Under fem maskerade mäns kontroll

Förord: En ny genre jag testar på. Utmanar både mig själv, mitt språk och innehåll. Lämna gärna en kommentar om vad ni tycker om detta.

Det var mörkt i rummet. Jag satt lutad mot sänggaveln med dators skarpa sken rakt mot mig. Skulle jag verkligen våga? Det kändes så förbjudet det jag var på väg att göra. Jag hade alltid hållit mina innersta fantasier för mig själv, aldrig vågat yttra något om det för någon. Jag skämdes över det. Det var så långt ifrån min egen moraliska kompass jag nånsin kunde komma. Dessutom, vad skulle folk tycka och tänka om de visste?! Det gick inte att förneka, det var något som lockade med det förbjudna.

Fingret cirkulerade över Ansök-knappen, men jag hade inte modet att trycka.
Jag var i ett desperat behov av att förstå vad fantasierna var för något. Jag kände mig smutsig, som om jag var helt ensam i världen om detta. En kväll bestämde jag mig för att söka och hitta svar på nätet om jag var totalt galen eller om det fanns likasinnade där ute.

En helt ny värld öppnade sig. Det fanns ett forum för kvinnor som drömde om att utforska makt, kontroll och underkastelse. Det fanns många trådar där det friskt berättades om hur de ville bli tagna, använda och utnyttjade av olika typer av män – allt från uniformerade, maskerade eller bara av flera samtidigt. Det alla nämnde, som jag själv kände igen mig i var den gemensamma nämnaren: Att bli sedda, åtråvärda i en kontrollerad miljö där vi själva satte akten.

Formuläret jag hade framför mig var från en hemsida som flera användare hade rekommenderat – ”Your Darkest Fantasies”. Till och med användare hade lämnat recensioner:

”Enastående män. Rekommenderas”
”Jag älskade varenda sekund. Alla borde få uppleva detta!”
”Sexiga män. Kukar som gudar. Jag vill ha mer.”

Jag läste noggrant. Det kändes inte som en fantasi längre, det var verkade vara fullt realistiskt genomförbart. Formuläret innehöll kryssrutor. Saker jag var bekväm med att göra och vad som jag inte tillät.
Med pulsen hårt dunkande inom mig började jag fylla i. En del svar kom lätt. Andra… krävde att jag stannade upp, kände efter.

”…Kyssar, ja. Smek, ja. Analt, nej.” mumlade jag när jag skummade vidare genom listan.

När jag kom till utrustning var jag tvungen att googla vad en spreader, gagboll och flogger var. Det var saker jag aldrig ens hört tidigare.

Det var första gången någon faktiskt frågade vad jag ville. Jag bockade för mina gränser och mina fantasier. Under punkten ”Önskat scenario” hade jag till och med skrivit några personliga rader om rollspel där jag blir upphämtad. Jag vågade inte skriva kidnappad, det skulle kännas för bisarrt. Viktigt det där med att jag ville bli sedd och åtråvärd, inte bli dömd + att det är något otroligt sexigt med uniformerade män.

Allt var ifyllt och redo att skickas. Jag tittade genom det flera gånger så jag inte hade missat eller förväxlat något. Och nu var det bara en knapp kvar. Jag tvekade. Med ett djupt andetag och ett hårt bultande hjärta tryckte jag ändå på knappen. Hemsidan laddade om.

”Tack för din ansökan. Vi återkommer inom kort. Hälsningar Your Darkest Fantasies”

Det kändes som om hjärtat skulle hoppa ur bröstkorgen. Vad hade jag gjort egentligen?! Med en snabb rörelse stängde jag ner skärmen och la ifrån min datorn på nattduksbordet. Jag hade svårt att somna den natten.

Två dagar gick. Jag tänkte på min ansökan, den låg som ett filter över allt jag gjorde. Det hela kanske var ett enda stort scam. Personen på andra sidan kanske skrattade åt alla dumma kvinnor som skickade in sina formulär i hopp om att få något i utbyte. Tur att jag hade skapat en tillfällig mailadress, då fanns ändå någon distans till vad jag hade påbörjat.

Senare på kvällen, efter en lång dag på förlaget med research och mötesbokningar kunde jag äntligen lägga den myndiga fasaden åt sidan och slänga mig på soffan ett tag.
Kanske jag skulle kolla inkorgen om det kommit in något svar.
Det högg till i magen, pulsen gick upp när jag såg ett oläst mail. Jag reste mig upp.

Avsändare: Your Darkest Fantasies. Ämnesrad: Antagen.

”Hej Emilia,
Du är antagen. Vi har läst genom ditt formulär och uppskattar ditt intresse och ärlighet. Vi vill bjuda in dig till ett videosamtal där du får träffa en av våra medlemmar och lära dig mer om vad som väntar. Är du redo att ta detta vidare?
Med innerliga hälsningar
Your Darkest Fantasies”

Ett fnitter bubblade ut mig, ett hejdlöst sådant. Det var som om nervositet och plötslig panik behövde slungas ur mig för ett ögonblick. Var det här verkligen på riktig?! Jag läste mailet flera gånger innan jag förstod att det faktiskt var allvar. För att inte dra ut på det alldeles för länge så öppnade jag ett svarsmail.

”Ja, jag är redo. Mvh E” Det pirrade i hela kroppen och jag blundade när jag klickande på sänd.

Det dröjde högst en minut, sen hade ett nytt mail kommit in.

”Tack för ditt svar. Nedan länk tar dig till videosamtalet. Imorgon kl. 20:00 Kom ihåg att allt sker i din takt, vi är här för din skull. Du kan när som helst säga nej.”

Jag hade svårt att koncentrera mig på jobbet dagen därpå. Min chef frågade om jag mådde bra, hon tyckte jag kändes så frånvarande under dagen. Jag ursäktade mig med att jag sovit dåligt. Men det var snarare tvärtemot – jag var nervös, otålig och nyfiken. Jag fick till och med tillåtelse att gå hem en timma tidigare, vilket jag såklart passade på att utnyttja.

Klockan blev 19:57. Jag hade duschat och gjort ordning mig. Det var till och med svårt att välja kläder och ändå visste jag att det bara gällde ett videosamtal. Jag speglade mig i telefonens skärm för att stilla nervositeten. Håret låg rätt, blusen satt fint och inget mellan tänderna. Nästan så jag hade lite ont i magen för jag var så nervös. Vad skulle jag förvänta mig?

Okej, nu gällde det. Länken i mailet lyste framför mig och handen hovrade över knappen. Fingrarna darrade.
Klick.

Skärmen blev svart för ett ögonblick. Bara mina egna andetag hördes ut över det tysta köket. Skärmen blinkade till och en maskerad man i svart uniform och basker kom upp i rutan. Först stelnade jag till och bara spärrade upp ögonen, det var ju precis sådär jag föreställde mig männen i mina fantasier.

”Emilia?” sa han lugnt.

”Ja.” svarade jag försiktigt och nickade.

”Välkommen och tack för att du har anslutit.” mannen log med ögonen. ”Jag är befälhavare Silas. Hur mår du?”

”Bra..Nervös…Nyfiken…eehh…ja.” Jag svalde hårt, visste inte vad jag skulle säga och gav honom ett ursäktande leende.

”Det var naturligt och ett ärligt svar.” började han och harklade sig. ”Jag vill gå genom formuläret du har skickat in till oss. Mitt team har även frågor som vi vill få besvarade.”

Jag bet mig i läppen och nickade. Jag kunde inte förstå att jag gjort det här. Skulle jag blotta min själ för en maskerad man online? Vilka var i hans team? Han kunde vara vem som helst. Dessutom kändes han tio år äldre än mig, kanske ännu mer?

”Beskriv, så gott du kan, vad fick dig att kontakta oss?”

Silas blick var intensiv. Rösten var djup och mjukt, direkt kände jag ett märkligt förtroende för honom. Rummet han satt i var nersläckt, men det kändes varken utmanande eller farligt. För att komma undan från hans blick ett par sekunder tittade jag ut genom fönstret. Ögonen fastnade på fönsterbrädan där ena orkidén blommade för fullt. Det var så jag ville göra. Blomma ut, i rätt miljö. Jag tog ett djupt andetag, funderade innan jag fick fram orden.

”Det är svårt att förklara,” började jag. ”Jag har alltid haft fantasier… med män i uniformer…där jag är i centrum. Bara jag.”

Det som började knaggligt, blev sen ett bra samtal. Silas gav mig tid, lyssnade och ställde följdfrågor. Det kändes oförklarligt tryggt att öppna upp mig och han dömde mig aldrig, snarare tvärtom. Det kändes som om han uppmuntrade mig att våga säga det jag annars bara drömde om. Att sätta ord på det jag knappt vågat erkänna för mig själv.

”Så, för att sammanfattat dina önskemål Emilia,” sa han och tittade direkt in kameran med sin intensiva blick. ”En kidnappning, rollspel, fem maskerade män i uniformer, i vår kontrollerade miljö. Där du först blir jagad av oss, kyssar och smek är tillåtet, vi får tillåtelse att ha sex med dig, du vill bli fasthållen, omhändertagen och tagen av oss, inkludera komplimanger, vill bli buren, intimitet blandat med råhet. Stämmer detta?”

Jag andades tungt när han läste upp listan. Hans ord var så påtagliga och avslöjande att jag kände hur värmeutslagen blossade upp över halsen och kinderna. Jag nickade bara, log skamset och blickade ner i mitt egna knä.

”Detta kommer givetvis mötas med största respekt.” la han till. ”Det är på dina villkor. Din njutning kommer vara i fokus. Du har tillåtelse att avbryta detta exakt när du vill.”

