På julafton 1983 skulle jag bli myndig. Men redan i början av november fick jag ett vykort, poststämplat i Monaco. Och budskapet löd:
Älskade son, du borde komma hit! Fina dagar badar vi i havet och vädret lär vara milt ända framåt nyåret. Kanske inte som i Aten, Rivieran ligger trots allt längre norrut, men jämfört med den svenska vintern så är Monte Carlo rena himmelriket. Hälsa din mor att hon kan uppsöka resebyrån och be att de ordnar en flygbiljett till dig. Meddela beloppet så skickar jag en postväxel.
Det hade gått nästan ett år sedan jag hörde av honom senast. I samband med förra födelsedagen måste det ha varit, då hade han till och med ringt fastän det på den tiden var ganska dyrt att telefonera internationellt.
Mina föräldrar var gifta men inte med varandra. Mamma hade just fyllt tjugofyra och firat sin första bröllopsdag när pappa gjorde entré i hennes liv, vilket om inte annat fick henne att komma till insikt om att hon hade begått ett misstag när hon ingick äktenskap för pengarnas skull. Mer än så har hon egentligen aldrig berättat. Fast mamma har också alltid varit noga med att påpeka att skilsmässan hade vunnit laga kraft när jag föddes, även om det var på håret.
Pappa hade både grekiskt och österrikiskt påbrå, Zielberg var ett arv från Burgenland. Men han hade kommit till världen 1931 på Allmänna BB i Stockholm och växte sedermera upp med både barnsköterska och hembiträde i sju rum och kök på Norr Mälarstrand. I mitten av 50-talet hade han under sökandet efter de hellenska rötterna fått jobb hos en skeppsmäklare i Pireus. Tydligen fanns det ett släktband med pappas morfar som ansågs vara meriterande för anställningen. Fast exakt hur det låg till med den saken var en smula oklart, som så mycket annat som hade med min käre far att göra.
Emellertid blev mina föräldrars romans en ganska kortfattad historia. Pappa var bara på besök hemma i Sverige, hans yrkesverksamhet fann en betydligt större marknad vid Medelhavet än i Östersjön. Dessutom var han gift med en societetsdam från Kolonaki och även om de i praktiken hade separerat så tillät inte religionen att man skildes formellt. Mina dagars upphov kom heller aldrig att leva under samma tak. Och jag lärde mig att fadersgestalten var en figur man huvudsakligen umgicks med brevledes.
Mamma lät sig dock inte nedslås, hon träffade sedermera sitt livs kärlek och med tidens fullbordan fick jag tre yngre bröder. Och dessutom en styvfarsa som jag har en hel del att tacka för. Han var en ödmjuk och stabil herre som inte bara gjorde min mor lycklig utan också tog på sig ansvaret att stötta mig efter bästa förmåga. Värre kan man råka ut för.
Hela fem veckor var det tänkt skulle jag vistas hos pappa i Monaco. Mamma hade invändningar som gällde skolan, jag gick i andra ring på tekniskt gymnasium och att vara borta en halv månad från undervisningen var knappast tillrådligt. Pappa skickade en lång ukas där han förklarade varför det var viktigt att jag åkte ner redan innan jullovet började. Eller jag antog att han förklarade det, jag fick aldrig läsa vad han skrev men såg ju att mamma rynkade pannan och skakade på huvudet när hon satt vid köksbordet och bläddrade bland papperen, det verkade vara ett tiotal ark. Styvfarsan lade armen om hennes axlar. Han hummade och nickade och yttrade något i stil med att man kanske måste sova på saken. Och mamma gav med sig till sist.
För jag ville verkligen resa bort. Plugget struntade jag i, det var visserligen inte speciellt betungande men jag hade svårt att engagera mig i studierna; varför jag gick just teknisk linje var ett mysterium och jag hade knappast några särskilda framtidsplaner. Dessutom var det bekymmer med Annika. Vi hade varit tillsammans i närmare ett år men förhållandet utvecklades i fel riktning, nog var hon en särdeles tjej på många sätt men uppriktigt sagt så hade mina känslor för henne mojnat. Vi låg med varandra lite då och då. Det var i regel inte en positiv upplevelse. Snarare blev jag illa till mods.
Ändå var min flickvän något att skryta med. Somliga undrade säkert vad Annika – en sjuttonårig skönhet av god familj, övermåttan studiebegåvad och med framtiden för sig – såg i den aviga killen med det konstiga namnet. Det frågade jag mig också ibland. Men vi hade faktiskt ganska roligt tillsammans, åtminstone i vissa sammanhang; bland annat var konst och litteratur gemensamma intressen och hon tyckte det var kul med en snubbe som hellre gick på museum än på fotboll. Och vi kunde diskutera språk i timmar. Hur underlig var inte svenskan, om man tänkte efter? Annika behärskade förutom engelska både tyska och franska nästan flytande, vilket peppade mig att ta även de främmande tungomålen på allvar.
Men det erotiska ville sig inte. Eller rättare sagt: vi ville ju båda två, i allra högsta grad, fast kanske lite olika saker; attraktionen fanns där men hade svårt att komma till sin rätt. Jag vågade knappt ta några initiativ. Risken att göra fel var överhängande och förmodligen var även Annika en smula osäker på hur det hela borde gå till. Tyvärr var det inte möjligt för oss att reda ut det, trots att vi annars kunde prata om nästan precis vad som helst. Men könsumgänget var vår blinda fläck.
