Utpressningen del 2

Det här är del 2 av 2 i Utpressningen

 

Dagarna som följde blev en övning i att hålla isär två versioner av sig själv.

På jobbet var Frida fortfarande den skarpa, effektiva chefen. Hon fattade beslut, höll presentationer och rättade till andras misstag med samma kalla precision som tidigare. Hemma var hon den snälla frun som frågade hur Magnus dag varit, som lyssnade, som log. Men under ytan växte sprickorna snabbare än hon ville erkänna.

Hon ljög om småsaker först. Sa att hon behövde stanna kvar sent för att hinna klart med en rapport, när hon egentligen bara satt på kontoret och läste Mats senaste meddelande om och om igen och fantiserade om deras möte. Sa att hon var trött när Magnus ville ha henne, trots att kroppen var allt annat än trött. Sa att hon hade sovit dåligt när hon i själva verket legat vaken, handen mellan benen, och hatat sig själv för att hon rörde vid den släta huden och tänkte på någon annan.

Mats skrev oftare nu.

Inte långa meddelanden. Bara tillräckligt för att hålla henne på helspänn. Och för att påminna henne om att han visste exakt var han hade henne.

“Har han märkt att du är rakad?”

Hon hade stirrat på den frågan länge. En del av henne ville strunta i att svara. Låtsas att hon inte sett det. Men hon visste redan att hon skulle svara. Det var det som gjorde det så jävla tungt.

“Ja.”

Svaret kom snabbt.

“Vad sa han?”

Frida kände hur magen drog ihop sig. Att berätta om Magnus i det här sammanhanget kändes som ett nytt svek. Ändå skrev hon.

“Att han gillade det. Men att han föredrar tofsen.”

Mats skickade en enda rad tillbaka:

“Så du har en fitta som din man inte riktigt känner igen längre. Och du håller den så för min skull. Medan du ligger bredvid honom. Bra flicka.”

Hon låste telefonen och la den med skärmen ner. Händerna skakade. Mellan benen var hon våt, och just det faktum att hon blev det gjorde henne illamående av skam.

Nästa dag kom ett nytt meddelande.

“Tänker du på mig när han knullar dig?”

Hon svarade inte på tre timmar. Sedan, sent på kvällen medan Magnus duschade, satt hon i köket med telefonen i handen och skrev:

“Ibland.”

“Bara ibland?”

Hon bet sig i läppen så hårt att det nästan blödde.

“Ofta.”

“Bra. Jag vill att du gör det. Nästa gång han är i dig vill jag att du tänker på hur det kändes när jag knullade dig. På hur du bad om det. På hur du kom medan du skämdes. Du ska komma ihåg vem som verkligen får dig att bli blöt.”

Frida hade suttit kvar länge efteråt. Med huvudet i händerna. Hon hatade att han kunde få henne dit så lätt. Hatade att hon lät honom. Hatade att orden gjorde henne kåt samtidigt som de fick henne att känna sig smutsig på ett sätt som nästan var outhärdligt. Ändå raderade hon inte konversationen.

Några dagar senare skrev han igen.

“Jag vill träffa dig snart. Inte bara för att knulla dig. Jag vill höra dig berätta om hur det är att ligga bredvid honom efteråt. Hur det känns att ljuga honom rakt i ansiktet. Jag gillar när du skäms. Det gör dig så jävla vacker och mänsklig.”

Den här gången svarade hon inte alls. Men hon läste meddelandet tills orden brändes in.

Det var en tisdagskväll när hon till slut skrev först.

Magnus satt i soffan och bläddrade i telefonen. Hon satt i köket med datorn uppslagen, låtsades jobba. Hjärtat slog så hårt att hon nästan själv hörde det. Hon visste att hon inte borde. Att varje steg längre ner gjorde det svårare att vända.

Ändå öppnade hon chatten.

Hon skrev:

“Jag vill ses.”

Det tog tre minuter innan svaret kom.

“När?”

“Snart. Jag ordnar det.”

“Vad gör han just nu?”

Frida lyfte blicken. Magnus satt med ena foten uppdragen i soffan, scrollade, helt avslappnad.

“Sitter i soffan. Tittar i telefonen.”

“Ta en bild på honom.”

Hon stirrade på meddelandet.

“Nej, i helvete heller!.”

“Jo. Jag vill se honom. Mannen du ljuger för. Mannen du kommer hem till efteråt.”

“Jag tänker inte ta en bild på min man och skicka till dig.”

“Då ses vi inte.”

Tystnaden som följde var längre den här gången. Frida satt med tummen ovanför skärmen och kände hur något inuti henne kämpade emot. Det här var ett steg längre än att bara träffas. Det var att dra in Magnus, ovetande, rakt in i det smutsiga. Hon nästan skrev att det var över. Att han kunde glömma hela skiten.

I stället reste hon sig.

Gick in i vardagsrummet med telefonen hårt greppad. Magnus tittade upp och log när hon passerade. Hon log tillbaka, snabbt och stelt, och fortsatte mot bokhyllan bakom soffan. Där stannade hon. Låtsades leta efter en bok. Händerna skakade när hon vinklade telefonen neråt. Just när hon skulle trycka rörde sig Magnus, sträckte på sig, och hon frös till is. Han sa något om att han var törstig. Hon mummade ett svar, väntade tills han sjunkit ner igen, och tog bilden. Ett enda snabbt klick. Sedan gick hon rakt in på toaletten, låste dörren och satte sig på locket med hjärtat i halsgropen.

Hon tittade på bilden. Magnus i profil, ovetande, belyst av lampan från soffbordet. Helt vanlig. Helt oskyldig. Illamåendet blandades med en mörk, skamfylld upphetsning när hon skickade den.

Svaret kom snabbt.

“Så ser han ut alltså. Mannen som väntar hemma medans jag får den bästa sidan av hans fru.”

Frida satt kvar på toaletten med hög puls. Hon väntade. En del av henne hoppades att han skulle nöja sig.

Det kom ett nytt meddelande.

“Säg till honom att du ska ut och springa. Nu. Du möter mig i bilen om femton minuter. Jag skickar platsen.”

Hon läste raderna flera gånger. Hjärtat slog hårt. Det här var inte längre något hon kunde skjuta upp. Det var nu. Med maken tjugo meter bort i soffan.

Hon reste sig, men stannade mitt på golvet. Tanken på att gå in och ljuga rakt i ansiktet på honom fick magen att dra ihop sig. Hon kunde fortfarande skriva att hon ångrade sig. I stället låste hon skärmen och gick in i sovrummet.

Bytte om med långsamma rörelser. Träningsoverall. Sport-bh. Löparskor. Spegeln visade en kvinna som såg ut som om hon verkligen skulle springa. Bara ögonen såg fel ut. Hon stod kvar en stund med handen på dörrhandtaget innan hon tvingade sig ut i vardagsrummet.

Magnus tittade upp.

“Jag måste ut och springa av mig”, sa hon. Rösten lät tunn. “Har suttit stilla hela dan. Kommer tillbaka snart.”

Han log.

“Vill du att jag hänger på?”

En sekund övervägde hon att säga ja. I stället hörde hon sig svara:

“Nej. Jag behöver vara själv.”

Hon böjde sig ner och kysste honom lätt. Torrt. Snabbare än vanligt. Sedan gick hon ut innan hon hann ändra sig.

Luften utanför var kall. Hon joggade. Varje steg kändes som ett val. Samtidigt bankade det mellan benen. En låg, envis hetta hon skämdes för men inte kunde stänga av.

Mats bil stod parkerad en bit bort. När hon öppnade dörren och satte sig slogs hon av doften av honom. Han sa ingenting först. Bara tittade på henne, lugn, nöjd.

“Visa bilden igen.”

Frida tog upp telefonen. Öppnade fotot på Magnus och höll fram den. Mats tog hennes handled och höll den stilla så att båda kunde se. Mannen i soffan. Ovetande.

“Där är han”, mumlade Mats. Rösten var låg, nästan varm. “Sitter där hemma och väntar på sin fru. Medan hon sitter här. Jag tycker nästan synd om honom, gör inte du?”

Han knäppte upp byxorna och lyfte fram kuken. Den var redan hård. Frida tittade på den, sedan ner på bilden, sedan tillbaka. Något drog ihop sig lågt i magen.

“Sug. Och titta på honom medan du gör det.”

Hon böjde sig över växelspaken. En hand mot hans lår. Den andra höll fortfarande telefonen med bilden vänd uppåt. När hon tog honom i munnen stönade han lågt, nöjt.

“Så där… du anar inte hur sexig du är nu.”

Hon blundade en sekund, öppnade sedan ögonen igen och tvingade sig att se på skärmen. Magnus i profil. Helt ovetande. Det fick henne att suga djupare. Spottet samlades snabbt. Ljuden blev blöta i den tysta bilen. Hon kände hur hon blev blötare under träningstightsen. Skämdes över det. Fortsatte ändå.

Mats hand gled ner längs hennes rygg, över rumpan, och stannade mellan hennes ben. Utanpå tyget. Han tryckte lätt med två fingrar och log när han kände fukten.

“Du är så våt Frida… Du tänder på detta lika mycket som jag gör.”

Han lät fingrarna ligga kvar där, tryckte rytmiskt medan hon arbetade med munnen.

När han kom nära höll han hennes hår hårdare.

“Svälj. Allt. Sen ska du gå hem och göra samma sak med honom. Men det är min smak du kommer ha i munnen när du kysser honom.”

Hon svalde. Tog emot de varma stötarna, slickade rent längs skaftet medan han andades tungt. När hon rätade på sig strök han tummen över hennes blanka läppar.

“Bra. Nu springer du hem. Du kysser honom först. Sen suger du av honom. Och du tänker på det här medan du gör det.”

Frida torkade munnen med handryggen. Rösten var hes.

“Jag vet inte om jag kan.”

“Jo. Det kan du. Eller så struntar du i det. Jag får aldrig veta. Men vi båda vet vad du vill göra när du kommer hem.”

Han startade bilen.

“Spring nu hem.”

Hon sprang nästan hela vägen. Smaken av honom låg tung över tungan. Vid porten stannade hon. Stod kvar i flera sekunder med handen på handtaget. Hon kunde gå upp, säga att hon var trött, duscha och lägga sig. Mats skulle aldrig veta.

I stället öppnade hon dörren. Magnus stod i köket. Han vände sig om och log.

“Så snabbt?”

Frida gick fram till honom. Stannade tätt intill. Hjärtat slog hårt. Hon tvekade. En lång sekund där hon nästan vände. Sedan lade hon händerna mot hans bröst, reste sig på tå och kysste honom.

Först bara läppar. Mjuka. Bekanta. Hon kände hur han svarade, hur hans mun öppnade sig mot hennes. Så kom tungan. Hon lät det hända. Lät honom glida in i hennes mun där Mats just hade legat. Där en annan mans säd fortfarande fanns kvar.

Det var inte äckel. Det var något annat. En skarp, skamfylld medvetenhet om hur fel det var – och hur det ändå fick något att dra ihop sig lågt i magen. Att hennes man stod här och kysste henne djupt, ovetande, medan hon fortfarande bar på en annan man. Hon älskade honom. Just därför kändes det så tungt. Och just därför kunde hon inte låta bli att lägga märke till hur sjukt upphetsande det också var.

Hon kysste honom längre än hon hade tänkt. När hon till slut bröt kyssen var båda andfådda.

Sedan sänkte hon sig ner.

Den här gången var det långsammare. Hon knäppte upp byxorna, drog ner boxern och tog fram honom. Kuken växte i hennes hand. Bekant. Inte densamma. När hon böjde sig fram och tog den i munnen kände hon skillnaden direkt. Mjukare. Annan doft. Annan vikt mot tungan.

Det var inte så att hon äcklades av honom. Hon älskade honom. Men det här – att suga kuk – hade på något sätt blivit något som hörde ihop med Mats. Med den andra dynamiken. Med skammen och den mörka hettan. Med Magnus blev det något annat. Mer plikttroget. Mer kärleksfullt. Men sexuellt felplacerat. Som att hon försökte pressa in en handling i ett sammanhang där den inte längre riktigt hörde hemma.

