Heathrow – Arlanda

Avsnitt 1

Flight SK1530 från Heathrow till Arlanda flög tom så när som på en passagerare. Flygbolagen flyger tomma eller nästan tomma plan ibland för att få behålla sina time slots på dom stora internationella flygplatserna. För att minimera kostnaderna flögs den här flighten med slimmad besättning; de två piloterna och endast flygvärdinnan Lena.

Den ensamme passageraren hette Johan. Han hade besökt några av företagets kunder i England, och nu var han på väg hem till sin ensamma trea i Uppsala. Tjänsteresan hade varit jobbig, så när planet lyfte, slumrade han till.

När planet flög ut över Nordsjön väcktes han av en glad röst: ”Hej! här kommer jag med middagen. Var så god! Vad vill du ha att dricka?” Johan hoppade till och stammade ”Åh tack. Mineralvatten blir bra.”

Så kom mineralvattnet. Johan tittade upp på Lena. ”Du, jag får ju lappsjuka av att sitta ensam i den här långa kabinen. Kan du inte slå dej ner här hos mej och prata lite medan jag äter?”

Lena såg lite överraskad ut, men så samlade hon sej.

”Ja alltså, det är absolut emot reglementet att sitta och äta tillsammans med passagerarna. Jag kan bli varnad för det.”

Johan tittade bedjande på Lena.

”Men det känns så ensamt att sitta här med matbrickan alldeles själv. Snälla du, du kan väl?”

Lena tittade länge på den ensamme passageraren. Så log hon mot honom.

”Kör till då. Piloterna lär ju inte skvallra på mej om dom skulle se oss tillsammans. Vad heter du förresten?”

Så då fick Lena reda på att Johan hette Johan och Johan fick reda på att Lena hette Lena.

Lena hämtade en av reservportionerna och satte sej bredvid Johan. Dom åt och pratade, om Johans kunder, om Lenas senaste flighter till när och fjärran, om hans lilla trea i Uppsala och Lenas lilla två i Märsta, och om allt möjligt annat. När maten var slut bytte samtalet karaktär.

”Då blir väl din familj glad när du kommer hem igen, Johan?”

”Jag är singel sen ett halvår. Så jag kommer hem till en tom lägenhet.”

”Åh förlåt!”

”Jamen du behöver inte be om ursäkt för det. Det var en uppslitande relation. Jag är glad att den tog slut. Men ändå saknar jag henne, konstigt nog, fastän hon var väldigt elak och svår, i synnerhet på slutet. Och jag var väl inte så snäll heller alla gånger. Men det är konstigt, jag saknar henne ändå. Och huset. Men nu är jag ensam.”

Johan tystnade och strök bort en tår med baksidan av handen. Först satt Lena alldeles tyst. Sen strök hon honom försiktigt över kinden. Johan lade sin hand utanpå hennes.

”Men stackars Johan, hur har du det egentligen?”

”Ja, ärligt talat, inte så bra. Men Lena, du har väl någon att komma hem till?”

”Nej, jag har inte det. Jag är också singel, sedan ett drygt år. Vår relation gick inte heller särskilt bra.

”Saknar du honom?

”Nej verkligen inte. Och det var jag som lämnade. För han var inte alls snäll.

Hon tystnade och sänkte blicken. Johan tittade länge på henne.

”Slog han dej?”

Då tittade hon rakt på honom.

”Ja, det gjorde han.”

Så satt dom tysta bägge två. Johan var chockad över beskedet, fast det ändå var han som hade frågat. Till slut samlade han ihop sej.

”Då förstår jag att du föredrar att leva singel.”

”Jamen egentligen inte. För jag tycker inte alls om att vara ensam. Jag längtar så efter någon som är snäll och tycker om mej.”

Johan strök Lena försiktigt över håret och log mot henne. Och Lena log tillbaka, samtidigt som ett par tårar rullade nedför kinderna på henne. Johan tog en ren servett från sin bricka och torkade försiktigt bort tårarna.

Då lindade Lena armarna runt honom och kramade honom hårt. Och så satt dom en lång stund, helt tysta, och höll hårt om varandra.

Det gick liksom en elektrisk stöt genom Johan. Det var längesen han hade upplevt en sån kram.

Så skrapade det till i kabinhögtalarna, och kaptenen meddelade att nu flög dom på 9400 meter, och om man tittade ut åt höger såg man en av Statoils oljeplattformar.

Så satt dom tysta ett tag igen, snällt och ordentligt i varsin fåtölj. En massa förvirrade tankar flög genom huvudet på Lena. Hon var enormt attraherad av Johan. Men vem var han egentligen? Han hade berättat lite om sej själv, och han verkade så otroligt snäll och rar. Men dom hade ju ändå bara träffats i en knapp timme. Och vågade hon lita på en man igen, efter det som hade hänt henne tidigare?

Johan drog långsamma djupa andetag för att lugna ner sej efter dom intensiva kramarna. Fast svårt var det. Kroppskontakten med Lena satt fortfarande kvar i kroppen på honom. Han undrade vad han hade gett sej in på. Kan man fastna så totalt för en annan människa som man inte hade sett för en knapp timme sedan? Men jo, det kunde man tydligen. För Johan var tvungen att inse att han var blixtförälskad i Lena. Sen undrade han vad hon tyckte. Skulle hon bara säga ”Hej då” i ankomsthallen, och så sågs dom inte mer?

