Spelets regler Del 7: Matchen utanför planen

Det här är del 7 av 7 i Spelets regler

Nora-Regelbrott och förlorad matchplan

Nora satt i sin bil, en sliten Golf från 97 med mer rost än metall på sina ställen. Hon stirrade ut mot Sjöviks IP och såg hur plötsligt konstgräsplanen blev inbäddad i mörker efter att någon släckt strålkastarna. Hon hade inte startat motorn ännu. Hon hade bara suttit där i snart tio minuter, oförmögen köra hem. Träningen var över. Elin hade blivit utskälld av Alex efter tacklingen och sedan försvunnit in på kontoret med honom. Wilma hade haltat in till Kim med sin pappa i hasorna. Och hon, Nora, hade stannat kvar, hjälpt till att plocka in material och låtsats att allt var normalt.

Men inget var normalt.

FAAAN OCKSÅ!

I duschen hade hon gjort det. Hon hade sett Wilma komma in och då hade hon agerat. Hon hade tagit steget och rört Wilma. Snyggt… lättslickat. Orden hade kommit ur munnen på henne. Idiot! Lätta ord, som om hon skämtat. Men inombords hade det varit en explosion. En våg av panik kom lika fort som orden sas och hennes hjärta hade nått maxpuls snabbare än hon fick på Assault-cykeln i gymmet.

Vad i helvete gjorde du, Nora?

Hon slog handen i ratten. Den smällde till i det kalla lädret. Hon hade en regel. En enda, absolut regel: aldrig ta med fotbollen till sängen. Inte med lagkamrater. Det var receptet för en katastrof. Hon visste det. Hon hade lärt sig det den hårda vägen. Två gånger till och med. Fyra år sedan, med Maja och sex år tidigare med hennes första, riktiga kärlek, Vera.

Hon minns fortfarande sin pappas reaktion när hon avslöjade att Vera inte bara var en kompis, utan något mer. De hade varit mer högljudda än de trott i hennes rum och pappan hade frågat rakt ut vid frukosten om de var ihop eller så. Efter lite fniss och röda kinder hade de berättat och han hade bara skrattat och sagt att han redan hade fattat det för länge sedan. Dock tog sagan slut ett år senare under en gemensam fest med herrlaget. Nora hade hittat Vera ståendes naken på alla fyra i herrarnas omklädningsrum med en av herrspelarna som knullande henne bakifrån. Timmy hade hånflinat åt henne när hon upptäckt dem.

-Hon gillar ju att få kuk trots allt, hade han skrattat och viftat med kuken framför henne. -Ska du inte smaka lite du med?

Efteråt hade Vera skyllt på att hon var full, men det hade ändå varit kört och deras uppbrott hade dragit med sig en iskall stäminning i laget där Vera blivit utfryst av flera och till slut hade hon gått till grannklubben. De sågs ibland i förbifarten men bara ytligt.

Med Maja hade det varit annorlunda. Hon hade alltid funnits där i laget ända sedan flicklagstiden. De hade väl inte varit kompisar direkt men inte ovänner heller. Ända tills för drygt fyra år sedan. Maja hade plötsligt börjat prata mer med Nora,  och då om annat än fotboll och de hade upptäckt att de båda gillade rå punkmusik.  De började hänga med varandra och gick på spelningar tillsammans. Under en konsert i med det obskyra bandet ’Sekunderna’ hade de kyssts. Kyssen övergick till hångel och senare hemma i Noras lägenhet hade de älskat. Nora hae varit den första för Maja och hon hade lärt henne allt. Hon kunde fortfarande känna smaken av Maja på sin tunga och doften av hennes hår i näsborrarna.  Hon hade varit lycklig. Det dröjde inte länge tills Maja flyttade in och Nora var som på små moln. Dock varade inte lyckan heller denna gång, men nu var det Noras fel. Som lagkapten krävde hon mycket av spelarna och Maja nådde inte den standarden tyvärr. Det gnagde hemma när Nora pressade på träningar och match och till slut fick Maja nog. Hon gjorde slut med både fotbollen och med Nora. Det sista Nora hört om henne var att hon flyttat till Stockholm och jobbade på någon förskola där.

