Smuts #4 – ”Pomožin man!”

Förord
Del 1 och 2 i den här novellserien är skriven av författaren och vännen Bucky och publicerades första gången på Den erotiska bubblan. Den är återpublicerad här med författarens tillstånd och författaren har även godkänt att undertecknad skriver en fortsättning. Denna del är således skriven av mig.

OBS! Den här novellserien är en hyllning till det naturliga: smuts och kroppsvätskor. Gillar du inte sådant ska du inte läsa vidare.

————

Dagen efter var allt som vanligt igen förutom att köksskåpen bokstavligen gapade tomma och vi fick lägga vårt nybakade bröd på servetter och dricka juice ur stora wisceyglas som jag hämtade ur vitrinskåpet. Det syntes tydligt att Sally skämdes när det blev uppenbart att vi inte längre hade något att äta på. Jasmin hade svårt att dölja sin frustration.
– Jag tänkte åka och handla lite. Vill du följa med Sally?
– Ja men det är väl en jättebra idé så äter vi något gott ikväll? Kvittrade Jasmin.
Sally nickade bara och efter frukosten gav vi oss av.

Inne på Åhléns och Servera köpte vi allt nytt, djupa och flata tallrikar och assietter och nya dricksglas och kaffemuggar.
– Det var ändå på tiden, försökte jag skämta samtidigt som jag skämdes över beloppet när jag betalade utan att ens blinka.

– Jag har en idé. Det finns en jättefin stenstrand någon dryg timme bort., Magnarps strandmarker. Man får åka upp mot Ängelholm och Vejbystrand. Det är jättefint där och perfekt för stenkastning och så finns det bra glass.
Vi hoppade in i bilen igen och jag satte kurs ut på landsvägen och lämnade Malmö bakom oss. Jag rattade en stund på radion för att tystnaden mellan oss inte skulle kännas så besvärande.
– Ska du köra mig till en förläggning? Säg det i så fall.
Sally såg bort och ut genom fönstret, så hård men rädsla bakom den stenhårda ytan och så vacker tänkte jag förvirrat.
– Självklart inte Sally. Så skulle jag inte behandla dig.
– Varför inte? Så gör ju alla.

Jag svängde in på en avtagsväg som dök upp efter någon kilometer, vände bilen och stannade vid vägkanten.
– Du, snälla, jag lovar. Jag skulle aldrig göra så.
– Men vart ska vi då? Varför så långt?
Nu hörde jag skörheten i hennes röst.
– Vi ska åka till havet och kasta sten, kasta så mycket vi orkar och sen äta riktigt onyttig skånsk gräddglass och sen åka hem igen. Bara det Sally.

Först kom ett konstigt ljud som hicka eller en kväljning, sedan kom gråten, öppen och ohämmad.

Jag knäppte upp våra säkerhetsbälten och la armen om hennes axlar och drog henne intill mig tvärs över mittkonsolen. Jag omslöt henne med båda mina armar och hon ålade sig in i min famn. Gråten mot mitt bröst var så häftig att den skrämde mig lite, som på gränsen till sammanbrott. Ibland skrek hon ut sin sorg i min tröja som ett skadskjutet djur och alla musklerna i hennes kropp krampade och slappnade av i enorma konvulsioner. Jag höll henne hårt intill mig, strök med händerna över håret och ryggen och lät mina stilla tårar droppa ner i hennes tjocka svarta hår och varje inandning fyllde mina näsborrar med hennes underbara dofter, varm människa, lätt smutsigt hår och oparfymerad kropp. Hon hade nog inte bytt kläder på ett par dagar igen och jag älskade det.
– gråt min flicka, gråt du bara.

Vi satt så nästan en timme. Flera bilar på vägen körde långsamt förbi. Kanske gissade de på ett förälskat par omslingrade i framsätet på en bil. Önskedrömmar. Jag skämdes för att jag tänkte så när det var tröst hon behövde. Men ömhet, lust och begär går inte sällan hand i hand.

När hon slutat gråta snyftade hon bara ibland och kroppens skakningar kom mer sällan. Min ena arm som var klämd mellan Sally och mittkonsolen hade domnat och värkte men jag ville inte putta bort henne.
– Det kommer inte bli lätt, men vi tar oss igenom det tillsammans, du, jag och Jasmin. Vi finns här så länge du vill och behöver oss, viskade jag med läpparna mot hennes hår.
Jag hoppades att jag inte lovade för mycket.