”Det låter bra.” svarade jag lågt.

Silas lutade sig tillbaka i stolen. Den knarrade till, och han förblev tyst i några sekunder. Jag hann tänka att samtalet kanske var slut.

”Om du fortfarande vill…Om det här är på riktigt för dig, så kan vi ordna ett första fysiskt möte. Redan till helgen. I närheten av Göteborg. En säker plats, avskilt. Bara ett introduktionsmöte. Jag möter dig. Vi pratar, inget mer.”

Han sa det med en sådan lugn självklarhet att orden kändes mer som ett konstaterande än ett förslag. Tankarna rusade igen. Ett fysiskt möte, redan till helgen.

”Bara ett samtal,” upprepade jag. ”Inget fysisk?”

”Inte om du inte vill det,” svarade han snabbt. ”Du bestämmer. Jag kommer inte röra dig, inte ens hälsa i hand om du inte ger mig tillåtelse.”

Det fanns något i honom som kändes…tillförlitlig. Trots att allt i situationen skrek att det borde vara tvärtom. Han var maskerad, jag visste inte ens om ”Silas” var hans riktiga namn. Men jag trodde på hans röst. På sättet han höll ögonkontakten. Och på hans tystnad, kanske mest av allt.

”Jag tar gärna i hand.” log jag samtidigt som orden slank ur mig innan jag hann tänka klart.

Silas nickade formellt.
”Då ses vi söndag kl. 13:00. Du kommer få adressen skickad till dig dagen innan. Vi pratar. Du får känna in mig.”

Jag visste att jag borde ställt fler frågor, ifrågasätta och analysera men det var något med hela situationen som gjorde det omöjligt. Silas hade verkligen väckt en otrolig nyfikenhet i mig.

”Vi ses, Emilia. Jag ser fram emot det”.

Sen blev skärmen svart. Jag satt kvar framför skärmen. Han sa det som om han redan kände mig. Det var något i hur han sa mitt namn. Inte sliskigt eller överdrivet utan mer som ett löfte om något. Jag kände mig till och med lite upphetsad av det.
Jag la handen över bröstet, försökte stilla det dunkande hjärtat. Sjukt.

Söndag lunchtid. Det var som om himlen hade öppnat sig, vindrutetorkarna gick på full effekt. GPS:en visade 500 meter kvar. Det kändes overkligt att jag faktiskt var på väg. Att jag tagit beslutet att åka – helt själv. Min nyfikenhet hade vunnit och tagit över min förnuftiga 24-åriga hjärna.

Jag hade kört genom en skog ett tag nu. Flygplan mullrade i bakgrunden, antog att flygplatsen var i närheten. Kartan visade in mig på en grusväg som vek av in i skogen. Och bara ett par hundra meter in, uppenbarade sig en plåtbyggnad med högt stängsel omkring.

Klockan var tio i ett när jag parkerade. Så fort motorn tystnade kändes det som att regnet smattrade hårdare mot rutan. Redan efter par minuter hade insidan börjat imma igen, så bildörren fick stå på glänt även om vattendropparna tog sig in. Det kanske var lika bra att skicka en ping med min plats till någon kompis. Men till vem? Ingen kände ju till det här. Kanske Nina? Hon var nog den som skulle vara minst dömande? Däremot var jag inte redo för utfrågning om mina hemligheter.

När klockan slog exakt 13:00 öppnades en grind och en svartklädd man i uniform klev ut. Ansiktet var täckt och endast ögonen var synliga. Direkt fick jag puls. Det där måste vara Kapten Silas. Mannen vecklade upp ett paraply medan han lugnt kom emot mig över lilla grusplanen.

Han nickade, höjde handen i en snabb hälsning medan han gick fram. Snart skulle vi mötas på riktigt. Jag hade inte tagit av mig bältet, nyckeln satt i tändningslåset, redo att vridas om om det skulle hända något. Hjärtat slog hårt.

”Emilia?”

”Ja.” svarade jag artigt och öppnade jag bildörren en bit samtidigt som jag satte upp foten på ramen.

”Hej, välkommen hit! Kapten Silas.” Han räckte fram handen i en hälsning och höll paraplyet över dörren för att skydda mig från regnet. Hans varma hand tog ett varsamt tag om min.

”Du är efterlängtad.”

Hans röst var mjuk men tydligt auktoritär utan att låta hård och farlig. Det gick inte att hålla emot ett leende, därefter knäppte jag loss bältet. Silas öppnade dörren och höll ut handen så jag kunde ta mig ut.

Han höll paraplyet över mig, medan regnet slog mot hans axlar. Under tiden vi gick mot grinden sneglade jag på honom. Han var lång och välbyggd, den svarta t-shirten spände över bröstkorgen. Han hade samma mask och basker på sig som under videosamtalet.

Plåtdörren slog igen bakom oss. Det ekade i byggnaden, det påminde om ett stort magasin av något slag. Betonggolv och plåtväggar som reste sig. Det var helt nersläckt, det hängde draperier som skärmade av något. Bara en lampa lyste i den lilla entrén där bord och två stolar fanns.

”Sätt dig Emilia.”

Jag satte mig försiktigt på den ena stolen. Den var kall mot låren genom jeansen. Försiktigt borstade jag bort osynligt ludd från koftan, mest för att ha något att göra med händerna. Det pirrade i fingertopparna.

Silas stod kvar en stund. Hans ögon bakom masken var svåra att läsa  men den där mjukheten fanns där. Ljusa ögonbryn.

”Hur mår du?” frågade han sen och ställde sig på andra sidan bordet med händerna lätt isär på.

Jag svalde. Hans händer var perfekta. Långa fingrar med kortklippa naglar.

”Eh, lite… pirrig tror jag… Men okej.” Jag skrattade till mest för att tona ner mig själv. Magen bubblade. ”Det känns overkligt att vara här.”

Han nickade långsamt och kinderna rörde sig som om han log under masken.

”Du är modig som vågat ta steget hit.”

Jag tittade upp på honom och log generat. Han berättade om kort om platsen, en gammal lagerlokal med tillhörande skogsområde. Hans team bestod av män som han lärt känna på olika sätt under flera år. Flera gånger påtalade han att de var män han litade fullt ut på och att alla hade samma gemensamma intresse för det som väntade och att kvinnans njutning stod i fokus. Silas valde sina ord, han höll det på en lockande hemlig nivå.

”Men Your Dark Fantasies då?” frågade jag.

Silas sträckte på ryggen och tog långsamma, bestämda steg runt tills han stod bakom mig. Allt han gjorde pirrade i mig nu. Han var magnetisk, jag ville göra något.
Hans händer gled ner för armstöden, hans överarmar nuddade vid mina axlar. Hans ansikte var så nära att jag kunde känna hans varma andetag blåsa ut över min nacke.

”För att jag älskar när en kvinna ger sig hän.” viskade han. ”Som vågar leva ut sina innersta fantasier.”

Jag svalde igen. Viskningen vibrerade i örat fick håret i nacken att resa sig.
Han stod kvar en stund bakom mig. Händerna vilade kvar på armstöden, som om han höll om utan att vidröra mig. När han lutade sig ännu närmare, nuddade hans kind nästan min. Jag kunde känna hans värme, den totala närvaron och den djupa kontrollerade andningen.

”Jag vill att du känner dig trygg här, Emilia. Du bestämmer allt. Tempo…Gränser…Allt. Vi är här för dig. Så länge du vill och orkar.”

Jag blundade. Bara för att känna in honom och orden. Halsen tjocknade, mina ord fastnade. Sekunden senare rätade Silas på sig och lät fingertopparna medvetet nudda axlarna innan han gick tillbaka till sin stol igen. Jag satt helt vimmelkantig. Om han fick mig känna sådär nu, hur skulle det då bli nästa gång?

”Nästa gång vi ses, vill jag att du tar på dig något du känner dig sexig i.”

”Som vadå?” hörde jag mig själv fråga hest. Jag harklade mig, men det hjälpte inte.

Han skrattade till.
”Du vet nog redan. Det där som du vanligtvis inte vågar ta på dig. Det som får dig att känna dig …farlig sexig i.”

Jag förstod egentligen vad han menade. Och han hade rätt. Såklart. Reflexmässigt hamnade handen på magen. Det hängde ju en klänning hemma. En rosa figursydd med band i midjan, nästan för gullig som jag aldrig vågat använda. Tyget smet åt precis där magen putade ut lite, inget jag direkt gillade.

Silas reste sig från stolen. Sköt in den mot bordet som ett tyst tecken på att våran tid var över. Han tog ett steg närmare och räckte fram handen.

”Jag följer dig till bilen.”

Jag tog hans hand och reste mig. Den var varm och greppet höll kvar en aning längre än vanligt.

Utanför byggnaden stod regnet fortfarande som spön i backen. Vinden blåste upp vatten i ansiktet. Silas höll upp paraplyet över mig igen, precis som tidigare. Den lilla grusplanen var full med smutsiga vattenpölar som bildats i ojämnheterna i marken. Jag tvekade först, insåg att mitt skoval var riktigt uselt. Ljusa mockaskor i regn, vad tänkte jag på när åkte hemifrån?

Silas måste märkt av min reaktion. Utan att säga något böjde han sig fram och lyfte upp mig. I ett svep hade han mig i ett grepp och ena armen under rumpan. Jag tjöt till av den plötsliga händelsen och brast ut i skratt samtidigt som jag fumlade med händerna mot hans armar. Han bar mig som om jag inte vägde någonting. Jag höll i paraplyet medan han bar mig över det grusplanen. Försiktig sänkte han ner mig så att jag landade alldeles intill honom som om han ville att jag skulle förstå vad som väntade. Handen lämnade hans överarm med ett tyst skrik efter mer.