På senare tid hade jag också funnit en ny böjelse. Ifall det var en oroväckande upptäckt eller om man bara skulle ta det med jämnmod var ett delikat spörsmål… Hur som helst, fakta i målet var att när jag tittade på porr så var det framförallt spermaspruten som fångade min uppmärksamhet. Och när allt kommer omkring, var inte det väldigt bögigt?
Älskogen med Annika följde alltid samma manuskript. Först hånglade vi länge, ofta fullt påklädda och den biten tyckte jag mycket om, det var härligt att smekas utanpå tyget och på något märkligt vis var det nästan sexigare att klämma på hennes bröst genom blus och behå jämfört med när hon var naken. Sedan klädde jag av henne och det var också ganska upphetsande, Annika brukade då vara mycket passiv och inte hjälpa till alls. Men det var alltid spännande att få se vilka trosor hon bar just den dagen… Mina egna paltor fick jag själv ta av mig. Och här någonstans började jag tycka att saker och ting kunde kännas lite enahanda.
Rutinen bestod i att Annika låg på rygg och blundade. Med hjälp av båda händerna drog hon isär blygdläpparna så att kittlaren blottlades och jag slickade tills det gick för henne, det brukade ta ett par minuter. Annika var alltid tyst och sammanbiten under den orala fasen, möjligen mumlade hon fram ett aggressivt “snabbare” eller “hårdare” innan hon började skälva i hela kroppen och slutligen brutalt tryckte undan mitt huvud, så fort hon var tillfredsställd.
Därefter var det dags för samlag i missionären, alltid med kondom för säkerhets skull. Annika vände bort ansiktet när jag låg över henne, hon vägrade kyssas efter att jag hade smakat hennes kön. När jag hade fått utlösning i gummit så var det hela överståndet. Upp och tvätta av sig lite snabbt och sedan antingen sova eller klä på sig och gå hem, beroende på omständigheterna.
Bittert kunde jag konstatera att allt det där som biologimagistern hade förmedlat under sexualkunskapslektionerna ägde sin riktighet. Herdestunden var sannerligen precis så ointressant, för att inte säga obehaglig, som man hade fått intryck av när han höll låda i ämnet. De skarpa varningarna och stränga förmaningarna var fullt adekvata. Pornografi är endast fiktion, hade den gode magistern inskärpt, i verkligheten går det absolut inte till på det viset… Nä, banne mig.
Om jag någon enstaka gång försökte föreslå att vi skulle ägna oss åt andra lekar i sängen så blev responsen negativ. Nej, min flickvän ville helst inte prova något nytt. Och jag blev övertygad om att det måste vara något allvarligt fel på mig. En gång antydde Annika att inte heller hon var hundra procent nöjd med sakernas tillstånd men jag förstod inte vad hon menade, och följden blev att vi undvek att beröra ämnet överhuvudtaget, samtidigt som frustrationen tilltog. Fast jag var i alla fall helt säker på att problemet låg hos undertecknad, att det var min drift som var störd. Pervers. Sjuklig, rent av.
En briljant uppfinning hade vid den här tiden börjat etablera sig i de svenska hemmen: den kallades videobandspelare. Men hos oss lyste den med sin frånvaro, vilket dock kanske var lika bra; jag närde i och för sig ett stort intresse för sexfilm fast hur skulle det ha gått till, det var ju omöjligt att sitta i vardagsrummet tillsammans med familjen och avnjuta den typen av underhållning… Som väl var fanns det åtskilliga näringsidkare som hade identifierat den kommersiella potentialen i detta sakförhållande.
Begreppet “privatvisning” dök upp i många av de radannonser som porrbutikerna lät publicera i dagspressen. Och när jag väl hade listat ut vad det betydde så besökte jag någon av dessa institutioner åtminstone ett par-tre gånger i månaden, det var inte särskilt dyrt. Bara det där att smyga runt bland hyllorna och välja ut en rulle fick det att börja ila i underlivet, man hade ju enbart omslagen att gå på så det låg en spänning i det också… Och att sedan stänga in sig och sitta med öppen gylf, på en obekväm stol i ett trångt litet utrymme, med toarullarna och teveskärmen och doften av sperma från papperskorgen som sällskap, det var ju kanske lite sjaskigt men trots det så förpassades jag omedelbart till en högre rymd… Saven steg av blotta vetskapen om att en massa andra snuskgubbar hade suttit och onanerat där före mig.
Filmerna jag såg var ruskiga. Dussintals män satte på en ensam kvinna och sädesvätskan svämmade över alla breddar. Naturligtvis hade jag inte ens varit i närheten av gruppsex i verkligheten, men jag kunde absolut tänka mig att om tillfälle gavs… Jag älskade att ta del av dessa scener. Och jag hade det mycket skönare på egen hand där i runkbåset än hemma i bingen med min stackars flickvän. Men jag höll också på att skämmas ögonen ur mig och plågades av tvångstankar om att bli påkommen; det var ju oundvikligt att jag vilken dag som helst skulle bli avslöjad och då skulle alla få veta vad jag sysslade med, långt därinne i porrträskets allra mörkaste skrymslen. Med största sannolikhet skulle varenda människa äcklas och vända sig bort från mig. Och någon syndernas förlåtelse skulle icke stå att finna. Straffet skulle bli letalt.
