor. En hel del av de som äger bilmärken är väldigt glada i viner, så för att få en första tappning av ett visst vin osv. så är de beredda att gå rätt långt. Den bilen jag körde igår är en sådan gåva
– Menar du att du fått den?
– Ja, om vi säger såhär. Det är rätt bra reklam för det företaget om ägaren till en av världens förnämsta vintillverkare kör deras bil eller hur?
– Jo, förvisso
– Får du sen köpa två lådor av ett speciellt årgångsvin för den bilen, så hoppar de på den chansen. Tro mig, de är väldigt glada för vin. Som jag sa till Clara, saudierna är som tokiga i vår Champagne, speciellt en av sorterna. De är villiga att betala fyratusen euro per flaska. När de beställer den så beställer de inte en eller två lådor. De beställer två eller tre hundra lådor av den, i varje låda är där tolvflaskor. Ja ni kan räkna ut själv, och de köper in två eller tre gånger om året, och det är bara champagnen. Sen så köper de vin med, både vitt och rött. Det var min farfar som rodde hem den affären med dem, vi är livstids leverantörer till den saudiska kungafamiljen. Vi levererar till en hel del andra prominenta personer med
– Hur stor är omsättningen?
– Förlåt Stefan men det är hemligt, jag får inte berätta. Men jag klarar mig
– Nu kanske jag blir personlig
Stina tittar på mig
– Men om du har alla de där pengarna
– Ja
– Varför går du i skola här i Malmö? Du hade kunnat gå på vilken skola som helst
– Två anledningar, den första och viktigaste. Min mormor och morfar bor här, när mina föräldrar dog så var de, de enda släktingar jag hade kvar. Jag träffade dem bara sporadiskt under min uppväxt, dels för det jag behövde lära mig och dels för att vi reste en del. Men när jag var femton och det mesta av min utbildning var klar så valde jag att flytta hit för att vara nära dem, jag älskar min mormor och morfar. De blir inte yngre och jag vill tillbringa så mycket tid jag bara kan med dem, de är min bro till min mor. Hos dem så får jag, hur ska jag säga? Lära känna min mor. Den andra anledningen är att den skolan vi går på är inte sämre än någon av de skolorna du pratar om, sen så får jag ha min dövtolk med på lektionerna. Lena är min klippa i skolan, jag misstänker att Clara inte bara lärt sig teckenspråk på Youtube
– Haha nej, men det var Lena som tipsade om Youtube
– Du sa att du rest?
– Ja som ett led i min utbildning, så har jag varit i japan och USA bl.a.
– Japan?
– Ja, jag gick i skola där i lite mer än ett år
– Vad var det för skola?
– En familjetradition, jag fick förhandla rätt länge med dem innan de godkände min dövtolk, här i Sverige så betalar staten den åt mig. Det fick jag förhandla rätt länge om det med
– Vad?
– Att få betala henne själv, det blev ett fasligt liv. Jag vann inte den matchen, så staten betalar Lenas lön. Hon får en bonus av mig varje år, men jag får inte betala henne själv. Men jag har erbjudit henne att följa med mig till universitetet, då kan jag anställa henne och betala henne det hon förtjänar. Bara att ge henne en julklapp är en djungel i lagar
– Ja det kan jag tänka mig, så du är nära din mormor och morfar?
– Ja, jag försöker träffa dem en eller två gånger i veckan, det är beroende på vad jag har att göra, men jag hör av mig till dem på ett eller annat vis varje vecka. De bor i samma hus som de gjort sedan de byggde det på sextiotalet, mormor var sjuksköterska och morfar var byggnadsarbetare. Mina föräldrar träffades när min mor var på charterresa i Frankrike, det blev kärlek vid första ögonkastet. Det blev en omställning för min mor, de träffades när de var runt tjugo, de fick mig när de var trettio. Sen så dog de sju år senare,
Det kittlar i kroppen igen. Jag ser att Stefan reser sig
– Dörren igen
– Aha
Vi har ätit färdigt, dörr öppnandet blir ett naturligt avbrott för oss att duka av. Jag hjälper till att sätta ut i köket, jag erbjuder mig att diska men de tackar nej. Clara går till sin far vid ytterdörren, jag sätter mig vid bordet. Stina tittar på mig
– Vill du ha kaffe?
– Ja tack, gärna
Hon går ut i köket och sätter på kaffe, hon kommer tillbaka
– Ska vi tittar på mina böcker medan det kokar?
– Ja gärna
Jag reser mig och går efter henne, vi går ner i källaren och vi går igenom källaren och kommer fram till ett rum. Hon öppnar en dörr och jag känner lukten av böcker, jag går efter henne in i rummet och där är ett tiotal bokhyllor fulla med böcker.
Jag går in och tittar på dem och går fram till en bokhylla och börjar läsa på ryggarna och jag försvinner i min bubbla, jag går långsamt längs med bokhyllorna och jag smeker en bok och tar ut en annan och sätter tillbaks den. Jag stannar vid en bok och tittar på den, jag vänder mig mot Stina
– Får jag?
– Ja
Jag tar ut boken och tittar på den, det var en av min mors favoritböcker. Jag smeker ryggen försiktigt, jag reciterar första raden av boken, sen öppnar jag den och jag känner hur mina ögon tåras. Jag läser första sidan, jag slår ihop den och sätter tillbaka den
– Min mor läste den för mig när jag var liten, jag kan den utantill. Det var hennes favoritbok, var hittade du den och i förstautgåva?
– På en auktion, den låg i en låda med böcker. Jag fick lådan billigt, men läste din mor verkligen den för dig?
– Ja, hon ville berätta för mig om kärlek. Att man inte ska ta lätt på kärlek, så hennes varning för mig blev Don Juan
Jag torkar mina tårar och tittar vidare bland böckerna. Jag känner en hand på min axel
– Så det är här ni är
– Ja, vilken skattgömma detta är
– Jag trodde nog att du skulle uppskatta den
– Ja verkligen
– Har det hänt något? Du är lite röd i ögonen
– En bok påminde mig om min mamma
– Jaså? Vilken?
– Don Juan, min mor läste den för mig när jag var liten. Hon ville varna mig för att inte ta för lätt på kärlek
– Var är den?
Jag går tillbaka till boken och visar henne, hon tittar på den och tar ner den från bokhyllan. Hon tar den i handen och vi går upp, vi sätter oss vid bordet . Stina slår upp kaffe åt oss, jag tackar och tar en klunk av kaffet
– Det var min lagkamrat vid dörren
– Aha
– Vi ska ha extra träning i morgon tydligen, så hon frågade om hon fick åka med mig dit
– Var tränar du?
– I Svedala
– Aha
– Jaha då är det dags för student
– Ja, det är lite vemodigt, jag har trivts i skolan
– Jag med.
– Vilken av utbildningar vill du helst gå?
– Oj jag vet inte, det spelar faktiskt ingen roll. Det är tuffa utbildningar alla tre, men roliga. Hoppas jag i alla fall
Vi dricker av kaffet och när vi är klara så tittar Clara på mig
– Nu ska vi gå in på mitt rum
Hon reser sig och tar mig i handen
– Tack för en utsökt middag och gott kaffe, tack för titten därnere med. Du får komma hem och titta på min gömma en dag
– Ja tack gärna
Clara börjar gå och jag följer med henne, hon går uppför trappan och vi kommer till ett allrum, här är en soffa, två fåtöljer och en tv. Hon går mot en dörr och hon öppnar den, vi går in på hennes rum. Jag går före henne och tittar mig runt i rummet, det ser ungefär ut som jag föreställt mig ett tjej rum. Jag kommer fram till att det är det första tjej rum jag varit i.
Jag känner hennes hand på min axel, jag vänder mig om och mina ögon finner hennes ögon. Jag försvinner i dem, jag ser hennes leende, hennes lätt delade läppar. Vi står där och tittar på varandra, jag lutar mig försiktigt fram.
Hon lutar sig lite försiktigt framåt och våra läppar möts, vi kysser varandra, försiktigt, trevande. Våra tungor möter varandra och jag sluter mina ögon, de smeker varandra mjukt, jag blir varm i kroppen och mina händer smeker hennes rygg, hennes fingrar försvinner in i mitt hår.
Vi står där mitt på golvet i hennes rum och kysser varandra, tiden försvinner och allt annat känns trivialt. Det enda som betyder något är våra läppar, händer och tungor, efter vad som känns som en evighet så delar vi på oss
– Jag ville verkligen smaka på dig
– Detsamma
– Det du sa om dina föräldrar
– Vilket?
– Om kärlek vid första ögonkastet
– Ja
– Tror du på det?
– Ja, det gör jag
– Så bra för det gör jag med, jag blev kär i dig första gången jag såg dig
– Och jag i dig
– Nu står vi här tre år senare
– Ja
– Var står vi om tre år?
– Jag vet inte, men just nu så vill jag bara vara här med dig
– Och jag med dig
Vi kysser varandra igen och hon backar, hennes ben tar emot madrassen på hennes säng, hon sätter sig försiktigt och jag följer med i hennes rörelse och vi hamnar på hennes säng, vi lägger oss så att hon ligger på mig. Mina händer smeker hennes rygg, jag leker med hennes hår.
Hon rullar runt oss och jag ligger på henne, hennes händer smeker min kropp, jag känner hur hon drar i min skjorta. Hon drar den ur byxorna, hennes händer smeker min hud. Jag reser mig och knäpper upp knapparna i min skjorta, jag tar av den. Hennes händer smeker mitt bröst och hennes fingrar följer konturerna av mina muskler, jag lutar mig fram och kysser henne.
Hon rullar runt oss igen och hon sätter dig på mig och tar av sin blus, jag tittar på hennes mage och bröst. Mina händer smeker henne, jag ser att hon blundar när hon känner mina fingrar upptäcka henne, hon tar av sin bh och jag får se hennes bröst. Jag tar dem i mina händer och smeker dem, jag känner hur hennes bröstvårtor stelnar.
Hon lutar sig fram och våra kroppar möts, vi är lika varma båda två. Jag känner hennes mjuka hud sammansmälta med min, hennes bröst smeker min kropp, mina fingrar leker med hennes rygg. De följer musklerna som spelar under hennes hud. Jag känner kittlingen
– Det kommer någon
Hon tittar på mig och jag ser att hon tittar mot dörren, hon reser sig och tar på sig en tröja. Hon går mot dörren och öppnar den på glänt, jag ser Stefan stå utanför dörren, jag har dragit på mig min skjorta snabbt. Jag sitter på sängkanten, jag lurar ingen. Hon stänger dörren och tittar på mig
– De påminde om att det är skola i morgon och att det inte får bli försent
– Vad är försent?
– Haha, har inte en aning
– Haha
Hon tar av sig blusen igen och jag ser hennes kropp och jag försvinner, jag känner hur det växer innanför byxan igen, jag tar av mig min skjorta. Hennes blick är fastfrusen på mitt bröst. Hon kommer fram till mig, jag lyfter mina händer och knäpper upp hennes byxor, jag drar ner dem och lutar mig fram och kysser hennes mage, min tunga leker med hennes hud.
Hennes händer smeker mitt hår, byxorna är vid hennes fötter, jag tar dem av henne. Jag tittar på henne och jag ser hennes leende, hon lutar sig fram och kysser mig. Hon lägger sig på sängen, jag reser mig och knäpper upp mina byxor och tar av dem.
Jag lägger mig på henne och våra kroppar möts, jag ligger mellan hennes ben och våra kön möts med lagret av tyg mellan oss. Jag lutar mig fram och kysser henne, hennes händer vandrar längs med min rygg. De smeker min rumpa och hennes fingrar letar sig innanför linningen på kalsongerna, hennes händer smeker min rumpa och jag lämnar hennes läppar och kysser mig ner till hennes bröst.
Jag tar dem i min mun och slickar på dem, hennes händer smeker mitt hår. Jag slickar på brösten och hennes bröstvårtor stelnar, jag slickar mig nerför hennes bröstkorg över hennes mage och min tunga leker med hennes ljumskar. Hon rycker till, jag tittar på henne
– Det kittlas
– Förlåt
– Ingen fara
Jag tar tag om hennes trosor, jag tittar på henne och hon nickar. Jag drar ner dem långsamt, hennes kön uppenbarar sig för mig. Jag släpper trosorna på golvet och lägger mig mellan hennes ben, jag sträcker ut min tunga och jag slickar hennes läppar försiktigt och jag smakar på hennes försiktigt.
Hennes smak berusar mig, jag särar på läpparna med min tunga. Jag slickar hennes innersta, jag känner hur hennes händer spänner sig i mitt hår. Jag tittar på henne och jag ser njutningen spela över hennes ansikte. Jag slickar henne igen och min tunga leker med henne, jag slickar henne länge innan min tunga finner hennes klitoris och jag låter tungan vispa runt på den, jag känner hur hon spänner sig.
Jag suger in den i min mun och jag känner och märker hur hennes ända lyfter från madrassen, jag slickar och suger på den. Jag känner hur hennes händer trycker mig hårdare mot hennes sköte, jag känner väta på min haka och jag känner hur hon spänner sig ännu mer och hur hon lyfter på ändan ännu mer.
Jag öppnar mina ögon och tittar på henne, jag ser njutningen i hennes ansikte. Jag slickar lite snabbare och hennes mun formas till ett stort O hon stirrar på mig sen kastar hon huvudet bakåt. Jag blir blötare på hakan och det darrar kraftigt i hennes lår, jag känner hur hon klappar mig på huvudet, jag tittar på henne
– Försiktigt
Jag lämnar hennes klitoris och slickar hennes läppar och hennes fitta, min tunga smakar på de safter och smaker hon delar med sig av till mig. Jag känner hur hon hur hon klappar mig lätt på huvudet, jag tittar på henne och hon kallar på mig med sitt finger. Jag reser mig och lutar mig mot henne och våra läppar möts och vi kysser varandra, vi delar på oss
– Det var magiskt
– Så bra
– Jag kom flera gånger, ingen har gett mig sådana orgasmer innan
Jag kysser henne, hon sätter sina händer på mitt bröst. Jag tittar på henne
– Lägg dig på rygg
Vi byter, jag lägger mig på rygg och hon sätter sig mellan mina ben. Hon tar tag i linningen på mina kalsonger, hon drar ner dem och min kuk sprätter fram. Hon tittar på den och ler, hon tar den i sin hand och börjar smeka mig. Den växer lite till och står hård och redo, hennes hand rör sig långsamt upp och ner, hennes andra hand smeker mina testiklar och jag blundar och njuter, jag släpper ifrån mig ett stön och jag öppnar ögonen
– Skönt?
– Magiskt
Hon ler mot mig och böjer sig långsamt fram och sträcker ut sin tunga, hon fångar en droppe försats på sin tunga. Jag tar in den i sin mun och sväljer, hon ler mot mig och börjar slicka på min kuk. Den skickar blixtrar genom min kropp, jag spänner mig och jag känner hur hon tar mig i munnen och börjar suga mig.
Hennes varma mun i kombination med hennes tunga gör att jag stönar, jag andas snabbt och intensivt. Jag känner hur blodet rusar i min kropp, hon börjar smeka mig med handen samtidigt som hon suger mig. Njutningen ökar ännu mer, jag blundar och svävar bort. Jag känner hur mina testiklar drar ihop sig, jag känner ilningarna börja fortplanta sig i min kropp, jag är nära
– Jag kommer snart
Hon ökar intensiteten i sitt sugande och runkande. Jag kan inte hålla emot
– Jag kommer, herregud jag kommer
Jag känner hur sperman sprutar ur mig, känslan är intensiv, nästan smärtsam. Sperman pumpar ur mig och jag känner hur min säd lämnar mig, jag känner hur det blir varmt på min mage. Jag känner spruten, ett, två, tre, fyra, fem kraftiga sprut.
Jag öppnar ögonen och min blick finner hennes och jag ser hennes leende. Jag ser hur min kuk pulserar av spruten, det känns som om min kuk lever ett eget liv i hennes hand. Hon runkar mig långsamt och jag ser hur det fortfarande rinner sperma ur min kuk.
Hennes hand stannar, hon lutar sig fram och ger mitt ollon en sista puss. Hon lutar sig mot mig och vi kysser varandra, hon reser sig och tar en handduk från golvet. Jag tittar på hennes nakna kropp, jag ser musklerna spela under hennes hud.
Hon torkar av min mage, mina lår och min penis, hon torkar sin hand. Hon lägger handduken på golvet och sen lägger hon sig bredvid mig, vi ligger på sidan och tittar på varandra och jag smeker hennes kind med mina fingrar, hennes hand smeker min arm
– Det var det skönaste jag någonsin upplevt
– Detsamma, är det ok om vi inte gör mer idag?
– Självklart
– Tack
– Ingen fara
Vi kysser varandra, jag känner hur min kuk reser sig igen
– Du är stor
– Förlåt
– Därnere, du är stor
– Så är det kanske
– Nej inte kanske, du är stor
– Säger du det så
– Jag har aldrig sett en större, jag har aldrig träffat en större
– Där ser man
Hennes hand sluter sig om mig och jag stönar till, mina fingrar finner hennes bröst och jag smeker dem, jag känner hur bröstvårtorna stelnar. Vi smeker varandra och kysser varandra, jag ser att hennes ögon sluts. Jag lägger mig på rygg och hon lägger sitt huvud på mitt bröst, jag känner att hennes andning blir tyngre. Jag viskar
– Jag är kär i dig
Jag känner att hon trycker sig lite närmare mig, jag sluter ögonen och jag känner hur tröttheten lägger sig över mig som en varm filt. Hur länge vi sovit har jag inte en aning om men kittlingen väcker mig
– Någon kommer
Hon tittar på mig och sen reser hon sig och tar på sig kläder snabbt, jag hittar mina kläder och klär på mig snabbt. Clara tittar på dörren och jag misstänker att hon säger något. Hon vänder sig om och tittar på mig, jag har fått på mig mina kläder. Hon öppnar dörren och hennes mamma står där, de pratar med varandra, Clara stänger dörren
– Klockan är halv ett, de tycker att du ska åka hem nu
– Då gör jag det
Vi går ut ur rummet och nerför trappan, hon håller mig i handen. Jag säger hej till hennes mamma, jag tar på mig skorna och tar min hoddie, jag drar den över huvudet och öppnar dörren. Clara följer med mig till bilen, jag stannar och hon ställer sig i min famn och vi kysser varandra
– Vi ses i morgon
– Det gör vi
– Vill du vara min pojkvän?
Hon tittar på mig med sina isblå ögon, jag ser en viss nervositet dem, jag känner hur hennes hjärta slår snabbare i hennes bröst. Jag tittar på henne och ler
– Vill du vara min flickvän?
Hon ler och jag känner lyckan som strålar ut från henne
– Ja, jag vill inget hellre
– Inte jag i heller, jag vill väldigt gärna vara din pojkvän
– Och jag din flickvän
Vi kysser varandra länge, Clara drar sig tillbaka
– Mamma vill att jag kommer in
– Då får du gå in
– Vi ses i morgon
– Det gör vi, sov gott
– Detsamma, och du
– Ja?
– Jag är kär i dig med
– Så bra
Jag kysser henne en sista gång och sen öppnar jag dörren till bilen och sätter mig i den, jag kör iväg. Clara tittar efter mig och hon står kvar tills hon inte ser bilen mer, hon går in i huset och hennes mamma ser hennes leende. Hennes mamma tänker
– Grattis min dotter
– God natt mamma
– God natt Clara sov gott
– Detsamma
Clara går upp sitt rum, hon känner en speciell lukt i rummet. Så det är så sex och kärlek luktar tänker hon, hon klär av sig naken och lägger sig i sängen. Hon tar upp Michaels tröja från golvet och kramar om den. Hon andas in hans doft, hon sluter ögonen och somnar med ett leende på läpparna
***
Jag kommer hem och parkerar bilen, jag går ur den och går fram till porten och går in. Jag springer med lätta steg uppför trappan och går in i min lägenhet
– Jag är hemma
Jag går in på mitt rum och börjar klä av mig, jag känner att Jean komma in i rummet. Jag vänder mig om och han tittar på mig, jag ser ett leende på hans läppar
– Jag ska bara duscha så får vi prata sen
– Ja sir
Jag går in i duschen och duschar av mig, när jag är klar så går jag in i rummet, jag tar på mig ett par kalsonger och tittar på Jean
– Jag är kär, och jag har en flickvän
– Grattis sir
– Tack Jean
– Hon verkar vara en väldigt bra kvinna
– Ja Jean, det är hon
– Så bra sir
– Hur gjorde far när han berättade för mor?
– Han väntade tills han var säker, sen så berättade han allt
– Allt?
– Ja allt, om hon är den rätta så måste hon få veta allt. Det kan inte finnas hemligheter mellan er
– Nej, det går inte. Så allt
– Ja sir
– Då vet jag det, men hur vet jag om hon är hon?
– Det min käre vän kommer ditt hjärta berätta för dig
– Mitt hjärta?
– Ja min vän, ditt hjärta
– Jaha då vet jag det med, hennes mamma är intresserad av böcker
– Där ser man
– Hon hade en bok som jag hade glömt bort, den påminde mig om min mor
– Vilken?
– Don Juan
Han tittar på mig, jag ser medlidande i hans ögon
– Hur har det gått?
– Ni är sju kvar
– Fan
– Ja det kan man säga, av de sju så slutade två att svara innan idag
– Jaså?
– Ja, så frågan är
– Om de är oss på spåren på allvar
Vi tittar på varandra, jag tittar på min dator
– Vi lämnar
– Ja sir, jag tar hand om det
– Fan
– Ja sir
Jag går till sängen och lägger mig, jag drar täcket över mig och lägger huvudet på kudden och stänger ögonen
***
– Så sir då är det dags
– Ja Jean
Jag tittar mig i spegeln, jag ser på mig själv och jag får säga att jag ser stilig ut. Det är dags för mig att ta studenten, jag känner efter i fickan, talet ligger där. Inte för att jag behöver lappen men den skänker mig en viss trygghet, jag ska hålla tal i aulan för de avslutande klasserna.
När jag kom till skolan på måndagen så hade rektorn bett att få tala med mig, vi gick in på hennes kontor jag och Lena. Jag hade aldrig varit därinne tidigare, hon bad mig sätta mig. Hon tittade på mig och sen började hon prata. Hon berättade om de tveksamheter hon känt när jag börjat på skolan, med tanke på vem jag var, mitt handikapp osv. men att jag överträffat hennes förväntningar.
Lärarna hade berättat att jag skulle få A i alla ämnen och att hon ville att jag skulle hålla tal inför de andra studenterna. Jag hade tittat på henne och sen på Lena, hon hade lett mot mig och jag hade accepterat. När vi gick tillbaka till salen så tackade jag Lena för att hon hjälpt Clara med teckenspråket, hon hade lett mot mig.
När vi kom fram till salen så stod Clara där och jag blev varm i kroppen och hon tittade på mig och log, hon gick fram till mig och kysste mig. Jag kysste henne tillbaka och jag såg de andra i klassen le, vi gick in och hade vår lektion.
Jag följde med på hennes träning på kvällen, sen följde jag med henne hem och åt middag där. Vi hamnade i sängen igen och vi tillfredsställde varandra oralt igen, vi gick inte längre denna gång i heller. Jag åkte hem, resten av veckan så var vi upptagna var och en på sitt håll, vi träffades i skolan men sen så hade vi annat inbokat, jag hade träffat min mormor och morfar på tisdagen.
Jag hade cyklat hem där efter skolan, Clara skulle iväg med sin mamma och handla kläder till sin student, och till balen som skulle gå av stapeln på lördagen. Jag hade frågat om hon ville gå med mig och det ville hon. Jag parkerade cykeln utanför deras hus och gick in
– Hej det är jag
Min mormor kom ut i hallen och kramade om mig
– Hej min vän
– Hej mormor, hur är det?
– Jodå det är bara bra, stopp i vasken dock
– Jaha har ni ringt någon?
– Inte för ett stopp i vasken
Vi går ut i köket och jag sätter mig vid bordet, hon fyller kaffekannan med vatten och börjar laga kaffe. Hon dukar fram muggar och ett fat med kakor
– Kakor före middagen?
– Haha, ja
– Den var ny
– Jaja, du är tidig. Det är dags för eftermiddags fika nu
– Jag klagar inte, jag kan äta dina bullar precis när som helst
Jag känner en stor grov hand på min axel, jag reser mig upp och kramar om min morfar
– Hej, hur är det?
– Jodå bara bra, stopp i vasken
– Jaha, vill ni ha hjälp?
– Nej, det fixar jag
Jag sätter mig och han sätter sig framför mig
– Så studenten?
– Haha ja tiden har gått fort, jag kommer att sakna skolan. Den har varit bra
– Det var ovanligt att höra
– Men så känner jag
– Jaha vad händer nu?
– Jag har sökt in på universitetet, jag ska bli antingen, läkare, jurist eller ekonom
– Så du stannar?
– Ja, det gör jag
– Så bra
Min mormor ler, jag anar en tår i hennes ögon. Jag ler mot henne
– Men jag måste sköta familjeföretaget med
– Jo, det förstår vi. Men du stannar, vad säger fransosen om det?