Hon blundade och försökte ändå tänka på bilen. På tyngden av Mats. På hur han hade tryckt mellan hennes ben och känt hur blöt hon var. Det hjälpte delvis. Rörelserna blev jämna, men utan den hungriga ivern från tidigare. Mer omsorgsfulla. Som om hon gav honom något hon visste att han längtat efter, samtidigt som hon själv var någon annanstans.

Någonstans inuti fanns tanken att det här var ett sätt att väga upp. Att om hon gav Magnus det här – även om det var på Mats order – så gjorde det sveket lite mindre. Det var en lögn, och hon visste det. Men den hjälpte henne att fortsätta.

Magnus stönade ovanför henne. Handen i hennes hår var försiktig.

“Frida… fan… det är så länge sen…”

Hon tog honom djupare. Inte för att hon ville ha mer av honom just så. Mer för att slippa höra hur rörd han lät. Hon kände fortfarande fukten mellan benen efter bilen. Kände hur kroppen fortfarande bar på upphetsningen från Mats, medan hon utförde den här handlingen med sin man. Kontrasten var så skarp att det nästan gjorde ont.

När han kom drog hon sig tillbaka i sista stund. Lät det mesta spruta ut i handen och mot hakan. Reste sig snabbt, gick rakt till vasken och spolade av sig. Sköljde munnen flera gånger med kallt vatten. Spottade. Sköljde igen.

Bakom sig hörde hon Magnus andas tungt.

“Det var… jag vet inte vad som hänt dig i kväll”, sa han tyst. “Men fan vad skönt. Du verkade bara långt borta. Är allt okej?”

Frida torkade munnen med en kökshandduk och vände sig om. Log det där leendet som började kännas som en annan persons.

“Jag är bara trött. Rundan tog mer än jag trodde.”

Han kom fram och kysste henne på pannan. Hon stod stilla och lät det ske. Doften av honom blandades med minnet av den andra. Hon älskade honom. Just därför kändes skulden så tung. Och just därför kunde hon inte låta bli att tänka på hur blöt hon fortfarande var.

Senare, när han somnat tätt intill henne, låg hon vaken. Mellan benen var hon fortfarande fuktig. Munnen kändes ren och främmande på samma gång.

Hon hade kunnat strunta i det.

Hon hade gjort det ändå. Hon ville det, blev kåt av det.

Och någonstans, under skulden, fanns den tydliga insikten att det inte längre handlade om vad Mats kunde tvinga henne till. Det handlade om vad hon själv valde att vara.

Telefonen låg på nattduksbordet.

Frida låg stilla en stund och lyssnade på Magnus jämna andning innan hon sträckte sig efter den. Skärmen lyste upp ansiktet i mörkret.

Mats:

“Gjorde du det?”

Hon stirrade på frågan. En del av henne ville låta bli att svara. Låtsas att hon somnat. I stället skrev hon:

“Ja.”

Svaret kom efter en dryg minut.

“Svalde du?”

“Nej.”

“Bra. Då har du fortfarande min smak kvar någonstans. Sov gott, Frida.”

Hon låste telefonen och la den ifrån sig med framsidan ner. Magnus rörde sig i sömnen och lade armen över hennes midja. Hon låg stel en lång stund innan hon vågade blunda.

Några dagar senare var Magnus mjukare än vanligt. Han rörde vid henne mer. Kysste henne i nacken när hon stod vid köksbänken. Frågade om hon ville att han skulle massera hennes axlar. Tolkar avsugningen som ett tecken på att något tinat upp mellan dem. Frida lät det ske. Log. Svarade. Men varje gång han var extra öm slog skulden emot henne med ny kraft. Hon älskade honom. Just därför kändes det tyngre.

Mats skrev mer sällan nu. Korta meddelanden. Ibland bara “Tänker på dig.” Ibland “Håll dig rakad.” Aldrig något som krävde omedelbart svar. Det var värre på något sätt. Som om han visste att hon redan bar på det själv.

Det var en torsdagseftermiddag när hon till slut skrev först igen.

Hon satt på sitt kontor, dörren stängd, och tittade på tecknet som blinkade i chatten. Sedan skrev hon:

“Jag vill ses. Ordentligt.”

Svaret kom efter tjugo minuter.

“När?”

“Snart. Jag ordnar det.”

“Kom till mig. Inte i bilen. Hem till mig. Du stannar så länge jag vill den här gången.”

Hon tittade på raderna länge. Kände hur magen drog ihop sig. Samtidigt, längre ner, vaknade den där mörka hettan igen.

“Okej”, skrev hon.

Hon valde orden noga när hon sa det till Magnus.

Det var lördagsmorgon. De drack kaffe i köket. Solen låg blek över diskbänken.

“Jag har bokat en massage i eftermiddag”, sa hon så lätt som hon kunde. “Axlarna har stramat hur länge som helst. Behöver verkligen det.”

Magnus nickade, bläddrade i något på telefonen.

“Vad bra. Var då?”

Hon hade redan googlat en klinik i närheten, bara för att ha något att säga.

“En ställe på Odengatan. Halv två.”

Han tittade upp.

“Vill du att jag följer med? Jag är också helt stenhård i nacken. Vi kan ta det tillsammans.”

Frida kände hur något isade till i bröstet. Hon hade räknat med att han skulle nicka och gå vidare. Inte det här.

“Det är… det är mer en sån där ensam-grej”, försökte hon. “Jag behöver bara stänga av en stund.”

“Kom igen. Det blir mysigt. Vi kan ta en fika efteråt.”

Hon log, men det kändes stelt.

“Nästa gång. Den här gången vill jag verkligen vara själv. Jag har redan bokat ensamtid.”

Magnus rynkade pannan lätt, men nickade sedan.

“Okej. Som du vill. Du förtjänar det.”

Han reste sig, kysste henne på kinden och gick för att duscha. Frida satt kvar vid köksbordet med kaffet i handen. Hjärtat slog för fort. Lögnen hade hållit. Nätt och jämnt.

Hon tog upp telefonen och skrev till Mats:

“Jag kommer. Runt halv tre.”

Svaret kom nästan direkt.

“Bra. Du bokar inte av. Och du kommer nyrakad.”

Hon hade övat på att vara lugn hela vägen dit.

Det gick sönder redan i trapphuset.

När Mats öppnade dörren gick Frida rakt in. Ingen hälsning. Ingen tvekan. Hon knuffade igen dörren bakom sig med hälen och tog tag i hans tröja med båda händerna. Munnen mot hans. Hård. Hungrig. Som om hon hade burit på det här i dagar och äntligen fick släppa fram det.

Mats stod emot en sekund, sedan log han mot hennes läppar och lät det hända. Hon slet tröjan över huvudet på honom, naglarna mot huden, händerna över bröstet och ner mot bältet. Han lät henne. Stod bara där och tog emot medan hon knäppte upp byxorna och drog ner dem.

Hon vände sig om, drog ner sina egna tights och trosor i en rörelse och böjde sig fram över den låga bokhyllan i hallen. Tittade på honom över axeln.

“Ta mig bakifrån din jävel.”

Mats ställde sig bakom henne. Strök en hand över hennes rumpa, ner mellan benen, och kände hur kladdig hon redan var. Han tryckte in sig i ett långt, medvetet drag. Frida stönade högt, händerna greppade om kanten. Det fanns ingen försiktighet. Bara trycket av honom, djupet, känslan av att äntligen få det. Hon pressade sig bakåt mot varje stöt, mötte honom, tog honom så djupt hon kunde.

“Hårdare”, andades hon.

Han gav henne det. Hårda, djupa stötar som fick hyllan att skramla. Ljuden var blöta i den tysta lägenheten. Frida blundade och lät sig bli tagen. För första gången på länge kändes det som om hon styrde något.

Efter en stund drog hon sig ifrån honom. Vände sig om med andningen i halsen, tog tag i hans arm och drog honom med sig in i vardagsrummet. Hon knuffade ner honom i soffan. Han log svagt, ögonen mörka av hunger.

Frida drog av sig tightsen helt, klättrade upp över honom på knä och kysste honom hårt medan hon sänkte sig ner över kuken. Tok honom i sig i en enda rörelse. Huvudet föll bakåt. Hon började röra sig direkt – djupa, tunga höftrörelser, händerna mot hans bröst för stöd.

Mats låg under henne och bara tittade. Lät henne hålla på.

Efter en stund lyfte hon av sig, kröp upp över hans ansikte och sänkte sig ner.

“Slicka mig.”

Det var inte en bön. Det var en order.

Mats log mot hennes inre lår. Sedan gjorde han som hon sa. Tungan platt och blöt, långa drag upp längs springan, sedan fokuserat arbete mot klitoris. Frida greppade soffryggen med båda händerna och höll honom där. Höfterna rörde sig i korta, krävande cirklar.

“Du är sjuk i huvudet “, stönade hon fram. “Du är fan sjuk, men jag måste ha dig”.

Från Mats hördes bara blöta ljud när hon tryckte sin fitta hårdare mot hans ansikte.

Hon gned sig fram och tillbaka och Mats ansikte blev bara blötare och blötare.

“Du är så jävla sexig, jag hatar dig som fan!”

Frida blev vildare och vildare i sina rörelser. Hon smekte sina bröst och stönade allt högre.

När hon kom var det med ett långt, skakande stön och låren spända kring hans huvud.

Hon sjönk ner åt sidan, andfådd. Mats reste sig upp på armbågarna, ansiktet kladdigt, och tittade på henne.

Sedan kröp han över henne. Kysste henne. Delade med sig av hennes safter. Doften av fitta låg tungt mellan dem.

Den här gången var det han som styrde.

Han lyfte ett av hennes ben, lade det mot sin axel och tryckte in sig igen. Djupt. Bestämt. Frida stönade till av överkänsligheten efter orgasmen, men han höll henne stilla och började knulla henne i långa, tunga drag.

“Du bad om det här”, sa han tyst. Rösten var lugn trots ansträngningen. “Du bad om det. Tvingade ner mig. Använde min mun. Re mig som om du ägde det här. Du är lika sjuk som jag. Jag tror inte din man gar en aning om hur jävla skön och porrig du kan vara.”

Han stötte till botten.

“Julfesten är om tre veckor. Respektive är välkomna. Din man kommer väl vara där?”

Frida öppnade munnen, men en djup stöt drev luften ur henne.

“Jag tänker knulla dig den kvällen”, fortsatte han. Fortfarande i samma jämna, tunga tempo. “Inte efter. Under. Medan han går runt bland våra kollegor. Medan han är stolt över sin fru. Du ska gå ifrån honom en stund. Och jag ska knulla dig medan han är i samma byggnad.”

“Nej…”, andades hon.

“Jo.” Han böjde sig ner närmare. “Du kommer göra det. Inte för att jag tvingar dig med filmer. Utan för att du just nu ligger här och tar min kuk efter att du själv bett om den. För att du redan har sugit av honom med min smak i munnen. För att du tycker det är så jävla upphetsande att vara den här personen.”

Han tog ett hårdare tag om hennes lår.

“Jag har sett det framför mig flera gånger. Jag kommer fram tidigt. Hälsar på er båda. Skakar hand med honom. Säger att han måste va stolt över dig. Och hela tiden vet jag att jag strax ska fylla dig. Förrådet bakom köket. Eller personaltoaletten längst bort. Du går ifrån. Jag följer efter. Sen knullar jag dig där. Hårt. Snabbt. Du får stå med händerna mot väggen medan jag tar dig bakifrån. Jag kommer inte dra ut. Jag kommer spruta dig full. Så mycket att det rinner längs låren redan innan du fått ner kjolen.”

Han stötte djupare.

“Sen går du tillbaka först. Utan att torka dig ordentligt. Med min sats fortfarande i dig och på väg ut. Du ställer dig bredvid honom. Tar honom i handen. Ler. Och jag vet att det sakta rinner ur dig medan ni står där. Att dina trosor blir blöta av mig. Att du känner det varje gång du rör på dig.”

“Efter ett tag kommer jag också. Kommer fram till er. Pratar med honom. Skämtar. Frågar hur han trivs. Och hela tiden tittar jag på dig och vet att du står där med min säd rinnande ur fittan. Att du är kladdig av mig medan din man har armen om dig.”

Han tog ett hårdare tag om hennes lår.