Jag undrade om det inte syntes på mig att jag var så gränslöst perverterad? Visst hände det att folk fick något oroligt i blicken och drog sig undan när vi möttes på stan?
Men det fanns inga alternativ att välja mellan, jag var ju tvungen att förlika mig med mitt öde som fullständigt förtappad. Mina begär skulle troligtvis aldrig kunna tillfredsställas och lika bra var det, eftersom allt som jag längtade efter att få uppleva var så oerhört depraverat. Ingen sund själ kunde inlåta sig i sådant som jag fantiserade om. Och jag gjorde mitt bästa för att inte tänka på sex överhuvudtaget… Men det var minsann inte det lättaste.
* **
Rivieran under senhösten är lika underbar som underskattad. Temperaturen är mestadels mycket behaglig. Man går i kavaj om dagarna och njuter av solen samtidigt som risken för värmeslag är obefintlig. Kvällarna är visserligen mörka och påbjuder att man drar en tröja över skjortan men det ligger något djupt civiliserat i att man påfallande ofta klarar sig utan överrock, mössa och vantar. Ibland dundrar ett åskväder in från Liguriska havet när det lackar mot jul. Men bistrare än så blir tillvaron sällan.
Som yngling fascinerades jag av de modemedvetna monegaskernas vana att klä sig i fräsiga skidjackor. Alltså sådana man förväntade sig att möta i de tjusigare alpbyarna, snarare än på gator som sällan drabbas av snö. Pappa lallade runt i kostym hela dagarna, det var hans arbetsuniform. Vid ett tillfälle kommenterade jag den enorma mängd slipsar som hängde i hans garderob, vilket fick till följd att jag tvingades genomlida en längre föreläsning om hur en gentleman bör gå till väga när han väljer färg efter årstiden. Där och då tyckte jag att det lät lite löjligt, men av ren artighet åhörde jag utläggningen ända till slutet. Och senare i livet har jag trots allt haft mycket nytta av att erinra mig pappas närmast filosofiska resonemang rörande den manliga klädedräkten.
Jag landade på Nice Côte d’Azur precis före solnedgången. Jämfört med hur det brukade se ut i Stockholm så var himlabranden ganska annorlunda: det intensivt orangea eldklotet slocknade hastigt i havet och den mäktiga marinblå rymden stod genast redo att ta världen i besittning, ett antal bleka stjärnor blinkade yrvaket och det fanns inte mycket av det där utdragna turkosa ljuset som kännetecknar de nordiska skymningarna vid klart väder.
Det hade varit en ganska sval decemberdag i Nizza. Men jag tyckte ändå att min svenska täckjacka var alldeles för tjock när jag klev ut på plattan och drog ett djupt andetag av den saltmättade luften. Och i den stunden väcktes något inom mig.
Tidigare hade jag varit i Grekland med pappa några gånger och även i Italien. Men dessa resor hade gått av stapeln sommartid och hettan hade stundtals varit ganska ansträngande. Jag hade faktiskt inte begripit vad det var som var så speciellt med de där länderna? Fast när jag stod i kön till passkontrollen så visste jag plötsligt. Det var inte direkt dramatiskt eller revolutionerande, jag konstaterade bara stillsamt att man kan vara trött efter att ha färdats långt men på samma gång känna sig oändligt tillfreds med att äntligen befinna sig i sitt rätta element… Det var helt enkelt som att komma hem.
Och den förnimmelsen sitter i än idag. Den norra medelhavskusten är min sanna plats på jorden, trots att jag i praktiken inte befinner mig där, rent fysiskt, mer än i bästa fall några veckor om året.
Två personer stod och väntade på mig. Det hade jag inte räknat med. Pappa hade inte nämnt någon kvinna, jag hade liksom bara tagit för givet att han levde ensam i Monaco… Eller hade jag läst hans meddelanden slarvigt? När vi hälsade och presenterade oss för varandra så blev jag nästan knäsvag. Den välkomnande famnen, de innerliga kindpussarna och den sammetslena rösten träffade mig rätt i hjärtat.
Hon hette Sophia och härstammade från norra Grekland, närmare bestämt en liten by i Östra Makedonien. Men hon hade bott i Frankrike under större delen av sitt vuxna liv och talade därmed betydligt bättre franska än pappa. Sinsemellan kommunicerade de helst på grekiska men eftersom lilla jag inte kunde mycket mer än ti kaneis och efcharisto så höll de sig till engelska i mitt sällskap. Språket visade sig vara ett handikapp under min vistelse i Monaco: jag förstod ofta ganska bra när jag blev tilltalad i butiker och på restauranger men fick inte fram orden när det var dags att yttra sig. Oui, bon… Det var mitt svar på i stort sett allt, oavsett vad det handlade om.