”Shit, vad stark du är!” Skrattet bubblade fram och jag letade efter bilnyckeln i fickan.

”Emilia,” sa han lågt när jag satt mig i bilen och jag mötte hans blick. ”Du är otroligt vacker. Jag längtar redan att få träffa dig igen och ta hand om dig…på alla sätt du önskar.”

Jag hann inte ens svara innan han stängde bildörren åt mig. Han mötte min blick en sista gång och backade sen undan. Jag log generat och vred om nyckeln.

När jag svängde ut från gårdsplanen såg jag honom i backspegeln. Regnet smattrande mot hans basker och axlar, men han stod helt stilla.

På vägen hem försökte jag tänka klart. Silas var farlig. Totalt livsfarlig. Hur kunde jag gå från livrädd till… förvirrat upphetsad? Hur skulle jag då känna om vi skulle ses igen…eller när?

Redan samma kväll fanns ett inkommet mail från Your Darkest Fantasies i inkorgen. Den här gången kändes det mer personligt. Ett nytt formulär med datum och tid erbjöds.
Och utan att tveka visste jag redan att jag skulle tacka ja.
Lördagen därpå, 18:00.

Jag hade legat sömnlös under natten. Som ett barn innan julafton med en rastlös längtan inför den stora morgondagen. Efter ett toalettbesök och två timmars tröstlöst scrollande på telefonen började hjärnan sakta kapitulera och jag somnade.

Precis när kroppen vaknade, för bara några sekunder låg jag stilla och bara andades – sedan kom känslorna. Pirret i magen spred sig när Silas smög sig i tankarna. Jag drog täcket närmare kroppen, men det hjälpte inte. Upphetsningen var redan där igen. Jösses, den här dagen skulle verkligen förändra något i mig.

Väskan hade jag redan packat kvällen innan. Ett ombyte enligt instruktioner, en extra tröja, parfym, necessär och mina fluffiga strumpor jag älskar att dra på efter duschen. Allt var på plats, förutom min självkänsla som började sina.

Inte av att träffa Silas, hans team och vad som väntade, utan min kropp. Den rosa fodralklänningen hängde på galgen i hallen och väntade. Perfekt längd som slutade ovanför knäna, hjärtformad urringning och tunna bandet i midjan. Jag ville verkligen ha den, men tänk om de skulle tycka jag såg för tillgjord ut.

Jag ställde mig framför spegeln. Drog upp t-shirten och sneglade ner mot magen. Resten av kroppen var i bra form. Ridningen hade gjort sitt. Ben, rumpa och hållningen, allt det hade blivit starkt och fast med åren. Men där, strax under naveln putade magen ut. Det var som om det aldrig ville försvinna, hur mycket jag än tränade. Det var en så liten sak. Egentligen. Men det störde mig.

Men…Silas ville att jag skulle klä mig i något jag tyckte var sexigt. Och detta var vad jag gillade, jag skulle visst våga ta på mig klänningen!

Badrumsluften var tjock av fukt, jag duschade länge och förberedde mig. Rakade benen och mina intima delar med extra omsorg, smorde in mig i skimrande lotion och sminkade mig lätt. Allt skulle vara rent, lent och redo. Håret satt i en inbakad fläta med vit rosett i änden.

Under klänningen skulle jag ha….de svarta trosorna. Jag fnissade när jag höll upp dem framför mig. De svarta spetstrosorna med öppen gren. Presenten från tjejerna när jag fyllde 20. ”För framtida bruk” hade de skrivit på födelsedagskortet. Jag hade skrattat, skämts och glömt dem, trodde jag. Trosorna hade aldrig blivit använda. Inte ens provade. De hade legat längst in i byrålådan. Det kanske var lika bra att gå all in den här kvällen. Det kanske inte kommer en sån här chans igen? När jag drog på mig dem kändes de okej…lite annorlunda ändå, sådär sårbart naket men ändå busigt.

Jag stod redo att åka. Den tunna sommarkappan fick dölja mina hemligheter under. Innan jag knäppte igen den, såg jag mig i spegeln. Wow, så här hade jag aldrig vågat klä mig tidigare. Klänningen satt fint, trots min lilla osäkerhet. Den tillsammans med hudfärgade stay ups med spetskant och mina favorit klackar gav en sexigare kontrast. Outfiten toppades med favoritparfymen. Herregud om mina föräldrar skulle se detta. Jag skakade av mig tanken, de var det sista jag ville tänka på nu. Deras präktighet fick stanna hemma ikväll. Därefter lyfte jag väskan med ett självsäkert grepp och gick ner till parkeringen utan att låta tankarna spinna iväg allt för mycket.

GPS:en var redan inställd. Adressen hade jag dolt i kalendern under ett diskret namn, ifall någon skulle se. Jag vred upp volymen på radion. En låt jag inte hört på länge spelades – mörk och hypnotisk. Den påminde mig om Silas.
Jag log, det fanns ingen återvändo nu.

You’re from a whole ’nother world
A different dimension
You open my eyes
And I’m ready to go
Lead me into the light

Adressen ledde mig till ett industriområde. Sakta rullade jag in på den parkering som stod i instruktionerna. Pulsen ökade så fort jag drog handbromsen och stängde av bilen. Det kändes till och med förbjudet att vara här. Hjullastare stod på inhägnat område, graffitimålade betongväggar sträckte sig bortåt och det kändes så avlägset. Den totala tystnaden var i sig skrämmande. Inte ens skränande fåglar fanns. Helvete, jag svor inombords. Kanske var detta för att skrämma mig? Enligt instruktionerna skulle det även finnas en markering på marken jag skulle följa. Mina klackar lät onaturligt högt när jag klev ur bilen.

En röd linje var sprayad direkt på marken. Den såg nygjord ut. Jag slöt handen hårdare kring väskremmen, tog ett djupt andetag och ställde mig på trottoarkanten vid linjen.
En bit längre bort stod en svart skåpbil, den hade jag inte sett när jag kom. Den stod parkerad mitt på den tomma gatan. Något kändes konstigt, tonade rutor och såg inte ut att vara en vanlig firmabil. Jag visste inte om den fanns med i instruktionerna – det var som jag glömt av allting.
Jag såg ner på mina klackar, hur de smalnade av mot den grova asfalten. Jag kunde inte låta rädslan styra. Inte nu.

Strålkastarna tändes på skåpbilen. Motorn drog igång med ett dovt muller och bilen accelererade snabbt – rakt mot mig.

Jag hann knappt ta tre steg bakåt innan bromsarna tjöt till. Skåpbilen tvärnitade framför mig och sidodörren gled upp med ett ryck. Som på en given signal hoppade två svartklädda män ut. Klädda i svarta taktiska västar, kängor och balaklavor som dolde deras ansikten.
Allt hände på en sekund. Jag tjöt till när starka armar grep tag om mig under knävecken och bakom ryggen. Väskan föll till marken. De lyfte in mig rakt in i det öppna fordonet.
Jag landade på något mjukt. Det första jag fick syn på var mannen som stod precis framför mig. Maskerad med basker. Silas? Något böjd framåt med huvudet, ena handen om ett handtag i taket och blicken fäst i min.

Min blick flackade runt i skåpbilen, uppjagad och adrenalinstinn. Var är min väska?! De två maskerade männen som burit in mig rätade upp mig i en sittande position mitt emot Silas. Kanske fanns det en antydan till ett leende under masken. Jag kunde inte avgöra om det var trygghet eller livsfara jag kände… eller båda.

Dörren slogs igen och det blev alldeles mörkt. Endast små glipor trängde in lite ljus mellan hytt och skåpet vi befann oss i. Jag kunde bara ana skuggorna som rörde sig i mörkret. Tanken slog mig, de kunde vara vilka som helst. Någon skulle kunna vara de jämnåriga gamla klasskompisar, någon i brorsans fotbollslag….eller oj, tänk om det skulle vara någon som pappa känner?!

Skåpbilen rörde sig skumpigt över vägen. Jag tappade tid och riktning. Det var omöjligt att veta hur långt vi åkt. Till slut bromsade vi in. Männen i hytten hoppade ur och ljudet av deras steg försvann utanför över grus.
Silas satte sig på huk framför mig. Ur fickan drog han fram ett tygstycke och utan att säga ett ord hade jag en huva över huvudet. Jag flämtade till av mörkret, sinnena omkring förstärktes. Hans händer var varma mot mina tinningar. Sedan en kyss, mjuk och oväntad mitt i pannan.

”Du är så efterlängtad.” viskade han.

Sidodörren gled upp. Någon av männen band fast mina händer med ett rep innan en annan lyfte upp mig i sina armar. Vinden fångade tag i kappan medan han bar in mig någonstans. Ljud studsade mot väggarna, det luktade svalt och sådär industri-igt som jag kallade det. Var det ens i samma plåtbyggnad som jag träffat Silas i? Ingen aning.

Det var som att mina sinnen plötsligt blev mer skärpta. Jag hörde minsta lilla ljud som runt om mig. En rasslande nyckelknippa till vänster, en hostning från någon längre bort och många tunga kängor som försvann och en dörr tydligt låstes. Jag ryckte till när en stol sköts fram alldeles bakom mig.

”Sätt dig Emilia.”

