Prolog
Ser på huset, eller det som var ett hus. Nu är det bara grus, sitter på knä och ser på ruinerna, hör ljuden av sirenerna. Reser mig, skiftar och springer. Springer genom trädgården och in i den lilla skogen. Fortsätter springa, springer med bilden av ruinen av huset innanför mina ögon.
***
Vaknar och drar handen genom mitt hår, reser mig och sätter mig på sängkanten. Ser på kvinnan som ligger bredvid mig i sängen, ser på sminket som runnit. Ser på råttboet som är hennes hår, ser på hennes kropp. Reser mig och går in på toaletten, kissar och tvättar mina händer när jag är klar.
Går ut från toaletten och går fram till fönstret, drar upp persiennen och ser ut på höghusområdet. Ser på det gråa diset. Sätter handen på märket på mitt vänstra bröst. Märket som gör att den kvinnan som ligger i min säng kan ligga där.
Går tillbaka till sängen och lägger mig bakom kvinnan, hon trycker sig mot mig. Känner resningen komma, lyfter upp hennes ben och sätter penisen mot hennes slida. Glider in i henne och hon tjuter till. Är stor därnere, vilket hon påtalade flertalet gånger i natt.
Tar hennes bröst i min hand och kramar det, rör mina höfter och tar henne snabbt. Känner ilningarna komma och känner säden lämna mig och fylla henne. Drar mig ur henne och hon tjuter till, svär åt mig på ryska.
Både om att det rinner och att hon inte fått komma. Ser på henne och går upp ur sängen, går in i badrummet och ställer mig i duschen. Sätter på vattnet och känner vattnet träffa mig.
Hon kommer in efter mig och fortsätter skälla på mig. Sluter ögonen och stänger ute hennes röst. Ser ruinen innanför mina stängda ögon. Det är årsdagen idag.
– Håll käften.
Höjer inte rösten, gör sällan det. Hon tystnar, tystnaden är skön. Det enda som hörs är vattnet, börjar nynna vaggvisan som min mor sjöng för mig varje kväll. Hör henne resa sig. Hör henne spola.
– Du kan gå nu.
Hör henne muttra något, visar inte att jag hör henne. Ytterdörren öppnas och stängs efter en stund, stänger av vattnet och tar en handduk. Börjar torka mig och går ut från badrummet, ser på min lägenhet och suckar. Det ser ut som en svinstia.
***
Går in på restaurangen, nickar åt vakten som står i dörren. Går över golvet och kommer fram till bordet.
– Michail
– Chefen.
Han vill att man ska tilltala honom så, med chefen. Han ser på mig och ler.
– Din engelska är god?
– Ja.
Tar en skorpa och brer smör på den, tar te kannan och slår upp te. Ser på mannen på andra sidan.
– Bra, du ska åka till USA.
Tar ett bett av skorpan, tuggar på den. Sköljer ner den med lite te, sött förbannat te.
– När?
Han ser på mig och ler.
– Vet du, du är min bäste anställde. Vet du varför?
– För min charm?
Han ser på mig och skrattar till, om det är något jag saknar så är det charm.
– Haha, ja förutom den. Du ifrågasätter aldrig, inget gnällande, inga sjuka barn, eller fruar som gnäller. Jag säger något och du säger bara ja eller som nu när.
Tar en tugga till, mannen som sitter mittemot mig är den man som sett till så att jag har det märke jag har på mitt bröst. Efter fyra år gatorna så av en slump så räddade jag hans liv, han tog in mig och de senaste åtta åren så har jag varit hans lojala soldat.
Stigit i graderna till den position jag har nu, löjtnant i Bratvan. Hans bäste problemlösare som han kallar mig. Han är en av de fem som styr bratvan, en oligark. Till och Putin är rädd för honom.
– Kom till mitt hus ikväll så berättar jag mina tankar.
– Javisst. Tack för frukosten.
– Ingen fara, vi ses ikväll.
– Javisst.
Dricker upp teet, reser mig och borstar bort smulorna från min kavaj. Går genom restaurangen och går ut på gatan, så USA.
***
Stannar bilen framför hans hus, han kallar det för ett hus. Det är ett slott, han köpte det i Frankrike, de rev det och transporterade det hit. Nej jag skojar inte, går fram till porten och den öppnas. Går in och mannen ser på mig.
– Sergej.
– Michail.
Går genom korridorerna och kommer fram till hans arbetsrum, knackar på och Sergej öppnar dörren. Går in och Sergej följer efter, det är ovanligt. Sätter mig i en av stolarna som står vid hans skrivbord, han ser på mig. Ser på honom.
– Du ska befordras.
Därav Sergejs närvaro.
– Där ser man, vad förärar mig den äran?
Han ser på mig.
– Goda arbetsinsatser.
– Dricka?
Det är Sergej som frågar.
– Nej tack, men tack för frågan. När?
– Nu.
Han reser sig och jag gör detsamma, vi går ut från rummet och han går före mig ner i källaren. Varför är alltid skurkarnas hemliga rum i källaren, varför kan ingen vara lita innovativ och har sitt hemliga rum på vinden. VI kommer fram till en dörr, ser på märket på dörren.
Vi sätter vår hand på märket och går in i rummet, ser på det. Ser på bänken som jag ska lägga mig på, tar av mig kavajen. Tar av mig hölstret, tar den andra pistolen från ryggslutet. Lossar på selen som mina svärd sitter på. Lägger sakerna på ett bord, knäpper upp skjortan, hänger den och kavajen på en herrbetjänt.
Dörren öppnas och konstnären kommer in, han ser på mig. Ser på honom, det är han som gjort de andra tatueringarna på mig. Går fram till bänken, lägger mig på den. Han ser på mig och på den tatuering som finns på mitt bröst, den han ska bygga vidare på. Avsluta den.
– Michail.
– Pjotr.
– Ska vi?
– Javisst.
Har tar apparaten i sin hand och sätter nålen mot mitt bröst. Han startar den och nålen sätter igång. Fäster min blick på en punkt i taket. Känner nålen penetrera min hud.
***
– Skål Michail.
– Chefen.
Vi lyfter glasen och sveper i oss vodkan, tar på mig linnet. Sen skjortan, sätter vapnen på sin plats och tar på mig kavajen. Han slår upp mer vodka åt oss, ser på Sergej, han ser på mig. Vi har samma tatuering nu, han kan inte säga åt mig vad jag ska göra längre.
– Sätt dig.
Ser på chefen och gör som han säger. Sätter mig i soffan och tar mitt vodkaglas, höjer det och han svarar på skålen. Vi tömmer dem.
– Nå Michail, du ska åka till USA
– Ja chefen
Kapitel 1
***
Ser på den bruna bygganden, går uppför trappan och öppnar dörren. Går in och ser på den tomma hallen, går in och stänger dörren. Sätter mina väskor på golvet. Ser på de tomma dörrarna och de tomma rummen, går till hallen igen och ser på trappan. Går uppför den och ser på de tomma rummen häruppe.
Går ner igen och öppnar en av dörrarna, går nerför trappan och tänder lampan. Ser på det tomma utrymmet. Går upp igen och släcker lampan, tar mina väskor och går uppför trappan. Ser på det största rummet på andra våningen, sätter väskorna på golvet. Ser på luckan i taket, drar i snöret och stegen fälls ut. Jag går uppför den och ler. Utrymmet är stort, större än i källaren. Högre takhöjd.
***
Går in på restaurangen, ser på gästerna och de ser på mig. Går över golvet och kommer fram till bordet, ser på de tre männen som sitter där. Sätter mig och de ser på mig.
– Chefen hälsar.
– Hälsa tillbaka.
– Vill du inte veta vad han hälsar?
Han slickar sig om läpparna.
– Vem är du?
– Jag? Ingen, en obetydlig kugge i chefens maskineri som blivit hitskickad för att lämna ett meddelande.
– Vilket är?
– Skärp er.
De ser på mig, de ser på min blick. Mina gula ögon, de ser selen, hölstret.
– Så vi ska skärpa oss?
– Det var hans ord ja.
– Och om vi inte gör det?
– Då meddelar jag honom det.
De ser på mig.
– Mitt ödmjuka råd är, lyssna på honom. God kväll mina herrar.
De ser på mig när jag reser mig, deras blickar följer mig när jag går ut från restaurangen. Går till min bil och sätter mig i den, startar den och kör till huset. Parkerar på gatan och går fram till dörren och går in.
Stänger dörren och tar av mig skorna, går in i huset. Går till vardagsrummet, går fram till en vagn med flaskor på. Tar en av vodkaflaskorna och sätter mig i en fåtölj. Tar fram min telefon och skickar meddelandet.
– Budskapet är framfört.
Öppnar min musiktjänst, sätter på musiken och hör den smekande rösten lägga sig över mig som en filt. Öppnar flaskan och tar en klunk av vodkan, förhoppningsvis så döljer dimmorna av den minnena i natt.
***
Läser meddelandet, lägger ner telefonen och fortsätter med mina rörelser. De hade inte lyssnat. Så nu är det dags att statuera exempel. Avslutar min träning och går nerför stegen, stänger luckan i taket och går till badrummet.
***
Ser på de tre männen, deras döda kroppar. Tar en bild med kameran på min telefon, skickar iväg bilden. Lämnar huset och sätter mig i bilen, startar den och kör iväg. Telefonen burrar till, läser meddelandet. Fokuserar på vägen igen, kör ut från staden. Fortsätter fram på motorvägen.
***
Parkerar på en liten skogsväg, går ur bilen. Ser på träden, blundar och andas in genom näsan. Känner alla lukter på en gång. Hittar det jag söker efter, ser mig omkring. Ingen mer än jag här, samlar mig och börjar springa. Skiftar och sträcker ut, känner doften.
Rör mig snabbt och ljudlöst, ser flocken. Tar språnget och mina tänder begraver sig i halsen på det största djuret, sätter mina klor i sidan på den och den faller med ett tjut, jag dricker och tömmer djuret.
De andra djuren i flocken försvann när jag attackerade ledaren. Men de kommer att komma tillbaka, ser på det döda djuret. Rör mig ljudlöst och gömmer mig.
***
Parkerar framför huset, ser på bilen. Ser på de två som sitter i bilen, han menade allvar. Han har skickat hit Tatjana, går fram till ytterdörren. Öppnar den och går in, tar av mig mina skor. Tar av jackan och hänger upp den på en hängare, går till vardagsrummet. Känner lukten av mat, går igenom vardagsrummet till köket. Öppnar dörren och ser på Tatjana, hon har ett förkläde på sig.
– Tatjana.
– Michail.
– Välkommen till mitt enkla hem.
– Tack, sätt dig maten är snart klar.
Ser på henne och sätter mig, hon sätter grytorna på bordet och sätter sig.
– Varsågod.
– Tack.
Lägger upp mat på min tallrik och tar en bit bröd och slår upp vodka åt oss.
– Skål.
– Skål.
Vi tömmer glasen och börjar äta, smakar på maten och som alltid så smakar den väldigt bra. Tatjana är en makalös kock.
– Så han skickade dig.
– Ja Michail har du några problem med det?
– Nej, förhoppningsvis så kan du få ordning på saker och ting.
– Så du studerar?
– Chefen tyckte att det.
– Hur går det?
– Det går bra.
– Vad läser du?
– Arkitekt, jag läser till arkitekt.
– Spännande, en bratva kapten som läser på universitet. Till arkitekt.
– Vilka spratt livet kan spela en va?
– Haha, ja.
Vi äter upp och jag tar hand om disken, hon ser på mig.
– En bratva kapten ska inte behöva göra det du gjorde med de tre, en löjtnant visst. Men inte en kapten, du kommer slippa det med mig här.
– Tack Tatjana.
– Ingen fara Michail.
– Här är jag Michael.
Hon ser på mig.
– Inte min idé, det var chefens.
– Han och hans idéer.
– Typ så ja.
Hon ser på mig och ler, Tatjana är som en moster för mig, men skulle jag inte göra vad hon säger så kommer hon att bli en elak moster.
– Tack för maten Tatjana.
– Ingen fara Michail.
Hon reser sig och går ut från köket, hör henne öppna dörren och gå ut ur huset. Ser på disken och börjar diska.
***
Ser på ritningen, fortsätter rita. Hör musiken i mina hörlurar och ser byggnaden så liv, lutar mig tillbaka och sträcker på mig. Ser mig omkring i salen och ser på de andra som sitter här. Lutar mig fram och fortsätter rita, chefen hade frågat, jag hade svarat. Nu sitter jag här och ritar, går på föreläsningar. Gör läxor och skriver tentor.
– Vackert.
Tar ut hörlurarna och ser på henne.
– Förlåt?
– Jag sa vackert.
– Tack.
***
Ser hennes huvud röra sig fram och tillbaka, känner hennes tunga leka med mig. Känner henne ta mig så djupt hon kan. Ser på henne och måste beundra hennes teknik, har aldrig upplevt någon ta mig så djupt som hon gör. Hon backar och smeker mig med handen samtidigt som hon suger mig. Ser på henne och förvarnar om att jag är nära, hon ler och meddelar mig att jag ska komma. Hon älskar sperma och hon vill ha min så fort som möjligt.
Ser på henne och gör henne till viljes. Tömmer min säd i hennes mun, hon sväljer och jag ser på henne. Ingen har lyckats med det innan i heller. Att ta hela min sats, hon slickar mig ren. Väldigt noggrant, hon reser sig och drar upp mina byxor. Hon knäpper dem och ser på mig.
– Du har den vackraste kuk jag sett och jag har sett en del, den största med. Har aldrig fått en så stor sats förut, vi måste göra om detta fler gånger.
– Och du?
– Nej, är lesbisk. Men har en fetisch för att suga kuk. Min flickvän vet om den, så länge jag inte har sex så är det okay.
Ser på henne, som medlem i den ryska Bratvan så har jag sett och varit med om hel del konstiga saker. Så pass konstiga så detta faktisk låter helt normalt.
– Visst funkar det för dig så.
Vi går ut från toaletten och går tillbaka till salen, sätter mig och fortsätter rita. Min telefon burrar till, tar upp den och läser meddelandet. Svarar och stoppar ner den i fickan, fortsätter rita.
***
– Michail.
– Tatjana, hur går det?
– Bara bra, och själv?
– Framåt, sköter mig i skolan och ser till så att du inte blir dödad.
– Då är allt som det skall.
– Ja det tycker jag, kallade du på mig av någon speciell anledning?
Hon ser på mig.
– Chefen…
– Vill att du ska påminna mig om att jag inte ska glömma var jag kommer ifrån?
– Det är det jag gillar med dig Michail, du förstår utan att man behöver förklara något för dig.
– Har jag någonsin glömt var jag kommer ifrån? Sen den dagen jag räddade hans liv?
Hon ser på mig.
– Nej Michail.
– Jag vet precis vem jag är och vad jag är värd, tro mig Tatjana, jag vet precis.
En dag så kanske det kommer en som jag och gör det jag gör med andra, saken är den att den som ska lyckas med det jag gör mot mig ska vara jävligt skicklig. Så pass skicklig så att han eller hon kan ha ihjäl mig. De vet om det, båda två. Eller rättare sagt allihop.