“Jag vill att du presenterar honom. Säger ‘det här är min man’. Och sen efter vi knullat vill jag höra honom säga att han är stolt över dig. Medan jag står där och vet att du är min. Kanske skålar jag till och med med honom. Håller upp glaset… med samma hand som just varit mellan dina ben. Fingrarna som fortfarande doftar av din fitta. Säger att han har en underbar fru. Med dig bredvid. Med min sats fortfarande på väg ur dig. Det skulle va… jävligt sjukt. Och jävligt sexigt.”

“Du är sjuk i huvudet, glöm det!”.

Magnus stannade i henne, såg henne i ögonen och kysste henne djupt. Deras kroppar klibbade mot varandra. Svett, och Fridas safter var exakt överallt kändes det som. Mats rörde sig sakta i henne, gnuggade sin nederdel mot hennes. Han var ända inne och han rörde sig långsamt i henne samtidigt som deras kyss blev längre och mer intensiv.

Det var passionerat och intimt ocj Mats hittade en punkt i Frida som han tryckte emot gång på gång. Frida kom igen, tystare den här gången. Mats sa lugnt, “Det kommer hända och du vet det”. Han drog sig sen ur henne, kuken alldeles blank av hennes safter. Hon låg framför honom, nöjd, utslagen och otroligt sexig. Mats tog tag i sin kuk och runkade allt mer intensivt. Efter en liten stund drog hans kropp ihop sig och han kom intensivt. Stråle efter stråle landade över Fridas mage, hennes bröst och upp över ansiktet.

Han lade sig sen över henne. Svett, sperma och Fridas safter som smetades ut mellan deras kroppar.

De låg kvar en stund och bara andades. Könde hur det klibbade ihop sig. Tyst. Tunga andetag.

Sen reste hon sig, letade rätt på kläderna och klädde på sig. Mats satt kvar i soffan och tittade på henne.

“Tre veckor”, sa han. Mer som att han redan räknade ner. “Kommer bli så sjult porrigt.”

Frida stannade vid dörren. Tittade tillbaka en gång.

“Det kommer aldrig hända.”

Mats log bara.

“Vi ses på festen.”

Dagarna efteråt kändes kroppen annorlunda.

Inte bara öm. Utan upptagen. Som om något fortfarande låg kvar under huden. När Frida duschade på morgonen såg hon de svaga märkena på höfterna efter hans händer. Hon stod länge under vattnet och lät det rinna över dem. Försökte inte tänka. Tänkte ändå.

Magnus märkte ingenting. Eller så tolkade han hennes tysthet som trötthet. Han var extra snäll. Gjorde kaffe. Kysste henne i nacken när hon stod vid diskbänken. En gång la han handen på just den fläcken på höften där Mats greppat hårdast. Frida ryckte till innan hon kunde stoppa sig.

“Öm?” frågade han.

“Lite. Tränade fel i går.”

Lögnen kom så lätt att det skrämde henne.

Mats skrev första gången på onsdagen.

Bara en rad.

“Snart julfest 😉.”

Inget mer. Hon stirrade på meddelandet i flera minuter. Svarade inte. Lade telefonen med skärmen ner och försökte arbeta. Efter en halvtimme tog hon upp den igen och läste samma rad en gång till.

På kvällen låg hon bredvid Magnus och lyssnade på hans andning. Hans hand vilade tungt över hennes mage. Trygg. Hon älskade honom så det gjorde ont. Samtidigt fanns den andra känslan där – den mörka, skamfyllda hettan som vaknade så fort hon blundade. Hon såg soffan framför sig. Kände fortfarande hur han hade fyllt henne. Hörde orden om julfesten.

Hon vände sig försiktigt bort från Magnus. Pressade ansiktet mot kudden. Mellan benen var hon blöt. Bara av minnet. Bara av skammen.

Hon hatade det.

Och hon ville dit igen.

Nästa morgon skrev Mats en gång till.

“Jag tänker fortfarande på hur du bad om det. Hur du red mig. Hur du lät när du kom.”

Frida satt på toaletten med telefonen i handen och läste. Magnus stod i köket och nynnade. Doften av kaffe sipprade in under dörren. Hon förde handen ner mellan benen utan att riktigt bestämma sig för det. Strök över trosorna. Kände fukten. Skämdes. Fortsatte.

Hon kom tyst, med underläppen hårt mellan tänderna och Magnus röst som bakgrund genom väggen. När det var över satt hon kvar med pannan mot knäna. Hjärtat bankade. Skulden la sig tung över bröstet.

Hon skrev inte tillbaka.

Nästa dag när Frida kom hem stod Magnus i sovrummet med byrålådan öppen.

Han vände sig om när han hörde henne, höll upp den svarta spets-BH:n i handen.

“Jag har letat efter setet du fick på bröllopsdagen”, sa han. “Tänkte att det kunde va fint till festen. Men jag hittar bara BH:n. Vet du var trosorna är?”

Frida kände hur något isade till i bröstet. Hon hängde av sig jackan långsamt, köpte sig några sekunder.

“Trosorna?”

“Mm. De matchande. Jag har gått igenom hela lådan. Och tvätten. De finns inte.”

Hon gick in i rummet, ställde väskan på sängen. Hjärtat slog för fort.

“Jag… de gick sönder..”, hörde hon sig säga. “För ett tag sen. Elastiken gav sig. Jag slängde dem.”

Magnus rynkade pannan.

“Sönder? De va ju knappt använda.”

“Jag vet. Men de gjorde det. Jag tänkte att jag skulle köpa ett nytt set, men det blev aldrig av.”

Han tittade på BH:n i handen, sen på henne.

“Synd. De va fina på dig. Speciellt trosorna.”

Frida log, stelt.

“Vi kan köpa nya. Om du vill?”

Magnus hängde tillbaka BH:n i lådan och stängde den.

Han kom fram och kysste henne lätt på munnen.

“Jag föredrar dig egentligen utan..”, sa han med ett litet leende.

När han gått ut i köket stod Frida kvar framför byrån. Hon öppnade lådan, tittade på den ensamma BH:n, och kände hur skulden blandades med något mörkare. Mats hade trosorna. Någonstans.

Hon tog upp telefonen och skrev, innan hon hann ångra sig:

“Han letade efter trosorna från bröllopsdagen. Hittade bara BH:n. Jag sa att de gått sönder.”

Svaret kom efter några minuter.

“Bra. De finns kvar här. Med dina intorkade safter. De luktar så porrigt. Jag kanske tar med dem till festen. Så Magnus kan få tillbaka dem då. Om du vill?”

Frida låste telefonen och pressade den hårt i handen.

I köket hörde hon Magnus sätta på musik och börja laga mat. Helt ovetande.

Det var några dagar senare som Mats skrev igen.

“Vad har du valt för kläder till festen?”

Frida svarade inte på en gång. Låg och tittade i taket med Magnus andning som bakgrund. Till slut skrev hon:

“Inget än..”

“Ok. Låt honom välja. Klänning. Underkläder. Allt. Säg att du vill att han bestämmer. Att det vore sexigt.”

Hon rynkade pannan mot skärmen.

“Varför?”

“För att jag vill veta att det är hans val. Att han klätt på dig den kvällen. Att han valt trosorna jag ska dra av dig.”

Frida låste telefonen. Låg vaken länge. Tanken på att låta Magnus ovetande klä henne för Mats var så sjuk att den nästan gjorde henne yr. Samtidigt kände hon hur kroppen redan reagerade.

Nästa kväll, medan de satt i soffan, tog hon upp det.

“Jag har tänkt på något”, sa hon så lätt hon kunde. “Till julfesten. Jag vill att du väljer vad jag ska ha på mig.”

Magnus tittade upp, förvånad.

“Jag?”

“Mm. Klänning. Underkläder. Allt. Jag tycker det vore… sexigt. Att du bestämmer.”

Han log, först osäkert, sen mer påtagligt.

“Okej. Det kan jag göra. Synd att de sexiga trosorna är sönder. Vi får köpa nya.”

Han såg faktiskt fram emot det. Det gjorde det så mycket värre. Och bättre.

De gick till butiken en lördagseftermiddag.

Magnus var på gott humör hela vägen dit. Höll henne i handen i rulltrappan. Sade att det kändes lyxigt att få välja åt henne. Frida log och nickade. Försökte matcha hans lätthet. Det gick sådär.

Inne i butiken var ljuset dämpat. Magnus började plocka metodiskt. Höll upp ett svart set först, rynkade pannan, hängde tillbaka det. Sedan ett beige. Ett mörkblått. Ett vinrött som han tittade extra länge på innan även det åkte tillbaka.

“För väntade”, mumlade han. “Jag vill ha något som syns. Som känns… medvetet.”

Till slut stannade han vid ett klarrött set. Ren röd spets. Inte mörkt, inte dämpat. Bara rött. BH med djup urringning. Trosor som bestod av mer spets än tyg.

“Prova de här.”

Frida tog setet med sig in i provhytten. Stängde dörren. Låste. Satte sig på bänken med plaggen i knät och bara andades en stund. Utanför hörde hon Magnus flytta på galgar.

Hon klädde av sig långsamt. När hon drog på sig den röda BH:n kände hon hur bygelns kant skar lätt mot huden. Trosorna var värre. De satt så minimalt att hon kände sig mer naken med dem på än utan.

Spegeln visade en kvinna i klarröd spets. Färgen var skrikig mot huden. Nästan vulgär. Hon tänkte på julen. På festen. På vad Mats skulle säga.

Hon tog upp telefonen av reflex.

Mats hade skrivit:

“Är ni där? Skicka bild om du kan.”

Hon svarade inte. Bara tittade på meddelandet.

Frida höjde telefonen. Sänkte den. Höjde den igen. Spegeln kändes plötsligt som ett vittne. Hon tog till slut en bild – ansiktet utanför, bara kroppen i det röda – och skickade den med hjärtat i halsgropen.

Svaret kom snabbt.

“Rött. Fan. Rent rött. Det är perfekt. Syndigt som fan. Magnus julklapp till mig. Be honom ta just de där. Inget annat.”

Hon log inte. Bara låste skärmen och ställde ifrån sig telefonen som om den bränt henne.

Det knackade på dörren.

“Får jag se?” frågade Magnus utanför. Rösten var förväntansfull.

Frida tittade på sig själv en sista gång i spegeln. Sedan öppnade hon dörren en bit. Inte helt. Bara tillräckligt.

Magnus tystnade när han såg henne. Ögonen gled långsamt ner och upp igen.

“Jesus”, sa han tyst. “De sitter… ja. Precis så.”

Han sträckte ut handen och rörde lätt vid axelbandet.

“Färgen är grym på dig. Inte för mörk. Bara… röd. Du känns, sensuell. Jag gillar det.”

Frida nickade. Visste inte vad hon skulle säga.

“Prova det blåa också”, sa han plötsligt. “Bara så vi jämför. Jag vill vara säker.”

Hon stängde dörren igen. Klädde av sig det röda med stela fingrar. Provade det mörkblåa. Det satt också bra. Var mer dämpat. Mer “passande”. En del av henne hoppades att han skulle välja det i stället.

När hon öppnade dörren den här gången skakade Magnus bara på huvudet.

“Nej. Det röda. Det andra är fint, men det röda sitter annorlunda på dig. Det är det vi tar.”

Hon klädde om sig i sina vanliga kläder utan att säga något. När hon kom ut ur hytten stod han redan vid kassan med det röda setet i handen. Expediten packade in det i silkespapper och en svart påse. Magnus drog kortet. Såg nöjd ut.

På vägen ut la han armen om hennes midja.

“Det här blir bra”, sa han. “Jag ser fram emot att se dig i dem på riktigt.”

Frida lutade sig lätt mot honom. Kände doften av hans jacka. Den vanliga doften. Trygg. Ovetande.

I påsen låg det röda setet. Hans val.

Och i hennes telefon låg redan Mats nästa meddelande, oläst.

Hon väntade tills de satt i bilen och han startat motorn innan hon öppnade det.

“Du gör mig så porrig Frida. Hoppas din fitta längtar efter min kuk lika mycket som den längtar efter dig”.

Frida låste skärmen och tittade ut genom rutan. Staden gled förbi. Magnus knäppte på radion och började nynna lågt.

Hon sa ingenting på hela vägen hem.

En vanlig onsdagskväll före julfesten var det dags för en liten tjejkväll. Sara – gift med Johan, en av Magnus närmaste vänner sedan gymnasiet. De hade känt varandra i över femton år. Gemensamma middagar, gemensamma resor, gemensamma hemligheter av det vanliga slaget. Ingenting som det här.