Aldrig mer! Det hade hon intalat sig själv sedan Maja försvann.  Och nu hade hon precis kastat den regeln i soptunnan. Fan också! För en sjuttonåring. En flicka som säkert nästan var okysst och som inte hade en aning om vad hon gjorde med sig själv eller med sin kropp. Hon hade i alla fall inte aning om den elektricitet som hon hade runt sig och som skickade chockvågor genom Nora bara genom att finnas i samma rum. Nora såg dock framför sig blicken från Wilma när hon hade rört henne i duschen.  Den var nyfiken!

Nora lutade pannan mot ratten. Det hade börjar regna och dropparna smattrade mot vindrutan. Tankarna snurrade och landade hos Johanna i F2015. Varma, trygga, vuxna Johanna. Hennes leende. Det var säkert. Det var enkelt. Det var vuxet. Johanna visste vem hon var, vad hon ville. Hon hade ett liv, en make, ett barn. Det där var en förbjuden frukt, visserligen, en frukt som växte i en uppvuxen trädgård med staket och skyltar som sa ”Tillträde förbjudet”. Wilma däremot var ett vilt okänt fruktträd som växte vid en väg. Tillgänglig, potentiellt giftig, men oerhört lockande att plocka. Hon var nyfiken på den frukten!

Hon startade motorn. Värmen spred sig långsamt i bilen. Hon skulle köra hem. Kanske öppna en öl. Titta på något skit på Netflix. Försöka glömma känslan av Wilmas hud under sina fingertoppar. Försöka glömma blicken i Wilmas ögon. Inte chocken, inte avsmaken, utan den där nyfikna, hungriga glimten som hade följt efter hon rört vid henne. Det var den som var farligast. Den som sa jag är inte rädd. Jag vill veta mer.

Nora svängde in på sin parkering utanför sitt lägenhetskomplex. Hon stängde av motorn och satt kvar. Regnet smattrade fortfarande mot taket. Hon visste vad hon måste göra. Det var enda vägen framåt.  Hon skulle tala med Alex. Hon skulle tala med honom om sig själv. Om sin roll. Hon ville inte längre vara kapten. Hon var ingen bra förebild. Hon förstörde ju laget med sina tankar. Sina drömmar om att ligga med sina lagkompisar. Det var fel. Det var hon det var fel på och hon kunde inte vara kvar.

Inne i lägenheten var det tyst. Hon öppnade den efterlängtade ölen, tog en klunk och satte ifrån sig den lika snabbt på köksbordet. Den smakade ingenting. Hon plockade fram mobilen, tummarna svävade över skärmen. Hon borde skriva till Alex. Boka ett möte. Men i stället öppnade hon Snapchat och skrollade. Lång ner hittade hon namnet hon inte sökt på länge, Maja.

Hjärtat slog ett extra slag. Hon såg Maja senast för fyra år sedan. Ett kort möte på ICA innan hon flyttade till Stockholm, tomma ord och en tydlig mur mellan dem.

Hennes fingrar agerade på egen hand.

Tänker på dig. Hoppas allt är bra med dig i Stockholm.

Hon stirrade på meddelandet. Det var en lögn. Hon tänkte inte på Maja. Hon tänkte på sig själv. Hon raderade texten.

Jag tror jag har gjort samma misstag igen.

Nej. För mycket. För självupptaget. Hon raderade igen.

Hon lutade sig tillbaka och stängde ögonen, såg Wilmas nyfikna, hungriga blick framför sig. Den där blicken som var farligast av alla. Hon öppnade ögonen och skrev, snabbt, innan hon hann tänka.

Jag gjorde det igen. Med en från laget. Vad är det för fel på mig?

Hon tryckte på skicka innan modet försvann. Skärmen mörknade och reflekterade hennes eget ansikte, förvridet av panik. Hon kastade mobilen i soffan som om den brann. Vad i helvete hade hon gjort nu?

 

Wilma-Träna och spela för båda lagen

Eriks mun gick konstant under bilresan hem. Om Wilma och karriären. Sitt samtal med Alex och att ”den fittan” inte skulle vara kvar länge till i laget. Om att kunna spela på lördag. Han hade ju pratat med Vittfors och de var villiga att scouta henne då. Dumt att gå miste om den chansen men samtidigt dumt att spela skadad och inte prestera.

Wilma hade zonat ut för länge sedan. I hennes huvud cirkulerade just nu bara Kims tunga och Noras fingrar. Inom loppet av en timma hade två personer rört henne där ingen tidigare varit.  En brinnande lust hade vaknat och hon insåg att den elden inte gick att släcka.

