Kometen | Del 1

Alva hade suttit på Facebook en dag och skrollat som man alltid gör. Samma gamla vanliga skräp mellan alla annonser som hon definitivt inte var intresserad av. När hon till slut få se en reel som fångade hennes uppmärksamhet, klickade hon på den för att sugas in i det farliga med skrollandet. Efter flera timmar satt hon fortfarande fast när hon fick ett meddelande från någon. Vid närmre inspektion såg hon att det var en gammal klasskamrat från högstadiet som hon inte hade sett på över tio år. Hon öppnade meddelandet från Emil för att läsa ordet ’Hej’ följt av frågan hur hon mådde och hur livet såg ut för henne. Alva tänkte inte så mycket över varför han valt att skriva så långt efter de gick skilda vägar. Hon svarade glatt och tänkte inte mer på det förrän det poppade upp ännu ett meddelande från honom. Det svaret blev början till deras nyfunna bekantskap. Hon skrev med honom dagligen efter det. Flera timmar varje dag. Hon kunde försvinna in i datorn eller telefonen tills magen kurrade för att genast beställa hem mat. Medan hon åt skrev hon för fullt med honom och uppskattade att hon hade någon att prata med trots att hennes mamma sagt att man inte ska lita på män. ”De är farliga.” Hade hon sagt under hela Alvas uppväxt. Alva förstod aldrig varför men hennes mammas ord hade följt med henne när hon flyttade hemifrån. Mamma Eva hälsade alltid på för att bekräfta att hennes dotter var vid liv. Att hon var okej. Varför hon gjorde det visste inte Alva. Hon hade aldrig fått veta varför Eva var så anti mot män. Det hade alltid varit hon och Alva. Någon fadersfigur hade aldrig funnits med i bilden. Något Alva inte ens känt saknaden av eftersom att hennes mammas konstanta ord satt rädsla i henne.

Emil och Alva fortsatte sitt skrivande i flera veckor. Varken han eller hon kunde gå en dag utan att skriva. Hon började tycka om att ha någon att prata med även om hon ännu inte fått veta varför han skrev. Det kom aldrig ens på tal. Hon svarade när han skrev och försvann in i skärmarna tills solen hade gått ner. En morgon när hon vaknade för att kolla tiden på telefonen såg hon ett meddelande som fick hennes hjärta att slå dubbelt. Hon såg sig runt i panik. Skräckslagen för att hon inte var ensam. Evas ord hade uppehållit hennes hjärna för att göra henne påmind om att män var farliga. Hon läste om och om hur Emil frågade om de kunde ses någon dag framöver. Hjärtat slog hårt. Hon fick svårt att andas. Svetten rann nedför hennes panna medan hon sökte efter en flyktväg. Hon låste upp telefonen för att slå in 112 men svimmade innan hon kunde ringa. Telefonen föll till golvet medan hon föll över sängen. När hon vaknade upptäckte hon att det hade gått två timmar. Emils meddelande var fortfarande kvar på skärmen. Över det var det ett nytt meddelande från honom. Han hade skrivit förlåt för att han varit så rak. Alva kände hur hjärtat började slå igen. Men istället för att fyllas av panik låste hon upp för att besvara hans meddelande. Hon svarade att hon inte kunde men skrev inte varför. När hon såg att han började besvara meddelandet kände hon benen darra. Sen slutade det. Han svarade aldrig. Alva satt fundersam. Hon undrade varför. De hade skrivit så mycket att fingrarna brann, för att inte få ett svar. Efter flera dagar hade hon fortfarande inte fått ett svar. Hon började bli ivrig efter hans närhet. Varför skriver han inte, tänkte hon för att känna hur händerna skakade när hon tittade på deras öppna chatt. Hon ville skriva till honom, men hon var rädd. Det kändes jobbigt att vara den första som skrev.

För att lindra sin oro och rädsla skrev hon till en av sina vänner Stina som jobbade i det lokala biblioteket. Hon visste att Stina skulle ge henne modet hon behövde. De var båda lika desperata efter kärlek. Hon skakade medan hon skrev förlåt innan hon förklarade varför hon varit under radiotystnad de senaste veckorna. När Stina svarade skrev hon att hon träffat en man som endast funnits i hennes drömmar. Alva uttryckte sin glädje för henne och fick till svar att Alva skulle hoppa in i det okända vattnet. Du vet inte förrän du hoppar i, hade hon skrivit. Alva tyckte inte om känslan i magen. Efter flera besök med ansiktet över toalettstolen samlade hon modet till att skriva. Du är tjugofem år Alva, tänkte hon innan hon skrev. När hon tryckt på skicka läste hon vad hon hade skrivit. Hon tyckte inte alls om att erkänna för honom att hon var rädd för att ses. Att skriva hur ledsen hon var för att hon var feg.