“Kom över”, skrev Sara. “Johan är borta. Vi tar vin och skäller ut mänskligheten.”

Frida hade nästan sagt nej. Sedan tänkt att just det kanske var vad hon behövde. Något vanligt. Något som inte handlade om Mats.

Hon åkte dit med en flaska rött och ett leende som kändes lite för stelt redan i trapphuset.

De satt i Saras soffa med fötterna uppdragna under sig. Vinet var gott. Samtalet lätt i början – jobb, semesterplaner, en gemensam bekant som gjort slut. Sara skrattade mycket. Frida försökte hänga på.

Efter andra glaset blev det tystare en stund. Sara hällde på mer och lutade sig bakåt.

“Ibland undrar jag hur det skulle kännas”, sa hon plötsligt. “Att vara med någon annan. Bara en gång. Någon som inte känner en. Som inte vet hur man brukar va i sängen.”

Frida kände hur magen drog ihop sig.

“På riktigt?”

“Mm. Inte för att Johan är dålig. Bara… nyfikenhet. Den där tanken att det finns en hel kropp man aldrig har rört. En mun man aldrig har kysst. Det är ju sjukt egentligen att man ska avstå från det resten av livet.”

Sara skrattade till, lite generat.

“Du får inte berätta för Magnus att jag sa det. Han skulle berätta för Johan direkt.”

Frida drack en klunk. Orden låg så nära ytan att hon nästan kände dem mot tänderna. Jag gör det redan. Jag knullar en annan man. Han vet hur jag ser ut när jag kommer. Han har tvingat mig – eller så har jag låtit honom. Jag vet inte längre vilket som är sant.

Hon såg ner i glaset.

“Det vore… spännande”, hörde hon sig säga. Rösten lät konstigt även för henne själv. “Att få vara någon annan en stund. Utan historik. Utan förväntningar.”

Sara nickade ivrigt, uppenbart lättad över att inte bli dömd.

“Precis. Bara en gång. Eller fler. Sen tillbaka till det vanliga.”

Frida log. Det nådde inte ögonen. Inuti skrek något efter att få säga mer. Att få berätta att hon redan stod mitt i det – att det inte var en fantasi utan något som redan hade hänt, och som skulle hända igen. Att skammen och hettan satt så tätt att hon knappt kunde andas ibland.

I stället hällde hon upp mer vin åt dem båda.

“Till det vanliga”, sa hon och höjde glaset.

De skålade. Sara gick vidare till något annat. Frida nickade och skrattade på rätt ställen resten av kvällen. Men under ytan bankade samma sak hela tiden:

Jag gör det redan.

När hon åkte hem kramade Sara henne extra hårt i hallen.

I taxin satt Frida med väskan i knät och kände hur nära det hade varit. Hur lätt det hade varit att rasera allt med några meningar. En del av henne ångrade att hon inte gjort det. En annan del var lättad.

När hon kom hem sov Magnus redan. Hon kröp ner bredvid honom utan att tända lampan. Hans kropp var varm. Bekant. Hon pressade pannan mot hans axel och blundade hårt.

Några dagar efter tjejkvällen hos Sara låg Frida i soffan med telefonen mot bröstet. Magnus satt i fåtöljen mittemot och bläddrade i något på sin egen. Tystnaden var bekväm. Hon hade precis läst ett meddelande från Mats – något kort om att det snart var dags, att han redan visste ungefär när under kvällen han skulle ta henne. Hon hade inte svarat än. Bara läst det flera gånger.

När Magnus reste sig för att hämta vatten glömde hon att låsa skärmen.

Hon lade telefonen på soffbordet med skärmen uppåt. Gick in i köket efter honom för att ta fram en bit choklad. När hon kom tillbaka stod han lutad över bordet. Telefonen i handen. Skärmen lyste.

Frida stannade mitt på golvet.

Hjärtat slog så hårt att det gjorde ont.

Magnus rynkade pannan lätt, scrollade en gång med tummen, sen tittade han upp.

“Du har fått meddelande”, sa han. Helt vanlig röst. “Från jobbet? Det va bara en notis. Jag såg inte mer.”

Han räckte över telefonen. Skärmen hade redan slocknat.

Frida tog den. Fingrarna skakade nästan omärkligt.

“Tack. Det är… säkert något om leveranser.”

Han nickade, kysste henne lätt på kinden i förbifarten och gick tillbaka till fåtöljen med sitt glas.

Frida satte sig. Låste telefonen ordentligt den här gången. Hjärtat bankade fortfarande. Hon visste inte om han hade sett avsändaren. Om namnet “Mats” hade legat synligt i notisen. Hon vågade inte fråga.

Resten av kvällen satt hon med telefonen hårt greppad i handen, även när hon inte tittade på den.

När de senare kröp ner i sängen la Magnus armen över henne som vanligt.

“Du va lite konstig nyss”, mumlade han sömnigt.

“Bara trött”, ljög hon.

Han tänkte inte mer på det. Somnade fort.

Frida låg vaken länge.

Med känslan av hur nära det hade varit.

Och med vetskapen att hon nästa gång måste vara ännu mer försiktig.

Dagen innan julfesten hade Magnus somnat tidigt, bakfull efter en afterwork han egentligen inte behövde. Frida hade sagt att hon skulle stanna uppe ett tag. Läst. Kopplat av. I stället stod hon i vardagsrummet med dörren nästan stängd och det röda setet i händerna.

Hon hade plockat fram det ur påsen. Silkespappret låg skrynkligt på soffan. BH:n och trosorna var fortfarande oanvända. Rent röda. Syndiga. Hans val.

Hon klädde av sig långsamt. Drog på BH:n. Sedan trosorna. Spegeln visade en kvinna hon både kände igen och inte. Kroppen var densamma. Men något bakom ögonen hade förskjutits.

Hon stod där länge.

I morgon skulle hon ha det här under klänningen. Magnus skulle se henne i det och bli stolt. Mats skulle veta att det var just de här trosorna han skulle dra av henne. Medan maken var i samma byggnad.

En del av henne ville ta av sig setet, lägga tillbaka det och skicka ett meddelande till Mats att det inte blev av. Att hon backade. Att hon blev sjuk. Att hon helt enkelt inte vågade.

Hon tog upp telefonen.

Skrev:

“Jag är nervös.”

Tittade på orden en lång stund. Skickade dem.

Svaret kom efter några minuter.

“Jag vet. Det gör det bättre. Sov. I morgon ses vi.”

Inget mer. Inget tröstande. Ingen möjlighet att backa.

Frida låste telefonen. Satte sig på soffan. Det röda tyget kändes plötsligt alldeles för tajt. Hon förde handen ner mellan benen, över spetsen, och kände att hon redan var fuktig. Bara av orden. Bara av vetskapen om vad som väntade.

Hon hatade det.

Hon ville det.

Hon tog av sig setet igen, hängde upp det snyggt och kröp ner bredvid Magnus i bara t-shirten. Hans kropp var varm. Han rörde sig i sömnen och la armen över henne. Hon låg vaken och stirrade in i mörkret.

I morgon.

Frida vaknade före alarmet. Låg en stund på sidan och tittade på Magnus medan han fortfarande sov. Hans ansikte var mjukt i det bleka morgonljuset. Hon kände den vanliga kärleken. Och samtidigt en oro och spänning för kvällen.

När han vaknade log han mot henne.

“Fest idag alltså”, mumlade han sömnigt. “Äntligen, ska bli kul.”

Hon log tillbaka. Det automatiska leendet.

De åt frukost i tystnad. Magnus bläddrade i nyheterna. Frida drack kaffe utan att känna smaken. Telefonen låg med skärmen ner på bordet. Den lös till en gång. Hon väntade tills han gått in i duschen innan hon tittade.

Mats: “Jag har tänkt på dig hela natten. På hur du kommer se ut i underkläderna. På hur det kommer kännas att dra av det senare.”

Hon svarade inte. Bara läste om det tills duschen tystnade.

Förmiddagen gick i ett töcken. Hon försökte jobba hemifrån några timmar men koncentrationen fanns inte. Tankarna for mellan ångest och något mörkare. Mellan bilden av Magnus stolta leende och bilden av Mats som tryckte henne mot en vägg någonstans bakom köket. Hon hatade att båda bilderna gjorde henne blöt.

Vid lunchtid skrev Mats igen.

“Drick ordentligt. Du kommer behöva energin. Du ska bli så våt ikväll.”

Hon kände hur magen drog ihop sig. Skrev tillbaka innan hon hann stoppa sig:

“Jag är nervös på riktigt.”

Svaret kom direkt.

“Jag fattar det. Var nervös. Men kom ändå. Jag vill ha dig så jävla mycket just nu att det gör ont.”

Frida la ifrån sig telefonen och gick ut i köket. Drack ett glas vatten. Stod en stund med händerna mot diskbänken och bara andades.

Eftermiddagen var värre.

Magnus kom hem tidigt, taggad. Han hade köpt blommor. Satte på musik. Pratade om vilka som skulle komma och hur kul det skulle bli att se henne i klänningen. Han var stolt. Det syntes. Han gick runt i lägenheten som om han redan såg framför sig hur de skulle göra entré tillsammans.

“Du kommer va den sexigaste där”, sa han när han stod bakom henne i badrummet och såg henne dra upp håret. “På riktigt. Jag går där stolt som fan.”

Frida mötte hans blick i spegeln. Såg den äkta beundran. Den gjorde nästan mer ont än skammen.

“Du överdriver”, försökte hon.

“Nej. Jag gör inte det.” Han kysste hennes nacke. “Jag vet vad jag har.”

Hon blundade. Lät kyssen sitta kvar. Samtidigt väntade telefonen på handfatet. Hon behövde inte titta för att veta att där väntade ett meddelande.

När Magnus gått för att hämta vinet från förrådet öppnade hon meddelandet.

Mats:

“Jag är redan halvstyv bara av att tänka på ikväll. På att du ska gå runt där bland alla med mina fingeravtryck under klänningen senare. På att din man ska va stolt över dig medan jag fortfarande känner doften av dig på händerna. Skynda dig till festen. Jag vill ha dig.”

Frida stirrade på texten tills bokstäverna nästan flöt ihop. Mellan benen var började hon bli fuktig igen. Ångesten låg som ett band över bröstet. De två känslorna var inte längre möjliga att skilja åt.

Hon la telefonen ifrån sig, gick in i sovrummet och började klä på sig.

Först det röda setet. Spetsen kändes kall mot huden. Sedan klänningen. Den satt tajt över höfterna och gjorde att BH:n syntes lite mer än den borde när hon rörde sig. Hon stod framför spegeln och såg på sig själv länge. På kvinnan i rött. På vigselringen som glänste när hon lyfte handen. Magnus kom in bakom henne. Stannade upp.

“Fan”, sa han tyst. “Titta på dig.”

Han gick fram, la händerna på hennes midja och kysste henne ordentligt. När han drog sig tillbaka var ögonen mörka. Han tryckte sig närmare, lät henne känna att han redan var hård. En hand gled ner över rumpan, drog långsamt upp klänningen.

“Vi har tid”, mumlade han mot munnen på henne. “En snabbis. Jag klarar mig inte annars hela kvällen.”

Frida kände hans fingrar mot kanten på de röda trosorna. Kände hur kroppen reagerade – men inte på honom. Tankarna for till Mats. Till meddelandet. Till vad som kunde hända senare. Skammen slog upp så kraftigt att hon nästan ryckte tillbaka sig.

Hon la handen mot hans bröst och tryckte försiktigt ifrån.

“Kanske sen”, viskade hon. “När vi kommer hem. Jag vill inte… bli stökig nu.”

Magnus andades ut mot hennes kind. Besviken, men inte sur.

“Du dödar mig”, muttrade han. “Men okej. Då tar jag dig ordentligt efteråt i stället.”

Han kysste henne en gång till, långsammare, och släppte ner klänningen. Rättade till den åt henne med händerna.

“Du är så jävla vacker”, sa han. “Jag går med den vackraste kvinnan på hela festen. Och alla kommer veta det.”

Frida log. Den här gången nådde det nästan ögonen.

“Vi borde gå snart.”

Han nickade, kysste henne på pannan och gick för att hämta jackorna.