Jag kände igen rösten. Direkt släppte lite av uppstissade nervositeten när Silas röst fångade min uppmärksamhet. Långsamt hördes hans steg in i en halvcirkel från enda sidan till den andra. Varje fotsteg var kontrollerat och jag satt på helspänn. Jag kunde inte se honom genom huvan, men jag visste exakt var han stod.
Sen blev det knäpptyst. Flera långa sekunder av tystnad. Jag hörde hur det pulserade i tinningarna och hjärtat rusade. Jag råkade ge ifrån mig ett för högt djupt andetag som fick mig att trycka ihop låren och knyta händerna.

”Du tog dig hit som planerat.”

Jag vred på huvudet mot Silas röst. Det pirrade i hela mig för jag hade ingen om vad som skulle hända nu. Bara helt gett mig hän till Silas och hans team. Wow, hur i hela fridens namn vågade jag detta?!
Silas tog några steg fram och stod nu rakt framför mig.

”Innan vi går vidare,” sa han lugnt. ”Dina stoppord. Det är viktigt att du känner dig fri att närsomhelst stoppa leken.”

Orden var neutrala och jag kände mig ivrig att få veta mer.
”Gul…är om vi närmar oss gränsen på något du inte gillar.” sa han och pausade. ”Röd är något som känns fel och vi stannar upp helt.”

Jag var fokuserad på allt han sa.

”Stopp!” han han tvärt ”Ordet stopp betyder stopp. Då avbryter vi direkt. Leken upphör helt. Är det uppfattat?”

Jag nickade.

”Jag vill att du upprepar första ordet, Emilia.”

”Gul.” sa jag med torr röst.

”Vad innebär det?”

”Att det är nära min gräns.”

”Bra. Andra ordet?”

”Röd.”

”Och det innebär?”

”När det inte känns bra.”

”Och det sista viktiga ordet?”

”Stopp.”

”Innebär?”

”Att vi avbryter.”

Han satte sig ner på huk framför mig. Ljudet av tyg som spändes över knäskydden och ett dovt klirrande från något i hans utrustning. Han tog tag i mina händer, de var fortfarande bundna. Tur att han hade handskar på sig så han inte kände min handsvett när han knöt upp. Jag kramade om dem och han kramade mjukt tillbaka som om han ville checka av mig. Händerna sträckte sig sen mot nacken och lossade huvan. När han långsamt lyfte den uppåt höll jag andan som om jag försökte förbereda mig på vad jag kunde mötas av.
Ljuset mötte mig i ett kort bländande ögonblick. Jag blinkade och drog in ett snabbt andetag samtidigt som jag möttes av Silas granskande mörkblå ögon. Han la handen mot kinden och försiktigt fångade han upp en hårslinga som fallit fram över mitt ansikte och kammade den bakom örat.

”Känns allt bra?”

”Ja.” klämde jag fram med fnissig röst.

Bakom honom hängde ett svart draperi. Jag kunde skymta att det var högt i tak och den typiska profilerade plåten på väggarna. Men jag kunde fortfarande inte riktigt lista ut om det var på samma magasin som tidigare eller om jag var någon annanstans?
Silas knäppte upp min kappa, jag lirkade ur mig ärmarna och slängde bak flätan. Han satt kvar på huk och inspekterade mig. Blicken fastnade på brösten och han tittade upp på mig igen.

”Du är så sexig, vet du det.” sa han lågt och lät handen dra lätt i det vita bandet runt midjan.

Orden var för dämpade för att vara skådespel…eller? Herregud vad det pirrade i magen. Spelade han? Eller var han farligt genuin? Silas la händerna över mina knän och höll stadigt kvar dem där. Jag satt som förstenad i stolen och blicken lämnade inte min.

”Emilia.”

Det var något med hur han sa mitt namn. Varje gång kittlade det till. Sakta gled mina ben isär en aning, som om han markerade att han hade makten över mig. Klänningen hade glidit upp en aning över låren och kanske avslöjade mina öppna trosor.

”Du har 30 sekunder.”

Jag svalde hårt. Han lutade sig närmare, så nära att jag kände kroppsvärmen. Luften kändes genast mer laddad än nånsin.

”40 steg, kanske fler om du har tur… och springer fort.”

Jag såg hur han hånlog mot mig under masken.

”Göm dig väl.” Hans ögon mörknade. ”För vi kommer hitta dig…sen får vi se vad vi vill göra med dig.”

Han tystnade. Jag drog in ett djupt andetag som fastnade halvvägs i strupen. Kroppen spände sig som om den inte visste om den ville fly eller vara kvar. Hjärtat slog så hårt att jag kände det ända upp i halsgropen och det susade i öronen. Varför gjorde det här mig så upphetsad?!

”Är du redo, Emilia?”

Silas ställde sig upp framför mig och jag såg bulan tryckte över hans byxor. Det var som om han ville visa upp sig och jag förstod att det här gjorde honom lika tänd som mig. Jag tittade upp, kände hur jag fylldes med ett otroligt pirr när han backade några steg närmare draperiet.

Det var som om blicken ändrades när han grep tag i tyget. Och med en hastig rörelse slet han i det så det släppte från sina fästen.

”SPRING EMILIA!”

Rösten fyllde hela magasinet och exploderade i ett eko som studsade mellan väggarna. För en sekund blev jag helt förstelnad av det plötsliga vrålet.
Sedan slog adrenalinet till. Jag reste mig så snabbt att stolen välte bakåt och jag sprang rakt ut i det mörka magasinet.
Klackarna gjorde det inte lätt. Som Bambi på hal is sprang jag så snabbt jag kunde. Förbi uppstaplade lådor, kabeltrummor och metallställningar. Jag sprang rakt in i en presenning som hängde över en byggställning. Den slog rätt i ansiktet, sådär kallt plastig och frustrerat började jag vifta med händerna för att få bort den.

Hur många sekunder hade det gått, tio…femton?!

Jag snubblade över ett tjockt rep som låg tvärs över golvet och slog knät rätt i den hårda betongen. Smärtan blixtrade till och ett kort tjut slank ur mig innan jag hann stoppa mig själv. Hjärtat rusade ännu snabbare.

Jag kravlade mig upp, halkade till och svängde runt en hög med gamla däck. Den typiska lukten av gummi slog mig och jag rynkade på pannan. Fingrarna blev svarta när jag råkade vidröra dem. Jag stannade upp för ett par sekunder och andades. Bröstkorgen bultade så hårt att jag la handen över som om det skulle dämpa ljudet.

Jag tog mig mot en trave EU-pallar samtidigt som jag lyckades sparka av mig skorna i farten. Betongen var alldeles kall mot fotsulorna men greppet blev avsevärt mycket bättre, dessutom rörde jag mig helt ljudlöst utan. Jag sjönk ner på huk och drog några djupa andetag. Det small i dörren nere vid ingången så det ekade. Jag ryckte till och duckade bakom pallarna.

”Flickan har rymt!” Silas röst hördes och tunga kängor kom inspringandes. ”Soldater, sök genom byggnaden!”

”Ja, kapten!” svarade flera rösten i kör.

Jag höll andan när fotstegen spred ut sig. Ekot gjorde det omöjligt att avgöra exakt var de var. Det var bara en lek. Precis det jag beställt, skräddarsytt för mig ju. Men hade jag tagit mig vatten över huvudet?! Det här var för verkligt.
Jag tittade mig om. EU-pallarna jag hukade bakom var för uppenbara. Sakta reste jag mig några centimeter och lät blicken söka runt i närheten. Till höger låg långa ventilationsrör som jag kanske kunde lägga mig bakom. Till vänster en sopcontainer med emballage och annat bråte. Kanske att jag skulle våga springa en liten längre bit ner igen mot högen med byggisolering. Jag skulle kanske kunna trycka mig ner mellan plastbalarna om jag hade tur?

Skuggorna rörde sig i över väggen, något förvridna av ljuset nere från ingången. De gled över plåtväggen snett bakom mig nu. I ögonvrån kunde jag se en lång siluett röra sig. Jag måste göra något, annars kommer han se mig!
Jag kröp ihop så mycket jag kunde och rörde mig mot ventilationsrören. Hjärtat slog så hårt att jag nästan blev yr, men adrenalinet höll mig fokuserad.

Grus låg utspritt över golvet. Och när jag precis kommit fram till rören så kände jag hur det skar till i knät direkt. En vass sten hade pressats in i huden och jag bet ihop för att inte väsa högt. Aj! Jag lyckades rulla över på sidan och hasa mig bak så jag var utom synhåll.
Aj! Vad det gjorde ont! Försiktigt borstade jag bort det som satt inpressat i knäskålen. Stay upsen hade blivit smutsiga och maskat sig av allt krypande. Klänningen hade säkerligen blivit smutig av allt kravlande också.

”Soldater, kolla bakom ställningarna!”

Jag stannade upp mitt i rörelsen och hörde Silas bestämda röst igen. Tunga kängor rörde sig mot de höga lagerhyllorna. Jag såg dem inte, men jag hörde att två minst vek av.
Ett brak hördes.

”Här är något!”

Jag spärrade upp ögonen. Oj nej, hade de upptäckt mig?!

”Kapten, hennes skor!”

Mina skor! Snabba steg samlades vid EU-pallarna. Jag vågade inte titta upp utan spände öronen så mycket jag kunde för att höra dem.

”Hon måste vara nära!”

Det började genast väsnas. Metall som slog mot metall. Något drogs ut från en hylla och rasade ner i backen och lämnade ett högt vibrerade eko efter sig.

”Fan, var är hon!?” ropade någon frustrerat.