När han svarade slängde hon sig över telefonen. I ett snabbt ryck slet hon tag i den och läste hans meddelande. Han hade svarat att han inte skulle kidnappa henne. Skrivit att de kunde ses mitt i stan ifall det skulle göra att hon kände sig tryggare. Alva kunde inte låta bli att le innan hon la sig på rygg över soffan med telefon rakt upp i luften. Den där oroliga känslan hon haft var som bortblåst. Hon kände hur det pirrade i magen. Hur det kändes alldeles underbart när hjärtat slog på grund av lycka. Med telefonen tryckt mot bröstet kände hon varje slag mot händerna. Åh Emil, tänkte hon innan telefon plingade till igen. I ett lika snabbt ryck som innan förde hon upp telefonen för att se han fråga om hon ville ses i helgen runt lunchtid. Alva log brett innan hon fnittrade. Fingrarna slog snabbt över skärmen. Ivrigt svarade hon att hon ville ses. Att hon skulle möta honom mitt på torget innan de fortsatte skriva som de hade gjort innan.

Dagarna innan helgen var plågsamma för Alva. Hon hade först känt ruset av att få träffa en kille för första gången som hon kände något för. För att sen spendera de sista dagarna i nervositet som sträckte sig upp till halsen. Hon kände sig illamående, rädd och orolig. Tagit flera rundor till badrummet för att se dagens måltider. Hon trodde inte att hon skulle bli bättre och var livrädd för att behöva ställa in eftersom att hon inte kunde kontrollera sin mage. Efter en runda till affären för att köpa nyponsoppa och vitt bröd fick hon till slut kontroll över sin oro och kände att hon faktiskt skulle klara av att träffa honom. Hon ville så gärna träffa honom och se om han var en ond kille eller om han var den snälla omtänksamma personen hon lärt känna även om det bara var via text.

Alva hade vaknat tidigt på fredag morgon för att göra sig i ordning, men tog en stund i sängen för att kolla i genom alla hans bilder han hade på sin sida. Hans album var fyllt av kort från naturen, diverse resor och andra roliga aktiviteter hon bara drömt att få göra. Alva var inte rädd för omgivningen. Hon kunde gå ut och göra saker men det var allt svårare när man inte hade vänner. Men ibland kunde hon köpa en glass för att sitta på en parkbänk i stan. Hon brukade titta ut över havet medan hon slickade på sin vaniljglass som alltid rann över handen. Även ta korta promenader under vintern för att njuta av hur fint snön täckte den annars vackra staden. Alva älskade naturen och såg det fina med livet även om hon inte hade någon att dela det med. Hon brukade ladda upp sina bilder på Facebook för att dokumentera sitt liv. Det var aldrig någon som gillade dem men det var okej. Hon behövde inte bekräftelse från någon.

När hon klev ur sängen sträckte hon på kroppen för att höra hur det knakade här och där. Hon kände lättnaden i musklerna innan hon slappnade av helt för att gå in i badrummet och ta en dusch. Hennes vita linne föll över de grå kakelplattorna innan hon böjde sig ner för att dra av den vita bomullstrosan. Efter en snabb titt i spegeln klev hon in i den varma duschen för att njuta av strålen som piskade hennes silkeslena kropp. Hon tvättade sitt mörkbruna axellånga hår väl. Drog tvålen över sina toppiga bröst. Förbi den släta magen för att gnuggade hårt över hennes mörka buske. Hon började nynna i duschen medan hon tvålade in sina släta ben. För att åter igen gnugga tvålen mellan benen. Hon lät fingret tränga in en bit för att tvätta sig ordentligt innan hon sköljde av hela kroppen.

