”Det måste vara hon som står där borta”, säger jag när vi passerat passkontroll och tull och kommer ut i ankomsthallen.

Vi går fram till henne. Hon ler mot oss.

”Hej och välkomna till Kroatien!” säger hon. ”Jag kan ta era namn.”

Hon är en kvinna i femtioårsåldern. Ungefär i Erikas och min ålder. Blond och ganska kort. Ett fint leende. Hon är klädd i en blå kjol och vit blus. Resebolagets färger. På blusen har hon en namnbricka där det står Hanna. I handen har hon en mapp med en namnlista där hon prickar av namnen på resenärerna i gruppen.

Jag är precis på väg att säga våra namn när en äldre man tränger sig före.

”Lundström. Bengt och Marie-Louise. Vi har väntat en hel evighet i passkön och sedan på vårt bagage. Nu vill vi till hotellet.”

Jag suckar lite tyst. Sådana där typer finns alltid med på gruppresor. Jag ser att Hanna tar ett djupt andetag och säger medan hon går igenom listan:

”Lundström. Här har vi er, ja. Jag beklagar att ni har fått vänta länge. Det är en ganska liten flygplats och mycket folk så här mitt i sommaren.”
”Det är skandal”, muttrar Lundström och går därifrån.

Hanna vänder sig mot mig och Erika och ler.

”Och då var det er tur. Sorry för det där.”
”Ingen fara”, säger Erika. ”En del av jobbet antar jag.”
”Det kan man säga”, säger Hanna.
”Staffan och Erika heter vi”, säger jag.
”Där har vi er ja. Välkomna! Det är buss nummer 5 där ute på parkeringen.” Hanna ler mot mig och vilar sedan blicken på Erika. Hon ser henne länge och intensivt i ögonen.

Jag tittar på Erika och ser att det glittrar till lite i hennes ögon och att hon rodnar lite.

”Tack!” säger Erika. ”Jag hoppas vi får en fin vecka.”
”Det är jag säker på att du får, Erika”, säger Hanna och ler. ”Och du också förstås, Staffan.”

Erika, min sambo, är en femtioårig skönhet som jag fortfarande inte förstått hur jag lyckats fånga. Hon är blond med blå ögon och en fantastisk kropp. Efter tjugo år är jag fortfarande fascinerad av hennes fylliga bröst som jag inte kan se mig mätt på. Det är många män som vänder sig efter henne när vi är ute på stan. Jag tycker det är trevligt när det händer och jag blir stolt inombords.

Vi sätter oss längst fram i bussen för att njuta av utsikten längs den kroatiska kusten. Hanna tar plats framför oss bredvid chauffören. Hon tar mikrofonen.

”Hej allihop!” säger hon. ”Och välkomna till Kroatien. Hanna heter jag och kommer att vara er reseledare under den här veckan. Vi ska bege oss direkt till hotellet nu där vi kommer att checka in. Sedan blir det välkomstmiddag ikväll i hotellets restaurang.”
”Det kommer väl ta en evinnerlig tid det här också”, suckar Lundström. Han och hans fru har tagit plats bakom oss.

Erika och jag tittar på varandra och himlar med ögonen.

”Nejdå”, säger Hanna. ”Det är ett stort och fint hotell och det brukar gå väldigt smidigt.”

Och så blir det. Vi får våra hotellnycklar snabbt. Femte våningen ska vi bo på. Rum 510. Vi åker upp i hissen och hittar snart vårt rum. Ett stort fint rum med utsikt över havet.

”Vad fint”, säger Erika. ”Det här blir en härlig vecka, det känner jag på mig.”
”Ja verkligen”, säger jag. ”Och Hanna verkar bli en bra reseledare.”
”Mm”, säger Erika.

Jag ser att hon rodnar lite igen.

Vi går på upptäcktsfärd på hotellet. Det finns både gym och en stor inomhuspool. En fin restaurang där vi ska ha välkomstmiddag ikväll. En stor bar.

”Verkligen fint”, säger jag.

Vi tar hissen upp till vårt rum igen. När vi kommer fram till vår dörr hör vi att dörren bredvid öppnas.

”Nej men hej igen”, säger Hanna som kliver ut genom dörren. Hon har en badrock på sig. ”Erika och Staffan var det va?”
”Ja, det stämmer”, säger Erika. ”Ska du pröva poolen?”
”Ja, jag tänkte det. Skönt att bli av med lite resdamm. Vill ni inte göra mig sällskap?”

Erika och jag tittar på varandra.

”Ja, varför inte?” säger jag.
”Trevligt!” säger Hanna. ”Jag går ner så länge. Vi ses!”