– Han tycker att det är bra, han vet hur viktig familjen är
De tittar på mig och jag ser en viss förvåning i deras ögon
– Hade han fått bestämma så hade mor och far flyttat hit tidigare
– Så det säger du
– Det var mor som sa nej, hon trivdes för bra i Frankrike. Denna stad hade blivit för liten för henne, världen var hennes lekplats som hon brukade säga
– Hon var speciell din mamma
– Det kommer från din sida
Min morfar ler mot min mormor
– Vi har släkt som emigrerade till USA, vi får fortfarande höra om det
– Haha, äventyrslystna
– Överlevnad, sen dog nästan alla i tyfus, när de kom dit
– Där ser man, det visste jag inte
Men jag skulle ta reda på det
– Kommer ni på fredag?
– Det kan du tro
– Så bra, då får ni träffa min flickvän
De tittar på mig och ler, jag berättar om Clara och min mormor reser sig och smeker min kind. Sen hämtar hon kaffet, hon slår upp till oss och sen sätter hon sig
– Din morfar har rensat på vinden
– Jaha nu igen?
– Haha, ja. Men han hittade två kartonger som var din mors, nu undrar vi om du vill ha dem
Jag tittar på dem och sen säger jag
– Vill inte ni ha dem?
– Vi har våra minnen, nu får dessa bli dina
– Självklart, jag ber Jean komma hit och hämta dem
Jag tar fram telefonen och sms:ar honom, jag skickar meddelandet
– Jaha hur allvarligt är det med Clara?
– Jag är kär, sen vad det innebär får vi se
– Jisses gosse, är hon den?
– Jag vet inte, Jean sa att mitt hjärta kommer berätta det för mig. Vad nu det innebär
– Så det sa han, haha. Jag får nog omvärdera fransosen
– Mm det får du
Min mormor tittar på sin man
– Du vet det var inte hans fel det som hände, det var ingens fel egentligen. Vår dotter visste vad hon gav sig inpå. Sen att det slutade som det gjorde, ja det kan vi inte skylla på någon. Framförallt inte Jean, sen har han tagit hand om vårt barnbarn. Har du något att klaga på, på honom?
Jag tittar på min morfar och han skruvar lite på sig, det är inte vanligt att mina morföräldrar är så öppna och frispråkiga. Jag undrar vad det beror på? De kanske anser att jag är vuxen nu när jag tar studenten
– Hela hans familj har tagit hand om mig, hans fru och barn med
– Är han gift?
– Ja mormor, hans uppdrag gäller mig. Det går före allt annat, till och med hans familj. Även om jag skulle vilja ändra på det så skulle det inte gå, han har fru och två barn. Han träffar dem kanske fyra gånger per år, de accepterar det. för det är deras uppdrag med, när Jean går i pension så kommer hans son Michel att ta över hans uppdrag
– Herregud
– Så ja han gör stora uppoffringar, hela hans familj gör stora uppoffringar
– Jag hade inte en aning
– Nej morfar, det har ingen. Men nu vet ni. Det var hans fru som kramade mig om nätterna när mardrömmarna red mig, det var hans barn som jag lekte med när jag växte upp. De är mina bästa vänner, jag hade inga andra. Ja nu så finns Clara där också
– Hur är det med mardrömmarna?
– De kommer och går
– Fortfarande samma?
– Ja, det är samma varje gång. Med samma utgång
Hon lutar sig över bordet och smeker min kind, jag ser på min morfar och han nickar mot mig. Jag känner kittlingen
– Det är någon vid dörren
Min mormor tittar på mig sen reser hon sig, hon går ut i hallen och Jean kommer in. Jag ser att min morfar samlar sig sen reser han sig, han går ut i hallen och sen visar han Jean var de ska gå. De går iväg och min mormor sätter sig, vi pratar lite om allt möjligt, efter tjugo minuter så kommer min morfar tillbaka
– Han påminde om att du inte får glömma och skriva talet
– Det är redan klart
– Tal?
– Ja jag ska hålla tal för avgångsklasserna på skolan
– Oj, det var en ära
– Ja, jag tror att mor och far skulle blivit glada
– Haha, din mamma hade kallat dig för plugghäst
– Haha, kanske det
Vi pratar vidare, sen börjar mormor med middagen och vi äter. Vi hjälps åt med vasken och när den är klar så tackar jag för mig och cyklar hem. Onsdag och torsdag bara flyger förbi och nu står jag här framför spegeln och tittar på mig själv i min kostym, jag stoppar på mig mina saker och går ut rummet. Jag tar bilnyckeln och tittar på den
– Har du köpt en ny bil?
– Ja, enligt instruktioner i dina föräldrars testamente
– Jaha, där ser man. Hur chockad kommer jag att bli?
– Haha väldigt
– Där ser man, har du bokat bord?
– Ja, det är klart. Vi åker till restaurangen efter din utspark
– Bra, jag kommer åka förbi Clara när vi är färdiga
– Ja sir, har du presenten?
– Ja, den ligger i fickan
– Bra
Han tittar på mig och sen kramar han mig, jag kramar honom. Inga ord behövs. Han tar fram sin telefon och tar en bild på mig som han skickar till sin familj, jag öppnar dörren och går nerför trapporna. Jag går ut på gatan och går till vår parkeringsplats, jag stannar och stirrar på bilen.
Det är en Maybach, jag går fram till den och startar den. Jag kör ut från parkeringsplatsen och kör iväg. Jag kommer fram till skolan och parkerar bilen, jag går ut ur den och jag ser hur folk stirrar på bilen. Jag stänger dörren och låser den, jag går mot skolan och går in genom dörrarna. Jag går mot vår sal och när jag kommer fram så står Lena där. Hon ler när hon ser mig
– Stiligt
– Tack
Vi tecknar till varandra
– Jaha är du redo för nästa steg i livet?
– Ja, jag tror det, har du bestämt dig?
– Jadå, jag följer med dig
– Tack, verkligen tack. Det hade inte gått så lätt här om du inte varit med, säg vad du vill ha betalt så får du det
– Vi tar den en annan dag, idag så är det din dag. Passa på och njut
– Tack
Jag känner en lätt hand på min axel och jag vänder mig om, Clara står framför mig och hela hon strålar, jag smeker hennes kind och lutar mig fram och pussar henne
– Hej
– Hej, hur är det?
– Bara bra själv?
– Pirrigt, det är slut nu
– Ja det är det, som Lena sa nu ligger hela livet framför oss
– Ja, det gör det
Jag pussar henne igen och våra läppar möts, jag känner en hand på axeln. Vi delar på oss och Lena tecknar
– Det är dags
– Ja
Vi går genom korridorerna och kommer fram till aulan, vi går in och sätter oss. Rektorn går upp på scenen och börjar tala, jag tittar på Lena och hon tolkar det han säger. När han är klar så är det dags för stipendier, jag får gå fram och hämta stipendium för utmärkta studier.
Jag går tillbaka till min plats och Clara pussar mig på kinden, ett par elever spelar musik. Jag tittar på dem och det är enda gången jag känner avundsjuka mot de som kan höra. Det är när musik spelas, jag känner rytmen i det som spelas men jag hör ingenting.
När de är klara så applåderar alla, rektorn går fram och ställer sig vid pulpeten och talar en stund. Jag tittar på Lena och när hon säger mitt namn så reser jag mig, jag går fram till scenen och tar fram lappen från fickan. Jag går upp på scenen och vänder mig mot studenterna som sitter framför mig. Jag tittar på Clara och ler, jag tittar på Lena och ler mot henne med.
Jag börjar tala, när jag är klar så ställer sig eleverna upp och klappar. Jag går ner från scenen och går mot min plats, när jag sätter mig så sätter resten sig också. Rektorn går fram till scenen och meddelar att respektive klass nu ska gå till sina klassrum för utdelning av betyg. Alla reser sig och vi går ut ur aulan.
Clara tar min hand och vi går tillsammans till salen, våra lärare har öppnat dörren och vi går in. Vi sätter oss på våra platser och våra mentorer tittar på oss, sen börjar de tala, Lena tolkar det de säger. När de är klara så delar de ut våra betyg, när vi fått dem så berättar de vad som gäller nu.
Vi ska sitta kvar i klassrummet tills de ropar på vår klass och då ska vi gå till utgången och vänta tills vi ska springa ut. Det är så mycket känslor som snurrar runt i klassrummet, att det nästan blir för mycket för mig att hantera. Jag blundar och försöker samla mig, jag tar ett par djupa andetag. Jag öppnar ögonen och Clara tittar på mig med oroliga ögon. Jag ler mot henne, jag ser att Lena tecknar
– Hur är det?
– Det går, det är ingen fara. Jag tänker på mina föräldrar bara, hur mycket jag saknar dem här idag
Hon tittar på mig och tecknar
– De hade varit stolta över dig
– Tack
Clara har följt med i vår konversation så gott hon kan, hon tittar på mig och tecknar
– Hur mår du?
Jag tittar på henne och lutar mig fram, jag sluter ögonen och andas in. Jag känner hennes lukt och den lugnar mig, jag viskar i hennes öra det jag sagt till Lena. Hon tittar på mig och smeker min kind, jag tar hennes hand och pussar den. Vi säger inget mer, vi tittar på varandra och vi ler. Jag känner på hennes paket som jag har i fickan, Lena tecknar
– Det är snart dags
Jag nickar, jag ser hur de andra reser sig. Jag reser mig och Clara gör detsamma, jag ser spänningen hos de andra. De skrattar och kramas, Clara kramar min hand och går mot dörren, jag stoppar ner betyget i fickan och vi går ut ur klassrummet, vi går mot utgången och vi ser vår parallellklass göra sig redo.
Dörrarna öppnas och de springer ut i solskenet, dörrarna stängs och vi går fram till dörrarna. Jag ställer mig längst bak tillsammans med Clara, vi håller varandra hårt i handen. Tiden verkar gå väldigt långsamt, dörrarna öppnas och vi springer ut
***
Vi sitter på restauranten och äter en stillsam middag, jag tittar på paketet som jag fått av min mormor och morfar, jag smeker asken och jag ler mot dem. Vi har ätit en god middag och vi småpratar. Jag känner hur min klocka vibrerar, jag tittar på den och sen tittar jag på dem
– Jag är väldigt tacksam för presenten
– Det var så lite
– Nej mormor det var det inte, jag väldigt tacksam. Jag kommer bära dem med ära
– Tack
– Jag måste iväg nu, jag ska till Clara
– Vi förstår
– Vi kommer förbi på söndag
– Vi?
– Ja ni väl träffa Clara?
– Givetvis
– Bra, så vi kommer på söndag och äter stek
– Det låter bra
– Ska jag köra er hem?
– Nej, vi slår på stort idag och tar en taxi
– Säkert?
– Jadå alldeles säkert
Vi reser oss och går ut från restauranten, vi kramar om varandra och vi går åt varsitt håll. Jag kommer fram till min bil och jag sätter mig i den, jag startar den och kör iväg. Jag glider genom staden och kommer till Claras hus, jag parkerar bilen och låser. Jag ser ett par komma gående och de stannar och tittar på bilen, de börjar säga något men jag vänder mig. Jag stannar och vänder mig tillbaka
– Förlåt, jag uppfattade inte vad du sa?
– Ingen fara, snygg bil
– Ja verkligen
– Ilse
– Alex
– Michael, angenämt
– Detsamma, vi är grannar med Clara, vi har varit där och gratulerat henne
– Aha, jag är på dit nu. Vi har gått i samma klass, vi är ett par
– Ah där ser man
Jag känner kittlingen och vänder mig om, ett annat par kommer gående. Jag ser att de reagerar på att jag ”hört” dem försiktigt tänker jag. Jag vänder mig tillbaka till de andra två, jag ser deras fundersamma blickar. Fan
– Nej nu får jag gå in, men tack för samtalet
Jag vänder mig och jag känner en stark kittling, jag vänder mig snabbt och blockerar attacken. Jag ser nästa komma och blockerar den med, jag använder Ilses energi och kastar henne mot Alex och han reagerar direkt och kastar sig bakåt snabbare än vad jag kan se nästan. Nitten, jag håller upp handflatorna och bugar mig
– Jag är Nitten, Yoshin är min far
Jag känner hur de slappnar av, jag reser mig och de tittar på mig. Det andra paret har kommit fram till oss
– Annika
– Sean
– Michael, angenämt
– Detsamma, det blir böter på den Ilse
– Jaja, hur hörde du dem?
– Det gjorde jag inte
– Försök inte
– Jag är döv så jag kan inte ha hört dem
De stirrar på mig, och sen så på varandra
– Haragei?
– Eller något, sjätte sinne, en av eleverna på skolan kallade mig för Spindelmannen. Sen om det var för mitt klättrande eller för att jag har ett utvecklat sinne, vet jag inte. Jag hade jätte gärna pratat anekdoter angående Yoshin med er, men om jag inte går in där nu så kommer Clara att efterlysa mig
– Ingen fara, vi får pratas vid, vid ett annat tillfälle. Men bara så du vet, de utvalda är därinne
– Där ser man, jaja då får jag hantera det. Det är deras fel att mina föräldrar blev mördade, god kväll
Jag går iväg och jag vänder ryggen åt dem så jag ser inte deras ansiktsuttryck. Jag går in genom grinden och jag går ut i trädgården. Jag ser Clara och hon ser mig, hon spricker upp i ett leende och går emot mig och kramar mig och jag kramar henne. Jag känner kittlingen och ett par sekunder senare så känner jag en hand på min axel, jag vänder mig om och Stina står där
– Grattis
– Tack, varsågod
Jag räcker över ett paket till Clara, hon ler och börjar öppna det. Hon tar av pappret och öppnar asken och hennes ögon blir stora när hon ser vad som ligger i det. Hon säger
– Herregud
– Får jag se? Frågar hennes mamma
Clara räcker över asken och hon gör lika stora ögon
– Jisses
– Tack tecknar hon
– Det var så lite så, tecknar jag tillbaka
– Nej Michael det var det verkligen inte
Jag ler mot henne och ger henne en puss, mina varningsklockor ekar som kyrkklockor jag avslutar pussen och Clara ser på mig och det tindrar i hennes ögon. Hon tar loss de örhängena hon har i öronen och tar det ena från asken och sätter det på plats, hon tar det andra och sätter det på plats. Jag tittar på henne och ler, hon ler tillbaka.
– Vackert, och då menar jag inte de där
– Smöris
– Det är jag det
Vi tecknar det vi säger och vi ler båda två, jag lyfter min blick och jag ser de som skickar varningssignalerna till mig, de pratar med Stefan. Clara smeker min kind och jag tittar på henne. Jag ler mot henne och hon ler mot mig
– Kom så ska jag presentera dig för släkten
– Javisst
Vi går in i tältet och hon leder mig runt och presenterar mig för hennes släkt och vänner, när vi gått varvet runt så kommer vi fram till Stefan och de två andra. Mina sinnen är på helspänn och jag ser att de tittar på mig och sen på varandra
– Hej Stefan
– Hej Michael, välkommen
– Tack
– Och grattis. Clara berättade om stipendiet
– Tack, ja det var överraskande
– Fick du stipendium?
– Ja frun
– Förlåt, mitt namn är Rebecka
– Michael
– Niklas
– Angenämt
– Detsamma
– Ja jag fick stipendium för utmärkta studier
– Oj då får man gratulera
– Tack, jag önskar att mina föräldrar varit där
– Oh är de bortresta?
– Nej de gick bort för tolv år sedan
– Jag beklagar
– Tack
– Hur gick de bort?
– En bilolycka, det gick så snabbt så läkarna sa att de dog direkt
– Han äger en känd vingård i Frankrike
Jag ser den lilla förändringen i deras blickar, de tittar på mig och jag på dem
– Där ser man, vi dricker inte alkohol själv men det vinet har till och med vi hört talas om. Det är en gammal anrik släkt
– Ja, vi går en bit bak i tiden
– Vilka vackra öronhänge
– Tack, jag fick dem av Michael
– Som sagt vackra
– Tack
– Fick du dem av Michael?
– Ja far
– Jisses
Jag tittar på dem och min blick är fastlåst i Niklas, han tittar på Stefan och Clara
– Nej nu är det dags för oss att gå hem, det var trevligt att träffas. Grattis till studenten och till stipendiet
– Tack
De kramar Clara och sen går de iväg, kittlingen avtar för att till slut försvinna. Vi sätter oss i tältet, vi pratar och har trevligt till långt in på natten. När alla gått hem så går vi tillsammans till min bil. Hon stannar och stirrar på den, när hon ser den
– Herregud
– Det kan man säga, jag fick den av Jean idag. Tydligen så fanns det en klausul i mina föräldrars testamente att han skulle köpa en bil till mig när jag tog studenten
– Och han gick all in?
– Ja, verkligen
– Får jag följa med dig hem?
– Givetvis
– Så bra ler hon, vänta jag ska bara hämta min väska
Hon går tillbaka in i trädgården och jag känner kittlingen
– Träna mer viskar jag
Jag känner förvåning i luften och ler, Clara kommer tillbaka. Jag låser upp bilen och öppnar dörren för henne, hon sätter sig. Jag går runt bilen och sätter mig bakom ratten, jag startar bilen och kör iväg
***
Vi ligger nakna i sängen, jag smeker hennes kropp och mina händer vandrar över varje millimeter jag kommer åt, våra tungor smeker varandra. Min tunga finner hennes kön och jag slickar henne, hennes kropp spänner sig och hon kommer. Hon drar upp mig och hon tar mig i munnen hon suger mig till gränsen. Vi byter plats och jag ligger mellan hennes ben och jag tittar henne i ögonen
– Är du säker?
– Ja
Jag tar min kuk i handen och sätter den mot hennes kön, jag tittar på henne och trycker mig långsamt in i henne, jag känner hur hennes inre smeker mig. Jag ser på hennes blick att hon känner detsamma som jag. Jag når botten och jag stannar där, hon nickar och jag börjar röra mig. långsamt först och när jag känner att hennes inre vänjer sig så ökar jag takten och jag rör mig fortare.
Jag ser på hennes ansikte att hon får orgasm, jag tar henne genom dem och när den lagt sig så ökar jag takten igen och jag tar henne tills min egen orgasm kommer. Jag öppnar munnen
– Oh herregud
Jag kommer och hon kommer med mig, jag tömmer min säd i henne och jag känner det som världen exploderar i färger. Jag ser på henne att hennes orgasm är lika hård och intensiv. När vi kommit färdigt så lägger jag mig försiktigt ner och kysser henne, hon kysser mig och vi njuter av stunden vi delat.
Jag känner mig väldig tillfreds, vi reser oss och går in i duschen och duschar av oss. När vi är klara så lägger vi oss i sängen, vi tittar på varandra. Det behövs inga ord, hon lägger sitt huvud på mitt bröst och vi somnar
***
Klockan på min arm vibrerar, jag stänger av den och ligger kvar i sängen. Jag tittar på Clara som fortfarande sover, jag stänger mina ögon och somnar om. Klockan vibrerar igen, jag tittar på den
– Är ni anständiga?
– Nej, inte än
– Frukosten är klar om tio minuter
– Tack
Jag smeker hennes kind, hon öppnar ögonen och hon tittar på mig och ler. Jag ler tillbaka
– Jean har frukosten klar om tio minuter
– Där ser man, då får vi väl stiga upp
– Ja min kära
– Sötnos
Hon kysser mig och jag kysser henne, vi delar på oss och stiger upp. Hon går naken genom rummet och jag tittar efter henne när hon går, min blick är som klistrad på henne och jag ler. Jag reser mig ur sängen och går mot min garderob, jag går in och tar fram kläder.
Jag går ut ur garderoben och lägger mina kläder på sängen, jag tar på mig underkläder och Clara kommer ut från toaletten och går fram till mig och kysser mig. Jag kysser henne, hon släpper mig och ler. Hon går bort till sin väska och börjar plocka fram kläder.
Jag går in på toaletten, när jag är klar så går jag in i rummet igen och börjar klä på mig. Vi blir färdiga samtidigt och går ner till matsalen, jag sätter mig på min plats och hon sätter sig bredvid mig
– God morgon sir, fröken
– God morgon Jean
– Har ni sovit gott?
– Ja Jean
Clara ler mot honom
– När vi somnade
– Så bra fröken
Han ler mot henne, vi börjar äta och vi tittar på varandra
– Vad vill du göra idag innan vi ska på balen?
– Ta det lugnt?
– Javisst
– Du kanske kan berätta om din tatuering?
– Ett minne från japan, en utmaning som spårade ur rätt rejält
– Du vet, mina grannar
– Ja
– De har en massa tatueringar, precis som din
– Jaså? Har de också varit i japan?
– Ja, de har ett slott i japan tydligen. De har slott över halva planeten
– Där ser man, hur vet du så mycket om dem?
– Jag lekte mycket med deras barn när vi var yngre. Jag var alltid där
– Jaså? Där ser man
– Det hände en del saker där som jag inte kan förklara
– Och du tror att jag har en del saker som jag inte förklarat?
– Typ så ja, som tillexempel vad det var för skola du gick på i japan
Jag tittar på henne och tar en sked av min yoghurt, jag sluter mina ögon. Vad säger mitt hjärta? Det vet jag redan, vad det säger. Frågan är vad hennes hjärta säger
– Vad känner du för mig?
Hon tittar på mig och tar klunk av sitt kaffe
– Med risk för att skrämma dig så skulle jag säga att jag älskar dig. Hur tokigt nu det än låter
– Inte så tokigt som du tror kanske, jag älskar dig med. Men vad jag menade var, vad känner du för mig? vad säger ditt hjärta?
Hon tittar på mig och tar en klunk till av kaffet
– Jag är bara lycklig när vi är tillsammans, jag går med en rädsla i kroppen att du ska säga, tack men tack för denna tid. När vi inte är tillsammans så mår jag nästan fysiskt dåligt, så bra som jag sov i natt har jag inte sovit på många år. Inte sen jag såg dig första gången faktiskt, jag älskar dig och jag kommer aldrig älska någon annan än dig
Jag tittar på henne och sen reser jag mig
– Kom, så ska jag visa hur mycket jag älskar dig
Jag sträcker ut min hand och hon tar den, Jean kommer in och tittar på oss
– Jag följer mitt hjärta min vän, och hon följer sitt
Han bugar sig och Clara tittar på honom och sen på mig
– Vad sa du?
– Att jag följer mitt hjärta och att du följer ditt
Vi går upp för trappan och jag går bort till dörren, jag tar på mig mina skor. Hon tittar på mig och gör samma sak. Jag öppnar dörren och går bort till trappan går upp en våning, jag går fram till dörren och öppnar den. Jag visar med handen att hon ska gå in, hon tittar på mig sen går hon in i min träningslokal.
Jag ser hur hennes ögon vidgas. Jag går efter henne och vi går ett varv i lokalen, vi stannar på mattorna som ligger mitt på golvet. Jag sätter mig och hon gör samma sak
– Jag har berättat om att jag kommer från en gammal engelsk släkt
– Ja
– För att du ska förstå detta så måste du ha ett väldigt öppet sinne, men innan jag berättar så måste jag berätta en sak. Min pappa sa detta till mig första gången när jag var typ två år, och detta kommer låta tokigt. Men i alla fall, det jag ska berätta nu får jag bara berätta för en endaste person
– Vem är det?
– Min blivande fru, du frågade vad mitt hjärta känner. Jag är beredd att lägga mitt liv i dina händer, för när jag berättat för dig om vem jag är så är det, det jag gör. Jag lägger mitt liv i dina händer, tackar du ja till att bli min fru. Så lägger du ditt liv i mina händer, det är en del av det som kommer verka tokigt
– Friar du till mig?
– Ja, om du vill få reda på sanningen om mig så måste jag fria till dig. Du frågade, detta är mitt svar. Vill du gifta dig med mig
– Om jag svarar nej?
– Då reser vi oss och går ner igen, vi fortsätter som förut. Vi ser var det landar
– Om jag säger ja?
– Då kommer jag att berätta allt, om du säger ja så kommer vi att få göra ett par saker, innan jag berättar. Det finns vissa hur skall jag säga, saker som kan verka otroliga som måste hända för att jag ska kunna berätta allt
– Ritualer?
– Kan man kalla det för
– Åkalla gudar osv.
– Haha nej, inga gudar. Men vi kan kalla det för ritualer, om du säger ja till mig så kommer jag att kalla upp Jean. Han kommer att be oss göra ett par saker, sen så sätter vi oss ner och jag berättar. Men innan du svarar så kan det innebära att vi missar balen, för har jag börjat berätta så kan jag inte avbryta. Det är en annan sådan där konstig regel
– Så inte nog med att du friar till mig, vi riskerar att missa vår bal med
– Ja, hjärtat det gör vi
Hennes blick söker min, jag känner hur blodet rusar i mig. Jag har aldrig känt mig säkrare i hela mitt liv på något än att jag älskar henne, jag vill ha henne med hela mitt väsen skulle hon tacka nej så kommer min värld att rasa samman. Minuterna går och jag känner att mina händer blir blöta, har jag agerat för tidigt? Hennes blick låser fast mig, ingen av oss säger något. Hennes ansikte är som huggit i sten, jag kan inte läsa henne, eller tolka henne. Hon öppnar munnen och säger
– Ja Michael, jag vill gifta mig med dig. Jag älskar dig mer än livet självt
Jag känner hur magen drar ihop sig och jag tittar på henne
– Och jag vill gifta mig med dig, jag älskar dig mer än självt
Jag tar fram min telefon och skriver till Jean, jag skickar meddelandet. Jag lägger telefonen mellan oss. Dörren öppnas och Jean kommer in i rummet, han har en låda med sig. Han sätter lådan mellan oss och öppnar den, han tar upp en kalk och sätter den på golvet mellan oss.