Men nu hade Lena bestämt sej för att hon inte bara ville säga ”Hej då” till Johan. Hon tittade upp på honom där han satt och såg olycklig ut.

”Du?”

”Ja?”

”Vill du följa med hem till mej och dricka lite te?”

Johan lyste upp som en sol.

”Åh Lena, ja, hemskt gärna!”

Lena tog hans hand. Och så fortsatte dom att prata.

Avsnitt 2

När dom landade på Arlanda var det mörkt, och det regnade. Och vägarna kantades av blöta smutsiga plogvallar. Lena ledde Johan till Märstabussens hållplats, och efter ett tag stod dom utanför Lenas lägenhet som låg i ett trevånings hyreshus. Väl inne tittade sej Johan omkring i lägenheten. Den var fint möblerad, men inte särskilt välstädad. Lena hade tydligen haft lite bråttom när hon åkte iväg till sitt senaste flygpass.

Lena ursäktade sej och smög in i sitt sovrum. Efter ett tag kom hon ut med flygvärdinneuniformen över armen. Hon gick ut i hallen och hängde upp den på hatthyllan. På sej hade hon en grå mysdress. Hon log mot Johan.

”Du är då väldigt stilig i din kostym och slips!”

”Tackar. Och du ser så mysig ut i din mjukisdress.”

”Så du tycker inte att jag är stilig alls? Ska jag ta på mej uniformen igen kanske?”

”Nej nej, jag menar inte så. Du är stilig också …”

”Jaha du. Men här hemma hos mej är det inte slipstvång. Så ta av dej slipsen och kavajen du. Så ser du också lite mysigare ut.”

Lena tog med sej Johan ut i köket. Där gav hon honom en vattenkanna och sa åt honom att vattna hennes blommor medan hon fixade teet. Och blommorna behövde verkligen vatten. Dom var jättetorra och några slokade betänkligt.

Sen satt dom i soffan i vardagsrummet och drack te och åt kex och pratade. Johan längtade efter att få krama Lena igen. Men han vågade inte. Och det började bli sent. Och så småningom tyckte Johan att han nog ändå borde bege sej hemåt innan tågen mot Uppsala slutade gå för natten. Han reste sej upp, och det gjorde Lena också. Och så äntligen kramade hon om honom. Och Johan ville egentligen inte alls bege sej hem. Lena släppte honom inte, utan tryckte honom hårt mot sej. Och så kysste hon honom. Han kände hur hennes läppar öppnades, och hennes tunga letade rätt på hans. Och så stod dom där, länge, och kramades och tungkysstes. Och Johan fick ett häftigt stånd.

Så släppte Lena plötsligt taget om Johan och backade. Han suckade och tänkte att nu vill hon nog att jag går. Men icke.

”Johan?”

”Ja Lena?”

” Du, vill du . . . vill du stanna hos mej i natt?”

 

Avsnitt 3

Lena hade krupit ner i sin breda säng. På sej hade hon ett tunt nattlinne. Bredvid sej i sängen hade hon Johan. Han hade ingen pyjamas med sej när han var på tjänsteresa, utan brukade sova i kalsongerna. Dom kramades och kysstes. Johan njöt av att känna Lenas kropp mot sin. Hon var lugn och trygg och samtidigt varm, och väldigt sexig. Det kändes som han hade känt henne länge. Och Lena kände likadant. Så sa hon plötsligt:

”Johan, kan du hjälpa mej av med nattlinnet? Och trosorna?”

Så låg hon naken intill honom. Och han drog av sej kalsongerna och låg naken intill henne.

Dom låg på sidan mot varandra. Deras händer smekte runt på varandras kroppar. Johan kramade Lenas bröst försiktigt, och sen kysste han dom. Han kände hur hennes bröstvårtor styvnade. Lena strök honom över håret, axlarna, ryggen och rumpan. Johan la handen på hennes fuktiga sköte, och hon slöt sin hand om hans penis och kramade den. Och när Johan masserade hennes klitoris hörde han ett ”Mmmmm” från Lena. Så lyfte Lena sitt ena ben och la det över Johans lår. Hennes blygdläppar gled isär, och Johan satte penisen mot hennes slidöppning. Och så tryckte han sakta och försiktigt in penisen i henne. Hon böljade med underlivet och mötte hans stötar, och deras andning blev häftigare. Dom tryckte sina kroppar hårt mot varann, Lena la sin ena arm runt Johans hals och den andra runt hans midja, och Johan höll armarna runt hennes axlar och kramade henne hårt. Deras munnar möttes och dom flätade sina tungor i varann.

Det blev ett långt och intensivt samlag. Lena blev allt kåtare av att ha Johan i sej och hans armar runt sej, och till slut kom hon i en häftig gungande orgasm. Och när Johan kände hur hennes slida krampade runt hans penis kom han i henne, i djupa sprutande stötar.

Sen låg dom alldeles stilla i varandras armar och flämtade. ”Johan, älskade” mumlade Lena. ”Lena, jag älskar dej !” sa Johan. Han kysste henne och hon strök honom över håret. Han penis slaknade i henne efter orgasmen, och han drog sej försiktigt ur henne.