Ångan låg som ett täcke över glaset runt om henne. Vilade över den medan hon förde duschmunstycket mot sitt underliv. Hon särade på sina läppar för att skölja bort tvålen innan hon förde upp den mot bröstet. Vattnet slog hårt mot hennes hud medan hon fortsatte sitt nynnande. När hon var klar klev hon ur för att torka sin kropp. Hon drog handduken lätt genom håret för att låta det lufttorka. Det är tre timmar tills jag ska gå så jag kan lika väl låta det torka naturligt, tänkte hon innan hon gick tillbaka till sovrummet för att välja ut kläder. Hon tittade ner på sina små fötter på vägen. Noterade hur fina de såg ut innan hon öppnade garderobsdörrarna för att ta ut en luftig ljusgul blus. En behå kanske behövs eftersom att denna nästan är genomskinlig, tänkte hon innan hon valde en vit behå. ”Perfekt.” sa hon skakigt när hon gick fram till spegeln i hörnet av sovrummet. Hon höll upp behån över sina bröst innan hon tog på den. Det underlättar att ha en behå med spännet på framsidan, tänkte hon när hon såg den vita rosetten över spännet. När hon vände sig om för att hämta blusen log hon. En plötslig snuskig fantasi om Emil fick henne att fnittra. Hon ville inte tänka såna tankar men kunde inte hjälpa att fnissa när hon föreställde sig hur nöjd han blev när han knäppte upp hennes behå, för att sen gapa stort åt hennes vackra bröst. Alva var nöjd över dem. Hon brukade stirra på sig själv naken i spegeln. Följa konturen av sin välformade kropp. Dra fingrarna fjäderlätt över den smala midjan innan hon log för sig själv.

Alva tittade på sig själv i spegeln och tyckte om hur den mörka busken gifte sig väl med hennes ljusgula blus. Hennes bruna ögon och de mörka ögonbrynen var sista detaljen för att fullborda hennes perfekta harmoni. Men vad ska jag ha undertill, frågade hon sig själv. Eftersom att det var så varmt ute ville hon ha en kjol. Men Eva hade sagt att män var otroligt snuskiga så därför valde hon ett par korta vita jeansshorts som skulle krama åt den runda rumpan. Alva hade spenderat timmar med att skriva med Emil och helt glömt bort att tvätta. Den enda trosan hon hade var impulsköpet hon gjort en dag när hon ville känna sig sexig. Den där förbannade stringtrosan som skavde mellan benen. Hon hatade den mer än allt annat men hade inte kraften att slänga den heller.

Efter att hon fått på sig trosan vände hon sig framför spegeln för att se hur den försvann mellan hennes fylliga skinkor. Hon skämdes. Det var inte alls bekvämt för kroppen eller sinnet att klä sig som en slampa. I ett desperat försök sprang hon in i badrummet för att lukta på de smutsiga trosorna. Det måste finnas ett par som luktar okej, tänkte hon men hittade inte en enda. Hon luktade gott där nere. Tog hand om sig själv. Men varje par luktade antingen urin eller hade en stel fläck på grenen på grund av hennes egen fukt. Alva förstod inte hur hon hade glömt att tvätta. Jag som alltid var ordentlig, tänkte hon. Emil hade fått hennes liv att hamna en bit ur balans. ”Jag kan alltid gå utan trosa.” sa hon medan hon kände hur den skavde mot hennes känsliga läppar. Hon hatade den så mycket att hon blev irriterad. Det var galet. Hon visste att hon hade ett konstigt tankesätt när hon tvättade en av de smutsiga trosorna i handfatet. Lite tvål och gnugga, tänkte hon medan hon såg skammen i ögonen när hon tittade på sig själv i spegeln. Minuter senare satt hon med bar rumpan över toalettlocket med den våta trosan i en hand, och hårfönen i den andra. Stringtrosan låg i papperskorgen där den skulle förbli. Hon stirrade ner på det tunna tyget medan hon suckade hopplöst över vad hon gjorde.

Medan värmen från den heta trosan avtog gick hon in i köket för att äta något gott. Alva älskade vaniljyoghurt med havrefras över. Till det ett glas apelsinjuice och två kokta ägg. Det tyckte hon var lagom tills lunchen när hon i vanliga fall åt en sallad eller frysrätt. Alva älskade sallad och kunde ibland äta det till frukost också. Kylen hade i stort sätt alltid färska räkor eller tonfisk. Men då och då gick hon in i snabbmat perioder för att bryta mönstret. Hon tyckte att det var viktigt att ha variation i livet.