Min fars flickvän, sambo, älskarinna eller hur man nu skulle beteckna henne, var svårbestämd i ålder. Att ställa frågan var givetvis otänkbart. Hon tillhörde den där strängt självsäkra – på gränsen till arroganta – sydeuropeiska kvinnotypen som obesvärat trippar fram i skyhöga klackar och bär sina pråliga handväskor och enorma solglasögon med en värdighet som gör småsmulor av vilken medelhavsmachismo som helst. Pappa hade vid den här tidpunkten redan passerat livets middagshöjd men jag gissade att den goda Sophia var runt fyrtio. Hon var väl inte precis någon fotomodell fast hon fångade ändå männens blickar: hon hade en mycket speciell utstrålning, och alla eleganta sidensjalar och välskurna jackor gjorde väl sitt till också… För att inte tala om de där snäva kjolarna som framhävde hennes figur.
Efter att de hade hämtat mig på flygplatsen så åt vi middag på en krog som var specialiserad på skaldjur. Pappa hade pratat oavbrutet i bilen under den trekvart som det tog att köra till Monte Carlo, han berättade ingående om allt som hade hänt sedan sist. Men när vi väl var framme och hade satt oss till bords så blev han tankfull och lät maten tysta mun. Sophia försökte konversera mig fast jag hade stundtals lite svårt att hänga med, den grillade langusten var knepig att hantera samtidigt som det krävdes full koncentration för att kunna språka på utrikiska. Och när jag lyfte blicken från tallriken så blev jag distraherad av en mycket generös urringning… Efter att stappligt ha redogjort för mina studier så frågade jag djärvt vad hon sysslade med. Fashion, blev svaret, business fashion. Men jag fattade aldrig ifall Sophia syftade på modeindustrin i största allmänhet eller om hon menade kläder avsedda för affärsfolk.
På hotellet tilldelades jag ett litet krypin nere i källaren. Förmodligen brukade personalen använda det rummet för övernattning, jag kan inte tänka mig att det var särskilt dyrt. Pappa och Sophia bodde i en svit med balkong. Fast det var bara tillfälligt alltsammans, arrangemanget berodde på att den lägenhet som de hade planerat att flytta in i för flera månader sedan inte hade blivit ledig som beräknat. Det var något mankemang med den tidigare hyresgästen. Förseningen var naturligtvis ett irritationsmoment, men de hade blivit lovade att det hela skulle vara löst innan julhelgen.
Det var knäpptyst inuti min fönsterlösa bunker. Två flaskor vin hade gått åt under middagen, jag visste inte ifall det var mycket eller lite på tre personer, jag var inte van att dricka… Men det hade smakat väldigt bra tillsammans med den fina maten. Och den lilla berusningen var inte helt oangenäm. Efter att ha gjort mig i ordning för natten så låg jag naken på sängen utan täcke, det blev ganska varmt i det lilla utrymmet. Jag onanerade och tänkte på Sophia, särskilt hennes uttrycksfulla mun men även barmen och midjan hade fångat mitt intresse… Och jag saknade inte Annika. Inte ett enda dugg.
Dagarna ägnade jag åt att promenera runt i staden. Pappa var på kontoret och Sophia också, eller jag vet egentligen inte var de höll hus men jag förutsatte att de befann sig på sina respektive arbetsplatser. Jag hade fått “lite fickpengar, så att du kan äta lunch”, det var flera tusen franc som pappa hade stuckit åt mig. Men jag gjorde inte av med så mycket, trots att allting var svindyrt i Monaco. När jag blev hungrig så köpte jag en tonfisksmörgås eller lite frukt, det räckte för mig.
Vädret var fint nästan hela tiden. Ibland svepte en kylig vind in över vattnet men solen värmde alltjämt, trots att den stod ganska lågt. Vet inte hur många mil trottoar det blev under de där veckorna men apostlahästarna kom i alla fall till användning, det är ett som är säkert. Jag tyckte det var intressant att studera ortsbornas vardagsliv. Och timmarna rann undan ganska snabbt. Framåt eftermiddagen kom jag tillbaka till hotellet, slog mig ner i en av de bekväma fåtöljerna i baren, bad om en noisette och satt sedan och läste tills de andra dök upp.
Nämen, sitter du här, utbrast pappa.
Varje dag lika förvånat, alltid med ett lika glatt överraskat tonfall… Därefter beställde han öl som serverades i vinglas och började bläddra i den tjocka bunt med dagstidningar som han just hade köpt i ståndet på gatan utanför. Sophia anslöt senare, någon timme efter mörkrets inbrott. Hon hade för vana att drabbas av alla möjliga olyckor, det kunde vara huvudvärk eller så hade det gått en maska på strumpan eller så gällde det bekymmer i yrkeslivet; det var stort och smått i en salig blandning. Förtretad krävde Sophia att den stackars barmästaren skulle ordna upp allting genom en pastis eller – ifall hon var på riktigt dåligt humör – en dry martini. Pappa hukade bakom tidningen och beaktade noga vad hon drack innan han tog till orda.