– Du kan hälsa chefen att jag vet min plats, vet mitt värde.
– Det ska jag göra Michail.
***
Ser på de andra, vi sitter på en bar och diskuterar den senaste tentan. Tar en klunk av ölen och sväljer. Lyssnar på dem när de diskuterar svaret på ett av talen, sveper med blicken och ser på de andra gästerna i baren.
Känner en lukt av något som jag inte känt på länge. Ser på min tomma ölflaska, reser mig och går till baren. Ser på flaskorna och beställer en öl och en vodka. Får min dricka, lukten retar mig.
Tar min dricka, går till min plats och sätter mig, tittar på de andra och fortsätter lyssna. De har fel allihop, svaret är ett annat än de säger. Vilket de kommer bli varse den dagen vi får tillbaka våra prov.
Andas in, lukten blir mer påtaglig. Kraftigare, mustigare. Sveper med blicken igen, försöker lokalisera källan till lukten. Men det är för mycket människor här, nu diskuterar de andra sina projekt.
Tävlingen, ett företag har bett oss rita deras nya huvudkvarter. Vi sitter med näsorna i våra ritningar all tid vi kan, första pris är en summa pengar och äran. Sveper vodkan och sköljer ner den med ölen.
Varningsklockor börja ringa, mina sinnen skärps och blir på helspänn. Sveper med blicken, ser på mannen som kommer in i baren. Ser honom svepa med blicken, en Alfa. Han går med självsäkra steg genom baren, ser på hans kropp, hans hållning.
Det lyser ledare om honom, något inom mig kickas igång. Blir förbannad på hans arrogans. Ser honom glida fram genom lokalen, ser kvinnornas reaktion på honom. Den är nästan, men bara nästan lika skarp som mot mig. Ler lite, kvinnorna vid mitt bord reagerar inte. Frågan är om han kommer notera det och hur hans reaktion blir, ser var han sätter sig.
Ser på de andra som sitter vid bordet. Nu har jag lokaliserat dem, sexstycken. Fyra kvinnor och två män, förutom alfan. Har inte råkar utför så många på samma plats för, lukten är påtaglig, hanterbar men påtaglig.
Känner en hand på mitt lår, ser på den och ser på ägarinnan till handen. Hon ser på mig och ler, mina hormoner skenar. Kontroll, måste få tillbaka kontrollen innan saker och ting eskalerar. Reser mig och ser mot bordet.
– Måste hem, tack för ikväll.
– Redan?
– Det är en dag i morgon med.
Lämnar baren, tar på mig min skinnjacka. Inte för att den behövs, men får hålla stilen. Drar handen genom mitt hår, andas in kvällsluften. Går iväg och följer gatan fram till busshållplatsen, ställer mig och väntar på bussen.
***
Ser på min ritning, tar loss den från arbetsbänken. Rullar ihop papperna och stoppar ner dem i röret, sätter locket på plats och skriver mitt namn på det. Går fram till lådan och sätter ner röret i lådan. De andra ser på mig, först klar. Det sätter press på de andra. Går tillbaka till min plats, tar fram mina andra ritningar och börjar rita.
***
Ser på meddelandet, stoppar ner telefonen. Reser mig och går upp på vinden, sätter mig vid datorn och öppnar den. Skriver in målets namn, ser på bilderna som kommer upp, ser på ögonen. Varför har du retat chefen, läser på mig. Skriver ut bilder och information om honom. Sätter upp dem på tavlan, när jag är klar så ser jag på tavlan. En plan utformas.
***
Går igenom restaurangen, går förbi hans bord och ser på honom. Blir visad till min plats, sätter mig och beställer. Servitören ser på mig och bugar sig lätt och går iväg.
Ser på mannen vid bordet, ser på hans vakter och på kvinnan som sitter mitt emot honom. Det är inte hans fru, hon är med sin älskare. Barnen passas av deras au – pair. Min mat kommer in, börjar äta och ser på mannen. Ser på min klocka, nollställer den.
Mannen reser sig, han går iväg. Vinkar till vakterna att de kan stanna. Tar en klunk av vinet, startar klockan, nittiosekunder. Reser mig och går till samma plats som mannen. Går in ser honom, stå vid pissoaren. Slår till och han tuppar av, drar in honom i ett av båsen.
Sätter sprutan i hans hals, trycker till och går ut och stänger dörren, ser på klockan. Tjugo sekunder, tvättar av mina händer och går tillbaka till min plats.
Sätter mig och fortsätter äta, stannar klockan. En sekund tillgodo, kvinnan börjar bli otålig. Vakterna ser på varandra, en av dem går iväg.
Ser dem lasta in kroppen i ambulansen, vakterna ser stressade ut. Kvinnan, älskarinnan skriker åt ambulansmännen. Gästerna ser på vad som händer, frågar min servitör.
– Vad är det som händer?
– En gäst som inte mår så bra.
– Det är inte maten hoppas jag?
Ser på de gästerna som sitter närmst, de hör min fråga. De ser på varandra och sen på maten, det sprider sig.
– Nej sir, de säger att det var något med hjärtat.
– Säkert?
– Jadå sir.
– Så bra.
***
Ser på läraren som talar därframme, min extra kurs. Historia, lyssnar på läraren. Eller rättare sagt professorn i historia, det var tydligen viktigt. Gör anteckningar på min laptop, sveper med blicken i salen. Lukten finns här, frågan är om de lutkar mig.
Ser på bilderna som sveper förbi därframme, chefen var nöjd med min senaste insats. Så pass nöjd så att det stod en ny bil och väntade på mig framför huset. En Aston Martin Vantage, inte så vidare diskret.
Men han är ryss, man kan inte förvänta sig något annat. Tänker på mitt besök på toaletten innan lektionen, avsugningen av min lesbiska kurskamrat med den konstiga fetischen. Blundar lite och ser hennes ansikte framför mig, med min blodfyllda penis i hennes mun.
Hennes läppar som omsluter den, hennes hand smekandes den. Den andra handen smekandes testiklarna. Hennes sväljande när min säd lämnar mig. Ser henne slicka mig ren när hon är klar. Inspektionen så att hon inte missat något.
Fortsätter anteckna, bilderna tar slut och ljuset i salen tänds. Lyssnar på honom, påminnelsen om tentan. Packar ihop mina saker, lukten får ett ansikte. Eller flera ansikten, ser på dem. Ler lite och hänger väskan på min axel, ser på klockan. Föreläsningarna är klara för idag. Lämnar skolan, går till min bil och öppnar den och sätter mig i den. Startar den och kör iväg.
***
Springer och skiftar, ser på ledaren i flocken. Trycker till och hoppar, mina tänder borrar sig fast i hans hals. Tömmer djuret och känner livet lämna djuret, känner hjärtats slag avstanna. Släpper djuret och ser mig omkring, en doft som jag inte känt på länge.
Inte sen jag var i Sibirien, hos den man som lärt mig allt om dödande. Han och hans fru, det var två spännande personer. Han specialist, hon sparv. De lärde mig allt om att döda och älska.
Tar ut riktningen, börjar springa. Rör knappt vid marken, min kropp rör sig smidigt som alltid i min andra form så är allt levande. Följer spåret, känner lukten. Min kropp jublar, äntligen en utmaning. Närmar mig, den är stor. Den största jag någonsin sett, han märker mig.
Eller märker att något hotar den, ökar farten och flyger genom luften. Undviker hans ram, mina tänder begraver sig i hans hals. Vrålet från honom ekar mellan bergssidorna, vi tumlar runt. Rör mig men släpper inte taget om hans hals. Han kämpar, insikten träffar honom.
Han kommer att dö, känner ett djurs desperation explodera. Vi rullar runt och jag släpper honom inte, tömmer honom. Känner hans vilda blod, hormoner fylla min kropp. Det blir som den renaste fixen någonsin. Får inte tappa fokusen, då dödar han mig. Begraver mina klor i hans bröst. Biter till extra hårt, känner hjärtat slå desperat.
Ser på den döda kroppen, han är död och jag lever. Han är gigantisk, större än de björnar jag dödade där i Sibirien. Eller isbjörnen var den störste, den som kostade mig ett par brutna revben, förvisso så läckte de på ett par timmar.
Men den smärtan påminde mig om att jag inte är odödlig. Förvisso så skulle den behöva slita huvudet av mig för att jag ska dö. Men hade kunnat bli rejält skadad, böjer på huvudet i respekt. Han var en värdig motståndare, börjar springa och springer snabbt.
***
Parkerar på gatan, öppnar dörren på bilen och går ur den. Går fram till dörren och går in, stänger den. Går till vagnen och slår upp vodkan, vodka gjord på stör rom. En låda sådan vodka kostar lika mycket som de finare franska champagnerna. Ytterligare en gåva av chefen för ett arbete välutfört.
Han vet hur han skall smörja mig. Det är inte mycket jag saknar med hemma, en sak kan jag dock sakna. Mitt stall av kvinnor, framförallt efter en jakt. Kåtheten är påtaglig då, går igenom huset till trappan. Går uppför den till mitt badrum, går in och ställer mig i duschen.
***
Ser på kvinnorna på Tatjanas restaurang, låter min blick svepa över lokalen. Precis som i skogen så finner jag mitt byte, går fram till henne. Mannen som uppvaktar henne protesterar, min blick tystnar honom. Han ser på mig, något i mina gula ögon får honom att stänga munnen.
Kvinnan ser på mannen och sen på mig. Kan jag tysta honom med en blick så är jag mer man än vad han är. Därmed mer intressant, tar henne i handen och lämnar restaurangen. Öppnar dörren för henne. Min bil är intressantare än hans med.
***
Ser på hennes nakna svettiga kropp, min tunga leker med hennes slida. Hör de ljud hon avger, smakar på hennes slida och smaken påminner mig om hemma. Hon smakar som kvinnorna därhemma, min tunga leker med läpparna, slickar hennes innersta.
Leker med klitorisen, tar av hennes safter och blöter ner hennes anusrosett. Trycker in ett finger och hennes ända lyfter från sängen, hon skriker ut sin orgasm. Hon skriker på ryska, det påminner mig också om hemma. Slickar henne genom orgasmen.
Hon landar och jag ber henne vända sig, vill ta henne bakifrån. En annan sådan där sak när jag jagat, vill ta mina kvinnor bakifrån. Ser på hennes ända, på hennes späda kropp. Tar penisen i handen och sätter den mot hennes anus, hon ser på mig över axeln.
Trycker mig försiktigt in i henne, hennes ögon spärras upp när jag fyller henne. Passerar ringen och våra kroppar möts efter vad som känns som en evighet. Börjar röra mig, har mina händer på hennes höfter. Tar henne med långa tag, ser min penis resa in och ut ur henne.
Hör hennes röst långt borta, hör de ryska orden. Ökar takten, känner henne komma igen, och igen. Känner ilningarna i min kropp, känner allt på en gång. Allt blir klart och ett ylande lämnar mina läppar samtidigt som min säd lämnar mig och fyller hennes ända.
Känner sträng efter sträng lämna mig. Tappar räkningen efter sjätte sprutet. Det bara fortsätter komma.
Ligger bakom henne, smeker hennes mage och bröst. Min penis är fortfarande i henne, våra svettiga kroppar möts. Hon viskar hur skönt det var, hur tacksam hon är. Rullar bröstvårtorna försiktigt mellan fingrarna. Kysser hennes nacke milt.
***
Ger henne en puss, skalar av hundra dollar till taxin. Hon går ut från huset, ser henne sätta sig i taxin, stänger dörren. Går upp på vinden, ser på mina träningsredskap. Går fram till stavarna, tar två och går in i buren. Ställer mig i första positionen. Vatten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kapitel 2
***
Ser de avundsjuka blickarna från de andra i klassen, går fram och får mitt pris. Skakar hand med ägarna till företaget, när jag är klar så går jag och sätter mig på min plats. De andra gratulerar mig, ser deras falska leenden. Ser på priset, diplomet och checken.
***
Mindre avundsjuka nu, jag bjuder på första rundan. Det har jag råd med, checken är inlöst. Pengarna finns på mitt konto, med mina andra pengar. Skålar med de andra och drar i mig vodkan, vi pratar om projektet. De ser på mig och ställer frågor, om inspirationen till min ritning. Svarar på deras frågor, ser mot det bord där de sitter.
Alfan har inte kommit, beställer en ny runda. Betalar igen och avundsjukan är som bortblåst. Betalar och servitrisen går iväg, drar handen genom håret. Ser på dörren, Alfan kommer in, han sveper med blicken. Han går fram till bordet, sätter sig och han ser sig omkring i lokalen.
Hans Beta är inte här, han har kanske ingen. En svag Alfa alltså, min mors lektioner sitter i min ryggmärg. Böckerna som vi läst, jag och mina syskon. Mina tre äldre systrar och jag. Min mor var den Betan, min far var den Alfan. Den som alla andra såg upp till.
Sveper min vodka, tar en klunk av ölen, bjuder på en runda till. Sen får de betala själv. Dricker upp, tackar för mig och reser mig. De andra ber mig stanna, ler mot dem och tar på mig skinnjackan. Går ut från baren och vinkar på en taxi.
***
– Tatjana.
– Michail.
– Hur sur blev pajasen?
– Hanterbart, när jag sa vem du var så blev han vit i ansiktet och kröp under sin sten.
– Så bra, är hon här ikväll?
Hon ser på mig.
– Nej inte ikväll.
– Synd, hon var bra. Påminde mig om hemma.
Hon ser på mig och smeker min kind, ser på hennes leende.
– Saknar du hemma?
– Ja, min skitiga lägenhet i höghuset.
– Svinstian?
– Haha, ja. Men det är hemma Tatjana, när jag blir trött på den så åker jag till Datjan och tillbringar ett par dagar i ensamhet. Landar och samlar kraft, sen tillbaka till smältdegeln. Det är för lugnt här.
Hon ser på mig och ler, tar en klunk av vodkan.
– Så du saknar hemma?
– Ibland så ja.
Ser på en av kvinnorna, ser hennes ögon. Påverkad, ser på Tatjana.
– Tillåter du att de är höga?
– Förlåt?
– Dina kvinnor, tillåter du att de är höga?
– Vem?
– Hon.
Pekar på kvinnan.
– Hon är inte min, vet inte vem hon är.
– Då får du kanske ta reda på det för hon letar kunder.
Hon ser på en man och sen på kvinnan, han nickar och går fram till henne. Hon försvinner.
– Tack.
– Ingen fara, vi vet båda vad chefen tycker om sådant.
Hon ser på mig.
– Nej Tatjana det var inget hot, du är som min moster. Skulle aldrig sätta dit dig. Men det finns andra, mer makt kåta personer.
– Tack
– Självklart.
– Så moster.
– Ja, Tatjana, moster så du ska kanske se dig om över axeln.
– Tack för tipset.
Lyfter mitt glas och skålar med henne. Hon kommer börja se sig om över axeln, stackars den som försöker sig på något. Chefen skickade henne av en anledning.