När han var borta tog Frida upp telefonen en sista gång. Skrev bara:

“Vi kommer snart.”

Svaret kom innan hon hunnit låsa skärmen.

“Jag väntar. Och Frida… ikväll är du min.”

Hon stoppade ner telefonen i den lilla väskan, rätade på klänningen och gick ut till sin man.

Han räckte henne jackan med ett leende som var så stolt att det nästan gjorde ont att se.

“Redo?” frågade han.

Frida knäppte jackan. Kände det röda setet mot huden. Kände vigselringen. Kände den låga, ihållande hettan mellan benen – och den tydliga frånvaron av det Magnus just hade velat.

“Redo”, ljög hon.

Sedan gick de ner till bilen tillsammans.

Lokalen låg i en äldre byggnad nära vattnet. Stora fönster, dämpad belysning, doft av mat och parfym och vinterkyla som smet in varje gång någon öppnade ytterdörren. Magnus höll Frida i handen hela vägen från bilen. När de klev in rätade han på sig lite extra.

De hade knappt lämnat ifrån sig jackorna innan Mats kom fram.

Han såg vanlig ut. Mörk skjorta, uppkavlade ärmar, glaset i handen. Leendet var lagom.

“Frida”, sa han och nickade. Sedan vände han sig till Magnus och räckte fram handen. “Du måste vara mannen. Mats. Vi har setts flyktigt på jobbet.”

Magnus skakade hand. Greppet var fast.

“Magnus. Trevligt att träffas.”

“Trevligt att ses utanför kontoret”, fortsatte Mats. Han tittade på Frida en kort sekund, sen tillbaka på maken. “Du har den snyggaste kvinnan i rummet ikväll. Det är ingen tvekan. Håll hårt i henne.”

Han sa det med ett litet leende. Som ett skämt. Som något man säger på fest.

Magnus skrattade till, men det kom en bråkdels sekund för sent. Han la armen om Fridas midja, lite mer bestämt än vanligt.

“Det gör jag”, sa han. “Det vet jag.”

Det fanns något i rösten. Stolt, ja. Men också en liten skärva av något annat. Som om komplimangen landat lite för nära.

Mats höjde glaset lätt.

“Njut av kvällen, ni två.”

Sedan nickade han mot dem båda och gled undan in i vimlet igen.

Frida stod kvar med Magnus arm hårt om sig. Hjärtat slog så kraftigt att hon var rädd att han skulle känna det genom klänningen. Doften av Mats aftershave hängde fortfarande kvar i luften mellan dem.

Magnus lutade sig närmare.

“Vem va det där egentligen?” frågade han lågt. “Han verkade… jag vet inte.”

“Bara en anställd från jobbet”, svarade Frida. Rösten höll. Nätt och jämnt. “Butikschef. Vi ses sällan.”

Magnus tänkte inte mer på det. Men armen om hennes midja satt kvar längre än den brukade när de gick vidare in bland gästerna.

Och någonstans bakom dem, bland rösterna och skratten, visste Frida att Mats tittade.

Middagen hade pågått en dryg timme. Frida satt lite obekväm och rak och log när det förväntades. Magnus bredvid henne var i sitt esse – pratade, skrattade, fyllde på vin åt grannen, la handen på hennes lår under bordet som om han ville visa att hon var hans. Hon lät det ske. Kände värmen från hans handflata genom klänningen. Kände samtidigt den andra värmen, den som inte hade med honom att göra.

Mats satt tre bord bort. Hon såg honom varje gång hon lyfte blicken. Ibland tittade han rakt tillbaka. Inte länge. Bara tillräckligt för att hon skulle bli blötare under det röda setet. Ångesten låg som en tung filt över bröstet. Hon hade svårt att få ner maten.

När det var dags för dessert hände det. Mats reste sig, gick mellan borden med sitt glas i handen och stannade vid deras.

“Här är det tydligen trevligast”, sa han lätt. “Får jag sätta mig en stund?”

Magnus log vant och sköt stolen bredvid sig lite åt sidan.

“Självklart. Sätt dig.”

Mats slog sig ner. Tätt nog för att Frida skulle känna doften av honom. Han nickade artigt åt de andra runt bordet, sen vände han sig mot Magnus.

“Du har en underbar fru”, sa han. “På riktigt. Jag såg er när ni kom. Det syns att du är stolt. Med rätta.”

Magnus skrattade till, lite besvärad men uppenbart smickrad.

“Tack. Det är jag.”

“Man märker det”, fortsatte Mats. Han tittade på Frida en kort sekund, sen tillbaka på maken. “Hon är ju både snygg och chef. Det är inte alla som klarar den kombinationen. Du måste va en trygg kille.”

Frida kände hur kinderna blev varma. Hon log det där lagom-leendet och stoppade en bit dessert i munnen bara för att ha något att göra.

Mats lutade sig lite bakåt, avslappnad.

“Det brukar ju bli kul senare också. När de sätter på musik och folk börjar dansa. Alltid lika roligt att se vilka som vågar gå ut på golvet.”

Han tittade på Frida igen, den här gången lite längre.

“Hoppas chefen hinner med en dans i alla fall. Vore synd annars.”

Magnus la armen om Fridas axlar och drog henne lite närmare.

“Det gör hon säkert. Om jag låter henne.”

Han sa det skämtsamt. Men det fanns en liten udd i det. Mats log bara, höjde glaset lätt och drack.

“Bra. Då hoppas jag på att få låna henne senare.”

Han stannade kvar några minuter till. Pratade om jobbet, om hur bra det gick för butikerna, om att det var trevligt att ses utanför de vanliga ramarna. Allt medan Frida satt där med hans doft i näsan, med det röda setet mot huden och med Magnus arm tung över axlarna.

När Mats till slut reste sig klappade han Magnus lätt på axeln.

“Jag kommer tillbaka för att låna henne lite senare då.”

Sen gick han.

Frida andades ut långsamt. Magnus hand strök över hennes axel.

“Trevlig kille”, sa han. “Lite väl smickrande kanske. Men trevlig.”

“Mm”, svarade hon.

Under bordet knöt hon handen så hårt att naglarna skar in i handflatan. Mellan benen var hon plaskvåt. Och ångesten hade bara vuxit.

Någonstans i lokalen visste hon att Mats redan planerade nästa steg.

Frida reste sig från bordet. “Jag bara går på toa”, sa hon lågt till Magnus. Han nickade, redan mitt i en mening med mannen bredvid.

Hon gick mot trappan. Hjärtat slog hårdare för varje steg. Bakom sig hörde hon stolar som skrapade och röster som fortsatte som vanligt. Hon tittade inte bakåt.

En trappa ner var det tystare. Den långa korridoren med toalettdörrarna låg nästan öde. Hon valde den längst bort, öppnade, och hann precis börja stänga när en hand tog emot dörren.

Mats.

Han tryckte sig in utan ett ord. Stängde bakom dem och låste. För en sekund stod de bara och andades. Sedan var hans mun över hennes.

Kyssen var hård och hungrig. Hon svarade lika hungrigt. Han tryckte henne bakåt mot handfatet, händerna under klänningen, upp längs låren. När han sänkte sig ner på knä drog han tyget uppåt och stannade.

De röda trosorna. Redan mörka av fukt framtill.

“Fan”, mumlade han. “De sitter precis som jag tänkte. Din man har bra smak.”

Han strök två fingrar över spetsen.

“Du är ju plaskvåt Frida.”

Han drog dem åt sidan. Slickade henne en gång, långsamt, sen igen. Förde upp två fingrar. Ljudet var obehagligt tydligt. Frida höll sig i handfatet, bet sig i läppen för att inte stöna.

Utanför hördes plötsligt steg. Röster. Någon som skrattade längre bort i korridoren. De frös båda. Mats fingrar låg stilla inuti henne. Hon vågade knappt andas. Stegen passerade. En dörr stängdes längre bort. Tystnaden kom tillbaka.

Mats log svagt mot hennes mage och fortsatte. Slickade, fingrade, långsammare nu. Som om han hade all tid i världen.

“Jag vill knulla dig så jävla mycket”, viskade han mot henne. “Men inte än.”

Efter en stund som kändes oändlig reste han sig. Fingrarna gled ur henne med ett blött ljud. Han torkade dem inte. Bara såg på henne.

“Jag måste tillbaka. Ska köpa en öl till din man. Stanna. Fixa dig, du kan inte gå ut sådär.”

Han kysste henne hårt en sista gång och var borta.

Frida stod kvar med klänningen uppe, trosorna sneddragna, låren skakiga. Hon behövde verkligen kissa. När hon satte sig kände hon hur blöt hon fortfarande var. Hur det klibbade. Medan hon kissade tänkte hon bara på hur tomt det kändes. Hur mycket hon ville ha honom på riktigt. Ångesten och kåtheten låg så tätt att hon nästan skakade.

Hon torkade sig så noga hon kunde. Det räckte inte riktigt. Trosorna satt snett när hon drog upp dem. Hon tvättade händerna, såg sig i spegeln. Röd om kinderna. Blank om ögonen. Hon såg ut som någon som precis hade gjort något hon inte borde.

När hon kom upp igen satt Magnus och Mats redan vid bordet. Båda med öl. Mats lutade sig bakåt, avslappnad. Två fingrar vilade lätt under näsan, som om han bara stödde handen där. Men hon såg hur han andades in. Hur blicken mötte hennes över handen.

Magnus tittade upp.

“Där är du. Det tog ju en evighet. Allt okej?”

“Mm. Traffade en kollega i korridoren”, ljög hon. “Pratade en stund.”

Hon satte sig. Kände genast hur blöt hon fortfarande var. Klänningen fastnade mot låren. Magnus la handen på hennes ben under bordet – högre upp den här gången. Tummen strök sakta fram och tillbaka över huden.

“Du är varm”, mumlade han nöjt, bara för henne.

Mats sänkte handen från ansiktet, tog sin öl och log lätt.

“Din fru ser fin ut i kväll”, sa han till Magnus. Rösten var helt vanlig. “På riktigt. jag har sagt det förr, men du måste va stolt.”

Magnus kramade om Fridas lår och log stort.

“Det är jag. Fan, jag kan knappt vänta tills vi kommer hem. Vilö bara ha av den där klänningen.”

Han sa det skämtsamt med ett skratt, kärleksfullt. Mats höjde ögonbrynen lite, som om han uppskattade ärligheten, och drack en klunk.

“Skål för det”, sa han lugnt.

Frida höjde sitt glas. Det skakade nästan omärkligt. Under bordet låg Magnus hand kvar, varm och ägande, precis där hon fortfarande var blöt och öm efter en annan mans fingrar.

Och mitt emot dem satt Mats med samma hand som just varit inuti henne och såg helt avslappnad ut.

Hon ville ha hans kuk så det gjorde ont.

Samtidigt ville hon bara försvinna.

Det började med att någon skruvade upp musiken. Först bara lite. Sedan mer. Några reste sig. Sen fler. Magnus klappade händerna i bordet, redan på väg upp.

“Kom igen”, sa han och drog Frida med sig. “Nu dansar vi.”

Mats reste sig också, men långsammare. Han stannade kvar vid bordet en stund och såg på medan de andra gick före.

Dansgolvet var egentligen bara den öppna ytan mellan borden. Det blev snabbt trångt. Folk skrattade, stötte till varandra, höjde glasen. Magnus höll Frida i handen i början, snurrade henne en gång, log stort. Han var i sitt esse.

Sen dök en av Fridas kvinnliga kollegor upp – Lisa från ekonomi. Hon skrattade redan när hon kom fram, la handen på Magnus axel och ropade något över musiken om att han var skyldig henne en dans sedan förra året. Magnus skrattade tillbaka, tittade snabbt på Frida som för att kolla att det var okej, och lät sig dras in.

Frida log och vinkade åt dem. Det var skämtsamt. Oskyldigt. Lisa dansade överdrivet och roligt, Magnus hängde på. Folk runt omkring skrattade.

Det var mycket folk. Kroppar som rörde sig, axlar som stötte emot, doft av parfym och svett och vin. Frida tog ett steg bakåt för att ge dem plats. Sen ett steg till. När hon tittade upp igen var Magnus flera meter bort, fortfarande skrattandes med Lisa, helt uppslukad.

Hon stod ensam mitt i vimlet. Klänningen klibbade lätt mot ryggen. Det röda setet kändes plötsligt väldigt närvarande.