Även Sally verkade sitta obekvämt och började röra sig. Jag hjälpte henne att sätta sig upp igen.
– Vill du fortfarande kasta sten eller åka hem? Frågade jag och log svagt.
Sally pekade bara vidare längs landsvägen så jag startade bilen, svängde ut och fortsatte mot Ängelholm.

Stranden var fantastisk, klappersten och stenvallar och inte sandstrand som andra typiska skånska stränder. Sally tvekade lite när vi stod vid vattenbrynet men sedan tog hon upp en sten och slängde iväg den. ”Den som är fri från skuld kan kasta den första stenen” tänkte jag och log.
– Bra kast, men kolla här då! Ropade jag och slängde iväg nästa sten.
Snart avlöste plasken varandra. Sally hade en enorm kraft som inte alls var typiskt för en flicka i hennes ålder. Vi stod tysta i något som kändes som en evighet. Sally slängde sten efter sten så att svetten till slut började rinna över hennes panna. Så höll vi på i över en timme, så pass länge att jag trodde att Sally fått något mentalt breakdown. Hon bara stod där och kastade, hårt, långt och sammanbitet.

Jag letade lite bland stenarna tills jag hittade en platt fin sten som skulle duga bra som macka.
– Kolla här då, kan du göra om det här?
Sally såg på mig och jag slängde stenen. Den studsade två gånger på vattenytan.
– Den som förlorar bjuder på glassen, sa jag, uppmuntrad av ett svagt leende.
Genast såg jag hur hon mulnade och jag tänkte att hon nog inte förstod mina skämt.
– Ja alltså, symboliskt bara. Men känn dig krossad, triumferade jag och slängde en macka till.
Den studsade bara en gång.
– Satfläsk! Utbrast jag.
Genast såg jag en glimt i hennes ögon. Hon rotade fram en platt och fin sten och gjorde ett perfekt kast, klart bättre än mitt första.
– Nu får jag skärpa mig!
Sally gjorde ännu ett perfekt kast. Jag letade med flit fram en sten som var alldeles för klumpig, låtsades koncentrera mig länge innan jag kastade. Stenen slog i ytan med ett grovt plask utan att studsa.

Plötsligt hände det. Sally brast ut i ett långt skratt som jag aldrig hört förut. Det lät så uppriktigt och hjärtligt. Känslan var fysisk, som en varm våg som strömmade genom kroppen och upp i ögonen och ut i form av glädjetårar. Skrattet smittade och snart skrattade vi hysteriskt. Sally tog upp en lika klumpig sten och härmade mitt kast och så bröt vi ut i nytt hysteriskt skrattanfall.

Jag slängde all försiktighet och eftertanke åt fanders. Med två långa kliv var jag hos henne och slöt henne i min famn och jag kände till min otroliga lycka hur hon kramades tillbaka. Där stod vi länge och skrattade och jag vaggade henne fram och tillbaka.
– Sally, du skrattar äntligen, kved jag i en blandning av skratt och gråt.
Jag tänkte att riktig gråt av sorg var så hjärtskärande liksom riktig ilska, som den hon visat upp igår när hon krossat allt vårt porslin kunde vara så brutal. På samma sätt kunde ett skratt från hjärtat och magen vara så befriande att höra. Hon fick en helt annan röst, barnsligare, mjukare, öppnare och ljusare. När rösten sprack av glädje istället för ilska eller rädsla.

Jag höll henne kvar i mina händer men sköt henne en bit ifrån mig. Ögonen glittrade istället för att slå gnistor. Munnen log istället för att vara sammanbiten. Ett öppet, varmt, lite grovt ansikte, ett barn och samtidigt en ung kvinna. Så oskuldsfull och samtidigt så mycket bagage. Jag kände så starkt för henne men det skulle hon aldrig få veta.

