Systrarna på Norra Fårö #11

Det här är del 12 av 12 i Sommar med systrarna på Norra Fårö

Kapitel 1 – Frukost och reflektion

Morgonen efter bastun låg sommarstugan stilla i ett mjukt, gyllene ljus. Solen hade just klättrat över alvaret och målade köksbordet i varma strimmor. Doften av nybryggt kaffe, stekt ägg och färska jordgubbar fyllde rummet, men under den vanliga morgondoften låg något annat – en tung, varm doft av hud, svett och det svaga, intima minnet av vad som hänt kvällen innan.

Anna stod vid spisen i sin tunna vita linneklänning. Varje gång hon rörde sig kände hon hur det fortfarande stramade skönt djupt inne i henne – en varm, hemlig påminnelse om Lasses djupa stötar och hur Johan hade tagit Elsa precis bredvid dem. Hon log för sig själv, kinderna fortfarande lite varma.

Johan satt redan vid bordet med en kopp kaffe. När Anna satte ner tallriken framför honom strök han henne lätt över höften, en tyst, varm beröring som sa mer än ord.

”God morgon, min älskling”, viskade han lågt så bara hon hörde. ”Du var… otrolig igår.”

Anna böjde sig ner och kysste honom mjukt på munnen, smakade lite av kaffet på hans läppar.

”Du också. Och Elsa… hon var modigare än jag trodde.”

Moa och Sara kom nerför trappan, båda i tunna sommarklänningar som svängde runt låren. Moa i ljusrosa, Sara i gul. De gick rakt fram till mamma och gav henne varsin lång, varm kram – kind mot kind, näsor som snusade in doften av henne.

Sara drog in andan djupt mot Annas hals och viskade så bara mamma hörde:

”Du luktar… bastu och sex, mamma. Det är så tydligt.”

Moa fnissade tyst mot Annas andra axel.

Anna rodnade svagt men log brett, kramade båda döttrarna lite hårdare.

”Ni har näsa för sånt, mina flickor. Ja… det blev en fin kväll i bastun. Mycket finare än jag vågade hoppas. Elsa var modig. Och Johan… han var underbar.”

Max kom ner sist, fortfarande lite sömnig men med ett lyckligt leende när han såg Moa och Sara. Han satte sig mittemot dem, kinderna rodnade svagt när han mötte deras blickar.

Anton och Kalle kom inrusande från trädgården, bullriga och hungriga. Elsa och Lasse följde efter. Elsa hade blossande kinder och en liten, hemlig glimt i ögonen när hon mötte Annas blick.

Frukosten blev lugn och varm. Tallrikar fylldes, kaffekopparna ångade, och de vuxna småpratade om vädret och dagens planer. Under bordet vilade Saras fot lätt mot Moas ett ögonblick, en tyst systerlig påminnelse om att de hade hela dagen framför sig.

Anna tog en klunk kaffe och tittade på sina döttrar.

”Vi åker om en halvtimme. Elena väntar på oss i Visby. Ni två och jag – tjejdag.”

Moa och Sara nickade, ögonen glittrade av förväntan. Sara kände hur hjärtat slog lite fortare. Hon hoppades innerligt att Elena hade nyheter om Leo – att han kanske kunde komma tillbaka redan idag eller imorgon. Tanken på hans armar runt henne, hans doft, hans sätt att hålla henne när han kom, fick det att pirra djupt nere i magen.

Max satt tyst och åt. Han visste att han inte skulle följa med till Visby. Idag blev det en vilodag för honom – en dag att samla tankarna efter allt som hänt de senaste dygnen. Han sneglade på Moa och Sara och kände en varm, lycklig ilning. De var hans nu. På något sätt. Och ikväll, om de vuxna var i bastun igen, skulle han få vara med dem här hemma.

När frukosten närmade sig slutet lutade sig Anna fram mot sin syster. Rösten var låg, bara för Elsas öron:

”Någon feedback från Lasse nu på morgonen? Vad kände han om igår när han sovit på saken? Och vad känner du själv, syrran?”

Elsa rodnade djupt. Hon tittade snabbt runt bordet för att försäkra sig om att ingen annan lyssnade, sedan lutade hon sig närmare Anna. Hennes röst var knappt mer än en viskning, varm och lite darrande av upphetsning:

”Han… han blev stenhård bara av att tänka på det. Vi låg där i sängen och han viskade att han aldrig trodde han skulle bli så kåt av att höra mig… höra hur jag tog Johan i stjärten. Hur jag skrek när jag kom. Han sa att det var det sexigaste han någonsin hört.”

Elsa tystnade ett ögonblick, kinderna flammade. Hon fortsatte, rösten ännu lägre:

”Och sen… jag kunde inte låta bli. Jag lät handen hitta hans kuk under täcket. Han var redan så hård att det nästan gjorde ont. Jag stoppade faktiskt in honom i munnen och sög av honom. Fan, jag har aldrig gjort något sånt förut… inte så där, inte på morgonen efter. Det gjorde mig kåt igen. Jag känner fortfarande hur det stramar skönt i stjärten när jag rör mig.”

Hon fnissade till, ett litet, generat men lyckligt skratt, och tittade på sin syster med glittrande ögon.

”Syrran… du har dåligt inflytande på mig.”

Anna log brett, ett varmt, konspiratoriskt leende. Hon sträckte ut handen under bordet och kramade Elsas knä lätt.

”Bra. Det var precis det jag hoppades. Ikväll i bastun… vi tar det lugnt igen. Ingen brådska. Vi får se vart det leder.”

Elsa nickade, fortfarande blossande.

”Ja… ikväll igen.”

De två systrarna utbytte en lång, förstående blick. Under bordet vilade Annas hand fortfarande lätt på Elsas lår – en tyst löftesfull beröring.

Kapitel 2 – Bilen till Visby

Bilen rullade ut från gårdsplanen strax efter frukosten. Anna satt bakom ratten, fönstren nedvevade så den salta Fårö-vinden fladdrade i deras hår. Moa och Sara satt i baksätet, båda i tunna sommarklänningar som hade glidit upp en bit på låren av rörelsen. De pratade lågt med varandra, ibland fnissande, ibland tysta och eftertänksamma. Sara sneglade ofta ut genom fönstret mot alvaret, som om hon hoppades att Leo plötsligt skulle dyka upp längs vägen.

Anna höll händerna stadigt på ratten, men tankarna vandrade. Igår kväll, när de satt utanför bastun med varsin vinglas i handen, hade Johan viskat en fantasi i hennes öra – hur han ville kunna styra henne på avstånd, känna att hon var hans även när de inte rörde vid varandra. Han hade beskrivit det så tydligt: ett litet ägg som hon bar inne i sig, osynligt under kläderna, som vibrerade när han ville, som fick henne att darra mitt i en vardaglig stund. Tankarna hade fastnat hos henne.

Hon hade googlat under natten. Det fanns en liten butik i Visby som sålde just sådana saker – diskreta, telefonstyrda äggvibratorer. Priset hade fått henne att höja på ögonbrynen, men hon hade tänkt: Det kan det vara värt. Hon skulle smita in, köpa ett, sätta in det innan hon kom hem och bara ge Johan instruktionsboken. Sen fick hon se vad som hände. Tanken fick det att pirra djupt nere i magen – en blandning av spänning och lite skam som snabbt vändes till värme.

De parkerade nära torget i Visby. Elena väntade redan där, lång och graciös i en tunn vit linneklänning som fladdrade lätt i havsvinden. Hon log varmt när hon såg dem stiga ur bilen och kramade först Anna, sedan Moa och Sara – långa, ömma kramar där händerna vilade lite extra på ryggarna.

”Mina vackra flickor”, sa Elena mjukt. ”Visby är ert idag.”

De började promenera längs de smala kullerstensgatorna. Anna gick bredvid Elena, Moa och Sara strax bakom. När de närmade sig den lilla affären som Anna hade sett på nätet fastnade hennes blick på skyltfönstret lite för länge. Där inne, diskret placerade bland silkeslena underkläder och eleganta förpackningar, syntes konturerna av det hon letade efter.

Elena märkte det genast. Hon saktade in stegen, tittade på Anna med ett litet, vetande leende och lutade sig närmare.

”Kul idé, Anna. Kom så går vi in.”

Anna öppnade munnen för att protestera, men det var för sent. Moa och Sara, som inte anade något, hakade genast på med nyfikna blickar.

”Vad är det här för ställe?” frågade Sara och tittade upp mot den diskreta skylten.

De steg in. Doften av vanilj, läder och något varmt, sensuellt slog emot dem. Butiken var liten, elegant och dämpat upplyst. Hyllor med underkläder, eleganta dildos i glas och silikon, handklovar i läder, mjuka rep och små gag-balls i olika färger.

Moa och Sara stannade genast vid första hyllan. De tittade på varandra, sedan på föremålen. Deras kinder rodnade svagt. De kände, klämde försiktigt på de mjuka materialen, luktade diskret på lädret, vände på små förpackningar. De flinar tyst, vågade inte fnittra högt – det kändes nästan som att vara i kyrkan. Sara höll upp en liten, svart gag-ball och tittade frågande på Moa, som bara skakade på huvudet med ett brett leende. De gissade sig till det mesta, men vissa saker fick dem att titta på varandra med stora ögon.

Elena stegade fram till disken. Hon pekade på en låda med en diskret rosa grej i.

”Vi skulle vilja ha en sån där.”

Tjejen bakom kassan log vänligt.

”Vilket bra val. Jag har en själv. Den kan man ha mycket nöje av. Ska jag slå in den som present?”

Anna svarade snabbt, rösten lite tjock:

”Vi tar den som den är.”

Hon betalade, hjärtat bultade. När de kom ut ur butiken med den lilla påsen i handen vände sig Moa mot henne.

”Mamma… vad köpte du?”

Sara lutade sig fram, ögonen glittrade av nyfikenhet.

”Ja, vad var det? Det såg… spännande ut.”

Anna kände kinderna hetta. Hon tittade på Elena, som log uppmuntrande, sedan på sina döttrar.