Jag tittar på Clara, hon tittar på mig. Jean tar fram en flaska och sätter den på golvet mellan oss. Han öppnar den och häller upp av drycken i kalken, han sätter tillbaka korken på flaskan. Han tar kalken och börjar tala på latin, jag läser på hans läppar och översätter åt Clara.
Hon gör stora ögon när hon hör vad jag säger, när Jean mässat klart så tar han fram en kniv. Jag sträcker fram min hand och han skär mig, Clara sträcker fram sin och han skär henne. Jag knyter min hand över kalken och droppar i av mitt blod i den, Clara gör likadant.
Jag tar hennes hand och slickar längs med såret och sväljer, hon tar min hand och gör likadant. Jean lyfter kalken och räcker den till mig, jag tar en klunk och räcker tillbaka den. Han tar emot den och räcker den till Clara, hon sätter den till läpparna och dricker
– Pakten är skapad, ätten är säkrad
– Pakten är skapad, ätten är säkrad
– Pakten är skapad, ätten är säkrad
Han böjer sig mot mig
– Mästare
Han vänder sig till Clara
– Mästarinna
Han dricker ur kalken och tömmer den, han lägger ner sakerna i lådan igen. Han tar fram två guldringar och jag sträcker fram min hand. Han sätter ringen på mitt finger, han tar min hand och mumlar. Han släpper min hand och Clara sträcker fram sin hand, han sätter den andra ringen på hennes finger och mumlar.
Han tar fram två halsband, det ena sätter han runt min hals och det andra runt Claras. Han tar våra händer och mumlar, vi skriker båda två och det känns som om jag blivit sänkt i en tunna med iskallt vatten. Känslan försvinner lika snabbt som den kom
– Nu är ni två ett, dör den ene så dör den andre. Ni kommer vara ett tills er tid är ute. Inget förutom döden kan komma mellan er, ni är nu man och fru, fru och man. Till tidens ände, släkten består
Han släpper våra händer och tittar på oss och ler
– När jag såg dig barn så visste jag, precis som jag visste när jag såg Michaels mor. Vet att jag också älskar dig som min dotter, som jag älskar honom som min son. Mitt liv är ert, min familj är er. Gör som ni behagar med oss, nu ska jag berätta om nyheten för de som behöver veta
– Tack far
– Varsågod min son
– Tack far
– Varsågod min dotter, så vacker du är
Han reser sig och bugar sig, han går ut från rummet. Clara tittar på mig och jag på henne, jag reser mig och klär av mig mina kläder och hon gör likadant. Jag kysser henne och hon kysser mig, vi lägger oss på golvet. Jag smeker hennes kropp och hon smeker min, mina fingrar finner hennes kön och jag smeker hennes insida. Hennes hand finner mitt kön, hon börjar runka mig och min kuk reser sig.
Vi smeker varandras kön, hon lägger sig på mig och vi slickar varandras kön, hon tar mig i munnen och jag slickar hennes fitta. Jag slickar i mig hennes safter och hon slickar i sig min försats. Jag vänder på oss och jag lägger mig mellan hennes ben och tar henne.
Min kuk gör sin resa i henne, vi kommer båda två och jag skriker ut min orgasm, jag ser hennes öppna mun och hon gör detsamma. När jag kommit så är min kuk fortfarande hård, jag lägger mig på rygg och hon tar mig i munnen och suger mig så att jag ser himlakroppar dansa framför mina ögon, mina fingrar smeker och leker med hennes kön. Vi driver varandra till ytterligare en orgasm, vi skriker lika högt denna gång.
Hon ställer sig på alla fyra och jag tar min kuk i handen och sätter den mot hennes anusrosett, hon trycker sig försiktigt mot mig och jag glider in i henne. Hon stannar och vi rör oss inte, hon glider en bit till bakåt och stannar igen.
Jag kommer in i botten av henne och hon börjar röra sig och jag känner hur hon börjar smeka sig själv. Jag står stilla och låter henne styra tempot, det går lättare och lättare. Hon vänder sig mot mig och jag ser hennes läppar röra sig
– Ta över
Jag börjar röra mig och jag tar henne med långa långsamma tag och jag ser henne slänga med huvudet, jag känner hur hennes fingrar spela snabbt över hennes kön, jag ser henne resa sitt huvud och jag känner hur hennes anus klämmer om min kuk när hon kommer.
Jag tar henne och känner ilningarna i min kuk, jag ökar takten och jag tömmer mig i henne. När våra orgasmer ebbat ut så lägger vi oss på sidan och vi andas i takt. Jag kysser hennes nacke och jag drar mig långsamt ur henne. Hon lägger sig på rygg, jag ser tårar i hennes ögon
– Gjorde jag dig illa?
– Nej mitt hjärta, jag är bara så lycklig. Min man
– Jag med min fru
Jag lutar mig fram och kysser henne, hon kysser mig tillbaka och vi kysser varandra länge. Vi delar på oss och jag tittar på henne och hon på mig
– Hur förklarar vi det här för mina föräldrar
– Haha, vi behöver inte säga något
– Men, ringarna
– Tja vi kan ju säga att vi förlovat oss
– Men tatueringen?
– Så länge du inte visar den delen av din kropp så är det lugnt
– Vad är det för något?
– Vår familjs vapen
– Den är vacker
– Ja, vill du duscha?
– Får vi det?
– Haha, ja det får vi. Men vi har en sak kvar att göra
– Jaha, vad är det
– Inget farligt, jag lovar
– Så bra
Jag sätter mig på knä, hon tittar på mig och jag på henne
– Jag älskar dig min fru
– Jag älskar dig min man
Det känns som om rummet gungar till, hon tittar på mig och jag tittar på henne
– Så nu kan vi duscha
Jag reser mig och sträcker ut handen, hon tar den och reser sig. Vi går genom rummet och bort till duschen, vi ställer oss under den och vi duschar och tvättar av oss. Vi torkar oss och tar på oss våra kläder, vi sätter oss på golvet
– Så då var det dags för historien
– Vänta, om vi kommer missa balen så måste jag meddela min mamma. Vad ska jag säga?
– Att vi fått magsjuka, båda två. Att vi kräks och har oss
– Smart
– Säg att vi hör av oss så fort vi mår bättre, jag får meddela min mormor och morfar att vi inte kommer i morgon
– Kommer det ta så lång tid?
– Ja, för jag ska berätta hela släktens historia. Eftersom vi funnits i mer än tolvhundra år så kommer det att ta tid. Du kommer att få höra saker som du inte kommer tro på. Men du kan lita på att allt jag berättar är sant
Hon tittar på mig och sen tar hon fram sin telefon och ringer sin mamma, jag tar fram min telefon och skickar till min mormor
– Det har hänt, ätten består
Jag lägger undan telefonen, jag ser att hon fortfarande pratar med sin mamma. Hon lägger på och sen sätter hon sig framför mig
– Hon gick på det
– Så bra, då ska vi se. Ättens historia såhär långt
Jag börjar berätta och hon tittar på mig
***
Två dagar senare så tittar hon på mig
– Herregud
– Det kan man säga, så det jag lärde mig på den skolan i japan är en del av min familjs arv, eller rättare sagt för att jag ska kunna föra det arvet vidare så var jag tvungen att studera det jag gjorde där
– Jisses
– Situationen blir lite mer tillspetsad, hur mycket vet du om dina grannar?
– Menar du Rebeckas och Niklas familj?
– Ja
– Inte mer än att det hänt en hel del underliga saker där, men har du Interpol efter dig?
– Nej, men de letar efter någon som är jag
– Som är någon form av en modern Robin Hood?
– Ja, som sagt vårt släktnamn är Locksley, det engelska. Varje land har sina frihetskämpar. Det jag gjorde var att jag samlade dem under ett paraply, det höll i tre år. Sen sprack bubblan och minst tre av dem har blivit arresterade, så vi fick stänga ner verksamheten. Men jag kan få ett uppdrag precis när som helst, är det tillräckligt intressant så tackar jag ja, är jag inte intresserad så tackar jag nej. Mina föräldrar dödades inte i en trafikolycka, de mördades framför ögonen på mig, de sköt min mor och far i huvudet. Jag sprang och en av dem fick tag på mig och dränkte mig i poolen, Jean var inte hemma den kvällen. När han och hans familj kom hem så hittade de mig i poolen, han drog upp mig och räddade livet på mig. Familjens, numera vår förmögenhet bygger på vad mina eller rättare sagt våra förfäder gjort. Den vinodlingen som är täckmanteln för allt fick en av mina förfäder av en kung eller liknande i Frankrike får väl utförda tjänster, sen att den blomstrat som den gjort är ren bonus. Jeans familj är bunden till oss, genom en massa förvecklingar men den är bunden till oss. Riktigt hur det gick till är lite luddigt, men en förfäder till mig räddade livet på en av hans förfäder, sen så blev det som det blev. De är precis lika tränade som jag är. Som du kommer bli
– Förlåt?
– Du ska träna med mig
– Jisses
– Och vi börjar i morgon
– Där ser man
– Men för att avsluta det här, dina grannar är väldigt speciella. De är något som kallas för de utvalda, de behövde min mors och fars hjälp en gång. De hjälpte dem, men den hjälpen kostade min mor och far livet. Jag håller inte det emot dem, det blev en konsekvens av deras agerande, jag tror inte ens att de vet om det. Eller de vet om det nu, för jag blev lite förbannad på dem utanför ert hus på din student, så jag sa det till Alex och Ilse. När jag förlorade min hörsel så utvecklades mina andra sinnen, jag ser lika bra på natten som på dagen, jag har väldigt utvecklat luktsinne, min känsel är förhöjd, och jag har vad en av mina klasskamrater i japan kallade för ett spindelmans känsel. Jag känner när folk närmar sig
– Som i mitt hus, när mina föräldrar kom uppför trappan?
– Precis, och ju mottagligare avsändaren är. Ju bättre känner jag av dem, den familjen var som kyrkklockor för mig. Det ringde rejält
– Jisses
– Det kan man säga, innan vi ringer dina föräldrar så vill jag visa dig en sak
– Javisst
– Kom
Jag reser mig och går bort till min pilbåge, jag tar ner den och hänger på mig mitt koger. Jag sätter en pil på strängen, jag tar ett djupt andetag och sen spänner jag strängen och släpper, jag skjuter tio pilar. Snabbare än vad hon kan se, när jag är klar så stirrar hon på mig
– Detta är en del av det jag tränar på och som vi kommer att träna på
– Herregud
– Det kan man säga, ska vi äta?
– Javisst
– Ring dina föräldrar
– Ja
Hon tar fram sin telefon, jag tar fram min och sms:ar Jean
– Mat
– Javisst
Vi går mot dörren och vi går ut, vi går nerför trappan och går in i lägenheten. Jag ropar inte för Clara pratar fortfarande med sin mamma, vi går nerför trappan till matsalen och vi sätter oss vid bordet. Jean kommer in med mat åt oss och dukar fram. Clara avslutar samtalet och tittar på mig
– De vill att vi kommer hem till dem när vi ätit
– Javisst
– De anar ugglor i mossen
– Jaså?
– De litar inte riktigt på maginfluensa historien
– Jaså? Vad tror de då?
– Att vi ungdomar gjort något galet
– Inte galet, något fantastiskt
– Förvisso men frågan är om de ser det så
– Vi har två val som jag ser det
– Och de är?
– Ja att vi säger som det är, att vi numera är gifta efter en hemlig ritual. Eller att vi som unga och kära inte tänkte riktigt rationellt, vi hoppade över balen. Satte oss på mitt plan och flög till Paris, vi förlovade oss på toppen av Eiffeltornet, vi har redan fått bannor av Jean, min mormor osv. så nu är det deras tur att ge oss bannor. Sen berättar vi för dem att eftersom du numera är förlovad med mig. Så kommer du att få en massa titlar när vi gifter oss, så därför måste du följa med mig till England senare i sommar. Vilket du måste, eftersom vi är gifta. Enligt de där ritualerna, det var det Jean menade när han sa att han skulle meddela berörda personer. Du är numera adlig, för mig spelar det ingen roll vilken av versionerna vi drar. Jean kommer så småningom informera dig om koder osv. till våra bankkonton, han kommer uppdatera dig om allt som har med familjernas affärer att göra. Allt mitt hjärtat är numera ditt
Hon tittar på mig och sen på Jean
– Så är det frun
– Vad hände med fröken?
– Ni är gifta, då är du frun
– Jaha, så jag är numera snuskigt rik
– Ja frun
– Ska vi bo här?
– Ja frun
– Då vill jag ha en likadan garderob som Michael
– Som du befaller frun
– Nej jag ber Jean
– Samma sak, semantik
– Möjligt men jag ber om att få en likadan garderob som Michael
– Som frun behagar
– Det gör hon
– Så bra
Hon tystnar och tittar på mig
– Får jag berätta för mina föräldrar?
– Du får berätta att du gift dig, att du numera är adlig, att du är min fru och vad det innebär. Släktens historia och hur ritualen går till får du inte berätta. Men annars så får du berätta vad du tror att de klarar av att hantera
– Vad de klarar av att hantera?
– Mina föräldrar drog Eiffeltorns historian för min mormor och morfar, och när de insåg att min mamma menade allvar så berättade hon den andra historien. Jag sms:ade min mormor och berättade att ätten består, så visste hon vad det innebar, hon kommer säkert prata med dig om det. Det finns en del som vi måste göra i sommar, förutom att åka till England
– Som?
– Vi måste till vingården, vi måste till USA och vi måste till Italien
– Så vi kommer alltså att resa en del?
– Ja precis
– Sir
– Ja Jean
– Det är bara du kvar
– Fan
– Vad händer?
– Det nätverket jag berättade om
– Ja
– Vi har blivit infiltrerade, Interpol kom oss på spåren. Nu har de plockat in alla utom mig, hur nära är de?
– Svårt att säga
Jag stänger ögonen, Jean vet vad det innebär. Jag behöver tänka, han berättar säkert det för Clara nu. Jag sitter med ögonen stängda i tio minuter sen öppnar jag ögonen
– Ring krönikören och meddela att vi vill ha gentjänsten
– Ja sir
– Vi ska försvinna, Interpol ska glömma allt om oss. Hela paketet Jean
– Ja sir
– Krönikören?
– Era grannars sambandscentral
– Aha
Vi äter färdigt och reser oss
– Vi kör till Claras föräldrar och blir skällda på
– Ja sir
Han ler. Vi går upp för trappan och in på mitt rum, vi byter kläder och när vi är klara så går vi ut ur rummet
– Vi kör nu
Vi öppnar dörren och går nerför trapporna
***
– Är ni två helt oansvariga?
– Nej Stina men kära
Jag ser att Stefan ler
– Men varför ljuga om det?
– För att vi visste hur du skulle reagera, om du vetat att vi åkt till Paris i stället för att gå på en meningslös bal. Michael frågade och jag svarade ja mamma, vi är unga kära och tokiga. Hur gamla var du och pappa när ni förlovade er? Vill du att jag ringer och frågar mormor?
– Men jisses, nej
– Vi är förlovade, vi kommer att gifta oss. När det vet vi inte men vi kommer att gifta oss
Kittlingen gör sig påmind, jag tittar på Clara och sen på dörren. Hon tittar på mig och sen så reser sig Stefan, han går mot dörren och öppnar den. Clara stelnar till lite och hon tittar mot dörren
– Det är de tecknar hon
– Då får vi se vad de svarar
Hon reser sig och Stina tittar på mig och sen på dörren, hon tecknar långsamt och lite omständligt
– Jag försöker lära mig
Jag ler och tecknar
– Tack
– Ni är galna ni två
– Ja frun, men vi älskar varandra. jag älskar din dotter Stina, jag kommer älska henne för resten av mitt liv
Hon tittar på mig och ler, jag anar en tår i hennes öga
– Om det kan vara en kompensation, så får du gärna planera bröllopet. Du får en obegränsad budget och du får planera bröllopet precis som du vill ha det Stina
Hon tecknar
– Tack
– Ingen fara
Clara kommer tillbaka
– Våra grannar frågar om vi vill komma över till dem innan vi kör hem, de vill prata med oss
– Vad vill de? Frågar Stina
– De blev väldigt imponerade av Michaels senaste bil, de träffade honom på studenten och de vill visa sina bilar för honom. De ska tydligen ha en del speciella bilar
– Javisst, vi kan göra det nu direkt så hinner Stina landa lite
Jag reser mig och går mot dörren, jag tar på mig mina skor och Clara tar på sig sina. Vi säger hej och går ut ur huset, vi går runt kvarteret. Vi kommer fram till deras grind och jag tittar mig omkring och ler
– Vad är det Michael?
– Här är vakter, de är skickliga, väldigt skickliga
Vi trycker på porttelefonen, grinden öppnas och vi går in. Vi går längs med grusgången, jag ser fönsterkuporna och blir lite förundrad. Min blick sveper över området, jag ser var jag hade gjort mitt intrång. Jag fortsätter min svepning och vi kommer fram till dörren, Clara ringer på och dörren öppnas
– Ah välkomna
– Tack
– Kom in
Vi går in i huset och kommer fram till en matplats, vi sätter oss. Min blick sveper över rummet och jag ser inga larm, jag känner Claras hand på min axel
– Förlåt?
– Vill du ha kaffe?
– Ja tack gärna
Niklas reser sig och går ut i köket och jag känner hur mitt sinne darrar, det kryper i kroppen på mig hela tiden, jag känner en hand på min axel. Jag vänder mig och jag ser ett ansikte jag känner igen
– Leo?
– Hej Michael
– Känner du honom?
– Ja vi gick i skola tillsammans i japan, är din syster här?
– Ja, i ett annat rum
– Och era äkta hälfter?
– Jodå de är här de med
– Så det är de ni var/är de utvaldas barn. Det var som fan, nog för att ni var speciella men inte trodde jag att ni var så speciella
– Haha det är inget vi skyltar med
– Känner du Michael? Frågar Rebecka
– Ja mor, vi var hos Yoshin samtidigt
– Det har ni inte berättat
– Vad skulle vi berätta? Att Spindelmannen gick i skola samtidigt med oss
– Haha, Spindelmannen
Niklas kommer tillbaka med muggar och kaffe
– Mjölk? Socker?
– Ja tack
Vi slår upp kaffe och jag tar en klunk, jag känner de andra tre komma in i rummet. Jag reser mig och Isabell gör stora ögon när hon ser mig
– Spindelmannen!
– Hej Isabell, Vincent, Akiko
– Haha tjena, hur är det?
Vincent tecknar, jag svarar
– Jodå det är bara bra
– Så ni känner Michael och har inte sagt något
– Vad skulle vi sagt?
– Förvisso
Jag sätter mig och tittar på Niklas, han tittar på mig
– Tjänsten är utförd
– Tack du utvalde
Jag böjer på huvudet
– Vi fick reda på av krönikören om vad som hänt, hela vår familj beklagar. Jag vill också tillägga att vi inget visste
– Jag hyser inget agg, jag ber om ursäkt för att jag tappade humöret härom kvällen. Men jag uppskattar inte att bli påhoppad när jag inte gjort något, om jag skadade Ilse så ber jag om ursäkt. Vi vet riskerna med det vi gör, det min far och mor gjorde för er fick konsekvenser. Men det är vad det är, vi är de vi är. Min far var Räven, nu är jag det. Jag vet inte hur mycket ni vet om oss, men jag kan säga att ätten består
Rebecka tittar på mig och sen på Clara
– Jag visste att du skulle bli speciell barn
– Jaså, du kunde förvarnat mig Rebecka
– Haha, och förstört överraskningen
– Så ni vet?
– Om dig, och din släkt?
– Ja
– Jadå, vi är släkt med de som grundade Nitten, så ja vi vet om er
– Det sägs att ni är nära Drottningen av England
– Haha, ja hon är vår ”mormor”
– Vi ska få våra titlar i sommar, vad kan jag förvänta mig?
– Och förstöra överraskningen, då blir hon arg på mig. Men ett tips, visa ingen rädsla, då käkar hon upp dig
– Tack, och tack för att ni löst mina problem
– Det är vi som tackar, vi har en skuld till er släkt, till dig som vi aldrig kan betala tillbaka. Inte bara för vad din far och mor gjorde för oss, och priset som de fick betala, och du. Men vi har en skuld som sträcker sig flera hundra år tillbaka i tiden. När din förfader hjälpte, Leonardo och Mona. Den skulden kan vi aldrig betala tillbaka
Jag böjer på huvudet och säger
– Jag är ärad att ha de utvalda som vänner
Jag tittar på Niklas och han ler
– Nej min vän äran är vår
– Vad hände? Frågar Rebecka
Jag tittar på henne och sen på Niklas, deras barn sätter sig vid bordet. Jag känner Claras hand i min, jag stänger ögonen, vad hade hänt?
– Jean och hans familj hade fått ledigt, far var noga med att Jean skulle tillbringa så mycket tid han kunde med sin familj när vi var på vingården. Han visste hur mycket Jean saknar sin familj när han inte är med dem
– Jean? Frågar Isabell
– Familjens hur ska jag säga livvakt? Någon gång på tolvhundra talet så räddade en av mina förfäder hans förfader. De ingick en pakt och den håller än. Den förstfödde av deras släkt, tränas upp i att ta hand om min släkt. På alla vis, när Jean pensionerar sig så kommer hans son att ta över, och hans familj. De gifter sig alltid med en kvinna från samma familj som också vet vad det innebär att arbeta för min släkt. Det är lite rörigt men det är en sammanfattning
– Haha, rörigt är vår vardag
– Jag kan tänka mig det, men i alla fall. Min far hade varit iväg på ett uppdrag, min mor följde alltid med på dem. Våra fruar är starkt knutna till det vi gör, de har sin uppgift i det här. De ville tillbringa en kväll med mig ensamma, min far lagade maten och vi åt länge. Han berättade historier om mina förfäder, han hade mig varje gång vid. Det var en gång, sen var jag såld. Just denna kväll så berättade han historien om hur en av mina förfäder träffade den allsmäktige Leonardo Da Vinci och en man som tillhörde något som min far kallade Ligan, men i alla fall. Han berättade om hur min förfader, räddade livet på Leonardo, Mona och den andre mannen, och hur han stal något som tillhörde Leonardo mitt framför ögonen på någon höjdare, när han var klar med den historien. Så berättade han om de utvalda, ibland så undrar jag om min far visste att han var en märkt man. Han visste att det han gjort, skulle få konsekvenser. I alla fall, det blev dags att gå och lägga sig. Min mor bad mig välja en bok och jag valde min favorit just då. Greven av Monte Christo, vi gick in i mitt sovrum och vi började läsa. Jag läste för min mor och jag satt i hennes knä, jag minns hennes doft. Den doft som Clara påminner mig om, när jag känner Claras doft så känner jag min mors doft, doften av jasmin och lavendel. Jag läste ut boken och jag gick och la mig, min mor sjöng för mig. Samma visa som hon sjungit sedan den dag jag föddes, varje kväll de var hemma så sjöng hon för mig. Jag somnade och jag vaknade med ett ryck mitt i natten, något skrek fara inom mig. Jag smög upp ur sängen och gick genom korridoren mot mina föräldrars rum, jag hörde tumult och jag såg min far sitta i en stol. Fyra män med vapen stod där. De frågade min far efter tavlan, var tavlan var. Han skrattade och sa att de utvalda hade den och de kunde försöka ta den från er. Min mor såg mig och skrek att jag skulle springa, en av männen höjde sin pistol och klämde av. Min fars huvud exploderade när kulan träffade, jag såg allt i slow motion. Jag såg varenda blodsdroppe, min mor skrek igen att jag skulle springa. En av männen drog in henne i ett annat rum, jag hörde ett pistolskott till. Sen började jag springa, en av männen följde efter mig. Jag sprang igenom byggnaden och försökte ta mig till Jeans hus, den närmsta vägen var genom poolhuset. Han fick tag i mig där, jag var sju och han var fullvuxen. Vi hamnade i vattnet, han höll mig under vattenytan och jag svävade iväg. Sen minns jag inte mer förrän jag vaknade upp på sjukhuset två veckor senare, Jean stod bredvid sängen. Jag var döv, skräcken grep mig och jag skrek. De drogade mig och jag somnade, när jag vaknade så började jag dela ut order. Jag var sju år och herre över huset, jag övertog mitt arv. Min träning började när jag kunde gå i princip, jag gick ett par steg längre efter det som hände. Jag upptäckte att när jag förlorade hörseln så skärptes mina andra sinnen, jag ser lika bra på natten som på dagen. Jag är extra känslig i mina fingrar, mitt luktsinne är väldigt utvecklat. Men det som är mest spännande eller fascinerande är det som mina vänner där kallar mitt spindelsinne. När jag först upptäckte det så blev jag ganska rädd, men jag insåg ganska snabbt att det ger mig en fördel. En väldigt stor fördel. Så det är historien om vad som hände med min mor och far, och som jag sa innan. Jag har inga mordiska hämndplaner för er, vi vet vem vi är, och vi vet om farorna. Far övertalade mor och hon accepterade kontraktet och de utförde det, sen fick det konsekvenser.
De tittar på mig och bugar sig, jag bugar mig tillbaka
– Hur fungerar det där sinnet?
– Hm, hur ska jag säga. Som ett ekolod kanske, jag skickar ut signaler och ju större mottaglighet mottagaren har ju större eko skickas tillbaka
Jag ser en varg komma ut i köket
– Tränar du mer?