Middagen intogs på lokal. Det fanns många flådiga ställen i Monte Carlo men emellanåt tog vi bilen över till Frankrike och dinerade på något mer anspråkslöst etablissemang, vilket inte alls var så dumt. Den provencalska pizzan var väsensskild från diton som serverades hemma i Sverige. Ja, det mesta var faktiskt mycket godare och inte minst mera vällagat, men att konkurrera med 1980-talets blågula krogscen var förstås en lätt match. Jag fick tillfälle att förkovra mig i regionens typiska kök: fisksoppa, grodlår, boeuf en daube, aïoli garni… Pappa stoppade i sig födan för att stilla hungern, effektivt och mekaniskt. Men Sophia såg måltiden som en njutningsfylld vederkvickelse, på samma sätt som ett varmt bad eller en god natts sömn kan vara en lisa för både kropp och själ.
När tallrikarna var tomma satt pappa alltid och gäspade. Tvärtemot Sophia som i regel blev bättre till sinnes av maten: hon lutade sig fram över bordet, knackade med naglarna i det halvtomma glaset och argumenterade livligt för sin syn på världen och tillvaron. Själv brukade jag inte säga så mycket. Hon fick hålla låda medan jag lät mig svepas iväg av doften från hennes parfym. Och om jag fick en fråga så svarade jag kanske inte alltid helt redigt, dels eftersom jag vanligtvis bara hade uppfattat varannat ord men också på grund av att jag hade förlorat mig i hennes förtjusande uppenbarelse.
Stupid boy, kvittrade Sophia och log sitt allra bredaste leende, samtidigt som hon rätade på ryggen och sköt ut bysten lite extra.
När det hade gått några veckor kom plötsligt beskedet att bostaden var iordningställd, det var bara att flytta in. Pappa fick meddelandet en fredag morgon. Tydligen fanns alla möbler redan på plats men det saknades linne, porslin och en massa andra små detaljer som man behöver i ett hushåll. En intensiv jakt sattes igång och till min förundran så var vi installerade och klara lördag eftermiddag. Det var nog främst Sophias förtjänst. Genom att spänna blicken i folk, höja rösten och knycka på nacken eller, när så krävdes, flörta med ögonfransarna och vicka på baken så lyckades hon forcera fram precis allt som var av nöden. Och pappa öppnade lädret, det var hans expertområde. De kompletterade varandra utmärkt.
Första kvällen i lägenheten blev jag varse att privatlivet förmodligen skulle bli en smula begränsat framöver. Väggarna var tunna som papper. Köket, matsalen och vardagsrummet var som en del för sig, medan sovrummen, badrummet och tvättstugan låg på andra sidan en korridor, det var för övrigt en ganska egenartad planlösning. Sophia hade lagat pasta med tomatsås. Det var en trevlig omväxling från all restaurangmat att äta hemma, med bara lite bröd och ett glas rosé som tillbehör.
Efter att jag hade hjälpt till med disken så låg jag inne på mitt rum och läste. De andra tittade på teve, nyhetsankarets monotona stämma nådde in till mig fast man fick intrycket att uppläsningen skedde under vatten… Ett par timmar senare blev det plötsligt tyst. Kanske hade jag nickat till, det kändes i alla fall som att det var hög tid att gå och lägga sig. Jag började grubbla över var min necessär kunde tänkas befinna sig, jag mindes inte ifall jag hade packat upp den?
Då hörde jag hur någon låste in sig i badrummet. Det måste vara Sophia, hon gnolade på en av de där italienska schlagermelodierna som hon ständigt spelade på radion. Efter ett tag tystnade rösten men kranen rann, förmodligen borstade hon tänderna. Sedan susade duschen igång och då sjöng hon för full hals, det var ju lite lustigt. Fast den enda tanke jag hade i skallen var: nu tvättar hon sig mellan benen!
Strax därpå var hon tillbaka i sovrummet. Genom väggen överhörde jag dem samtala lågmält, det var inte möjligt att urskilja orden. Jag återgick till min roman och inom några minuter hörde jag pappa snarka, tänk att han var så kvällstrött, den egenskapen hade jag absolut inte ärvt… Klockan hann gå över midnatt innan jag bestämde mig för att leta upp tandborsten men jag somnade inte förrän sent inpå småtimmarna.
Mardrömmen var hemsk. Och ändå hade det börjat så bra, jag vistades på ett lyxhotell tillsammans med moster Gunilla, hon låg naken i sängen och väntade på mig… Men just som jag skulle bestiga henne så kom plötsligt Sophia in i rummet, hon smällde upp dörren och ställde till en scen. Gunilla puttade undan mig och sade att jag fick skylla mig själv. Jag blev förtvivlad och rusade iväg ner till frukostmatsalen. Men där satt pappa och Annika och höll varandra i handen. Jag förstod att de hade tillbringat natten tillsammans och Annika såg ut att befinna sig i sjunde himlen, det var pappa som hade gjort henne så lycklig. Jag började gråta, det fanns ingenting att göra, allting var redan förbi… Och fastän jag inte var det minsta kåt så hade det gått för mig i byxorna, det blev en stor våt fläck och alla servitörerna på hotellet pekade och skrattade, vilken idiot, vad är det för fel på honom, han måste ju vara utvecklingsstörd… Sedan vaknade jag.
Lättnaden var enorm. Men även om jag omedelbart hade insett att det bara var en dröm så blev jag synnerligen illa berörd, det kändes som att jag hade begått ett allvarligt misstag… Fast jag kunde inte för mitt liv komma på vad det skulle vara? Jag hade heller inte fått utlösning i sömnen, vilket jag först trodde när jag kom till sans. Men att något oåterkalleligt hade skett var bortom allt rimligt tvivel.