”Det… är en överraskning till pappa. Ni får veta mer senare. Mycket mer.”

Sara fnissade lågt och petade Moa i sidan.

”Vilken massa löskukar det fanns där inne… en sån skulle man ha.”

Moa rodnade djupt men kunde inte låta bli att le.

Kapitel 3 – Elena och p-stav

De hade just lämnat den lilla butiken när Elena stannade till på den solvarma kullerstensgatan. Hon vände sig mot de tre andra med ett varmt, lite retsamt leende.

”Tjejer, ni har tid hos ungdomsmottagningen om en timme. Det är inte så långt att gå. Ska vi ta en fika först? Jag är nyfiken på vad som hänt sen vi sågs sist.”

De hittade ett litet café med utsikt över torget. Vita dukar fladdrade lätt i brisen, doften av nybryggt kaffe och nybakade kanelbullar blandades med salt havsluft. De satte sig vid ett hörnbord, Elena längst in så att hon kunde se alla tre.

När kaffet och bullarna stod på bordet lutade sig Elena framåt, rösten mjuk men nyfiken.

”Berätta. Hur har det varit sen sist? Jag vill höra allt – det fina, det svåra, det som får er att darra.”

Sara tog först ordet, kinderna blossande. Hon berättade om dagen vid Norsta Auren med Max – hur de badat nakna, hur han hade blivit så blyg när hon visade honom hur han skulle slicka, hur Moa hade hållit henne öppen medan Max tog henne djupt. Rösten darrade lite när hon kom till hur hon hade saknat Leo efteråt.

Moa fortsatte, rösten lite lägre. Hon berättade om natten då Max hade sovit mellan dem, hur de hade delat honom enligt reglerna, hur han hade slickat henne tills hon skakade, och hur Sara hade sugit honom efteråt.

När tjejerna var klara lutade sig Elena tillbaka, ögonen mjuka och förstående.

”Ni är så modiga. Och ni följer era regler – det värmer mig.”

Hon tittade på Anna med ett litet, vetande leende.

”Och du då, Anna? Du har en liten påse i väskan som du inte kan sluta tänka på…”

Anna rodnade djupt men skrattade till, ett litet, generat skratt som fick de andra att fnissa.

”Det är… en överraskning till Johan. Han nämnde en fantasi igår kväll utanför bastun. Ett litet ägg som jag bär inne i mig, som han kan styra med telefonen. Jag tänkte smyga in det innan vi kommer hem och bara ge honom instruktionsboken. Sen får han se vad som händer.”

Sara lutade sig fram, ögonen stora och ivriga.

”Så du ska gå omkring med något som vibrerar inne i dig… och pappa kan starta det när han vill? Mitt i middagen? När vi sitter där alla tillsammans?”

Moa fnittrade till och tillade snabbt:

”Eller på stranden…”

Elena höjde ögonbrynen, leendet blev ännu bredare.

”Nu blev jag nyfiken. Vadå stranden?”

Moa öppnade munnen för att börja berätta, men Anna avbröt mjukt men bestämt, rösten varm och lite bestämd:

”Så här var det…”

Hon tog ett djupt andetag och började berätta om förgårdagens dag vid Sudersand – hur Johan hade fingrat henne i stjärten mitt bland alla badgäster medan Lasse stod och pratade om kaffe, hur upphetsad hon hade blivit av att vara så nära att bli upptäckt. Hon berättade utan att gå in på allt, men tillräckligt för att både Moa och Sara satt med stora ögon och Elena lyssnade med ett litet, uppskattande leende.

När Anna var klar tog Elena upp tråden igen.

”Ni är verkligen en familj som vågar nu. Det är vackert att se.”

Hon tittade på klockan.

”Nu måste vi röra oss. Ungdomsmottagningen väntar.”

De reste sig. Precis innan de lämnade caféet drog Sara i Elenas ärm, rösten blyg och lite darrande:

”Leo… vet du om han kommer snart?”

Elena stannade till, log varmt och strök Sara över kinden.

”Det är kanske en liten överraskning jag sparar till lite senare idag. Nu gör vi det här klart först, ok?”

Sara nickade, kinderna blossande av både nervositet och hopp. Hon kände hur hjärtat slog fortare. Kanske… kanske skulle han dyka upp redan idag.

De gick genom Visbys gränder mot ungdomsmottagningen. Solen värmde deras hud, vinden lekte i deras klänningar, och luften var laddad med hemligheter och nya löften. Anna bar på den lilla påsen med det rosa ägget som tyngde behagligt i handen. Snart skulle hon smyga in på toaletten någonstans, sätta in det och ge Johan instruktionsboken när hon kom hem.

Sara gick lite närmare Moa och viskade:

”Tänk om han verkligen kommer…”

Moa kramade systerns hand och log.

”Då blir dagen ännu bättre.”

Kapitel 4 – Överraskning och Leo

Ungdomsmottagningen låg i en ljus, diskret byggnad bara några minuters promenad från caféet. Luften inne var sval och luktade svagt av rengöringsmedel och lavendel. En vänlig sköterska tog emot dem i ett litet rum med mjuka stolar och affischer om preventivmedel på väggarna.

Elena hade ordnat allt i förväg. Både Moa och Sara fick varsin p-stav insatt – snabbt, professionellt och nästan smärtfritt. Sköterskan förklarade lugnt hur de fungerade, hur lång tid det tog innan de gav full effekt och att de fortfarande skulle använda kondom de första dagarna för säkerhets skull.

När de kom ut från mottagningen stod solen högre på himlen. De fyra kvinnorna stannade på den lilla gräsplätten utanför. Moa och Sara tittade på varandra. De undersökte sin arm, hur kunde något så litet på en sån konstig plats skydda mot något så stort – bara ett litet plåster syntes, ingenting kändes annorlunda än vanligt.

Sara fnittrade till, kinderna rosiga.

”Det känns… ingenting. Som om jag inte har något där inne alls. Men jag vet att det är där. Att det snart börjar verka. Att jag kan… känna honom helt bar inne i mig utan att oroa mig.”

Moa nickade långsamt, handen vilande lätt över sin mage.

”Jag känner det lite. En svag tyngd. Men det är skönt. Som ett hemligt löfte. Tänk att vi kan ligga med Max… eller Leo… och känna allt. Varje puls, varje värme, utan gummi emellan.”

Hon tittade upp på mamma och Elena, rösten lite lägre.

”Det känns vuxet. På riktigt vuxet.”

Anna log varmt och drog båda döttrarna intill sig i en kort kram. Hon kände doften av deras hud – sol, schampo och den svaga, unga upphetsningen som alltid låg under ytan nu för tiden.

”Ni är vuxna. Och ni tar ansvar. Det gör mig stolt. Men kom ihåg – de första dagarna använder ni fortfarande kondom. Inga undantag.”

Elena nickade instämmande, hennes hand vilade lätt på Saras axel.

”Precis. Säkerhet först. Men sen… när stavarna sitter ordentligt… då får ni känna allt. Hud mot hud. Det är en annan närhet.”

Sara bet sig i underläppen, blicken fjärran ett ögonblick. Hon tänkte på Leo – hur det skulle kännas när han äntligen kom inne i henne utan något emellan, hur hans värme skulle fylla henne, hur hon skulle kunna känna varje liten ryckning när han kom.

Hon tittade upp på Elena, rösten blyg men ivrig:

”Elena… du sa att du hade en överraskning om Leo?”

Elena log hemlighetsfullt. Hon strök en hårslinga bakom Saras öra och sänkte rösten så att bara de fyra hörde.

”Ja… vad nyfiken man får vara då, du får vänta en stund till innan jag berättar. Men jag lovar – du kommer inte bli besviken.”

Sara nickade, hjärtat slog hårdare. Hon kände hur det pirrade i hela kroppen – en blandning av förväntan på p-staven och den djupa längtan efter Leo som aldrig riktigt släppte taget.

De började gå tillbaka mot torget. Solen värmde deras hud, klänningarna fladdrade lätt i vinden. Moa gick bredvid Sara och viskade:

”Tänk om han dyker upp idag… när vi minst anar det.”

Sara log brett, kinderna blossande.

”Då blir hela dagen perfekt.”

Anna gick bredvid Elena, den lilla påsen med det rosa ägget fortfarande i handen. Hon kände redan hur det skulle kännas när hon smög in på en toalett någonstans i Visby, lyfte kjolen, drog ner trosorna och försiktigt tryckte in det lilla ägget djupt in i sig. Hur det skulle ligga där, osynligt, väntande på att Johan skulle aktivera det – kanske mitt under middagen, kanske när hon stod och diskade, kanske när hon pratade med Elsa.

Tanken fick det att dra ihop sig varmt mellan hennes ben.

Elena lutade sig närmare henne och viskade lågt:

”När du sätter in det… säg till mig. Jag vill veta exakt när du börjar bära den.”

Anna nickade, rösten knappt hörbar:

”Det ska jag göra.”

 ”Nu är det klart med stavarna. Och nu… har jag en liten överraskning till er.”

Sara kände hur hjärtat hoppade till. Hon grep Moas hand hårt, fingrarna darrade lite.

Elena tog upp sin telefon, tryckte på ett meddelande och höll upp skärmen så alla kunde se.

”Leo ringde mig i morse. Han är på färjan som kommer in till Visby om ungefär fyrtio minuter. Han har fått lov att stanna två veckor hos oss, tills det är dags för er alla att åka hem, jag tror till och med han kommer åka med samma färja som ni till Nynäshamn. Han ville överraska er… men jag tyckte ni förtjänade att veta nu.”

Sara gav ifrån sig ett litet, kvävt ljud. Hon slog händerna för munnen, ögonen blev blanka på en sekund. Sedan kastade hon sig om halsen på Elena och kramade henne så hårt att Elena skrattade till.

”Är det sant? Kommer han verkligen idag?”

”Han kommer verkligen idag”, bekräftade Elena och strök Saras rygg. ”Han längtar efter dig, Sara. Han sa det flera gånger.”