Vargen tittar på mig och sen på Niklas, han ler och skakar på huvudet
– Vad menade du?
– Att hon försökte smyga sig på mig härom kvällen och jag bad henne träna
– Känner du av djur med?
– Ja, djur mer än människor. Jag tror att det har att göra med deras nära kontakt med naturen
De tittar på mig och sen på varandra
– Så du har studerat med våra barn?
– Ja vi lekte tillsammans hos far, min far han var hos mor och tränade. Precis som mina förfäder när Nitten försvann, det var en del i den betalning som Leonardo erbjöd min förfader, att vår släkt skulle få träna där. Jag var hos Yoshin i fjortonmånader
– Hur mycket vet Clara?
– Allt, vi gifte oss i förrgår. Vi genomgick ritualen, hon vet allt
– Då får vi gratulera
– Tack
– Så Räven har fått sin maka
– Ja
– Och förstår du vad det innebär Clara?
– Ja på något konstigt vis så gör jag det, när Michael berättade så var det som om bitar i ett pussel föll på plats. Det var nästan så att de konstigheter som jag upplevde här var någon form av förberedelse för det som hände i hans träningslokal
– Konstigheter?
– Ja, här har hänt en och annan konstig sak genom åren. För att inte tala om er lekstuga därnere, de två visade mig ibland vad de kunde
– Förlåt?
Jag ser att Leonardo och Isabella rodnar
– De fäktades därnere ibland och jag fick se på
– Så det gjorde de
– Oj, fick de inte det? jag har inte berättat om det för någon. De sa att det var en hemlighet, jag har inte berättat för någon. Inte ens mina föräldrar, sen er varg. Vem har en varg som husdjur? Alla de där konstiga människorna som sprang här ut och in, hur ni bor med alla korridorerna därnere. Det var ett jättebra ställe att leka kurragömma på
– Haha så det var det
– Ja, sen slutade vi högstadiet och vi gled ifrån varandra. Men jag har saknat mina vänner. Bara en sådan sak som att de två visste vem de skulle gifta sig med. Hur normalt är det Rebecka? Ni försökte nog vara diskreta men jag anade att något hände här som inte händer i normala familjer
– Har ni en träningslokal?
– Haha ja
– Får jag se?
– Javisst
Vi reser oss och de går före mig ner i källaren, mina sinnen ringer. Jag känner att det är människor härnere, vi kommer fram till en dörr och Niklas öppnar. Jag tittar in i rummet och jag ser hur Alex och Ilse sparrar med varandra, deras Bokken smeker varandra och de dansar runt på golvet. Det är en fascinerande dans, jag ser träningsfältet framför mig. Vi sätter oss vid väggen och tittar på när de sparrar, de fastnar i ett dödläge. De vänder sig mot oss och ler
– Hej
– Hej, och tack för uppvisningen
– Ingen fara
– Jag ber om ursäkt om jag skadade dig häromkvällen
– Haha, nej det gjorde du inte. Inte mer än mitt ego kanske. Får jag en chans att revanschera mig?
– Det skulle vara en ära, men jag har inga svärd
– Du får låna av oss
– Tack
Jag reser mig och tar av mina strumpor, jag tar av min skjorta och går ut på golvet. Ilse går fram till ett ställ
– Ett eller två svärd?
Jag reagerar inte hon står med ryggen mot mig
– Du måste vända dig mot honom
– Oj förlåt
Hon vänder sig
– Ett eller två svärd?
– Två tack
– En vis man hör jag
– Kanske det
Jag ser att tvillingarna skriver på sina mobiler, jag får två svärd i mina händer. Jag känner på balansen och jag ler. Den är perfekt, den som skapat dessa vet vad han sysslar med, Ilse backar och hon ställer sig framför mig, hon gör sig redo. Tranan, jag gör mig redo och jag blundar. Tvillingarna ler där de sitter och de skriver ännu fortare
– Vad gör ni?
– Vi vinner pengar
– Förlåt?
– Michael kommer få minst oavgjort mot Ilse, just nu så spelar vi mot familjen. Alla tror att Ilse kommer vinna, vi vet bättre. Framförallt när han blundar
Niklas tittar på sina barn och tar fram telefonen och börjar filma. Jag känner hennes attack och våra svärd brakar ihop. Vi inleder en dans som jag inte dansat sedan jag var på Nitten, jag känner en eufori kroppen. Vi flyter runt i lokalen och till slut så fastnar våra svärd i en låst position och jag reser mig och öppnar ögonen och ler. Jag bugar mig och hon bugar sig tillbaka
– Tack för lektionen, är du född med de där? frågar jag henne
– Haha nej, är du?
– Nästan
Jag räcker över svärden åt henne och jag vänder mig mot Clara, jag ser hennes leende och jag går bort till mina kläder
– Vill du låna en dusch?
– Gärna, om det är möjligt
– Javisst kom
Leonardo går före mig och visar mig till ett duschrum, jag går in och klär av mig.
– Jag antar att det Michael gjorde nu var bra?
– Haha, ja min kära Clara det var väldigt bra
– Ni kunde inte förvarnat mig? Ilse tittar på barnen
– Haha, nej. Vi vann en massa pengar på det här
– Det ante mig
– Ja Clara det han gjorde var väldigt bra, jag ska ringa till Yoshin och fråga varför han inte berättat om Michael. Han är en naturtalang utöver det vanliga, han spelade jämt med Ilse som är väldigt, väldigt duktig. Han gjorde det med sina ögon stängda
– Han är speciellt bra då far, när han lekte med de andra på skolan. Så gjorde han det blundandes, när Yoshin insåg hans talang så tränade han bara med oss. Vi slog honom bara när vi var i kraften, men vi fick jobba för att slå honom även då. Han var den ende som avslöjade oss när vi smög, varje gång utan undantag. Framförallt om vi använde kraften far, Yoshin fuskade ibland och bjöd in honom på te när vi skulle smyga. Ingen tog sig förbi honom, han var snabbare än Alex uppför skyskrapan. Det var efter det som vi började kalla honom för Spindelmannen
– Som sagt jag ska ringa Yoshin, Clara
– Ja?
– Vi är skyldiga honom mer än vad han vill erkänna, det vi gjort för honom nu är ingenting. Hans stolthet kommer att stoppa honom ifrån att be oss om hjälp fler gånger, du får inte vara för stolt om det skulle behövas. Det var den som dödade hans far och mor, hade han bett oss om hjälp så hade han levt idag
Clara tittar på Niklas och sen på Rebecka, hon ser deras bestämda ansikten
– Jag lovar
– Tack, du vet vi älskar dig väldigt mycket. Du var den ende som inte blev rädd för våra barn, du gav dem vänskap. Den vänskapen betydde mycket för oss, du är en del av vår familj
– Tack Niklas
– Be honom berätta historien om oss, säg att jag gett vår tillåtelse
– Javisst
– Och återigen grattis
– Tack, det är rätt omtumlande
– Det kommer bli värre
– Haha, jaså
– Ja, du är nu inne i en värld av mystik Clara
– Jag har förstått det
Niklas tittar på henne och han ser att hon har förstått, han ler.
Jag duschar färdigt och klär på mig, jag går ut ur duschrummet och går tillbaka till träningsrummet. Jag går in och de vänder sig mot mig
– Vi får väl gå tillbaka till dina föräldrar, de undrar nog var vi tar vägen. Din mamma är nog fortfarande sugen på att förklara för oss hur oansvariga vi är, de kommer väl få fullständig panik när vi berättar att du kommer flytta hem till mig
– Haha, ja
– Vi ska prata med dem vi med
– Tack
Vi går upp och vi tar på oss våra skor och går ut ur huset, vi går hem till Stina och Stefan. Vi lagar middag och vi förklarar för dem om våra planer på att flytta ihop och reaktionen blir den väntade, vi förklarar varför och till slut så ger Stina med sig.
Om löften om dagliga samtal och middagar, Clara packar ihop de saker hon vill ha med sig och vi lastar in dem i bilen, vi tackar för sällskapet och kör igenom staden och kommer hem. Vi parkerar bilen och tar de saker vi kan bära och går upp till min lägenhet, vi ser att Jean börjat snickra en garderob till Clara.
Hon ler och vi går ner till köket och sätter oss. Vi berättar för Jean hur dagen fortlöpt och att vi ska besöka min mormor och morfar. Vi går och lägger oss och vi älskar länge, vi somnar och jag känner mig som den lyckligaste mannen på jorden
***
Min klocka vibrerar, jag smeker Claras rygg. Hon vaknar och tittar på mig, vi reser ur sängen och vi tar på oss våra träningskläder. Vi snörar på oss skorna och vi joggar nerför trapporna och kommer ut på gatan och vi börjar springa, vi springer samma runda som vi gjort den senaste månaden.
Efter den dagen då vi berättade för Claras föräldrar om vår förlovning och när jag sparrat med Ilse så började vi träna tillsammans. Vi hade åkt hem till min mormor och morfar och det hade blivit kärlek vid första ögonkastet, de älskade henne direkt och vi träffar dem så ofta vi kan. Claras föräldrar landar fortfarande i deras dotters agerande men de accepterar att vi är förlovade. De skulle bara veta att vi är gifta. Vi kommer fram till cykelbanan som går längs med stranden, vi joggar i morgonsolen.
Interpol försvann från vår radar, vad de utvalda än gjort så hade det fungerat. Vi hade fyllt Claras garderob, det hade tagit Jean en vecka att färdigställa den, det hade tagit Clara tre dagars intensivt shoppande att fylla den.
Jag hade tagit henne till min skoaffär och hon hade nästan tömt den, vi tränade två pass om dagen. Ett på morgonen och ett på kvällen, hon var väldigt lättlärd och hon gjorde framsteg varje dag. Vi kommer in i villaområdet, vi springer förbi de utvaldas hus och vi fortsätter fram till korsningen, vi svänger till vänster.
Vi hade fått en inbjudan av drottningen och vi skulle resa i eftermiddag. Jean hade redan packat våra väskor, vi närmar oss mål och vi kommer fram till porten. Jag öppnar den och vi springer uppför trapporna till träningslokalen, vi går in och vi kör ett styrkepass, sen är det smidighet.
Vi sparrar utan vapen och sen är det dags för att hoppa runt längs med väggarna och träna balans och smidighet. Till sist så går vi fram till våra pilbågar, vi lyfter dem och släpper våra pilar. Vi skjuter tills pilarna är slut, jag ler. Hon blir bättre varje dag, vi hänger tillbaka pilbågarna.
Jag kramar om henne och fäller henne, vi hamnar på golvet. Vi sliter av oss kläderna och vi kysser varandra intensivt, jag tar min kuk i handen och sätter den mot hennes fitta och jag stöter till. Jag glider in i henne och hon jag tar henne, jag ser ner på min kuk hur den gör sin resa in i henne.
Jag tittar på henne och jag lyfter hennes ena ben så att jag kommer djupare i henne. Jag ökar takten, jag känner hur hennes inre kramar om mig. När orgasmen träffar henne, jag tar henne genom den och ett par minuter senare så kommer hon igen och jag känner hur ilningarna kommer.
Vi rullar runt och hon rider mig snabbt och intensivt. Jag känner hur min sperma skjuts ur mig, jag tömmer mig i henne och hon lutar sig fram och kysser mig genom min orgasm. Hon rider mig och mina händer masserar hennes rumpa, min orgasm ebbar ut och vi stannar och andas intensivt
– Det bästa med träningen är avslutningen
– Haha, ja jag håller med
Vi lägger oss på sidan, jag är fortfarande i henne. Jag tittar på henne och ler, hon ler tillbaka
– Ska vi duscha?
– Ja hjärtat
Vi reser oss och Clara går med snabba steg mot duschen och jag beundrar hennes kropp men framförallt hennes rumpa. Vi går in i duschen och duschar av oss. Vi torkar oss och tar våra kläder och går nerför trappan. Vi går in vår lägenhet
– Vi är hemma
Vi går in på rummet och går in i våra respektive garderober och tar kläder, vi klär på oss och går nerför trappan. Vi sätter oss vid bordet, vid min plats så ligger det ett kuvert. Jag tittar på det och sen på Clara, jag öppnar det och tar ut innehållet. Jag börjar läsa och skickar vidare papperna till Clara, hon tittar på mig
– Det är en del av dig med hjärtat
– Jaha, då var det på allvar
– Ja
Jag läser vidare och när jag är klar så tittar jag på henne. Hon läser färdigt och sen tittar hon på mig
– Det känns som en fälla
– Bra hjärtat
– Men jag trodde att Interpol släppt oss
– Det har de, detta är något annat. Detta är bortom Interpol, detta är den värld som Niklas sa till dig om som är mystisk. Nu gäller det för oss att förhindra att fällan slår igen, och att vi får tag på det som vi har fått i uppdrag
– Kan vi inte vägra?
– Nej, inte denna gång. Så nu måste vi planera. När vi varit i England så åker vi till vingården
– Ja hjärtat
Jean kommer in i matsalen
– Sir, frun
– Vi åker till vingården efter England, be familjen förbereda allt
– Ja sir
– Tack Jean
Vi äter färdigt sen reser vi oss, vi tar våra saker och går ner. Jean sitter i bilen och väntar på oss. Vi hoppar in och han kör iväg och vi kommer fram till flygplatsen. Han parkerar bilen och vi tar våra väskor och går ombord på planet
***
Jag ser kullarna och vinträden, bilen rullar fram mjukt och jag tittar ut genom fönstret och jag känner Claras hand hålla min hårt. Vi hade träffat drottningen och jag hade lyssnat på Niklas råd och inte vikt ner blicken så att säga. Hon hade blivit imponerad, vi hade fått våra titlar bekräftade. Vi åkte till slottet och tillbringade natten där, dagen efter så reste vi till Frankrike. Nu satt vi här i bilen och mitt hem närmade sig. Rättelse, vårt hem. Jag kände igen varje kurva, varje kulle
– Hur stort är det?
– Stort, vi äger väldigt mycket mark här hjärtat
– Jisses min mamma kommer kissa på sig när hon kommer hit
– Haha, ja kanske det
Jean svänger av vägen och vi kör på en mindre väg, jag ser muren som löper runt slottet eller vingården. Vi kör igenom grindarna och kör runt det stora ek trädet som står mitt på grusvägen, Jean stannar bilen och jag ser på Clara
– Andas hjärtat, de kommer älska dig precis som jag och Jean gör
– Ja hjärtat
Jean öppnar min dörr och hans fru öppnar Claras, vi går ut ur bilen och värmen slår emot mig. Jag går runt bilen, jag tittar på Jeans fru
– Mama
– Mon fils
Jag kramar henne och jag känner hennes värme
– Detta är min Clara
Marianne tittar på Clara och jag ser ett leende sprida sig på hennes läppar
– Ma fille, du är vackrare än vad min man sagt
– Merci, ma mére, Jean har varit hemlig med din skönhet
– Haha, så det har han. Men kom in från värmen
– Ja är det inte ovanligt varmt?
– Jo men som tur är så regnar det på nätterna, annars så hade vi haft problem
– Det kan jag tänka mig
Vi går genom korridorerna och vi småpratar om vinproduktionen och andra saker. Vi kommer fram till en dubbeldörr, jag tittar på Marianne
– Nu när du är gift så är detta ert rum, du är inget barn längre
– Nej, jag är väl inte det
– Låt inte minnena styra dig min son
– Nej mor
Jean öppnar dörrarna och vi går in i vårt sovrum, jag ser på Clara och hon ser lite lätt chockad ut
– Nu ska ni få tvätta av er resdammet, maten serveras på terrassen om en timme Michael
– Ja frun
De går ut från rummet, jag går bort till två glasdörrar och drar undan gardinerna och öppnar dörrarna och går ut på balkongen. En magisk utsikt breder ut sig framför mig. Clara kommer ut och ställer sig bredvid mig, vi står där och håller varandra i händerna
– Jisses
– Ja det kan man säga
– Herregud så vackert
– Ja, detta mitt hjärta är vårt arv. Detta får aldrig falla
– Nej
Våra fingrar dansar när vi tecknar, hon tecknar som om hon aldrig gjort något annat. Vi har tränat lika mycket på franska och teckenspråk, som vi tränat på det andra. Franskan för att Clara ville kunna kommunicera med familjen här, sen så gick teckenspråket på rutin. Jag är väldigt imponerad över hur lätt hon har för att lära, inte bara den andra träningen men även språk, och som när hon läste om uppdraget
– Ska vi packa upp?
– Javisst
Vi går in i rummet och jag öppnar min garderob, den som var min fars. Jag visar henne den som var min mors. De är tomma, jag går in i min fars garderob och går fram till den ena väggen. Jag söker med mina fingrar och trycker till, väggen öppnas. Jag går in i rummet och går fram till Clara
– Kom
– Ja hjärtat
Hon släpper klänningen som hon har i handen, vi går in i min garderob och går in genom öppningen i väggen. Vi går nerför en trappa, vi kommer ner till en korridor. Jag trycker på ljusknappen och vi går längs med korridoren och kommer fram till en dörr.
Jag lyfter på en lucka, jag visar henne låset och kombinationen. Jag snurrar på siffrorna och dörren öppnas, vi går in i familjens träningslokal. Jag tänder ljuset och jag ser på Claras ögon att hon är imponerad
– Herregud
– Välkommen till familjens lekplats, min far kallade den så. Här har jag varit sedan jag kunde gå. Jag var här säkert innan dess med, men det minns jag inte
– Det är så stort
– Ja, min far sa att en av våra förfäder byggde detta och att det är minst tretusenkvadratmeter stort. Det går under hela slottet och en bit ut på markerna
– Jisses
– Här kommer vi att mer eller mindre bo de närmsta tre veckorna. För att förbereda oss för det som vi ska göra
– Ja hjärtat
Jag ser på hennes leende, hon ser framemot det. Hade min mor känt likadant? Vi går tillbaka till sovrummet och vi packar upp våra kläder och när vi är klara så går vi genom korridorerna och kommer ut på baksidan, vi går ut på terrassen och vi tittar ut på parken som finns här.
Jag sätter mig vid bordet, Clara går fram till stenräcket som går runt terrassen, hon tittar på parken. Jag känner en kittling och jag tittar upp och ser Michel komma gående över gräset, jag reser mig och han går uppför trappan som leder till terrassen. Han går fram till mig och vi kramar om varandra
– Michel
– Michael
Vi tittar på varandra, Clara kommer fram till oss och han böjer på huvudet
– Frun
– Hej Michel, måste vi göra så nu?
– Haha, om jag inte gör det så kommer far att läsa lusen av mig
– Han är inte här nu
– Förvisso, men han vet allt som händer
– Hur är det med dig?
– Jodå bara bra, jag är på sluttampen av min utbildning. Jag har träffat min blivande fru och jag längtar tills vi ska gifta oss
– Det är bara att ställa frågan när ni är redo
– Tack Michael
– När får jag träffa henne?
– Hon kommer i morgon
– Bra, då får vi se vad Clara säger
– Förlåt?
– Du är fru i huset, det är du som ska godkänna hans val av fru. Sen så meddelar du mig och de ställer frågan, och ditt ord är det som gäller
– Det har du inte berättat om, tänk om jag gör fel
– Vad säger ditt hjärta Michel?
– Att hon är den rätta
– Bra, ställ samma fråga till henne hjärtat så blir det bra
– Ja, är där mer sådana här saker som jag inte vet om?
– Inte vad jag kan komma på
– Tomte
– Ja hjärtat, ett tips. Prata med Marianne
– Klokt
– Tack Michel
– Du är klok min man, för att vara man
– Tack min fru
Hon ler mot mig och vi sätter oss
– Hur är det med din syster?
– Jodå det är bara bra, hon är i Paris just nu. Hon studerar konsthistoria, då är Paris rätt stad
– Ja verkligen, hur har hon det med kärleken. Enligt Jean så slutade det illa med hennes flickvän
– Det var värre än illa, men syrran är syrran så hon repar sig
Jean och Marianne kommer ut på terrassen, de har en mat – vagn med sig. De dukar fram tallrikar åt oss alla. De serverar oss av maten och sen sätter de sig, Marianne samlar sina händer och ber en bordsbön, jag tittar på Clara och hon ler mot mig.
Marianne blir klar och vi börjar äta, hon uppdaterar mig om hur vingården går och hur årets skörd kommer att bli. Hon berättar om var vi ska träda och vi ska odla nästa år. Hon berättar om ympning och framställningen av ett nytt vin. Vi äter färdigt och de serverar oss kaffe, när vi är klara så tittar Marianne på Clara
– Så frun, då är det dags för rundturen av dina ägor
– Ja, frun
Vi reser oss och Marianne krokar sin arm i Claras och de går före oss, jag misstänker att hon har ett samtal om mig. Jag går bakom dem och jag ser hur Clara skrattar så att hon kastar huvudet bakåt när Marianne berättar något. Jag tänker på hur gärna jag skulle vilja höra det skrattet
– Hon är vacker tecknar Michel
– Ja, hon är den vackraste kvinna jag sett. Förutom min mor
– Så känner jag för Louise med
Jag tittar på honom och ler, vi går genom vingården och produktionen. Jag misstänker att Marianne förklarar allt för Clara. Vår rundvandring tar två timmar sen så är vi tillbaka vid huvudbyggnaden
– Middagen serveras kl. sju i stora matsalen
Jag tittar på henne och hon tittar på mig
– Idag Michael så äter ni där
– Ja frun
– Bra
Hon och hennes man går in, Michel tittar på mig och ler
– Vi ses senare
– Det gör vi
Clara kommer fram till mig
– Stora matsalen?
– Kom
Vi går in, jag leder henne genom korridorerna och vi kommer fram till två stora dörrar. Jag öppnar dem och en stor sal uppenbarar sig, ett långt bord står i mitten. Det finns plats för femton personer vid varje långsida, utan att de behöver trängas. Vid varje kortsida så är det två stolar med högre ryggar än de andra
– Stora matsalen
– Jisses
– Kommer din mamma att kissa på sig ännu mer nu?
– Haha ja det kommer hon
– Våra platser är på kortsidorna
– Tur att vi kan teckenspråk
– Haha ja
– Så vi ska äta här ikväll?
– Ja hjärtat
– Jisses
– Men det blir bara ikväll, resten av måltiderna kommer intas i köket eller lilla matsalen
– Lilla matsalen?
– Kom
Vi går ut ur salen och jag leder henne genom korridorerna till en annan sal. Den är betydligt mindre och mer hemtrevlig, vi går in och Clara tittar på mig
– Påminner om hemma
– Ja, det gör det
– Köket?
– Kom
Jag går fram till väggen och trycker på en panel, en öppning uppenbarar sig. Vi går nerför en trappa och vi kommer ut i ett kök. Personalen tittar på oss och bugar sig och niger. Jag bugar mig tillbaka
– Vinka hjärtat
Clara vinkar och personalen återgår till sitt
– Hur många anställda finns här
– Sa inte Marianne det?
– Nej
– Runt hundra på hela vingården
– Jisses
– Ja, och de bor alla i byn. Som vi styr över
– Förlåt?
– Det är vår by, det finns en borgmästare. Men vi är de som styr
– Skojar du?
– Nej hjärtat, vad pratade du och Marianne om? det är hennes uppgift att informera dig om detta. Det är därför jag inte sagt något
– Vi pratade om annat
– Som?
– Dig, hjärtat. Vi pratade om dig
– Aha där ser man. Men i alla fall, byn tillhör vingården. Vi är greve och grevinna av denna vingård och byn tillhör oss
– Jisses, jag får be Marianne uppdatera mig
– Ja, för det är hennes uppgift. Jag vågar inte klampa in på hennes domäner
– Klokt
– Vis av erfarenhet
– Så?
– En annan gång
– Haha
– Jaha, vad ska vi göra fram till kl. sju?
– Vill du se var jag nästan drunknade?
Hon tittar på mig
– Jag har inga problem att gå dit, det plockade Marianne ur mig
Jag tar henne i handen och vi går uppför trappan och tillbaka till lilla matsalen. Vi går genom korridorerna och kommer fram till poolhuset, jag sätter handen på handtaget och jag hör min mor ropa spring Michael. Jag samlar mig och trycker ned handtaget, vi går in och vattnet ligger spegelblankt. Jag går fram till kanten och ställer mig
– När jag väl vant mig vid att vara här igen så skulle vi bada, jag, Michel och Louise. Jag stod här och Louise skulle skrämma mig och hon tog tag i min arm och drog i mig för att låtsas att hon knuffade i mig. Jag fick panik och skrek rakt ut i luften, Marianne kom springande, jag frös och blev katatonisk för en minut eller två. Louise fick sig en rejäl avhyvling då, men det var sista gången jag var rädd för detta rum. Jag tog mig igenom det och kom ut helare på andra sidan. Det var här mitt liv förändrades för alltid, det är detta vatten som gör att jag inte kan höra din röst, eller ditt skratt. Dina småljud du gör när vi älskar, det är detta vatten som ligger bakom det
Jag känner hennes hand i min, jag tar ett hopp ut i vattnet och jag känner hur jag bryter ytan och jag sjunker ner till botten och reser mig upp, jag vänder mig mot kanten och tittar på Clara. Hon skrattar och det skratt jag hör i mitt huvud är min mors, hon tar ett skutt och landar bredvid mig i vattnet och hon slår sina armar runt mig och vi kysser varandra.