Så gick Lena ut i badrummet, och när hon kom tillbaka var det Johans tur. Och så la dom sej i sängen igen, tätt intill varann.

”Du Lena, jag frågade aldrig om du använder något preventivmedel?”

”Nej men det gör jag inte. Inte numera sen jag blev singel.”

”Men kära Lena, har jag gjort dej med barn nu?”

”Nej då Johan, det är nog ingen fara. Det är fel tid för det i min månadscykel. Blev du förskräckt nu?”

”Nej egentligen inte. Jag hade inte alls blivit ledsen om jag faktiskt hade gjort dej gravid.”

”Åh Johan, älskade, menar du det, verkligen?”

”Ja, det skulle kännas helt naturligt, konstigt nog. Jag har aldrig känt det så förut.

”Å herre Gud, vad jag blir tagen, och glad! Men jag ska nog ändå skaffa p-piller på måndag. Har du förresten tänkt på en sak?”

”Neej, vad då?”

”Hur länge sen är det som vi träffades på planet?”

”Ja, få se, det är väl en fem-sex timmar sen.”

”Jaha, och nu pratar vi redan om att skaffa barn!”

Och hon kramade honom hårt.

Avsnitt 4

På morgonen fixade Lena frukost. Det fanns inte så mycket att duka fram, för hon hade inte varit hemma på tre veckor, och hon hade inga färskvaror i kylskåpet. Så det fick bli knäckebröd, lite gammal ost, kaviar och marmelad. Och te till Johan och kaffe till henne själv.

”Vi får gå ut och handla sen. För du stannar väl, det är ju helg?

”Jo, ja . . . Visserligen hade jag planerat att tvätta min smutstvätt hemma och ordna en del saker, men det kan jag göra sen.”

”Jag har massor av smutstvätt som jag ska tvätta. Jag har ju inte varit hemma på tre veckor. Du kan väl lägga med din tvätt också.

Men först gick dom och handlade mat. Johan insisterade på att betala hälften, men Lena vägrade.

”Nu är du min gäst Johan. Sen när jag kommer hem till dej får du stå för maten. För jag får väl komma?”

”Jamen kära, det är klart du får!” svarade Johan.

När den sista maskinen var klar, åt dom lunch. Nu stod det en massa goda saker på bordet, och dom åt och pratade. Lena skulle vara hemma en dryg vecka, och dom bestämde att hon skulle komma till Johan efter ett par dagar. Och den här helgen skulle Johan stanna hos Lena. När dom hade ätit färdigt berättade Lena att hon hade lovat att sitta barnvakt hos sin syster i Knivsta på kvällen. Systern hade två barn, en femårig tjej och en treårig kille.

”Du kan väl följa med”, tyckte Lena.” Så får du se hur det kan vara att ha barn. Fast sen kanske du inte vill ha några.”

Johan sa att han gärna följde med, och att dom här ungarna väl inte kunde vara alltför oregerliga.

”Vänta får du se,” sa Lena.

I Knivsta bodde Lenas syster med man i en stor villa. När Lena ringde på skällde en hund innanför dörren. Så kom Lenas syster och öppnade.

”Välkommen Lena! sa hon. Vem har du med dej?”

”Det här är Jonny.” svarade Lena. ”Jonny, det här är Lisa.”

Lisa räckte fram handen.

”Trevligt att träffas. Och det här är Olof, min man.”

Hunden ställde sej intill Lena och viftade ivrigt på svansen. Henne kände han ju redan. Sen nosade han på Jonny, först lite avvaktande, men sen viftade han på svansen igen.

”Ja, och det här är Kurre,” sa Lisa.

Så dök barnen upp. Först kom en liten tjej springande. Jonny hukade sej ner mot henne.

”Hej! Jag heter Jonny. Vad heter du?”

”Jag heter Mia!” svarade hon. ”Och jag är 5 år och två månader.

”Jaha, så då är du redan en stor tjej?”

”Jahadå, det är jag. Mycket större än min lillebror.”

Och just då kom lillbrorsan. Han gick försiktigt fram till Jonny.

”Hej.”

”Hej!” svarade Jonny. ”Vad heter du?”

”Måns”, svarade lillbrorsan.

”Och hur gammal är du då?” undrade Jonny.

”Tre år” svarade Måns. Och sen tittade han ner i golvet och sa inget mer.

Men det gjorde Mia.

”Jonny, är du moster Lenas kille?”

Jonny blev lite ställd, men sen sa han:

”Mja jag vet inte riktigt än.”

”Vaddååå? Det vet du väl ändå om du är hennes kille eller inte. Visst måste han väl veta det, säg, Lena?”

Lisa försökte ingripa i samtalet.

”Men Mia, så kan du väl inte säga!”

”Det kan jag visst det, Mamma. Så det så! Jonny, ge moster Lena en puss!”

”Men snälla Mia”, försökte Lisa.

Lena insåg att introduktionen höll på att gå överstyr, så för att lugna ner Mia planterade hon en stor puss på Jonnys mun.

”Titta! Nu är du Lenas kille!”

Mia hoppade jämfota och klappade i händerna. Måns stod fortfarande och tittade ner i golvet.