Moa log brett och kramade systern bakifrån.

”Då blir det en bra dag… en jättebra dag.”

Anna stod bredvid och log varmt, men hennes tankar var redan på väg någon annanstans. Hon kände den lilla påsen i sin handväska. Det rosa ägget låg där och väntade. Hon tittade på klockan – de hade gott om tid innan färjan kom.

”Tjejer… jag behöver bara springa in på en toalett en minut. Jag kommer strax.”

Elena nickade förstående, med en liten glimt i ögonen.

”Ta den tid du behöver. Vi väntar här.”

När hon kom ut igen stod de andra och väntade. Elena tittade frågande på henne.

”Allt klart?”

Anna nickade, kinderna lite varma.

”Allt klart.”

De började gå mot hamnen för att möta färjan. Sara gick nästan dansande bredvid Moa, leendet stort och lyckligt. Moa höll hennes hand och log tillbaka.

När de kommit en bit lutade sig Elena mot Anna och viskade:

”Installerade du appen?”, Anna nickar.

Får jag titta på telefonen?” frågar Elena lite klurigt.

Anna tittade undrande på henne men räckte över sin telefon. Elena fipplade lite med appen, tryckte på en knapp och höjde ögonbrynen.

Plötsligt kände Anna det – ett kraftfullt, djupt surrande började inne i henne. Ägget vibrerade hårt och rytmiskt mot hennes känsliga väggar. Hon stannade till mitt i steget, benen darrade, en het våg sköljde genom hela underlivet.

”Oj… lite mycket kanske”, sa Elena snabbt och stängde av det. ”Förlåt.”

Anna andades ut i en darrande suck, kinderna flammade röda. Hon pressade låren mot varandra och viskade:

”Fuck… den är jäkligt effektiv.”

Elena fnittrade lågt, ögonen gnistrade.

”Nu vet vi att den verkligen fungerar.”

Anna skrattade till, ett litet, andfått skratt, och tog tillbaka telefonen.

”Du är farlig, Elena.”

”Jag vet”, svarade Elena och blinkade. ”Men det är ju det som är poängen.”

De fortsatte mot hamnen. Sara gick några steg framför, nästan studsig av förväntan. Moa höll henne i handen och log. Anna gick bredvid Elena, det lilla ägget vilande tyst och hemligt djupt inne i henne, redo att väckas när som helst.

Färjan syntes redan som en vit prick ute på vattnet. Leo var på väg.

Sommardagen i Visby hade precis blivit ännu hetare.

Färjan la till med ett dovt dån mot kajen. Passagerarna strömmade nerför landgången i den varma eftermiddagssolen. Sara stod på tå, handen hårt om Moas, blicken fixerad vid alla ansikten som kom emot dem. Hennes hjärta slog så hårt att hon kände det ända upp i halsen.

Där kom han.

Leo steg ner från landgången med ryggsäcken över ena axeln. Han var solbränd, mörkt hår rufsigt av vinden, och det pojkaktiga leendet spred sig över hela ansiktet när han fick syn på dem. Sara släppte Moas hand och sprang de sista meterna. Hon kastade sig rakt i hans famn, benen lindade runt hans midja, armarna runt halsen. Leo snurrade runt en gång med henne, skrattande, och begravde ansiktet mot hennes hals.

”Sara… fan, jag har saknat dig så mycket”, viskade han mot hennes hals.

Sara svarade inte med ord. Hon kysste honom istället – hungrigt, djupt, som om hon ville kompensera för alla dagar de varit ifrån varandra. Hennes fingrar grep tag i hans hår, kroppen pressades tätt intill honom. Doften av honom – salt, sol och den svaga, trygga doft som bara var Leo – fyllde henne helt.

Moa stod bredvid och log varmt, men inne i henne kände hon en svag, oväntad längtan. Hon såg hur Sara smälte in i Leos famn, hur naturligt och självklart det såg ut. Hon tänkte på Max – hur han hade varit underbar igår och inatt, hur snäll och ivrig han var. Men det var inte samma sak. Hon längtade efter Marcus också, efter den där trygga, dominanta värmen han gav henne. Hon visste att han just nu var upptagen med Elena och att hon bara fick ”låna” honom ibland. Det var okej… men just nu, när hon såg Sara och Leo, kändes det lite tomt i bröstet.

Elena kramade Anna lätt och viskade:

”De är fina tillsammans, eller hur?”

Anna nickade, ögonen glittrade.

När Sara äntligen släppte Leo och stod stadigt på marken igen, drog Elena dem alla lite närmare.

”Marcus måste jobba idag och imorgon, så det blir bara jag och Leo hemma i stugan. Jag vet att det är mycket folk hos er just nu… men jag skulle verkligen vilja hälsa på och stanna en natt. Leo kan ju sova med tjejerna och Max om det passar. Och om jag får… så sover jag gärna mellan dig och Johan, Anna.”

Hon log lite blygt men uppriktigt.

”Sen kommer Marcus imorgon kväll och hämtar mig, Moa, Sara och Leo. Kanske Max också, om han vill. Då kan vi visa er ’vårt’ Gotland ett par dagar – de vildare stränderna, de hemliga platserna.”

Anna kände en varm våg skölja genom sig. Tanken på att ha Elena mellan sig och Johan en hel natt fick det att dra ihop sig djupt inne i henne – särskilt nu när det lilla rosa ägget redan låg på plats.

”Det låter underbart”, svarade hon mjukt. ”Ni är välkomna. Alla.”

På vägen tillbaka till bilen gick Sara och Leo hand i hand, tätt intill varandra. Sara lutade huvudet mot hans axel ibland, viskade saker som fick honom att le brett. Moa gick bredvid dem, leende, men med den där svaga längtan fortfarande pirrande i bröstet. Hon längtade efter Max nu – efter hans varma, lite blyga sätt att hålla om henne, efter att få dela honom med Sara igen ikväll.

Kapitel 5 – Saras första gräl

Bilen hade precis rullat in på gårdsplanen och alla klev ur i den varma eftermiddagssolen. Leo bar sin ryggsäck över axeln, Saras hand i sin. Max stod redan i dörröppningen och log lite osäkert när han såg dem. Moa gick fram och gav honom en lång, tyst kram – hon kände hur den svaga längtan efter honom från bilen sjönk ner i kroppen som en varm våg.

Inne i hallen blev det genast trångt och bullrigt. Anton och Kalle rusade förbi, skrattande åt något de byggt ute i trädgården. De vuxna hade dragit sig tillbaka till köket för att förbereda kvällsmat. Elena ställde ner sin väska och log mot Anna.

”Jag tar med mig Leo upp till flickornas rum så de får ordna sängarna.”

De gick alla fyra upp för trappan – Moa, Sara, Leo och Max. Dörren till det stora rummet stängdes bakom dem.

Det var då det började.

Sara stod mitt på golvet och tittade på de tre sängarna som stod där. Hon bet sig i underläppen.

”Leo sover hos mig. Det är självklart. Vi har inte setts på flera dagar.”

Moa korsade armarna, rösten lite vassare än hon menat.

”Och Max då? Han har sovit här de senaste nätterna. Vi har delat honom. Det är inte rätt att du bara tar Leo för dig själv nu.”

Sara vände sig irriterat om.

”Det är inte samma sak! Leo är… Leo. Du har haft Max för dig själv flera nätter medan jag längtat. Nu är det min tur att få vara nära någon jag verkligen saknat.”

Leo stod tyst vid dörren, ryggsäcken fortfarande i handen. Han såg obekväm ut.

Max backade ett steg, rösten låg:

”Jag kan sova i gästrummet om det är bättre…”

”Nej!” sa både Moa och Sara samtidigt, men i helt olika tonfall.

Moa fortsatte, kinderna blossande:

”Du sover inte i gästrummet. Du sover här. Med oss. Det är så vi har sagt.”

Sara slog ut med armarna.

”Men det finns bara tre sängar! Och jag vill ha Leo bredvid mig. Inte dela honom med Max redan första kvällen han är här.”

Leo suckade tungt. Han tittade på Max, rösten plötsligt sur och trött:

”Du har haft Sara flera nätter medan jag varit borta. Nu är jag här och du står och tar plats igen. Det känns som att du bara… lånar henne när jag inte är med.”

Orden hängde i luften. Sara stirrade på Leo, ögonen fylldes med tårar.

”Vad sa du? Lånar? Är det så du ser på det?”

Hennes röst bröts. Hon vände sig om, sprang mot sin säng, kastade sig ner och drog täcket över huvudet. Små snyftningar hördes under tyget.

Moa stod kvar, armarna hängande längs sidorna. Hon såg plötsligt mycket liten ut.

”Sara… vänta…”

Men Sara svarade inte. Hon låg bara hopkrupen under täcket och grät tyst.

Moa svalde hårt. Hon tittade på pojkarna, sedan mot dörren. Utan ett ord gick hon ut och ner för trappan. I köket hittade hon Elena som precis höll på att duka.

”Elena…” sa Moa blygt, rösten darrande. ”Vi behöver nog din hjälp lite där uppe.”

Elena släppte genast tallrikarna hon höll i. Hon följde Moa upp utan att säga något, bara la en varm hand på hennes rygg.

När de kom in i rummet satt Leo på en stol vid fönstret, Max stod vid väggen och såg olycklig ut. Sara låg fortfarande under täcket, axlarna skakade svagt.

Elena stängde dörren mjukt bakom sig och satte sig på kanten av Saras säng.

”Berätta. Alla. En i taget. Vad har hänt?”

Hon tittade först på Sara.

”Sara?”

Under täcket kom det fram en dämpad, gråtig röst:

”Jag ville bara ha Leo för mig själv första kvällen… jag har saknat honom så mycket. Men Moa säger att vi måste dela och Max ska också vara här. Det känns som att jag inte får vara glad utan att någon blir ledsen.”

Elena nickade lugnt och vände sig mot Moa.

”Moa?”

