Lucka 20 – Som man bäddar får man ligga
Jag vaknade med baksmälla. De där shotsen som Jesper och Erik tyckte att vi alla behövde när klockan var 01 var verkligen onödiga. Huvudet dunkade, munnen var torr som Saharaöknen och hela kroppen kändes som om den ville ge upp.
När jag vände mig på sidan kände jag något hårt mot armen på kudden.
”Oj… brevet!” viskade jag för mig själv. Händerna darrade lite när jag plockade upp det vita kuvertet som jag somnade ifrån oöppnat igår. Handstilen på kuvertet fick mig att le, och det var inte många dagar kvar nu. Den här personen kunde verkligen skapa förväntan.
Jag öppnade kuvertet och drog ut kortet. Det var subtilt, men ändå laddat:
”Hoppas du får en fin fredag. Låt oss se vad du önskar… Imorgon ska du lämna din Naughty-list i stadsparken kl.14. Jag väntar med spänning.”
Jag vände blicken mot telefonen. 10:22. Stirrade sen på kortet en lång stund. Skulle jag verkligen…? Det var bara sexton minuters promenad dit, men just idag kändes det som avståndet var det dubbla. Hjärnan försökte samla sig. Vad skulle jag skriva på min lista? Listan jag fått av honom var ju full av frestande, busiga saker – precis sånt som fick mig att rodna, även om det var precis det jag verkligen gillade.
Jag la kortet på nattduksbordet och sjönk tillbaka mot kudden. Som man bäddar får man ligga, tänkte jag och blundade ett ögonblick. Kroppen protesterade, men någonstans under huvudvärken fanns ett litet pirr som långsamt smög sig fram.
Vad skulle jag våga skriva egentligen? Jag visste mycket väl vad jag ville och önskade av honom. Men tanken på att det jag fortfarande inte kunde lista ut vem det handlade om störde mig. Dessutom hade jag ju faktiskt något till honom. Men var det läge att ge honom det?
Efter en lång stund av tvekan tog jag mod till mig och fyllde i de tomma tio raderna på Din naughty-list-arket som jag fått i tidigare brev. Hjärtat bultade snabbare för varje punkt jag fyllde i. Speciellt de sista raderna… och sista passade bra som en kontring till det han på sin naughty-list.
1. Krama dig
2. Skratta tillsammans
3. Klämma på din rumpa
4. Kyssa dig länge
5. Lukta dig i nacken
6. Smeka innanför dina byxor
7. Ge dig en avsugning
8. Använda leksaker tillsammans
9. Låta dig glida in i mig
10. Se dig i ögonen när du kommer
Det var tunga steg till stadsparken. Klockan var några minuter efter 14-tiden, huvudvärken gjorde sig påmind men det var skönt att komma ut i den friska luften.
När jag väl traskade över gångbron började jag känna en konstig blandning av pirr, spänning och… lätt skräckblandad förtjusning. Var det verkligen rätt att lämna listan?!
Vid det krokiga trädet rörde sig ett stort vitt A4-kuvert i vinden. Jag gick fram, tittade mig om för att hålla nyfikna ögon borta. Idag var det många som var ute på lördagspromenad. Det kändes pinsamt att börja riva i trädet när folk var så nära så jag tog upp telefonen och låtsades vara upptagen med ett meddelande.
När en par hade passerat med sin trötta labrador gick jag fram till kuvertet.
En liten retsam text stod på framsidan: ”Plats för Kornelias naughty-list. Rör ej”
Var han tvungen att outa mitt namn såhär? Mitt i parken där vilken snokande person som helst kunde se det. Jag öppnade kuvertet, i det låg dagens svartskimrande brev med den snirkliga handstilen ”Lucka 20”. Jag tog upp mitt ark med listan och tittade genom en sista gång. Herregud, vad hade jag skrivit egentligen!
För att verkligen hålla nyfikna personer borta så slickade jag till och med igen kuvertet.
Jag gick tillbaka samma väg över gångbron. Flera gånger vände jag mig och tittade över axeln. Var det verkligen rätt beslut? Kanske jag överanalyserade för mycket nu igen? Listan betydde ju inte att jag var tvungen att utföra den.
Var det bakfyllan som spökade och gav mig ångest? Jag längtade till morgondagen, en liten spadag med min kompis Johanna väntade.
Väl hemma tappade jag upp ett stort glas kallt vatten och slängde mig på soffan med dagens brev. Jag hoppades verkligen på en ledtråd idag. Ge mig något åtminstone!
”Ärlighet är en risk, eller hur?
Nu vet jag vad du längtar efter.
Det handlar inte om vad du vill, utan vem du är när ingen ser.”
Jag var tvungen att läsa det igen. Och igen. Kanske att tonen ändrades desto fler gånger jag läste det, men varför lät det så hotfullt? Den hemliga beundraren tryckte inte längre på önskelistan utan hade lyckats locka fram den där versionen av mig som bara fanns i tystnaden. Då jag inte behöver vara rimlig, duktig eller sansad.
Oj, vad hade jag gjort!?
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.