”Nu måste vi nog gå”, sa Lisa. ”Jag har ställt in lite kvällsmat i kylskåpet som ni kan ta fram när ungarna har somnat, om dom nu gör det.”

När dom hade gått frågade Lena vad barnen ville göra. Måns mumlade tyst att dom kunde läsa en bok om Alfons som han hade fått.

”Alfons är dum!” ropade Mia. ”Jag vill höra om Petsson och Findus. Dom är mycket roligare.”

”Jag tycker inte Alfons är dum” snyftade Måns. ”Han är snäll. Och Findus är busig. Det tycker jag inte om.”

Lena försökte reda ut situationen. ”Nu läser vi först din Alfonsbok, Måns. Och om du inte vill höra om Findus sen, kan du ju gå och lägga dej så länge.”

Efter en stunds palaver fogade sej äntligen Mia. Lena och Jonny satte ungarna i soffan. Nedanför soffan kurade Kurre ihop sej. Johan satte sej mellan ungarna med Alfonsboken, och så läste han högt. Måns lyssnade andäktigt, medan Mia hade alla möjliga saker för sej.

När boken var slut, hade Måns ögonlock blivit tunga. Lena tog honom i famnen och bar in honom i barnkammaren. Där bäddade hon ner honom tillsammans med hans dinosaurie som hette Uffe. Och snart somnade han med Uffe i famnen.

Under tiden hade Mia hämtat Findusboken och krupit upp bredvid Johan. Och så läste Johan för Mia om hur Findus hade lurat Petssons hönor. När boken var slut, sprang Mia iväg och hämtade en Findusbok till. Så då började Johan läsa ur den. Mia kommenterade hela tiden vad Petsson och Findus gjorde, så läsningen gick långsamt. Men efter ett tag blev det alldeles tyst. Han kastade en blick på Mia. Hon hade somnat.

Lena plockade fram kvällsmaten från kylen och gjorde te. När dom hade satt sej vid köksbordet, sa hon:

”Nå, vad tyckte du? Vill du fortfarande göra mej med barn?”

”Jaa, ännu mera nu när jag har träffat Mia och Måns.”

”Åh älskling” utbrast Lena. Hon rundade köksbordet och gav Johan en stor kram. ”Men jag tänker ändå börja med p-piller. Vi känner ju knappt varann än. Vi får ge det lite tid.”

”Jo men det låter ju förnuftigt så klart. Fast det känns som jag har känt dej väldigt länge.”

”Samma här. Nu hoppas jag Lisa och Olof kommer snart så att vi kan åka hem och . . . .”

”Och vad då?”

”Du får gissa en gång . . . . ”

Avsnitt 5

Så var dom tillbaka i Lenas sovrum. Dom kramades och kysstes och klädde av varann plagg för plagg. Och snart tryckte dom sej nakna mot varann. Så lyfte Johan upp Lena och dumpade henne med en duns ner på sängen. Lena fnissade. Johan försökte lägga en hand på hennes bröst. Men Lena högg tag i handen och fnissade ”Aja baja!” Så försökte Johan lägga den andra handen på hennes sköte. Men Lena fnissade ”Se men inte röra!” och höll tillbaka hans hand. Så märkte han Lenas hand som var på väg mot hans styva penis. Han högg tag i hennes hand. ”Nehej minsann! Lika för lika”

Så fortsatte dom att flamsa ett tag. Och dom blev kåtare och kåtare. ”Sug mina tuttar” viskade Lena. ”Nu!”

”Nej, jag väntar nog ett tag.”

”Så smek mej på skötet då!”

”Nä, jag väntar nog lite”.

”Men så kom då din utstuderade tönt. Sätt på mej! Nu!”

”Det var du som började tredskas, så de så.”

Johan tog tag i hennes lår och vek isär dom. Sen satte han penisen på hennes vagina och körde den fram och tillbaka mellan blygdläpparna och på hennes klitoris. Lena tryckte upp skötet mot honom och stönade av välbehag. Så högg hon tag i Johans penis och tryckte upp slidöppningen mot ollonet. Och han la sej över henne och tryckte in penisen i henne. Hon satte benen runt Johans midja och tryckte underlivet hårt mot honom. Och så stötte dom mot varann med hårda djupa tag. Och efter ett tag kom Lena i en intensiv orgasm, och Johan sprutade hennes slida full med sperma.

Sen låg dom där, alldeles stilla intill varann, andfådda och utmattade. När dom hade hämtat sej lite efter det intensiva samlaget började dom sakta smeka varann, och Lena letade rätt på Johans tunga och strök honom över håret och kinden.

”Vad skön du är, Johan”

”Du också, Lena. Och jag tycker förfärligt mycket om dej.”

”Åh Johan, min älskade!”

 

Avsnitt 6

På söndagskvällen var Johan tvungen att åka hem. På måndagen skulle han ju jobba igen. Lena stannade i sin lägenhet för att städa, vattna dom hängiga blommorna och betala räkningar. Men på onsdagen tog hon Uppsalapendeln till Uppsala.