Pulsen dunkade i tinningarna. Jösses vad uppjagad jag var, andetaget fastnade i halsgropen. Jag drog upp benen så mycket det bara gick och kramade hårt om. Den kalla metallen mot kroppen fick mig att rysa, men jag vågade inte röra mig.
Sekunder senare rörde sig steg alldeles bakom mig. Någon sparkade till rören så det vibrerade mot ryggen. Jag höll andan, bokstavligen.
Männen hade samlats igen.

”Inget här.” sa en en av dem.
”Omgruppera!” svarade en annan.

Men så stod de kvar, säkert bara någon halvmeter ifrån mitt gömställe. Det kändes som om minsta lilla rörelse skulle avslöja mig nu. Sekunderna kändes oändliga.
Tre av de maskerade männen gick raskt förbi och försvann ner i lokalen.
Jag vågade ändå inte röra mig. När jag till slut drog in luft igen var jag alldeles andfådd.
Kanske att jag skulle våga titta upp och se var soldaterna var någonstans.
Jag förstod inte hur jag kunde kravlat mig in emellan på det här sättet? Något hårt stack in i sidan, klänningen hade på något sätt kilat sig fast mellan två av rören. Det knäppte till när jag drog loss tyget men det var nog ingen fara. Det var ju ingen här. Benen kändes stela och jag rätade ut dem långsamt och lät kroppen följa efter sakta men säkert.

Jag kikade fram bakom rören. Jag skymtade Silas som stod med händerna bakom ryggen mitt i lokalen och kroppen vänd mot männen som sökte av den andra delen. Jag försökte räkna in dem men det var svårt i dunklet. Jag reste mig och backade långsamt hukandes. Precis när jag vände mig om för att springa vidare tog det stopp. Jag dunsade rakt in i en varm fast kropp. Balansen försvann och jag föll baklänges över rören igen. Det skramlade till så det ekade i hela lokalen och jag gav ifrån mig ett ofrivilligt tjut.

”Ah, hjälp!”

Det var mer chock än rädsla i början. Men när en mörk skugga rörde sig närmare kände jag hur instinkten tog över. Jag kravlade desperat bakåt på alla fyra. Ryggen slog emot något kallt och hårt och det tog stopp. Jag kunde inte komma längre och tittade bara upp.

En maskerad man stod där. Han rörde sig långsamt framåt. Likt ett rovdjur som redan visste att bytet var fångat. Varje steg var avsiktligt. Han stannade bara en meter ifrån mig och vinklade huvudet lätt, som om han studerade mig för ett ögonblick. Ögonen bakom den svarta masken var mörka och intensiva. Han sa ingenting. Jag svalde hårt. Pulsen skenade. Plötsligt kändes det inte längre som ett spel. Det kändes farligt och förbjudet. Kroppen darrade av adrenalin. Innan jag hann reagera hade de andra fyra männen tyst omringat mig.

”Kapten, vi har henne!”

Varje man hade ett nummer på sin väst. Nr 8 stod närmast, han som hade hittat mig. Bredvid stod Nr 3, Nr 4 och Nr 7.
Tunga stadiga steg närmade sig lugnt över betongen. Soldaterna flyttade sig automatiskt åt sidan när Silas kom fram genom halvcirkeln. Han stannade framför, såg ner på mig utan att säga något. Han gav mig den där granskande blicken igen. Han nickade kort mot Nr 3.

Nr 3 gick fram och grep tag i handlederna och förde upp mig utan ansträngning. Han förde mina armar bakom ryggen och höll dem hårt där. Nu stod jag rakt framför dem andra. Nr 4, Nr 7 och Nr 8 och med Silas i mitten.

”Ni hittade henne till slut.” sa Silas lågt

”Hon är smart.” muttrade en av dem andra. ”Hon slängde av skorna för att vilseleda oss.”

”Kolla knäna,” sa Nr 4 och pekade. ”Hon har krupit omkring som ett litet djur.”

De skrattade dovt. Det där manliga råa ljudet gick rakt genom mig och kinderna blev genast varma. Nummer 8 stod fortfarande närmast. Han hade knappt rört sig utan stod bara där och betraktade mig under tystnad.

”Kolla vad vacker och rädd hon är.” sa han till slut.

Orden gick rakt in i själen. Jag visste att det var ett spel, men pulsen skenade ändå. Jag hade själv skrivit under på allt detta. Men just nu, när jag stod där omringad av fem stora maskerade män kändes det inte som ett spel längre. Ett par starka händer som höll mina armar fast bakom ryggen och pulsen hårt dunkade i halsen. Magen drog ihop sig av en blandning av ren rädsla och en skamlig upphetsning.

Det var inte den planerade trygga rädslan jag hade fantiserat om hemma i sängen. Det här var något helt annat. Jag flämtande till när jag insåg att jag var ensam. De var fem. De kunde göra vad som helst med mig nu. Tanken flög genom huvudet innan jag hann stoppa den. Det kändes farligt på ett sätt som inte gick att förklara.

Nr 8 lyfte långsamt en hand och lät fingertopparna nudda min kind. Kontrasten mellan den lätta beröringen och den överväldigande rädslan fick mig att kippa efter andan.

”Vad ska vi göra med henne, kapten?” frågade Nr 8 utan att ta blicken från mig.
”Kolla henne ordentligt.”

Nr 8:s ögon mörknade. Han tog det sista steget så att vi nästan rörde vid varandra. Hans närvaro var så intensiv att jag knappt kunde andas normalt längre. Det var som om jag ville både krypa ihop och pressa mig mot honom på samma gång. Skammen över den motsägelsefulla känslan fick mig alldeles varm i hela kroppen.
Han lutade sig lite framåt. Rösten var så låg att bara jag hörde den:

”Vi ska ta hand om dig nu.”

En kall ilning rakt ner längs ryggraden. Kontrasten mot allt som just hänt fick det att snurra i huvudet. Han lyfte handen och kammade ömt bort en smutsig hårslinga från mitt ansikte. Ah!

”Kolla, vilken kropp hon har,” sa han till dem andra. ”Den ska vi utforska närmare.”

Han lyfte handen och grep tag om min haka med ett stadigt tag. Jag kunde inget annat göra än att bara följa med i rörelsen. Han strök sin tumme lätt över min underläpp. Det vibrerade djupt inombords och jag fick sån skamlig längtan till mer.
Handen gled sig ner mot halsen. Fingrarna trycktes sakta men bestämt in i huden. Jag svalde hårt mot hans handflata. Nr 8 andades ut ett långt djupt andetag som om han nöjt av att se min undergivenhet.

Fingrarna fortsatte neråt. Han drog dem retsamt över tyget på min klänning och lät fingertopparna cirkla runt mina bröstvårtor. De styvnade omedelbart under tyget. Jag bet ihop käkarna för att inte stöna.
Nr 8 sjönk ner på huk alldeles intill mig. Så nära att jag kände värmen från hans kropp stråla mot mina kalla ben.

”Sära Emilia.”

Orden kom lugnt men bestämt och det fanns inget utrymme att vägra. Hjärtat dunkade så hårt i bröstet när jag lät båda benen glida isär en aning.

”Sära mer.” upprepade han och tonen var skarpare den här gången.

Jag fnissade nervöst när jag breddade ut benen ytterligare. Jag vågade knappt erkänna för mig själv hur mycket jag älskade maktspelet.

”Emilia,” sa han igen och jag mötte hans mörka blick. ”Bättre kan du. Visa oss hur du vill bli tagen.”

Jag bet ihop läpparna medan jag särade ordentligt. Betongen var kall och jag kände hur balansen förändrades lite grann när jag stod där med händerna låsta bakom ryggen mitt framför dem allihop. Skammen brände fortfarande i kinderna. Jag visste att de såg hur fukten redan hade börjat blöta igenom trosorna. Luften kändes sval mot insidan av låren.

”Duktig flicka.” hörde jag att Nr 7 mumlade och berömmet gick som en kittlande våg rakt ner mellan benen.

Nr 8 lutade sig fram fram och la båda sina händer på låren och lät dem retsamt glida uppåt. Jag njöt av att känna hans fingrar över huden och slappnade av i axlarna och lät huvudet falla bak mot Nr 3:s bröstkorg.

Medan han fortsatte upp över låren, märkte jag hur min andning blev tyngre för varje centimeter. Hans tummar stannade i ljumskarna och gjorde små cirkulerande rörelser. Jag kände hur jag blev våtare för varje sekund som gick.
Nr 4 och 7 stegade fram och ställde sig intill. Deras tunga hungriga andetag hördes runt mig och det fick det att bulta i hela mig. Nr 7 lossade på det vita bandet i midjan medan Nr 4 drog ner dragkedjan i ryggen. Sen höll klänningen över axlarna och landade över fötterna.

Jag stod där nästan helt naken och det var som om cirkeln drogs åt ännu mer. Även om jag var varm och upphetsad så knottrade sig huden av den svala luften omkring oss och jag tror att de märkte av min reaktion. Kängor rörde sig, någon drog handen över den svarta västen och jag slöt ögonen för ett tag.

Vad skulle de göra med mig? Tanken snurrade i huvudet. De kommer att använda mig… precis som jag bad om. Mmm!
Nr 8 reste sig långsamt. Han stod så nära att hans bröstkorg nästan rörde vid mina nakna bröst. Rösten var låg när han lutade sig fram mot mitt öra.

”Be om mer…”

Hans läppar var bara några centimeter från mitt öra. Viskningen fick bröstvårtorna att dra ihop sig ännu en gång så att det nästan gjorde ont i dem. Nr 3 höll fortfarande mina armar stadigt och spände upp mitt bröst en aning.

”Fortsätt…snälla.”

Ögon smalnade bakom masken.
”…Bättre kan du.”