***
Ser på lärarna, ser på min tenta. Slipper plugga i sommar, ser på de andra. Vissa har levt för mycket collegeliv, de kommer få plugga i sommar. De avslutar läsåret och hälsar oss tillbaka nästa läsår. Samlar ihop mina saker och lämnar byggnaden.
Går till min bil och sätter mig i den. Startar den och kör iväg, kör till flygplatsen och går till incheckningen, sätter min väska på bandet. Har två veckors semester. Det var belöningen för det senaste uppdraget,
Tatjana hittade konspiratörerna, de fick ett besök av mig. Tre minuter och trettio sekunder senare så var de ett minne blott. En påminnelse om hur det slutar om man inte följer reglerna.
Visar mitt pass och min biljett, mannen bakom disken ser på dem och skriver på datorn och räcker tillbaka dem. Tar emot dem och går in på flygplatsen. Går till den gate där mitt plan går ifrån. Ser på planet som står där, sätter mig och sätter mina hörlurar på mig. Sätter på musik, tar fram en bok om Kartagerna.
***
Sätter mig och väntar på min väska, ser den komma och tar den. Hivar upp den på axeln, går fram till trappan som tar mig ner till stationen. Startar telefonen och startar appen. Löser en biljett och ställer mig på perrongen och väntar, ser tåget komma och det stannar.
Kliver på det och ställer mig i vagnen, känner tåget starta och åker igenom tunneln, över bron. Kommer in i det land till den stad som jag föddes i. Där jag tillbringade mina åtta första år innan explosionen, ser på tavlan.
Ska hoppa av på nästa station. Hivar upp väskan och ställer mig vid dörren, tåget stannar och jag går av det. Går uppför trappan och går ut från stationen, går över kanalen och kommer fram till det hotell jag ska bo på. Får min nyckel och går upp på rummet. Öppnar dörren och går in, ser på rummet. Går uppför trappan och kommer till sovrummet, sätter väskan på golvet.
Går igenom rummet och går till badrummet, öppnar dörren och ser på jacuzzin. Går till min väska och sätter den på sängen och packar upp. Ser på väskan som innehåller mina vapen, ställer den i klädskåpet. Går nerför trappan och ut ur rummet.
***
Ser på skolan, här gick jag mina två första år. Ser på skolgården, den var större förr. Eller minnet av den är att den var större, ser på den öde skolgården. De har väl sommarlov de med. Lämnar skolan, går iväg och närmar mig huset. Eller den plats som huset stod på.
Går igenom det lummiga området, känner igen de andra husen. De ser likadana ut, inget har förändrats de senaste sjutton åren. Inte här i alla fall. Kommer fram till porten, ser på kratern. Ingen har byggt nytt, det förvånar mig lite.
Ser på skylten på stenväggen, ser namnet på skylten. Sätter min hand på den, går fram till porten. Ser mig omkring och klättrar över den, landar på gräset. Ser mig omkring, tusen minnen sköljer över mig. Går på singelstenen, ser på kratern efter bomben.
Stannar och ser ner i hålet, sveper med blicken. Känner tårarna börja rinna. Blundar, ser min mor, far och systrar innanför de stängda ögonen. Känner smaken av saknad fylla min mun, sätter mig på knä och gråter.
– Förlåt.
Reser mig och vänder mig om, ser på de två ungdomarna som ser på mig.
– Ja?
Svarar på deras språk, det var så många år sedan men jag minns fortfarande.
– Kan vi få ta en bild av hålet?
Ser på dem.
– Varför?
– En utmaning, våra kompisar tror inte att vi skulle våga.
Ser på dem och ler.
– Så länge jag inte behöver vara med på bilden, så fota så mycket ni vill.
– Tack.
– Ingen fara. Men varför är det en utmaning?
– Det sägs att det spökar här. Ibland på kvällarna så hörs det ylande, eller skrikande.
– Jaså?
– Mm, det är riktigt läskigt.
– Så pass, men ni är väl inte rädda?
De ser på mig, sen på varandra.
– Har sett spöket en gång.
– Spöket?
– Mm, en vit varg med blå ögon. Kissade nästan på mig och sprang iväg.
– När var det?
– Ett par år sedan, men ylandet, eller skrikandet fortsätter.
De tar fram sina telefoner och fotar, de stoppar ner dem.
– Du ska inte vara här när det blir mörkt.
– Tack för varningen.
– Vad gör du här?
Ser på pojken som frågat.
– Jag bodde här innan, innan detta.
De ser på mig med stora ögon.
– Wow.
– Det var det vackraste och största huset på hela området.
– Det sägs att alla dog.
– Nej inte alla, jag klarade mig.
De ser på mig, sen på varandra.
– Jag var åtta år när det sprängdes, var i min trä koja när det hände.
Pekar på ett av de stora träden, kojan finns kvar.
– När det small så kastades jag ner från trädet och landade där borta.
Pekar på andra sidan trädgården, de följer mitt finger och deras ögon blir stora.
– Hela min familj var därinne.
– Jisses.
– Det kan man säga.
– Vi ska vidare.
– Tack för varningen.
– Ingen fara.
De försvinner, ser efter dem när de klättrar över muren. Ser på kojan, går fram till trädet. Ser på bräderna som sitter på trädet, känner på bräderna. Klättrar upp och går in i kojan. Ser på golvet, känner mig för och de håller. Det knakar lite i dem, sätter mig och lutar mig mot en av väggarna. Sluter mina ögon och minnena sköljer över mig.
***
Känner lukten, öppnar ögonen och mina gula ögon lyser. Går fram till öppningen, ser ut i trädgården. Ser den stora vita vargen gå fram till kratern, mina ögon spärras upp. Ser vargen luta huvudet bakåt.
Morrar till, ser hur den stänger käften och vrider på huvudet. Ser att den ser på mig, ser den vantrogna blicken. Hoppar ner och landar på gräset. Ser på vargen, viskar.
– Tess?
Vargen stirrar på mig, ser den flimra till och en kvinna står vid kratern. Ser hennes blick på mig, ser tvivlet i ögonen på henne.
– Tess? Är det du?
– Michael?
– Ja.
Tar fram halsbandet, visar henne smycket. Ser hennes ögon vidgas ännu mer. Ser tårarna, rör mig. Ser henne skygga lite.
– Det är jag Tess, det är Michael. När jag föddes så kallade du mig för vitnos, alla skrattade åt det. Det var ditt namn på mig, vitnos. Som ibland när du var irriterad på mig, blev snörnos. Framförallt när jag lekte frisör med en av dina dockor. Då fick jag gömma mig.
Hon stirrar på mig, går fram till henne och kramar henne. Känner hennes armar krama mig, hon kramar mig hårt. Vi står där syster och bror och kramar varandra. Kramar varandra hårt.
– Herregud, du lever Michael.
– Ja Tess, jag lever. Du lever, hur är det möjligt?
– Var i källaren när det small, vaknade på sjukhuset och ingen fattade hur jag överlevt. Placerades i en fosterfamilj, trodde att ni dött allihop.
– Trodde det samma, jisses min syster. Du lever.
Vi delar på oss, ser hennes isblå ögon. Hon ser på mina gula, kramar varandra igen.
– Vet du vem syrran?
– Ja.
– Bra.
***
Ser på henne, vi sitter på en restaurang. Vi har beställt och väntar på vår mat. ingen av oss säger något, vi är avvaktande. Den första chocken, glädjen har lagt sig. Nu är vi avvaktande, vem ska börja. Hon är min storasyster, men jag är Alfan.
– Varför har tomten inte blivit såld?
– För att de inte hittade dig. De kan inte sälja förrän alla är identifierade.
– Där ser man, så jag äger tomten?
– Ja, du är arvtagaren.
– Men du då?
– Är din syster.
– Så?
Hon ser på mig, ser på mig som om jag är imbecill.
– Du är arvtagaren Michael, du är Alfan för vår familj.
– En utdöd familj.
– Nej Michael vi lever.
– Vi gör ju det, frågan är hur länge om det kommer ut att vi lever, att jag gör det. Arvtagare till något som jag inte vet ett skit om.
Hon ser på mig.
– Du har det i blodet, ditt blod.
– Som dödade vår familj Tess.
Hon ser på mig. Vår mat kommer, vi börjar äta. Vi säger inget på en stund, hon ser på mig.
– Var tog du vägen?
– Jag hamnade i Moskva, bodde bland andra gatubarn i fyra år, sen förändrades mitt liv.
– Moskva?
– Skiftade och sprang, sprang genom dungen. Eller som vi kallade det djungeln.
– Det var bara du som gjorde det Michael, du hade alltid en livlig fantasi.
– Kanske det, men jag sprang till en lastbilscentral. Kröp på en trailer, gömde mig på den. Den körde till Moskva, när den stannade så hoppade jag av den. Åtta år gammal, letade upp andra barn och levde med dem i underjorden. Levde med dem därnere i fyra år, stal, lurades och dödade för att överleva en dag i taget. När jag var tolv så förändrades mitt liv, jag räddade livet på en mäktig man. Han tog in mig, han skickade iväg mig och gav mig en utbildning.
– Till vad?
– Mekaniker.
– Förlåt?
Tar en klunk av ölen, ser på henne.
– Jag blev lönnmördare för Bratvan, tillbringade tre år med två väldigt spännande individer i Sibirien. När jag var klar där så skickade de mig tillbaka till honom jag räddade livet på, fick mitt första uppdrag. Löste det, nu tio år senare så bor jag i USA och studerar till arkitekt.
Hon ser på mig.
– Alla mina nobla illusioner försvann när huset sprängdes Tess, från den dagen så handlade varje sekund om överlevnad. Jag lever på hans nåd Tess, tröttnar han på mig en dag så kommer han att försöka döda mig. Han kommer göra det utan att tveka eller fälla en tår. Jag räddade hans liv, han räddade mitt. skulle jag få ordern om att döda honom från den som styr de andra fem så kommer jag att göra det utan att blinka Tess, jag hade kanske fällt en tår, kanske inte.
– Ditt arv.
– Är ett minne Tess, en illusion. Det är inte mitt liv längre. Vårt förbannade ädla blod dödade våra föräldrar Tess. Det dödade våra syskon, våra mor och farföräldrar. Makthunger och rädsla dödade vår familj Tess, det är en värld som jag lämnat bakom mig.
– Varför kom du hit då?
– För minnet, för att besöka era gravar. Visa min respekt för er, er uppoffring. Fråga vår mor om det var värt det, om skapande av mig var värt det. Det var det som fick alla dödade. Skapandet av mig, den jag är. Vad jag är.
Tess ser på mig, tar en klunk av sin dricka.
– Du är min bror snörnos.
Ser på henne och ler, skrattar till och nickar mot henne.
– Ja Tess, jag är din bror. Det var mitt livs lyckligaste ögonblick när jag såg dig stå där vid kratern, trodde först inte mina ögon.
– Samma lika.
– Så vem låg bakom det syrran?
Hon ser på mig.
– Rådet Michael, de låg bakom det.
Ser på henne, rådet.
– Varför?
– Vem vet med dem, politik, avundsjuka. Har inte en aning.
– Men du är säker?
– Ja Michael jag är säker. Har ägnat varje vaken sekund sen det hände att leta efter bevis och alla bevis pekar mot dem.
Ser på henne.
– Men du vet inte varför?
– Nej.
***
Vi står vid gravarna, ser på namnen på gravstenarna. Känner tårarna rinna, känner Tess hand på min axel. Ser ansiktena på de andra, min mor, far och mina andra två systrar. Öppnar ögonen och sätter min på huk och sätter handen på gräset.
– Varför mor?
Vet att jag inte kommer få något svar, känner Tess hand i mitt hår. Kniper ihop ögonen och reser mig. Deras val dödade de andra, det är min övertygelse. När de skapade mig så skrev de under sin dödsdom.
***
Ser på min syster, hon kommer gående mot mig i de vita kläderna. Hon arbetar på sjukhuset som läkare, hon ser på mig och ler.
– Michael.
– Syrran.
Vi kramar varandra.
– Ska bara rapportera sen kommer jag.
– Javisst.
Hon går iväg, sätter mig i en soffa och tar en tidning. Hon kommer tillbaka och jag lägger undan tidningen. Vi går till hissen, åker ner och går till en restaurang. Vi sätter oss med våra brickor och börjar äta.
– Så läkare syrran.
– Ja, läkare. Mina fosterföräldrar var det, de uppmuntrade mig att följa i deras spår.
– Så bra, hur är de?
– De är bra Michael, de tog in mig som sin egen. En tretton åring som överlevt det jag överlevt.
Ser på henne, hon ser på mig. Vi äter vidare.
– De öppnade upp sitt hem för mig. De gav mig en framtid.
– Men du släppte inte det andra?
– Nej, aldrig.
– Var jagar du?
Hon ser på mig.
– Utanför staden, minns du bokskogen?
– Jadå.
– Jag jagar där.
– Dina fosterföräldrar, är de?
– Nej, de är vanliga människor med vanliga behov.
– Vem är rådets representant i staden?
Hon ser på mig, ser på henne.
– Kan visa dig.
– Tack.
***
Tömmer hjorten, ser på min syster när hon tömmer sin. Reser mig och hon gör detsamma. Är större än henne, rätt mycket större än henne. Vi ser på varandra, vårt band tillåter oss tala i tanken med varandra.
– Hur fan har du blivit så stor?
– Fråga mor.
Hon ser på mig, hennes blick säger mer än tusen ord. Vi springer tillbaka till hennes bil, vi skiftar och går de sista hundra meterna som oss själva. Vi kommer fram till hennes bil.
– Nu då?
– Visa mig var han bor.
– Hon.
– Hon.
Vi sätter oss i bilen, hon ser på min väska som ligger i hennes baksäte. Vi kör in i staden. Hon kör igenom den och kommer fram till det område vi bodde i, där kratern finns. Hon parkerar på gatan och ser på mig.
– Därinne.
Ser på huset, på muren. På vakterna som försöker smälta in i omgivningen.
– Kör fram en bit.
Bilen rullar iväg, hon stannar och parkerar bilen. Stiger ur den, tar fram min väska. Tar av mig jackan och sätter på mig mina saker, tar på mig jackan igen och hon ser på mig.
– Följer du med eller stannar du?
– Jag följer med.
– Då gör du som jag säger.
Hon ser på mig och böjer på sitt huvud, ser på henne och nickar. Vi går på trottoaren, vi kommer fram till porten. Ser på knappen, trycker på den och en röst svarar.
– Ja?
– Michael och Tess Wolfenstein ber om en audiens.
Vi ser på varandra, en annan röst hörs.
– Ursäkta, vem sa du att ni var?
– Michael och Tess Wolfenstein, vi begär om en audiens.
Det blir tyst igen, porten öppnas och vi ser på den och sen på varandra.
– Gå inte för nära syrran.
– Nej.
Vi går in och porten stängs bakom oss, vi ser på den vita singelstenen. Vi börjar gå, ser vakterna. Åtta stycken, ser deras vapen. De pekar neråt men de är dragna, vi kommer fram till dörren. Den öppnas och en kvinna står i dörren.
– Välkomna.
– Tack.
– Får jag be om beviset?