Någon stötte till henne bakifrån. Hon vände sig om.

Mats.

Han sa ingenting först. Bara stod där, nära. För nära för att det skulle vara en slump. Musiken bankade. Folk rörde sig runt dem. Ingen tittade särskilt.

Han lutade sig in mot hennes öra.

“Nu är ni långt ifrån varandra”, viskade han.

Hans hand landade lätt i svanken på henne. Bara en sekund. Sedan borta igen.

Frida såg mot Magnus. Han skrattade fortfarande. Helt ovetande. Flera kroppar bort.

Mats röst kom igen, låg och nära.

“Du är fortfarande så jävla våt”, viskade han. “Jag känner det genom tyget.”

Hans hand hade glidit framåt, in under den lösa delen av klänningen. Fingrarna strök rakt över trosorna. Pressade till lätt där hon fortfarande var känslig och blöt efter toaletten. Frida stelnade. Tittade snabbt omkring. Ingen verkade se. Hans fingrar rörde sig i en långsam, nästan omärklig cirkel. Sedan var handen borta igen. Han log bara lite och tog ett halvsteg bakåt när någon mer trängde sig emellan.

Det dröjde innan Magnus kom tillbaka. När han gjorde det var han röd om kinderna och uppjagad.

“Fan vad kul hon är”, skrek han över musiken och drog Frida in mot sig. “Nu dansar vi.”

Han höll henne hårt, snurrade henne, skrattade. Mats hade redan dragit sig undan och stod en bit bort med ryggen delvis vänd mot dem. Frida dansade med. Lät Magnus hålla henne. Kände hans händer på ryggen och hur mycket mer berusad han redan var.

Efter en stund pekade han mot baren.

“Shots! Vi tar shots.”

Han var borta innan hon hann svara. Kom tillbaka med två. Räckte henne en. Hon skakade på huvudet.

“Jag vill inte.”

“Kom igen!”

“Nej. Ta den du.”

Magnus ryckte på axlarna, drack båda, grimaserade och skrattade. Han var tydligt på väg att bli för full. Efter några minuter böjde han sig fram mot henne.

“Måste kissa. Vänta här.”

Han kysste henne slarvigt på munnen och försvann in mot toaletterna.

Frida stod kvar. Musiken bankade. Folk rörde sig runt henne. Hon kände blicken innan hon såg honom.

Mats.

Han kom fram genom trängseln, tog hennes handled ordentligt den här gången och lutade sig in.

“Kom.”

Det var inte en fråga. Hon tvekade en sekund – såg mot toaletterna där Magnus just försvunnit – sen lät hon sig dras med. Ut mot kanten av dansgolvet. Mot en sidokorridor. Ner för en trappa hon inte sett tidigare.

Bakom dem, uppe i lokalen, kom Magnus tillbaka med nya shots i händerna. Han stannade och såg sig omkring. Såg henne inte. Ryckte på axlarna, drack båda själv och slog sig ner vid ett bord med några män och kvinnor. Någon hällde upp mer. Någon skrattade högt. Magnus hängde på, redan för långt gången för att hålla ordentlig koll på tiden.

En trappa ner gick Frida och Mats tätt ihop i den smalare korridoren. Hans hand satt hårt kring hennes handled. Hon hörde sitt eget hjärta mer än musiken ovanför.

Han stannade vid en dörr, öppnade den och drog in henne.

Mats stängde dörren bakom dem. Låset klickade till.

Det var ett litet personalrum. En tvåsitssoffa längs ena väggen, ett lågt bord, några stolar, en hylla med pärmar och kartonger. En ensam glödlampa i taket som spred ett gult, svagt ljus. Musiken från våningen upp hördes bara som en dov, ihållande bas genom golvet.

Frida stod med ryggen mot dörren. Andades hårt. Händerna vilade plant mot träet bakom henne. Mats stod ett steg ifrån. De tittade bara på varandra en lång stund. Ingen rörde sig. Luften mellan dem kändes tjock.

“Vi har inte lång tid”, sa han tyst.

“Jag vet.”

Hon svalde. Kände hur klänningen satt tajt över bröstet varje gång hon andades. Det röda setet under kändes plötsligt väldigt trångt. Mats tog ett steg närmare. Sen ett till. Han räckte upp handen och strök tummen längs hennes käklinje, ner mot halsen. Hon lät det hända. Blundade en sekund när fingrarna kom åt den känsliga huden under örat.

“Du har varit blöt hela kvällen”, mumlade han. “Jag kände det redan på toaletten. Och nu igen på dansgolvet.”

Frida sa ingenting. Bara såg på honom. Hjärtat slog så hårt att det nästan gjorde ont. Han lutade sig in och kysste henne. Först långsamt. Sedan djupare. Hon svarade, händerna upp mot hans skjorta, fingrarna knutna i tyget. Kyssen blev snabbt hungrigare. Han tryckte henne tätare mot dörren, lät henne känna hur hård han redan var.

När de bröt kyssen vilade pannorna mot varandra. Båda andades tungt.

“Soffan”, viskade han.

Hon nickade.

En trappa upp satt Magnus vid bordet med de andra. Han hade precis skrattat åt något någon sagt. Ölen i handen var den andra – eller tredje – sedan shotsen. Han kände sig varm och uppsluppen. Tittade sig omkring en gång, såg inte Frida, men tänkte att hon säkert dansade någonstans eller pratade med någon kollega.

Han hällde upp mer i glaset åt killen bredvid och skålade.

“Fan vad kul det är i år”, sa han högt. Någon hållde med. Någon skrattade. Magnus lutade sig bakåt och kände hur fyllan la sig mjukt över allt. Tiden kändes lite suddig i kanterna.

En våning ner sträckte Frida sin hand upp bakom ryggen. Hittade dragkedjan. Drog ner den, långsamt, utan att släppa Mats blick. Klänningen lossnade över brösten, gled ner över höfterna och föll ihop kring hennes fötter. Hon steg ur den, en klack i taget, och sparkade undan tyget.

Sedan stod hon där.

Bara det röda setet. BH:n som lyfte och blottade mer än den skylde. Trosorna som redan var mörka av fukt framtill. De höga klackarna som fick hennes ben att se ännu längre ut. Vigselringen som glänste när hon andades.

Mats sa ingenting först. Bara såg på henne. Blicken gick långsamt ner och upp igen. När han till slut andades ut lät det nästan som ett stön.

“Fan”, muttrade han. “Du är så sexig Frida.”

Han tog ett steg fram, la händerna på hennes midja och strök tummarna över huden precis ovanför troskanten. Sedan runt, bak, greppade om rumpan och drog henne hårt mot sig. Hon kände kuken genom byxorna, styv och varm. Hans mun hittade hennes hals, sög, bet lätt. Hon böjde huvudet bakåt och lät honom.

“Din man valde de här”, andades han mot huden. “Och nu står du här i dem framför mig. Blöt som fan.”

Han förde handen fram mellan dem, strök över trosorna, pressade två fingrar mot det blöta tyget. Ljudet var tydligt. Frida ryckte till och greppade hans axlar.

“Soffan”, upprepade han, mörkare den här gången.

Hon backade dit utan att vända sig om, kände kanten mot vaderna och satte sig. Han följde efter, knäböjde mellan hennes särade ben.

Hon satt där. Bara det röda setet och klackskorna. Benen lite isär. Mats stod framför henne med byxorna öppna och kuken i handen. Ingen av dem sa något först. Han såg på henne. Hon såg tillbaka.

Frida förde ner en hand mellan sina egna ben. Strök utanpå trosorna. Långsamt. Kände hur blöta de redan var. Mats blick följde rörelsen. Han andades tyngre, flyttade handen längs kuken i samma takt.

Han tog ett steg närmare. Lät ollonet nudda hennes kind. Strök det över läpparna, över hakan, tillbaka igen. Hon öppnade munnen lite men han förde inte in den än. Bara fortsatte smeka ansiktet med den. Varm. Hård.

“Du är så jävla sexig just nu”, sa han tyst. “Sitter här i underkläderna din man valt. Blöt. Medan han är en trappa upp.”

Frida sade ingenting. Bara andades mot honom. Hennes fingrar fortsatte röra sig över trosorna. Han log svagt, nästan mörkt, och strök kuken över hennes underläpp igen.

“Vet du hur sjukt det är? Att han sitter där uppe och dricker medan du sitter här och smeker dig framför mig.”

Han tryckte lite hårdare mot munnen. Hon öppnade. Den här gången förde han in den.

Först bara ollonet. Hon slöt läpparna om det och sög. Långsamt. Mats hand vilade i hennes hår men styrde inte än. Han bara såg på. Frida tog honom djupare efter ett tag. Spottet kom. Ljudet blev blötare. Hon jobbade med handen runt basen samtidigt, i takt med munnen.

“Fan…”, andades han.

Hon tog honom ännu djupare. Kväljdes till men fortsatte. Ögonen tårades. Han stötte sakta några gånger, lät henne vänja sig, sen lite hårdare. Saliven rann längs skaftet och ner mot hans pung.

Efter en stund drog hon sig tillbaka. Kuken gled ur munnen med ett blött ljud. Hon torkade hakan med handryggen och andades hårt. Såg upp på honom.

“Det här gör mig så jävla kåt”, sa hon hest. Rösten var tjock. “Det förbjudna.. Att Magnus är där uppe. Din jävla kuk.. Det är så sjukt.”

Mats strök tummen över hennes underläpp, samlade upp spott och tryckte den mot hennes tunga. Hon sög rent den.

“Jag vet”, sa han. “Det syns på dig. Du ser så porrig ut.”

Han greppade kuken igen och strök den över hennes mun.

“Öppna.”

Hon gjorde det. Han förde in den på nytt. Den här gången djupare från början. Hon tog emot, lät honom stöta, höll om hans lår medan han använde munnen. Spottet rann. Ljuden var snuskiga och tydliga i det lilla rummet. Han höll hennes hår stadigt men lät henne fortfarande andas emellan.

När han till slut drog ur sig var kuken blank och blöt. Han andades tungt och såg ner på henne.

“Jag vill vara i dig nu.”

Frida torkade munnen, lutade sig bakåt i soffan och särade på benen lite mer. De röda trosorna var mörka av fukt.

“Kom då.”

En trappa upp skrattade Magnus så han fick tårar i ögonen. Någon hade just berättat något absurt. Han torkade ögonen, drack en stor klunk öl och tittade sig omkring igen. Fortfarande ingen Frida. En liten, suddig tanke dök upp – att det började bli länge sen – men den försvann när killen bredvid knuffade honom i sidan och fyllde på glaset. Magnus skålade, drack och lutade sig bakåt. Tiden kändes mjuk och oviktig. Hon kom säkert snart.

Samtdigt sänkte sig Mats ner på knä mellan Fridas ben. Sa ingenting. Bara tog tag i kanterna på trosorna och drog dem långsamt över höfterna, ner längs låren, över klackskorna. Lade dem på bordet bredvid soffan. Sedan la han händerna på hennes knän och särade dem mer. Tittade.

Hon var blank. Öppen. Han strök två fingrar längs springan, sakta, och lyfte upp dem. De glänste i det svaga ljuset. Han förde dem till sin mun och sög rent dem utan att släppa hennes blick.

“Stanna precis så”, sa han tyst.

Han reste sig. Stod mellan hennes särade ben och höll kuken i handen. La den mot henne. Strök. Upp. Ner. Lät ollonet glida mellan de blöta blygdläpparna utan att trycka in. Varje gång han passerade klitoris ryckte hon till. Han gjorde det igen. Och igen. Tills hennes höfter började söka efter mer.

Först då ändrade han vinkel. Pressade mot öppningen. Inte hårt. Bara bestämt. Frida andades ut när han började glida in. Han tog det sakta. Centimeter för centimeter. Lät henne känna allt. När han bottnade höll han helt stilla. Djupt inne. Pannan mot hennes. Båda andades mot varandra.

Ingen av dem rörde sig på flera sekunder.

Sen drog han sig ur nästan helt. Och tryckte in igen. Lika långsamt. Lika djupt. Soffan knarrade svagt. Hon stönade lågt mot hans mun. Han gjorde om det. Samma tunga, medvetna rörelse. Som om han ville bränna in känslan.

“Du är min just nu”, muttrade han. “Inte hans. Min.”