Jag tog ett skälvande andetag och försökte igen. Rösten darrade av upphetsning.

”Ta mig…”
”Emilia… bättre kan du.” upprepade han med allvarligare ton.
”Använd mig hur ni vill…utnyttja mig.”

Det kändes overkligt att höra mig själv väsa fram just de orden. Det var som om jag erkände något djupt förbjudet. Nr 8 rätade på sig och tog ett steg tillbaka och jag kunde ana ett dovt flin under masken som formade sig efter kindbenen.

”Ta för er, soldater. Hon är vår nu.”

Silas ord bröt igenom den intensiva stämningen. Männen blev genast otåligare. Nr 4 och Nr 7 klev fram och lade sina händer på min kropp utan förvarning. Grova varma handflator smekte över mina bröst, klämde lätt, lekte med de styva bröstvårtorna tills jag inte kunde stå stilla. Jag pressade mig ofrivilligt bakåt mot Nr 3:s bröstkorg igen, letade efter något att hålla mig i.

”Soldater, lyft upp henne!”

Med ett hastigt oväntat tjut lyftes mina kropp upp av dem alla. Jag hann knappt fatta vad som hände innan jag hängde hjälplöst mellan dem med benen särade och helt öppen och utlämnad mitt framför Silas. Han stod helt stilla för ett ögonblick och bara tittade på mig. Blicken rörde sig över min kropp och jag kunde inget göra än att vara vänta ut honom.
Soldaternas andetag hördes genom maskerna. Sådär tunga och djupa som om de knappt kunde hålla tillbaka längre, och kunde slänga sig över mig vilken sekund som helst. Jag försökte dra in luft men det fastnade halvvägs, och blev bara ett kort skälvande andetag istället. De kunde göra vad de ville nu. Jag var alldeles våt, jag kände det genom trosorna som var alldeles fuktiga.

”Vår lilla tjej gillar visst att visa upp sig.” sa han med en retsam ton. ”Så otålig efter att få bli knullad av oss att du visar upp din härliga fitta för oss.”

Soldaterna frustade lågt och rörde sig otåligt. Silas tog ett par långsamma steg fram. De blå ögonen gnistrade i det dämpade ljuset. Hans närvaro gjorde något mer med mig än tidigare. Från ansiktet, ner över brösten, magen och stannade mellan mina särade ben. Han stod helt stilla och bara betraktade mig. Det kändes som en evighet.
Långsamt lyfte han handen och höll den svävande några centimeter ovanför min mage. Jag stelnade till. Han visste ju. Han visste exakt hur osäker jag var på just den delen av min kropp.

Jag stelnade till för en sekund och tittade upp. Han visste mycket väl att magen var mitt känsliga område som jag ogillade hos mig själv. Nu hade det till och med blivit en veck över huden av hur soldaterna höll i mig.
Jag drog automatiskt in magen i en reflex när fingrarna nuddade huden. Silas stannade upp direkt.

”Nej…” sa han lågt men plötsligt mycket mjukare. ”Slappna av, Emilia.”

Handen tryckte till lite lätt, tillräckligt för att stoppa mig men jag tvekade.

”Du är så otroligt vacker.” fortsatte han lugnt. ”Släpp kontrollen.”

Jag andades ut långsamt och tvingade mig att slappna av. Hans hand följde rörelsen, smekte uppskattande över huden. Det var som han verkligen njöt av att röra vid mig där. Inte dömande, inte alls retsamt och det kändes fullständigt utlämnande.

”Titta på mig.” befallde han lågt.

Jag vågade knappt möta hans blick, men tvingade mig att göra det.

”Kolla vad du gör med mig, Emilia.”

Orden träffade hårdare än något annat. Han backade ett par steg bakåt och jag såg hur bulan på uniformsbyxorna spände mot tyget precis som tidigare. Han gned handen över för att visa upp den hårda konturen av sin hårda kuk under.

”Vi ska ta hand om dig, på alla sätt du kan tänka dig.”

Han nickade mot Nr 3 som bara stod avvaktande vid sidan av. Han hade stått blickstilla medan Silas tagit befälet. Nu beordrades han fram till mig.

”Soldat, smaka på henne!”

Han grep tag i kanten på mina trosor och drog isär tyget med fingrarna.
Nr 3:s maskerade ansikte försvann ner mellan mina dinglande ben. Han fick tag i kanten och drog isär ännu mer. Han smekte dem över mina svullna blygdläppar och drog isär dem en aning.

Jag kunde bara skymta hans mörka ögonbryn intill spetstrosorna. Mmm, sen kände jag hur en varm len tunga försiktigt nuddade vid mig. Oj, så härligt skönt! Tungan slickade längs varje litet veck tills den gled in i mig. En mjuk härlig ilning sköt sig genom ryggraden och ut till fingerspetsarna. Jag ryste till och huden knottrade sig igen.
Tungan sökte sig uppåt mot klitoris. Han började suga lätt med mjuka rytmiska tag. Det pirrade till i hela underlivet och jag tillät en tung suck komma ut.

”Mmm… du smakar underbart.” mumlade Nr 3 mellan sina lapande tag.

Det blev snabbt alldeles för skönt. Min kropp började göra egna rörelser. Jag spände ryggen, vred mig i deras grepp, försökte pressa mig mot hans mun. Men de höll mig hårt. Jag kunde inte komma undan.

”Ah… mmm!” stönade jag högre. ”AH… jag är nära nu!”

Precis när mina ord lämnat mig, upphörde rörelsen. Tungan försvann och det enda som kändes var hans varma tunga andetag mot mitt bultande sköte. Jag darrade till av frustration.

Silas log svagt bakom masken.
”Soldater! ”Ta henne till andra sidan.”

”Ja, kapten!” svarade alla högt i kör.

”…Där kommer ingen höra henne skrika.”

Och bara av hur han sa det förstod jag att det som just hade hänt bara var början. Jag var helt omtumlad när jag blev nersläppt på golvet. Benen vek sig nästan under mig och snabbt smet jag ihop dem och kände hur saliven rann längs med låren. Utan att egentligen hinna tänka känna efter mer, blev jag upplyft på nytt av någon av dem. Det var alldeles dimmigt i skallen för ett tag och jag bara kapitulerade i famnen.

En dörr rycktes upp och de bar in mig. Skillnaden slog emot mig direkt. Magasinets kalla betong och ekande ljud försvann bakom oss när dörren slog igen. Här var luften varmare och ljuset mjukare. Väggarna var mörka och var klädda i något tyg som slukade ljudet. Allt kändes mer tyst och instängt. Vart var vi ens?!

Jag blev kastad på en bädd med något plastigt skyddslakan under mig. Jag blinkade några gånger för att få bort suddigheten i ögonen och när jag kunde se ordentligt hade de fyra soldaterna samlats runt mig på varje sida och omringat mig. Jag tog stöd med ena armen och satte mig upp.

Oj! Det jag såg fick pulsen att stiga och magen att dra ihop sig.
Silas stod vid ena väggen och drog av sig handskarna. Det var inte handskarna jag reagerade på utan vad som hängde längs ena väggen bakom honom. Den var täckt av prydligt upphängda föremål. Remmar, rep, ögonbindlar, handbojor, piskor i olika längder och material, metallstänger och grejer jag inte ens visste vad det var.

Det låg så mycket arbete bakom allt det här. Jag sjönk ner lite i madrassen och kände plötsligt hur trött kroppen var efter allt springande, all adrenalin och spänning.

Silas plockade ner något från väggen men jag kunde inte se vad. Jag kollade runt på de fyra maskerade männen. På en tyst signal tog de ett steg närmare så de stod alldeles intill med benen. Jag insåg att bädden var i perfekt höjd för dem att kunna utföra vad de ville göra med mig. Jag andades ut tungt av tanken.

”Ta av henne trosorna!”

Soldaterna reagerade med en gång och tryckte ner mig på rygg i madrassen och höll fast mig. Jag hade inte ens chans att komma loss. Håret låg utspritt över ansiktet och jag försökte blåsa bort det medan en av soldaterna slet av mig trosorna i en snabb rörelse och kastade dem åt sidan.

En av dem, jag visste inte ens vem, kröp upp över mig. Hans tunga ben sjönk ner på varsin sida om midjan. Han lutade sig fram och stirrade mig rakt ner på mig. Jag kände mig så liten där under honom.
Det var ett par nya ögon som utmanade mig. Kanske Nr 4 eller 7:an? Det spelade ingen roll nu.

”Soldater. Emilia är er nu. Gör vad ni vill med henne.”

Oj! Silas ord fick mig att rysa till. Innan jag hann göra så mycket mer böjde sig Nr 4 ner över mig. Han stödde sig på ena armen bredvid mitt huvud och sänkte ansiktet nära mitt. Hans maskerade ansikte kom så nära att jag kände värmen från hans andetag. Snabbt drog han upp balaklavan bara några centimeter så att jag kunde skymta hans läppar. Sen gav han mig en oväntat mjuk puss i pannan.

”…En till.” viskade jag och fnissade till.
”Mmm…” hummade han och pussade lika mjukt igen.
”…En till…”

När han lyfte huvudet igen hann jag som hastigast skymta lite mörk skäggstubb innan balaklavan drogs ner över hakan igen.
Nr 3 flyttade sig närmare från andra sidan. Jag gillade hans skarpa ögonbryn och intensiva ögon. Det var ju det enda unika jag verkligen kunde urskilja. Han böjde sig ner och lät sina läppar vandra långsamt över min hals, över nyckelbenet och vidare ner över mina bröst. Jag flyttade händerna och började smeka dem försiktigt tillbaka. Först över Nr 4:s breda rygg och axlar, sedan längs Nr 3:s starka armar. Wow, så vältränade de var. Det kändes både underligt och otroligt intimt att röra vid dem så här. För bara en liten stund sen hade jag på rymmen ifrån dem.