I sin säng senare hade hon plockat fram mobilen. Letat upp filmen hon sett så många gånger innan nu med en stor svart man som knullade en liten späd blond tjej.  Hennes fingrar darrade lite när hon bläddrade fram till rätt sekvens. Den där scenen där hans kuk pressade sig in i tjejen för första gången.

Hon tryckte på paus. Bilden frös. Mannens ollon pressade mot tjejens smala, bleka blygdläppar.  Det var en ögonblicksbild och det såg nästan groteskt ut.  Hon tryckte på play, sedan paus igen. Play. Paus. Backade. Play. Paus. Hon såg det om och om igen. Frös bilden på olika platser, studerade den och analyserade det hon såg.  Hur de mjuka vecken gav vika, hur de tvingades isär, hur de sakta, nästan omärkligt, släppte in det där tjocka, mörka huvudet. Det var inte våldsamt, men det var obevekligt. En total erövring.

Hur skulle det kännas?

En rysning gick genom henne, en blandning av rädsla och en pirrande längtan. Skulle det göra ont? Tänk om den kuken sönder henne? Hon backade klippet till början av sekvensen igen och  fäste blicken på den svarta kuken som öppnade tjejen fitta. Den var så stor. Så overkligt stor. Kims var nog lite mindre i alla fall. Hur skulle hon kunna få in något sådant i sig själv?

Målmedvetet letade sig hennes hand ner under täcket. Hon kände sin egen värme, sin egen fuktighet. Nästan blygt, pressade hon in ett finger. Det gled lätt. Ett till. Hon kände hur hon spände sig inombords, hur hennes egen kropp försökte stänga ute henne, samtidigt som en annan del av henne skrek efter mer. Hon gnuggade tummen mot sin klitoris i små, snabba cirklar och pressade isär fingrarna inuti sig. Stretching, det borde ju hjälpa. Det var logiskt. Det var som att värma upp innan en match eller träning.

Hon ville känna den känslan med Kim. Hon ville öppna sig för honom. Öppna sig för hans kuk. Han skulle bli hennes första. Det var inte längre en fantasi, utan en konkret plan. Hon var redo. På måndag skulle hon ju tillbaka till honom. Då skulle det ske.

Med blicken fortfarande fäst på mobilskärmen, där tjejen nu tog mannens hela längd, började hon röra fingrarna inuti sig i takt med hans stötar. Det var inte bara njutning. Det var en övning. En förberedelse. Orgasmen kom som en djup och tyst våg som sköljde över henne. Den lämnade efter sig en inre tillfredsställelse hon aldrig känt innan. En känsla av att ha tagit ett stort avgörande steg.

Andfådd lät hon mobilen vila på bröstet. Klippet fortsatte spela automatiskt. Tjejen på skärmen hade just tagit hans sats i munnen, och lekte nu med den framför kameran. Smaken av Kims utlösning återvände plötsligt, stark och salt på hennes tunga. Wilma suckade, en djup, intensiv suck. Hon var en kvinna nu.

Natten blev orolig och hon sov dåligt. Konstiga drömmar avlöste varandra.

Hon stod mitt på alla fyra mitt på planen, men den var inte täckt av gräs. Det var ett hav av mjuk naken hud under henne. Hon var också helt naken. Bakom henne stod Kim och knullade henne hårt. Hans kuk pulserade och blänkte av deras safter. Hon kände hur han fyllde henne, sträckte ut henne från insidan. Pressade ut hennes blygdläppar som tjejen i filmen. Stretchade. På läktaren satt hennes pappa och antecknade. PRESTATION NIVÅ: ACCEPTABEL. BEHÖVER FÖRBÄTTRING I UTHÅLLIGHET. VI FÅR KÖRA MER INTERVALLER. Kim stötte hårdare i henne och pappans röst blev alltmer krävande för varje stöt som kom.

Bredvid dem på planen, stod Saga klädd som en domarkläder, med ett strängt uttryck. Hon höll upp en visselpipa och blåste i den.

-Straff! Varning för passivitet, sa Saga på sitt vanliga intetsägande sätt.

Kim stötte till extra djupt som svar och Saga nickade tillfredsställt. Sedan smälte scenen bort och hon var i duschen. Ångan var tjock och vit. Hon satt på huk och framför henne stod Nora. Men Noras kropp var en karta av ärr. Varje ärr var en upphöjd, röd linje som pulserade med ett svagt ljus. Wilma började slicka dem, ett efter ett. När hennes tunga nådde ett ärr på Noras mage, började det expandera, växa och öppna sig. Det blev till en fitta och Noras röst ekade.