Ser på henne.
– Förutom mitt ord som Alfa?
Ser henne rycka till lite.
– Men visst för husfriden så.
Tar fram mitt smycke, familjens vapen. Hon ser på det och jag ser hennes ögon vidgas lite. Hon böjer på huvudet, svarar på det med en nickning. Har lärt mig av chefen hur man ska bete sig mot undersåtar. Stoppar undan det igen.
– Kom in.
– Tack.
Hon går in och vi går efter henne. Vi kommer till ett stort rum och hon ser på oss, ser de två vakterna. Ignorerar dem, de noterar det. Ser dem spänna sig lite, ger dem en blick och de ser på mig och sen flyttar de på blicken. Noterar att kvinnan ser det, ser henne slicka sig om läpparna.
– Ska jag skifta nu så vi får det överstökat?
Hon ser på mig, skiftar och ser henne svälja. Skiftar tillbaka.
– Så är du övertygad?
– Ja.
– Bra, då slipper vi kanske missförstånd?
– Missförstånd?
Ser på vakterna, hon följer min blick.
– Erh ja.
– Bra, ni har försökt döda oss en gång så vi är lite, hur ska jag säga. Nervösa kanske, vi kanske skjuter först och frågar sen om du förstår mig.
Ser henne svälja och hon viftar åt vakterna, de stoppar undan vapnen.
– Tack, vi vill ju inte råka ut för några missförstånd.
– Sätt er, vill ni ha något att dricka?
– Har du vodka?
Hon ser förvånat på mig.
– Ja.
– Två glas tack, vad vill du ha syrran?
Ser på henne, ser förvåningen i hennes ögon.
– Erh det är bra tack.
Kvinnan går iväg, ser på vakterna och bedömer dem. Börjar räkna i huvudet, två minuter max. Nollställer klockan och kvinnan kommer tillbaka med drickan. Hon sätter glasen på bordet, ser på den. Lyfter glaset och luktar på den.
– Oj riktiga grejer, vem är din leverantör?
Hon ser på mig och slickar sig om läpparna.
– För denna vodka kan man inte köpa var som helst. Äkta Krim vodka, får nästan fråga Oleg om han har affärer vid sidan om.
Hennes ögon vidgas, ler lite och tar glaset.
– Detta syrran är lent som modersmjölk.
Sveper vodkan och skjuter vakterna, startar klockan och börjar röra mig.
Stannar den och ser på tiden, etthundraarton sekunder. Sätter mig och tar det andra glaset och sveper det.
– Så sätt dig och lyssna.
Hon stirrar på mig, ser hennes vita ansikte.
– Hade jag velat döda dig så hade du redan varit död, som de hundarna där.
Hon sätter sig, hon ser på mig.
– Enda anledning till att du lever är att du ska få agera budbärare åt oss, du skall meddela rådet att släkten Wolfenstein lever och vi vill ha vårt arv. Lyssnar du?
– Ja?
– Bra, som sagt vi lever och vi vill ha det som är vårt. Så ni får kasta ut den pajasen som fick vårt slott i alperna. Det är ändå familjens, sen allt annat som är vårt ska lämnas tillbaka. Ner till minsta strumpa, ni får. Ska vi säga en månad på er att återställa det som är vårt? Blir det bra Tess?
– Javisst.
– Du hörde, om en månad så förväntar jag mig att allt ska vara tillbaka. Som sagt ner till minsta strumpa. Är det inte klart om trettiodagar så får ni ta konsekvenserna av det. Om ni tror att ni klarar er undan, så fråga Oleg om Sankt Petersburg, om det stängda rummet, om Michail. Sen när du pratat med Oleg så säger du att Michail kommer prata med chefen om hans sidoinkomster. Om det är något chefen inte tycker om så är det sidoinkomster. Syrran nu går vi.
Reser mig och Tess reser sig.
– Tack för vodkan.
Vi lämnar huset, vi går till hennes bil. Ser hennes blick se på de döda männen, vi kommer fram till bilen, tar av mig jackan och lägger ner mina vapen i väskan. Tar på mig jackan igen. Vi sätter oss i bilen, hon kör iväg. Vi kommer in i de centrala delarna av staden. Hon parkerar bilen, ser på henne. Hon ser på mig.
– Min bostad.
– Där ser man.
– Vi måste prata.
– Ja syrran.
Vi sitter i hennes vardagsrum, hon ser på mig. Ser på henne.
– Hur är det möjligt?
– Träning, varken mer eller mindre. Som jag sa, är mekaniker. Den bäste mekanikern.
– Vem är Oleg?
– Bratvans vad ska man säga? Systembolag kanske. Han övervakar deras vodkaproduktion, hans affärer vid sidan av är inte tillåtna. Kommer meddela min chef om dem.
– Din chef?
– Han, jag berättade om som jag räddade livet på, han är en av de fem som styr Bratvan i Ryssland. De svarar bara inför en man, ledaren för dem alla.
Reser mig och tar av mig kläderna, står i kalsongerna och ser min systers blick på min kropp. Hon ser på tatueringarna, hon ser vargansiktet med de gula ögonen på min rygg, på texten ovanför. Lyckan står de djärva bi. Fast på latin ”Fortis Fortuna Adviuat” hon ser på de andra tatueringarna.
På de fem vargarna på magen, hennes egen vita. På de tre korparna, på märket på vänstersida på mitt bröst. Hennes ögon vidgas av allt hon ser.
– Kommer inte dra ner mina kalsonger, men den slutar på min penis.
Pekar på det drakliknande djuret som täcker mitt högra ben. Hon ser på tatueringen som ser ut som en atom, hon läser på texten. Hon ser den vita sparven på mitt högrabröst, på falken som sitter bredvid.
– Den här, den ger mig en viss makt i den där andra världen. Den berättar vem jag är där. Bratvakapten. Orörbar för många, de ska lyda min minsta vink, inte alla men väldigt många.
– Herregud, så många.
– Det är vad det är syrran. I den världen så har jag inte val, det finns inte att tacka nej. Jag har tur, för vår konstnär är duktig på det han gör, det finns andra som inte är lika bra på det de gör.
– Så på?
– Haha, ja det var en galen kväll. För mycket vodka i en sextonårings kropp, nog för att vi förbränner alkohol snabbare än andra. Men den kvällen så drack jag mer än vad som var bra för någon. En normal sextonåring hade hamnat på sjukhuset.
– Är det vi?
– Ja.
Ser hennes finger peka på vargarna.
– Korparna?
– En påminnelse att aldrig glömma syrran. Korparna som festar på våra kroppar. På deras kroppar.
– Fåglarna?
– Mina lärare, mina väldigt speciella lärare. De som lärde mig allt om att vara mekaniker, de har aldrig träffat någon med min talang förut, så de tog träningen flera steg längre än med alla andra.
Klär på mig, ser på henne.
– Du ville skaka påsen, nu har jag skakat den. Så får vi se vad resultatet av det blir. De har fått en månad på sig, så får vi se om de synar bluffen eller inte.
– Bluffen?
– Nog för att jag är bra, men de har fler soldater och vakter än vad jag kan möta ensam. Det var anledningen till att jag dödade vakterna, för att skrämma skiten ur henne. Hon kommer höra talas om Oleg, han är död fast att han inte vet om det. Hans död kommer bli obehaglig, man lurar inte chefen. Mycket kan man göra. Men att lura chefen är inte intelligent. När du landat och ställt dina frågor så kommer jag att ringa till chefen och berätta. Har inget val Tess, han har brutit mot reglerna. Berättar jag inte så kommer de att komma efter mig. Då har jag hellre hela rådet efter mig och alla deras soldater.
***
Ser på telefonen, trycker på hans nummer.
– Ja?
– Oleg spelar under täcket.
– Är du säker?
– Ja, jag är säker.
– Tack.
– Ingen fara.
– Hur går semestern?
– Bra, den är snart slut. Då kommer jag åka tillbaka.
– Bra, för Tatjana saknar dig.
– Bekymmer?
– Nej, hon saknar dig bara.
– Rörande.
– Visst är det.
Han skrattar till.
– Hon är en hönsmamma.
– Haha, ja det är hon. Men jag tar hand om Oleg.
Samtalet bryts, ser på telefonen. Förbannade Oleg, han är en av de som jag gillar.
***
Ser på Tatjana, hon ser på mig.
– Något är annorlunda.
– Förlåt?
– Något är annorlunda med dig, något med din hållning. Något i de där gula ögonen är annorlunda.
– Besökte min familjs gravar. Minnen från en svunnen tid blev påtagliga.
Hon ser på mig, ser på henne. Tar glaset med vodka och sveper det, fyller på med nytt, ser på den klara vätskan. Oleg är borta, skålar tyst för honom. Förbannade idiot,
– Hur fick du reda på om Oleg?
– Blev bjuden på vodka av en person som inte skulle ha den vodkan, frågade vem hon köpt den av. Hon berättade att hon hade en kontakt vid källan. Undersökte det och Olegs namn dök upp.
– Hörde du vad som hände med honom?
– Ja.
Alla hade hört vad som hände med honom och chefens kamphundar. Han hade förlorat mot dem. Chefen hade filmat vad som hänt, han hade skickat ut filmen till alla andra. Hade inte sett på den, hade hört ryktet först. Hon ser på mig.
– Vad skulle jag gjort Tatjana, hade jag inte berättat och han fått reda på det. Så hade det varit jag i den gropen. Jag gillade Oleg, gillade honom väldigt mycket. Men den informationen kunde jag inte sitta på. Idioten klantade sig.
– Ja det gjorde han, förbannade idiot. För Oleg idioten.
Hon lyfter sitt glas och vi skålar. Sveper med blicken i lokalen, ser på kvinnan. Hon ser på mig och jag visar med min blick vad jag vill.
– Hon följer med mig hem.
Tatjana ser på henne och sen på mig.
– Javisst.
Hon tittar på kvinnan och nickar, kvinnan går iväg och ser på männen och deras besvikna blickar, de ser mot vårt bord. Möter deras blickar och de slår ner dem. Reser mig och kysser Tatjanas kinder.
– Du är den enda jag aldrig kommer skvallra på.
Släpper hennes kinder och ser henne i ögonen.
– Jag fick kontraktet men tackade nej moster. Du har tio timmar på dig, ska du göra något så har du tio timmar på dig moster. Sen kommer de, han är inte glad på mig. Klarade mig undan på grund av att han över chefen förstod Tatjana. Du har tio timmar på dig att få bort alla spår innan de kommer, det var vad jag kunde köpa dig.
Hon ser på mig och nickar.
– Tack Michail.
– Vem ska annars laga Borscht åt mig?
– Haha, ja vem.
Lämnar bordet och önska henne lycka till, går fram till kvinnan och tar henne i armen och vi går iväg.
***
Ser hennes huvud röra sig över min penis, känner hennes tunga och händer smeka mig. Ser på hennes perfekta kropp, smeker hennes hår. Drar upp henne, vi kysser varandra. Hon sätter sig grensle över mig, min penis ligger mot läpparna.
Hon sjunker ner och vi stönar båda två, hon börjar rida mig och hennes inre smeker mig. Hon rider mig långsamt och jag ser på henne, hon ser på mig. mina fingrar smeker hennes klitoris och hennes ögon vidgas.
Hennes inre krampar och hon kommer med ett skrikande, hon skriker på ryska. Vad min penis gör med henne och hennes kropp. Hur underbar den är, rullar runt och ligger på henne, rör mig och tar henne genom sin orgasm. Reser mig och ser på hennes vackra ansikte, på det svarta håret.
Rör mig snabbare och snabbare, hör henne komma igen och igen. Känner ilningarna och drar mig ur henne, sätter mig grensle över hennes bröst och smeker mig. Ser säden träffa hennes ansikte, hon tjuter till överraskat. Ser sträng efter sträng av säden träffa henne, ser på mitt verk, ser hennes slicka i sig det hon kommer åt.
***
Ser på de två männen som står vid min dörr när jag skickar iväg kvinnan. De ser på mig, på min tatuering.
– Ja?
– Du ska följa med oss.
Ser på dem, ser henne hoppa in i taxin.
– Får jag klä på mig?
– Givetvis.
– Tack.
Stänger dörren och går upp på mitt rum, klär på mig och går nerför trapporna. Öppnar dörren och de ser på mig, de går nerför trappan och jag går efter dem. Vi kommer fram till en bil och vi sätter oss i den. Den kör iväg och vi kommer fram till en lagerbyggnad.
Ser på de andra bilarna som står här, vi går ur bilen och de går framför mig. Vi går in och jag ser på de sex stolarna, ser på dem som sitter där. Det blöder från dem alla förutom Tatjana, ingen har rört henne.
– Välkommen.
Ser på mannen, ledaren för oss alla. Bugar mig och går fram till honom, kysser hans kinder och hans händer. Han ser på mig och ler.
– Ber om ursäkt om jag störde?
– Nej jag var färdig.
– Så bra. För vi har ett dilemma här.
– Jaså? Vad är det?
– De skyller på varandra alla sex, alla utom Tatjana. Hon säger ingenting. Eftersom din chef skickat hit dig för att hålla koll på dem, så undrar jag om du kan hjälpa oss.
– Javisst.
– Vem av dem är skyldig?
Drar min pistol och skjuter fyra av dem i knäna, deras skrik ljuder i lokalen. En av dem jag skjutit är Tatjana. Hon stirrar på mig.
– Det var för att de fått dig att resa hit, de som inte är träffade är skyldiga. Bevisen finns här.
Räcker honom ett USB, han ser på mig och sen på USB: et.
– Så inte hon?
– Nej fader, inte hon. De försökte få det att se ut som henne.
De två som inte är träffade stirrar på mig och sen så börjar de skrika och kalla mig lögnare.
– Som sagt bevisen finns där fader.
– Tack min son, som sagt de fick mig att lämna mitt hem. Du vet vad jag tycker om det.
– Ja fader.
Han ser på mig och ler.
– Ta hand om de oskyldiga, kör dem till sjukhuset.
De bär iväg med de fyra som jag sköt, de andra två sitter kvar i stolarna. De gråter och bönar. Bönar för sina liv.
– Ta hand om dem.
De män som är kvar ser på dem.
– Låt dem lida. Kom vi går.
Vi går ut från lagerlokalen, vi går fram till hans bil. Han ser på mig, han lutar sig fram och säger ett namn. Ser på honom och nickar, han ler och klappar mig på kinden. Han sätter sig i bilen och åker iväg.
– Fan.
***
– Var du tvungen att skjuta mig?
– Ville du dö?
Hon ser på mig, ser på käppen som står bredvid henne.
– Jag sköt de andra genom knät, dig sköt jag genom låret. De kommer halta resten av sina liv, du kommer klara dig undan med ett ärr.
– Varför kom han hit?
– För att ge mig ett namn.
– Vems?
Ser på henne, hon ser på mig.
***
Ser på hans slott, skiftar och börjar springa. Tar mig fram till slottet, skiftar och klättrar uppför väggen. Stannar och klättrar in, drar min pistol. Skjuter två gånger, kropparna hoppar till. Går ut från rummet, rör mig ljudlöst framåt.
