Simon och Johannas första trekant – Del 1

Detta är det tredje avsnittet av Johannas sexuella frigörelse. Avsnittet kan läsas helt fristående men rekommenderar att först ta del av hur Johanna träffade Simon.

Kapitel 1: Morgonens löfte och förestående premiär

”Ikväll händer det, älskling.”

Simons röst var hes av sömn när han pressade sina läppar mot Johannas panna. Johanna slog upp ögonen, fortfarande halvt fångad i drömvärlden, men orden fick henne att vakna till på ett ögonblick. En elektrisk stöt av förväntan sköt genom henne. Hon behövde inte fråga vad han menade. Ikväll var kvällen då deras fantasi skulle bli verklighet. Deras allra första trekant.

”Vi ska nog kunna förföra honom… han kommer inte ha en chans att motstå det här”, svarade Johanna med ett självsäkert, lite kattlikt leende.

Hon rullade resolut över honom, gränsla hans höfter och sparkade undan det tunga täcket. Simons nakna kropp var varm under henne, och när hon lutade sig ner för att möta hans läppar kände hon hur hans morgonstånd redan pressade hårt mot hennes lår. Hennes djupsvarta hår, med sina röda slingor, föll som en ridå runt deras ansikten. Kyssen var djup, hungrig och fylld av en ny, febrig energi. Johanna pressade sitt bäcken mot hans hårda lem, och den omedelbara fukten som samlades mellan hennes ben gjorde henne smärtsamt medveten om hur upphetsad hon blev av bara tanken: Ikväll skulle två killar ha blicken låst vid henne. Två par händer, två kroppar, dubbel njutning.

Gnidandet mot Simons bultande kuk blev snabbt outhärdligt i sin härlighet. Med en smidig, van rörelse styrde hon honom rätt och lät honom glida hela vägen in i sin trånga, genomblöta öppning. Ett synkront, djupt stön undslapp dem båda. Johanna sträckte sig bakåt, tog tag i Simons handleder och drog upp hans händer mot sina bröst. Det var deras fasta ritual; hon älskade hur hans fingrar knådade dem medan hon red honom. Simon visste exakt hur mycket han kunde ta i, och när han nöp till om hennes styva, känsliga bröstvårtor kastade hon huvudet bakåt så att hennes Medusa-piercing glittrade i det svaga morgonljuset.

Johanna ökade tempot. Hon lade sig framåt, pressade sin bultande klitoris mot Simons pubesben och lät friktionen driva henne mot kanten. Hennes andetag var korta, stötvisa skrik. Simon läste av hennes ansikte med absolut precision – efter månader tillsammans kände han varje skiftning i hennes njutning. Han lyfte överkroppen från madrassen, bet henne försiktigt i örsnibben och viskar med en röst som vibrerade av ren kåthet:

”Ikväll kommer du få känna båda våra kukar inuti dig, Johanna… tänk dig hur vi kommer ta dig samtidigt.”

Orden var den sista gnistan som behövdes. Johanna exploderade i en våldsam, pulserande orgasm. Ett högt, ohejdat skrik ekade genom rummet och fick ett par sparvar på fönsterblecket att flyga iväg i ren förskräckelse. De kraftiga, rytmiska sammandragningarna i Johannas inre sög tag i Simons kön så intensivt att han tappade all kontroll. Med ett djupt stön stötte han mot botten och tömde sin varma säd djupt inuti henne, stöt efter stöt.

Det var en ny sorts urladdning för dem båda – en orgasm som var fullkomligt indränkt i spänning och syndig förväntan. Simon låg kvar under henne och betraktade hennes ansikte medan efterdyningarna ebbar ut. Hennes kinder var djupt rodnade, ögonen halvt slutna av utmattning, och ansiktet utstrålade den där totala, äkta njutningen som han älskade mer än något annat. Medan han långsamt drog sig ur henne och kände den varma blandningen av deras safter rinna ut över Johannas lår, kunde han inte låta bli att le tyst för sig själv.

Skulle det finnas några spår kvar av deras morgonsex ikväll, när Jonas väl stod i dörren?