Vi kämpar med våra kläder, vi får av dem och är snart nakna i vattnet. Jag lyfter upp henne och hon glider ner och jag glider in i henne. Hon slår sina ben runt mig, jag lutar henne mot kanten av bassängen och jag tar henne, vi älskar i vattnet och jag tar henne med långa sugande tag, jag lutar mig fram och tar hennes bröst i min mun och jag slickar på hennes bröstvårtor, jag känner hur hennes fitta kramar om mig när hon kommer. Jag ökar takten och tar henne snabbare och hårdare. Jag känner hur min sats kommer, jag tömmer mig i henne och vi kysser varandra. Vi andas häftigt båda två och vi tittar på varandra och vi ler
– Jag älskar dig
– Och jag dig
Jag drar mig ur henne och simmar iväg en bit och hon simmar efter mig, vi låter vattnet smeka oss. Vi stiger upp och jag visar henne vart det finns handdukar och varsin badrock. Vi tar dem på oss och tar våra blöta kläder och går tillbaka till vårt sovrum, vi klär på oss och Clara tar fram sin telefon och tar en bild från balkongen. Hon skriver utsikten från vårt sovrum, på vår vingård. Hon skickar bilden till sin mor
– Kom
Jag tar henne och går ut ur rummet, vi går genom korridorerna. Vi kommer fram till en stor dörr. Jag öppnar den och vi går in
– Du kanske ska ta en bild på detta rum
Vi är i biblioteket, Clara stirrar med öppen mun och tar fram sin telefon. Hon börjar filma rummet och när hon är klar så skickar hon filmen
– Du kan hälsa henne att som mor till dig så har de fri tillgång till slottet när de vill
– Du hörde mamma
Hon stänger kameran och skickar filmen
– Herregud hjärtat
– Det är släktens hobby, de har samlat sedan slottet byggdes
– Det är enormt
– Ja, här är böcker för en ansenlig summa pengar
– Jag känner mig som Bell i skönheten och odjuret
– Haha, ja det är en träffande liknelse
Hon tittar på sin telefon och svarar, hon tecknar mamma. Jag ler och går fram till en monter, jag tittar genom glaset på den bok som ligger där. Jag läser de första raderna, familjens valspråk. Rättvisa före orättvisa, jag går runt bland hyllorna.
Jag hittar den bok jag letar efter, jag tar ner den från hyllan och sätter mig i en fåtölj. Jag tittar på Clara och hon ler, jag ler tillbaka. Jag öppnar boken och börjar läsa. Clara kommer fram och tittar på mig, jag tittar på henne
– Jaha, vad sa din mor?
– Haha, hon frågade när de fick komma
– I vanliga fall så hade jag sagt precis när som helst men…
– Jag vet, jag sa att vi fick se när det passade. Jag sa att jag just nu lärde mig att bli grevinna. Hon blev rätt tyst då
– Haha, det kan jag tänka mig
Hon sätter sig i mitt knä, hon tittar på mig och lutar sig fram och kysser mig. våra tungor smeker varandra och mina händer finner hennes rumpa, jag smeker henne under kjolen. Mina fingrar finner hennes kön, jag smeker henne och jag känner vätan mot mina fingrar. Jag ser på hennes ansikte hur hon njuter, jag låter två fingrar glida in i henne, jag smeker hennes inre och jag känner hur hon drar ihop sig och hon kommer.
Hon kysser mig intensivt genom orgasmen, jag fortsätter smeka henne. Hon reser sig knäpper upp mina byxor och drar ner dem och kalsongerna, hon sätter sig i mitt knä och för sin trosa åt sidan och tar tag om min kuk.
Hon grenslar mig och börjar rida mig, jag sätter mina händer på hennes höfter och jag hjälper henne med takten.
Hennes ögon är fastklistrade i mina och hon rider mig snabbt och jag ser på henne att hon inte har långt kvar. Jag låter en av mina fingrar smeka hennes andra hål och hon spärrar upp ögonen och lutar sig fram och kysser mig intensivt.
Jag trycker på med mitt finger och hon lutar sig bakåt och hon kommer, jag ser på hennes mun att hon skriker ut sin lusta. Hon lutar sig fram och rider mig igen, jag känner hur det ilar till i min pung
– Jag kommer snart
Hon rider mig snabbare och hon tittar på mitt ansikte. Precis när jag ska komma så kliver hon av mig och sätter sig på knä framför mig och tar mig i munnen. Hennes tunga spelar över min kuk och jag kommer, jag sprutar henne i munnen och jag ser hur hon sväljer, jag har mina händer på sidan av hennes huvud.
Jag juckar med kuken och jag tömmer mig fullständigt. När orgasmen ebbat ut så drar jag upp henne och kysser henne, jag känner smaken av mig själv men jag bryr mig inte. Hon sitter i mitt knä igen, mina byxor är fortfarande runt mina fötter
– Jag älskar dig
– Och jag dig
– Du gör mig så förbannat kåt hela tiden
– Detsamma hjärtat
– Det är något med denna plats med, den gör något med mig
– Mm, så är det
– Känner du det också?
– Ja hjärtat. Jag har aldrig känt det innan men när vi kom hit idag så fanns det en annan känsla här
– Något primalt
– Ja
Hon reser sig och jag gör detsamma, jag drar upp byxorna och vi går ut ur rummet. Jag känner hur min klocka vibrerar, jag tar henne i handen och vi går till den stora matsalen. Jag öppnar dörren och vi går in, jag drar ut hennes stol och hon sätter sig. Jag går till min plats och sätter mig, Jean och Marianne serverar oss vår måltid
***
Vi tränar och älskar som galningar i tre veckor, sista dagen innan vi ska ge oss av så tittar jag på Clara
– Vi ska ner till byn
– Jaså?
– Prästen vill träffa oss, Jean meddelade mig i morse
– Jaha då får vi göra det
Vi reser oss från stolarna på terrassen, Clara springer fram till räcket och hoppar, hennes händer träffar räcket och hon slår en volt och landar på gräset nedanför oss. Jag skrattar och joggar nerför trappan och går fram till henne
– Galning
– Träning
– Mm
Jag tar henne i handen och vi går runt huvudbyggnaden och kommer fram på framsidan, vi följer grusvägen och kommer ut på landsvägen. Vi går hand i hand längs med vägen, vi kommer upp på en kulle och byn ligger nedanför oss. Vi går nerför kullen och följer vägen som leder mot byn. Clara tar fram sin telefon och tar en bild på byn, hon skriver något och skickar den till sin mamma misstänker jag.
Jag tänker tillbaka på när vi träffade Michel och hans tillkommande, Clara hade lyssnat på mitt råd och pratat med Marianne, hon var godkänd så hon meddelade det till mig och jag sa ja när de frågade. Marianne ringde flickans mamma och de började planera det stundande bröllopet.
Resten av tiden så hade vi tränat, vi hade tillbringat all vaken tid i källaren. Eller nästan, vi fick sola mellan varven med för att hålla skenet uppe. Vi var brunbrända och väldigt slimmade, Claras kropp var vackrare än någonsin.
Jag beundrade den vid varje tillfälle jag fick, hon tar fram sin telefon och visar mig hennes mammas svar. Jag skrattar till och hon svarar sin mor, vi kommer fram till byn och vi går längs med huvudgatan. Vi går mot kyrkan och när vi kommer fram så står prästen på trappan och väntar på oss. Vi går fram till honom och han hälsar på oss
– Michael
– Clara
– Pierre, välkomna
– Tack
– Ska vi gå in?
– Javisst
Han öppnar dörren och vi går in, han går före oss genom kyrkan och vi kommer fram till en dörr. Han öppnar den och vi går in. Vi kommer in på hans kontor och han ber oss sätta oss. Han sätter sig på andra sidan, han tittar på oss och jag tittar på honom
– Jaha fader vad gäller det? vad är de missnöjda med
– Vad? Nej det gäller inget sådant, alla är så glada och nöjda så. Nu när ätten består
– Det var ju bra, vad gäller det då?
– Ja alltså, är ni medvetna om att ni måste gifta er i denna kyrka om ni ska ha ett officiellt bröllop?
– Nej fader det hade jag inte en aning om. Det har Jean undanhållit, och jag misstänker att Marianne pratat med dig efter söndagsmässan?
– Du är lik vis som din mor
– Inte min far?
– Haha, jodå. Men din mor var visare
– Så vi måste gifta oss här, och nu har Marianne skvallrat att jag gett Claras mor fria händer med bröllopet, när nu det kommer gå av stapeln. Vilket innebär att Marianne är rädd för att vi kommer att stöta oss med byn om vi har ceremonin på någon annan plats. Vilket kan leda tillbekymmer för gården? Sammanfattar jag det väl?
– Som sagt du är lika vis som din mor
– Kan din mor franska Clara?
– Ja, det kan hon
– Ring upp henne så får Pierre förklara läget för henne
– Ja hjärtat
Prästen blir vit i ansiktet, Clara tar fram sin telefon och ringer sin mor. Hon förklarar och räcker telefonen till prästen och han tar emot den med darrande hand och sen börjar han prata. Samtalet varar i tio minuter och han ler när han räcker tillbaka telefonen till Clara
– En mycket resonabel kvinna
– Ja, ibland, vad kom ni fram till. Eftersom jag är döv så hörde jag inte vad ni pratade om
– Jag förklarade och sammanfattade läget. Vi kom fram till att byn får stå för kostnaderna att få hit era släktingar och vänner. Vilket är en bra kompensation för eventuella besvärligheter som kan uppstå, och om det skulle behövas och det inte finns plats på gården så kommer vi att bistå med logi med, hon förstod precis dilemmat som vi befinner oss i. Hon sa att hon skulle kontakta er för att komma hit så att hon får träffa mig så att vi kan diskutera detaljerna för den kommande tilldragelsen
– Sa hon när denna tilldragelse skulle gå av stapeln?
– Erh nej, vi ska som sagt diskutera det. När hon kommer hit
– Jaha, där ser man. Så byn står för fiolerna
– Förlåt?
– Ni betalar alltså för transport och logi?
– Ja, givetvis
– Får du bestämma det? utan att fråga byrådet
– De kommer inte motsätta sig
– Nej för de vill ha sina arbeten kvar, eller hur?
– Som sagt
– Ja min mor var vis
Jag tittar på Clara och tecknar
– Så din mamma ska komma hit och leka med prästen
– Haha, ja. Hon vill verkligen åka hit. Hon kommer dra mig till altaret om jag skulle få för mig att vägra gifta mig
– Haha, så det är det alla bilder och filmer handlat om
– Ja, självklart
– Du är visare än mig hjärtat
Jag tittar på prästen
– Du kan vänta dig ett besök av henne inom en vecka
– Tack min son
– Tack själv, var det något mer. Eller jag kan visa grevinnan hennes by?
– Va? Ja självklart
– Tack fader, på återseende
– Det samma min son, grevinna
Vi reser oss och går ut ur kyrkan, vi går igenom byn och byborna kommer ut och hälsar på oss. Vissa av dem berättar om bus som jag gjort när jag var mindre, andra pratar om mina föräldrar och vissa pratar om vingården.
Vi tillbringar ett par timmar med att gå runt och prata med dem, jag tar henne i handen och leder henne till byns värdshus. Jag öppnar dörren och går in, vi går fram till bardisken
– Anne, ropar jag. Slyngeln är hemma
En kvinna i sextioårsåldern kommer in i lokalen genom en dörr. Hon tittar på mig och ler med hela ansiktet
– Så min favorit slyngel behagar masa sig hit
– Ja frun, jag kunde inte hålla mig längre
– Nej jag misstänkte det
– Min fru Clara, grevinna på gården
Anne niger och tittar på henne med en skälmsk blick
– Det skulle till en vacker tös för att bräda mig
– Ja Anne fram tills jag träffade Clara så hade jag bara ögon för dig
– Ha, det var min matlagning som lockade, inte mina former
– Nej men ditt vackra leende
– Haha, lika sockersöt tunga som vanligt
– Ja, Anne, det kan Clara intyga
Jag ser att Clara blir lite röd om kinderna
– Haha, ja jag ser det. Det är bra min påg, men sätt er så ska ni få mat
Hon försvinner ut i köket och vi sätter oss vid ett bord
– Hon kommer servera vin, det finns inte att säga nej
– Okej, vem är hon?
– Det är den snällaste kvinna jag någonsin träffat, min källa till information, och hon som ger oss uppdragen
Clara stirrar på mig
– Hon?
– Som sagt skenet bedrar min vackra
Anne kommer ut med en flaska vin och hon häller upp åt oss och till sig själv. Hon lyfter glaset och skålar, vi skålar med henne och jag sippar på vinet och blundar. Det är en underbar årgång och jag rullar vinet i munnen
– Vem har du charmat för att få den årgången?
– Haha, det skulle du bra gärna vilja veta
– Nej Anne, dina hemligheter är dina
– Jaha är ni redo?
– Ja, så redo som vi kan bli
– Bra, de svinen vill lura oss
– De har arresterat de andra, kan vi göra något?
– Devil det satans svinet skvallrade, hon kommer att bli omhändertagen
– Angel och de andra?
– Har väldigt bra advokater som kommer käka upp dem och spotta ut dem
– Tack Anne
– Självklart
– Nå flicka lilla, jag förstår att han föll som en fura, stenansiktet. Med de ögonen du har så hade du till och med kunnat charma min man. Och du ska veta att han hade bara ögon för mig
– Stenansiktet?
– Han log aldrig som barn, han visade aldrig känslor. Jag minns en gång när han slog sig. Det var efter allt som hände, han trillade rätt rejält. Andra barn hade skrikit i timmar, han reste sig, borstade bort gruset och gick in här och satte sig en stol och sa – vin gumma och nål och tråd, vinet först sen syr du. Han fick vinet och sen sydde jag, han visade inte en min. Han log inte förrän han sett dig tror jag, det var för tre år sedan, jag såg honom le för första gången. Jag blev rent knäsvag, hade det inte varit för att jag fortfarande sörjer gubben min så hade jag dragit upp honom på loftet
Clara tittar på henne och sen börjar hon skratta
– Ja han hade väl fått sig en rejäl åktur
– Haha, ja flicka det hade han, nej mat
Hon reser sig och går iväg
– Bra Clara tecknar jag
Hon ler och sen tecknar hon
– Den ende som ger dig åkturer är jag
– Självklart hjärtat
Anne kommer in med maten och hon serverar oss. Jag börjar äta och jag tittar på Clara, hon gör stora ögon och kastar sig över maten efter den första tuggan. Jag ler och äter jag med. När vi är klara så reser vi oss
– Tack för maten, vill du varna de andra i byn. Här är nyfikna som snokar runt
– Vi tar hand om det
– Tack min sköna
– Som sig bör
Vi går ut huset, vi går tillbaka till vingården och vi letar upp Marianne, hon ser min blick och sen tittar hon på Clara. Hon ser på våra blickar att vi inte är direkt nöjda med hennes agerande. Vi går fram till henne
– Nästa gång så prata med oss och inte prästen, jag vet att du vill väl. Men i slutändan så är det vi som betalar ändå eller hur? Du kommer att lägga ett stort bidrag i nästa kollekt, det är så han kommer övertala byrådet. Han har redan säkrat finansieringen, eller hur mor
– Haha, jag glömmer alltid hur intelligent du är
– Min mor kommer att komma hit så fort vi åkt, ni två kan ju slå era kloka huvuden ihop och organisera spektaklet
– Javisst min kära
– Men snälla Marianne, nästa gång prata med oss, så vi slipper prata med honom
– Fader Pierre är snäll
– Det är han säkert, men han är träig och mesig
– Haha. Så är det kanske, men jag lovar att prata med er. När reser ni?
– I morgon bitti
– Hur länge blir ni borta?
– Minst en vecka, men vi kommer hit när vi är klara. Men vi hinner inte stanna så länge, vi måste till USA också
– Stackare
– Ja, verkligen
– Vadå?
– De är speciella dit vi ska, hade vi kunnat slippa det så hade allt varit perfekt. Men det kan vi inte, vi måste prata med släktingarna och de har bara en sak för ögonen. Pengar, de kommer att skrika som grisar nu när vi gift oss. För de kommer inte få en krona, de kommer vårt framtida barn att ärva. Jag misstänker att det är deras hejdukar som smyger runt där ute bland vinrankorna. Jag sa till Anne, Marianne byn kommer ta hand om dem
– Som sig bör
– Jag har vissa misstankar att släkten sponsrade mordet på mina föräldrar
– Som sagt du är en klok och vis man
– Och de ska vi träffa?
– Ja, och krossa. De kommer skrika sig hesa och kalla dig och oss för en massa
– Det gör de bara en gång
– Kanske det hjärtat, vi får se
– Är det din fars släkt?
– Ja, en gren av släkten emigrerade till USA när det var en koloni. De äger typ halva New Hampshire, men jag är släktens överhuvud så de får egentligen inte göra ett skit förrän jag säger ja. Hade de lyckats döda mig och min far så hade de ärvt hela konkarongen, nu överlevde jag. Jag misstänker att Jean och Marianne markerade rätt tydligt vad som skulle hända om jag fick minsta skrapsår på knäet. Men i alla fall, nu när vi gift oss så kommer de inte ärva ett skit. Ätten består, jag bodde där borta i ett år innan jag åkte till japan. Det var det värsta året i mitt liv, jag hatar det stället. Men vi måste åka dit för att visa att vi gift oss och vifta med flaggan och slå vissa i släkten på fingrarna
– Har ni makt att slå dem på fingrarna Marianne
– Ja, detta är en väldigt speciell by Clara. Jag har inte velat störa träningen med berättande. Men när ni kommer tillbaka så ska vi sätta oss ner, jag ser på Michael att han är lite undrande varför jag inte redan gjort det. På grund av träningen Michael, inget annat
– Ja mor
***
Jag hänger i taket och tänker på mitt smeknamn på skolan, Spindelmannen. Jag ler och fäster linan, jag släpper taget och firar mig långsamt ner från taket. Jag tittar mot Clara, jag ser hennes åtsmitande dräkt hur den följer hennes kurvor. Jag stönar tyst för mig själv och fokuserar, jag trycker på glasögonen och färgen ändras från rött till grönt.
Jag ser de röda strecken på golvet och stoppar mitt glidande, jag låser fast mig på denna höjd och reser mig upp. Jag ser att Clara stannar framför mig, jag tecknar och hon nickar. Jag börjar gunga i repet och jag når väggen.
Jag sätter handen mot den och jag fastnar, Clara gör likadant och vi sitter på varsin sida om tavlan, jag tar fram en kniv och Clara nickar. Jag vänder på tavlan och skär loss den från ramen och Clara rullar ihop den och stoppar ner den i rör.
Hon hänger röret på ryggen och vi släpper väggen och gungar tillbaka, vi klättrar upp i taket och rullar in linorna, vi stoppar undan dem och klättrar över taket till ventilationstrumman, vi klättrar in och jag sätter gallret på plats. Vi släpper greppet och glider längs med röret och landar i en tvätt korg.
Vi klättrar ur den och tar på oss våra andra kläder igen, vi öppnar fönstret och släpper ner våra saker. Jag rättar till min smoking och Clara sätter på sig sitt halsband och örhängen igen och rättar till klänningen som smiter åt hennes kropp så att samtliga män och en del kvinnor kastat lystna blickar på henne.
Vi tittar på varandra och ler, jag öppnar dörren och vi går ut ur förrådet och går tillbaka till festen, jag tar ett glas champagne och räcker det till Clara, hon tar emot det och ler. Jag tar ett åt mig själv och vi minglar bland människorna som är här.
Clara tar mig i armen och jag tittar på henne, hon nickar mot scenen. Auktionen ska börja, vi tittar upp på scenen och de visar en tavla. Budgivningen startar och sen fortsätter det, det är enorma summor som försvinner här. Jag kommer att bjuda på två saker, en bok och en tavla.
Auktionen fortsätter och jag ser att ett av de objekt jag är intresserad av kommer upp, Clara tecknar öppningsbudet, jag nickar och jag följer med i budgivningen, när den stannar upp så tittar jag på Clara, jag ler och hon himlar med ögonen
– Tio miljoner
Hade jag kunnat höra så hade jag säkert hört ett sus genom publiken som man säger. Folk vänder huvudet mot mig, jag tittar på skärmen, ett högre bud, jag ler och höjer med en miljon.
Nu börjar folk mumla, jag tittar på skärmen och jag ser att de höjer. Jag höjer igen och nu tar det längre tid innan reaktionen kommer. Jag tittar på Clara och ler. Jag höjer en gång till, auktionsförrättaren stirrar på skärmen, inget händer
– Första
– Andra
– Tredje, såld för 16 miljoner till Greven av Montfort
Jag nickar och lyfter mitt champagneglas, Clara skrattar och tittar på mig, jag kysser henne och hon kysser mig, auktionen fortsätter och Clara bjuder på ett halsband. Budgivningen springer iväg, jag tittar på henne och hon ler
– 3.6 miljoner
– 4 svarar Clara
– 4.5
– 5
Clara tittar på skärmen, jag tittar på henne och hon på mig. 5.6 kommer upp skärmen
– 7 Clara ler
Nu börjar folk titta på oss igen och jag ler. Jag tittar på skärmen
– Första
– Andra
– Tredje såld till Grevinnan av Montfort
Auktionen fortsätter och min bok som jag vill ha kommer upp, utropspriset är rätt tilltaget, något säger mig att de inte vill bli av med boken. Ingen lägger ett bud, mannen tittar runt i lokalen. Jag lyfter handen och säger priset som står på skärmen, jag ser en irriterad ryckning på hans kind, jag tittar på honom och ler. Vill du leka säger min blick. Han tittar på mig och inget händer
– Första
– Andra
– Tredje, såld till Greven av Montfort
Det är dags för det sista objektet, det alla kommit hit för. En tavla av Leonardo som hitintills varit försvunnen, men som hittats på en vind av en slump. Jag och Clara vet att det inte är så, det var den tavla vi stal. Den har tillhört en organisation som ligger bakom mycket död och elände, framförallt i Afrika.
Jag ser en man komma springande in i lokalen, han rusar fram till auktionsförrättaren, han blir vit i ansiktet och han stirrar på den andra mannen, hans läppar rör sig och den andre mannen skakar på huvudet. Jag sippar på champagnen, jag ser att Clara sippar på sin
– Tyvärr så har det hänt en olycka, vi kan tyvärr inte förevisa tavlan just nu
Jag ser att folk börjar röra otåligt på sig, en man stöter till mig så att jag håller på att spilla min dricka på Clara, mannen ber om ursäkt, jag nickar. Männen vid scenen lämnar lokalen, jag tittar på Clara, hon tecknar och jag nickar. Vi går fram till där man ska betala sina saker
– Greven och Grevinnan av Montfort, vi skulle vilja betala våra fynd
– Javisst, vill ni att vi ombesörjer för transporten?
– Ja, för tavlan. Det andra vill vi ha med oss när vi går
– Javisst Monsieur
Jag får en summa nedskriven, jag tittar på den och tar fram mitt kort och kvinnan sätter i det maskinen, jag slår in min kod och jag tar mitt kort. Jag får ett kvitto på summan, vi får vårt halsband och min bok. Vi meddelar vilken adress vi vill ha tavlan skickad till
– Vet fröken vad som händer? Vi ville gärna bjuda på den sista tavlan
– Tyvärr min herre
Jag ser att mannen kommer tillbaka och han är vitare än någonsin i ansiktet. Han öppnar munnen och börjar tala, Clara tecknar och jag tittar på mannen och när han är klar så blir det kaos. Alla springer mot utgången, jag tar ett steg bakåt och Clara backar också.
Folk rusar ner för trappan, men det står poliser vid utgången och motar bort folk. Jag tittar på Clara och vi går bort till det bord vi satt vid när vi åt middag, vi sätter oss och väntar. När polisen fått tillbaka alla på sina platser så ställer sig en polis i civila kläder och börjar tala,
Clara tolkar åt mig och när mannen pratat klart så går han iväg. Poliser ställer sig vid borden och förhören börjar, tiden går och de kommer till vårt bord. En polis ber oss följa med honom, vi reser oss och tar våra saker som vi köpt och går efter polisen. Vi kommer fram till ett rum och polisen öppnar dörren och vi går in. Vi går fram till ett bord där en polis i civila kläder sitter
– Varsågoda och sitt
– Tack
Vi sätter oss, han presenterar sig och vi presenterar oss
– Har ni märkt något konstigt ikväll?
Clara tecknar, polisen tittar på henne
– Min man är döv
– Ah, det visste jag inte
– Hur skulle du veta det?
– Förlåt?
– Ja hur skulle du kunna veta att min man är döv?
– Åh bara ett uttryck, men ni har inte sett eller hört något konstigt ikväll
Jag tittar när Clara tecknar
– Nej jag har varken hört något eller sett något
Polisen blir generad när jag säger hört
– Förlåt
– Ingen fara, vad gäller detta?
– Tavlan har blivit stulen
– Oj, är inte säkerheten bättre än så
– Den är tydligen den bästa på marknaden
– Inte bra nog tydligen, så ni misstänker gästerna här?