Johan hämtade Lena på stationen. Dom två dagarna utan Lena hade varit några av dom längsta i hans liv, tyckte han. Det hade varit stört omöjligt att få henne ur tankarna. Och effektiviteten på jobbet hade inte varit på topp direkt. Han hade fått ta sej ordentligt i hampan för att klara av alla åtgärderna efter kundbesöken. Och chefen hade tittat in och undrat hur det gick med uppföljningen. Han hade nog tyckt att Johan var ovanligt seg.

Men nu hade Lena äntligen kommit till honom. Så fort hon hade klivit av tåget fick hon en stor kram. Och Johan räckte fram blombuketten som han hade köpt till henne.

”Åh tack, vad fina dom är! Fast egentligen borde väl jag ha gett dej blommor eftersom det är jag som hälsar på dej.”

Sen åkte dom buss till Eriksberg där Johan bodde. Han öppnade dörren till lägenheten och sa ”Ja här bor jag.”

När dom hade hängt av sej ytterkläderna blev det en ny kram- och pussomgång. Sen visade Johan Lena runt i lägenheten.

”Vilken lyx! Du har ju ett rum mer än jag!”

”Jomenvisst, vardagsrum, sovrum, och barnkammare.”

”Jamen du, sakta i backarna, än har du inte lyckats göra mej med barn. Och nu har jag fått p-piller, så då lär det bli ännu svårare för dej.”

”Ja ja. Jag får väl fria först. Fast jag går inte ner på knä för dej, det som är så inne nu. Det är inte riktigt min stil.”

”Inte min heller”

”Skönt. Vill du ha middag?”

”Ja gärna, men . . . ”

”Men vadå?”

”Först vill jag ha dej! Jag har ju inte legat med dej på två dar!”

”Schas in i sovrummet med dej så ska du få dej en härlig omgång!”

Väl inne i sovrummet utbrast Lena:

”En sån härligt bred säng du har. Brukar du ha dambesök i den?”

”Nej, du blir faktiskt den första kvinnan i den här sängen. Och den sista, hoppas jag.”

”Johan lille, så rara saker du säger”

Dom klädde av sej i rasande fart och föll nakna i varandras armar.

”Åh Johan, jag har längtat så efter dej!”

”Lena, jag har knappt kunnat jobba dom här två dagarna. Jag har tänkt på dej hela tiden.”

Dom låg på sidan vända mot varann och smekte varandras kroppar; Johan med sitt ena ben mellan Lenas, och med låret hårt upptryckt mot hennes sköte. Så vände sej Johan sakta på rygg så att han fick Lena över sej. Hon reste sej på knä och lät sej sedan sjunka sakta ner på Johans penis. När den nådde hennes slidbotten knep hon ihop ögonen och stönade och satt alldeles stilla på Johan.

”Lena, gör det ont?”

”Nej Johan, det är bara det att det är så outhärdligt skönt.”

Lena stödde sej med händerna mot Johans bröstkorg och började röra sej sakta upp och ner på honom. När Johan kände det knep han ihop ögonen.

”Åh Herre Gud, Lena, vad skön du är!”

Lena rörde sej allt häftigare på honom. Först kanade hon fram och tillbaka på honom. Och Johan stönade av vällust. Sen roterade hon skötet mot honom, fortfarande med penisen helt inne i sej. Så såg hon på Johan att han var på gränsen till att komma i henne. Då höll hon sej stilla ett tag, och sen lyfte hon lite på sej så att Johan skulle komma åt att stöta i henne. Och det gjorde han. Först långsamt men sen allt snabbare.

”Åh Johan, nu kommer jag snart”

”Jag också.” stönade Johan. Han tryckte in penisen så hårt han kunde i henne och skakade på underlivet så att hon kanade runt på honom. Och så kom dom båda två.

_ _ _ _ _ _

Sen lagade Johan middag. Det blev fiskgratäng med broccoli, och glass med plommonsylt till efterrätt. Och sen kaffe.

Och så blev det kväll, och dom kröp ner i Johans säng. Lena kurade ihop sej på sidan och Johan la sej mot hennes rygg och la den ena armen runt henne med handen på hennes ena bröst. Lena kände hans andedräkt mot sin nacke. Innan hon somnade tänkte hon att nu var hon inte ensam längre. Men skulle förhållandet med Johan hålla? Det hoppades hon innerligt

_ _ _ _ _ _

Dagen efter medan Johan var på jobbet tog Lena bussen in till centrum för att bekanta sej med stan. Hon strosade längs Kungsängsgatan och Svartbäcksgatan, och sen letade hon sej fram till Fyrisån och tittade på alla gräsänderna. Och vid Upplandsmuseet fick hon syn på en strömstare som dök i det strömmande vattnet. Sen gick hon över bron till Fyristorg och därifrån in genom valvet på Valvgatan. Och så stod hon framför Uppsala Domkyrka. Hon gick in, och kände lukten av gammal stenkyrka. Långt där framme låg altaret.

Det här var storlaget, tänkte Lena. Men skulle hon vilja gå fram till det där altaret med Johan? Nej knappast. Det var för storslaget och pompöst.

Hon gick ut igen och tittade in i Heliga Trefaldighetskyrkan som låg nästan bredvid domen. Den var mycket mindre, och mysigare. Här skulle jag gärna gifta mej med Johan, tänkte hon. Fast var Johan med i statskyrkan? Eller i någon annan församling? Eller inte med alls? Själv var hon statskyrkomedlem av gammal tradition, men tro på Gud, det gjorde hon inte. Borde dom kanske gifta sej borgerligt i stadshuset? Hon hade sett stadshuset på väg från resecentrum, och det såg inte speciellt mysigt ut.