Hon försvinner iväg. Jag tittar efter henne. Sedan känner jag hur Erika tittar roat på mig.

”Hon är söt”, säger Erika. ”Tycker du inte?”
”Jo, kanske det.”

Vi går in på rummet och hoppar i badkläderna. Erika har en fint skuren baddräkt i turkos som framhäver hennes stora bröst. Hon har en väldigt fin kropp.

”Snyggt”, säger jag. Själv har jag ett par blå badshorts.

Vi åker ner till poolen. Hanna sitter i en vilstol bredvid poolen och väntar på oss. Hon reser på sig när vi kommer.

”Där är ni ju”, säger hon och ler mot oss.

Jag får möjlighet att studera henne lite närmare nu. Blond, blå ögon och en vältrimmad kropp. Små bröst. Hon ser ut att träna mycket.

Vi tar av oss våra badrockar. Hanna betraktar oss. Hon ser fascinerat på Erikas bröst som fyller ut baddräkten.

”Vad snygga ni är”, säger hon och ler. Nåja, tänker jag, det är nog Erika som är snygg. Själv är jag inte speciellt vältränad, ganska tanig.

”Ska vi simma några längder?” säger Hanna. ”Sisten i är en fegis”, skrattar hon och dyker i poolen.

Erika och jag följer efter. Jag är en ganska dålig simmare, men Erika är väldigt duktig.

Tjejerna sätter iväg och lämnar mig på efterkälken. Vi simmar några längder, och jag är färdig långt efter dem. Jag ser att de småpratar med varandra när jag simmar de sista meterna. De ler åt mig när jag kommer fram.

”Snyggt jobbat, Staffan”, skrattar Hanna.
”Puh, det var jobbigt”, flåsar jag.

Vi går upp ur poolen.

”Jag tror det finns en bastu här också”, säger Hanna. ”Vill ni hänga med in?”
”Jag tror vi tackar nej”, säger jag innan Erika hinner säga något. ”Vi ska nog packa upp våra saker. Inte sant, älskling?”
”Ja, kanske det”, säger Erika och ser lite besviken ut.

Hanna ger Erika en lång blick.

”Det blir fler chanser”, säger hon. ”Vi ska ju vara här en hel vecka.”

Vi går iväg. Jag ser att Erika vänder sig om mot Hanna som vinkar till henne. Erika vinkar tillbaka.

”Det hade väl varit skönt med lite bastu”, säger hon till mig.
”Ja, men det går väl fler tåg som Hanna sa”, säger jag dröjande.

Jag vet inte riktigt varför jag var så snabb med att säga nej, men jag fick några vibbar som jag inte är helt bekväm med.

——

De följande dagarna går i snabb takt. Vi är med på några utflykter upp i bergen. Hanna sköter reseledarskapet galant och hon tyr sig mer och mer till oss vid luncher och rundvandringar. Det kan bero på att vi är det enda paret i hennes egen ålder, så vi har en del att prata om. Alla andra i resesällskapet är betydligt äldre. Jag kan dock inte undgå att lägga märke till att hon tittar på Erika på ett lite speciellt sätt och att det håller på att byggas upp en stämning mellan dem som jag inte riktigt kan sätta fingret på. De pratar mer och mer med varandra, pratar om sina intressen, skrattar tillsammans. Det gör att jag känner mig alltmer utanför.

Sista kvällen före hemresan. Vi ska äta avskedsmiddag hela gruppen på hotellet. Alla är lite uppklädda. Jag har tagit på mig ett par nya chinos och en kortärmad ljusblå skjorta. Erika har en svart klänning med bara ärmar. Skärningen i klänningen gör hennes fylliga bröst ännu mer framträdande.

Vi åker ner till lobbyn tidigt och ställer oss i baren. Erika tar ett glas vitt och jag en öl. När vi står där ser jag att Hanna kommer ut ur hissen. Jag hajar till. Hon är klädd i en kort svart klänning och högklackade skor. Hon har sitt långa blonda hår uppsatt i en knut. Hon är helt enkelt skitsnygg.

Hon får syn på Erika och mig, ler och vinkar och går fram till oss.