Efter att Alva hade diskat och plockat rent i köket gick hon ut i hallen för att ta på sig sina svarta Vans och jeansjackan. Hon drog ut håret för att slänga runt det framför spegeln i hallen. Alva tyckte att hon såg väldigt fin ut och hoppades att hon skulle imponera på Emil. Hon hade aldrig gjort sig fin för någon annan innan och kände att det pirrade i magen när hon tänkte på att hon gjort allt för honom. Det sista hon såg var ett leende i spegeln innan hon ut för att skutta nedför trapporna. När portdörren öppnades möttes hon av den starka sommarsolen. Hon ställde sig rakt för att blunda medan hon förde upp ansiktet. Den värmde henne innan hon tog det första klivet. Hon visste att de skulle träffas prick tolv men hade valt att gå en kvart tidigare för att samla mod. Det var stora steg för Alva att utsätta sig själv för något nytt. Hon var stolt över att hon tagit det så bra och hoppades att han skulle överträffa hennes förväntningar.

Hon fick förbi alla lokala personer, de som var i staden på semester och alla tonåringar som njöt av sommarlovet. Livet är ganska underbart, tänkte hon medan hon kände hur solen brände mot kroppen. Varje steg tog henne närmre det okända. Hon skulle äntligen få vara sig själv. Att ta risker och hoppas att allt löser sig. Hon kände sig modig som gått emot allt mamma Eva hade präglat in i hennes huvud. Jag är vuxen, tänkte hon, jag kan göra mina egna val. Men när hon fick se han stå i mitten av torget kom osäkerheten tillbaka. Hon hoppades att hon kunde få en stund att andas i lugn och ro. Varför var han tvungen att vara där innan mig, frågade hon sig själv medan hon kände hur benen nästan blev som spaghetti. Hon kände klumpen i halsen. Värken i magen. Osäkerheten djupt inom sig själv ju närmre hon kom. ”Allt kommer gå bra.” viskade hon. ”Han är snäll.” mumlade hon. Alva kunde se att han ville gå fram men han gjorde det inte. Han stod still och väntade på henne. Hon stirrade på hans vita luftiga sommarbyxa. Hans fina blå jeansskjorta. Det vita linnet under som smekte hans solbruna hud. Tjugo meter. Herregud, tänkte hon, han ser helt otrolig ut. Tio meter. Jag tror att jag dör, intalade hon dig själv. Fem meter. Fånga mig, jag faller, skrek hennes inre. När hon till slut stod framför honom tittade hon upp i hans ögon. Hon svalde klumpen i halsen. ”Hej.” sa hon blygt medan hon förde håret bakom örat. ”Hej du.” svarade han medan han såg hennes rosenröda kinder. Han mötte hennes blick och såg rädslan i dem. Emil tog ett steg bak för att lätta hennes oro, men hon följde efter. Han backade igen för att de hur hon kom närmre. När han tog ännu ett steg bak såg han hur hon kom närmre igen. Han tänkte ta ett till. Gjorde sig redo innan han drog sig ur för att se hur hon klev in i honom. Hon la sina händer mot hans bröst medan ögonen spärrade upp sig.

Plötsligt stod hon tätt inpå honom för att känna hur hans bröst slog lika hårt och snabbt som hennes. Hon fokuserade på hans slag. Kände hur det slog i takt med hennes eget. Deras hjärtan var synkroniserade med varandra. En symfoni som fick henne att le blygt. Hon fnittrade innan hon mötte hans blick. Alva förstod inte själv vad hon gjorde. Hon borde inte stå så nära. Han var en man, tänkte hon. Dem är farliga, intalade hon dig själv. Men ändå kunde hon inte gå undan. Benen var som is. Hon kunde inte kliva undan. Ville inte kliva undan. Han förde upp handen för att lägga den över hennes kind. Vad som skulle vara ett romantiskt tillfälle, blev till rädsla när Alva blundade hårt medan hon drog undan ansiktet. Hon spände ögonbrynen, väntade på slaget. ”Förlåt.” sa han mjukt. ”Jag ska inte göra dig illa.” viskade han. Hon öppnade ögonen sakta för att visa honom en tår som föll nedför hennes kind. De låste ögonen i varandra. Han kunde se rädslan i hennes ögon. Traumat hon bar på varje dag. Han visste inte vad som hade hänt innan de lärde känna varandra. Det var något han inte ville veta heller. Han ville visa henne vad hon missat med livet. ”Får jag?” viskade han. Alva tänkte en stund. Hon såg in i hans ögon. De var inte svarta. Hans blick var inte mörk som hennes mamma brukade säga att de var. Hon såg bara hans blå ögon. Tittade in i hans vidgade pupill. Hon nickade blygt.