Kapitel 2: Kaniner och tidsnöd

Det hade gått ett drygt halvår sedan den där dimmiga decembernatten på kårhuset, då Simon missade pendeltåget och i stället hittade hem till Johannas säng i studentkorridoren. Sedan dess hade de varit i princip oskiljaktiga. De gick till föreläsningarna på campus hand i hand, rökte på rasterna tillsammans och pendlade mellan sina boenden. Johannas korridorsrum låg bara en kvarts promenad från skolan, men på helgerna flydde de till Simons lägenhet trekvarts tågresa norrut – där fick de den totala avskildhet som en studentkorridor aldrig kunde erbjuda.

Just den här veckan i slutet av maj hade de barrikaderat sig hos Simon. Vårterminen led mot sitt slut; Johanna hade pluggvecka inför en stor tenta i klinisk mikrobiologi, medan Simon gjorde sin VFU (verksamhetsförlagda utbildning) på det lokala sjukhuset, bara en kort cykeltur bort.

Efter morgonens intensiva stund fixade de några enkla smörgåsar och satte sig på Simons väl tilltagna balkong. Trots att det bara var maj dallrade luften av tidig sommarvärme. Träden stod i full, klorofyllgrön blom och doften av fuktig jord och asfalt steg från marken. Johanna slöt ögonen mot solskenet, drog in dofterna och tog en stor klunk av sitt morgonkaffe. Idag var Simon ledig eftersom han skulle jobba helgpass på avdelningen.

Solen mot huden fick Johanna att minnas dagarna efter julsittningen, precis innan de skulle skiljas åt över jullovet. Att ta avsked på Centralstationen hade varit ren tortyr. Johanna hade velat bjuda med honom hem till Halmstad direkt, men båda insåg att det var alldeles för tidigt för att träffa föräldrarna. De hade ju knappt hunnit sätta en etikett på vad de var, även om omgivningen redan betraktade dem som ett limmat par.

Innan Simon till slut vinkade av henne vid det grå X2000-tåget mot västkusten hade de tillbringat två dygn i sträck i Johannas säng. De hade haft sex tills de var helt ömma, pausat för att dricka vatten, haft sex igen, ätit hämtmat, kollat på film och sedan fortsatt. Simons sexdrift var precis lika omättlig som hennes egen, och som nyförälskade var törsten omöjlig att släcka.

På morgonen för avfärden hade verkligheten dock knackat på dörren på det mest brutala sätt. Linnéa, Johannas färgstarka rumskompis, hade bankat hårt på dörren. Linnéa skulle köra hem till Härnösand och hade erbjudit Johanna skjuts till Centralstationen eftersom pendeltågen låg nere för banarbete den veckan.

”Är ni klara där inne?! Vi måste rulla om en kvart!” skrek Linnéa genom dörren.

”Jadå, ska bara klä på oss!” ljög Johanna tillbaka med andan i halsen.

I själva verket låg Simon över henne, svetten glänste på hans rygg och hans kuk var djupt begravd i henne, bara sekunder från att komma. Linnéas plötsliga röst fick honom att tappa rytmen en aning, vilket ironiskt nog bara drog ut på det hela. Johanna, vars egna naglar var långa och vassa, visste precis hur hon skulle avsluta matchen. Hon drog sina händer längs hans ryggrad och borrade in naglarna i hans hud samtidigt som hon drog honom till sig och bet tag i en av hans svarta snake bites-piercingar i underläppen.

Smärtan mixad med den råa njutningen fick Simon att stelna till. Med ett högt stön sprutade han kraftfullt inuti henne, så intensivt att Johanna kände hur hans lem skälvde i kramper mot hennes innerväggar. Johanna log stolt över sin talang medan Simon kollapsade flämtande mot hennes bröst.

”HALLÅ?!” dundrade Linnéa utanför. ”VI MÅSTE GÅ NU!”

De brast ut i ett flamsigt, halvt hysteriskt skratt. Simon rullade av Johanna, drog snabbt av några ark toalettpapper för att torka bort det värsta spåren av deras kärlekssaft och försvann in på toaletten. Han insåg med en duns i magen att han inte varit hemma i sin egen lägenhet på två dagar – hans kläder var i desperat behov av en tvättmaskin.