Vi packade in oss i bilen igen, trötta och nöjda. Sedan åkte vi och köpte äkta skånsk glass på ett ställe inte långt ifrån stranden. När vi åter satt i bilen och åkte tillbaka mot Malmö somnade Sally tillbakalutad i framsätet. Jag fnissade för mig själv åt hennes snarkningar på grund av att huvudet hela tiden ramlade åt sidan. Hon snarkade som en riktig karlakarl ibland. Men hon sov och hon såg faktiskt fridfull ut med glass runt munnen. Tänk om jag fick kyssa bort den…

– Vad länge ni var borta?
– Vi har varit vid havet uppe vid Magnarps strandmarker och så har vi ätit lyxglass.
– Oj, så långt! Ja då förstår jag.
Jasmin och jag packade upp allt nytt porslin, diskade det och ställde upp det i skåpen igen. Sally hade gått in på sitt rum och stängt dörren.
– Hur gick det? Frågade Jasmin tyst.
– Jag tror, hoppas att det kommer gå bra. Mycket sorg och ilska som behöver komma ut.
– Inte över vårt kök igen hoppas jag, muttrade hon.
– Men jasmin… Men vid stenstranden hörde jag henne skratta för första gången. Det var så vackert.
Jag hörde på min röst, eller kanske såg på Jasmins reaktion att jag avslöjat mig för mycket.
– Du har börjat gilla flickan?
Jag kunde inte bedöma om hon var tvetydig eller om hon bara menade just det. Jag nöjde mig med att bara nicka till svar. Jag ville inte trassla in mig i svar som bara skulle låta som bortförklaringar.

Dagarna gick och Läget på stan hade stabiliserat sig. Uppröjningen i katastrofområdet var klar, de sista utbrända husvagnarna och allt bråte hade fraktats bort och man hade börjat diskutera vad man skulle göra med platsen. Kanske ett minnesmärke för att hedra alla de som mist livet. Detta förslag fick många att gå bananer i kommentarsfälten och på Flashback. Fortfarande hade vi inte blivit kontaktade. Inte ens polisen hade hört av sig. Sally var ändå ett brottsoffer.

Det var ändå som om luften runt Sally blev lättare att andas efter resan till Magnarp och havet. Fortfarande var hon tystlåten och fåordig men hon verkade inte lika fientlig och vaksam längre. Även vi började sakta vänja oss vid att ha en till i hushållet. Vi ryckte inte till varje gång det hördes rörelser från gästrummet eller när hon gick på toaletten.

Mina känslor för henne mattades inte av och inte heller min dragning till hennes underkläder. Det var som en ny välsignelse. Jasmins underkläder luktade ingenting annat än sköljmedel och parfym och jag tänkte att det nog skulle lukta likadant även om hon bar samma underkläder en vecka. Inte ens underkläderna efter hennes spinningpass luktade något särskilt.

Med Sallys underkläder var det helt annorlunda. Till henne hade vi köpt vanliga bomullstrosor med hög midja och inte string. Kanske samlades dofterna bättre på grund av det. Ofta fanns också spår från hennes sköte i grenen och det luktade tydligt och blotta tanken på att jag gjorde något förbjudet och att det inte var Jasmins underkläder gjorde det ännu starkare. Mina stunder när jag hittade hennes trosor i tvättkorgen blev många. Även hennes tröjor som fick mig att fantisera hur jag låg hos henne och luktade på hennes hår, hals, armhålor och mellan de små brösten.

Det var på det sättet Sally avslöjade mig. Jasmin var på spinning och jag och Sally var ensamma hemma. Jag hörde musik från hennes rum genom den stängda dörren. Det lät hemtrevligt och kändes som ett tecken på att hon mådde bättre. Då smet jag in i badrummet. Hon hade just duschat och överst i tvättkorgen låg bland annat trosor och T-shirt. Jag kände igen hennes lukt från tröjan, renare men ändå spår av sätt så där som det kan bli om man inte använder deo och är i puberteten. För mitt inre fladdrade filmen som jag spelat upp för mig själv så många gånger, hur jag klädde av henne och sen … I hennes säng.