Stannar och hör ljuden från rummet, öppnar dörren och slinker in. Klättrar upp i taket, ser på det som händer under mig. Ser på de två kvinnorna, förlåt rättelse, barnen som ligger på rygg i sängen. Ser på honom, på hans nakna tatuerade kropp.
Faller ner och mitt svärd är som ett suddigt streck. Hans huvud flyger iväg, flickorna stirrar på mig. De ser på masken jag har för ansiktet, sätter fingret för munnen och de nickar. Går ut från rummet och tar mig ut från slottet, skiftar och springer till min bil.
***
Ser på huset som jag ritar, känner den lilla smärtan av den senaste tatueringen. Rosen som berättar att jag är orörbar. Eller rättelse, skulle han få för sig att jag är till besvär så är den inte värd något. Sluter mina ögon och fortsätter minnas, öppnar ögonen och ritar vidare.
***
Tatjana ser på mig när jag kommer in på restaurangen, hon slår upp två vodka åt oss. Går fram till henne, lyfter glaset och tömmer det. Vänder det upp och ner, hon ser på mig och sen på glaset.
– Han våldtog barn Tatjana.
Hon ser på mig och spottar på golvet, sveper glaset och vänder det upp och ner. Vi kommer inte dricka mer för hans minne. Vi kommer glömma honom, frågan är hur arvtagaren kommer regera. Vi är orörbara, det var priset för honom.

 

 

Kapitel 3
***
Ser på mejlet, läser det igen och svarar på det. Ser på min klocka, tar fram telefonen.
– Ja.
– Förlåt om jag väckte dig, vi har fått svar. Två timmar innan deadline.
– Vad säger de?
– De är nästan klara.
– Nästan?
– De hittar inte dina strumpor.
– Min bror skämtaren, vad vill de?
– Få en vecka till.
– Vad svarade du?
– Att de kommer få sitt svar om de inte blir klara i tid.
– Vad kommer det vara Michael?
– De kommer förlora en Alfa, det kommer sprida sig. De har inte så många Alfas, det bor en här.
– Ska vi inte ge dem en vecka Michael?
– Då visar vi oss svaga syrran, en vecka kommer kosta dem en Alfa. Det kommer jag berätta för dem. Sen så är det upp till dem.
Det blir tyst.
– Det var du som ville detta syrran, inte jag.
– Du måste bara trycka det i ansiktet på mig?
– Ja.
– Gör som du finner bäst.
– Vi kan skita i det.
– Nej.
– Då gör vi det på mitt vis syrran.
– Ja.
***
Ser honom parkera bilen, han ser så övermodig ut. Nästan som om han äger världen. Rör mig ljudlöst, morrar till lite. Han stannar och vänder sig om, han ser mina gula ögon. Han ser på min storlek, skjuter ifrån och mina tänder begraver sig i hans hals. Vrider på huvudet och släpper honom, ser på hans döda kropp. Springer iväg, kommer fram till min bil och skiftar. Sätter mig i bilen och startar den.
***
Spolar, reser mig och går in i sovrummet. Det är fjärde gången jag kräks, går till sängen. Ser på vodkaflaskan, tömmer den och lägger mig i sängen. Släcker lampan och somnar.
***
Ser på det färdiga resultatet, tar bilder med kameran på min telefon. Skickar dem till Tess. Stoppar ner telefonen och rullar ihop ritningarna och stoppar ner dem i ett rör. Tar fram nästa projekt i skolan, ser på det och fortsätter rita.
***
Läser deras svar, svarar dem och tackar för deras tillmötesgående. Skriver till min syster att nu får hon ta över och sköta det politiska. Skickar mejlet, öppnar mina anteckningar och lyssnar på läraren, gör anteckningar och sveper med blicken över klassen. Känner lukten och fruktan, ler lite och fortsätter anteckna.
***
Kvinnan ser på mig, ser på henne. Hon sitter i knät på en äldre man, ser på henne och sen på honom. Han slickar sig om läpparna, Tatjana ser på skådespelet. Hon himlar med ögonen, går fram till henne och kysser henne på kinderna.
– Det börjar likna Moskva med dig, de ska tjäna pengar åt mig.
– Vill du ha betalt?
– Far åt helvete.
Ser på henne och ler, tatueringen på mitt vänstra bröst befriar mig från att betala. Precis som hemma så har jag favoriter, de är mina favoriter. Svinen har lärt sig vem de är. Mina favoriter alltså, inte att jag tycker att de är svin. Kvinnan rör sig mot mig, skakar på huvudet. Hon ser på mig och sen på Tatjana.
– Michail.
– Vad? De ska ju tjäna pengar.
Hon ser på mig och sveper vodkan, sveper min. Hon slår upp en ny åt oss.
– Han är säkert en viktig kund, viktig för affärerna. Han har säkert räddat livet på dig.
Ser på henne och ler.
– Skit på dig.
– Haha, men allvarligt. Är han en viktig kund så ska hon göra sitt jobb Tatjana, men jag kommer aldrig ligga med henne igen. Så vem ska då skvallra åt dig? Eller försöka skvallra åt dig.
Hon ser på mig, sen på kvinnan och nickar. Så han var så pass viktig, ser mig omkring i rummet. Tar vodkan och tömmer den.
– Ibland så är du ett svin vet du det.
– Ja, jag vet moster. Det är den jag är.
Hon ser på mig, ser på henne. Sveper med blicken igen, går fram till en annan kvinna. Smeker hennes kind, hon ser på mig med stora ögon. Tar en vodkaflaska från bordet bredvid. Männen ser på mig, ser på dem. De böjer på sina huvuden, tar henne i handen och går uppför trappan.
– Vilket rum är ditt?
– Kom.
Hon går framför mig, ser på hennes rumpa. Hon öppnar en dörr och vi går in, hon stänger den och jag skruvar av korken på flaskan och tar en klunk. Ser på henne och hon ser på mig.
– Klä av mig, långsamt.
Hon nickar och börjar klä av mig, långsamt. När jag står naken framför henne så ser jag på henne.
– Klä av dig och smek dig själv.
Hon gör som jag säger, hon lägger sig naken på sängen. Ser på henne, ser hennes smeka sin slida. Ser hennes föra in två fingrar i sig själv, ser hur safterna blöter hennes fingrar. Går fram till henne, tar hennes hand och slickar på hennes fingrar. Känner hennes andra hand smeka mig. Släpper hennes fingrar, hon fortsätter smeka sig själv, hennes hand smeker min penis. Den växer och ser hennes blick vidgas när hon ser storleken på den när den står rakt ut. Ser åtrån i hennes ögon. De andra kvinnorna har säkert berättat för henne, ser på henne.
– Gapa.
Hon gör som jag säger.
– Smek dig till orgasm, du får inte den förrän du fått orgasm.
Stoppar in penisen i hennes mun, tar henne i munnen. Ser hennes fingrar röra sig snabbt hennes ena hand smeker hennes klitoris, den andra handens två fingrar penetrerar hennes slida. Ser på henne och hennes smekande, rör mig med långa tag. Ser hennes kind bukta av mitt ollon, ser njutningen i hennes ögon. Ser orgasmen komma och hon tjuter med min penis i munnen när orgasmen träffar henne.
– Stå på alla fyra.
Hon vänder sig, min penis är blöt av hennes saliv, ställer mig bakom henne. Sätter ollonet mot hennes slida, trycker till och glider långsamt in i henne. Känner hur jag fyller henne. Hör hennes gnyende, hör henne förklara för mig vad hon tycker om min penis.
Ryskan är som en smekning för min själ, tar tag om hennes höfter och rör mig. ser min glansiga penis resa i henne, hör hennes belåtna ljud. Ökar takten och tar henne snabbare.
Tar henne hårt och snabbt, hör och känner henne komma. Ökar takten och drar mig ur henne, smeker mig och sprutar min säd över hennes skinkor, uppöver ryggen.
Känner orgasmen ebba ut, går runt henne och stoppar in min penis i hennes mun. Hon slickar mig ren, drar mig ur hennes mun. Hon lämnar sängen och går in i sitt badrum, tar vodkaflaskan och tar en klunk från den. Hör duschen strila och jag hör henne sjunga en ryskvisa.
Hon kommer in i rummet, hon har en tunn kimono på sig. Hon lägger sig i sängen bredvid mig, ser på henne och tar en klunk från flaskan.
***
Läser mejlet från min syster, vårt namn är återupprättat. Våra saker och arv är återställt, de hade hittat alla strumporna som hon sa. Ler åt hennes kommentar, ber henne kontakta en byggfirma, som kan bygga upp vårt hus igen. Avslutar mejlet och tar röret med ritningarna.
Går till med dem till en budfirma och skickar dem till henne. Går hem igen och går upp på vinden, ser på mina träningssaker och klär av mig. Tar på mig mina träningskläder och börjar träna, undrar hur mycket de kissade på sig när de insåg att jag dödade deras Alfa. Det var inte bara som straff för att de inte levererat, det var också en varning åt dem. Att jag kan ta hand om mig själv. Att jag och min syster är orörbara.
***
Ser på ritningen framför mig, lutar mig tillbaka i stolen. Gnuggar mina ögon och sträcker på mig. Ser på de andra i klassen, de arbetar fokuserat. Det är tävling igen, de vill verkligen vinna. Ser på ritningen och tar min penna och linjal och fortsätter.
Ser på klockan, packar ihop och lägger in mina saker i mitt skåp. Stänger det och tar in väska.
– Michael.
Vänder mig.
– Kommer du ikväll?
– Vi får se, vanliga stället?
– Ja.
Tar min väska och går ut från byggnaden. Går till min bil och sätter mig i den. Det har varit väldigt tyst angående uppdrag på sistone, emellanåt så undrar jag om den nye chefen ens vet om att jag existerar. Gnäller inte, men lite märkligt är det. Parkerar framför huset, ser bilen och ler lite. Går uppför trappan och går in.
– Hej moster.
– Hej Michail.
Går ut i köket och ser på grytorna, sätter mig och ser henne laga mat. Vet bättre än att störa henne när hon gör det. Hon sätter dem på bordet och sätter sig.
– Varsågod.
– Tack.
Vi börjar äta och hon ser på mig, ser på henne.
– Vad är det?
– Den nya chefen kommer i morgon, obligatorisk närvaro.
– Nya?
– Mm det är en kvinna.
– Intressant.
– Jaså?
Ser på henne, ser ingen avundsjuka i hennes blick.
– Ja att en kvinna kunnat ta sig ända dit, vi vet båda vad som krävs för att komma dit, ifråga om ekonomiska möjligheter och kontakter.
– Hon är speciell.
– Där ser man, på vilket vis?
– Det lär du märka, ska inte avslöja överraskningen för dig.
– Så pass?
– Ja.
Vi äter vidare och pratar om annat, bland annat kvinnorna som jag legat med. Den interna rivaliteten det skapat. Ser på henne.
– Vadå då?
– Vi är inte i Ryssland, de förväntar sig nästan att du ska gifta dig med dem. Alla tre ser sig som utvalda av dig.
– Jisses.
– Den sista till och med vägrade att göra sitt arbete för att hon var din som hon sa.
– Skojar du?
– Nej.
– Jag hoppas att du tillrättavisade henne.
Blicken jag får säger mer än tusen ord.
– Hälsa dem att ingen av dem ligger på plussidan, att jag inte kommer ge dem en blick i fortsättningen, förrän de lärt sig sin plats.
– Tack.
– Någon ordning får det vara.
***
Går in på puben, ser de andra. Går fram till bordet och sätter mig, beställer och hälsar på dem. Får min dricka och sveper vodkan och tar en klunk av ölen.
– Varför vodka?
– Därför att jag bott i Ryssland.
De ser på mig.
– I Ryssland?
– Ja från jag var åtta tills jag kom hit.
– Det var som fan.
– Så är det.
De ställer frågor och jag svarar på dem, ser på det andra bordet. De utstrålar inte lika mycket självsäkerhet längre, ett litet leende spelar på mina läppar. De andra pratar om annat nu, om tävlingen. Tar en klunk av ölen, ser på det bordet igen, ser på kvinnorna. Ser på deras förvirrade blickar, frågan är om han satte på dem allihop.
Det skulle inte förvåna mig, ingen av dem var starka nog att vara hans Beta, så han lekte med dem. De fann sig i det, för de fick tillhöra flocken. Frågan är hur länge de kommer hålla samman utan Alfa.
Reser mig och går till baren och beställer en vodka och en öl. Ser på dem, ingen av dem tilltalar mig. De luktar för mycket hund. Rädda hundar, tar min dricka och går tillbaka till bordet. Skålar med de andra och sveper vodkan och tar en klunk av ölen.
***
Går in på Tatjanas restaurang, märker av den spända stämningen. Ser på klockan, är i tid. Ser på männen och kvinnorna som står uppradade framför ett av borden. De ser ut som skolelever som är hos rektorn, rättar till slipsen lite och kavajen.
Går igenom lokalen och ser en medelålders kvinna sitta med Tatjana, ser på hennes vakter. Enbart kvinnor, välklädda allihop, ser bra ut. Undrar om det är före detta sparvar. Kommer fram till bordet och ser på Tatjana, hon tittar på den lediga platsen.
Sätter mig och ser på glaset med vodka, ser att de andra är fulla. Hör kvinnan tala till de som står framför bordet, hon tystnar och viftar iväg dem. Ser dem försvinna snabbt, hon ser på de andra som sitter runt bordet.
– Ni är obetydliga, försvinn.
Gör mig redo att resa mig, hon ser på mig.
– Vad ska du?
– Du sa att vi var obetydliga?
– Inte du, de andra däremot.
Sätter mig och de andra ser på henne och reser sig, de går iväg. Hon ser på dem och skakar på huvudet.
– Jag ber om ursäkt Tatjana, min företrädare var en pajas. De kommer bytas ut, kommer att skicka ersättare för dem.
– Ja chefen.
Hon ser på Tatjana.
– Men snälla, du vet vad jag heter.
– Ja.
– Använd mitt namn då.
– Ja Ivana.
– Bättre.
– Jaha Michail, hur är det med dig då?
– Jo det är bra, hur är det själv?
– Det är bra, tackar som frågar. Ja du får stanna, annars så skulle väl Tatjana gråta sig till sömns varje kväll av oro för dig.
– Hon är lite hönsig, så jag ska stanna?
– Ja, du är väl inte klar med din utbildning?
– Nej Ivana det är jag inte.
– Då stannar du.
– Ja Ivana.
– Förresten, nästa gång någon är oskyldig. Skjut dem inte då, eller om du ska skjuta dem så sätt en kula i pannan på dem. De var gnälliga innan, det är värre nu.
– De kunde fått alternativet.
– Precis vad jag säger till dem, har till och med skickat filmen åt dem i pedagogiskt syfte.
– Hjälpte inte det?
– Ett tag i alla fall.
Hon ser på mig, hon tar glaset med vodka och skålar med oss. Vi sveper den och sätter ner glasen.
– Det sägs att du tränat med falken och sparven.
– Ja, det stämmer.