När han förde upp handen igen blundade hon hårt. Hon började darra av rädsla. När hon kände hans mjuka varma hand över kinden spände hon hela kroppen. Nu kommer det, tänkte hon, nu får jag känna de hårda kullerstenarna. Men hon lättade axlarna. Slappnade av i kroppen när hon kände hans varsamma kyss och hur den spred värme genom hela hennes kropp. Hon la händerna mot hans bröst och kände det slå hårt inom honom. Hon ville fokusera på sin första kyss någonsin. Ville ta in den blommande känslan i magen. Men hon kunde inte. Hon var alldeles för rädd för alla historier hennes mamma tryckt in i henne genom åren. Han drog undan för att möta hennes blick. Då såg han en förvirrad tjej framför sig. Han trodde att hon skulle vara lycklig. Att hennes ögon skulle vara alldeles simmiga. Men hon kunde bara se en varg i fårkläder framför sig. Hon försökte att inte tänka på honom som vargen i berättelsen. Det var ju en kille, en omtänksam person som ville ta hand om henne. Utan att styra sig själv ställde hon sig på tårna för att slänga armarna runt hans nacke. Hon kysste honom. Lät tungan vandra in så som hon sett i romantiska filmer hon smygtittat på genom åren. Hon försökte fokusera på känslan. Men det kändes fortfarande läskigt. Hon spände ögonbrynen. Försökte fokusera. Hon ville ge med sig. Ville överge tanken om vem han var enligt hennes mamma. Han la sina armar om henne. Höll hårt medan han lyfte hennes fötter från marken som hundratusentals människor klivit över. Han snurrade runt med henne i famnen. Alva blev alldeles berusad. Hon kände sig svimfärdig. Först då la hon märke till fjärilarna i magen. De som flög över rosfältet. Över det livfulla gröna gräset. Hon lättade sina spända ögonbryn för att märka hur avslappnad hon kände sig. Hans mun smakade jordgubbe. En sötma som etsade sig fast i henne smaksinne. Hon ville ha mer. Behövde ha mer av hans smak, doft, honom. Hon slet sig motvilligt undan för att se in i hans ögon. Han förde ner henne på fötterna igen innan han pussade henne över pannan. Hon blundade mjukt när hon kände hans värme. Höll händerna mot hans bröst innan han kramade om henne. ”Kan vi inte hitta en tystare plats?” viskade hon mjukt mot hans bultande bröst. Han nickade innan han tog henne i handen. Tillsammans gick de ner över stenarna som en dag lagts dit av människor som inte längre fanns. De tänkte båda två på allt de kände. Funderade över lyckan de upplevde inom sig själva.

De hittade en avskild plats nära torget. En parkbänk under ett träd. Dolt av solens hetta. Hon tittade på trädet och såg strålarna som trängde igenom. Det var alldeles sagolikt hur fjärilar flög runt trädet medan små fåglar kvittrade runt om dem. De satte sig över bänken. Tätt bredvid varandra. Hon med det ena benet över det andra. Alva ville dölja vad hennes kropp gjorde. Hon hade känt fukten på trosan när hennes underliv nuddade den gröna parkbänken. Hennes hand sökte hans för att känna hans närhet. Hon ville ha hans beröring. Behövde känna den för att lindra desperation av att vilja slänga sig över honom och föra in tungan så långt det gick. Han smekte hennes hand med tummen. Drog den varsam över hennes hud medan de båda tittade ut över havet. Över Kalmars Centralstation och slottet bakom. Hon kunde inte förstå hur lättad hon kände sig. Han var verkligen inte så farlig som jag trodde, tänkte hon medan hon kände hans mjuka beröring. Hon kände sig till ro. Kände hur kroppen gav henne alla de rätta signalerna. ”Du?” viskade hon. Hans tumme stannade till när han svarade henne genom en mjuk kram om handen. ”Jag känner något inom mig själv.” viskade hon mjukt medan hon vände sig mot honom. Hon tog tag i hans. Höll den hårt med båda händerna. ”Det är något med dig som gör mig alldeles varm inombords.” sa hon medan hon lutade sig fram. Han lutade sig mot henne. Tittade in i hennes ögon. Såg samma tjej han en gång föll hopplöst för. Han hade varit störtkär i henne sen högstadiet men inte vågat erkänna sina känslor för henne. Det var inte förrän han såg hennes profil på Facebook som han insåg att han var redo. Han hade väntat för länge på sig själv. ”Du gör mig varm med. Jag har väntat för länge.” svarade han innan han kysste henne. Hon blundade hårt medan hon kände hans tunga virvla runt i munnen. Han smekte hennes medan hon så villigt sög in hans otroliga smak.