– Vi måste reda ut alla trådar
– Givetvis, nej jag har varken sett eller hört något. Vi kom vid kl. tjugo och satte oss vid vårt bord. Vi serverades mat och sen så minglade vi tills auktionen skulle starta. Minglet varade i tio minuter, då passade jag och min fru på att besöka toaletten. Eftersom vi är unga och kära så ja
Jag tittar på polisen och han blir generad
– Vilket säkert kamerorna kommer avslöja, att vi gick in på samma toalett. Vi tillbringade tio minuter därinne. När vi var klara så gick vi ut från samma toalett och bjöd på tre saker, vi hade turen att vinna alla tre och kunde sponsra cancerforskningen med ett om jag får säga det generöst bidrag på runt tjugo miljoner euro
– Erh jaha, det var utförligt
– Som sagt för att undvika pinsamheter senare. Som ett uppföljande samtal om varför vi gick in på samma toalett. Vi är nygifta och unga, kanske inte så romantiskt. Men…
– Jag förstår, jag har också varit ung
Jag ler mot honom
– Du är bra på att läsa på läppar
– Ja
– Du har inte sett något ikväll
Jag tittar länge på honom
– När det är så mycket folk på plats så är det svårt att följa med, men mannen som ledde auktionen
– Ja?
– Han sa något om att de kommer döda oss, till den andre mannen. Vem som skulle döda dem vet jag inte, det sa de inte
– Är du säker?
– Ja sir, det är jag
– Tack
– Ingen fara, har du fler frågor?
– Nej, min bäste Greve det har jag inte. Om du bara vill lämna din adress
– Javisst
Jag skriver vingårdens namn, han stirrar på namnet och slickar sig om läpparna
– Om ni fångar tjuvarna så får ni komma och hämta en låda vin
– Tack min bäste greve
Vi reser oss och han reser sig
– Kan vi lämna lokalen?
– Givetvis, jag meddelar polisen vid dörren
– Tack, ha en god kväll
– Detsamma
Vi går ut ur rummet och mannen talar med polisen som väntar på oss, han nickar och går med oss nerför trappan och fram till dörrarna. Han talar med poliserna där och han öppnar dörren och släpper ut oss. Vi går över Piazzan och kommer fram till en båt som väntar på oss. Jean ler och han lägger ut och kör iväg med oss till vår båt som väntar på oss, vi går ombord och vi går till vår hytt och jag stänger dörren.
Jag vänder mig om och Clara mer eller mindre kastar sig om halsen på mig och vi hånglar våldsamt, vi sliter av oss kläderna och vi ligger snart i sängen. Jag har mitt huvud mellan hennes ben och slickar henne. Jag känner hur hon ormar sig av vad min tunga gör med henne och jag slickar i mig av hennes safter. Min tunga leder henne till en våldsam orgasm.
Hon kommer i en fontänorgasm och jag blir våt i ansiktet och långt ner på halsen. Hon drar upp mig och vi kysser varandra, hon sträcker ner sin hand mellan våra ben och får tag på min kuk. Hon runkar mig hetsigt, när den är hård och redo så knuffar hon bak mig och ställer sig på alla fyra framför mig.
Jag sätter min kuk mot hennes fitta och jag trycker till och glider in henne och jag tar henne hårt och snabbt direkt. Jag ser hur min kuk gör sin resa in och ut ur henne, jag ser henne kasta med huvudet och jag känner hur hennes fitta krampa om min kuk så att jag inte kan röra mig.
När krampen släpper så tar jag henne igen och jag känner ilningarna komma och jag brölar som en tjur och tömmer mig i henne. Jag känner hur min sperma lämnar mig och jag känner hur den blandas med hennes vätskor. Jag andas snabbt och andfått, vi lägger oss på sidan och jag gömmer mitt ansikte i hennes hår. Jag kramar om henne hårt, vi ligger där och känner hur båten gungar när den styr mot Frankrike och vingården
***
– Hej mamma och pappa
Vi går ut på terrassen och hennes föräldrar reser sig och går fram till oss
– Hej, hur är det med er?
– Jodå det är bara bra, en välgörenhetsmiddag som slutade med ett polisförhör
– Ja Marianne berättade det
– Gjorde ni några fynd?
– Ja pappa faktiskt, du får inte bli avundsjuk nu men jag hittade något som mamma kan ha på sig på bröllopet
Hon lägger asken framför sin mamma, hon tittar misstänksamt på sin dotter och öppnar asken, hon blir vit i ansiktet när hon ser det
– Herregud, är det till mig
– Ja mamma, när jag såg det så tänkte jag. Det hade varit perfekt till min mamma
Stefan stirrar på halsbandet sen på sin dotter och sen på mig
– Vad kostade det?
– Har inte en aning faktiskt, det var Clara som ropade in det
– Clara?
– Berättar jag det så kommer mamma inte använda det på vårt bröllop, så jag väntar tills efter det. Men det kan vara klokt att låsa in det när ni kommer hem
– Tokiga unge, jaha vad köpte du?
– Jag, en bok och en tavla
– Vilken bok
Jag tar fram asken och visar henne, hon gör stora ögon och tittar på mig
– Vad kostade den?
– Jag fick den rätt billigt faktiskt, den kostade mig bara 2.7 miljoner
– För en bok utropar Stefan
– Den är värd mer Stefan
Han tittar på sin fru
– Är du säker
– Oja, och det är Michael med
– Ja det var ett fynd
– Vad var det för en tavla?
– En japansk erotisk tavla, jag har de andra i serien så jag ville ha den med
– Förlåt?
– Jag samlar på japansk erotisk konst, det finns en speciell serie om fem tavlor. Jag hade fyra innan nu har jag hela serien. Så jag tiodubblade värdet på dem. Om jag säljer hela serien tillsammans
– Vad kostade den?
– 17 miljoner tror jag
– Skojar du?
– Nej, och det var i euro
De stirrar på mig
– Hur rik är du?
– Inte jag, vi. Jag delar min förmögenhet med Clara
– Men ni är inte gifta
Jag tittar på dem
– Jo det är vi, vi är enligt min släkts traditioner gifta. Bröllopet som ni planerar är inför gud och vänner. Men enligt min släkt och den byn därnere så är vi redan gifta. Här delar Clara mitt namn och min titel, de kommer tilltala henne frun och härskarinnan. Dessa ringar som vi har på fingrarna som gått som arvgods sedan släkten grundades är beviset för det. Vi kallar det för förlovning, för att vi inte inför gud och vänner gift oss i en kyrka än. Men när vi satte dessa ringar på fingrarna så blev vi ett så att säga. Allt mitt är hennes, titlar, pengar, mark, bilar, slott, hus, kojor och mina kläder. Allt är hennes, er dotter är numera Grevinna av Montfort och storhertiginna av Locksley, ja den Locksley. Vi är släkt med Robin Hood. Han är inte bara en romanfigur påhittad av Pyle. Han är på riktigt så att säga. Så för att ni inte ska undra, så inför personalen här, folket i byn, så är vi gifta. De använder familjens namn när de tilltalar henne och de tilltalar henne med hennes titel. Hon är gårdens och byns härskarinna, hennes ord är lag, precis som mitt är. Marianne kommer snart att komma ut här och hämta henne. Sen försvinner de och Marianne kommer förklara för henne vad det innebär att vara härskarinna av Slottet Montfort, att vara min fru
De stirrar på mig och sen på sin dotter
– Visste du?
– Ja, Michael när han friade berättade han att jag inte fick berätta. Men ja jag visste
Marianne kommer ut på terrassen
– Härskarinna
– Ja
– Om du vill ha vänligheten
– Ja, min undersåte
Marianne bugar sig och Stina och Stefan stirrar på sin dotter. Hon är majestätisk när hon reser sig, hon kysser mig när hon går förbi mig. Jag kysser henne tillbaka och de går in. Stina stirrar på mig
– Ni lurade oss
– Bara om Paris resan, vi förlovade oss. Men vi gjorde det hemma i min lägenhet. Sen berättade jag släktens historia för henne, det tog två dagar. Utan sömn, när vi var klara så sa jag till henne att det fanns två vägar att gå, antingen göra som min mor gjorde. Det alternativet som ni fick till livs, eller berätta som jag gjorde nu. Clara trodde att första alternativet var bäst
– Och du?
– Eftersom jag inte vet hur bra er hälsa är så tyckte väl jag också att första alternativet var bäst. Men när du kastade dig med hull och hår över chansen att få komma hit och planera vårt bröllop med byn så kände jag att sanningen var på sin plats
– Herregud, så vår dotter är adlig
– Ja, det hade hon blivit ändå. Vi träffade drottning av England innan vi åkte hit, inför henne så är vi också gifta. Hon vet om släktens traditioner hon med
– Förlåt? Englands drottning
– Ja, jag fick bekräfta min storhertig titel, har jag inte redan berättat det?
– Kanske, jag minns inte. Men är vår dotter storhertiginna?
– Ja, det är hon. Men det är bara titlar, jag lägger inte så mycket vikt på dem. En annan anledning till att bo i Sverige, man fäster inte så stor vikt vid sådant där
– Hur rika är ni?
– Helt ärligt så vet jag inte, jag kan kanske ger er en uppfattning. Men jag vet inte, om jag räknar samman alla mina tillgångar så hamnar vi nog på topp tre på Forbes lista. Men jag vet ärligt talat inte, och det är inte som att jag inte bryr mig, för det gör jag. Men jag vet inte, om vi säger såhär. Jag betalade i runda slängar tjugofem miljoner euro för det vi ropade in på auktionen. De pengarna har jag tjänat tillbaka idag, så tyvärr jag vet inte. Er dotter och ni kommer aldrig mer att sakna något, era lån på banken är lösta. Era bilar är betalda och ni kommer aldrig mer att se en räkning i hela ert liv. Det är en annan del av det som det innebär att er dotter gift sig med mig. Enligt byns traditioner, men inte inför gud och vänner. När ska det gå av stapeln förresten?
– Va?
– Vårt bröllop, när har ni bestämt att vi ska gifta oss?
– Nästa sommar, vi tyckte att det var en lämplig tid för att se om ni fortfarande höll ihop
– Haha, byn hade kunnat vänta i hundra år. De vet att vi kommer hålla ihop
– Så du menar att de lurade oss
– Nej, vad jag menar är att. De vet att vi är gifta, enligt familjens traditioner. De går före guds och vänners troende, och de är väldigt religiösa därnere i den byn. Marianne ber bordsbön varje gång vi äter, så troende är hon. Hon gör korstecknet varje gång jag svär, eller när hennes man svär. Kyrkan därnere är packad med folk varje söndag, ingen missar en gudstjänst. Men våra traditioner är starkare än gudspåbud
– Herregud
– Det kan man säga
– Vad innebär det att vara grevinna av Montfort då?
– Att vi ska göra allt för att byn ska överleva, att kämpa mot orättvisor för rättvisa. Att ätten ska bestå, så ni kommer att få ett barnbarn en dag. Det barnbarnet kommer ärva allt detta och föra släktens traditioner vidare, oavsett kön. Men av någon anledning så har arvingen alltid varit en pojke, ända sedan släkten grundades på åttahundra talet
– Hur hamnade släkten här?
– Genom tur
– Tur?
– En av mina förfäder vann hela denna regionen på ett hasardspel
– Förlåt regionen?
– Ja, det är inte bara vingården och byn. Det är hela detta departementet, vi äger hela departementet
– Herregud, och vår dotter ska styra över det?
– Ja, eller vi tillsammans
– Visste hon om det?
– Det är en del av berättelsen ja
– Vad menade du med att vi aldrig mer kommer se en räkning
– Precis det jag sa, alla era räkningar skickas nu till vår bankir som tar hand om dem, endera dagen så kommer ni att få varsitt sådant här
Jag tar fram mitt kort och lägger det på bordet
– Där är ingen limit på det, ni får använda det hur ni vill
De stirrar på mig och sedan på kortet
– Är det ett sådant jag tror att det är
– Ja
– Herregud, och du bara ger det åt oss
– Ja, som jag sa allt mitt är er dotters, hon är er dotter. Ni är familj, om ni väljer att använda det eller inte är upp till er. Ni har era gamla konton kvar, så valde min mormor och morfar att göra, men min morfar kunde gå i pension vid femtio, likaså min mormor. De har inga räkningar, lånen är betalda osv. ni väljer själv
Stina smeker locket som döljer halsbandet
– Hon gav det av kärlek till dig Stina
– Jag vet
– Bra
– Ett tips
– Javisst
– Sluta tänka som svenskar, jag vet att det är svårt. Min mormor och morfar gör det när det kommer till släkt saker. Då tänker de inte som svenskar
– Jag kanske ska ringa till henne
– Ja Stina, det är faktiskt en bra ide. Hon har varit där du är nu. Jag vet inte hur hon reagerade på nyheten om sin dotter och allt detta
Jag tar fram min telefon och trycker fram numret och trycker på knappen och räcker telefonen till Stina, hon tar emot den och sätter luren till örat. Jag ser på hennes mun att min mormor svarar. Hon reser sig och går till parken och sätter sig. Stefan tittar på mig
– Hur tog din morfar det?
– Jag vet faktiskt inte
– Dog dina föräldrar verkligen i en bilolycka?
– Nej, de blev mördade därinne. För att de hjälpte människor mot orättvisor, de försökte mörda mig med men jag klarade mig, till vissas förtret
– Är min dotter i fara?
– Nej, det är hon inte. Inte mer än vad hon var innan
– Säkert?
– Om jag ens anat att hon var i fara så hade jag aldrig låtit henne komma in i min värld Stefan, det älskar jag henne för mycket för. Även om det inneburit att ätten hade dött ut, och ätten betyder allt. Men inte mer än min kärlek för din dotter, jag älskar henne mer än själva livet Stefan
Han tittar på mig och jag ser att han begrundar det jag sagt
– Händer det min dotter något så dödar jag dig personligen
– Skulle det hända din dotter något så är det för att jag och alla andra på jorden är döda Stefan, inget kommer hända er dotter så länge jag och byn andas. Det har hänt en gång på tolvhundra år. Det kommer inte hända igen, tro mig. Det kommer inte hända igen
– Bra då litar jag på det
– Tack
– Jaha då får man gratulera då, jaja hon kunde valt sämre
Jag tittar på honom och börjar skratta. Han har fått säga det han vill, jag tror att min morfar sa samma sak till min far. Han tittar på mig och ler, han tar sipp av sitt vin och sen börjar han också skratta. Jean kommer ut och tittar på mig, jag tittar på honom och sen på Stefan
– Jean vill mig något jag kommer strax
– Javisst
Vi går in och jag följer efter Jean
– Godset är framme och de sänder sina varmaste hälsningar
– Hälsa tillbaka, förresten. Ring krönikören och tipsa honom om de som vi avyttrade tavlan ifrån, att de är rätt elaka
– Ja sir
– Tack Jean, och jag måste träffa konstruktören. Min dräkt fungerade inte som den skulle
– Ja sir
– Tack
Jag går ut på terrassen igen, jag sätter mig och jag ser att Stina fortfarande talar i telefon med min mormor
– Jag måste säga att jag älskar ditt vin
– Vårt, det är din dotters också
– Jag har inte riktigt landat i det, men ert
– Tack, säg det till Marianne. Just det, det glömde jag säga
– Vadå?
– Ni har fri tillgång till vinet, ni bara ringer till Jean eller Marianne och säger vad ni vill ha. Förresten
Jag tar fram Claras telefon, jag skriver till Jean. Han svarar och efter tio minuter kommer han ut på terrassen. Han har en flaska med sig, han har ett glas till mig med, med sig. Han sätter flaskan på bordet och öppnar den, han dekanterar vinet och slår upp ett glas till mig.
Jag tar glaset och luktar på vinet, jag tar en lagom klunk och låter vinet rulla runt i munnen och sen sväljer jag. Jag tittar på Jean och sen på Stefan, Jean tar ett nytt glas och slår upp till Stefan, han tittar på Jean och sen på mig. Han sätter glaset under näsan och luktar på det, hans hand darrar till lite. Han tar en klunk och smakar på vinet, hans ögon spärras upp och han sväljer
– Herregud, vilket vin
– Familjens egen tappning, detta är inte till försäljning. Ni kommer få en flaska med er hem, ni får aldrig bjuda någon på detta vinet Stefan
– Nej
– Bra
– Men herregud, jag har aldrig smakat något liknande
– Nej det hoppas jag inte
Jag tar karaffen och slår upp ett glas åt Stina och går ner med det till henne, jag räcker över det till henne och hon ler mot mig. Jag ser henne ta en klunk och hennes reaktion är ännu starkare än Stefans, jag ler mot henne och går tillbaka till terrassen
***
Clara går med Marianne in i huset, slottet, vingården? Clara vet inte vad hon ska kalla det, de går igenom olika korridorer och Marianne stannar framför en dörr och tar fram en nyckel. Hon låser upp dörren, de kommer in i ett rum, eller sal.
Härinne så finns det en massa möbler ståendes huller om buller med lakan över sig. Marianne går fram till en vägg och öppnar en panel, hon trycker på en sten på väggen och en öppning uppenbarar sig på andra sidan rummet.
Hon går över rummet och Clara följer efter, de går nerför en trappa och kommer nertill en korridor. De följer den och de går i säkert tio minuter, Clara tappar orienteringen. De kommer fram till en dörr och Marianne tar fram en ny nyckel, hon öppnar dörren och de går in.
Marianne tänder en fackla och hon lyfter den, hon går runt i rummet och tänder ett antal facklor till och Clara ser ett stort rum. Ungefär lika stort som stora matsalen, det finns konst på väggarna. Det är porträttmålningar på en kvinna och en man på tavlorna. Clara går runt och tittar på paren på tavlorna, när hon gått varvet runt så stannar hon vid en tavla
– Är detta Michaels föräldrar?
– Ja
– Så vacker hon var
– Ja, nästan lika vacker som du
– Tack, men jag är inte nära henne
– Jo mitt barn det är du
– Ska jag och Michael också hänga här?
– Ja, byns konstnär kommer att komma hit och måla av er. Sen kommer ni att hänga här, ni med. Kom barn och sätt dig
Clara vänder sig om och hon ser att Marianne satt sig i en stol, Clara går fram till den andra stolen och sätter sig
– Michael har berättat för dig om hur ätten skapades osv. de där två dagarna ni tillbringade i hans numera ert träningsrum
– Ja, en fascinerande historia
– Ja, det är den. Men vad han inte berättat är varför ni gör de sakerna ni gör, varför ni gör det som ni gjorde i Venedig, det gör ni för byns överlevnad och för ättens överlevnad. Byn och ätten lever i en symbios där den ene inte kan överleva utan den andre, ni kämpar mot orättvisor. De ni stjäler av är hur ska man säga onda? Eller är tjuvar själv eller något annat, men utan era stölder så hade vingården dött ut. Utan vingården så dör byn ut, det ni stjäler får ni inte betalt för. Det vin som produceras kommer inte byn tillgodo
Clara tittar på henne
– Jag förstår
Marianne tittar på henne och ler
– Så bra barn, du har inga moraliska betänkligheter mot det ni gör?
Clara tittar på henne
– Inte än
– Så?
– Så länge de vi stjäler av, hur ska jag säga det förtjänar det så har jag inga betänkligheter
– Och om de inte skulle göra det, men för att byn ska överleva så måste ni stjäla av någon som kanske inte förtjänar det
Clara tänker efter, hon sitter tyst. Marianne studerar henne, Clara öppnar munnen
– För ättens överlevnad så får vi säkert ibland göra saker som är moraliskt fel, om ätten överlever så överlever byn. Men jag skulle få ha väldigt övertygande skäl för att göra det som du säger
Marianne tittar på henne och sen ler hon
– Bra barn, en av dina uppgifter kommer att vara, att se till så att Michael inte tappar sin moraliska kompass. Fast med honom så tror jag inte att det kommer bli ett problem, han är sin mors son. Inte sin fars, Michaels mor ville inte ta det uppdraget som ledde till det som hände däruppe. Men Michaels far övertalade henne, känns det fel barn så får du aldrig vika. Det har hänt en gång, det höll på att kosta ätten allt. Genom gudsförsyn så överlevde Michael, han träffade dig och ätten består. Guds vägar är outgrundliga. Du får aldrig låta dig bli övertalad Clara, om du tycker att det känns fel. Så säger du nej och du får din man till att lyssna på dig, oavsett vilka metoder du får använda för att stoppa honom. För vissa av de som hänger här har det inte varit något problem, för vissa. Den kvinnan som hänger där
Hon pekar på en tavla
– Hon blev nunna, hon hotade sin man med att aldrig mer älska med honom om han utförde ett uppdrag. Han trodde inte på henne, de älskade aldrig mer. Han ångrade sig resten av sitt liv. Men han sa aldrig emot henne igen, när det kom till valet av uppdrag
– Var han otrogen?
– Nej, den ritualen ni gjorde när ni blev ett så att säga förhindrar det
– Förlåt?
– Michael kommer aldrig att vara otrogen mot dig, och du kommer aldrig vara otrogen mot honom. Fråga inte mig hur det går till men så är det, ingen av de som hänger här. Efter att de träffat varandra och blivit ett, har haft någon annan
– Det var som f…
Clara tystnar och rodnar lite
– Haha barn det är okej att svära, det gör jag med ibland
– Ja frun
– Men som jag sa, jag tror inte att du kommer få problem när det kommer till valen med Michael, tvärtom till och med. Han kommer gå med på allt du säger, han är en så mild pojke. Tills du retar honom, eller gör honom illa. En arg Michael är inte bra, han är verkligen en sann arvinge. Jag tycker synd om hans kusiner i USA om han får reda på att de hade fingrarna i hans föräldrars död
– Hur menar du? Jag har aldrig mött en mildare person
– Michael har en väldigt tydlig moraliskkompass, rätt är rätt och fel är fel. Han har svårt att se de gråa nyanserna ibland, att grått också måste finnas. Rättvisa är väldigt viktigt för honom
– Mig med
– Jag vet barn, men du kan se de gråa nyanserna. Michael kan inte det, det måste du lära honom. Att allt inte är svart eller vitt
Clara tittar på henne och hon nickar
– Bra barn
– Men vad menade du med att en arg Michael inte är bra?
– De fyra som dödade hans föräldrar
– Ja
– Han tog reda på vem de är
– Förlåt?
– Han vet vem de är, han vet vad de heter, var de bor. Han vet allt om dem, han har berättat för dem att han vet allt om dem. Han besöker dem ibland, när han gör det så gör han väldigt klart för dem att han har deras liv i sina händer. Sen lämnar han dem och går iväg. Den som försökte dränka honom, har försökt ta sitt liv vid ett par tillfällen. Men han har inte lyckats, Michael hade kunnat döda dem lika lätt som du och jag andas in och ut. Men han gör det inte, när jag frågat honom om varför han inte dödar dem. Så är hans svar, döden är en för lätt utväg för dem
– Jag håller med
Marianne tittar på henne, ett litet leende spelar på hennes läppar. Hur har jag haft sådan tur att få två sådana kvinnor efter varandra att guida, hon kommer bli briljant, hon kastar en snabb blick på Michaels mor. Din son har gjort ett utmärkt val
– Så det tycker du?
– Ja jag tror inte på himmel eller helvete, döden är för slutgiltig för dem. Fängelse hade kanske varit en befrielse. Nu vet de inte vad som kommer hända dem, sen så tror jag, utan att veta. Att Michael som du säger, hade kunnat döda dem hur lätt som helst. Men då hade han blivit en simpel mördare, han hade blivit dem. Även om det hade varit för att hämnas, men det får inte tillbaka hans föräldrar
Marianne tittar på henne och hon ler med hela ansiktet
– Bra barn, jag vill nog inte se dig arg i heller. Nu när vi talar om mord och död, ni får aldrig under några som helst omständigheter utföra mord mot betalning. Ni ska helst aldrig döda överhuvudtaget, men är det självförsvar eller för att skydda ätten eller byn så… men inga lönnmord. Alla uppdrag där mord kan bli ett val ska du tacka nej till
– Givetvis
– Det har inte alltid varit en självklarhet, det är inte bara män som kan vara dumma, barn. Ett par av de som hänger där har en massa liv på sitt samvete, men de brukar inte bli gamla av någon anledning
– Det är du som ger Anne uppdragen
Marianne stirrar på henne, sen ler hon
– Ja barn, men det får du inte berätta för någon
– Michael vet, vet jag så vet han
Marianne stirrar på henne
– Han är intelligentare än vad jag är, så har jag räknat ut det så kan jag lova dig att han också har gjort det
– Så är det kanske, men ni får inte föra den informationen vidare. Inte ens Anne vet
– Den stannar hos oss, men varför så omständligt?
– Tradition
– Jaha
– Men jag tror inte att han är intelligentare än vad du är barn, ni har en balans som jag aldrig sett eller hört talas om innan. Vilket för in mig på nästa punkt, du har en annan uppgift med
– Jaha?
– Du ska föra dagbok, som du sen skickar till mig och som jag sen för in i familjeboken. Kom
Hon reser sig och Clara följer efter henne, de kommer bort till en vägg och Marianne öppnar den, de går in i ett rum. Härinne så står det rader med böcker, väldigt många rader med väldigt många böcker
– Ni har inte funderat på att digitalisera er?
– Haha, nej. En dator kan bli hackad, för att komma åt dessa så måste du veta var du ska leta. Ingen kommer någonsin utanför vår familj få reda på dessa
Hon tar en tom bok och räcker den till Clara
– Din första bok, när den är full så skickar du den till mig. Jag skickar en ny till dig, så fortsätter det till den dag du dör, då kommer er arvtagare att ta över. Eller rättare sagt er sons fru kommer att ta över, så har det varit sedan den förste
– Och om det blir en flicka?