– Intressant, frågade dem om dig när jag hörde ryktet.
– Där ser man. Vad sa de?
– Att jag skulle sova med ett öga öppet om vi var på samma kontinent.
– Är det därför jag får stanna? För din nattsömn?
Hon ser på mig och börjar skratta.
– Haha, nej. Sover som ett litet barn, nej du får stanna för att jag säger det.
Tar en klunk av ölen, ser på henne och hennes blick betraktar mig. Ser attacken och möter den. Fångar upp staven, vrider till och hör knaket. Lämnar soffan och ser på kvinnan. Slår till en gång och hon dråsar ihop, glider undan och ser staven missa mig.
Sparkar kvinnan och hon flyger iväg, möter nästa attack och fångar staven och slår till, tar staven och ser på de fyra som är kvar, ser på henne jag tagit staven av. Slår till en gång och hon trillar ihop, känner på staven och ser på dem igen.
– Känner mig vänlig idag, den som lägger ner sin stav slipper att få ont.
De ser på mig och sen på kvinnan, de anfaller. Möter deras attacker. Ser på dem, jonglerar med staven och smiskar till en av dem över skinkorna sätter mig och tar vodka flaskan och slår upp ett glas, frågar de andra om de vill ha. Ser på Tatjanas uppspärrade ögon. Hon skakar på huvudet, Ivana nickar, hennes blick är spänd. Slår upp till henne, skålar med henne och sväljer vodkan.
– Vad trodde du skulle hända? Om du inte lyssnade på dem så får du faktiskt skylla dig själv, du förstår kön spelar ingen roll för mig. En kvinna kan döda mig lika lätt som en man. Sådana moraliska aspekter betyder inget för mig, det lärde jag mig som åttaåring i kloakerna under Moskva. Det behövde de två inte lära mig. Eller sparven fick lära sig det när jag som tolvåring smiskade hennes rumpa.
– Ibland så måste man få rykten bekräftade.
– Gnäller de så får du faktiskt skylla dig själv.
Hon ser på mig och sen så börjar hon skratta.
– Sant.
– Det är nog rätt bra om de får uppsöka ett sjukhus, de har en del frakturer.
Hon ser på personalen och delar ut order, de tar hand om kvinnorna.
– Du stannar.
– Ja frun.
– Bra, det är order från honom.
– Ja frun.
– Lämna oss nu, vi ska tala affärer. Har hört att du inte intresserar dig för dem.
– Det är politik, är allergisk mot politik.
Reser mig och ser dem bära ut kvinnorna. Ser på de tre kvinnorna, de ser på mig. ser förlägenheten i deras ögon. Låter min blick svepa vidare, går fram till baren och tar en flaska vodka, bartendern ser på mig.
– Problem?
– Nej då.
– Så bra.
Tar flaskan och går fram till en av de andra kvinnorna. Ser på henne, hon ser på mig och slår ner blicken, sätter mitt finger på hennes haka och lyfter på hennes huvud.
– Är inte som de andra, se mig i ögonen.
Hon gör som jag säger.
– Var är du ifrån?
– Rostov.
– Där ser man, vi går till ditt rum.
Hon ler och vi går iväg.
– En sak ska du dock veta, vi är inget par. Vi kommer knulla, sköter du dig så kommer vi att knulla fler gånger. Sköter du dig inte så kommer vi inte knulla mer. Förstår du?
– Ja.
– Bra.
De andra tre kvinnorna hörde vad jag sa, vi går förbi dem. Stannar och ser på dem.
– Gör ert jobb.
Går efter kvinnan, hon öppnar dörren till sitt rum. Vi går in och jag stänger dörren.
– Klä av dig.
***
Vaknar och reser mig, drar ner luckan i taket. Går upp på vinden och börjar träna, när jag är klar så sätter jag mig vid datorn. Läser mejlet från min syster, hon berättar om framstegen med huset. Svarar henne och går nerför trappan och stänger luckan.
Går till badrummet, ställer mig i duschen och duschar av mig. Klär på mig och kör till skolan. Går in och sätter mig, ser på de andras förväntansfulla blickar. Lärarna och de som utlyst tävlingen står framför oss. De meddelar vinnaren, reser mig och går fram till dem och får diplomet och checken.
Tackar och går och sätter mig, ser de andras besvikna blickar. De hade verkligen gett allt för att vinna, för mig var det en uppgift som alla andra. Lovar dem att bjuda på det vanliga stället. Blickarna blir lite mer glada.
***
– Sugen?
Ser på min lesbiska klasskamrat med fetischen.
– Javisst.
Vi reser oss och går iväg, vi kommer fram till en av toaletterna. Vi går in och hon öppnar mina byxor och drar ner dem, hon ser på mig och drar ner kalsongerna. Hon tar min penis i handen och smeker den, den reser sig och hon tar den i munnen.
Sluter ögonen och njuter av hennes behandling, har varit med en massa kvinnor. Men ingen har sugit mig som hon gör, känner hennes tunga slicka mitt ollon för att i nästa sekund ta mig djupare än vad någon annan kvinna gjort tidigare. Öppnar ögonen och ser på henne, ser på hennes huvud som rör sig fram och tillbaka. Vi hör en knackning på dörren, hon tar upp penisen från munnen.
– Det är upptaget.
– Det är jag.
Hon ser på mig.
– Min flickvän. Vad vill du?
– Se på.
– Är det okay för dig?
Ser på henne, ser på min penis. Vill inte missa hennes behandling av mig.
– Visst.
Hon låser upp och hennes flickvän kommer in och låser dörren, det blir trängre. Hon ser på mig och hälsar. Sen ser hon på sin flickvän och min penis.
– Du har rätt den är vacker.
Ser på henne, känner egot klappa mig på axeln. Min klasskompis börjar suga mig igen och jag blundar.
– Jisses vad porrigt.
Öppnar ögonen och ser på den späda kvinnan, hon är kort max hundrafemtiofem centimeter, späd kropp, små bröst, smal midja, kort hår. Ett sött ansikte, ser henne knäppa upp byxorna och dra ner dem. Hennes hand glider innanför trosorna och hon börjar smeka sig själv. Hennes flickvän ser på henne, hon drar bak huvudet.
– Blir du kåt?
– Som fan.
Ser leendet på henne som suger mig, hon tar mig i munnen igen. Ser på den andra kvinnans ögon. De är glansiga av kåthet, ser hennes fingrar massera hennes klitoris.
– Dra ner dem.
Hon ser på mig och drar ner trosorna, ser hennes nästa rakade kön. Hon har en porrsträng sparad i övrigt så är hon rakad, ser henne föra in två av sina små fingrar i sig. Ser vätan på hennes fingrar, känner hennes flickväns tunga slicka undersidan på min penis.
– Får jag testa?
– Vill du suga?
– Nej, vill ha den i mig.
Hennes flickvän ser på henne.
– Snälla bara en gång, den är så vacker.
Ser på henne, ser på hennes flickvän. Säger inget.
– Du har ju aldrig testat.
– Nej men den är så vacker.
Hennes fingrar fortsätter massera.
– Oh helvete.
Hon sätter armen för munnen och kommer, min klasskamrat ser på sin flickvän.
– Du är så vacker när du kommer. Okay en gång.
Ser på dem.
– Sätt dig.
Sätter mig på toalettstolen, min penis står rakt upp.
– Vänd dig.
Hon instruerar sin flickvän, hon vänder sig. Särar på benen och min klasskamrat riktar min penis mot hennes slida. Ser på sin flickvän och säger åt henne.
– Försiktigt, sjunk ner.
Hon nickar, känner värmen från hennes slida möta mitt ollon. Hon sjunker ner och en bit av ollonet kommer in, hon är trång, trängre än någon annan jag varit med. Tänker.
– Det här kommer aldrig gå, kommer dela henne på mitten.
Känner handen på min penis.
– Lite till.
Känner henne sjunka lite till, mitt ollon är inne.
– Rid nu försiktigt.
Känner henne röra sig, det är trångt. Galet trångt, hör henne tjuta till lite. Glider längre in, millimeter för millimeter. En liten bit till av penisen är i henne, lite till. Det tar stopp.
– Nu kommer ögonblicket, nu kommer det att göra ont. Kyss mig samtidigt.
Ser dem kyssa varandra, känner henne trycka sig neråt. Känner hur jag passerar barriären. Känner henne spänna sig, det känns som om hon kommer bryta min penis på mitten. Stönar till. Glider längre in i henne, når botten och hon stannar. Hon sitter stilla.
– Shit, oh herre jävlar.
– Mm, förstår du nu varför jag använder dildo?
– Jisses ja.
Hon börjar röra sig och jag känner hennes fruktansvärt trånga inre krama mig. Hon är för tajt, hör henne andas snabbare och snabbare. Känner min klasskamrats fingrar smeka henne. Känner hur hon spänner hela kroppen, hon sätter armen för munnen igen och hon kommer.
Det blir ännu tajtare, det gör ont i penisen. Känner henne resa sig och min penis kommer ut ur henne, min klasskompis kastar sig över min penis och suger mig girigt. Snabbare och snabbare, känner säden komma och jag exploderar i hennes mun. Det svartnar för mina ögon. Känner sträng efter sträng av säd lämna mig, känner henne suga och svälja.
– Jisses, det var en monstersats.
Öppnar ögonen och ser på henne, ser henne slicka i sig det sista av min säd.
– Det bästa av två världar, hennes safter och din säd.
Ler mot henne, ser på hennes flickvän.
– Är du okay?
– Ja för fan. Snygga tatueringar.
– Tack.
– Gjorde inte den ont?
Hon pekar på drakens tunga som är på översidan på min penis.
– Så in i helvete.
Har du fler?
– Ja, en hel del.
Ser glitter i hennes ögon.
– Tack förresten.
– Tack själv, men det är säkert att du är okay?
– Jadå, fan du är något sånt som en trevlig man.
– Tack.
Min klasskamrat reser sig, hon vänder sig mot sin flickvän. Hon kysser henne, jag reser mig och drar upp mina byxor.
– Han smakar gott.
– Mm. Smek mig.
– Gärna.
Smiter ut från toaletten och lämnar dem där, går tillbaka till salen och sätter mig vid min ritning. Har ett leende på mina läppar.
***
Ser på bilderna som min syster skickar på huset, det går framåt. Vårt barndomshem växer fram. Svarar henne och skickar mejlet, ser på det andra mejlet. Öppnar det och läser. Vi har blivit inbjudna till rådet, stänger ner mejlen och reser mig.
Går ner från vinden och stänger luckan. Duschar och byter om, tar på mig mina kläder och vapen. Tar kavajen på mig och går nerför trapporna, går ut från huset och sätter mig i bilen. Startar den och kör iväg.
– Michail.
– Tatjana.
Vi skålar och hon ser på mig.
– Vad är det?
– Är jag så genomskinlig?
– Har du gjort någon gravid?
Ser på henne.
– Nej, det har jag inte.
Jag kan inte göra någon gravid, ingen mer än min Beta. Det förhindrar mitt blod, den cocktail som min mor fyllde mig med.
– Vad är det då?
Ser på henne.
– Kan jag bikta mig?
Hon tar en vodkaflaska och slår upp till oss.
– Mitt kontor.
– Javisst.
Vi sveper vodkan och hon tar flaskan och vi går iväg. Vi kommer in på hennes kontor. Hon sätter sig på sin stol, sätter mig i en fåtölj. Ser på henne och hon ser på mig.
– Jag är inte riktigt den ni tror att jag är.
– Är du polis?
– Nej, Tatjana. Jag är inte polis, är något mycket värre. Jag är adlig.
Hon ser på mig.
– Förlåt?
– Min släkt är en väldigt gammal tysk släkt. Vi har anor långt tillbaka i tiden, när Tyskland var en massa olika länder kan vi väl kalla dem för så var min släkt kungar i ett av de länderna. Min släkt heter Von Wolfenstein, jag är arvtagaren till hela den konkarongen. När jag var åtta år så såg jag hela min familj sprängas till atomer. Jag överlevde och gömde mig på en lastbil som hade slutdestination Moskva, jag levde fyra år bland gatubarnen där. Det helvete som tunnlarna var vill jag inte tala om. Inte nu i alla fall. Levde där i fyra år sen räddade jag chefens liv och han räddade mig. Skickade mig till Sibirien och de två väldigt speciella människorna där. Stannade där i drygt tre år, nästan fyra. Kom tillbaka till Moskva som den person du träffade där. Jag hade lagt min familj bakom mig, fick en ny familj och levde mitt något speciella liv. Chefen fick en idé om att jag skulle åka hit och styra upp verksamheten samtidigt som jag studerade. Sen hände det som hände, du är chef här. Den gamla chefen är borta och vi har en ny chef. Men i alla fall, på semestern som jag fick så reste jag hem. Besökte kratern i marken, det visade sig att min äldre syster överlevt hon med. Hon blev placerad hos en fosterfamilj, hon är läkare. Men i alla fall, i den världen som vi kommer ifrån så finns det något som heter rådet. De styr över alla de där familjerna, vi konfronterade dem och vi vann kan man väl säga. Vi har fått vårt arv, fått tillbaka vår titel och vårt namn. Nu är det så att rådet har bjudit in mig och min syster. Så jag vill fråga om jag får ledigt?
Hon ser på mig och sveper vodkan, gör likadant. Hon ser på mig och slår upp mer åt oss.
– Du är allvarlig?
– Ja moster, jag är väldigt allvarlig. Är arvtagaren till hela konkarongen. Min titel är Kurfurste, det är det närmsta kung man kan komma. Har ett slott i de tyska alperna, håller på att bygga vårt familjehus på samma plats som det som sprängdes.
– Ett slott?
– Ja, har varit där två gånger i mitt liv. Det finns ett gammalt datorspel som heter Castle Wolfenstein, plotten är att det är ett slott där galna nazister utfört experiment. Vill poängtera att anledningen till att släkten flyttade till Sverige var att nazisterna jagade oss. Familjen fick tillbaka slottet av de allierade efter kriget. De hade vissa som de sa känningar där. Eller rättare sagt rådet hade.
– Är de mäktiga?
Ser på henne.
– I sin värld så är de det. Men de är inte mäktiga på det viset, de har en massa politiska kontakter. Över hela planeten, även i Ryssland. Men muskelmässigt så är Bratvan starkare.
– Och nu så vill du ha ledigt för att åka dit?
– Ja, får jag inte ledigt så får jag meddela dem det. Vilket kanske kommer att uppfattas som konstigt eftersom jag är collegestuderande.
– Hur länge?
– Torsdag till söndag.
– Var ska du åka?
– De har kallat oss, mig och min syster till Paris.
– Var finns din lojalitet?
Ser på henne.
– Behöver du fråga det moster? Har levt längre med er än vad jag gjort med min egen familj. Visst jag älskar min syster, men ni är min familj. Samtidigt som någon försökte mörda mig, för den jag är. Det kan jag inte låta vara, det hoppas jag att du förstår. De dödade hela min släkt, mor, far, två systrar, mormor, morfar, farmor och farfar. Hade du kunnat släppa det Tatjana?