Efter att de lyckats slita sig från varandra satt de med benen i kors och pratade. Minuter blev till timmar när hon lyssnade på vad han berättade. Hon såg in djupt i hans ögon när hon fick veta att han tyckt om henne varje dag i tre år för att lida när de hade kommit in på olika gymnasier. Efter smärtsamma månader hade han lärt sig leva med saknaden. Hon kunde se sorgen i hans ögon när han öppnade upp sig själv för henne. De hade kommit varandra närmre. Både kroppsligt och mentalt. Hon satt nästan över honom när han tystnat för att smeka hennes lår. Långsamt drog han fingrarna fram och tillbaka medan hon kände hur det började bli jobbigt att sitta still. En tanke kom till henne. Hon ville slänga sig över honom. Älska med honom under solen. Hon ville känna honom inom sig själv. ”Kan vi inte gå hem till dig?” frågade hon självsäkert. Hon kunde inte bjuda hem honom till sig själv. Det var ju hennes trygga plats där ingen man någonsin varit innan. Han tittade ner på henne. Såg glimten i hennes ögon. ”Är du säker?” frågade han. ”Helt säker?” Hon nickade blygt innan hon kramade om honom. Med ansiktet över hans hals luktade hon på honom. Hon kände doften av hans parfym. Det luktade sandelträ, lavendel och citron. Mer kunde hon inte sätta fingret på innan hon kysste honom igen. Hon blev alldeles varm av att känna hur det smekte hennes lungor. Alva ville. Hon ville inte vänta längre. Fan ta mammas skitsnack, tänkte hon medan hon såg in i hans varma ögon. Alla känslor hon borde känt i tonåren kom flygande som en komet. Hon hade aldrig upplevt vad hon kände i hans närhet och ville inte att dagen skulle sluta ensam utan honom. Alva skulle inte klara av att sova själv utan att veta vad hon missat med livet. Hon ville veta hur det skulle kännas. Behövde veta. Han tog henne i handen för att gå mot närmsta busshållplatsen som även råkade vara centralen framför dem. Medan de gick nedför de stora stenplattorna höll de hand. Hon höll hårt för att inte mista honom när hon äntligen börjat falla för honom. Kometen föll hårt mot jorden medan benen blev allt mer svaga.

När de gått upp för trapporna i Emils port stod hon bakom honom medan han låste upp dörren. Hon kände hur det kittlade i hela kroppen. En ivrighet som drev henne till vansinne. Skynda på, tänkte hon medan hon skakade med benen. Han öppnade dörren för att gå åt sidan innan han gestikulerade att hon kunde gå in först. Hon kände hur det rann till mellan benen. Helvete, tänkte hon när hon kände hur hon föll snabbare. Hon klev in för att känna doften av jordgubbar. Vad är det med han och jordgubbar, tänkte hon innan hon vände sig om. Hon såg upp i hans ögon innan hon hoppade upp i hans famn. Han tog emot henne. Omfamnade henne för att känna hur hon började kyssa hans hals. Hon kysste gång på gång medan hon doftade in hans underbara parfym. Hans händer vilade mot, tryckte mot hennes skinkor. Han bar in i henne i sitt sovrum för att släppa henne över sängen. Hon tittade upp i hans ögon medan hon tog tag i skärpet. Han stirrade ner på hennes oerfarna händer som villigt slet upp skärpet innan hon släppte det över golvet. Hon knäppte upp hans byxa som sakta gled ner för hans håriga ben. Alva flämtade efter luft när hon fick se bulan mellan hans ben. Hon kunde inte själv tro vad hon gjorde men hon ville ha honom.