Bank, bank, bank.

”Vafan, öppna för i helvete!” röt Linnéa.

Johanna, som precis hunnit dra på sig ett par svarta spetstrosor och ett urtvättat linne, spolade toaletten och slet upp dörren. Där stod Linnéa med armarna hårt i kors och en blick som pendlade mellan extrem irritation och road uppgivenhet.

”Men vafan… det stinker ju rått sex här inne! Jävla kaniner!” Linnéa höll sig för näsan på ett teatraliskt vis. ”Kom igen nu, tåget går om fyrtio minuter! Skynda er för i helvete!”

Kapitel 3: Knullruffs på perrongen

Johanna kastade en panikslagen blick på sin väggklocka – den som var formad som den svarta katten Luna från Sailor Moon.

”FAAAAN!” skrek hon och började rusa runt i rummet som en virvelvind för att hitta sina Cheap Monday-jeans och en ren tröja. Sminket fick hon lösa i bilen.

Linnéa bara skakade på huvudet åt förödelsen. ”Ni är ju som ett par jävla tonåringar. Vad hade hänt om jag inte agerat morsa och hållit koll på klockan?” När Simon kom ut från badrummet, i full färd med att knäppa sin nitskjorta, vände sig Linnéa mot honom: ”And you… du är ju rena fördärvet för henne. Om hon missar tåget är det ditt fel!”

”Då får hon väl helt enkelt bo hos mig över jullovet”, svarade Simon med ett retsamt leende och en axelryckning.

”Tro inte att du slipper så lätt!” snäste Linnéa, men ett litet skratt sipprade igenom.

Johanna hörde dem knappt. Hon letade febrilt efter sin mammas julklapp – ett inslaget set från The Body Shop med badoljor och dylikt som hon köpt i gallerian. Simon gick lugnt fram till hennes skrivbord, lyfte på den tunga kursboken Anatomi & Fysiologi för sjuksköterskor och drog fram en guldgrön kartong.

”Den här?”

”JAAA! Du är en gud!” Johanna flög fram, tryckte en snabb kyss på hans läppar, pressade ner lådan i den redan sprickfärdiga resväskan och drog igen blixtlåset med ren muskelkraft.

När de väl satt i Linnéas gamla, skramliga Volvo och rullade mot Centralen, satt Johanna i baksätet och studerade Simon i profil. Hans korpsvarta hår var totalt kaos – ett äkta, obrytt ”knullruffs” – och kläderna bar tydliga spår av att ha legat i en hög på ett studentgolv. Men i Johannas ögon var han det finaste som fanns. De var så löjligt kompatibla på alla plan, inte minst det sexuella. Tanken på att vara utan honom i en hel månad slet i henne. Hon sträckte ut handen och flätade sina fingrar i hans.

Simon vände blicken mot henne. Hennes klarblå ögon utstrålade en plötslig, nästan smärtsam sårbarhet. Han kramade hennes hand hårt, lutade sig över sätet och mötte henne i en djup, tröstade kyss.

”INGET SNUSK I BAKSÄTET FÖR FAN!” röt Linnéa från förarsätet med simulerad stränghet, vilket fick både Simon och Johanna att skratta så de vek sig.

Väl framme på Centralstationen fick de varsin varm avskedskram av Linnéa innan hennes Volvo försvann i decemberdiset. Simon, som den gentleman han var under all sin gotiska estetik, tog greppet om Johannas tunga väska och ledde vägen in i den myllrande stationshallen. De hade en kvart till avgång, men Johanna var nikotinpervers och behövde dessutom något att äta.

Inne på Pressbyrån styrde Johanna Simon mot kaffemaskinerna med en fast order om att fixa en latte, medan hon själv scannade hyllorna. Hon log för sig själv när hon såg hur villigt han lydde hennes minsta vink – det fanns en subtil makt i deras dynamik som hon njöt av i fulla drag. Hon plockade på sig en överprisad ciabatta med curryröra och en stor påse Kinapuffar, hennes absoluta favoritsnacks.