Nr 4 lutade sig ner igen. Han drog fingertopparna lätt över mina ögonlock så att jag blundade. Sedan kom en kyss på munnen. Balaklavan var uppdragen igen och jag kände hans riktiga läppar mot mina. Kyssen övergick till ett långt intensivt hångel.
Flera händer rörde sig över min kropp nu och jag rörde mig ner mot madrassen i ren njutning. Vilken känsla att alla var delaktiga i detta nu.

Någons hand gled upp för insidan av låret och automatiskt drog jag upp benen och lät dem falla isär. Två grova fingrar letade sig upp mellan blygdläpparna och masserade retsamt runt min öppning så att jag knappt kunde koncentrera mig och började otåligt att röra kroppen mot handen.
Till slut stod jag inte ut av de retsamma fingrarna. Jag lyfte jag huvudet och avbröt kyssen med Nr 4.

”Men fortsätt!” suckade jag djupt och drog efter andan.

Nr 4 drog sig tillbaka en aning och tittade ner på mig med mörka ögon. Ett litet håmfullt leende syntes i mungipan. De andra soldaterna skrattade dovt och Nr 4 tryckte ner mig i madrassen igen.

”Be om det ordentligt, Emilia,” sa han lågt.

Jag bet mig i läppen. Både skammen och lusten stormade i mig.

”Snälla…” stönade jag och lyfte höfterna mot handen.

”Bättre kan du.”

”Snälla, använd fingrarna!”

”…Be om det ordentligt, Emilia.”

Jag andades hackigt och tittade rakt in i Nr 4:as ögon.

”Snälla, tryck in fingrarna i mig.” Mina kinder blossade upp av mina egna ord. ”Djupt och hårt!”

Nr 4 log brett bakom balaklavan och strök mitt hår ur ansiktet.

”Du hörde henne.” sa han till Nr 3 som grymtade belåtet tillbaka.

De två fingrarna som trycktes äntligen in i mig i en lång stadig rörelse. Jag stönade högt och spände mig runt dem med hela mitt inre. De fyllde upp mig skönt, men det var fortfarande inte tillräckligt. Nr 3 började röra dem långsamt in och ut, och krökte dem uppåt.

”Så där ja.” mumlade Nr 4 mot mitt öra medan han kysste mig igen. ”Du är så sexig, Emilia. Du gör mig så jävla kåt.”

Jag kunde inte svara. Jag bara stönade in i hans mun medan fingrarna rörde sig djupare och snabbare. De andra händerna fortsatte att smeka mig överallt. Jag var helt omsluten och ändå längtade jag efter mer.

Mmm, jag hade varit så otroligt upphetsad alldeles för länge nu. Det gick fort, kanske alldeles för fort. Det var något som byggdes upp i mig, helt klart. Den där varma tunga känslan närmade sig.

”Åh Gud…” stönade jag och pressade mig mot hans hand.

Nr 4 höll mitt ansikte och kysste mig djupt medan Nr 3 pullade mig allt hårdare. Det slaskade högt runt hans fingrar och jag njöt av det. Plötsligt kände jag hur det byggdes upp på ett helt annat sätt. Alldeles djupt och intensivt.

”Ah…ah…jag…AAH!”

Jag skrek rakt ut när jag inte kunde hålla tillbaka. En kraftig varm våg lämnade mig och jag kunde inte hålla tillbaka. Fingrarna fortsatte i sin stadiga hastiga takt medan det sprutade från mig. Till slut började benen skakade okontrollerat och det blev helt svart för ögonen för ett tag.

Soldaterna muttrade upphetsat.
”Fan vad hon sprutar!”
”Titta på det där!”
”Åh Emilia!”

Jag uppfattade bara mitt namn i den rådande euforin. Jag skakade fortfarande när Nr 3 drog ut sina blöta fingrar ur mig. De andra männen släppte taget om mig och jag kurade ihop mig under Nr 4:s bröst helt andfådd och överväldigad.

”Emilia, du är helt otrolig.” viskade han och reste sig upp på knä.

Jag svalde hårt och försökte hämta andan. Blicken var helt dimmig och jag fick blinka några gånger för att se tydligare. Alla fyra soldaterna hade samlat och ståd lutade över mig.
Jag blundade igen och kände hur fnissig jag blev av situationen. Jag förstod själv inte varför skrattet bubblade upp men kanske lite skam över att ha just blött ner hela Nr 3s uniform och att de nu stod runt och iakttog mig. Snabbt la jag händerna över munnen och kvävde skrattet och klämde fram ett litet förlåt.

”Kapten!” sa någon av dem.

Silas klev fram mellan dem och hans närvaro fick dem andra att räta på sig en aning.

”Nog med paus.” sa han lugnt men bestämt. ”Emilia, upp på knä.”

Hans ton lämnade ingen plats för diskussion. Jag kände hur fnisset dog ut och på darriga ben kröp jag upp på knä och satte mig. Silas ställde sig rakt framför mig. Han tittade ner och lade en hand under min haka, lyfte mitt ansikte så att jag mötte hans blick.

”Emilia, vi är inte klara med dig än.”

Han släppte min haka och tog ett steg tillbaka. Med lugn, auktoritär röst befallde han:

”Soldater! Det är dags.”

De fyra männen reagerade omedelbart. Bälten knäpptes upp och gylfar drogs ner. En efter en halade de fram sina styva ådriga kukar. De stod i en halvcirkel runt mig och pekade rakt mot mitt ansikte.
Silas stod kvar. Jag såg bulan som spände under uniformsbyxorna igen och i en bestämd rörelse drog han ner gylfen.

Jag svalde hårt när han halade fram sin kuk. Skaftet var tjockt med en mjuk böjning upp till det glänsande ollonet. Den fnissiga lätta känslan var helt borta.

”Nu är det dags att du tar hand om oss. Använd munnen och händerna. Visa oss hur tacksam du är.”

Någon av soldaterna tog ett grep om min fläta. Flera hårslingor hade glidit ur flätan och stod åt alla håll. Soldaten hörde mig framåt så jag landade på alla fyra och förde fram mot mot Silas stora kuk.

Det var ett sug i Silas blick. Det var verkligen något speciellt med hur han förde sig. Hur han tog för sig på alla plan på sitt sätt. Han tog ett ordentligt grepp om skaftet och drog förhuden bakåt så att det svullna ollonet glänste framför mig. Han drog några tag, som om han stolt ville visa upp hur stor och utrustad han var. Utan att göra motstånd öppnade jag munnen lydigt. Ollonet gled in över min tunga och hans hand landade på mitt huvud.

Jag stönade runt honom medan jag kände hur de andra männen tog tag i mina händer och la dem runt sina egna hårda kukar. Jag grep tag i dem och började smeka långsamt medan jag sög på Silas.

”Duktig flicka.” mumlade han och strök mig över kinden. ”Är det här du fantiserade om när du kontaktade oss?”

Det kittlade till i magen när han sa det. Skammen träffade mig också men inte på samma sätt. Jag var deras nu. Deras duktiga lilla flicka. Jag nickade samtidigt som jag sög in kinderna och fortsatte att suga.

Silas började röra höfterna och gled lite djupare in i min mun. Jag stönade till av den abrupta känslan men han fortsatte. Saliven rann nerför hakan och jag sög hårdare. Jag kände mig så smutsig och det gjorde mig otroligt kåt nu!

Plötsligt drog han sig ut med ett stön. Han runkade snabbt och hårt med ena handen alldeles intill mitt ansikte.

”Titta på mig, Emilia.” väste han fram mellan tänderna.

Jag höll blicken rakt upp mot honom medan han tryckte ollonet mot min kind. Jag ryckte till och stängde ögonen när den första pulsen av varm sats träffade mig. Han grymtade till och lät resten pulsera ut över hela ansiktet. Jag drog efter andan och kände hur gåshuden spred sig.

Kängorna gnisslade mot golvet så han måste ha flyttat sig. Jag satt kvar och kände hur satsen droppade ner över hela mig och torkade bort det som kommit över ena ögonlocket. Det kändes klibbigt förnedrande, aldrig hade kille fått göra så tidigare på mig.

”Soldater!” utbrast han. ”Lägg ner henne på rygg. Sära hennes ben för det är dags att vi tar henne ordentligt nu.”

Starka händer grep tag i mig. De la ner mig på rygg på madrassen igen. Jag var helt kletig men det verkade inte göra något. Nr 3 och 4 särade på mina ben och höll dem stadigt. Jag låg helt öppen för Silas igen och den här gången med ansiktet glansigt av hans sperma.
Silas gick ner på knä mellan mina ben. Han tittade ner på mig medan han långsamt runkade upp sin kuk igen.

”Det var det här du bad om, Emilia. Bli fylld och använd av oss allihop.”

Mitt andetag fastnade i halsen och jag pressade fram ett ja.

Han lutade sig fram, stödde sig på ena armen bredvid mitt huvud och förde ollonet mot min blöta öppning. Han gned det upp och ner några gånger och retade klitoris. Sedan trängde han in. Långsamt och djupt.

Jag stönade högt när han pressade sig hela vägen in och fyllde mig, ända tills hans lår trycktes mot mina skinkor. Han var tjock och hård. Och i den här ställningen kändes han enorm. Han stannade där ett ögonblick och tittade rakt ner i mina ögon.