I ett försök att skingra de onda dimmorna så tog jag självbefläckelsen till hjälp. Men det lyckades inte riktigt, olusten var fortfarande större än upphetsningen.
Plötsligt hördes underliga ljud från det andra rummet. Snyftningar? Eller kvidanden? Det var i alla händelser en kvinnoröst och jag blev med ens vansinnigt upptänd, det lät ju som att… En säng knirkade rytmiskt och dova, nästan djuriska grymtningar ökade i styrka; jag lyssnade uppmärksamt med lemmen i hand. Men minnet av drömmen kom tillbaka. Jag fick för mig att det var Annika som stönade där bakom väggen, att det var min söta lilla flickvän som njöt av att ligga med min pappa. Förtvivlat försökte jag tränga undan fantasifostret men visionen var alltför stark, till slut jag gav efter och lät allting bara ske, jag runkade som en besatt och kunde verkligen se dem hålla på med varandra, klart och tydligt för min inre syn… Satsen stänkte hej vilt när det gick för mig.
Sexuallätena hade upphört. Någon rumsterade om i hallen och så hörde jag pappa ropa hejdå. Han skulle väl ut och jogga, som alltid om söndagsmorgnarna. Efter att ytterdörren hade slagit igen så väntade jag en halv minut, sedan gick jag upp och tog på mig morgonrocken och smög iväg. Mot badrummet, hade jag tänkt mig.
Sovrumsdörren stod på glänt. Jag uppfattade svaga flämtningar när jag passerade och stannade genast, stod som förstenad i korridoren och vågade knappt andas. Det rörde sig bland lakanen därinne. Ytterst försiktigt satte jag fingertopparna mot dörren och sköt långsamt upp den lite till, så att öppningen blev tillräckligt stor för att jag skulle kunna kika in. Samvetet uppmanade mig visserligen att låta bli. Det sade åt mig på skarpen att inte utmana ödet. Men jag lydde inte.
Sophia låg inslingrad i filtarna men underlivet var blottat och hon onanerade, samtidigt som hon blundade hårt och kastade med huvudet åt än det ena, än det andra hållet… Plötsligt hejdade hon sig mitt i språnget. Tiden stod stilla men sedan öppnade hon ögonen och kisade mot mig och jag förmådde inte dra mig undan, förresten var det ändå redan försent. Sophia glodde på mig, stumt och uttryckslöst. Jag bara stod där som ett fån. Vet inte hur länge det dröjde innan hon åter slöt ögonen och sakta fortsatte smeka sig själv.
När jag kröp upp på madrassen grabbade Sophia tag i sänggaveln och lät knäna falla ut åt sidorna. Hennes sköte låg vidöppet framför mig, det doftade starkt och såg väldigt kladdigt ut, jag drabbades av en sorts yrsel och kände mig alldeles vimmelkantig… Men som den naturligaste saken i världen lade jag mig tillrätta mellan hennes lår och började slicka. Det smakade surt och salt på samma gång… Kättjan rasade i min kropp så att jag höll på att bli tokig när Sophias stön ökade i styrka.
Tungan vispade mellan blygdläpparna. Det var otroligt slemmigt och när jag insåg att det förmodligen var inte bara var Sophias safter utan även sperma från min far som jag lapade i mig så vart jag fullständigt skräckslagen, samtidigt som jag blev så kåt att det nästan gjorde ont… Sophia tog ett stadigt tag om min hjässa och mitt anlete pressades mot hennes venusberg.
Don’t stop, kved hon, please don’t stop…
Jag gjorde henne till viljes. Efter ett tag så trutade jag med läpparna och sög på den svullna knoppen samtidigt som jag förde in ett par fingrar och då skrek Sophia, hon genomfors av våldsamma kramper och tjöt hysteriskt, det lät som att hon höll på att bli mördad… Men en stund senare, när hon hade tystnat och låg avslappnad och spann bland de trassliga sängkläderna med handen i mitt hår, så kom jag plötsligt på att pappa förmodligen skulle dyka upp när som helst. Han brukade springa en mil. Eller var det bara en halv? Hur lång tid kunde det ta? När var det han stack iväg egentligen? Det vore inte särskilt muntert att bli haffad på bar gärning och jag avlägsnade mig skyndsamt från brottsplatsen.
De följande veckorna blev mycket underliga. Jag kunde visserligen inte tro att pappa hade märkt något men vad vet man? Även om jag höll det för osannolikt så hade kanske Sophia berättat, trots allt… Jag tyckte faktiskt att pappa betedde sig ännu konstigare än vanligt. Och själv låtsades jag som ingenting men det var nog föga framgångsrikt. Vi firade i alla fall både jul och nyår fast det är knappt att jag minns hur det gick till, atmosfären i lägenheten förtätades och perspektiven förvreds, det var som att leva i en dröm. Men frågan var ifall det handlade om en mar- eller lycko-?