Men ville hon verkligen gifta sej med Johan? Dom hade ju bara känt varann en knapp vecka. Dom hade underbart sex ihop. Och hon hade redan hunnit bli väldigt fäst vid honom. Men hur skulle det funka med ett vardagsliv tillsammans? Och med barn? För Johan ville hemskt gärna ha barn, det fanns det inget tvivel om. Och det ville Lena också. Men hon var ju borta veckovis, så hur skulle det då funka med barnen? Borde hon rentav byta jobb?

När Johan kom hem åt dom middag som Lena hade lagat. Lena log då och då mot Johan, men hon var fåordig.

”Lena, är något på tok? Du säger ju nästan ingenting?”

”Johan. vi borde prata om hur vi ska vara tillsammans i fortsättningen, om vi nu ska det.”

”Men kära Lena, det ska vi väl?”

”Ja, jag vill ju också det. Men hur skulle vi funka ihop när den gråa vardagen kommer? Och hur skulle det funka med barn? För vi ska väl ha barn väl?”

Johan hade just stoppat i sej en köttbit. När han hade tuggat färdigt la han ner gaffeln.

”Jag har faktiskt funderat lite på det. Om du tar den första barnledigheten så tar jag den andra hälften. Och under tiden ska jag försöka byta jobb så att jag inte behöver resa. Då kan jag lämna och hämta på dagis och du kan fortsätta att flyga om du vill.”

”Kära Johan!” Lena tog hands hand och tryckte den hårt. ”Vad snäll du är! Men så är det ju det att jag ju också vill vara hemma hos våran unge. Eller våra så småningom. Men det kanske skulle gå att hitta ett jobb i Uppsala. Eller nånstans på pendlingsavstånd. Fast jag vet ju inte om nån vill anställa en avdankad flygvärdinna.” Hon fick tårar i ögonen.

Johan tittade bekymrat på henne. ”Det borde gå att hitta något. Och om du fortsätter att flyga är du ju hemma ett bra tag mellan tjänstgöringarna.”

”Jo, visst. Men så tänker jag på mitt gamla förhållande som kraschade så totalt. Och jag orkar nog inte en krasch till. Och vi har bara varit tillsammans en knapp vecka, så vi känner ju knappt varann ju” Hon begravde ansiktet i händerna och snyftade till.

Johan rundade bordet och satte sej bredvid henne och la armen runt hennes skuldra.

”Jamen Lena, jag tycker jag känner dej jättebra redan. Och det känns väldigt tryggt att vara med dej. Nu hugger vi in på efterrätten.”

Medan dom åt sin chokladpudding med vispgrädde undrade Lena plötsligt om Johan trodde på Gud. Johan såg förvånad ut.

”Nehej, det gör jag inte, gör du? Och varför frågar du om det?”

”Jag tror inte heller på Gud.” svarade Lena. Men är du med i statskyrkan? Det är jag, av gammal hävd.”

”Jo, jag är väl också med.” Johan såg alltmer förvirrad ut. ”Jag är ju döpt. Och betalar kyrkoskatt. Så jag är ju med.”

”Då kan vi gifta oss i kyrkan. Om vi vill. Eller borgerligt i stadshuset. Eller bara bo ihop, om vi inte vill gifta oss.”

Johan kramade tyst om Lena och strök henne över kinden. Lena fortsatte:

”Johan, jag är så förvirrad. Det är så tryggt och fint här hemma hos dej. Men jag vet ändå inte vad jag vill egentligen.”

Avsnitt 7

Det blev söndag, och Lena packade ihop sina saker för att resa tillbaka till Märsta. På måndagen skulle hon gå på ett nytt pass. Hon hade bestämt sej för att använda tiden på att tänka igenom om hon vågade satsa på ett förhållande med Johan eller om hon skulle dra sej ur det hela.

Johan var bedrövad. Lena hade bett honom att inte ringa, och hon skulle inte heller ringa honom innan hon kom hem om två veckor. Han följde henne till stationen, och dom kramades häftigt. Så släppte Lena taget om Johan och klev på Uppsalapendeln. Och Johan stod kvar på perrongen och såg när tåget med Lena försvann i fjärran. Han kunde knappt hålla tillbaka tårarna. Nu visste han inte om han någonsin skulle få se Lena igen.

På morgonen släpade sej Johan till jobbet, men där fick han inte mycket uträttat. Och i lägenheten var det tomt. Men i sängen dröjde det sej kvar en svag doft av Lena.

Lenas plan gick först till Oslo, sen till London och så tillbaka till Kastrup. Kaptenen, styrmannen och dom två flygvärdinnorna tog som vanligt in på stamhotellet nära flygplatsen. Dom pratade först om att åka in till någon restaurang i stan, men vädret var rått och kallt, så dom beslutade sej för att äta på hotellet.

Lena satt tyst vid sin tallrik. Efter ett tag undrade Bodil, den andra flygvärdinnan, hur det var med Lena.