Jag onanerade långsamt, ungefär som om vi skulle älskat första gången. Försiktigt och varsamt för att inte göra henne illa, allt längre in, djupare tills hon tagit emot hela mig. Då skulle jag ligga stilla en lång stund eller om hon låg stilla över mig och själv styrde intrånget. Först skulle hon dra efter andan och sedan långsamt slappna av i mina armar. Och sen det där vackra leendet och efteråt, när hon kommit först och jag tömt mig inne i henne, det där klingande ljuvliga skrattet. Min varma säd rann i strängar över handen och ner över magen i takt med mina långsamma djupa tag. Hon skulle röra sina höfter upp och ner och skälva och andas. Jag blundade och såg allt så tydligt för mitt inre.

Plötsligt hörde eller kände jag något, ett klick och en förändring i luften. Jag slog upp ögonen och där stod Sally och såg på mig. En förlamande lång stund satt jag med min lem i handen som fortfarande tömde säd över handen och med hennes trosor över munnen och näsan, tungan mot fläcken i grenen. Tusen miljoner känslor for genom kroppen. Det fanns inget sätt att komma undan. Sally rörde sig inte, såg bara på mig. Jag försökte tyda hennes blick och ansiktsuttryck, lika outgrundligt som alltid.

Till sist förmådde jag mig att slita trosorna från munnen och slängde dem på golvet mellan toaletten och väggen. Jag rätade på mig från min bakåtlutade position på toaletten och försökte få ner min fortfarande styva lem mellan benen. Jag slet åt mig toapapper och försökte börja torka mig. Hela tiden stod Sally och såg på mig, en evighetslång stund innan hon backade och stängde dörren försiktigt.

Fan, hade jag verkligen glömt låsa toalettdörren? Hade jag verkligen haft så bråttom så att jag glömt det eller hade Sally pillat upp låset? Det var förvisso ett vanligt lås för ett badrum som enkelt kunde öppnas med en vanlig skruvmejsel men det kändes ändå inte troligt att hon skulle letat och hittat en sådan. Jag skyndade mig att sanera mig och tvättade händerna. Jag undrade vad jag skulle säga när jag mötte henne igen och om jag skulle tvingas berätta om händelsen för Jasmin. Det skulle inte se så bra ut om Sally sa något och vad än värre var, hade jag förstört det fina förtroende som nu kanske äntligen börjat byggas upp mellan oss?

Jag irrade runt som en äggsjuk höna i lägenheten en god stund, villrådig om vad jag skulle göra. Sedan bestämde jag mig. Jag fick ändå vara vuxen och försöka visa att man får ta konsekvenserna av sitt handlande, helst innan Jasmin kom hem. Resolut gick jag och knackade på Sallys dörr och klev in. Sally satt i sängen med en bok och jag tänkte lite förvirrat att det verkade vara ett nytt intresse hos henne. Hon hade allt mer börjat titta i vår ganska omfattande bokhylla och det började gapa tomma hål och det gjorde mig fantastiskt glad.
– Sally, får jag komma in?
Hon såg upp ur boken och nickade.
– Greven av Monte Cristo, den tyckte jag mycket om som ung.
– Mmm den verkar spännande.
– Jo, du Sally, det där på badrummet, det var inte meningen att du skulle behöva se det. Det är inte så att jag skulle vara dum mot dig på något sätt. Jag tycker bara så fantastiskt mycket om dig. Men det ska inte hända igen, jag lovar.
Jag visste att jag inte skulle kunna hålla det löftet men det kändes nödvändigt att säga det och viktigt att hon skulle tro på det. Kanske var allt ändå försent. Något som tagit sådan tid att bygga upp kunde ta en halv sekund att rasera.
– Äsch, det var väl inte så farligt. Lås nästa gång bara.
Jag skrattade lättad, böjde mig fram och gav henne en lång kram. Jag ville fråga om det var ett godkännande, lukta på mina trosor så mycket du vill men lås dörren? Sedan den där trumpna tonårsminen men inte alls lika sammanbiten och avvisande längre.

En vecka hade gått sedan den där natten då Sally slog sönder allt vårt porslin. Det kändes bättre på ett sätt men samtidigt hörde vi ofta hur hon drömde. Ibland kunde vi vakna av ett kort skrik eller plågade stön och kvidanden och ord på ett främmande språk men vi valde att inte väcka henne och oftast lugnade hon ner sig efter en stund. Ibland fick vi lägga täcket över henne igen efter att hon sparkat av sig det och då såg vi att svetten dröp om henne som om hon hade feber.