Marianne tittar på henne
– Det har aldrig hänt
– Förlåt?
– Alla förstfödda har alltid varit pojkar, ingen vet varför. Det har alltid varit så, det har funnits tvillingar bland dem. Men pojkarna har alltid varit först
– Där ser man, spännande
– Haha, ja
– Så jag ska skriva dagbok?
– Ja, har du gjort det innan?
– Ja, när jag var yngre. Vad ska jag skriva här i?
– Precis vad du vill, vissa av dessa är rena pornografiska noveller, andra är träiga och trista. Andra är väldigt intressanta
– Så jag får skriva vad jag vill?
– Ja
– Får jag läsa de andras?
– Ja
– Då vet jag det, får Michael komma hit?
– Givetvis, han har varit härinne
– Då vet jag det, jag hade inte velat ha hemligheter för honom
– Nej barn, ni ska aldrig ha hemligheter för varandra
De går ut i det andra rummet igen
– De uppdrag ni utför inbringar pengar, de pengarna kommer byn till gagn, byn arbetar för vingården, de pengarna kommer er till gagn. Det är en balans mellan gården och byn
– Vad går pengarna till? Eller det har vi inte med att göra
– Allt som händer i byn, har ni med att göra. Ni är deras härskare, det är inte bara en titel. Det är en realitet, ni bestämmer över liv och död. Ni är deras frälsare eller bödlar. Det är det ansvaret ni har, ni styr över liv och död för dem i byn
Clara tittar på henne, hon låter det som Marianne sagt sjunka in. Hon tittar på tavlorna och tänker – hur många liv har ni på ert samvete, vilka tuffa val fick ni göra för byns överlevnad. Hur många fick ni straffa? Hon inser allvaret i det som Marianne sagt
– Det finns inga andra straff än döden för den som försöker avslöja vår symbios, eller hur?
– Nej barn
– Och det är Michael som får utföra straffen?
– Ja barn
– Har det hänt?
– Inte för Michael, men hans far fick vid två tillfällen göra det. En man och en kvinna. Det höll på att förgöra honom, utan Michaels mor så hade han gått under. Michael är sin mors son
– Så du menar att han inte kommer förgöras?
– Jag menar att han förstår att vissa saker är nödvändiga, men därmed inte sagt att han kommer behöva dig om det kommer till det. Då måste du vara stark
– Ja
– Bra barn, han kan komma att få halshugga någon som han lekt med som barn
– Är det straffet?
– Ja på by torget, inför alla i byn. Barn som vuxna, utan undantag. Vi har gudslagar, sen byns lagar, sen statens lagar
– Min mor som är professor i juridik hade haft vissa synpunkter på det
– Haha, ja det kan jag tänka mig. men för att symbiosen ska fungera så måste det vara så
– Ja, jag förstår, men min mor hade inte gjort
Marianne tittar på henne och hon tänker för sig själv – ja hon förstår verkligen, jisses vilken tur vi har haft. Jag behöver inte göra våld på henne, hon kommer guida mig snart. Tack gud.
– Hur mycket pengar rör det sig om?
– Tio miljoner euro per uppdrag, oavsett vad det gäller. Det är priset, och betalningen sker alltid i guld
– Jisses hur transporteras det?
– Haha, det är besvärligt
– Och var finns skattgömman?
– Här i slottet givetvis
– Givetvis, och pengarna går till?
– Sjukvård, pensioner, alla barn som vill studera på universitet får sina studier betalda, utvecklingen av byn osv.
– Hur mycket vet prästen?
Marianne tittar på henne
– Ingenting
– Bra
– Jaså?
– Det han inte vet kan han inte rapportera till sina överordnade. Men om prästen kommer från byn?
– Byn kommer först
– Även i guds ögon?
– Ja
– Jaha, där ser man
– Jag måste säga att du tar allt detta med väldigt jämnmod
– Kanske det, men jag älskar Michael, han älskar mig och vi är ett. Jag kommer göra det som krävs. Allt detta hur tokigt det nu än låter för dig kanske, känns rätt. I hela mitt liv så har det känts som om mitt liv gått i otakt, när jag och Michael kysste varandra första gången så var det som om otakten försvann. Mitt liv fann sin rytm, jag har hittat hem med Michael
Marianne stirrar på henne, hon känner hur det rinner tårar från hennes kinder. Hon lutar sig fram och sätter sig på knä framför Clara
– Befall mig härskarinna
Clara stirrar på henne, hon tar hennes ansikte i sina händer och vänder det uppåt
– Nej mor, vi är också ett i symbiosen. Vi ska inte befalla varandra
Hon lutar sig fram och ger Marianne en kyss på pannan, och en på hennes kinder och sen på hennes mun
– Vi är ett mor, tillsammans för ättens och byns överlevnad så är vi ett. Berätta vad jag behöver veta, lär mig
– Ja min dotter
Hon reser sig och sätter sig i sin stol, hon börjar berätta. Hon pratar resten av dagen, hela natten och dagen efter det. När hon är klar så reser de sig och går upp till de andra
***
– Var är min dotter?
– Hon är med Marianne
– Vad gör de?
– Hon lär sig hur hon ska sköta vingården
– De har varit borta länge
– Det får ta den tid det tar
Efter att Stina pratat med min mormor så hade hon lugnat ner sig, hon var inte lika uppjagad längre. Men när Clara inte kom tillbaka på hela dagen, och inte var med på frukosten dagen efter så började hon oroa sig igen. När hon sen missade lunchen och middagen med så var hon rätt uppe i varv, när hon sen inte kom ner till frukosten så var Stina beredd på att ringa polisen. Stefan gjorde sitt bästa för att lugna sin fru
– Vad tror du att de gör?
– Jag vet inte
– Hemliga ritualer eller något? Michael säger att hon lär sig hur hon ska sköta vingården. Då är det, det hon gör. Jag förstår inte varför du blir så hysterisk?
– Förlåt?
– Ja jag förstår inte varför du blir så hysterisk faktiskt, hon lär sig Stina. Din dotter kommer att vara med och driva denna vingård, du vill väl att hon ska göra sitt bästa?
– Givetvis
– Då kanske du ska låta henne få göra det
– Det är inte det, det gäller. Eller hur Stina?
Hon tittar på mig
– Du är rädd för vad din dotter kan bli, att hon inte väljer det som du vill att hon ska välja i livet? Den bana du stakat ut för henne, du är rädd och orolig för att du känner att du tappat kontrollen över henne, och hennes liv. Att hon klarar sig utan dig, jag kan inte ens föreställa mig hur det känns när ens barn blir självständigt. Men du måste våga lita på att det hon väljer, är det som gör henne lycklig, inte dig Stina. Det är hennes liv, inte ditt. Hon har valt att leva sitt liv med mig, och där ingår det att kunna sköta vingården bland annat, som jag sa, jag kan inte ens föreställa mig hur du känner. Men jag hoppas att den dagen min son eller dotter väljer sin make eller maka, att jag då litar på att han eller hon valt rätt. Att jag stöttar honom eller henne i sitt val, att jag kan se på med stolthet att jag fostrat en människa som är så pass stark att den vågar stå för sina val i livet, och att han eller hon. Vet att jag finns där om det inte fungerar eller om han eller hon behöver hjälp. Det stödet kanske hon behöver en dag, eller så gör hon det inte. Men Stina, det är hennes val. Ingen har tvingat henne till detta, jag har inte köpt henne. Jag har inte dinglat med pengar eller andra saker framför hennes ögon. Jag valde henne för att jag älskar henne, och hon valde mig för att hon älskar mig. Ärligt talat så blir jag rätt sårad när du har så låga tankar om mig, men framförallt om din dotter
Jag reser mig och går nerför trappan till terrassen, jag går igenom parken och ut bland vinrankorna. Jag förbannar mig själv för att jag tappat humöret, men hennes sätt irriterade mig, jag smeker vindruvsklasarna och jag går mot en våra lagerbyggnader, män och kvinnor nickar mot mig och jag nickar tillbaka. Jag går in i en av byggnaderna och jag tittar på faten.
Jag går fram till en av de äldre männen och frågar efter en flaska vin. Han tittar på mig och går iväg, jag smeker faten och tänker på mitt arv. Jag tänker på hur jag älskar doften i dessa byggnader. Mannen kommer tillbaka och räcker mig en flaska, jag kramar om honom och går iväg. Jag kommer fram till en byggnad, jag öppnar dörren och går in, jag går fram till min fars bil och jag låter handen smeka den.
Min far älskade denna bil, han såg den på tv och bestämde sig för att han skulle ha en sådan. Jag hämtar nyckeln, jag öppnar dörren och sätter mig i bilen och jag startar den, jag rivstartar och kör ut ur byggnaden. Jag kör ut på vägen och jag gasar som en galning, väghållningen är inte lysande. Jag får kämpa med bilen, jag sänker hastigheten och kör långsammare. Min klocka vibrerar men jag ignorerar den, jag är arg och ledsen. Jag behöver vara själv en stund, jag kör till byn.
Jag kör fram till kyrkan och går in på kyrkogården. Jag går fram till mina föräldrars grav och sätter mig på gräset och jag tittar på gravstenen, jag öppnar vinflaskan och slår ut den över deras grav. Det var det vin de serverade på deras bröllop, jag sätter flaskan mot deras gravsten och jag tittar på den
– Varför far? Varför valde du högmodet? Varför lyssnade du inte på mor? Vem fan trodde du att du var, ditt förbannade stolpskott
Jag känner hur tårarna rinner längsmed mina kinder, jag är arg på min far, jag är ledsen och besviken på Stina, jag är arg över orättvisan att jag aldrig kommer höra Clara skratta. Jag saknar min mor, jag saknar hennes milda röst när hon sjöng för mig, hennes sammetslena röst när hon läste för mig. Hennes milda sinne, hennes kramar när hon fångade in mig när jag sprang runt i salarna och personalen sprang efter för att se till så att jag inte hade sönder något
– Din förbannade idiot, varför i helvete lyssnade du inte på mor för
Jag känner kittlingen och jag torkar tårarna, jag känner en hand på min axel. Jag reser mig upp och Stina står där, hon tittar på mig och sen på gravstenen. Hon ser flaskan och hon tittar på mig
– Det vinet serverades på mina föräldrars bröllop, jag brukar åka hit ibland och tömma en flaska över deras grav. Mina föräldrar dog på grund av min fars högmod, han lyssnade inte på min mor. Jag kommer alltid att lyssna på din dotter
– Förlåt
– Tack
Jag kramar om henne hårt och jag känner tårarna rinna igen, hon kramar mig och vi står där och kramar varandra. vi delar på oss, vi tittar lite förläget på varandra och jag säger
– Förlåt
– Tack, men jag behövde höra det. Clara och Marianne kom tillbaka en stund efter att du gått och hon frågade var du var och min man, som aldrig kommer ihåg något annars upprepade ordagrant vad du sagt, min dotter visade sidor som jag inte sett innan. Vi hörde bilen som körde iväg, och min dotter spände ögonen i mig. Jag såg en eld i de ögonen som jag aldrig sett förut, hon befallde att personalen skulle hitta dig. Hon ringde till prästen och förklarade för honom vad som skulle hända om byn inte hittade dig, sen läxade hon upp mig rätt rejält. Hon imponerade väldigt mycket på sin far, på mig med. Men säger du det så kommer jag att förneka det, prästen ringde. Hon tittade på mig och sa du vet vad du ska göra. Så jag gick hit och jag hann tänka en del på vägen, du hade rätt. Det är inte lätt, och allt detta är rätt överväldigande. För ett par veckor sedan, så var det jobbigaste beslutet som hon skulle fatta, vilken utbildning hon ska gå. Nu så är hon grevinna över en av världens kändaste vingårdar, storhertiginna i England och har träffat drottningen osv. det har gått för snabbt för mig
– Det har det för oss alla, och den som är lugnast av oss alla är Clara, och till viss del Stefan. När han fick hotat mig att döda mig om något hände hans dotter, och jag lovade att inget skulle hända henne så lugnade han ner sig
Hon tittar på mig och säger
– Män
– Haha ja, män. Men jag har varit rätt uppjagad jag med. Men när Clara inte hetsade upp sig så lugnade jag ner mig, ni har fostrat en fantastisk dotter och jag älskar henne. Det finns inget jag inte skulle göra för henne
– Jag vet Michael, och det skrämmer mig. Den kärleken skrämmer mig, för Clara känner likadant. Det som skrämmer mig är att jag inte kan förstå den, jag älskar min man och han älskar mig. Men det som finns mellan er är större, starkare. Och det skrämmer mig, och jag gillar inte att bli skrämd Michael
– Inte jag i heller, det gör väl ingen
– Men med det sagt så har ni min välsignelse
Jag kramar henne och världen gungar till
– Tack Stina
Vi delar på oss och vi går ut från kyrkogården och vi går till min bil, hon tittar på den och sen på mig. Jag ler och räcker henne nycklarna, hon ler mot mig och tar dem. Vi sätter oss i bilen och vi kör tillbaka till vingården och Stina parkerar bilen i byggnaden, Vi går ut och jag stänger portarna, vi går tillbaka till terrassen.
Jag ser Clara stå vid muren och titta utöver parken, jag ser hennes blick när hon ser oss. Jag ler och hon ler tillbaka, vi går uppför trappan och Stina smeker sin dotters kind och de kramar om varandra.
Jag ser på dem och jag känner tårarna i ögonen igen och jag torkar mina ögon, de delar på sig och Clara går fram till mig och kramar mig. Vi kysser varandra och vi delar på oss, vi tittar varandra i ögonen
– Vad gjorde du?
– Jag bjöd mina föräldrar på vin, jag besökte deras grav och bjöd dem på en flaska vin. De kommer att servera ett speciellt vin på vårt bröllop, det kommer bara serveras där och då. Det som blir över får bara vi dricka, jag tog en av de flaskorna och hällde över deras grav. Jag brukar göra det när jag är här
– Passande
– Ja, jag tycker det. Vinet är vårt blod, blodet som betalat för allt detta, på gott eller ont
– Ja, jag förstår det nu
Jag kysser henne igen. Vi delar på oss och sätter oss vid bordet, vi pratar med hennes föräldrar och mörkret faller, vi reser på oss och går in. Vi sätter oss i lilla matsalen och vi blir serverade en utsökt middag, när vi är klara så reser vi på oss och säger god natt till hennes föräldrar.
Vi går upp till vårt sovrum och går in, vi klär av oss och står nakna framför varandra. Jag går fram till henne och tar henne i mina armar och vi kysser varandra, jag inser att vi ligger i sängen. Jag vet inte hur vi hamnade där, vi slickar och smeker varandra. Hon lägger sig över mig och sänker sitt kön över min mun samtidigt som hon tar mitt i sin.
Jag öppnar min mun och slickar hennes läppar, hennes inre och hennes klitoris. Hon öppnar sin mun och tar min kuk i sin mun, vi tillfredsställer varandra med våra munnar och tungor. Våra händer och fingrar hjälper till, jag känner hennes orgasm när den kommer och jag slickar i mig hennes safter.
Hon vänder sig och kysser mig, hon reser sig och tar min kuk i handen och sänker sig neröver den. Hon börjar sin ritt av mitt kön och jag känner hur hennes inre smeker mig. Jag ser på hennes kropp och smeker hennes bröst, jag reser mig och tar dem i min mun och jag slickar och suger på dem.
Hon ökar takten i sin ritt och hon kommer igen, jag rullar runt oss så att jag ligger över henne, jag låser fast hennes händer med mina och jag börjar ta henne. Våra ögon är fastlåsta i varandra och jag tar henne med långa tag, det enda som hörs i rummet är våra andetag. Vi andas i takt och älskar, jag känner en bris smeka min svettiga rygg och jag ryser till.
Jag ökar takten och jag känner hur min pung drar ihop sig. Jag känner ilningarna sprida sig i min rygg, de fortplantar sig genom hela min kropp. Jag tittar på henne och jag ökar takten, jag släpper på spärrarna och jag kommer. Jag känner hur sperman pulserar ur mig och jag skriker, jag känner hennes inre krama mig och jag ser på hennes mun att hon också skriker.
Våra rop rullar över kullarna och vinrankorna, vi känner hur våra orgasmer ebbar ut. Jag lägger mig på henne och vi kysser varandra, vi lägger oss på sidan och vi tittar varandra i ögonen. Våra ögon blir tunga och vi somnar
***
Vi sitter på planet, jag ser att Clara läser på sig om släkten i USA, jag ser rynkan mellan hennes ögon. Jag tittar ner i min bok igen och fortsätter läsa, jag känner hennes hand på mitt knä och jag tittar på henne
– Hur ska vi göra? De verkar ju rent förvirrade och väldigt uppblåsta av sin egen förträfflighet
– Haha, det var en väldigt träffande beskrivning. Jag kunde inte sammanfattat det bättre själv. Jag hade tänkt att lugnt och stilla förklara för dem att antingen så nöjer de sig med vad de har, eller så tar vi allt. Sen så hade jag tänkt luta mig tillbaka och se hur de reagerar på det
– Kan vi göra det?
– Ja, det kan vi. Frågan är om vi vill. För om vi gör det så får vi resa dit oftare, men om vi övertygar dem om att vi inte kommer lägga oss i deras affärer om de ger fan i våra. Så är alla glada och lyckliga, problemet är avundsjuka. De är avundsjuka på vingården och på att deras förfäder valde att emigrera i stället för att välja att strida för den
– Men de sprang ju iväg med svansen mellan benen
– Ja hjärtat, men det är inte så historien berättas där
– Jisses, så i grund och botten så handlar det om avundsjuka?
– Ja, och för att bryta ner den så tycker jag att vi hotar dem så att de inser att lite är bättre än inget
– Smart
– Tack
– Hur irriterande är de?
– Mycket, inte alla men de ledande är. Ibland så vill jag bara lägga dem över knäna och smiska dem
– Det var en ide
– Haha, ja kanske det. Vi får se
– Välkomst middagen
– Ja?
– Vad innebär den?
– Att hela tjocka släkten träffas och hälsar kusinen från landet välkommen, de visar sig från sin bästa sida, sen äter vi och efter det så blir de fulla och otrevliga. Det är då jag brukar skylla på huvudvärk och gå och lägga mig, jag har inte varit där på ett tag. Men det är så det brukar gå till, sen vaknar jag på morgonen och ger mig ut och springer, de vaknar bakfulla och gnäller ännu mer.
– Du gillar dem verkligen inte?
– Nej, ingen gillar dem. Ibland så undrar jag om de gillar sig själv
– Är alla likadana?
– Nej, där är en eller två kusiner som är helt ok, men resten…
– Och dina misstankar?
– Får jag dem bekräftade…
– Så?
– Så kommer släkten att drömma mardrömmar om mig för resten av sina liv
– Inga mord
– Nej hjärtat, jag kommer att be de utvalda om en tjänst
– Förlåt?
– De äger ett par öar i kinesiska havet, på de öarna har de ett par speciella fängelser. Medellivslängden där är två veckor
– Skojar du?
– Nej hjärtat det gör jag inte, det finns en plats i japan. Den kallas dödens fält. Den fick det namnet när Niklas, Rebecka, Jesper och Esmeralda slaktade ett par tusen Yakuza soldater där
– Herregud, de bad mig be dig berätta om de utvalda innan i somras. Jag har glömt det
– Gjorde de? Där ser man, de utvalda. Haha ja det är en historia det. Jag vet inte hälften och det jag vet är så otroligt att jag knappt vet om jag ska tro på det. Men visst, de utvalda, så mycket jag vet
Jag tittar på min klocka
– Tja vi har tid att slå ihjäl, men jag hinner nog inte bli färdig innan vi landar. Men det kan lätta upp stämningen där borta
Jag tittar på henne, sen börjar jag berätta det jag vet om hennes bästa vänners föräldrar, och om dem. Planet landar och Clara ser lite tagen ut
– Du får fortsätta sen
– Ja hjärtat
Vi går av planet och vi går till en bil som står i en hangar, Jean sätter sig i förarsätet, vi sätter oss i baksätet. Han kör iväg, vi tittar ut genom fönstret och vi ser på naturen utanför. Vi rullar längs med vägen och vi närmar oss släktens residens som de kallar det, de var de som var först på plats när de koloniserade USA på sextonhundratalet, de namngav delstaten efter grevskapet i England.
Jag tittar på Clara och hon tittar på mig, jag tittar på naturen igen och minns en resa hit med mina föräldrar. Då var det höst och jag minns hur vackert jag tyckte att det var. Det var en explosion av färger, jag känner hur Jean bromsar in och svänger åt vänster.
Jag ser skylten med släktnamnet och varning om att inkräktare kommer att skjutas, jag ser att Clara ser skylten. Jag himlar med ögonen, på samma skylt så står det att detta är en privat väg. Vi kör i tio minuter, sen så kommer vi fram till residenset. Jean svänger in framför byggnaden. Jag tar ett djupt andetag och öppnar dörren
– Stanna eller så skjuter jag
Clara tecknar att jag ska stanna, jag vänder mig och ser en man med ett gevär i handen. Jag tittar på Jean och han tittar på mig, Clara står alldeles stilla. Jag tittar på mannen
– Du ska nog använda den där öronsnäckan du har och kalla på Farbror Joe, innan det händer en olycka
Mannen tittar på mig och sen på Jean och Clara, jag ser att han pratar i en mick. Det går ett par minuter sen så öppnas dörren till residenset, en kvinna kommer ut. Mannen sänker geväret och han ser förlägen ut
– Jag ber om ursäkt
– Ingen fara, får vi röra oss nu?
– Javisst
Jag stänger dörren och jag går runt bilen och tar Clara i handen, Jean tittar på mig och himlar med ögonen. Jag ler och går mot kvinnan
– Hej faster
– Michael
– Min fru Clara
– Angenämt frun, Clara sträcker fram handen
Min tant tittar på den och tar den och skakar den
– Helen
– Angenämt
Hon tittar på mig och överdriver sina läpprörelser
– Välkomna, ni är tidiga
– Jaså?
– Ja vi fick reda på att ni skulle komma ikväll
– Jaha, vi hade kanske tur med vindarna. Nu är vi här, var ska vi bo?
– I ett av de andra husen, kom så ska jag visa er. Jag ska bara hämta min jacka
Hon går in och jag tittar på Clara. Hon tecknar
– Varför skriker hon?
– Jag är ju döv
Jag ler och Clara himlar med ögonen. Jag skrattar, varför hon ska ha en jacka på sig har jag inte en aning om. Det är närmre trettiograder varmt, vi är sommarklädda. Hon kommer ut igen och hon har en tunnare jacka på sig och hon visar med handen att vi ska följa med henne
– Denna vägen
Jag ser att Clara grimaserar, hon skriker säkert igen. Jag känner en kittling och jag går efter henne, jag tar Clara i handen, hon tecknar med ena handen
– Fortsätter hon att skrika så kommer jag att stänga truten på henne, hennes röst skär som diamanter i mina öron
– Haha, det gör du rätt i. Hon är lite speciell
– Jaså?
– Men inte hälften så dum som hon spelar
– Så pass?
– Ja
Vi kommer fram till en tvåvåningsbyggnad, Jean kommer efter oss och han tittar på huset. Hon öppnar dörren och vi går in, det är ett smakfullt inrett hus, på nedanvåningen så är där ett stort kök och vardagsrum i ett. På andra våningen så är där fyra sovrum
– Er personal kan bo i stugan på baksidan
Hon tittar på Clara när hon säger detta, Clara tittar på henne och sen på mig
– Det är Michael som är döv inte jag, du kan tala i vanlig samtals ton med mig. Sen som jag sa Michael är döv, han lär inte höra dig hur högt du än skriker. Så snälla rara du, sluta skrika. Jag hör dig, Michael gör det inte
Hon tecknar det hon säger så att jag kan följa med i samtalet, jag ler mot Helen, hon tittar på Clara och hon blir röd i ansiktet
– Tant?
– Ja
Hon tittar på mig
– Meddelar du vakterna att vi tillhör familjen, så att vi slipper några incidenter?
– Va? Ja givetvis
– Tack tant, behövs de verkligen?
Hon tittar på mig och jag ser, rädsla i hennes ögon
– Berätta
Min röst ändrar tonläge och Clara tittar på mig, Jean sätter ner väskorna och stänger dörren, han tar fram en pistol från ryggslutet och kontrollerar så att där är en kula i loppet. Han sätter tillbaka pistolen på sin plats, han börjar söka igenom huset
– Sätt dig Helen och berätta. Vad fan har ni nu gjort? Och säg inte att du inte vet, jag vet att du bakom din snurriga framtoningen är mycket smartare än vad du ger sken av
Hon tittar på mig och jag ser förändringen
– Så det vet du
– Ja Helen, det gör jag. Så om du vill behålla släkten så berättar du, jag kan beordra dig, men jag ber dig. Berätta, vad är det som händer?
Hon tittar på mig och sen på Clara. Hon går till soffan och sätter sig, vi sätter oss i den andra soffan och jag tittar på henne
– Vad har farbror Frank nu gjort?
– Haha, ja vad har den idioten inte gjort
– Tänkt kanske?
Hon tittar på mig och skrattar
– Så du har bestämt att inte vara kusinen från landet längre?
– Lite så ja, jag är gift. Ni vet vad det innebär eller hur?
– Vid gud ja
– Bra, då får kusinen från landet visa att jag är min släkt värdig eller hur?