Frida svarade inte med ord. Bara knöt fingrarna i hans skjorta och mötte nästa stöt. Fortfarande långsamt. Fortfarande djupt. Kroppen tog emot honom som om den väntat på just det här hela kvällen.

Han höll hennes höfter stadigt. Styrde allt. Varje gång han tryckte in till botten stannade han en kort sekund innan han drog sig tillbaka igen. Ritualistiskt. Djurisk i sin kontroll. Svett började glänsa vid hans hårfäste. Fridas andning kom i korta, trasiga tag.

Där uppe tittade Magnus mot klockan på väggen. Siffrorna var lite suddiga. Han kisade. Hur länge hade hon varit borta egentligen? Han visste inte. Tjugo minuter? Mer? En vag oro rörde sig någonstans under fyllan, men den var mjuk och lätt att skjuta undan. Killen bredvid sa något roligt. Magnus skrattade, drack mer och tänkte att hon säkert snart dök upp.

“Du måste skynda dig”, andades Frida. Rösten var hes. “Han kommer snart undra.”

Hon vände sig om i soffan, ställde sig på alla fyra. Klackskorna grävde ner sig i dynan. Ryggen svankade. Det röda setet var borta sedan länge. Hon tittade på honom över axeln.

Mats ställde sig bakom henne. La en hand på hennes höft, den andra runt kuken, och tryckte in sig i ett enda hårt drag. Hon stönade till. Han greppade båda höfterna och började knulla henne. På allvar nu. Djupa, kraftiga stötar som fick soffan att knarra ordentligt. Ljudet av hud mot hud fyllde rummet.

Han höjde handen och smällde till henne över skinkan. Tydligt. Hårt. En skarp smäll. Frida stönade högt. Handavtrycket började redan rodna mot huden. Han smällde till igen, samma ställe, samtidigt som han stötte djupt.

“Fan…”, andades hon. Hon förde ner en hand mellan sina ben och smekte sig själv i takt med stötarna. “Knulla mig. Ja… knulla mig, din jävel. Din kuk är så jävla skön. Skynda dig. Kom i mig.”

Mats greppade hårdare om hennes höfter och ökade tempot. Svett glänste i ryggen på honom. Varje stöt var tung och bestämd. Frida mötte honom, stönade öppet nu, fingrarna arbetade snabbt över klitoris medan han tog henne.

“Kom i mig”, upprepade hon. “Snälla… kom i mig.”

Samtidigt reste sig Magnus upp ostadigt. Bordet gungade till när han stödde sig mot det. Han såg sig omkring efter Frida igen. Fortfarande inget. Oron var tydligare nu, även om fyllan gjorde det svårt att tänka rakt. Han mumlade något om att han skulle leta en stund och började ta sig genom vimlet mot dansgolvet och toaletterna.

Mats greppade under tiden Fridas höfter så hårt att fingrarna grävde sig in i köttet. Han stötte djupt, ryckigt, och kom med ett långt stön. Hon kände det tydligt – den första varma pulsen längst in, sen nästa, och nästa. Tjock och het. Han pressade sig så djupt han kunde medan han tömde sig, höll henne stilla mot sig så att ingenting skulle rinna ut än. Varje sammandragning i honom kändes inuti henne. Han fyllde henne i flera långa, tunga stötar tills det nästan blev för mycket.

Frida fortsatte smeka sig själv genom det. Fingrarna snabba, pressade. När känslan av honom som pulserade inuti henne blandades med trycket mot klitoris tippade hon över. Orgasmen slog in hårt. Hon kramade ihop sig kring kuken i kraftiga, rytmiska sammandragningar. Låren skakade okontrollerat. Vaden i det ena benet krampade till. Hon skrek ut det – ett högt, brutet ljud som hon inte längre orkade hålla tillbaka – medan höfterna ryckte bakåt mot honom och hela kroppen skakade. Det rann ur henne längs hans pung och ner på soffan. Hon fortsatte krampa kring honom i flera sekunder, andningen i korta, skära stötar, innan det långsamt släppte.

Mats höll henne uppe. Fortfarande djupt inne. Fortfarande pulserande svagt. Svett droppade från hans haka ner på henne.

De stannade så. Bara andades. Benen under henne ville inte riktigt bära.

En trappa upp hade Magnus just nått kanten av dansgolvet. Han höll i en stolsrygg för balans och såg sig omkring med kisande ögon. Ingen Frida. Oron var tyngre nu. Han mumlade hennes namn en gång, för sig själv, och började ta sig vidare mot toaletterna. Var fan är hon?

Mats drog sig ur henne långsamt. Hon kände hur det omedelbart började rinna. Han böjde sig ner, plockade upp de röda trosorna från bordet och torkade henne försiktigt mellan benen med dem. Tyget blev mörkt och blött av dem båda. Han knycklade ihop trosorna och stoppade dem i byxfickan.

“De behåller jag”, sa han tyst.

De klädde på sig snabbt. Frida drog på klänningen, sträckte sig bakåt och fick upp dragkedjan halvvägs innan Mats hjälpte henne med resten. Hon såg sig i den lilla spegeln ovanför handfatet – kinderna röda, håret stökigt, läppstiftet borta. Hon torkade munnen, rättade till håret så gott det gick och andades ut.

“Gå du först”, sa han.

Hon nickade. Öppnade dörren försiktigt, lyssnade, och gick ut i korridoren.

Magnus stod lutad mot väggen utanför toaletterna när hon kom dit. Ansiktet var grått. Han såg upp när han hörde stegen.

“Där är du”, sa han tjockt. “Fan, jag har letat…”

Han hann inte mer. Handen for upp för munnen. Han vände sig om, stapplade in på herrtoaletten och hann precis fram till en toalett innan han kräktes. Ljudet var hest och kraftigt.

Frida stod kvar utanför. Hjärtat bankade. Hon hörde honom kräkas igen. Sedan tystnad. Rinnande vatten.

Steg bakom henne. Mats.

Han stannade tätt intill. Utan ett ord vände hon ansiktet mot honom. Han kysste henne. Djupt. Långsamt. Hon kände smaken av sig själv på hans tunga. Hans hand vilade en sekund mot hennes höft, precis där klänningen satt skrynklig. Sedan bröt han kyssen, strök tummen över hennes underläpp och gick vidare upp mot trappan utan att se tillbaka.

Inne på toaletten hostade Magnus. Spolade. Kom ut efter en stund med blanka ögon och fuktigt hårfäste. Han såg medtagen ut.

“Fan”, mumlade han. “För mycket. För snabbt.”

Frida la en hand mot hans arm.

“Kom. Vi går upp. Du behöver vatten.”

Han nickade tungsint och lät henne leda honom mot trappan. Bakom dem, någonstans i fickan på Mats byxor, låg hennes blöta trosor. Och mellan hennes egna ben kände hon fortfarande hur han sakta rann ur henne för varje steg.

De kom upp igen.

Lokalen kändes varmare nu. Luften var tjock av parfym, svett och utandningsluft. Några bord hade redan tömts. Andra satt kvar med halvtomma glas och röster som blivit högre. Magnus gick rakt mot deras gamla bord och sjönk ner tungt. Han såg blek ut. Frida satte sig bredvid honom. Klänningen klibbade mot låren. Varje gång hon flyttade sig kände hon hur det fortfarande var kladdigt och varmt.

Magnus lutade sig mot henne.

“Fan vad jag mådde dåligt”, mumlade han.

Hon strök honom över ryggen. Nickade. Visste inte vad hon skulle säga. Mittemot, några bord bort, satt Mats med ryggen delvis vänd mot dem. Han skrattade åt något någon sa. Helt vanlig. Helt avslappnad. I byxfickan låg hennes trosor.

Tiden gick.

Folk började långsamt bryta upp. Några kramades. Några lovade att höras. Musiken sänktes ett snäpp. Magnus drack vatten i små klunkar och tittade mest ner i bordet. Han var inte längre uppsluppen – bara trött och lite skamsen över att ha kräks. Frida satt stilla. Benen hårt ihop. Varje liten rörelse påminde henne om vad som just hänt. Om hur blöt hon fortfarande var. Om hur tomt det kändes nu när han inte längre var i henne.

Lisa kom fram efter ett tag, jackan redan på.

“Några av oss drar vidare”, sa hon. “Efterfest hos Erik. Inte långt härifrån. Ni hänger på?”

Magnus skakade på huvudet utan att riktigt orka le.

“Inte i kväll. Jag är körd.”

“Säkert? Bara en snabbis.”

“Nej. Hem.”

Lisa ryckte på axlarna, kramade Frida snabbt och försvann. Fler reste sig. Bordet bredvid dem tömdes. Frida kände hur klänningen hade dragit sig upp en bit när hon satt. Hon drog ner den. Kände återigen det klibbiga mellan benen.

Mats kom fram när nästan alla andra redan var på väg.

Han stannade vid deras bord, händerna i byxfickorna. Log det vanliga, artiga leendet.

“Jag tar och drar också”, sa han. “Trevlig kväll.”

Han räckte fram handen mot Magnus. De skakade. Mats hand… Frida visste exakt var den handen hade varit.

“Ta hand om varandra”, sa Mats. Blicken gled över till Frida en kort sekund. “Tack för ikväll, vi ses.”

Sen nickade han och gick. Frida följde honom med ögonen tills han försvann ut genom dörren. I fickan på hans byxor låg fortfarande det röda tyget, blött och hopknycklat.

Magnus suckade tungt bredvid henne.

“Ska vi gå?”

Hon nickade.

De reste sig. Hon kände hur det omedelbart började klibba mer när hon stod upp. Tog ett långsamt andetag och lät honom ta hennes hand. Tillsammans gick de mot garderoben. Festen bakom dem var nästan slut. Bara några få satt kvar under de starkare lamporna som personalen börjat tända.

Utanför var luften kall och klar. Magnus lutade sig mot henne lite mer än vanligt medan de gick mot utgången. Frida höll honom under armen. Mellan benen kände hon fortfarande allt. Varje steg. Varje rörelse.

Hon var tom. Och full. På samma gång.

De tog taxi. När de sjönk ner i baksätet doftade det av konstläder och kall nattluft. Föraren nickade bara när han fick adressen.

Bilen rullade iväg. En stund sa ingen något. Magnus lutade huvudet bakåt. Sen vände han sig mot henne.

“Du försvann ju helt”, sa han. Rösten var hes. “Jag kom tillbaka och såg dig inte. Frågade till och med Lisa. Hon hade heller inte sett dig.”

Frida tittade ut genom rutan.

“Jag stod och snackade med några längre bort. Vid fönstren.”

“Vilka då?”

“Folk från regionen tror jag. Jag kommer inte ihåg namnen. Det va högljutt.”

Magnus kisade.

“Sen sa du att ni gick ut.”

“Ja. Det va stekhett inne. Vi stod ute ett tag.”

“Du var borta länge. Eller?”

“Vet inte. Ett tag.” Hon hörde själv hur flummigt det lät. “Du va ju full. Tiden blir ju konstig då.”

Han andades ut tungt. Hans hand landade på hennes lår.

“Den där Mats då”, sa han efter en stund. “Han va… jag vet inte. Trevlig. Men lite väl nöjd med sig själv. Lite sliskig.”

Frida kände hur det stack till.

“Han är nog sån”, sa hon. “Men han är bra på jobbet. Folk gillar honom.”

“Han tittade på dig. Märkte du det?”

“Han tittar på alla. Det är bara så han är.”

“Kändes mer än så. När han satt vid bordet. Och den där grejen om att jag skulle hålla hårt i dig.” Magnus röst blev lägre. “Det verkar som att han vill ha dig. På riktigt. Akta dig för honom. Sjukt obehaglig.”

Frida blev stum. Orden landade så rakt att hon inte fick fram något på flera sekunder. Hon kände hur kinderna blev varma. Hur hans hand vilade tungt på hennes lår. Hur allt fortfarande rörde sig inuti henne.

“Du är dum nu”, fick hon till slut ur sig. Det lät svagare än hon ville. “Han är… han är inte sån. Du övertolkar.”

Magnus såg på henne en stund genom fyllan. Sen andades han ut och skakade lätt på huvudet.

“Nej, han tror nog han kan få dig. Ett riktigt svin.”

Hans hand gled in under kanten på klänningen. Fingrarna över den nakna huden på innertåret. Högre.