En natt vaknade jag av att Jasmin skakade min axel.
– Vakna Jonathan!
– Va? Sluddrade jag och reste mig med ett ryck.
Kroppen gjorde sig åter beredd på alarm men allt var tyst i huset.
– Jag tror hon drömmer igen, gråter och skriker. Skitläskigt! Kan du inte gå?
– Visst, jag kollar.
Jag strök fina Jasmin över kinden och samlade mig, drog på mig kalsonger och morgonrocken och smög ut ur sovrummet och drog igen dörren efter mig.

I hallen stod jag stilla ett ögonblick. Först hördes ingenting, sedan kom snyftningar och jämrande. Ibland kom ord som jag inte förstod:
– Pomožin man!
Vilket hon upprepade om och om igen. Senare förstod jag att det betydde något i stil med ”hjälp mig!”
Det var kusligt att höra ljuden i det mörka huset. Jag smög mig närmare och sköt upp dörren till gästrummet. Där låg Sally och snodde runt i sängen åter igen alldeles svettig. Hon hade sparkat av sig täcket och nattlinnet klibbade runt kroppen halvt uppdraget mot midjan. Sakta närmade jag mig sängen.
– Sally, vakna, du drömmer.
Jag la en hand på hennes axel och ruskade henne försiktigt. Hon vaknade till med ett ryck och såg förvirrad och skräckslagen ut.
– Sally, det är bara jag. Du drömmer.
Jag vände bort sänglampan innan jag tände den för att jag inte skulle stå där i absolut mörker. Sally såg förvirrad ut en stund innan hon klarnade i blicken.

Jag vet inte om jag kände lukten först eller om jag såg hennes flackande blick nedåt. När jag följde hennes blick såg jag. Lakanet var vått liksom hennes ben och det luktade svagt av kiss. Sally såg ut som om hon skulle börja gråta och försökte dra täcket över sig för att skyla skammen.
– En liten olycka bara. Ingen fara, jag hjälper dig. Gå och skölj dig i duschen och släng kläderna i tvätten så fixar jag lakanen.
Sally reste sig utan ett ord och skyndade ut i badrummet. Snart hörde jag duschen slås på där inne.

Oemotståndligt sjönk jag ner på knä bredvid sängen och som en mal som dras till lågan drogs jag till det stora våta området på lakanet, drog in lukten, rörde vid det våta med näsan, strök över det med tungan. Genast hårdnade jag och lika oemotståndligt slöts min hand runt min hårda lem och jag började runka samtidigt som jag pressade ner ansiktet i Sallys kiss. Det tog mindre än en minut för mig att komma och min säd droppade ner på golvet invid sängen. Det var så vansinnigt skönt och samtidigt så förnedrande, eller kanske skönt just för att det var så förnedrande. Det skulle bara kunna överträffas om det rann ner över mig från Jasmin, en omöjlig fantasi som aldrig skulle kunna bli verklighet.

Efteråt sköljde skammen över mig som heta vågor. Snabbt ryckte jag lakanen ur sängen och skänkte tacksamma tankar till Jasmin. Under lakanen låg frottéplast som skydd mot madrassen. Jasmin hade velat skydda sängen mot den orena uppenbarelsen. Egentligen var det lite osympatiskt med tanke på flickans ålder. Hon var inget barn längre och kunde inte förväntas kissa i sängen. Nu var det desto mer praktiskt då det räddat madrassen.

När duschen slutade skvala ute i badrummet var jag klar med lakanen och slängde in dem i tvättmaskinen. Sally kom ut ur badrummet just som jag trädde på nytt påslakan på täcket. Hon släppte oblygt handduken på golvet och stod så spritt språngande naken medan hon klev i ett par nya trosor och drog en ny T-shirt över huvudet. Jag försökte att inte titta men blicken drogs längs med kroppen, brösten, ner över magen och hennes håriga kön. Jag såg allt och hon såg att jag såg.
– Drömde du mardrömmar? Försökte jag konversera.
– Tror det. Det var hemskt.
– Vill du att jag ska sitta här tills du somnar?
Sally nickade och kröp ner mellan de rena lakanen.
– Jag kan läsa något för dig?
Mitt dumma spån. Vad skulle jag läsa för en femtonårig flicka, Stora vett och etikettboken eller någon av mina torra vetenskapliga rapporter?