-Snyggt… lättslickat.

Ur mörkret kom en annan röst, mörkare och manligare.

-Så där ja, Wilma. Nu förstår du, vad du ska göra.

Hon såg hur Alex, klädd i sin tränarjacka, stod bakom Nora och körde in en enorm svart kuk i Noras vanliga fitta.  Hon slickade hennes ärr-fitta och Alex knullade hennes riktiga. Nora skrek av njutning. Samtidigt kände hon en tunga i sin egen mun, en tunga som inte var hennes. Den var grov och smakade sperma. Det var Kims tunga som nu hjälpte henne slicka Noras ärr-fitta medan Alex fyllde Nora med sin sats.

Wilma vakande kallsvettig 05:25. Hon kände med sin hand mellan benen och trosorna var blöta och klibbiga.  Direkt var hon tillbaka i drömmen, i den fuktiga luften i omklädningsrummet, Nora och Alex nakna kroppar och hon kände blodet stiga i hennes kinder. Sedan slog verkligheten in med full kraft. Skammen. Det var som om någon hällde isvatten över henne. Hon rev undan täcket, slet av sig de våta trosorna och kastade dem i tvätthögen på golvet.  De var beviset på hennes brott. Hon satt uppsatt i sängen, med armarna hårt om sig själv, och stirrade in i väggen. Hur kunde hon drömma så där om Alex? Om sin egen pappa? Det var fel. Det var sjukt. Jag är ju sjuk i huvudet.

Hennes tankar avbröts av en lätt, nästan tveksam knackning på dörren. Inte den vanliga, bestämda knackningen som sa ”Upp och hoppa, det är dags för löpträning”. Den här var mjukare. Nyfiket.

Wilma ryckte till som om hon blivit påkommen. Hon drog snabbt åt sig täcket och täckte sin nu nakna kropp

-Ja? sa hon frågande till dörren. -Vad är det?!

Dörren öppnades långsamt och hennes pappa tittade in. Han var redan påklädd i sina löparkläder, en vana som var svår att bryta, men han lutade sig mot dörrkarmen i stället för att kliva in. Han såg på henne, och för en gångs skull var hans blick inte analyserande, utan bara… orolig.

-God morgon hjärtat, sa han försiktigt. -Jag tänkte… med gårdagen och allt. Kanske vi hoppar över morgonpasset idag. Bara en lugn promenad eller lätt jogg. Låta kroppen vila som Kim bad dig.

Wilma stirrade på honom. Detta var inte hennes pappa. Hennes pappa som pratade om intervaller, prestation och att aldrig hoppa över ett pass. Det här var en främling som visade medlidande. Och just nu kändes det värre än några hårda ord. Det kändes som att han visste. Att han hade sett drömmarna, hört hur hon stönat, sett hur hennes kropp reagerat på bilderna på mobilen.

Helvete! Han måste ha hört mig hos Kim igår!

Insikten var kanske irrationell men fullt möjlig. Men varför hade han då inte skrikit eller hoppat på Kim? Nej han kan inte ha hört!  Pulsen steg igen och Wilma kände en blandning av både panik och ångest men hon bet ihop och vände sin blick mot sin pappa.

-Jag är inte trasig, sa hon, och hennes röst var hårdare än hon tänkt sig. -Jag kan springa. Okej!

Pappan ryckte lite på axlarna, överraskad av hennes ton.

-Jag vet att du inte är trasig, älskling. Jag tänker bara på framtiden. På lördag. Du vet…

Vi får köra mer intervaller. Rösten från drömmen ekade i hennes huvud. Hon såg honom sitta på läktaren, penna i hand, medan Kim tog henne hårt bakifrån. En ilande känsla av avsky och lust blandades till en obehaglig cocktail i hennes mage. Han vet vad jag gjorde. Hon vände bort blicken, fixerade den på en fläck på väggen.

-Jag vet, mumlade hon. -Jag vet.

Tystnaden som föll var inte den bekväma tystnaden de brukade ha. Den var fylld av allt som inte sades. Han ville prata om skador och strategier. Hon ville glömma sin egen kropp, den som svikit henne på planen och som nu förrådde henne i sängen. Han ville ta hand om sin dotter, atleten. Hon ville bara vara ensam och utforska kvinnan hon blivit.