Frida greppade hans handled hårt.

“Sluta, du är full. Inte här. Föraren.”

Han stannade. Fingrarna vilade farligt högt uppe. Några centimeter till och han skulle känt att hon var bar. Att hon var blöt. Att något fortfarande rann.

“Jag vill bara känna lite, varit så sugen på dig sen vi gick hemifrån.”

“Sluta, du har skämt ut mig så det räcker för ikväll.”

“Men du är så sexig”, muttrade han mot örat. “Jag vill dig när vi kommer hem.”

Hon höll kvar hans hand.

“Sen kanske. Inte nu.”

Han suckade, kysste henne slarvigt på kinden och lät handen glida ner igen. Men den stannade på hennes lår hela vägen hem.

Frida tittade ut genom rutan. Magnus ord ekade fortfarande. Det verkar som att han vill ha dig.

Hon hade inget bra svar. Bara lögnen. Och det som fortfarande rann ur henne.

När taxin stannade utanför porten andades hon ut.

De kom in i lägenheten utan att tända alla lampor. Magnus hängde av sig jackan snett och drog av skorna med hälarna. Frida ställde väskan i hallen. Klänningen kändes plötsligt alldeles för tunn.

Han kom upp bakifrån innan hon hunnit gå mot badrummet. Armarna runt midjan. Munnen mot hennes nacke.

“Fan vad jag har tänkt på dig hela vägen hem”, mumlade han. “På hur du såg ut. På hur du doftade.”

Hon stod stilla. Hans händer gled upp över magen, över brösten, ner igen.

“Magnus… du mår ju inte bra.”

“Jag mår tillräckligt.” Han vände henne mot sig och kysste henne. Slarvigare än vanligt. Mer hungrig. “Kom.”

Han drog henne mot sovrummet. Hon följde med. En del av henne ville stoppa honom. En annan del hade inte orken. När de kom in i rummet började han dra upp klänningen över hennes höfter. Hon lät det hända. Tänkte en kort sekund på att hon var bar under – att han skulle märka – men tänkte också att han var för full och för kåt för att stanna upp. Klänningen åkte av. Det röda setet var borta sedan länge. Hon stod naken framför honom.

Han andades ut tungt.

“Herregud, Frida…”

De hamnade på sängen. Han kysste henne, händerna överallt, knäppte upp sina egna byxor med en hand. Det tog tid. Han blev halvstyv, tappade det, fick upp det igen när hon tog i honom. Till slut lyckades han. Han tryckte in sig med en lång, ostadig rörelse.

Han stannade upp direkt.

“Fan… du är ju så jävla kladdig.” Rösten var förvånad. Nästan vördnadsfull. “Så blöt.”

Frida blundade. Kände honom inuti sig. Kände allt det andra som redan fanns där.

“Jag är galet kåt”, hörde hon sig säga. “Efter kvällen. Hela kvällen.”

Han stönade lågt, stolt, och började röra sig. Korta, ivriga stötar.

“Du är lila kåt som jag…”, andades han mot hennes mun. “Fan vad du är skön.”

Hon svarade inte. Bara höll om honom. Han knullade henne i ungefär två minuter. Sedan mjuknade han. Tappade det helt. Försökte igen. Gick inte. Han svor tyst, tryckte pannan mot hennes axel och andades hårt.

“Fan. Förlåt. Jag… vill som fan men kroppen…”

“Det är okej”, sa hon snabbt. “Du är full. Det gör inget.”

Han skakade på huvudet. Hon kände hur skammen strålade från honom.

“Nej. Du är ju så här kåt. Och jag kan inte ens… fan.”

Han drog sig ur henne. Låg stilla en stund. Sen började han kyssa sig ner över hennes bröst, över magen.

“Låt mig i alla fall… jag vill slicka dig. Snälla.”

Frida spände sig.

“Nej. Inte nu. Jag är… jag är svettig. Ofräsch efter hela kvällen. Dansen. Allt.”

“Jag bryr mig inte.”

“Jag vill göra det för dig.” Rösten blev skarpare av ångest. Hon tänkte på vad som fanns där nere. På vem som fanns där nere. “Snälla. Inte i natt.”

Han kysste hennes mage igen. Långsammare.

“Du doftar gott. Du är ju så jävla blöt fortfarande. Låt mig bara… en stund.”

Hon låg stel. Hjärtat bankade. Om han gick ner dit skulle han kanske känna smaken. Konsistensen. Kanske mer än så. Hon öppnade munnen för att säga nej igen – men orden kom inte. Han hade redan flyttat sig lägre. Händerna på hennes lår. Hon orkade inte stoppa honom mer.

Han slickade henne.

Först förvånat. Sedan hungrigare. Hon var fortfarande genomsur och kladdig. Han stönade mot henne, tydligt upphetsad av det.

“Fan vad du smakar… så blöt. Så sexig.”

Frida stirrade upp i taket. Kände tungan. Kände skammen. Lät det hända. Efter några minuter började hon låtsas. Små stön. Höfterna i rörelse. Hon tänkte på Mats. På soffan. På hur han hade fyllt henne. Det hjälpte mer än hon ville. Hon ökade ljuden, spände låren, och fejkade en orgasm som lät tillräckligt äkta. Kort. Kontrollerad.

När hon spänt klart låg hon stilla. Andades.

Magnus kysste hennes inre lår, kröp upp och la sig tungt över henne.

“Du är så jävla härlig”, mumlade han. “Förlåt att jag inte… du vet.”

“Det gör inget”, viskade hon. “Sov.”

Han somnade nästan direkt. Armen tung över hennes mage. Andningen djup och ostadig.

Frida låg vaken. Stirrade i taket. Mellan benen kände hon fortfarande allt – det han just gjort, och det som funnits där före honom. Skammen låg som ett andra täcke över kroppen.

Hon blundade. Men sömnen kom inte.

Ljuset låg blekt över köksbordet. Kaffe. Toast. Doften av stekt ägg som Magnus insisterat på att göra trots bakfyllan. Frida satt mittemot honom i morgonrock. Håret fortfarande fuktigt efter duschen. Hon hade stått länge under vattnet. Längre än vanligt.

Hon såg på honom medan han rörde om i äggen. Kände den vanliga kärleken. Den djupa, trygga. Men när blicken gled över hans händer, över munnen, över kroppen under T-shirten – fanns det ingenting. Ingen hetta. Ingen hunger. Bara en stilla, nästan sorgsen tomhet där den sexuella längtan brukade ligga. Den hade flyttat någon annanstans.

Magnus satte ner stekpannan och sjönk ner på stolen. Ögonen var små.

“Fan vad dimmigt det är”, muttrade han. “Jag minns festligheter… sen blir det bara… luckor. Jag minns att jag letade efter dig. På riktigt. Du va borta jävligt länge.”

Frida drack en klunk kaffe.

“Jag sa ju. Jag stod och pratade.”

“Mm.” Han skakade på huvudet. “Sen den där Mats. Fan. Jag retade mig enormt på honom. Vem fan tror han att han är? Står där och… stöter. På min fru. Jävla idiot.”

Frida kände hur magen drog ihop sig.

“Han är min kollega”, sa hon lugnt. “Vi kommer säkert ses igen. Du får svälja det. Han är… sån.”

Magnus fnös, men nickade till slut.

“Jaja. Du är min i alla fall.” Han log snett, fortfarande bakfull. “Han kan ju alltid drömma.”

Hon log tillbaka. Det nådde inte ögonen.

De åt i tystnad en stund. Besticken klingade lätt mot tallrikarna. Magnus drack juice i stora klunkar. Plötsligt rynkade han pannan och tittade upp.

“Vänta…”

Frida kände det komma innan orden kom.

“Du hade ju inga trosor på dig i natt. När vi kom hem. Jag minns det. Du var… bar under klänningen.”

Hon satte ner kaffekoppen. Hjärtat slog hårdare, men rösten höll.

“De skar in. Hela kvällen. Jag gick på toa och tog av dem. Sen glömde jag dem där. Pinsamt.”

Magnus tittade på henne en stund. Sen skakade han på huvudet och andades ut något som liknade ett skratt.

“Sådär kan bara du göra. Glömma trosorna på en julfest. Grattis till den som hittade dem..”

Han lutade sig över bordet och kysste henne lätt på munnen. Smakade ägg och kaffe och bakfylla.

“Du är galen. Men min.”

Frida log. Lät kyssen sitta kvar. Under bordet knöt hon handen hårt.

I fickan på morgonrocken låg telefonen. Hon hade redan sett att Mats skrivit. Hon hade inte öppnat det än. Men hon visste att hon skulle göra det. Snart.

Hungern satt redan där. Tydlig. Riktad. Och den pekade inte mot mannen mittemot henne.

När Magnus gick in i duschen satt Frida kvar vid köksbordet. Kaffet hade blivit kallt. Hon hörde vattnet börja surra bakom badrumsdörren. Först då tog hon upp telefonen.

Ett meddelande från Mats. Långt.

Hon öppnade det.

“Godmorgon.

Tack för igår. Du va porrig som fan. Som alltid.

Jag förstår mer och mer varför du behöver mig. Magnus verkar trevlig. Men tråkig. Nu när jag träffat honom njuter jag ännu mer av det här. Av att veta exakt vem det är som sitter hemma och tror att han har dig.

Hur va det att komma hem? Knullade han dig i min sperma? Jag hoppas det. Jag har tänkt på det hela natten.

Tack för trosorna förresten. Glad att jag har två i samlingen nu.

[Bild]

Undrar om han saknar dem. Eller om han ens märkt att de är borta.”

Frida stirrade på skärmen. Bilden på de röda trosorna. Mörka fläckar synliga. Hon kände hur det drog ihop sig lågt i magen. Skam. Hetta. Båda samtidigt.

Hon hörde att duschen fortfarande stod på. Skrev ändå. Långsamt. Motvilligt.

“Han försökte knulla mig.

Fick in den. Men han slaknade. Va för full.

Jag tyckte så jävla synd om honom.

Han ville slicka mig i stället. Tjatade. Till slut lät jag honom.

Det va så sjukt.

Han stod där och slickade dina rester. Utan att veta.

Tur att han va full.

Jävligt hemskt.

Men också sjukt porrigt. Och förbjudet.”

Hon skickade innan hon hann radera. Hjärtat bankade. Mellan benen var hon genomsur bara av att ha skrivit det.

Svaret kom efter någon minut.

“Fan.

Det va ju ännu bättre än jag hoppats.

Han slickade mig ur dig.

Och du lät honom.

Du är värre än jag trodde.

På rätt sätt.

Jag vill ha dig igen. Snart.

Och nästa gång blir det inte i något förråd.”

Frida satt kvar med telefonen i handen. Magnus nynnande hördes bakom badrumsdörren. Hon borde lägga ifrån sig den. Borde radera konversationen. I stället skrev hon:

“Nej.

Du har helt rätt.

Hos dig nästa gång.

Längtar.”

Hon skickade. Direkt. Som om hon var rädd att ångra sig om hon väntade.

Det tog längre tid än vanligt innan svaret kom. När telefonen till slut vibrerade kändes det som om hela köket höll andan.

Mats:

“Nej.

Inte hos mig.

Nästa gång knullar jag dig i er säng.

I lägenheten du delar med honom.

På de lakan ni ligger i varje natt.

Du ordnar det.

Jag bryr mig inte hur.

Men det blir där.

Annars går trosorna och resten tillbaka till dig.

På ett sätt som gör att du måste förklara.

Skriv att du förstår.

Och att du vill det ändå.”

Frida stirrade på texten tills orden nästan flöt ihop. Bakom dörren stängdes kranen. Magnus hostade, öppnade dörren och kom ut med en handduk kring höfterna. Han log snett mot henne, fortfarande bakfull.

“Duschen är fri om du vill.”

Hon låste skärmen. Lade telefonen med framsidan ner mot bordet. Log tillbaka.

“Snart”, hörde hon sig säga.

Magnus nickade, gick förbi och kysste henne lätt på hjässan. Doften av hans schampo la sig över köket. Vanlig. Trygg. Hennes.

Frida satt kvar.

Under bordet var hon genomsur.

Och någonstans i bröstet, bakom skulden och rädslan, fanns redan svaret hon visste att hon skulle skicka.

Hon bara vågade inte skriva det än.