”Hej! Vad fina ni är ikväll. Den där klänningen är verkligen snygg”, säger hon vänd mot Erika.
”Åh, tack”, säger Erika och rodnar lite. Jodå, den där speciella stämningen mellan de två kvinnorna finns där ikväll också.
”Vi får säga detsamma”, säger jag.
”Tack”, säger Hanna. ”Tyvärr hittar jag inte mina örhängen. Jag fick nog inte med dem från Sverige. Det var rätt bråttom när jag skulle iväg. Typiskt.”
”Men du”, säger Erika. ”Jag har ett par som du kan få låna. Jag tror de skulle passa dig jättebra. Vad tror du, Staffan? Det är de där silverörhängena med små stenar.”
”Det tror jag också”, säger jag.
”Du kan väl hänga med upp på vårt rum så får du prova dem”, säger Erika. ”Det hinner vi va? Det är ju en hel timme innan vi ska äta.”
”Ja, det vore ju jättesnällt”, säger Hanna.
”Kom med då”, säger Erika och börjar gå mot hissen. ”Väntar du här, Staffan?”
”Javisst”, säger jag.

Hanna följer efter Erika mot hissen. När de står och väntar på att den ska komma ser jag att Hanna lägger handen på Erikas bara axel. Erika rycker till lite och ser Hanna djupt i ögonen och ler. Hon slänger också en blick åt mitt håll. Känslan jag haft hela veckan att det är något mellan dem kommer tillbaka. De försvinner in i hissen.

Jag sätter mig i en av de sköna skinnfåtöljerna i baren. De övriga deltagarna i gruppen börjar samlas. Kerstin, en äldre dam som reser ensam, kommer fram.

”Hej, är det ledigt här?”
”Javisst, slå dig ner bara.”
”Har du inte frun med dig ikväll?”
”Hon gick tillbaka till rummet. Hon skulle låna ut ett par örhängen till Hanna.”
”Aha, jag förstår. Ja, de verkar trivas bra ihop de där två.”
”Erika och Hanna menar du?”
”Ja, din fru och reseledaren.”
”Så du har noterat det också?”
”Du, det har nog alla i gruppen gjort. Sättet de ser på varandra säger en del.”
”Ja, det verkar bli goda vänner.”
”Vänner … ja så kanske man kan kalla det.”
”Åh”, säger jag. ”Du menar så. Nej, men det tror jag väl ändå inte?”

Kerstin reser sig.

”Jag går bort till de andra. Du ska nog vara lite mer observant. Saker kan utvecklas fort.”

Hon går iväg. Jag tittar på klockan. Oj, de har varit borta en halvtimme nu. Ska det ta sån tid att prova ut ett par örhängen?

Jag bestämmer mig efter att ha velat fram och tillbaka en stund och styr stegen mot hissen. Åker upp till femte våningen där vårt rum ligger. Jag går korridoren fram till rum 510 där vi bor. Sätter nyckeln i låset och öppnar tyst.

”Åh, Hanna …”, hör jag en välbekant röst.

Jag smyger mig fram och tittar runt hörnet till sovrummet.

Där ligger hon. Min sambo Erika, helt naken, med ryggen mot mig och vänd mot Hanna, lika naken hon. Hanna har handen mellan Erikas ben. Erika stönar högt. De kysser varandra.

Hanna tittar upp och upptäcker att jag står och tittar på dem. Hon ler och sätter pekfingret för munnen, ett tecken att jag ska vara tyst. Jag nickar och ler tillbaka. Erika har inte upptäckt något. Hon har slutna ögon och stönar högt. Hon njuter av Hannas beröring och ger sig hän.

”Så, Erika, låt det komma”, säger Hanna och smeker Erikas kön allt snabbare. Erika börjar vrida sig mot Hannas finger. Jag hör det välbekanta kvidandet när hennes orgasm kommer.

Jag smyger försiktigt ut ur rummet, stänger dörren tyst och skyndar ner till baren. Jag går och sätter mig i en av sofforna utanför restaurangen.

Efter tjugo minuter ser jag att hissdörren öppnas och Erika och Hanna stiger ut ur hissen. Jag vinkar till dem och de kommer fram till mig. Erika är rosig om kinderna, lite rufsig i håret och ser en aning förlägen ut.

”Det tog tid att prova ut örhängen”, säger jag.
”Hm, ja”, säger Erika och rodnar lite.
”Det gäller att göra saker och ting grundligt vet du”, säger Hanna och blinkar åt mig.

Jag reser mig och tar Erika i handen.

”Jag är jättehungrig nu”, säger jag. ”Du också?”
”Ja, det ska bli gott med mat nu efter …”, säger Erika. Hon biter sig i tungan. ”Efter allt vi har upplevt den här veckan. Ska vi gå in?”

Vi bär båda på en hemlighet nu, Erika och jag. Jag har sett henne ligga med en annan kvinna, och hon är en erfarenhet rikare. Vem som avslöjar sig först står skrivet i stjärnorna.