Hon ser på mig, vet mycket väl att hon inte kunnat det. Hennes familj blev mördad precis som min. Den skoningslösheten hon visade då är det som gett henne den platsen hon har nu.
– Du var bara tvungen att lägga det på den bogen?
– Tja, du vet allt om blodshämnd. Men säger du nej så är det nej, min lojalitet ligger hos er.
– Då kommer du väl bara och tjura.
Ser på henne och ler.
– Nej moster, det respekterar jag dig för mycket för.
Hon ser på mig, anar förvåningen i hennes ögon.
– Som sagt ni är min familj, oavsett hur galen chefen var så räddade han mitt liv. Du gav mig kärlek, visade mig vad kärlek är moster. Så nej, jag kommer inte tjura om du säger nej. För då vet jag att du har en anledning till det.
– Du är som den son jag aldrig fick Michail.
– Mor.
Böjer på huvudet. Hon reser sig och går fram till mig, hon tar mitt ansikte i sina händer, hon kysser mina kinder, panna och mun.
– Du räddade mitt förstånd Michail, när du lät mig älska dig som en son så räddade du mitt förstånd, du räddade mitt liv när du satte dit de svinen. Ta ledigt, red ut röran där. Men glöm aldrig din lojalitet.
– Nej mor, minns att detta var en bikt mor.
– Ja Michail, det du sagt här stannar här.
– Tack mor.
Vi tar våra glas med vodka och skålar. Vi sveper dem och vänder upp och ner på glasen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kapitel 4
***
Öppnar ögonen, känner planet sjunka. Ser ut genom fönstret och ser Paris breda ut sig under mig. Känner hjulen träffa marken och hur det bromsar, det stannar och dörren öppnas. Tar min väska och går av planet, går till bagageutlämningen och tar min andra väska. Går ut från flygplatsen och går till en taxi, säger hotellets namn och den kör iväg.
Betalar och tar mina väskor och går in.
– Michael.
Ser på Tess, hon kommer fram till mig och vi kramar varandra. Går till receptionen och får min nyckel. Vi har rummen bredvid varandra, vi går till hissarna och åker upp, går fram till min dörr och går in. Sätter mina väskor på sängen, ser på henne.
– Hur är det?
– Det är bra Michael, hur är det själv?
– Det är bra, det går framåt i skolan. Hur är det på jobb?
– Det är bra, ditt arbete?
– Är väldigt lugnt, vi har fått en ny chef som löser problemen på ett annat vis än vår förra chef.
Packar upp mina väskor, sätter min speciella väska i garderoben. Min syster ser på den.
– Det är vad det är syrran, du tror väl inte att jag kommer gå obeväpnad till det mötet i morgon?
– Nej.
– Bra, för då hade vi varit korkade. Vi har inte råd att vara korkade, om det var de som dödade vår familj så vad tror du hindrar dem från att döda oss?
Hon ser på mig.
– Precis syrran. Hungrig?
– Ja.
Vi går ut från rummet och går ut på stan.
***
Ser på huset som vi ska till, går ur taxin och rättar till kavajen. Tess, går ut efter mig. Hon rättar till sin klänning, ser på henne. Hon är en vacker kvinna, vi går uppför trapporna och går fram till dörren. En man öppnar den för oss.
– Michael och Tess Von Wolfenstein.
Ser mannens ögon vidgas lite, alla vet vem vår släkt är. Vad vi är.
– Ers nåd, min dam. Välkomna.
– Tack, var ska vi?
– Översta våningen ers nåd.
Vi går fram till hissen, vi går in i den och åker upp. Ser på min syster och pussar hennes panna.
– Andas syrran och minns vem vi är.
Hon ser på mig och nickar, ser henne samla sig. Hissen stannar och vi går ur den, vi ser på de öppna dubbeldörrarna och går fram till dem. En man står vid dörren och han ser på oss. Vi stannar och ser på honom.
– Michael och Tess Von Wolfenstein.
Han ser på oss och bugar sig. Han anmäler oss, sorlet tystnar. De ser på oss och de bugar och niger. Vi svarar på deras hälsning och går in, ser blickarna som vi får. Känner stämningarna i rummet, de är väldigt blandade. Överraskning, avundsjuka, rädsla, glädje.
Det är flod av känslor som bombarderar mig, vi blir serverade varsitt glas champagne. Tackar och tar glaset, smakar på det och känner den sura smaken i min mun. Vi går in och vi går bredvid varandra, Tess stannar och jag gör detsamma. Ser att hon ser på en äldre kvinna, hon ser på oss och niger lätt, nickar till svar och Tess niger lätt hon med. Hon går fram till kvinnan.
– Gudmor.
– Tess, Michael.
Gudmor?
– Hertiginna av Schlesien.
– Så du är Tess gudmor?
– Ja, visste du inte det?
– Nej.
– Där ser man, jo jag är en gammal vän till familjen. Vi är en del sådana här idag. Du kanske ska visa ditt smycke.
Ser på henne och tar fram smycket, hon ser på det och ett litet leende syns på hennes läppar.
– Då får vi se vem som kissar på sig.
Ler lite åt hennes kommentar.
– Är mina gudföräldrar här?
Hon ser på mig.
– Ja.
– Vem?
Följer hennes blick, den landar på en man och kvinna. Ser på dem, deras kläder och smycken.
– Pråliga.
– Haha, ja det sammanfattar dem rätt väl, men de var goda vänner till era föräldrar.
– Då får jag kanske presentera mig.
Lämnar dem och går över golvet och går fram till dem.
– Gudmor, gudfar.
De ser på mig, ser deras ögon vidgas.
– Så du minns?
– Tyvärr, min systers gudmor meddelade mig. Hoppas att ni kan ursäkta mig.
– Jadå, vi blev väldigt glada när vi hörde att ni överlevt.
De ser på smycket.
– Du måste berätta vad som hände, var du varit?
– En annan dag på en annan plats.
– Givetvis.
En man slår med en stav i golvet, sorlet slutar. Ser en man stå för sig själv, ser på honom och ser på hans blick. Han öppnar munnen.
– Välkomna till rådets årliga sammankomst, framförallt så vill vi välkomna släkten Wolfenstein tillbaka till oss.
Han lyfter sitt glas alla andra gör detsamma, vi svarar på den och tar en sipp på drickan. Nickar med mitt huvud, alla mors lektioner flimrar förbi ögonen. Det jag hatade när jag var liten.
– Vi börjar med en soaré innan rådet samlas, när den är avnjuten så samlas rådet för samtal. Då börjar dansen för de som inte sitter med i rådet, när vi är klara så ansluter vi till er.
Han slutar tala, dörrar öppnas och vi går in i en sal. Vi letar upp våra platser och sätter oss. Maten serveras och vi äter, när måltiden är färdig så reser sig mannen.
– Då samlas rådet, ni andra roa er.
– Då kör vi syrran, du lyssnar här och jag ställer till med kaos därinne.
– Inget dödande.
– Vi får se.
Reser mig och går efter de andra männen och kvinnorna, ser blickarna på mig. Vi går nerför en trappa och kommer till ett rum, där är ett stort runt bord. Kan inte låta bli att le lite. Det ser exakt ut som min mor beskrivet det för mig, hon berättade för mig precis vilken stol som var vår.
Ser varghuvudet, går fram till stolen. Det står en man bakom stolen, han drar ut den. Vi ställer oss vid stolarna och sätter oss samtidigt. Ser på de fjorton männen och kvinnorna, vi är fler män än kvinnor. Samme man öppnar munnen igen.
– Återigen så vill jag passa på att välkomna dig Michael.
– Tack, George.
Minns namnen och placeringarna på dem, vet precis vilket hack på rangordningen alla är. Vi är högst upp tillsammans med George och Elisabeth, George är från Frankrike och Elisabeth är från England. De tre starkaste släkterna, de äldsta.
Där vår är äldst. Med renast blod, det blod som min mor pumpade mig full med. Direkt från källan, hon tömde vår anfader på hans blod. Blandade en cocktail och fyllde min kropp med den.
– Vi är glada över att få tillbaka vår plats bland er. Jag och min syster. Att ni öppnat era dörrar för oss.
Tystnaden är total, de ser på mig. Ser på dem, ler lite.
– Men om vi ska vara ärliga så ser ni en uppkomling sitta här, men för att tala klarspråk, min mor fostrade mig för denna plats sen den dag jag såg föddes. Sen innan jag föddes, det finns i mitt blod. Det blod som någon försökte stoppa, radera ut. Vi kan alla vara överens om att explosionen inte var en olycka, någon ville döda mig för det som min mor gjorde. Gjorde med mig, vi kan diskutera rätt och fel om det i evigheter. Vi kommer aldrig komma överens, men jag valde inte det hon gjorde. Men jag får leva med det, någon dödade vår mor, far, systrar, mor och farföräldrar. Vårt blod kräver att vi tar reda på vem det var, när vi gjort det så kommer rättmätig hämnd utdelas. Tro mig, jag är utbildad att dela ut den hämnden. Det kommer att talas om den långt efter att vi är döda. I vårt namn svär jag på att jag kommer jaga de som gjorde detta tills den dag jag pissar på deras massakrerade kroppar. Tro mig, jag kommer göra det, oavsett vem det var. Oavsett namn, titel eller makt. Den eller de som låg bakom det ska från och med i dag leva med att behöva se sig om över axeln varenda sekund de fortfarande andas. Mitt blod kräver inte mindre av mig, det blod som den eller de försökte stoppa. Så ni som tror att jag bara kommer sitta här och bli klappad på huvudet av er, att jag är imponerad av detta. Så minns att det var mitt blod som skapade denna församling, mitt blod kan rasera den med.
Jag tystnar och ser mig omkring runt bordet, ser skräck, ilska, rädsla, indignation, ett och annat leende. George harklar sig. En av kvinnorna hinner för honom.
– Vem tror du att du är?
– Den förste, vem är du? En liten pissmyra som fått lite makt för att en av dina förfäder blev betäckt av en med lite nobelt blod i ådrorna, så jag rekommenderar att du stänger käften, annars så kanske du förlorar tänderna.
Hon stirrar på mig.
– Du kan inte hota oss.
Ser på mannen som sagt det.
– Har inte din mor lärt dig vad som gäller? Min mor gjorde, jag kan säga precis vad fan jag vill, skulle jag få för mig att betäcka din familj så ska du bara stå bredvid och klappa i händerna.
Hör de häftiga inandningarna, ser på mannen som öppnat munnen, mina gula ögon låser fast honom. Han börjar skaka.
– Så vet din plats.
– Misstänker du någon här?
Det är Elisabeth som ställer frågan.
– Misstänker alla tills motsatsen är bevisad. Så ni ska sova jävligt lätt allihop tills motsatsen är bevisad.
Ser på vakterna som står i rummet, gör en beräkning. Nollställer min klocka, ser på de som sitter runt bordet.
– Vi kan göra det väldigt lätt, de som låg bakom det. Om det är någon här, kan erkänna. Jag gör det jag gör med dem, sen så återgår allt till det normala. Eller så erkänner ingen, vi får reda på vem det var. Ni lever i skräck tills vi är färdiga, ni som är oskyldiga har inget att frukta. Ni som är skyldiga… tja ni kommer att svettas.
Ser mig omkring på ansiktena runt bordet, ser en av vakterna röra sig.
– Sitt.
Fäster min blick i hans, ser hur han kämpar emot. Han sätter sig på golvet.
– Vill du rulla runt? Är där fler som vill utmana mig?
Alla stirrar på mig, på vakten som sitter på golvet. Ser George slicka sig om läpparna.
– Nå? Inte? Synd,
– Hur ska vi kunna bevisa att vi inte var inblandade?
– Det är rätt lätt, se mig i ögonen och säg om du är oskyldig eller inte. Jag kommer se sanningen i dina ögon. Talar du sanning så har du inget att frukta, ljuger du… tja då kan du själv räkna ut vad som händer.
Elisabeth ser på mig, hennes gröna ögon ser på mig, mina gula möter dem.
– Jag hade inget med din släkts död att göra, inte på något vis.
Min blick är fastklistrad i hennes, läser hennes ögon. Alla ser på mig, på henne. Minuterna går.
– Nej, men du hade dina misstankar om att det inte var en olycka, men vågade inte göra något för då fruktade du för din familj. För om man vågade attackera vår, vad sa att de inte skulle attackera din.
– Sant.
– Är glad att du inte var en av dem, våra släkter har alltid varit nära.
Hon böjer på huvudet.
– Någon annan som vill pröva?
Ser mig runt bordet, ser en man räcka upp handen.
– Francois.
– Jag hade inget med att göra, du får gärna läsa sanning i mina ögon.
Möter hans blick och låser fast den, minuterna går och jag släpper honom.
– Du talar sanning, du litade på rådet.
Fler räcker upp handen, tittar dem i ögonen en efter en. Frikänner dem, ser i ögonen på en kvinna. Ser det lilla hånleendet spela på hennes läppar, ser svetten i pannan.
– Så du trodde att jag ljög när jag sa att jag kan läsa er?
Hånleendet försvinner från hennes läppar. Det stelnar till, mitt leende blir större.
– Så du var med, inte i en ledande roll. Men du gav ditt godkännande, trodde du att du skulle få mer makt Marie?
– Du ljuger!
– Nej, det vore en omöjlighet. Mitt blod förhindrar det, det vet alla som sitter här. Du med, så är du en trogen hund in i det sista?
Ser blickarna som de andra ger henne, ser förfäran och nervositet. Ler lite, ser på George och hans blick skriker av skräck. Mitt leende växer, startar min klocka. Sen sätter jag igång, drar mina pistoler. Stannar klockan och ser på vakterna, ser dem vrida sig i plågor. Hör deras rosslingar, ser på min klocka, femtiofem sekunder.
– Sätt er.
De stirrar på mig, de stirrar på vakterna som vrider sig i plågor på golvet.
– Jag sa sätt er.
De gör som jag säger.
– Det är omöjligt viskar George.
– Vilket? Att jag klarade av det på femtiofem sekunder eller att de vrider sig i plågor? De kommer dö, det kommer ta ett par minuter dock. Du förstår George, min mor lärde mig en massa saker. Saker som glömts bort, nej det är inte silver. Det är något annat.
Byter magasin och sätter tillbaka pistolerna, ser på dem. De stirrar på mig.
– Så George, det kanske är dags att erkänna nu. Ditt svek mot min familj, mot rådet och mot släkterna. Du och dina kumpaner är avslöjade, ni kommer att få ert straff. Ni fyra som låg bakom det, du, hon, han och han.
Mitt finger pekar på dem.
– Ni var givetvis inte ensamma, ni är inte tillräckligt modiga att våga er på detta själv. Han som håller i era trådar kommer att bli avslöjad en dag, ni förstår. Det var han som såg till så att ni blivit avslöjade. Ni visste för mycket, ni är en black om foten för honom.
– Vem?
– Vet inte än Elisabeth, men jag kommer få reda på det.
– Varför?
– Därför att min släkt motsatte sig det de sysslar med. Du förstår, de har avslöjat oss för en människa. Förvisso en människa med makt, mycket makt. Men de understödjer hans verksamhet. Han ger dem brödsmulor och de loppbitna hundarna kastar sig över dem som utsvultna råttor.