”Du är så tyst i kväll Lena. Det är inte likt dej. Är nånting på tok?”

Lena petade i maten. Skulle hon berätta hur hon hade det? Det kändes lite för privat för det. Till slut sa hon:

”Jag känner mej lite allmänt nere bara. Det är väl vädret. Det går nog över igen.”

Tillbaka på hotellrummet satte hon sej på sängen. Hon önskade innerligt att Johan hade varit där hos henne. Skulle hon ringa honom? Fast det hade hon ju sagt att hon inte skulle. Och hon ville inte inge honom några falska förhoppningar. Ifall hon nu skulle välja att lämna honom. Men skulle hon verkligen det? Hon tyckte ju så förfärligt mycket om honom. Fast hur bra kände dom varann egentligen? Rätt bra ändå, tyckte hon. Men det var ju ändå så att dom inte visste hur dom skulle funka i vardagslivet. Och tänk om det inte funkade . . .

Det var bra jobbigt det här, tänkte hon. Hon lyckades inte få någon reda på tankarna. Annars var hon rationell och logisk, men nu . . . .

_ _ _ _ _ _

Nästa flight gick till Chicago. Där hände samma sak; vid middagen satt Lena tyst och petade i tallriken.

”Lena, opp med haka!” sa styrmannen, som hette Reidar. Han var norrman. Nå går vi på kino og ser en go action-film. Så får du noe annet å tenke på.”

”Det var snällt tänkt, Reidar, men jag tror inte det. Jag känner mej lite trött, så jag går upp på mitt rum när vi har ätit färdigt.” Och så blev det. Dom andra tågade iväg till biokvarteren medan Lena gick upp till sitt rum. Där satte hon sej på sängen och grät.

Dagen efter bar det iväg till Trondheim, och sen till Frankfurt. När Lena gick upp till sitt hotellrum efter middagen satte hon sej på sängen. Hon kunde inte få Johan ur tankarna. Hon fantiserade om att dom hade klätt av sej, och att hon låg i Johans armar, och att dom kysstes, och att han smekte henne överallt på kroppen, och att han försiktigt masserade hennes sköte, och att hon blev jättevåt, och att hon smekte hans penis, och att han kom in i henne, och att dom älskade länge och innerligt.

Så kunde hon inte hålla sej längre. Hon tog fram telefonen och ringde Johan.

_ _ _ _ _

Johan satt framför TVn och försökte intressera sej för ett soffprogram. Men det var stört omöjligt. Han lyckades inte få Lena ur tankarna. Så plötsligt ringde telefonen. Vem kan det vara så här sent? undrade han. Han plockade upp telefonen och såg på displayen att det var Lena. Han fick hjärtklappning. Tänkte hon säga att det var slut nu, eller? Han öppnade samtalet.

”Hej Johan.” sa en tunn röst.

”Hej Lena” svarade Johan; lite avvaktande, för han visste ju inte om hon tänkte dumpa honom.

Det avvaktande svaret brände till i Lena. Höll hon på att tappa honom nu, efter att hon hade pratat om att kanske inte komma tillbaka? Hon började gråta.

”Men Lena, älskade kära Lena, hur är det fatt?”

”Åh Johan,” snyftade hon ”jag saknar dej så otroligt mycket. Du är väl inte arg på mej, säg?”

”Men kära Lena, varför skulle jag vara det?”

”Jo, jag sa ju när jag åkte att jag kanske inte skulle komma tillbaka till dej.”

”Vill du det då, Lena?”

”Jaa!”

Johans puls gick upp i högvarv. Han drog ett djupt andetag.

”Johan, är du kvar? snyftade Lena.

”Jo men det är jag. Herre Gud vad glad jag blir. Och jag längtar så otroligt mycket efter dej, Lena. Jag ligger på kvällarna och fantiserar om att vi klär av varann och ligger med varann och sover med varann. Och att vi lagar mat ihop och går på stan ihop och städar ihop och handlar mat ihop och . . . ”

”Åh Johan, jag fantiserar också om oss.”

”Förresten var är du Lena?”

”Just nu är jag på övernattningshotellet i Frankfurt. Vi kom hit från Trondheim sent i kväll. Innan dess startade vi från Chicago.”

”Oj! sa Johan. ”Är du i ditt hotellrum? Är du ensam?”

”Ja, alldeles ensam.” svarade Lena.

”Du” fortsatte Johan, ”har du nån bildtelefonapp på din telefon?”

”Ja, jag tror att jag har Skype.” svarade Lena.

”Om du startar appen så ringer jag upp dej på den om en liten stund. Jag vill så gärna se dej.”

Så småningom dök Lena upp på Johans skärm. Hon såg förgråten men glad ut. Håret var en enda stor villervalla. På sej hade hon T-shirt och trosor.

”Åh Johan, så skönt att få se dej igen!”

”Tack det samma, Lena. Du, vet du vad?”

”Nej, vadå?”

”Jag börjar bli kåt på dej!”

”Åh, gör du! Det börjar jag bli också, nu när jag ser dej.”

”Du Lena, kan du inte ta av dej trosorna och smeka dej lite medan jag tittar på? Så klär jag av mej också så du får se mej naken?”

”O jaa, det gör vi!”

