Solen sken ivrigt, men överskuggades ändå av Hannas bländande lyster. “Åh, vad skönt att våren är här.”

Hon tryckte ut mer olja på sin kropp och masserade in den i huden med mjuka rörelser.

“Ja, verkligen”, sa Felicia medan hon följde handens rörelser. När Hannas hand rörde sig in under bikiniöverdelen och började masserade bröstet blev Felicia alldeles varm mellan ljumskarna. Små knottror trädde fram över de nyrakade låren.

Hanna räckte fram flaskan mot henne. “Vill du ha lite?”

Hon försökte låta bli att snegla på den glansiga kroppen, men misslyckades. “Nej, det är lugnt.”

En vindpust drog in över Hagaparkens kvittrande grönska och smekte dess rofyllda lund. I björkträdets krona ovanför dem kvittrade några gråsparvar i kör. En nässelfjäril fladdrade förbi i stillsam fart.

Den sammetslena rösten, som vanligtvis var reserverad för sovrummet, trädde ut i luften: “Inte ens om jag smörjer in dig?”

Värmen sköljde över Felicia med en våldsam kraft. Den letade sig in i hennes underliv och penslade det fuktigt. I periferin såg hon Hanna sitta på knä med oljeflaskan i ena handen och en förväntansfull iver i den andra. De blå ögonen tindrade som skärgårdens böljande vatten under högsommarens strilande ljus.

Felicia svarade inte. Det behövdes inte: Hanna kramade ändå om flaskan, och omedelbart efter försåg den hennes hand med en riklig mängd olja. Snart var Hannas varma, mjuka händer över hennes nacke, axlar, skulderblad; hon rös till när de nådde ländryggen och rörde sig ned mot kanten av hennes bikiniunderdel.

“Ska jag smörja där fram också?”

Hon slöt ögonen. “Mm.”

Trots att hon blundade visste hon att Hanna log. Hon njöt av det här.

De slanka fingrarna påbörjade sin väg nedåt från axlarna igen, men den här gången stannade de till vid hennes bröst. De gled försiktigt ned under överdelens tyg och började massera hennes bröst. De rörde sig mjukt över bröstvårtorna och tog tag i dem försiktigt. Hon flämtade till.

“Lägg dig ned”, viskade Hanna.

Felicia öppnade ögonen. “Tänk om någon ser oss…”

“Schh. Ingen ser oss här.”

De låg visserligen lite avskilt, men inte så avskilt, och det rörde sig många människor i parken.

Men Hanna lät sig inte skrämmas. Hon fyllde handen med olja och lade sig på handduken intill Felicia. Sedan sträckte hon sig efter filten som låg på gräset och lade den över dem båda. “Så där. Stäng ögonen igen.”

Felicia lät huvudet falla till marken och slappnade av. I samma sekund som hon slöt ögonen kände hon en varm och våt sensation utanpå sin bikiniunderdel. Med långsamma cirkelrörelser tryckte sig fingrarna mot hennes kön.

Därefter vandrade de försynt vidare till kanten av tyget, precis vid ljumsken, och slank försiktigt in under den. Den varma oljan mötte snart hennes våta fitta i en nästan elyseisk emulsion. Fingrarna, som fortfarande rörde sig i mjuka, cirkulära rörelser, gled snart nedför blygdläpparna och trängde in i henne.

Hanna kysste hennes hals, lät läpparna röra sig upp för den och upp till öronsnibben. Hennes mjuka fingrarna gled samtidigt in och ut ur henne. Felicia kunde inte hålla sina ljud inom sig längre, utan började gny. Hon blev omedelbart tystad av Hanna som förde in sin tunga i hennes mun. Ögonblicket därefter kände hon Hannas tumme gnida sig mot hennes klitoris.

“Åhh…”

Hanna frigjorde sig från hennes läppar och viskade i stället i hennes öra: “Jag vill slicka dig.”

Felicia frös till. Slicka? Här?

Men Felicia var för långt in i åtråns törstande älvdans för att få fram några ord, och snart kände hon hur filten rörde på sig. Hanna tog tag i Felicias ben, lyfte det och kröp sedan in under det. Bikiniunderdelen drogs åt sidan, sedan slingrade sig den mjuka tungan över hennes våta kön och började utforskade varenda liten del av det.

Felicia var inte i Hagaparken längre, hon var i en helt annan värld. Hon brydde sig inte om ifall någon såg henne, det enda hon brydde sig om var Hannas lena tunga och hennes underbara fingrar som smekte och pullade hennes följsamma fitta. De smaskande och sörplande ljuden som kom från hennes fitta var olidligt ljuva.

Plötsligt briserade hon i en okontrollerbar skälvning. Hon tog tag i Hannas hår och tryckte sig mot henne, klämde fast henne med sina lår och stönade högt.

Men Hanna fortsatte. Hon vaggade sina fingrar inuti Felicia – fortare och fortare – och slickade henne lika vildsint som en person som inte druckit på flera dagar. Stimulansen var snudd på överväldigande, och Felicias stön övergick snart i skrik.

Felicias händer, som fortfarande hade ett järngrepp om Hannas huvud, blev plötsligt blöta, som om någon sprejade vatten på dem med en blomspruta.

Hon öppnade ögonen. Mellan sina ben såg hon hur hennes kön dansade mot Hannas ansikte i en krampaktig rörelse. Samtidigt sprutade det ut vätskor ur henne över de vaggande fingrarna och det rödflammiga ansiktet mellan hennes ben som kämpade för att inte drunka under den fontänlika dimslöjan.

Några sekunder senare var det över. Bröstkorgen reste och sänkte sig hastigt. Hon drog sina fingrar genom Hannas hår, smekte hennes panna och släppte sedan taget om hennes huvud genom att slappna av lårmusklerna.

Hanna klättrade över hennes ben och lade sig intill henne. Hon förde ned sin hand mellan hennes ben igen och klappade det ömma könet retsamt. Felicia stönade tungt.

Det var först när de kysstes som Felicia förstod hur våt Hanna hade blivit av hennes orgasm. Hennes läppar smakade inte som de brukade, och när de kysstes blev hennes egna kinder blöta av kontakten med Hannas.

Hon började kyssa hennes läppar, hennes mungipor, hennes haka och hennes kinder. Hon slickade dem rena; läppjade i sig det som var hennes.

När det inte fanns mer att slicka i sig lade hon sig ned igen. Så fort hennes huvud träffade handduken gav hon ifrån sig en djup suck.

Hon tittade upp mot den klarblå himlen. På tungspetsen blandade sig smakerna från Hannas saliv och resterna av hennes egen fittsaft. Gräset under henne sög i sig hennes vätskor genom det dränkta bomullstyget.

Hanna hade haft rätt. Våren var verkligen skön.