Moa stod med händerna knäppta, rösten låg och skyldig:

”Jag vill inte att Max ska känna sig utanför. Han har varit så snäll mot oss båda. Och jag… jag längtar efter honom nu när jag ser hur lycklig Sara blir med Leo. Det känns orättvist att Sara bara får ta Leo helt för sig själv.”

Elena vände sig mot Leo.

”Leo?”

Leo drog handen genom håret, rösten fortfarande lite sur:

”Jag kom hit för att vara med Sara. Sen står Max där och det känns som att han redan har tagit plats. Som att jag bara är extra när han inte är här.”

Till sist tittade Elena på Max. Hon log varmt och sträckte ut handen.

”Hej. Förlåt att jag inte presenterade mig ordentligt tidigare. Det är jag som är Elena. Det är min regelbok ni använder. Vill du också berätta din bild av vad som hänt?”

Max svalde, kinderna röda. Han tittade ner i golvet.

”Jag… jag vill inte ställa till det. Jag gillar både Moa och Sara. Men jag ser hur Sara tittar på Leo och det känns som att jag är i vägen. Jag vill inte att någon ska gråta för att jag är här.”

Elena satt tyst en stund och tittade på dem alla fyra. Sedan drog hon ett djupt andetag, rösten mild men klar:

”Ni är alla rädda för att någon ska känna sig utanför. Det är vackert. Men just nu gör rädslan att ni gör precis det ni är rädda för – ni gör någon ledsen.”

Hon la en hand på Saras rygg under täcket.

”Sara, du får längta efter Leo. Det är okej. Moa, du får längta efter Max. Det är också okej. Leo och Max – ni får känna er önskade utan att behöva tävla. Ni är inte konkurrenter. Ni är pojkar som två systrar vill ha nära sig på olika sätt.”

Hon tittade runt i rummet.

”Ikväll får ni bestämma själva hur ni vill sova. Men ni gör det tillsammans. Ingen bestämmer åt någon annan. Och ingen går och lägger sig sur. Okej?”

Långsamt började täcket röra sig. Saras ansikte tittade fram, ögonen röda men lugnare. Hon nickade svagt.

Elena log.

”Bra. Då börjar vi med att andas ut. Sen pratar vi om hur ni vill ha det ikväll. Utan bråk. Utan tårar. För ni är faktiskt väldigt bra på att dela – när ni kommer ihåg att ni gör det för varandra.”

Hon reste sig upp och strök Moa över kinden.

”Kom ner när ni är klara. Ingen brådska.”

När Elena stängde dörren bakom sig stod de fyra kvar i rummet – tysta, lite skamsna, men med en ny, försiktig värme mellan sig.

Sara torkade kinderna och tittade på Leo, sedan på Moa och Max.

”Förlåt… jag blev dum.”

Moa gick fram och satte sig på sängen bredvid henne.

”Jag med.”

Leo och Max utbytte en blick. Ingen sa något mer just då. Men luften i rummet hade redan börjat lätta.

Nere i köket stod Elena och Anna vid diskbänken. Elena log svagt.

”De fixar det. Men de behövde en liten påminnelse om att de är systrar först.”

Anna nickade och strök Elena över armen.

”Tack. Du är bra på det här.”

Elena log hemlighetsfullt.

”Jag har haft lite träning….”

Kapitel 6 – Ungdomarna löser sin konflikt nästan själva

Alla fyra kom nerför trappan tillsammans. Leo höll Saras hand, Moa gick bredvid Max med axeln lätt mot hans. Alla skruvade lite på sig men var lugnare än för en stund sedan.

I köket stod de vuxna och packade korgar. Anna tittade upp när de kom in.

”Hur gick det?”

Moa tog ordet först, rösten lite blyg men stadig:

”Max bestämde att eftersom Leo och Sara inte har setts på ett tag så får de stora sängen. Max och jag sover i gästrummet. Det är mest rättvist.”

Leo fyllde i, rösten varm och lite ångerfull:

”Sara… förlåt för att jag blev lite svartsjuk. Det får man inte enligt reglerna. Man äger ingen.”

Sara gick fram till honom, slog armarna runt hans midja och tryckte kinden mot hans bröst.

”Leo, du är bäst.”

Hon lyfte ansiktet och kysste honom – mjukt, långt, med en liten suck av lättnad. Leo höll henne tätt, handen i hennes hår.

Elena log varmt mot dem alla fyra.

”Bra. Det är så ni gör det. Ni pratar, ni lyssnar, ni delar. Då blir det en fin kväll för er.”

De vuxna hade redan kommit överens om att åka upp till bastun ikväll också. Korgarna stod packade på köksbänken – vin, handdukar, massageolja och ett paket kondomer ifall det behövdes. Doften av vanilj och sandelträ från oljan spred sig svagt i rummet.

Elena hade inte ingått i den överenskommelsen, så Johan och Anna tog henne åt sidan i hallen.

”Vill du följa med oss, min syster och Lasse till er bastu?” frågade Anna lågt. ”Vi tänkte fråga om vi får låna den ikväll också.”

Elena tittade på dem båda, ett litet, lekfullt leende i mungipan.

”Det låter som ett riktigt trevligt erbjudande… men jag har ett krav.”

Anna och Johan tittade frågande på henne.

”Johan får installera appen på min telefon också. Bara för ikväll. Jag vill ha lite roligt när han är upptagen med annat.”

Johan log brett, ett mörkt, hungrigt leende.

”Det fixar jag.”

De tre kvinnorna stod sida vid sida, rösterna mjuka men bestämda när de vände sig mot ungdomarna.

Elsa ropade till sig alla barn och tog först ordet:

”Kalle och Anton, vi ska ha en till vuxenkväll, men vi kommer inte hem för sent. Ungdomarna kommer att vara kvar om det är något. Imorgon kan vi alla åka till Sudersand och bada om ni sköter er. Ni vet att de kommer skvallra, för det har jag sagt att de ska göra.”

Killarna nickade och sprang iväg igen.

Elena, Anna och Elsa fortsatte sedan i kör, rösterna samstämda och varma:

”Ungdomar, ni kan titta på tv, det finns snacks och dricka om ni vill eller så kan ni vara i era rum om ni vill, men vid tio vill vi att ni kollar så de borstar tänderna och går och lägger sig. Och eftersom det bara är ni som är här så får ni uppträda lite vuxet och vänta lite med det mysigaste övningarna tills de sover. Kramas och pussas går bra, men bli inte arga om de stör, okej?”

Moa och Sara svarade samtidigt, rösterna ljusa och ivriga:

”Okej mamma, vi ska sköta oss så du vet att du kan lita på oss!”

Sara tillade snabbt:

”Får de titta på film idag också?”

Anna och Elsa svarade tillsammans:

”Ja, det går alldeles utmärkt.”

Sedan lade Elena och Elsa till i kör, med stränga men vänliga blickar mot pojkarna:

”Killar, ni sköter er och hjälper dem, eller hur?”

Leo och Max nickade genast.

”Ja.”

”Absolut.”

Anna tittade på klockan och klappade händerna lätt.

”Då är det bestämt. Vi ger oss iväg nu.”

De kramade var och en av ungdomarna och önskade de en trevlig kväll med långa, varma kramar som doftade så där nytt och vuxet.

När de gick ut genom dörren och hoppade upp på cyklarna kände Anna det lilla rosa ägget vila tyst och varmt djupt inne i sig. Nu väntade hon på att han eller Elena skulle testa funktionen.

”Kom… vi går upp och gör i ordning sängarna”, sa Sara mjukt.

Kapitel 7 – Vägen och kvällen i bastun

Cyklarna rullade längs den smala grusvägen ut över alvaret. Solen hade sjunkit lågt och kastade ett varmt, gyllene sken över det karga landskapet. Doften av timjan, salt hav och varm sand steg upp från marken och blandades med den svaga vaniljdoften från massageoljan i korgen. Anna cyklade i mitten, den tunna linneklänningen fladdrade mot låren, sadeln pressade lätt mot det lilla rosa ägget som låg djupt inne i henne – tyst, väntande, hemligt.

De hade cyklat en bra bit när Johan plötsligt tecknade bakom ryggen med handen – ett litet, diskret tecken som bara Elena såg. Hon förstod genast. De ökade takten lite och svängde upp på varsin sida av henne, som en mjuk sköld.

Elena började prata, rösten varm och engagerad:

”Vet ni… jag tyckte det var så stort hur ungdomarna löste konflikten idag. Att Leo vågade stå där och erkänna att han blev svartsjuk, rakt ut, inför oss alla. Och att han bad om förlåtelse. Det gjorde mig varm inuti. De växer så fint, alla fyra.”

Elsa hakade genast på, rösten mjuk och förstående:

”Ja, verkligen. Sara som grät och sen kom ner och ville prata… och Moa som tog ansvar. De är verkligen på väg att bli vuxna på riktigt.”

Anna log, lite distraherad av samtalet. Hon kände den varma vinden mot kinderna, doften av alvaret, den lätta svett som redan började pärla mellan brösten. Sadeln gnuggade mjukt mot henne vid varje pedalrörelse, men det lilla ägget låg fortfarande tyst och stilla djupt inne.

I ögonvrån såg Elena hur Johan tog upp telefonen. Skärmens ljus speglades svagt i hans ansikte när han öppnade appen. Han hade redan ställt in ett förprogrammerat mönster – mjukt först, sedan stegrande i små, långsamma steg. Han klickade på start.

Det började nästan omärkligt.

En svag, dov vibration vaknade till liv inne i Anna. Först bara en lätt pulsering, som en varm, rytmisk smekning långt inne. Hon drog efter andan, händerna grep lite hårdare om styret. Vibrationen ökade långsamt, steg i intensitet, blev djupare, mer insisterande. Det kändes som om någon långsamt drog en varm tunga längs insidan av henne, men inifrån. Hon bet sig i underläppen, försökte hålla andningen jämn.

Elena fortsatte prata, rösten lugn och stadig, men hon såg exakt vad som hände. Hon såg hur Annas kinder blev rosigare, hur hennes axlar spändes en aning, hur hon tryckte låren lite närmare varandra mot sadeln.