-Okej, sa han till slut när han insåg att hon bara ville bli lämnad ifred, och rätade på sig.

Hans röst var tillbaka i sitt normala, lite stämningslösa läge.

-Jag kör en runda själv då. Vi ses vid frukost.

Han stängde dörren tyst efter sig. Wilma sjönk ner i sängen och drog täcket över huvudet. Hon hade fått sin vilja igenom, att bli lämnad ifred. Men det kändes inte som en seger. Det kändes som en förlust. En första liten spricka i den värld de alltid delat. En spricka som bara hon visste orsakats av hennes kropp och det pockande begär som nu succesivt började byggas upp.

Wilma hörde ytterdörren slå igen.  Hon tog fram mobilen. Filmen men den svarta mannen låg fortfarande öppen i webbläsaren men hon tryckte bort den. I stället gjorde hon en ny sökning. Lesbian licking pussy.

Handen letade sig ner mellan benen igen och till synen av en ung tjej med renrakad fitta som blev slickad av två andra tjejer smekte hon sig till ännu en orgasm.

Alex- Coacha talangen i okänd terräng

Dörren slog igen bakom Alex med en duns som ekade i den tomma lägenheten. Han slängde nycklarna på hallbänken, knäppte upp skjortan och gick raka vägen mot kylskåpet. Den sista bilden av Elin, hennes triumferande leende när hon lämnat kontoret, brände i hans medvetande. Hon trodde att hon hade vunnit att hon hade honom i sitt grepp. Men han visste att hon behövde honom lika mycket som han var beroende av henne.

Med två öl i ena handen sjönk han ner i soffan. Han plockade fram sin iPad och lät bilden castas på TVn. Snart bläddrade han fram sidan han besökt så många gånger tidigare och ett par sekunder senare startade filmen på TV. En ung tjej, lång, smal och med ljust hår uppsatt i en slarvig bulle. Hon liknade Wilma. Likheten var slående nog att fånga hans intresse, tillräckligt generisk för att han skulle kunna projicera sin fantasi på henne utan att det kändes för påtagligt. Hon kackade på dörren till en stor villa och en man öppnade. Alex spolade förbi den korta meningslösa konversationen där hon undrade var mannen dotter/hennes kompis var och såg nu hur de började kyssas och hångla. Tjejen sjönk ned på golvet i den fina villan och omedelbart började hon fingra för att knäppa upp mannens bälte.

Han drack hälften av den första ölen i en klunk och spolade lite till. Tjejen på skärmen hade hunnit ta av mannen hans byxor och sög nu på kuken som om livet hängde på att hon gjorde det bra. Alex kände hur hans egen kuk började svälla i byxorna, ett pulserande tvång som krävde uppmärksamhet. Han lät sin fria hand glida ner och han började stryka sig över tyget. Det var Wilma han såg framför sig. Hennes kropp, hennes rädsla, hennes oerfarenhet. Han var den som skulle forma henne, den som lärde henne allt. Han skulle vara hennes första, hennes bästa, hennes enda.

Han öppnade byxorna och tog fram sin kuk. Den hade fortfarande lite torkad sperma från att Elin sugit av honom tidigare men han ignorerade det och började sakta runka. Bilden av Wilma blev alltmer levande i hans sinne. Hennes ögon fyllda med tårar och uppgivenhet. Hennes kropp som naken framför honom. Han var på väg att förlora sig själv helt i den där mörka, tillfredsställande fantasin. Han tog en klunk öl till och upptäckte att burken nu var tom. På TVn stönade Wilma.

-Yes, daddy! Your cock feels so good!! Ohh yes!

En andra kille hade nu anslutit och Wilma började suga av honom i ställen medan den första hade klivit in bakom henne för att kunna knulla henne doggystyle.

-Ohh! Yes, Yes, Yes! Fuck ohh! Harder! stönade Wilma på TVn.

Alex tömde snart sin andra öl och lät den tomma burken falla till golvet. Hans hand arbetade snabbare över kuken. Handen gick i en desperat rytm som matchade de två männen på skärmen. De övergick snart i att dubbelmacka Wilma och hon stönade högre.

-Fuck yeah! Fuck my ass! Ooh Yes! Fuck me harder Daddy!

Alex spolade fram lite till. Han stirrade nu på Wilma som tittade rakt in i kameran med ett uttryck av tom undergivenhet medan en man sprutade sin sats över hennes kind. Den andra mannen runkade fram sin ström av sperma så att den landade i hennes öppna mun. Det var inte längre en fantasi. Det var en profetia. Alex skulle vara mannen. Han skulle lära henne.