Andra veckan i januari, på lördagen, skulle jag flyga hem till Sverige. Men redan under onsdagen uppstod en kris. Pappa fick nämligen ett telefonsamtal från Aten, med budet att hans lagvigda hustru – som han förvisso inte hade delat vardag med på många, många år – hade blivit inlagd på sjukhus. Och det var allvarligt. Hon hade begärt att få träffa honom, och risken var överhängande att det skulle bli för sista gången.
Pappa blev naturligtvis bekymrad. Han visste inte vad han skulle ta sig till och det blev inte enklare av att Sophia visade upp en oväntat eldig svartsjuka, de grälade på grekiska så jag vet inte exakt vad som upprörde henne mest. Vid ett tillfälle, när pappa inte hörde, så anförtrodde hon mig bittert:
I tell him, he must go see her, of course, but… What about me?
Hon föll i gråt och stängde in sig i sovrummet. Jag hörde henne hulka genom väggen, det var fruktansvärt. Pappa vankade av och an mellan köket och matsalen, fram och tillbaka, han hällde också upp ett ganska stort glas gin som han drack rent. Och jag tordes inte spekulera i hur det hela skulle sluta.
Min käre far hade kanske inget val. På fredagen skjutsade Sophia honom till Nice Côte d’Azur, jag följde också med och när vi tog farväl sade pappa att nästa gång så borde jag följa med till Aten, den staden tillhörde ju även mitt ursprung i någon mån och han ville hemskt gärna att jag skulle lära känna Grekland lite närmare. Han var på det hela taget mycket bedrövad och Sophia hade tårar i ögonen när de omfamnade varandra.
I bilen hem från flygplatsen satt var och en i sina egna tankar. Inte förrän vi var nästan framme i Monte Carlo tog Sophia till orda:
He will never marry me. It doesn’t matter, I’m not sure that I want to, but… Maybe he loves me. Anyway, I don’t know… Sorry for talking so much.
Det där sista var ju en liten överdrift. Den i normalfallet så diskussionslystna damen hade varit väldigt tystlåten de senaste dagarna. När vi kom tillbaka till lägenheten så låste hon först in sig i badrummet en timma och därefter höll hon sig undan i deras sovrum. Själv låg jag i soffan med en novellsamling. Det hade hunnit bli kväll när Sophia kom ut och gav mig en uppfordrande klapp på huvudet och frågade om jag inte skulle göra mig iordning.
För vad? Dinner, of course! Med ens var hennes ton som vanligt och hon kallade mig knasig liten sötnos och allt vad hon nu brukade säga, under det att hon föste iväg mig och såg till att jag fick på en ren skjorta. Tydligen skulle vi ut på krogen. Men för all del, man måste ju äta.
Så fort den första flaskan var tömd så beställde hon in en till, vi var bara halvvägs genom varmrätten. Det snurrade i skallen, inte bara för att vi hade druckit mer än vanligt utan också för att Sophia hade gått på toaletten efter förrätten och när hon kom tillbaka hade hon lutat sig fram över bordet och sett ut som en riktig lurifax.
Give me your hand, no, under the table, viskade Sophia och fnissade som en tonårsflicka.
Jag fick hennes underbyxor, noggrant hopvikta. Och hade jag inte en kraftig erektion sedan tidigare så försattes min arma lem i detta tillstånd vid överlämnandet av det lilla plagget, sannerligen säger jag eder… Inte heller dämpades min upphetsning av att hon lade armarna i kors under barmen och sköt fram sina behag till mitt beskådande.
You like the view? kvittrade Sophia med en oskuldsfull min.
Oförmögen att svara med ord satt jag bara och nickade, som en annan imbecill. Sophia såg sig om innan hon sänkte rösten och fortsatte:
Later, if you are a nice boy, you can suck on mommy’s boobies… But if you get to taste some milk, you have to swallow, you know? Because that’s what I do, when I get something in my mouth.
Hur vi tog oss igenom resten av middagen kan jag inte riktigt redogöra för. Men till slut var även efterrätten uppäten. Sedan frågade Sophia om jag inte ville ha kaffe också, eller kanske en drink, fast då sade jag ifrån och markerade tydligt att jag tyckte det var dags att gå hem. Hon skrattade gott och började tala om bestämda män som vet vad de vill. Jag kände hur det hettade i kinderna och det var som att hela rummet gungade, så mycket vin hade jag väl aldrig fått i mig förut. Sophia stack sin arm under min och det var nog tur det, jag vinglade faktiskt litegrann när vi lämnade restaurangen.
Under promenaden tillbaka till lägenheten gick vi tätt intill varandra. Det var iskallt och rått, dimman hade kommit in från havet och svepte hela berget i en ganska obehaglig tjocka. Men väderleken fick mig i alla fall att nyktra till en smula.
Sophia gick ut i köket och öppnade en flaska vatten, det första hon gjorde när vi kom hem. Sedan stod hon framåtlutad och stödde sig på armbågarna mot matbordet, halsade Evian och ögnade igenom rubrikerna i gårdagens tidning. Det hisnade i magen när jag såg henne puta med baken på det där viset… Och jag smög upp bakom min fars älskarinna och tog mig friheten att klämma lite på det ljuvliga hullet innan jag lyfte hennes kjol. Strumporna gick bara till halva låren. De satt uppe med band och spetsar, jag hade tidigare bara sett sådana plagg på bild.