”Fan va trång och skön du är.” viskade han och drog in ett djupt andetag.

Sedan började han röra sig. Långsamma tunga stötar som fyllde mig helt varje gång.
Soldaternas iakttog hur Silas tog mig. De höll om sina kukar som fortfarande hårda och redo. Silas ökade takten lite, stötarna blev djupare och hårdare ju längre han höll på. Jag gungade med i hans rörelser för varje gång han bottnade.

”Du tar mina kuk bra jävla bra.” grymtade han.

Jag kunde inte hålla emot och stönade högt under honom. Silas grep tag i min fläta och virade den snabbt runt handen ett varv och höll mitt huvud stilla så att jag tvingades att titta på honom medan han tog mig.
Mina stön fyllde hela rummet. Hela situationen gjorde det hela så intensivt.

”Hårdare!” hörde jag mig själv väsa fram under honom av ren desperat kåthet.

Hans ögon smalnade och han slog hela sin vikt mot mig. Jag studsade mot madrassen medan stötarna matades på. Han gjorde en snabb nickning mot Nr 8 och han kom fram. Silas stötte på några hårda stötar till innan han drog sig ur och Nr 8 tog vid. Han ställde sig nedanför mig och jag hann bara se hans skarpa ögonbryn och ögonen en kort sekund innan han slängde runt mig så jag landade på mage. Med ett hastigt tag om mina höfter lyfte han mig så jag svankade djupt mot honom. Och en sekund senare pressade han sig in i mig. Han kändes annorlunda, något smalare men han träffade en ny vinkel som fick mig att kippa efter andan.

Jag stönade högt, min rumpa slog mot honom för varje stöt. Nr 8 lutade sig ner och klämde om.

”Emilia, du är gjord för det här!”

Mmmm! Sen turades om alla fem. Det var som om deras djuriska instinkter tog över och körde på hårt. Jag blundade hårt och lät allt hända. Till slut skrek jag av njutning och det gick inte att hålla emot. Jag var mitt i min innersta fantasi under fem maskerade mäns kontroll.

Silas ställde sig framför mig och tryckte sin kuk mot mina läppar. Jag öppnade munnen och tog emot honom och sög medan jag blev tagen bakifrån av någon av de andra.
De fortsatte att byta. Långsamma retsamma varierat med frenetiskt uthålliga stötar. Ju mer jag levde ut och stönade när de tömde sig i mig, desto mer haglade komplimangerna.

”Emilia, du är så jävla trång och skön!”
”Du är så sexig!”
”Din kropp är underbar!”

De turades om att ta mig flera gånger om. Till slut blev det för mycket. Kroppen började kännas alldeles öm och svullen även om det var intensivt skönt. Jag höjde handen svagt i luften.

”Gul…Gult!” flåsade jag fram.

Stötarna upphörde omedelbart. Det blev alldeles stilla och soldaternas tunga andetag blandades med mina. De starka händerna som höll om mig släppte försiktigt taget. Jag föll ner mot madrassen på mage och rullade över på sidan med ansiktet ner i det söliga underlaget. Benen darrade och jag andades tungt som om jag sprungit ett maraton. Kroppen kändes öm överallt.

Männen stod runt mig och avvaktade. Någon av dem började röra fram och tillbaka över golvet. Silas sjönk ner på knä bredvid bädden. Han böjde sig lågt så att hans ansikte kom i höjd med mitt. Hans hand landande mjukt över min rygg och smekte långsamt upp och ner längs ryggraden.

”Går det bra, Emilia?” frågade han lågt. Rösten var mjuk nu. ”Andas. Säg bara till vad du behöver.”

Jag andades ut i ett skälvande andetag och nickade svagt mot madrassen.
”Jag klarar inte mer.”

Silas hand fortsatte att smeka lugnt över min rygg. Jag låg där helt utmattad. Två av soldaterna gick iväg och den ena kom snabb tillbaka med ett glas vatten till mig. Silas hjälpte mig att komma upp och han satte sig ner intill och la armen om mig. Plötsligt var den där råa leken upplöst och en varm vördnadsfull känsla hade tagit vid istället.

En av soldaterna virade en stor filt runt mig och gav mig ett glas vatten. Hela kroppen darrade när jag förde glaset mot munnen. Silas stöttade upp med sin hand när han såg hur jag kämpade.

”Kom här, Emilia,” viskade Silas mjukt. Han la armarna under mig och lyfte upp mig i famnen. Jag sjönk genast mot hans bröst och kinden landade mot den svarta västen. Vi satt så en stund i tystnad. Hans armar höll om mig och han kammade bort håret ifrån mitt ansikte. Den här stunden var vad jag behövde.

”Känns det bra?”

Jag suckade djupt och nickade. En av soldaterna kom tillbaka.

”Allt är klart om hon känner sig redo.”

Silas reste sig och lyfte upp mig i famnen. Känslan var alldeles underbar att bli omhändertagen på det här sättet. De såg mig, inte vara genom den råa leken utan alla mina behov.

”Jag tar hand om henne.” svarade Silas lågt till dem över axeln.

Dörren till det lilla duschrummet öppnades. Ånga fyllde rummet. Det var varmt och fuktigt här inne och duschen stod på. Silas satte ner mig försiktigt i duschen och drog fram en liten pall. Mina ben darrade fortfarande så jag lutade mig bakåt och vilade huvudet mot den svala kakelväggen.

Silas knäppte upp västen, la den åt sidan och rättade till balaklavan och baskern innan han vände tillbaka till mig. Han tog ner duschen från hållaren och justerade värmen.
Vattnet sköljde över axlarna och nacken. Värmen omslöt mig och sakta släppte spänningarna i kroppen. Jag sa ingenting, men Silas mjuka händer tog hand om mig. Han tvålade in mig varsamt över brösten, magen och låren. Han var extra försiktig mellan benen och jag lät honom varsamt röra vid mig där igen.

”Gör det ont någonstans?” frågade han lågt medan han sköljde av tvålen.

Jag grimaserade lite och log svagt med ögonen halvöppna. Det kändes som om han tvättade bort allt det råa från mig. Dörren till duschen öppnades lite. Nr 8 stannade vid dörröppningen och betraktade oss ett ögonblick.

”Allt bra här?” frågade han lågt.

Han hade också ett helt annat tonläge än tidigare. Silas nickade utan att sluta massera min nacke.
”Lite öm, men hon mår bra.”

Nr 8 kom närmare och höll upp en stor handduk. Silas hjälpte mig upp från pallen och jag lutade mig in mot Nr 8 när han omslöt mig med handduken. Jag älskade verkligen varje sekund av den här mjuka delen av den här händelserika kvällen.

De följde mig ut till det stora rummet igen. Lukterna av sex, svett och upphetsning hängde fortfarande tungt i luften som en påminnelse om allt som just hänt. Men stämningen var nu helt annorlunda.

Nr 4 kom upp bakom mig och la armarna runt. Det var en varm omslutande kram som fick mig att sucka djupt av välbehag. Någon annan smekte mig sakta över håret. Det var så mycket närhet, så mycket omsorg efter allt det råa. Jag kände mig både liten och enormt älskad i stunden.

Jag blickade ut över rummet. På bänken stod min väska prydligt uppställd. Klänningen hängde prydligt på en galge och mina skor var ställda under. Allt var förberett. De hade tänkt på allt.

De bad mig sätta mig på bädden igen. Både Nr 3 och 8 hämtade väskan och klänningen. Den var dammig och hade fått smuts på sina ställen men jag brydde mig inte så mycket.
Jag hade ombytte i väskan och de båda männen hjälpte att klä på mig.

Tårar brände till bakom ögonlocken och jag torkade diskret bort dem.

Jag gjorde det verkligen. Jag vågade leva ut mina innersta mörkaste fantasier. Jag lät fem okända män jaga mig, ta mig, använda mig… och sedan ta hand om mig så här ömt. Jag kände mig både fullständigt utlämnad och helt trygg nu. Det var läskigt och härligt på samma gång. Detta var min hemlighet!

De tog hand om mig en stund efter. Jag fick vila lite medan någon av dem hela tiden var närvarande vid min sida.

Tiden var kommen. Utanför väntade samma skåpbil som tidigare. De ledde mig ut i den mörka natten och jag tog några friska djupa andetag innan jag hoppade in. Precis som på vägen så fick jag sätta mig på golvet, men nu uppkrupen i Silas famn. Det var lika mörkt när dörren drogs igen.

Jag lutade huvudet mot hans bröst och kände hur hans armar höll om mig. Hans hand strök långsamt upp och ner längs min rygg. Jag sneglade upp lite, precis så mycket att jag fick en skymt av hans ögon bakom masken. Undra vem han var under maskeringen?
Ingen sa så mycket under färden. Jag lyssnade till hans jämna andetag mot mitt hår. Jag kände mig både utmattad och upprymd på samma gång.

När bilen stannade på den tomma industriparkeringen där min bil stod ensam, hjälpte de mig ut. Nr 3 öppnade dörren till min bil och satte sig på förarsätet en kort stund för att starta motorn och värma upp den. Silas stod kvar bredvid mig med armen runt mina axlar.

Han smekte en sista gång över min kind, böjde sig ner och gav mig en mycket mjuk puss på pannan.

”Älskade Emilia. Tack för att du litade på oss.”

De väntade tills jag satt i bilen, spänt bältet och startat motorn. Sedan körde skåpbilen långsamt bort och försvann i mörkret. Jag satt kvar en stund med händerna på ratten, tittade ut över den tomma industriområdet och log för mig själv.

Det här skulle inte vara sista gången.