– Det vore på tiden, att någon gjorde det
– Ja, Helen, men vad har han gjort. Berätta allt och jag menar verkligen allt
Hon tittar på mig, Jean kommer ner från ovanvåningen och nickar. Jag nickar tillbaka, han går bort till väskorna och han bär upp dem till andra våningen. Jag ser att hon tar ett djupt andetag
– Vad har Frank gjort? Ja du
Hon börjar berätta och jag lutar mig tillbaka i soffan och lyssnar på henne. Hon pratar i en timme ca, när hon är klar så tittar jag på henne
– Är han helt vrickad?
– Han är Frank
– Jag är väldigt sugen på att ta min fru, sätta mig i bilen och låta dem rensa ut bland er. Hur i helvete kunde ni låta det gå så långt?
– Jag visste inget, han och Joe har spelat bakom ryggen på oss
– Helvete, men hur lyckades de göra er bankrutt
– Nåja inte riktigt
– Nej men nästan, hur mycket är de skyldiga?
– Runt hundramiljoner dollar
– Herre jävlar, och de kan inte betala?
– Nej
– Så då vill de ha andra tjänster?
– Ja
– Som att era transportföretag ska smuggla deras skit över gränserna?
– Ja
– För helvete, och om ni betalar?
– Frågan är om de kommer tillåta oss betala
Jag tittar på Clara, hon tittar på mig. Jag tecknar
– Ring dina gamla vänner och berätta, säg att vi behöver råd
– Är du säker?
– Vi behöver hjälp, vi kan inte ta hand om dem själv. De är galningar
– Ja, jag ringer
– Tack hjärtat
Jag tittar på Helen
– Kan du få hit Joe och Frank?
– Javisst
– Snälla be dem komma hit
Clara tar fram sin telefon och går iväg och ringer, Helen tar fram sin telefon och ringer hon med. Jag sluter ögonen och tänker, hur fan hamnade vi i denna soppa. Vad är det ordspråket säger – släkten är värst. Jag ser konturerna av en plan börja skapas i mitt huvud, jag öppnar ögonen och tittar på dörren.
Jean ser min blick och drar sin pistol, dörren öppnas och två män kommer in. De tittar på mig, sen ser de Jean med sin pistol, de tittar på Helen och jag ser att de samlar sig för att brösta upp sig. Jag bestämmer mig för att sätta dem på plats
– Sitt ner håll käften och lyssna era inavlade griskultingar. Öppnar en av er truten innan jag är klar så kommer Jean att skjuta er i knäskålarna, är vi överens?
De stirrar på mig och sen på Jean
– Han kan pricka vingarna på en fluga, vill ni att jag ber honom visa?
Helen tittar på mig, jag ser hennes förvånade blick, sen ser jag ett leende
– Den efterblivne kusinen från landet får rensa ur kastanjerna ur elden efter er. Sätt er ner och håll käften och lyssna. Jean
– Ja sir
– Öppnar de munnen så skjut dem
– Ja sir
– Nå sätter er
Jag ryter det sista, Clara kommer bort till sofforna och tittar på männen som sätter sig bredvid Helen
– Min fru Clara
Hon tecknar
– De ringer snart tillbaka
– Bra
Jag tittar på männen
– Så era förbannade idioter, trodde ni att ni skulle kunna ta över det är som är mitt genom att ge er i lag med dem? Är ni helt förbannat dumma i huvudet, fattar ni inte att ni aldrig någonsin skulle få vingården? Även om ni dödat mig, fattar ni inte att de hade kastat ur er därifrån på en sekund?
Joe öppnar munnen, jag höjer handen
– Pratar du så skjuter Jean
Han tittar på Jean som har pistolen halvt höjd, han stänger munnen
– Att ni på något vis var inblandade i mina föräldrars död har jag förstått. Men att ni blandar er med dem, är ni helt jävla rubbade
När jag nämner mina föräldrar så stirrar Helen förvånat på mig, Joe visar samma blick men Frank visar på rädsla
– Så det var du, hur mycket kostade det? Frank, vad kostade mina föräldrars liv? vad var de värda? Du sponsrade den mannen som ville ha tillbaka sin tavla, hur mycket var de värda för dig?
Jag ser att Jean höjer sin pistol, jag höjer handen och skakar på huvudet
– Vad kostade mitt liv? snälla berätta, berätta för oss alla Frank vad kostade det dig?
Han slickar sig om läpparna och han stirrar på mig
– Ingen här kommer lyfta en hand mot dig, ingen kommer göra dig illa. Men jag kommer att be om en tjänst av ett par vänner till mig, de har ett par anställda som kallar sig för djävulens barn. Jag kommer be dem att ta hand om dig, med tanke på vilka människor du umgås med så kanske du har hört talas om dem?
Clara tar sin telefon och går iväg, jag vänder tillbaka min blick mot Frank
– Har du hört talas om dem?
Han stirrar på mig och jag ser skräcken i hans blick
– Så det har du, intressant. Min fru pratar just nu med de utvalda, vet ni vem de är? Grundarna av Godaishu, hon är väldigt nära vän med den familjen. Du kan ju tänka dig vad de kommer göra när de får höra talas om detta farbror Frank
Jag ser den blöta fläcken i hans byxor
– Vem mer i familjen är inblandade, farbror Joe?
Han tittar på mig och sen på Jean, Jean nickar
– Det är jag, Frank, Esther, Harriet och Glenn. Men jag hade inget det andra att göra
– Jag vet, vem var det mer Frank? Din äregiriga slyna till fru? Javisst, hon lyckades inte lägra min far. Då skulle han straffas, var det bara ni två? Svara mig ditt satans slem. Vem var det mer?
– Det var ingen mer viskar han
– Så hon för att hon blev försmådd och du för att du är avundsjuk?
– Ja, viskar han
– Och din ärelystnad har nu försatt hela släkten i fara, fattar du att de kommer slakta alla här, barn, barnbarn, vuxna och djur. Fattar ni det, att ni två skrivit under er släkts dödsdom? Och vet ni vad det ironiska är, att den person du hatar mest på hela jorden Frank, är den ende som kan hjälpa dig. Nämligen jag, tant Helen det är dags för dig att sluta vara den förvirrade tanten och komma fram ur skuggorna. Han och hans fru kommer att försvinna, deras barn ska inte sakna något Helen, Joe du kommer att få göra en resa du med. När du sonat dina synder så får du komma hem igen, du kommer att ha sällskap av de andra två förvirrade själarna. Clara?
– Ja hjärtat
– Vad sa de?
– De skickar hit en av deras vänner för att prata med dig
– Hälsa och tacka, när kommer de?
– Om en timme
– Så bra, då går vi i in i huset. Du och din fru behöver inte packa, ni behöver inget dit ni ska. Helen gå du före och samla de andra i rummet så kommer vi snart
– Javisst
Hon reser sig och går ut
– Det hon inte behövde höra var detta, Frank du och din fru ska till ett ställe som ni aldrig kommer att lämna, ni ska till Lian Liu, du Joe och de andra kommer att få åka till en av de andra öarna, nu ska ni ge mig numret till den galning som ni gett er i lag med. Ni ska ge mig allt, gör ni det så slipper ni få varsin kula i knäna. Förstår vi varandra
De stirrar på mig, Joe tar fram sin telefon och öppnar den, han räcker den till mig och jag tittar på en
– Jean
– Ja sir
– Min dator
– Ja sir
Han går upp och hämtar min dator, jag öppnar telefonen och pluggar in den i datorn. Jag för över allt till min dator, jag öppnar en massa olika fönster och sen sätter jag igång. Clara tittar på vad jag gör och jag ser leendet som börjar spridas på hennes läppar. När jag är klar så skriver jag ett meddelande till mannen
– Kolla dina konton
Jag skickar det och tittar på de två männen
– Då går vi
Vi kommer fram och öppnar dörren. Vi går in och vi går igenom huset och kommer fram till en dörr. Jag öppnar den och går in, jag ser att den kära släkten är samlad. Helen tittar på mig och ler, jag tittar på den stora stolen som står vi ena kort änden. Jag går fram till den och tittar på den, jag sätter mig på en annan stol
– Jaha, hej kära släktingar. Trevligt att träffas, läget är som följer
Jag tittar på dem och sen börjar jag berätta, tjugo minuter senare så är jag klar. När jag tystnar så ser jag upprörda miner, chockade ansiktsuttryck och alla pratar i munnen på varandra. Jag lyfter handen, men det hjälper inte. Jag tittar på Jean och han drar sin pistol och avfyrar den en gång i väggen. Alla stirrar på honom, jag ser att Helen ler
– Tack Jean, följande kommer nu att hända. Om en liten stund så kommer en representant från Godaishu att komma in genom dörren där, jag kommer att lägga fram ert dilemma och sen be dem om hjälp åt er. För er skull så hoppas jag att de går med på det, gör de inte det så kommer vi att packa våra väskor och lämna er åt ert öde. De som de idioterna har gjort affärer med kommer att slakta allt som lever, oavsett om det är människor, djur eller växter. Som tur är för mig så har de tomtarna inte blandat in mig i det här. Väljer de att hjälpa er så kommer jag att försöka nå en överenskommelse med dem. Jag betalar era skulder, tant Helen tar över ledarskapet och allt återgår till det normala, ni hatar oss. Jag beklagar att vi inte kan ha en bättre relation, men det som absolut kommer hända är att Frank, hans fru och de andra nötterna kommer att försvinna ett tag. Frank och hans fru kommer ni aldrig mer att träffa, de andra kommer att komma hem när de lärt sig sin läxa. Det är inte förhandlingsbart
De stirrar på mig, jag känner kittlingen och tittar på Jean och sen på dörren. Han öppnar den och går iväg, jag känner allas blickar som är riktade mot mig. Jag ser hur dörren öppnas och en kvinna och en man kommer in i rummet, jag reser mig och går fram till dem
– Hej mitt namn är Michael, det var vi, jag och min fru som kontaktade Godaishu. Är ni informerade?
– Hej, jadå. Mitt namn är Lorentina, detta är min man Mark
– Angenämt, min fru Clara
– Hej dig känner jag igen, du är Leonardos och Isabellas vän?
– Ja det stämmer
– Så bra, nå ska vi prata affärer?
– Javisst, varsågoda och sätt er
Vi går till våra platser och de sätter sig mittemot mig, jag tittar på dem och sen på släkten
– För det första, de som ska skickas iväg, när kan de åka?
– Precis när som helst
– Bra då kan de åka nu
Hon tar fram sin telefon och ringer, hon pratar snabbt och när hon är klar så stoppar hon ner telefonen. Vi väntar och ett par minuter senare kommer det in åtta män i kostymer, jag pekar på de som ska iväg. De tittar på Lorentina och hon nickar. Släktingarna försöker sätta sig emot, ett par minuter senare så bär vakterna ut dem från rummet
– Tack
– Ingen fara, de utvalda är glada att kunna hjälpa er. De har en skuld till er
– Tack
– Och sen var det, det andra
– Ja, de nötterna har blandat sig med knarkbaroner i Mexiko. Kan de utvalda hjälpa dem?
– Inte er?
– Nej, vi har inte med detta att göra. Tjänsten blir deras, de får betala för den. Inte vi
Hon tittar på mig och jag anar ett leende på hennes läppar
– Vad de nötterna här inte insett är att de kommer skita i om de inte hade något med detta att göra. Om de utvalda väljer att inte hjälpa dem så kommer vi att packa våra väskor och lämna dem åt deras öde. Vi kanske tar tant Helen med oss, hon har alltid varit snäll mot mig. Men de andra, tja
– Jag förstår, så du erbjuder dig att hjälpa till vid förhandlingen?
– Ja det kan man säga
– I egenintresse?
– Nej intresse för en gren av vår släkt, om man verkligen ska hård dra det så är jag överhuvud över dessa nötterna, men de har fått leka som de vill för att de andra inte brydde sig om dem. De var i flera århundranden nöjda med att leka på denna sida av pölen, de lekte sina lekar och spelade sina spel och de lyckades väldigt väl. Men vad de glömde var att det är vingården som ser till att de kan leva det livet de gör här. Deras förfäder blev jagade med högafflar hela vägen till båtarna som tog dem hit, de försökte sätta sig emot vingården. Det gick inte så bra, de slickade såren här och för ungefär femtio år sedan så föddes tanken igen på att de ville ha vingården. De kulminerade med att mina föräldrar mördades och att jag nästan dog. När jag överlevde så grusades deras planer, då försökte de med ekonomi i stället. Det gick sådär, resultatet av det draget, var att de fick låna pengar av de där galningarna till räntor som ingen normal människa skulle hoppa på. Med betoning på normala, jag skulle kunna betala den summa som de vill ha, men något säger mig att de inte är intresserade av de pengarna, det är om jag får använda sådana uttryck kaffepengar för dem. Min vilja att hjälpa dem är, ja kanske egenintresse, för hjälper jag dem så har jag bara en önskan
– Och den är?
– Lämna oss i fred, lämna mig och min fru i fred. Inga fler mordförsök, inga fler försök att göra oss bankrutt. Och det viktigaste ge fan i vingården, vad de inte fattar är att vingården aldrig hade accepterat dem som herrar. Byn hade gjort revolt och kastat ut dem. Sen hade förr eller senare vingården dött ut och efter det så hade byn gått under. De vet inte vad det innebär att vara Greve och Grevinna av Montfort. De är som alla andra amerikanare förblindade av pengar. Pengarna är en biprodukt, inte målet
– Och det är?
– Att kämpa mot orättvisor, på vårt sätt
– Och det är?
– Det får de fråga dina föräldrar om, om de väljer att berätta är upp till dem. Jag får inte, för du tillhör inte vår släkt. Men den metoden har satt dem i skuld till oss
Hon tittar på mig och jag ser henne le
– Det är länge sedan jag fick uppleva det här, intressant
– Vilket?
– Att någon påminner oss om att vi inte är centrum i universum
– Vi?
– Ja vi på denna sidan pölen
– Aha
– Nej du har rätt, de som de hoppat i säng med kommer inte att nöja sig med att få tillbaka sina pengar, de kommer kräva något i gengäld
– Ja
– Och ni vill att Godaishu ska hjälpa dem
– Det avgör inte jag
– Vem gör det?
Jag tittar mig runt bordet och sen på de som sitter där
– Det gör de, jag har bara bett om hjälp nu är det upp till dem att acceptera eller inte. Jag beklagar att barnen kommer i kläm, men mitt åtagande sträcker sig till att förmedla kontakten med er. Resten får de fatta beslut om, men jag rekommenderar dem att lyssna på tant Helen, hon är den smartaste av dem
Hon tittar på mig och ler, de andra tittar på mig och sen på Helen
– Jaha, så Helen. Vad kan ni erbjuda Godaishu i utbyte mot att de hjälper er?
– Helt ärligt så vet jag inte, men om det handlar om vår överlevnad så går jag nog med på det mesta
Lorentina tittar på henne och sen på mig, jag anar ett leende på hennes läppar
– För att de ska hjälpa er så ska ni göra exakt det som Michael sa, varken mer eller mindre. Går ni med på det så kommer Godaishu att hjälpa er, gör ni det inte så kommer vi att resa oss härifrån och gå ut genom dörren, och de kommer göra allt det som Michael sa att de skulle göra, säkert ännu mer. Det är priset för att jag ska ringa dem och be dem backa
Helen tittar på henne, sen tittar hon på mig. Jag anar ett leende på hennes läppar med
– Jaha vem röstar för?
Alla stirrar på henne, sen på Lorentina och sist på mig. En efter en räcker de upp händerna. Helen tittar runt bordet och sen tittar hon på mig och Clara
– Vill ni att vi röstar?
– Tja, ni tillhör fortfarande familjen
– Förvisso, men vi röstar i egen sak
– Det gör vi alla, vi vill överleva
Jag räcker upp min hand och Clara gör detsamma
– Bra säger Lorentina, då ringer jag och sätter bollen i rullning. Vet att om ni bryter mot detta avtalet så kommer ni att få Godaishu efter er och får ni det så kommer ni önska att knarkbaronerna hade fått tag på er
Hon tar fram sin telefon och säger
– Kör
Sen så tittar hon på mig
– Det var länge sedan jag var med om någon som var så driven i husens spel som du är
– Förlåt? Husens spel
– Ja det du gjorde nyss, när du spelade hela den här skaran dit du ville. De fattade inte ett skit och du fick som du ville, den ende som hängde med var Helen, fast det är klart. Hon är som du säger inte hälften så dum som hon spelar, du sätter henne som överhuvud här, hon står i skuld till dig och de kommer att som du sa ge fan i er. Du för samman släkten under ett styre, ditt. Eller förlåt ert, du är precis lika driven min vän
Hon tittar på Clara
– När får vi svar?
– Innan jag går
– Tack
– Ingen fara. Får man fråga, vad som gör att du kan be Godaishu om sådana här tjänster?
– Fråga kan man alltid, men jag kommer inte svara. Det får de utvalda göra
– Som sagt du spelar spelet som du aldrig gjort något annat
– Och jag är fullständigt ärlig när jag säger att jag inte vet vad det är för spel du pratar om
Hon tittar på mig och jag tittar tillbaka på henne
– Prata med de utvalda, de kommer att berätta
– Javisst, frågan är vad det kommer kosta mig
– Hahaha, ja du. Kanske din tillgivenhet
– Den är inte min att ge, den tillhör vingården. Allt vi gör är för att gagna vingården, inget annat. Vinet är vårt blod, blodet är vårt vin. Utan oss dör vingården, utan vingården dör vi. Det är vad det innebär att vara vi
Hon ser på mig och sen på Clara, hon tar fram sin telefon och jag ser att hon pratar. Hon ler och lägger på luren
– Så då var det avklarat, er familj är skyddad. Gör som avtalet är sagt så kommer de inte att komma tillbaka, bryt det och Godaishu kommer och hälsar på. Michael
– Ja
– De utvalda vill tala med dig
– Då får de vänta tills jag kommer hem, jag kan inte använda telefoner
– Jaså, varför?
– Därför att jag är döv
Hon tittar på mig och sen på Clara, hon ler
– Där ser man, jaja jag har framfört meddelandet. Det var intressant att träffas
– Detsamma
De reser sig och går ut ur huset
– Jaha tant du sitter på fel plats
– Ja jag gör ju det
Helen reser sig och går bort till stolen och sätter sig, hon tittar på mig och sen på resten av släkten
– Jaha, då får vi se till att skapa oss en överblick över precis hur mycket oreda de ställt till med. Det är vår första prioritet se så rör på er
De tittar på henne och reser sig, de går ut från rummet
– Jaha Michael, då får jag tacka för förtroendet. Men varför mig?
– Du är den ende som uppvisat någon form av intelligens av de fjantarna, de andra. Tja, de är vad de är. Men de som skickades bort var de som hade kunnat stoppa dig, nu har du en chans att bygga en bas att stå på. De som kommer hem igen har gömt sig bakom Frank, när de inte har honom att gömma sig bakom…
– Så kommer de att falla in i ledet?
– Ungefär så ja, sen så har de hotet om Godaishu hängande över sig
– Frågan är hur pass vi kommer att klara oss
– Du menar ekonomiskt?
– Ja
– Det löser sig, ni kommer snart att mirakulöst att få en insättning på en rätt ansenlig summa pengar. Förvalta dem väl så lär ni klara er
– Var kommer de pengarna ifrån?
– Tja, vi är ju släkt med Robin Hood, jag har tagit från de rika och ger åt de fattiga
– Haha underbart, så du skulle göra det för oss?
– Som sagt, ni är släkt. I alla släkter så finns det ruttna äpplen, vi har skurit bort dem. Så nu har ni en chans att ställa saker och ting till rätta, ta den tant
– Snälla, säg inte tant. Det låter som om jag vore hundra år
– Förlåt, Helen
– Tack, stannar ni på middagen?
– Om vi är välkomna
– Givetvis, ni är ju släkt
– Tack, då går vi tillbaka till det hus som står till vårt förfogande
– Middagen serveras som vanligt kl.19
– Tack då ses vi då
Vi reser oss och går ut ur rummet, vi går igenom huset och går ut genom dörren. Vi promenerar till vårt hus och går in, vi sätter oss i sofforna
– Ringer du till Isabell eller Leonardo och tackar för hjälpen?
– Javisst hjärtat
Jean tittar på mig och ler, jag ler tillbaka
– Grattis sir
– Tack Jean
– Framförallt tack för att du hämnades dina föräldrar
– Ja det kändes skönt att få ett avslut, men det som faktiskt kändes skönast var att få till ett avtal med galningarna här. Så att vi kan slippa att ha dem flåsande i nacken
– Ja jag förstår sir
Jag öppnar min dator och tittar på fönsterna som är öppna, jag tittar på pengarna som jag fört över till mina konton, det är väldigt stora summor pengar. Jag flyttar pengar till släkten, jag stoppar de månatliga summor som gården har skickat till dem.
Resten av de pengar jag stal från dem sätter jag in på ett annat konto. Jag stänger ner alla fönster och jag ser att mannen svarat, det är inga snälla ord han skriver. Jag stänger ner fönstret och öppnar ett annat.
Jag klickar och öppnar en del olika program, jag skriver och klickar. Jag ler, jag skickar iväg ett mejl till mannen, där är en länk klistrad på det. När han klickar på länken så kommer hela deras system att krascha och de kommer aldrig att kunna starta upp det igen.
Jag tittar på Clara, hon pratar fortfarande i telefonen. Jag tittar på skärmen och börjar min sökning, jag skriver och skickar iväg. Jag minimerar rutorna och öppnar min bank, jag tittar på min aktier och när jag är klar så stänger jag ner. Jag surfar runt lite på nätet
– Jean
Han kommer till mig
– Ja sir?
– Vill du se om det finns kaffe här?
– Javisst
Han går ut i köket, Clara kommer och hon flyttar min dator. Hon sätter sig grensle över mig. Hon pussar mig och tittar mig i ögonen
– De vill att vi kommer förbi dem när vi kommer hem
– Javisst
– Sen pratade jag med mamma, de kommer att stanna på slottet en vecka till
– Trevligt
– Hon skäms fortfarande en del
– Det var väl inte min ljusaste stund i heller men jag ångrar inte det jag sa
– Du sa vad hon behövde höra
– Kanske det
– Nej inte kanske
Hon lyfter huvudet, hon tittar på mig igen. Hon kysser mig och jag kysser henne
– Jean, dörren
– Ja sir
Han går mot dörren, jag ser att han sätter handen mot ryggslutet. Han öppnar dörren och en av mina kusiner står där, Jean tar ett steg åt sidan och hon kommer in. Hon tittar på oss och Clara reser sig och går fram till henne och presenterar sig, jag reser mig och går emot henne. Hon ger mig en snabb kram och hon tittar mig i ögonen
– Hej Michael, jag kom för en stund sedan. Huset är i upplösningstillstånd, jag fick reda på att du sparkat på myrstacken
– Haha hej Liz ja det var väl dags för det. Det var ett tag sedan någon sparkade på den
– Och du satte mor att leda hela ruljangsen?
– Ja varför inte?
– För att hon kommer att bli odräglig nu
– Haha, det får ni ta. Hur mår du annars?
– Jodå bara bra
– Kom vi sätter oss, Jean lagar kaffe. Vill du ha?
– Ja tack gärna
Vi går till soffan, hon sätter sig i ena soffan och vi i andra. Vi pratar om allt möjligt medan vi dricker kaffe. Jean tittar på mig och pekar på klockan, jag tittar på den och nickar
– Det är dags för mat, ska vi?
– Javisst
Vi reser oss och går ut ur huset, vi går till residenset och vi går in genom dörren. Vi går ut på baksidan, här är ett tält av modell större upprest. Vi går in och vi sätter oss vid ett av borden, vi blir erbjudna dricka av servitörer. Vi tar varsitt glas och jag skålar med de andra och vi fortsätter prata.
Clara tar mig på armen och tittar på ett av borden. Jag vänder huvudet dit och min tant pratar, jag hänger inte riktigt med i den hon säger. Jag tittar på Clara och hon tolkar, när min tant talat klart så reser vi oss och går ut ur tältet och går till grillarna och hämtar mat.
Vi går in igen och sätter oss, kvällen går och så trevligt som jag har vid denna middag har jag aldrig haft här innan, min klocka vibrerar och jag tittar på den. Jag tittar på Clara och vi reser oss och tackar för maten och sällskapet.
Vi går till vårt hus och Jean öppnar dörren, vi går in och jag tar datorn. Jag öppnar den och jag ser en av rutorna blinka. Jag öppnar den
– Vi är ute, vi kommer ligga lågt ett tag. Tack för allt vi hörs
– Vi hörs
Jag stänger ner rutan, jag öppnar en annan ruta och jag ser att mannen inte kunnat motstå länken som jag skickade, jag ler lite elakt. Jag ser att Anne skickat ett meddelande, jag öppnar rutan och läser. Jag tittar på Clara och hon tittar på mig. Jag klickar på filen och vi läser igenom den, jag vet vad jag känner. Clara tittar på mig och skriver i rutan
– Inget för oss
Hon trycker på sänd knappen
– Jean
– Ja
– Hälsa din fru, att om hon vill testa mig så får hon ge mig större utmaningar än såhär
– Ja frun
– Tack, nu säger vi god natt Jean
– Ja frun
Hon tar mig i handen och vi går upp på andra våningen, vi går in i sovrummet och hon stänger dörren bakom sig och ler