Alva lutade sig mot honom. La sitt ansikte mot hans midja för att stirra på bulan medan hon smekte honom varsamt upp och ner över kalsongen. Hon kände hur det ryckte i den. Hur den ville ut av den retsamma beröringen. Han la sin hand över hennes hår för att klappa henne mjukt. Hon drog ner handen för att smeka hans lår. Han var het. Glödhet. Hon förde upp handen för att låta den glida in innanför kalsongen. När hon äntligen omfamnade honom stönade han grovt. Hennes ovana fingrar slöt sig runt hans lem. Hon smekte honom mjukt. Kände hans grova omkrets mot handen när hon drog fram och tillbaka med ögonen uppspärrade på det tunna tyget. Hans mjuka hand över håret fick henne att flämta rejält. Hennes hårda utandning slog mot honom. Drev honom galen. Han ville ha henne mer än allt annat. ”Det är så skönt Alva.” viskade han medan han smekte hennes silkeslena hår. ”Gör det skönt för mig med.” sa hon innan hon drog ut handen för att falla över sängen. Han klev ur byxan och sparkade undan den. Alva låg och tittade upp i taket. Hennes bröstkorg spelade vilt medan hjärtat bultade hårt i hennes bröst. Hon kunde känna doften av frukt. Doften av honom. Doften av lust som trängde sig in i hennes lungor. Han tittade ner på hennes bruna hår som vilade fint över det vita täcket. Hon såg helt sagolik ut. ”Ligg kvar. Blunda.” sa han för att se hur hon blundade hårt. Han gick undan. Hon hörde en tändare flera gånger medan han gick runt i sovrummet. När hon kände doften av jasmin vred hon sig över sängen. Det brann inom henne när han gick fram till sängen igen. Han tittade ner på henne. Såg hennes tunga andning. Stirrade på hennes bröstkorg som inte ville sakta ner. När han böjde sig ner för att lägga händerna över hennes midja log hon. Alva fnittrade av hans fingrar. Han kände hettan från hennes kropp. Märkte hur den osäkra tjejen inte fanns i rummet. ”Är du säker?” viskade han när han tog tag i hennes shorts. Hon nickade svagt med ögonen stängda.

Emil knäppte upp hennes shorts för att se den vita trosan under. Den vita rosetten på midjebandet fick honom att le. Han förväntade sig en sexig stringtrosa men blev glad när han fick se hur vanlig hon var. Utan att vänta slet han tag i hennes shorts för att märka hur hon svagt lyfte på rumpan. Trosan följde med en bit för att väcka en pinsam reaktion från henne. Hon fnissade och log innan hon la händerna över ansiktet. I nästa sekund hade hon honom över sig. Hon kände hans hårda stånd mot trosan medan han förde undan hennes händer. Hans läppar mötte hennes innan hon slöt armarna om hans nacke. ”Skitsamma.” viskade hon. ”Gör det. För in den i mig.” flämtade hon mot honom. Hon kände en rörelse mellan benen. Ett ben mot låret innan han tog tag i grenen på hennes trosa. Han förde den åt sidan för att nosa mot hennes våta underliv. Hon sög in luften för att hålla andan. Tittade in i hans ögon. Såg samma lust i dem som hon själv hade. Han virvlade sig själv mellan hennes ben. Retades med henne tills hon förde midjan mot honom. När han sänkte sig över henne andades hon ut hårt. Hon slet ner honom för att gräva in tungan i hans mun. Dansade runt med den medan han började älska med henne. Alvas ivriga händer förde undan honom för att knäppa upp skjortan som han slängde åt sidan. Hon slet av hans linne för att möta hans manliga bröst. Med lika ivriga händer smekte hon honom. Hon slängde benen runt honom. Drog in honom mot sig själv. Kände hans pulserande lem när den töjde ut henne. Hon drog händerna över hans muskulösa bröst. Slet i håret medan han sjönk ner över henne.