Jag satte mig bekvämt bredvid henne i sängen lutad mot sänggaveln. Jag började killa henne i håret med långsamma rörelser, så där som jag älskade när mamma gjorde när jag var liten och hade svårt att somna. Nu kändes det förbjudet och alldeles för nära. Jag skulle önska att jag hade känslan av att killa min egen lilla dotter i håret när hon hade svårt att somna men det kändes som något mycket mer, både ömhet och attraktion.

Plötsligt fick jag en snilleblixt.
– Gillar du Harry Potter? Vet du vem det är?
– Jag är väl inte helt tappad? Fnös hon.
Jag skrattade hjärtligt. Frågan var faktiskt ganska relevant.
– Så klart du inte är men har du läst böckerna?
Sally skakade på huvudet. Jag reste mig ur sängen och skyndade mig ut i hallen. Där, på det lilla bordet under spegeln låg den första boken i serien. Brorsan och hans familj hade glömt den när de var här senast och Jasmin hade lagt den där för att den inte skulle glömmas bort om — ja jag menar när de kom nästa gång.

Jag tog plats i sängen igen. Vi var nära varandra, bara täcket skiljde mitt ben från hennes värme. Jag slog upp första sidan och började läsa kapitel 1 om pojken som överlevde. När jag läst ut första kapitlet märkte jag till min förvåning att Sally fortfarande var vaken.
– Mina föräldrar är också döda, sa hon tyst.
Plötsligt ångrade jag valet av bok. Det kan ha varit min sämsta tanke med goda avsikter någonsin och jag visste först inte vad jag skulle säga. Jag stirrade oseende ner i texten och kom plötsligt på något fint jag läst i någon av böckerna för länge sedan.
– Ja Sally, det kanske är så. Jag har förlorat min mamma. Hon var gammal och sjuk och dog en naturlig död så det går inte att jämföra med din förlust av alla du kände och på det sättet som det skedde. Det var inte naturligt. Men Harry Potters rektor säger någonstans i någon av böckerna, att lycka går att finna även i de mörkaste stunder, bara man kommer ihåg att tända ljuset och hans gudfar säger att de som älskar oss och som vi älskar aldrig lämnar oss och de finns alltid kvar inom oss.
– Hur då?
– Du har dina minnen inom dig. De dör inte. De finns alltid kvar. Och det är naturligt och bra att sörja. Gör man inte det blir man galen. Men det går ändå att hitta lycka. Först kanske små saker som att kasta sten vid havet eller äta onyttig gräddglass, sedan större saker som att lyckas i livet, kanske hitta kärleken. Men hela tiden finns de man älskat kvar inom en.
Jag såg på henne en lång stund, såg att hon tog in det jag sagt.

– Varför bryr ni er om mig? Får ni betalt?
Även om jag förstod att frågan var avsedd att vara provocerande så gjorde det lite ont. Åter igen var det den hårda flickan som frågade, som räknade med svek i varje sekund.
– Nej vi får inte betalt och vill inte ha det heller. Vi bara gör det fler människor borde göra och det jag skulle vilja att någon gjorde för mig om…
Vi var tysta en lång stund och jag hoppades att hennes tystnad och uteblivna svar var ett gott tecken, men säker kunde jag inte vara.
– Försök sova nu Sally, du behöver det.
– Sitter du kvar tills jag somnat?
– Jag lovar.
– Kan du läsa mer?
– Visst, sa jag och skrattade till och plockade upp boken igen.

Jag satt där säkert en timme, långt efter att hennes andetag blivit djupare och glesare. Min hand gled över hennes hår och ner över hennes mulliga men ändå späda rygg om och om igen. Fantasier och minnesbilder blandades med den verkliga känslan under min hand av tjockt lite rufsigt hår och varm kropp under tunt tyg. Här i mörkret kunde ändå ingen se tecknen. Ur munnen strömmade orden vidare långt efter att Sally somnat. Jag reste mig försiktigt och stod och såg på henne en lång stund. Sedan böjde jag mig ner och kysste henne försiktigt godnatt på kinden. Det kändes förbjudet.