När de väl stressade ut på plattformen möttes de dock av en tom räls. Johanna stelnar i panik tills hon såg den gröna skylten: Spårbyte till spår 6. Ny avgångstid: +20 min.

”Okej, i normala fall hade jag hatat SJ”, pustade Johanna ut och länkade sin arm genom Simons. ”Men just nu tackar jag gudarna för signalfel.”

”Hinner du med den där ciggen nu då?” sa Simon och drog upp ett paket Lucky Strike ur skinnrocken.

De promenerade längst bort på perrongen, dit taket slutade och vintersnön föll fritt. Vid en ensam papperskorg, kantad av gamla fimpar, tände de sina cigaretter. Den iskalla decemberluften blandades med den varma, kryddiga tobaksröken. De stod tysta en stund och bara såg på varandra – hennes blå blick mot hans mörka, kajalinramade ögon.

”Jag kommer sakna dig så jävla mycket”, sa Johanna tyst.

”Jag med. En månad är helt stört lång tid”, svarade Simon och drog henne tätt intill sig.

Kylan bet i kinderna, men kontrasten mot den trygghet hon kände i hans famn gjorde det uthärdligt. Simon skruvade lite på sig och rättade till sina snortajta jeans.

”Vad är det?” frågade Johanna med ett snett leende.

”Jag är typ… öm i hela anakondan”, skrattade Simon halvt generat. ”Vi har ju legat som djur i två dygn.”

Johanna skrattade högt, så att den kalla luften bildade små rökpuffar. ”Linnéa har rätt, vi är ett par kåta tonårskaniner. Men jag älskar det. Hur fan ska vi klara en månad?”

”Vi får köra telefonsex. Och vi måste skicka bilder till varandra… privata bilder”, sa Simon med en blick som plötsligt blev mörk och intensiv.

Johanna kände hur kinderna hettade till, och det berodde inte på kylan. ”Jag har aldrig gjort det förut… men det låter sjukt hett”, sade Johanna och tillade ”Vill ha din anakonda som skärmbild på telefonen” och skrattade högt.

Just då skar det metalliska ljudet av tåghjul mot rälsen genom luften. Det grå tågsättet rullade in och stannade. De slängde sina fimpar i askkoppens galler och rörde sig mot Johannas vagn. När hon klev upp på det nedersta trappsteget hamnade de för en gångs skull i perfekt ögonhöjd.

Tågvaktens visselpipa skar genom dånet på stationen. Tiden var ute. De kramades en sista gång, ett hårt, desperat grepp, och deras läppar möttes i en kyss som smakade kaffe och Lucky Strike. Ordens tyngd pressade på i Johannas bröst; hon ville så innerligt säga att hon älskade honom, men halsen snördes plötsligt åt och hon lyckas inte få fram ett ljud.

Innan hon hann göra ett nytt försök slogs dörren igen mekaniskt mellan dem. Johanna kände hur ögonen tårades. Hon backade in i vagnen, pressade ansiktet mot fönstret och hann precis skymta hans rufsiga, svarta hår innan tåget började rulla ut från perrongen och lämnade Stockholm bakom sig.

När hon väl hittat sitt säte, slitit fram laddaren och dumpat Kinapuffarna på bordet, tog hon upp mobilen och öppnade Messenger. Innan hon ens hunnit börja skriva såg hon att det redan låg ett oläst meddelande där som hade skickats för 1 minut sedan.

Simon: Älskar dig <3

Hela Johannas inre smälte, och magen fylldes av en hel svärm av fjärilar. Den långa resan hem till Halmstad kändes plötsligt mycket mer överkomlig.

”Älskar dig med! Längtar ihjäl mig efter lovet”, smattrade hon tillbaka på skärmen.

Hon pluggade in hörlurarna i öronen, lät Linkin Parks tunga gitarrer isolera henne från resten av passagerarna, tog en tugga av sin ciabatta och lät huvudet falla tillbaka mot sätet. Nu kunde hon andas ut.