”…och hur Sara kramade Leo efteråt. Det var så vackert att se att de verkligen lyssnar på varandra.”

Elsa sneglade på Anna. Hon såg hur hennes syster plötsligt satt lite rakare i sadeln, hur bröstvårtorna synligt styvnade under den tunna klänningen, hur hon andades lite djupare och mer kontrollerat. Elsa undrade förvånat vad som pågick men hon fortsatte samtalet men nu med en lite road underton i rösten:

”Ja, de hanterade det verkligen bra. Man blir stolt.”

Hon såg hur systerns läppar var lätt åtskilda, hur svettdroppar glänste i hennes halsgrop, hur hon då och då bet sig hårt i underläppen för att inte stöna högt. Elsa kände en varm ilning i sitt eget underliv när hon kände igen signalerna men inte riktigt förstod det som skedde.

”…och hur Max bestämde att Moa och han skulle ta den mindre sängen”, fortsatte Elena mjukt. ”Det var vuxet. Det gör mig varm att se att de verkligen försöker följa reglerna.”

Anna nickade bara, rösten tjock när hon svarade:

”Ja… de… de är bra på det…”

Just då ökade vibrationen ytterligare en liten nivå. Hammarslagen blev tydligare, mer insisterande, som en dov, rytmisk knackning rakt mot hennes G-punkt. Anna kände hur en varm våg byggdes upp inifrån, hur musklerna runt ägget kramade det ofrivilligt. Ett liten, ofrivillig stön slapp ur henne – så svag att den nästan drunknade i vindens sus, men både Elena och Elsa hörde den.

Elena såg det i ögonvrån och log inombords. Hon visste exakt vad Johan gjorde.

Johan cyklade ikapp och la sig precis bakom henne. Han såg hur hennes rygg spändes, hur hon tryckte stjärten lite bakåt mot sadeln, hur hon ibland bet sig i underläppen för att inte stöna. Han log för sig själv.

Hon är så fantastisk. Hon köpte den själv och gav mig kontrollen efter att jag berättat om den här fantasin som jag har. Jag har velat göra det här i åratal.

Vibrationen fortsatte i exakt sju minuter på den mjuka, stegrande nivån. Sedan ökade den intensiteten lite till, bytte till en annan effekt – djupare, mer vibrerande, som en ihållande, varm hammare inuti henne. Anna grep styret hårdare. Ännu ett litet ofrivillig stön slapp ur henne.

Elena och Elsa utbytte en snabb, road blick över Annas huvud. De fortsatte prata om ungdomarna, om hur fint allt löste sig, men båda visste precis vad som pågick.

Anna kände hur svettdroppar rann ner mellan brösten. Hon var så våt nu att hon var rädd att det skulle synas på klänningen när hon klev av cykeln. Varje pedalrörelse gnuggade sadeln mot den svullna klitoris, medan ägget inne i henne pulserade obevekligt. Hon var på gränsen till att komma – inte en stor orgasm, men en lång, dov, skälvande byggnad som aldrig riktigt släppte.

Hon viskade knappt hörbart för sig själv:

”Johan… din jäkel…”

Men leendet hon bar var både generat och djupt, djupt lyckligt.

Bastun låg bara några minuter bort nu. Korgen med vin och olja skramlade lätt på pakethållaren. Och inne i Anna fortsatte det lilla rosa ägget att vibrera – mjukt, ihärdigt, underbart – medan hon cyklade vidare i skymningen mellan sin syster och sin älskarinna, med sin man tätt bakom sig.

Elsa lutade sig lite närmare och viskade lågt mot Anna:

”Du ser så underbar ut när du försöker dölja det… kinderna glöder, läpparna är svullna. Vad det än är han gör med dig – fortsätt andas. Vi är här.”

Anna gav ifrån sig ett litet, darrande skratt som nästan lät som ett stön.

”Ni är… elaka allihop.”

Elena log brett.

”Vi är bara nyfikna.”

De cyklade de sista minuterna i tystnad. Vibrationen fortsatte sin jämna, pulserande rytm – djup, varm, obeveklig. Anna kände hur hennes inre muskler kramade runt ägget, hur saften rann ner längs skinkorna mot sadeln. Hon var så nära nu att varje liten rörelse kändes som en smekning.

De rundade den sista kurvan. Den lilla bastun låg där framme, halv gömd bakom knotiga tallar och den låga stenmuren. De bromsade in och stannade.

De ställde cyklarna mot den låga stenmuren. Johan var genast framme och hjälpte Anna av sadeln. Han la en stadig arm runt hennes midja när hennes ben darrade till. Det lilla rosa ägget fortsatte sin dovt knackande rytm djupt inne i henne – som en gammal väckarklocka med hammare som slog långsamt och obevekligt mot hennes innersta punkt. Varje steg fick det att vibrera lite mer, och Anna kände hur hennes knän nästan vek sig.

Åh gud… det knackar rakt på G-punkten… varje gång jag rör mig… jag är så våt att det rinner ner längs låren… jag vill komma… men jag vill att Johan tillåter mig det… jag är hans slavinna ikväll… och det känns så upphetsande att bara lyda för en litet tag…

Johan ledde henne in i den varma bastun, armen stadigt runt henne. Inne var det redan skönt varmt från tidigare. Lasse som cyklat lite i förväg hade tänt brasan och den sprakade nu mjukt. Doften av vedrök, vanilj och sandelträ från massageoljan fyllde luften.

Anna sjönk ner på alla fyra på madrassen med stjärten i vädret, Elena och Elsa satte sig också ner, på var sin sida om henne och väntade medan Lasse la in de sista vedträna. Elena lyfte på Annas klänning och drog trosan åt sidan så hennes kön blev blottat, “Å så vackert det pulserar, jag tror jag måste smaka lite”, säger hon. Under tiden så klär Elsa och männen av sig. 

Elena böjer sig framåt och låter sin mun smaka på Anna, “Mm.. du smakar så gott”, säger hon samtidigt som Anna inte riktigt kan sitta still, Elsa blir lite djärv och börjar smeka av sin syster hennes kläder för att tillslut smeka hennes bröst sensuellt, Elena lyfter blicken och ser Johan.

Efter en stund så lutar sig Elsa närmare Elena, rösten låg och lite darrande av upphetsning:

Här inne låg jag förra gången… Johan tog mig i stjärten för första gången medan Anna satt utanför och red Lasse. De lyssnade på mina stönanden. Det var så stort för mig… något jag i hela mitt liv sett som konstigt och äckligt blev plötsligt det skönaste jag känt. En önskan jag har är att få uppleva det ikväll igen… kanske till och med att de båda två tar mig samtidigt, precis som Anna blev. Hon såg ut att njuta så mycket…

Elena kramade om Elsa, pressade sina mjuka bröst mot hennes och viskade mot hennes öra:

”Det tror jag verkligen vi ska kunna uppfylla med två brunstiga tjurar här. Vi behöver bara rida in dem ordentligt så de följer minsta vink… eller hur? Titta nu!”

Elena flinade, vände sig mot Elsa och satte sig på knä framför henne och frågar: “Får jag?”, Elsa nickade. Hon sträckte sig ljudligt, masserade och smekte sina egna bröst, nöp och drog i bröstvårtorna innan hon böjde sig fram och kysste Elsas bröst. Hon fortsatte ner med sin mun mot Elsas sköte, en hand på hennes knä som mjukt pressade de isär. Sedan svankade hon stjärten kraftigt uppåt, vänd mot Johan så att hennes våta, öppna kön och den lilla rosetten blottades tydligt.

Elena viskade så bara Elsa hörde:

”Om han tittar… då tar du din hand och låter fingrarna glida neråt i min stjärtskåra. För in två fingrar mellan mina blygdläppar och pressa isär… låt de glida upp och ner… kanske till och med klappa med långfingret på kanten av de inre läpparna. Jag kommer gilla det, det kommer du både märka och höra. Sen tittar du på Johans kuk. Gör det nu. Gör det sexigt. Är du beredd?”

Elsa nickade, andetaget redan lite ojämnt.

Johan stod kvar ett ögonblick och såg på scenen. När han såg Elenas sexiga, uppåtsträckta stjärt och hur Elsa lydigt lät fingrarna glida ner och smeka henne, kunde han inte längre hålla sig. Hans kuk stod stenhård och gungade sakta när han kröp fram på madrassen.

”Elena… får jag smaka på dig?”

Elena log mot honom över axeln, rösten len men bestämd:

”Gärna… om jag får låna din fru efteråt. Men du måste fråga Elsa också. Just nu tillhör min fitta henne att göra vad hon tycker passar bäst.”

Elsa svalde, men upphetsningen tog över. Hon lutade sig bakåt, särade på låren och viskade:

”Johan… du får smaka på henne. Men först när jag lagt mig ner och du har tryckt din kuk djupt i mig. Sen vill jag att du ger Anna tillåtelse att sitta på mitt ansikte så jag får smaka hennes safter som jag drömde om inatt. Sen måste du även be Lasse köra in sin kuk i henne och knulla henne tills hon kommer. Då… kommer Elena att ställa sig framför din mun och sätta händerna på ditt huvud och pressa det mot sitt sköte så du kan dricka hennes nektar. Är vi överens?”

Hon sa det med en låtsad myndig stämma, men man hörde upphetsningen i rösten. Fan… sådär har jag aldrig gjort förut… hur vågade jag… så häftigt…

Johan log brett, rösten hes av lust:

”Ja Elsa… jag vill. Jag gör vad du ber mig om.”

Anna satt bredvid och såg på. Hon hörde allt. Vibrationen fortsatte att knacka dovt och rytmiskt inne i henne – hammarslagen slog fortfarande mot hennes G-punkt. Hon kände hur hon droppade, hur hela underlivet brann, hur hon var så nära att komma igen att benen skakade.