Och hon hade ju inga trosor… Mina fingrar trevade och fann en fuktig springa. Sophia gnällde som en hundvalp när jag smekte henne och min puls rusade, hon var så het och hal och jag försökte andas djupt och kontrollerat för att inte gå förlorad i förtid.
Fumligt knäppte jag upp mina byxor och drog ner kalsongerna. Jag hade drömt om att ta henne bakifrån ända sedan vi lärde känna varandra, det hade varit min vanligaste fantasi när jag onanerade. Min längtan hade väl heller inte precis minskat efter den där incidenten i deras sovrum… Och nu var plötsligt stunden kommen. Jag placerade min mandom mot klyftans öppning och Sophia svankade ännu mer, hon flämtade till när jag gled in i henne. Det var mycket skönare än jag någonsin hade kunnat föreställa mig.
Jag försökte ta det lugnt men det var inte så enkelt. Sophias kvidanden eggade mig bortom allt förnuft och det var underbart att hålla i hennes höfter och stöta mot de mjuka skinkorna, det liknade ingenting jag hade varit med om förut… Obevekligt närmade jag mig extasens höjdpunkt. Det var inte bara en lång kvälls flörtande som tog ut sin rätt, det var dagar och veckor av uppdämd lust som pockade på förlösning. Orgasmen kändes i hela kroppen, jag frustade som ett vilddjur och hade nästan svårt att hålla mig på benen när jag äntligen fick tömma min stinna pung, djupt inuti Sophias härliga slida.
Vi tillbringade natten tillsammans i dubbelsängen. Sophia satt i skräddarställning, jag låg i hennes armar och diade som en liten unge. Bröstvårtan var alldeles stel och knottrig i min mun och Sophia smekte min panna och stönade fram att jag var en duktig pojke, som gjorde mamma så glad. Jag älskade att hålla på med hennes tuttar: tänk att äntligen få känna hud mot hud i full frihet, efter att under så lång tid ha fått nöja sig med att stirra på dem, instängda i dekolletaget.
Hon fick tvinga ner mig mellan sina ben, jag låtsades att jag vägrade överge bröstet. Fast även om jag till synes protesterade och vädjade till snälla mor att låta bli, så älskade jag att hon till slut pressade ner mig i madrassen med våld och helt sonika satte sig på mitt ansikte. Det rann såpass att jag blev alldeles blöt om kinderna… Men när det gick för Sophia så lät hon inte lika mycket som förra gången. Hon ryckte till och bet sig i knogen med en spänd grimas, det var allt.
Vi sov en stund innan det var dags igen. Sophia slickade mig mellan skinkorna innan hon lät sin tunga vandra över mina testiklar, sedan kysste hon mitt ollon gång på gång, samtidigt som hon mjölkade mig med fjäderlätt hand… Och så lät hon min lem långsamt försvinna in mellan läpparna, ända till roten. Efter ett tag förvarnade jag om att jag kanske snart skulle komma, om hon fortsatte med det där… Då tryckte Sophia in ett finger i mitt stjärthål och masserade försiktigt, först ömmade det lite men plötsligt exploderade hela världen, det slog lock för öronen och jag såg stjärnor när min sperma sprutade rakt ner hennes hals.
Framåt förmiddagen steg vi upp och drack kaffe. Sedan packade jag min resväska och Sophia körde mig till flygplatsen. Hon talade ganska forcerat om allt möjligt under färden, jag tror att vi båda kände en viss lättnad över situationens så att säga naturliga lösning. Fast på samma gång så visste jag ju att saknaden skulle bli enorm, vemodet hade redan börjat erövra mitt sinne.
Vid incheckningen fattade hon båda mina händer och förklarade att det hade varit väldigt roligt att lära känna mig. Därefter pussades vi på kind, tre gånger som traditionen bjuder. Jag gjorde mig redo att gå men Sophia lade en hand på min axel, jag släppte bagaget och hon lindade armarna om mig och kysste mig häftigt, med tunga och allt. Sedan tryckte hon mig hårt intill sig och viskade i mitt öra:
Your cum tastes so good…
Jag smekte hennes hår och borrade in näsan mot hennes hals. Uppfylld av hennes doft kände jag hur mitt hjärta gick i bitar.
I love you, mumlade jag.
Oh, my stupid boy, sade Sophia sakta. No, you’re so sweet, but…
Hon gav mig en sista puss, mitt på munnen, samtidigt som hon smekte min kind. Jag gjorde ett nytt försök och den här gången var det inget som stoppade mig, jag kom obehindrat igenom grinden. Innan korridoren vek av så stannade jag till och vände mig om. Sophia stod kvar, alldeles stilla på det blanka flygplatsgolvet, och våra blickar möttes. Hon vinkade inte.
En liten kort sekund tvekade jag. Men sedan började jag med bestämda steg närma mig säkerhetskontrollen, med handbagaget i att stadigt grepp. Jag klarade strupen, sade bonjour till personalen, slängde nonchalant upp väskan på bandet och gjorde en oerhörd ansträngning att inte tänka på någonting särskilt.
En snuskhummers bravader
- En snuskhummers bravader, del 1: Moster Gunilla
- En snuskhummers bravader, del 2: Min fars älskarinna
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.