-Wilma, väste han.

Han stönade högt när han pumpade ut sin sats över sin egen mage och hand. Det var inte skönt. Det var bara en tillfällig dämpning. En dämpning av en lust som försvann lika snabbt som den kom.

Han sjönk tillbaka i soffan, flåsande. TV-skärmen visade nu en annan scen, en annan tjej. Men Alex såg inget. Han stirrade bara in i mörkret och visste med en isande säkerhet att han inte kunde vänta länge till.

I tystnaden efteråt kom Elins ord tillbaka till honom. Hennes viskning om att hålla ner Wilma, att lära henne. Att ge henne till honom. Fantasin som just gett honom en tillfällig mättnad var plötsligt inte tillräcklig. Den var platt, tvådimensionell. Han ville ha den äkta Wilma. Den levande, den som andades, den som skulle skrika hans namn.

En desperat, irrationell tanke tog form i hans hjärna. Han behövde testa. Behövde se om det fanns en öppning. Behövde känna makten, även på avstånd.

Med darrande fingrar plockade han fram sin telefon och sökte upp henne i kontaktlistan. Han öppnade ett nytt meddelande. Han började skriva, tummarna rörde sig över det lilla tangentbordet i en störd, ryckig rytm, styrda av öl och en obeveklig kåthet.

”Du var så het idag. Ville bara ta dig på kontoret och…”

Han läste vad han skrivit. För helvete!  För direkt. För grovt. Han raderade texten med en frustrerad svepgest.

Han försökte igen, den här gången med en lite mjukare ton, men lika uppenbar avsikt.

”Tänker på dig. På hur du såg ut idag. Hur du skulle se ut utan…”

Nej. Ännu sämre. Det här var inte bara oprofessionellt, det var ju fan kriminellt. Han raderade igen. Paniken började krypa upp, en kall hand som grep tag i hans mage. Han måste vara smartare. Subtilare.

Han tittade på sin egen bild i telefonens mörka skärm. En djärv, förfärlig idé föddes i hans berusade hjärna. En bild. Ett bevis. En försmak av vad han erbjöd. Han öppnade kameran och vände den mot sin nu halvstyva och spermakladdiga kuk. Han fokuserade, tog en bild som var tydlig nog, men ändå konstnärlig i skuggorna. Han tittade på resultatet. Det var perfekt. Fan vilken snygg kuk alltså!

Han var på väg att gå tillbaka till meddelandet till Wilma för att bifoga bilden, tummen bara en millimeter från knappen. Men då stannade han. Bilden av hennes ansikte dök upp i hans huvud. Inte den kåta, villiga Wilma från hans fantasier, utan den verkliga. Sjutton år. Osäker. Nästan ett barn. Chocken i hennes ögon om hon såg det här. Det skulle inte vara en inbjudan. Det skulle vara en bomb. En bomb som skulle förstöra allt. Hans karriär, hans liv.

Med en svordom slängde han ifrån sig telefonen i soffan. Den föll ner med en mjuk duns bland dynorna. Han lutade sig fram med armbågarna på knäna, huvudet skakande. Vad i helvete är fel på mig?

Efter en minut av självrannsakan plockade han upp telefonen igen. Den här gången var hans blick annorlunda. Kallare. Beräknande. Han skulle inte ge upp. Han skulle bara byta strategi. Han skulle vara den han var: tränaren. Mentorn. Den som brydde sig.

Han började skriva igen, den här gången med en stadig hand. Varje ord var noga utvalt.

”Bra jobbat idag. Du utvecklas snabbt. Kan du komma förbi mitt kontor imorgon så vi kan prata? Bara du och jag.”

Han läste om texten. Den var professionell. Noggrann. Men under ytan fanns en underton. Ett löfte. En inbjudan. Det var en krok på en dörr som han hoppades att hon skulle vilja öppna.

Han tryckte på ”skicka” innan han hann ångra sig.

Meddelandet skickades. Han la ifrån sig telefonen på bordet framför honom. Hans hjärta bultade hårt i bröstet av förväntan men samtidigt rädsla. Han hade precis kastat en tändsticka i en krutdurk. Och han visste inte om han skulle se en explosion, eller om han just startat ett inferno som skulle bränna ner hela hans kungarike.