De pratar om att ta mig… att Lasse ska knulla mig medan jag sitter på Elsas ansikte… medan Johan slickar Elena… jag håller på att brinna upp… jag klarar inte mer…

Hon ropade med darrande röst:

”Johan… snälla… ta ut ägget… jag klarar inte mer…”

Johan tittade på henne med ett mörkt, hungrigt leende medan han långsamt tryckte sig in i Elsa.

”En liten stund till, älskling. Jag vill att min slavinna ska komma ordentligt så hon känner sig tillfredsställd.”

Anna stönade högt, kroppen spänd som en båge.

”Lasse… Johan förstör sin egendom… kom och hjälp mig komma… jag måste få komma… jag lovar att suga dig så du sprutar min mun full…”

Elsa lutade sig tillbaka, särade låren ännu mer och kände Elenas varma tunga sluta sig om hennes klitoris. Hon stönade dovt när Elena började slicka henne långsamt och hungrigt.

Elena lyfte huvudet ett ögonblick, läpparna glansiga, och viskade mot Elsa:

”Just nu tillhör min fitta dig… gör vad du vill med den.”

Sedan böjde hon sig ner igen och fortsatte slicka.

Anna satt och brann. Vibrationen slog fortfarande dovt inne i henne. Hon var så nära, så nära… men Johan ville att hon skulle vänta.

Kvällen i bastun hade bara börjat – och den skulle bli mycket längre och mycket hetare än någon av dem hade vågat hoppas.

Elena lyfte huvudet från Elsas sköte, läpparna glansiga av hennes safter, och viskade lågt mot henne:

”Låt mig lägga mig så jag kan få det som Johan kom överens om. Kan du hjälpa Anna lite också? Sen är Johans mun min… tills jag vill att han ska sluta.”

Elsa nickade, andetaget redan tungt. Hon la sig ner på rygg på den breda madrassen, benen lätt isär, och sträckte upp armarna mot Anna.

”Kom hit, syrran… sätt dig på mitt ansikte.”

Anna darrade när hon reste sig. Johan hjälpte henne försiktigt att kliva över Elsa. Hon sänkte sig långsamt, knäna på var sida om Elsas huvud, tills hennes våta, svullna kön mötte systerns mun. Elsa grep tag i Annas höfter och drog henne bestämt mot sig. Hennes tunga var varm och hungrig när den gled upp längs springan och virvlade runt den svullna klitoris.

Anna stönade högt, huvudet föll bakåt. Vibrationen från det lilla ägget knackade fortfarande dovt och rytmiskt inne i henne, och nu kom Elsas tunga emot den utifrån. Det var nästan för mycket.

Åh gud… Elsas mun… hennes tunga… hon slickar mig precis där jag är som mest känslig… och ägget knackar fortfarande… jag är så nära… jag håller på att förlora mig…

Elsa tog tag i Annas tunga bröst med båda händerna, masserade dem mjukt men bestämt, nöp och drog i bröstvårtorna. Hon smekte och kramade dem på ett underbart sätt – som om hon ville ge Anna all den njutning hon själv fått tidigare.

”Lasse”, sa Elsa med munnen mot Annas kön, rösten dämpad men tydlig, ”kom hit. Stoppa in din tjocka kuk i min syster när hon sitter på mitt ansikte och blir slickad. Hon behöver komma. När hon gjort det vill jag att du tar Elena stående bakifrån samtidigt som Johan slickar henne.”

Lasse behövde ingen mer uppmaning. Han kröp fram, hans stenhårda kuk gungade tungt. Han placerade sig bakom Anna, grep hennes höfter och tryckte ollonet mot hennes droppande öppning. Med en lång, djup stöt gled han in i henne bakifrån medan Elsa fortsatte slicka hennes klitoris underifrån.

Anna skrek till av njutning. Hon var fylld både framifrån och bakifrån – Lasses tjocka kuk som knullade henne djupt, Elsas varma tunga som arbetade mot hennes klitoris, och det lilla ägget som fortfarande knackade obevekligt inne i henne.

Jag är så full… Lasse i mig… Elsa slickar mig… ägget… jag klarar inte… jag kommer att explodera…

Elena viskade mot Elsa, så bara hon hörde:

”Hämta telefonen.”

Hon pekade diskret på Anna och tecknade sedan med fingrarna: Vrid upp på max.

Elsa log mot Annas kön, sträckte sig efter Johans telefon som låg bredvid madrassen och räckte den till Elena. Elena öppnade appen, tittade på Johan med ett retsamt leende och vred upp vibrationen till max.

Det lilla ägget exploderade i intensitet inne i Anna. Hammarslagen blev hårda, snabba, vibrerande med full kraft rakt mot hennes G-punkt. Anna skakade våldsamt, ett högt, darrande skrik slapp ur henne när orgasmens våg äntligen bröt loss.

Hon kom – hårt, vått och okontrollerbart. Hennes fitta kramade runt Lasses kuk i kraftfulla sammandragningar medan hon sprutade lätt över Elsas ansikte. Kroppen skakade, benen darrade, och hon grep tag i Elsas bröst för att inte falla ihop.

Jag kommer… jag kommer… ägget… Lasse… Elsa… jag kan inte sluta… det är för mycket… så skönt…

När Annas orgasm började ebba ut drog Lasse sig ur henne. Elena reste sig upp på knä, vände sig mot Johan och viskade:

”Nu är din mun min.”

Hon satte sig gränsle över Johans ansikte, sänkte sig ner så att hennes våta kön mötte hans mun. Johan grep tag i hennes stjärt och började slicka henne hungrigt.

Samtidigt reste sig Elsa upp, drog Elena mot sig och kysste henne djupt medan Lasse placerade sig bakom Elena. Han tryckte sin kuk mot hennes öppning och gled in i henne med en lång, djup stöt. Elena stönade rakt in i Elsas mun medan Lasse började knulla henne bakifrån.

Anna satt kvar på madrassen, fortfarande darrande efter sin orgasm, och tittade på dem med halvslutna ögon. Hon kände hur det lilla ägget fortfarande vibrerade svagt inne i henne – Johan hade inte stängt av det helt.

De är så vackra tillsammans… Elena som blir knullad av Lasse medan hon kysser Elsa… Johan som slickar Elena… och jag som sitter här och fortfarande känner efterdyningarna av min orgasm, jag är så lycklig… så tillfredsställd… och ändå vill jag mer…

Elena stönade högt, kroppen svajade mellan Lasse och Johans mun. Hon tittade ner på Anna med ett leende som var både ömt och hungrigt.

Lasse grep tag om Elenas höfter med båda händerna. Han tryckte sig djupt in i henne bakifrån, långa, kraftfulla stötar som fick hennes fylliga stjärt att skaka. Hans stora händer kupade om hennes tunga bröst, knådade dem hårt medan han drog i de styva bröstvårtorna. Ett rått, djupt stön bröt sig ur honom när han kom – ett långt, brunstigt råmande som fyllde den lilla bastun. Han pressade sig ända in till roten och sprutade sin varma säd djupt in i Elena, pulserande våg efter våg.

Elena stönade högt mot Elsas mun, kroppen skakade i hans grepp.

Anna satt fortfarande andfådd efter sin egen orgasm. Hon tittade på sin syster och viskade hest:

”Elsa… be Elena sätta sig på ditt ansikte så du kan få suga i dig din mans sperma direkt från hennes våta fitta. Det är en helt fantastisk upplevelse.”

Elsa nickade ivrigt, ögonen mörka av lust. Hon la sig ner på rygg och drog Elena över sig. Elena sänkte sig långsamt, knäna på var sida om Elsas huvud, tills hennes droppande, spermafyllda fitta mötte systerns mun.

Elsa slickade hungrigt. Hennes tunga gled upp längs springan, sög och slickade in Lasses tjocka, varma sperma. Hon smackade lustfyllt, svalde med små, njutningsfulla ljud, som om hon drack något dyrbart. Doften och smaken av sin egen mans säd blandad med Elenas safter fick henne att stöna dovt mot det våta könet.

Så varmt… så tjockt… min mans sperma rakt från Elenas fitta… jag har aldrig gjort något så förbjudet… och det är så skönt…

Elena gungade sakta mot Elsas mun, njöt av hur systerns tunga arbetade djupt inne i henne.

Anna tittade på dem, fortfarande darrande. Hon såg att Elsa ännu inte fått komma. En tanke slog henne.

”Johan… lägg dig ner på rygg. Jag vill ha din kuk i Elsas stjärt.”

Johan sträckte sig efter en kondom, men Anna skakade på huvudet och log mjukt.

”Hon behöver riktiga grejer inatt”, sa hon och log. ”Elsa, lägg dig på sidan.”

Elsa la sig på sidan, ryggen mot Johan. Anna tog flaskan med massageolja och hällde en riklig mängd i Johans hand. Han började smörja Elsas lilla rosett – långsamma, cirklande rörelser precis som dagen innan. Elsa kände ritualen nu. Hon hjälpte till, svankade mjukt och pressade sig mot hans fingrar medan hon stönade svagt.

När hon var tillräckligt mjuk och öppen tryckte Johan ollonet mot hennes öppning. Han gled in långsamt, tum för tum, tills han var djupt inne i hennes stjärt. Elsa andades ut i ett långt, darrande stön och gungade mjukt bakåt tills hon hade hela honom.

Vad annorlunda det känns utan kondom… så varmt, så levande… jag känner varje ådra, varje puls… det är så mycket mer intimt…

”Lasse… kom hit. Jag vill smaka på din kuk.”

Lasse kröp fram men innan han nådde henne tittade Anna på Elena, drog hennes ansikte till sig och viskade så bara hon hörde:

”Jag tänkte en variant… Jag vill att Johan tar henne i stjärten. Jag hoppas han har mycket kvar. Sen om jag får Lasse hård ska han få ta Elsa i halsen. Sen vill jag att du smeker hennes G-punkt så där bra som du kan. 

Anna tog sina fingrar och drog mjukt ut det lilla rosa ägget. Hon höll det dolt i sin hand och visade det för Elena.