Alva andades tungt. Rörde sig ivrigt över sängen. Hans konstanta tryck fick henne att stöna högt. Hon flämtade ständigt efter luft. Kände sig het av värmen som låg som ett täckte över henne. Smekte henne som han smekte hennes insida. Hon ville fly. Ville komma undan. Hon förde sig själv bakåt. Ålade med armarna för att skapa avstånd. ”Varm.” sa hon hest. ”För varm. Hjälp mig.” flåsade hon medan hon desperat tittade in i hans ögon. Han tog tag i hennes trosa och slet av den i ett ryck. När han fick se hennes söta mörka buske drog han efter andan. Ivrigt tog han tag i hennes arm för att slita upp hennes. Hon vilade på axlarna medan han smekte hennes lår. Han lät händerna vandra upp över hennes kropp. Smekte hennes mage. Sökte sig mot hennes bröst. Han tog tag i blusen och slet upp den. Knapparna flög runt om dem medan hon stönade svagt. Han hjälpte henne slita av den innan han grävde ner ansiktet mellan hennes bröst. Hans händer sökte sig över hennes mage, förbi revbenen, över ryggen för att hitta spännet. ”Framsidan.” flåsade hon. När han knäppte upp hennes bh flämtade han lika högt som henne. Hennes toppiga bröst vilade åt sidan. Han omfamnade hennes vårta i munnen. Virvlade runt den med tungan medan Alva stönade allt högre. Hon föll över sängen. Kände hettan när han följde efter. Gång på gång sög han hennes erigerade vårtor. Det kittlade i hela kroppen. Hon slet i täcket. Greppade det hårt. Hon kände svetten i sin hårbotten. Kände hur armhålorna blev lika fuktiga. Hans mjuka tunga gled ner för hennes mage. Över hennes navel. Förbi håret som han nafsade i innan hon kände hans platta våta tunga över det mest känsliga hon hade. Han drog den upp och ner varsamt men hårt. Gled över den som hon bara drömt om. Hon tryckte sin midja mot honom hårt. Försökte känna mer av honom. Han la sin hand över hennes mage. Höll henne på plats medan han lät tungan färdas fram och tillbaka längst med hennes svullna underliv. Hon kände ruset genom kroppen. Välkomnade känslan som väntat i evigheter. Hon darrade okontrollerat medan hans tunga spelade över hennes hårda knapp gång på gång. Hennes höga tjut studsade runt i rummet medan hon kände hur vågen for i genom henne. Hon flåsade högt. Andades tungt. Kände hur hon blev varm i hela kroppen.

Han förde sig undan för att lägga sig över henne igen. Hon såg berusad ut. Alva befann sig någon helt annanstans. Hon kände sig avslappnad, bekväm, överlycklig. Hans kyss väckte henne. Hennes hungriga tunga dansade runt om hans om och om. Han tog tag i henne och satte sig på knä. Hon slog benen runt om honom. La fötterna i kors medan hon kände hur han trängde in igen. Han förde henne upp och ner framför sig själv. Älskade varsamt med henne i famnen. Hon red honom tills hon ylade som en varg. Kände värmen inombords när hon slukade honom gång på gång. Han förde ner henne för att se hur hon slängde bak huvudet. Om och om förde han sig in för att se hennes tunga andetag. Hon kände att det var på väg igen. Den pirrande känslan smög sig sakta in. ”Jag tror att jag kommer igen.” flåsade hon. Han slet upp henne för att titta in i hennes himlande ögon. Med armarna runt om varandra tillät han sig själv att komma. Han stönade grovt. Andades lika tung mot hennes mun som hon gjorde. De förenades i en djup kyss när deras kroppar kom i vad som endast kan definieras som alldeles otroligt underbart.

Han föll på rygg med henne över sig. Två svettiga kroppar blev ett med varandra medan hon kände hur han slaknade. När han gled ut pussade de varandra om och om medan han smekte hennes kind. Varken han eller hon blundade. De ville se varandra. ”Tack Emil. Tack så mycket för att du var så försiktig med mig.” Hon log innan hon pussade honom igen. Han log tillbaka. Tittade in i hennes ögon. ”Det var så lite så.” viskade han innan han pussade hennes svettiga panna. Efter deras otroliga dag, träffade hon jorden hårt. Kometen splittrade sig för att sprida drömliknande känslor runt om som skulle blomma nytt liv för de båda. Det var något de inte visste medan hon låg mjukt i hans armar. I stundens hetta hade ingen av dem ens tänkt tanken på att använda skydd. Det hade kommit så plötsligt. Resten av deras saga var något de endast skulle berätta för sina barn.

© Copyright, Filosof. ALL Rights Reserved.