Nu såg Lena glad och förväntansfull ut. Hon krängde snabbt av sej trosorna och T-shirten, och Johan strippade också. Så började Lena smeka sin vagina med den ena handen medan hon höll i mobilen med den andra. Och Johan runkade sin penis sakta med ena handen och höll också sin mobil i den andra. Bilderna fladdrade hejvilt i början, men så småningom lyckades dom få styr på sina kameror.

”Känns det skönt Lena?” frågade Johan.

”Jaa, det gör det. Känns det skönt för dej också?”

”Jaa, fast det skulle vara ännu mycket skönare att få ligga med dej på riktigt.”

Så hörde Johan att Lena började andas snabbare och stöna svagt. Och han såg att hon gnuggade sin klitoris allt häftigare. Och medan Lena smekte sej själv tittade hon på när Johan runkade sin stenhårda penis. Och så kom Lena. Hon slöt ögonen, och Johan såg hur hon liksom stelnade och skakade till i underlivet. Johan fortsatte att runka, och när Lena öppnade ögonen igen och tittade på honom kom han också. Och på skärmen såg Lena hur sperma sprutade ur Johans penis.

_ _ _ _ _

Nästa övernattning för Lena var i New York. Medan besättningen mumsade på sina efterrätter efter middagen sa Bodil:

”Jaha, nu har vi fått tillbaka gamla Lena ser jag, pigg och glad, precis som förr i tiden. Är det nått som har fixat sej för dej, eller?”

Lena ville fortfarande inte prata om sitt privatliv, så hon viftade bort frågan. Så vände hon sej mot Reidar och undrade om dom inte skulle leta rätt på någon häftig action-film. Och det ville Reidar gärna.

Avsnitt 8

Det blev en outhärdligt lång arbetsperiod tyckte Lena, och det tyckte Johan också. Dom ringde till varann nästan varje dag. Och ofta hade dom telefonsex. Men ibland, när tidsskillnaden var för stor, gick det inte.

Så tog Lenas arbetsperiod äntligen slut. Hon åkte Uppsalapendeln till Uppsala, och där mötte Johan. Först fick hon en stor välkomstkram och sen en stor lurvig nalle som Johan hade köpt till henne. Och så kramades dom igen. Och medan tårarna rann utefter Lenas kinder log hon och sa:

”Ja, Johan, här har du mej nu.”

Så hade dom en vecka tillsammans igen. Lena tog över det mesta av hushållet eftersom Johan jobbade på dagarna. Men någon kväll gick dom ut och handlade tillsammans. En annan kväll körde dom Johans tvättmaskin med vittvätt. Och när Johan snyggt och prydligt vek ihop Lenas trosor och sina kalsonger och la in i sitt linneskåp, ja då kände sej Lena väldigt hemma. Och hennes nalle satt i deras säng.

Så kom den sista kvällen innan Lena skulle iväg igen. Direkt efter middagsdisken klädde dom av sej och kröp ner i Johans säng tillsammans. Där låg dom nakna intill varann och pratade om framtiden medan dom sakta smekte varann. Så småningom började dom bli kåta, och Lena började smeka Johans penis medan han smekte hennes vagina. Och dom tungkysstes, länge och innerligt. Så la sej Lena på rygg och särade på benen, och Johan la sej på henne. Och hon tog hans penis och satte den mot slidöppningen och sen la hon armarna runt honom och tryckte honom mot sej. Och Johan tryckte penisen sakta in i henne. Och så älskade dom sakta och länge. Plötsligt tryckte hon honom ännu hårdare mot sej, stönade ”Ååh Johan!” och så kom hon, och det gjorde Johan också.

Sen pustade dom ut i varandras armar. Och Johan var fortfarande inne i Lena. Han stödde sej på armbågarna och log mot henne och sa:

”Du Lena?”

”Ja?”

”Lena, jag älskar dej så otroligt mycket.”

”Käraste, jag älskar dej så obeskrivligt mycket också.”

Johan kysste henne på pannan.

”Du, ska vi inte flytta ihop på riktigt?”

Lena log, och höll Johans huvud mellan sina händer.

”Så då friar du nu då, Johan?”

”Jaa, det gör jag ju faktiskt. Vill du leva tillsammans med mej?”

Lena log fortfarande.

”Lena, du säger inget. Vad svarar du på frieriet?”

Lena plirade med ögonen och kysste Johan på näsan. Och så, äntligen, sa hon:

”Jaaa!”

”Åh Lena . . . ”

Lena skrattade till. ”Men du?”

”Men vadå?” Johan skruvade lite på sej där han låg på Lena.

”Ja, du vet, egentligen behövde du inte fria alls .”

Nu blev Johan alldeles förvirrad. ”Men vad är det du säger, Lena?”

”Jo, du kommer väl ihåg vad Mia sa? Titta! Nu är du Lenas kille!”

Så låg dom alldeles stilla en lång stund med kropparna tätt tryckta mot varann, och med Johans penis djupt begravd i Lenas slida. Efter ett tag började Lena röra på underlivet, och då kände hon att hans penis började styvna i henne igen. Dom rullade runt i sängen så att Lena låg ovanpå Johan, och så rörde hon skötet sakta och mjukt upp och ner på honom. Och efter ett tag kom dom igen.