”Vad tror du om det här också? Tillsammans med dina fingrar. När hon börjar krampa och är på gränsen så gör vi som Johan gjorde på både dig och mig – dra ut fingrarna och smiska fittan, sen kör du in fingrarna igen och gör det igen. Jag vill försöka få henne att spruta minst fyra gånger.” Jag tror aldrig hon gjort det förut.”

Elena log brett, ögonen glittrade.

”Det låter perfekt.”

Sedan vände sig Anna mot Elsa och viskade:

”Älskling… sen ska du och jag avsluta med en sextionia. Jag har längtat efter det hela kvällen.”

Det här kommer bli perfekt…

Elena instruerade Johan:

”Rulla på rygg och dra med dig Elsa.”

Johan fattade och Elsa följde med frivilligt i rörelsen. Nu låg hon på hans bröst och gungade, djupare och djupare. Hon stönade lågt:

”Det är så skönt… så underbart…”

Anna drog sig bort från Lasse, reste sig i knästående, kysste hans mun och viskade:

”Lasse, nu ska du få se på åka. Är du med? Bara titta och var med, precis som jag kommer vara.”

Elena tog över taktpinnen. Hon vände sig mot Lasse och sa mjukt:

”Kom… jag vill att du glider in med din kuk i Elsas mun så hon får suga dig.”

Hon böjde sig ner mot Elsa och viskade:

”Elsa, försök slappna av i halsen. Om han kommer djupt, försök tänka att du ska svälja ett helt ägg, men slappna bara av. Jag har full koll på dig och du kan hålla Anna i handen. Ett ryck betyder stopp, okej?”

Elena lät det lilla rosa ägget glida ner mot öppningen Elsas öppning. Sakta tryckte hon in det, lät tre fingrar glida in efter och började smeka. Hon kramade och vinkade, kramade och vinkade, samtidigt som Johan gungade mjukt och rytmiskt in och ut ur Elsas stjärt. Lasse följde med samma rytm som Elena byggde upp. Hon ökade takten och intensiteten lite.

Elsa började stöna mer. Anna instruerade henne:

”Sug hårdare… nu är du fylld i varje ände. Är det skönt, syrran?”

Elena höjde tempot ytterligare. Då slog Anna på vibrationerna igen.

Elsas ögon öppnades som i chock. En helt ny känsloförnimmelse sköljde igenom henne. Elena byggde upp tempo och trycket mot G-punkten mer. Hon kände att det började rycka. Hon gav det ett par gånger till samtidigt som hon tittade på Anna och gav henne en blinkning.

Anna bytte vibrationsmönster till den med väckarklockorna och vred upp mer.

Elsa reste sig lite i brygga. Elena började bli hårdhänt. Anna tittade på Lasse och viskade:

”Det är okej… hon går inte sönder. Vi har provat samma sak.”

Lasse slappnade av lite.

Nu kände Elena hur kramperna blev tätare, andningen kortare. Elsa var precis på kanten. Lite till. Elena gjorde dubbel kramning av G-punkten och klitoris och nu kunde Elsa inte hålla tillbaka mer.

Då ryckte Elena ut handen och smiskade hårt rakt på fittan.

Elsa exploderade. Hon ryckte och skrek och helt plötsligt såg Lasse hur en kraftig stråle med klar vätska sprutade ur henne. Elena tryckte in fingrarna och började om. Denna gång gick det fortare. Kramperna kom och hon drog ur och klappade. Ännu en kaskad av vätska.

Men nu kunde inte Lasse hålla sig. Han drog ur kuken ur Elsas mun och skrek ut högt samtidigt som han pumpade det mesta av sin säd över Elsas bröst.

Elena gjorde om det två gånger till och den sista gången så kunde inte Johan hålla emot heller. Han ryckte till och pressade sig obönhörligen in i botten på henne och tömde allt han samlat på sig under kvällen.

Anna stängde av ägget.

Elena kysste Elsa ömt på pannan och viskade:

”Vad duktig du var… jag hoppas du tyckte det var skönt och värt väntan.”

Johan krånglade sig bort från Elsa och reste sig på skakiga ben.

Anna tog en handduk och la över henne så hon inte blev kall innan hon återhämtat sig.

Johan tittade på Lasse och sa lågt:

”Kom så går vi till havet och tvättar av oss.”

De två männen gick ut i den svala nattluften.

Anna och Elena var kvar. Unisont sträckte de ut sina armar och omfamnade varandra och sjönk ner i en liten hög. Anna vred sig ett halvt varv, drog Elena över sig och kramade hennes rumpa. Hon stack in tungan och smakade, mmm spann hon. Samtidigt gjorde Elena samma sak och de låg där och ömt smekte och smakade varandra, kände varandras hjärtslag.

De två kvinnorna låg tätt omslingrade, nakna hud mot hud, andetagen långsamma och varma. Utanför hördes havets lugna vågor. Inne i bastun pulserade fortfarande värmen från brasan och från allt de just delat.

Elena och Anna fortsatte länge i sin ömma sextionia. Anna hade tvingat upp Elena i en sensuell, långsam orgasm som fick hennes rygg att böja sig bakåt som i en brygga. Elena skrek högt när vågen slog igenom henne – ett långt, darrande skrik som ekade i den lilla bastun och väckte Elsa ur hennes dvala. När Elena till sist sjönk ner, andfådd och skakande, vände de sig på sidan, fortfarande tätt omslingrade.

Anna tittade över Elenas höft mot sin syster. Hennes röst var mjuk och omtänksam:

”Elsa… är du okej? Vill du gå ner och skölja av dig? Jag tror vi behöver det innan vi åker hem.”

Elsa log svagt, kroppen fortfarande glansig av svett och de sista efterskalven.

Elena vred sig undan lite, drog Anna närmare och kysste henne djupt och ömt. När de skiljde på läpparna viskade hon:

”Vilken underbar kväll det blev, Anna. Känner du att det blev som du hoppades?”

Anna log tillbaka, kinderna fortfarande rosiga.

”Nästan. Jag skulle velat ha Marcus här också.”

Hon log lite skälmskt när hon sa det.

Elsa lyfte huvudet från madrassen, ögonen stora och fortfarande lite förvånade.

”Jag… jag sprutade. Flera gånger. Jag har aldrig gjort det förut. Jag har alltid trott att det var fejk i porrfilmer… att det inte gick att göra på riktigt. Men det kom… det kom så mycket. Det kändes som om hela kroppen öppnade sig.”

Elena sträckte ut en hand och strök Elsa ömt över kinden.

”Så hur var det? Jag tog inte i för mycket va?”

Elsa skakade på huvudet, ett litet, lyckligt leende spred sig över hennes ansikte.

”Nej… det var perfekt. Lite överväldigande först, men… underbart. Jag kände mig så öppen, så sedd. Tack… för att ni tog hand om mig så fint.”

De tre kvinnorna låg kvar en liten stund till, nakna kroppar tätt omslingrade, andetagen långsamma och varma mot varandras hud. Doften av svett, olja och sex hängde tung i den lilla bastun. Till slut suckade Anna djupt och tittade på klockan som låg på det lilla bordet.

Kapitel 8 – Dags att bege sig hemåt

”Det är riktigt sent… vi måste nog ge oss iväg snart. Ungdomarna väntar hemma.”

Hon reste sig motvilligt, benen fortfarande lite ostadiga efter allt som hänt. Elsa och Elena följde efter, nakna kroppar glänsande i det svaga ljuset från brasan.

”Gubbarna får röja upp och packa”, sa Anna och log trött mot Johan och Lasse som just kommit in igen efter doppet. ”Vi damer går och tar ett snabbt dopp innan vi drar på oss morgonrockarna.”

De tre kvinnorna gick ut på den lilla altanen och ner till det mörka havet. Vattnet var kallt och salt, en skarp kontrast mot bastuns värme. De vadade ut nakna, skrattade lågt när de kalla vågorna slog mot deras varma hud. Anna dök under ytan först, kom upp med ett litet skrik och skakade vatten ur håret. Elsa följde efter, och Elena sist.

Medan de stod där i det grunda vattnet kände Elsa plötsligt det lilla rosa ägget som fortfarande låg djupt inne i henne. Det hade legat tyst sedan Anna stängt av det, men nu, när det kalla havsvattnet omslöt hennes kropp, kändes det som en varm, hemlig närvaro. Hon rodnade svagt i mörkret och tänkte:

Det ligger fortfarande där inne… efter alla sprutorgasmer… det känns så underligt och samtidigt så skönt. Som om jag bär på en hemlighet som ingen annan vet om just nu.

De tre kvinnorna sköljde snabbt av sig, gnuggade bort svett och safter från hud och hår, och gick sedan upp på altanen igen. De drog på sig de tunna morgonrockarna, knöt snörena löst runt midjan. Tyget klibbade lite mot den fuktiga huden.

Inne i bastun hade Johan och Lasse redan röjt upp. Madrassen var ren, glasen sköljda, filten hoprullad och korgen packad. Brasan var släckt och bara glödde svagt.

”Nyckeln”, sa Johan och räckte den till Elena.

Elena tog den, låste dörren och la tillbaka nyckeln under den vanliga stenen. De fem stod en kort stund utanför bastun i den svala nattluften. Månen hängde låg över alvaret och kastade ett blekt silverljus över dem.

Anna tittade på de andra och log trött men lyckligt.

”Kom… nu cyklar vi hem.”

De satte sig på cyklarna. Elsa kände det lilla rosa ägget fortfarande vila tyst inne i sig – en varm, hemlig påminnelse om kvällen. Anna log mot natten, fortfarande varm efter allt som hänt.

Cyklarna rullade sakta ut på den smala grusvägen. De fem nakna kropparna under de tunna morgonrockarna fladdrade lätt i den ljumna sommarnatten. Luften var mild och salt, doften av timjan och hav blandades med den svaga vaniljdoften från massageoljan som fortfarande satt i deras hud. Månen hängde låg och kastade ett blekt silverljus över alvaret. Inga bilar, inga människor – bara det mjuka knastret från däcken mot gruset och deras egna andetag.

De cyklade under tystnad en lång stund, var och en försjunken i sina egna tankar och efterskalv. Anna funderade på var det det lilla ägget tagit vägen, men hennes blick fastnade på Elsas rygg som cyklade strax framför. Plötsligt kom hon på det.

Massageägget… det är ju i Elsa.

Ett litet, skälmskt flin spred sig över Annas ansikte. Hon fiskade upp sin telefon ur morgonrockens ficka utan att sakta ner. Fingrarna hittade snabbt appen. Hon letade reda på det färdiga program som Johan hade använt tidigare – det mjuka, stegrande mönstret som började dovt och sedan ökade i intensitet.

Hon cyklade upp strax bakom Elsa, höll telefonen dold mot styret och tryckte på start.

Inne i Elsa vaknade ägget till liv. Först bara en svag, dov pulsering djupt i hennes underliv. Sedan steg den långsamt, blev djupare, mer rytmisk. Elsa ryckte till på styret, andetaget fastnade i halsen. Hon kände hur det lilla ägget började knacka mot hennes G-punkt – samma långsamma, obevekliga hammarslag som hon själv hade upplevt tidigare under kvällen.

Åh… Anna… din…

Elsa bet sig hårt i underläppen för att inte stöna högt. Hon tryckte låren lite närmare sadeln, höfterna rörde sig omedvetet i små cirklar. En varm våg sköljde genom henne, saften rann återigen och fuktade trosorna under morgonrocken. Varje pedalrörelse skickade en ny, skarp ilning genom hennes kropp.

Anna la ner telefonen i fickan igen och njöt. Hon cyklade strax bakom sin syster och såg hur Elsas rygg spändes, hur axlarna lyftes lite, hur hon då och då höll andan när vibrationen steg. Ett litet, nöjt leende låg på Annas läppar hela vägen hem.

Det är så skönt att ge tillbaka lite… hon ser så vacker ut när hon försöker hålla sig…

De cyklade vidare i den ljumna sommarnatten, fem kroppar fyllda av värme och hemligheter. Bastun låg bakom dem, stugan väntade framför. Och inne i Elsa fortsatte det lilla rosa ägget att pulsera dovt och obevekligt – en sista, tyst gåva från kvällen som ingen av de andra visste om.

De svängde in på den grusade gårdsplanen. Det vita huset låg tyst och mörkt under den ljusa sommarnatten, bara ett svagt ljus silade ut från köksfönstret. Anna hade ingen tanke på att stänga av appen. Tvärtom – hon kände sig lite elak, en varm, skälmsk ilning i magen. Klockan var inte så mycket. Det fanns en chans att Moa och Max fortfarande satt uppe där nere. Tanken på att komma in med det lilla rosa ägget fortfarande pulserande inne i Elsa fick Anna att le för sig själv i mörkret.

Det skulle inte göra något om de satt där… lite spänning innan de går och lägger sig.

De stannade cyklarna utanför huset. Johan och Lasse tog hand om packningen – korgen med tomma glas och den halvtomma vinflaskan, de fuktiga handdukarna, den hoprullade filten. Allt ställdes bara in i hallen, precis som dagen innan.

Kapitel 9 – Elsa måste ljuga och nattronden 

Anna gick först in genom dörren, morgonrocken löst knuten. Elsa kom strax efter, kinderna fortfarande lite rosiga. Elena och de två männen följde tyst efter.

Inne i huset var det varmt och stilla. Det svaga ljuset från köket lyste upp hallen. Där satt Moa och Max vid bordet, båda i tunna nattkläder. De hade tydligen precis avslutat en film eller ett samtal. Moa hade ett glas vatten i handen, Max satt lutad bakåt i stolen. När de vuxna kom in tittade de upp.

Moa log sömnigt.

”Ni är tillbaka… hur var det?”

Anna stannade mitt i steget. Hon visste hur det lilla rosa ägget fortfarande arbetade dovt inne i Elsa. Ett skälmskt, varmt leende spred sig långsamt över hennes ansikte.

Hon vände sig mot sin syster, rösten mjuk men med en tydlig underton av bus:

”Elsa… ska du inte krama och säga godnatt till ungdomarna? Vi går och lägger oss så tar vi hand om det här imorgon.”

Elsa tittade på Anna med stora ögon. Hon förstod genast vad systern höll på med. Vibrationen fortsatte fortfarande inne i henne – samma långsamma, obevekliga knackande som slog mot hennes G-punkt vid varje steg. Hennes kinder flammade upp, men hon kunde inte låta bli att le tillbaka.

”Ja… det ska jag göra”, svarade hon lågt, rösten lite darrande.

Hon gick fram till bordet. Först kramade hon Moa länge och ömt, kind mot kind. Sedan drog hon Max till sig i en varm kram. Under hela tiden kände hon hur ägget pulserade djupt inne i henne, hur varje liten rörelse fick det att knacka hårdare. Hon bet sig i underläppen för att inte stöna rakt ut.

Moa sneglade upp på henne, ögonen lite nyfikna.

”Moster Elsa… du ser lite varm ut. Är allt okej?”

Elsa log svagt, andetaget inte helt jämnt.

”Ja… det är bara… en varm kväll. Godnatt, älsklingar. Sov gott.”

Hon vände sig om och gick mot sovrummet. Varje steg fick ägget att slå till igen. Hon kände hur hon blev våtare, hur låren darrade svagt. Anna stod kvar i hallen och log brett, ett litet, elakt men kärleksfullt flin.

När alla sagt godnatt och ungdomarna gått upp till sina rum, stängde Anna äntligen av appen. Hon gick fram till Elsa, la armarna runt henne bakifrån och viskade mot hennes hals:

”Du var så fin… tack för ikväll, men glöm inte reglerna, du får inte ljuga, så imorgon får du nog krypa till korset och förklara för Moa och Max varför du var lite ‘varm’ när du kom hem, vi måste leva upp till samma sak som vi förväntar oss att de gör, eller hur syrran?”

Elsa lutade sig bakåt mot henne, fortfarande lite andfådd.

”Du har som vanligt helt rätt Anna, men det var riktigt busigt gjort… men gud vad skönt det var.”

Innan Anna gick och lade sig tog hon ett varv genom huset – en sista, tyst kontroll som hon alltid gjorde när det var mycket folk hemma. Det var en vana från när barnen var små, men nu kändes den annorlunda, laddad med en ny sorts ömhet och hemlig kunskap.

Först gick hon till Antons rum. Dörren stod på glänt. Därinne sov Anton och Kalle i varsin säng, andetagen tunga och regelbundna. De hade byggt en liten koja av filtar på golvet, men nu låg de utsträckta och sov djupt. Anna log för sig själv, drog försiktigt igen dörren och fortsatte.

Nästa rum var gästrummet där Max och Moa borde ligga. Hon knackade mjukt på dörren innan hon öppnade den.

Inne i det dunkla rummet låg Moa och Max i den stora sängen. De hade inte somnat än. Moa låg mjukt mot kudden, Max låg på sidan med armen runt hennes midja. Båda tittade upp när Anna kom in.

”Godnatt, älsklingar”, sa Anna lågt och satte sig på sängkanten. ”Har ni haft en fin kväll?”

Moa nickade, kinderna lite rosiga.

”Ja… det har vi. Max var jättebra med Leo och Sara också.”

Anna strök Moa över kinden och log varmt.

”Det var fint att höra. Sov nu. Imorgon blir det en ny dag.”

Hon reste sig för att gå, men Moa hejdade henne med en låg röst:

”Mamma… vad var det med moster Elsa? Hon såg så… varm ut när hon sa godnatt.”

Anna stannade till, ett litet, hemligt leende drog i hennes mungipa. Hon tittade på Moa och svarade mjukt:

”Du får fråga henne imorgon vid frukosten när Anton och Kalle har försvunnit. Påminn henne om regelboken så ska du se att du får ett ärligt svar.”

Moa rodnade lite men nickade. Anna böjde sig ner, kysste först Moa på pannan, sedan Max på kinden.

”Godnatt. Sov gott.”

Hon stängde dörren tyst bakom sig.

Sist gick hon till tjejernas rum. Hon knackade försiktigt och öppnade dörren. Där låg Sara och Leo i den stora sängen. Sara hade huvudet mot Leos bröst, hans arm runt henne. De såg ut att ha pratat lågt innan hon kom in.

”Godnatt, mina älsklingar”, sa Anna och satte sig på sängkanten. ”Hur känns det nu efter incidenten tidigare?”

Sara lyfte lite på huvudet, rösten mjuk:

”Det känns bra nu. Vi pratade om det.”

Anna log varmt och strök Sara över håret.

”Jag är så stolt över dig, Leo. Att du vågade erkänna att du blev lite svartsjuk framför oss alla. Det gjorde mig riktigt stolt. När man tycker om någon riktigt mycket blir man rädd att tappa dem, för det sårar en själv. Det är därför man måste prata med varandra hela tiden och inte ljuga. Förstår ni?”

Båda nickade allvarligt. Sara log lite.

”Ja, mamma. Vi förstår.”

Anna tittade på dem båda, rösten blev lite lekfull:

”Har du visat det du gjorde idag för Leo, Sara?”

Sara rodnade djupt men nickade. Anna log nöjt, böjde sig ner och kysste först Sara på pannan, sedan Leo på kinden.

”Godnatt då. Sov gott.”

Hon stängde dörren tyst och gick till sitt eget sovrum.

Därinne låg Elena redan i mitten av den stora sängen, naken under det tunna lakanet. Johan låg på sin sida och väntade. När Anna kom in kröp hon ner på den andra sidan. Både hon och Johan vände sig mot Elena, drog henne nära och pussade henne varsin kind – varma, ömma kyssar.

”Tack för att du var med idag”, viskade Anna mot Elenas hud. ”Det var en underbar dag och kväll.”

Elena log mellan dem, drog båda lite närmare och suckade nöjt.

”Det var det verkligen… tack för att ni ville ha mig med.”