Alla stirrar på mig, sen på de fyra som jag avslöjat. Ser föraktet i deras ögon, inte för det de gjorde mot min familj, utan för att de beblandat sig med människor.
– Han behöver dem inte längre, som sagt de är en belastning för honom. Frågan är vad vi ska göra med dem?
Lämnar frågan hängande i luften. De oskyldiga ser på mig och sen på dem.
– Är det sant?
Elisabeth ser på den kvinna som jag avslöjat först, hon är i chock. Hon nickar och bekräftar det jag sagt.
– Litar du inte på mig Elisabeth?
– Vill gärna få saker och ting bekräftat.
– Då kan du se på hans byxor.
Pekar på George, han har kissat på sig.
– Det är inte av rädsla för vad vi gjort, det är av rädsla för vad han kommer göra med dem.
Hon ser på mig, sen på George.
– Är det sant?
Han slickar sig om läpparna och ser på henne.
– Ja, han är galen. Han kommer döda oss alla.
– Nej, men dig och dina kumpaner kommer dö. Frågan är om ni föredrar att jag gör det eller han gör det. Men saken är den, jag vill inte döda er. Det vore en för lätt utväg för er. Jag levde på råttor i fyra år i kloakerna under Moskva, ni kanske skulle gömmas någonstans och få leva på råttor.
Alla stirrar på mig, sen på dem. Kvinnan svimmar, George slickar sig om läpparna.
– Du förstår, jag kan vara rätt galen jag med. Fick lära mig en massa spännande saker av två personer i Sibirien, de hade fått sin träning av ännu galnare personer än vad de var och det vill inte säga lite. Jag har levt i galenskapens vagga sen jag var åtta år. Det som höll mig på rätt sida var vetskapen att jag en dag skulle få sitta här och se de som dödade min familj i ögonen.
– Jag tycker att det är ett passande straff.
– Tack Elisabeth. Vi kanske ska ha en handuppräckning. De som är för räcker upp handen, de som är emot låter bli. Blir det majoriteten som räcker upp så är det, det straff som kommer utdelas.
Elisabeth räcker upp, ser fler som räcker upp. Jag räcker upp sist av alla.
– Har någon av er vakter med som kan ombesörja så att de blir omhändertagna?
– Ja.
Ser på Elisabeth.
– Tack, har ett förslag till innan vi skickar iväg dem. Jag föreslår Elisabeth som den nya ordföranden. Vem är för?
Räcker upp min hand, fler följer med och till slut så ha alla räckt upp. Hon ser på mig och böjer på huvudet.
– Tack för förtroendet.
– Ingen fara, ska vi se till så att de försvinner?
Hon nickar, hon tar fram en telefon och skriver på den. Efter ett par minuter så meddelar hon vakterna vad som gäller. De nickar och tar hand om de fyra, vi ser dem bli utdragna ur rummet. De skriker och kämpar emot, men till slut så är de ute ur rummet. Ser på de tomma stolarna.
– Du får fylla deras platser.
Hon ser på mig.
***
Min syster ser på mig när jag kommer tillbaka, hon ser mitt leende. Går fram till henne.
– De är hämnade, fyra från rådet var inblandade. Men det sitter någon, någonstans och drar i trådarna. Har inte en aning om vem det är, du ska inte rota i det min kära syster. Släpp det och gläds åt att vi fått vår hämnd på de som låg bakom mordet på dem.
Hon ser på mig, ser hennes ögon tåras och jag kramar henne.
– Fick döda syrran, men inte de som gjorde det. De kommer låsas in i en mörk källare och de kommer få leva på råttor i resten av livet.
– Herregud.
– Har skapat allianser och tjänster, såg till så att Elisabeth är ordförande nu. Önskar henne lycka till att ta hand om de släkter som kommer skrika halsarna av sig, det var rådet som röstade igenom bestraffningen. Inte jag, det var rådet som valde henne.
– Var hon inte med på det?
– Nej, hon visste inte ens om det. George ville inte blanda in henne, hon är för smart för hans tycke. Hon är farlig syrran, vi ska stå på god fot med henne.
Hon ser på mig, ser på henne. Svara på en nickning från en av rådsmedlemmarna. Tess gudmor kommer fram till oss.
– Så du skapade en revolution?
– Inte riktigt, visade dem var jag är. De blev övertygade om att jag är den jag är.
– Ryktena säger att du dödade vakterna.
– Jag kan bekräfta de ryktena.
– Med kulor?
Ser på henne, hon ser på mig.
– Kanske det.
– Där ser man, jaja det lär hålla en del på tårna.
– Bra.
– Du satte Elisabeth på den plats som hon åtrått länge.
– Ja.
– Bra.
– Tyckte det.
– Din mor hade varit stolt över dig.
– Möjligt.
– Nej Michael, hon hade varit stolt över dig.
Jag nickar åt henne, hon svarar på den. Går fram till baren och ber om en vodka, bartendern ser på mig. Skakar på huvudet när han tar ett shotglas, pekar på ett dricksglas. Han slår upp vodka i glaset, säger stopp och han räcker det åt mig. Ser på glaset och sveper den, sluter ögonen och tänker på min mor.
***
Känner hjulen ta mark, planet stannar, jag reser mig och tar min väska. Går till bagageutlämningen och tar min väska. Går till parkeringen och lägger in mina väskor. Kör till mitt hus och går in, går med väskorna till mitt rum och packar upp. Tar av mig jackan och sätter på mig selen. Sätter mina vapen på sina platser, går nerför trappan och går till min bil och kör iväg.
***
– Hur gick det?
– Fick min hämnd.
– Så du släpper den nu?
– Ja, de skyldiga är omhändertagna.
– Och du har lämnat den världen?
– Inte helt, det kan jag inte. Men jag kommer begränsa min närvaro där så mycket jag kan.
Hon ser på mig, hon sveper vodkan och jag gör detsamma.
– Det kommer inte påverka mitt arbete, det går alltid först Tatjana. Det lovade jag dig innan jag åkte, inget där hände som kommer förändra det. Jag är trogen detta.
Smeker mitt vänstra bröst.
– Bra.
Hon fyller på glasen, vi skålar och sveper dem.
– Vi har problem.
Ser på henne, hon förklarar vad problemet består av. Nickar och reser mig.
– Då får jag lösa det.
Går ut från rummet, fick en helg att vara någon annan. Nu är jag Michail, går ut från restaurangen. Går till min bil och sätter mig i den, startar den och kör iväg.
***
Ser på kropparna, går fram till ledaren. Han ser på mig med skräck i ögonen, lutar mig över honom och viskar i hans öra. Trycker svärdet genom hans hjärta, reser mig och torkar av bladet på hans kläder. Sätter tillbaka svärdet och lämnar huset, skiftar och springer iväg. Kommer fram till min bil, sätter mig i den och kör iväg.
***
Springer snabbt och skjuter ifrån, mina tänder begraver sig i halsen på djuret. Det faller och jag tömmer det, reser mig och springer vidare. Nästa djur i flocken, ser det framför mig och ler. Ökar farten och skjuter ifrån, snurrar runt och sätter tänderna i halsen på bytet. Tömmer det och reser mig, springer åt andra hållet. Kommer fram till min bil och skiftar. Rättar till kläderna, sätter på mig vapnen och sätter mig i bilen och kör iväg.
***
Ser på Tatjana, hon ler och nickar åt mig, nickar tillbaka. Tar en vodkaflaska och ser på kvinnorna. Går fram till en av dem och tar henne under armen och viskar i hennes öra. Hon ser på mig och ler, vi går uppför trappan till hennes rum.
Vi går in och hon klär av mig. När jag är naken så sätter hon sig på knä framför mig, ser på hennes tindrande ögon när hon ser min penis. Hon öppnar munnen och börjar suga mig. Tar en klunk av vodkan och sätter flaskan på ett bord, ser på hennes huvud.
Ser hur det rör sig fram och tillbaka, känner hennes tungas lek. Hon är nästan lika bra på det som min klasskamrat. Men bara nästan, drar upp henne och bär henne till sängen. Ser på henne och sätter min penis mot hennes slida och trycker till.
Ett häpet skrik lämnar hennes läppar, tar henne med långa tag. Säger åt henne att smeka sig, hennes hand börjar leka med hennes klitoris. Ser på hennes ögon att hon närmar sig. Ser djupt i hennes ögon och ser den äkta njutningen i dem.
Tar henne snabbare och hon kommer, känner ilningarna och drar mig ur henne. Smeker min snabbt och tömmer mig i hennes ansikte, ser min säd måla hennes ansikte vitt. Känner orgasmen klinga av och hon fnittrar till. Lägger mig på sängen, hon går in i badrummet och tvättar av sig.
– Ta vodkan med dig.
Hon kommer tillbaka till sängen med vodkan i handen. Hon ser på mig och ler, ler tillbaka. Tar en klunk av vodkan, hon lägger sitt huvud på mitt bröst. På Tatueringen som visar vem jag är i vår värld. Tänker på den som visar vem jag är i andra världen. Vem som låg bakom mordet på mina föräldrar.
***

 

Kapitel 5
***
Ser på ritningen, rullar ihop den. Stoppar ner den i röret och ställer den i tunnan. Går tillbaka till min plats, ser på de andra. De ritar fortfarande, reser mig och packar ihop mina saker. Är färdig för läsåret, går ut från salen och går ut ur byggnaden.
Går till min bil och sätter mig i den, kör till mitt hus. Ser bilarna och undrar vad som är på gång. Går fram till ytterdörren och öppnar den och går in. Hör två röster i köket, går igenom huset och kommer ut i köket, ser på Ivana och Tatjana. De lagar mat.
– Hej.
– Hej sätt dig, ett läsår till avklarat. Halvvägs.
– Ja.
Sätter mig och ser på dem, de dukar fram och sätter sig. Vi skålar och sveper vodkan. Lägger upp mat på min tallrik och lägger upp till dem. Vi börjar äta och när vi ätit ett tag så ser Ivana på mig.
– Tatjana berättade att hon brukar laga middag till dig, då ville jag vara med.
– Trevligt.
– Så bra, så två veckors semester.
– Jaså?
– Har inte Tatjana berättat det?
– Nej.
– Det kan bero på att du inte sagt det till mig.
– Har jag inte?
– Nej.
– Där ser man, men så är det i alla fall. Du har två veckors semester från och med i morgon.
– Tack.
– Ingen fara, vill ha nöjda medarbetare.
– Vad säger att vi inte är nöjda?
Hon ser på mig och ler.
– Vet att ni är nöjda. Vad ska du göra?
– Har inte en aning, eftersom jag inte visste om att jag hade semester så får vi se.
– Det finns en restriktion dock.
– Vad?
– Du får inte resa till Ryssland.
– Då vet jag det.
– Du säger inte emot?
– Nej, varför skulle jag göra det?
– Vi vet alla att du vill resa hem.
– Och ni säger nej, då lyssnar jag på det.
Hon ser på mig.
– Du gnäller aldrig, det är nästan så att jag fruktar den dagen du kommer att göra det.
– Det kommer aldrig hända, gnäll leder inte till något.
– Tänk om alla anställda tänkt så. Fantastiskt gott Tatjana.
– Tack Ivana.
Vi äter vidare, när vi är klara så diskar jag. När jag är klar så ser Ivana på mig.
– Jag har ett besked från honom som leder oss alla till dig Michail.
– Jaha?
Hon ser på mig och sen på Tatjana.
– Du kommer aldrig få resa hem igen, han har stängt gränserna för dig.
Ser på henne, sen på Tatjana. Hon visste inget om det i heller.
– Där ser man, mina saker?
– Vilka?
– Sakerna i min lägenhet och i min Datja?
– Vi får se hur vi löser det, så du kommer inte bråka?
– Nej jag fick en order, jag lyder den. Som sagt, jag gnäller aldrig.
– Du får resa precis var du vill i världen, men inte till Ryssland. Sätter du din fot där så kommer han att döda dig.
– Då vet jag det.
Tar mitt glas med vodka, ser på det. Sveper det och vänder upp och ner på glaset. Sluter ögonen och ser alla mina vänner innanför ögonen, ser på kvinnorna. Mina favoriter, ser på mina saker. Mina boenden, kommer att sakna Datjan. Får köpa mark här och bygga mig en liknande, får bli nästa projekt i skolan. Eller kanske nu i sommar, öppnar ögonen. Reser mig och tar ett nytt glas.
– Var det något mer, eller jag kan supa ner mig och minnas?
De ser på mig.
– Sup och minns Michail.
– Nej, i fortsättningen så är jag Michael. Får jag inte resa tillbaka så lämnar jag allt bakom mig. Skit i mina saker skänk dem till behövande, bränn Datjan. Spräng mina bilar, hälsa mina vänner och be mina kvinnor om ursäkt. Ivana, Tatjana. Tack för maten och sällskapet, nu kommer jag klä av mig naken och supa tills jag somnar.
Lämnar köket och går till vardagsrummet, klär av mig och viker mina kläder och hänger dem på en fåtölj. Sätter mig i soffan och öppnar vodkaflaskan, sätter den till mina läppar och börjar dricka. Tömmer den, öppnar nästa och tömmer den. Ser kvinnorna lämna huset och jag tömmer nästa flaska. Stänger ögonen och börjar gråta.
***
Känner hjulen nå marken, planet bromsar in och stannar. Tar min ryggsäck och går av planet, går genom passkontrollen och hämtar mina väskor. Ser min syster och vi kramar om varandra. Vi går iväg och går till perrongen, stiger på ett tåg och åker över bron.
Vi sätter oss i en taxi och åker till huset, det är klart och hon har flyttat in. Vi går in i huset, sätter mina väskor på golvet och vi går igenom det. Tar mina väskor och går till mitt rum, packar upp och byter om. Går ut till henne i köket och hjälper henne med maten. När den är färdig så dukar vi fram den på bordet och sätter oss.
– Så skål.
– Detsamma.
Hon dricker av vinet, jag sveper min vodka. Hon ser på mig.
– Vissa saker förändras inte över en natt syrran.
– Så han förbjuder dig att resa dit?
– Ja.
– Och du kommer lyda?
– Ja, jag har inget val. Är väl egentligen mest tacksam för att han inte begränsade mig mer.
– Hade du lytt då?
– Ja, jag har inget val, han är min chef.
– Chef?
– Ett ord som är lika bra som något annat.
Hon ser på mig och fortsätter äta.
– Så vi är bjudna till Elisabeth?
– Ja hon har en bjudning, vi fick en inbjudan.
– Där ser man, du har tackat ja?
– Ja, någon av oss får hålla flaggan högt.
– Gör vad jag kan syrran, kan inte bara lämna dem. Det hade fått konsekvenser, konsekvenser som vi inte är beredda på att tackla än.
– Än?
– Vem vet, en dag så kanske jag kan lämna. Kanske inte.
– Men du funderar på det?
– Som sagt vi får se, det finns personer där som betyder väldigt mycket för mig.
– Mer än din familj?
– Nej syrran, ingen betyder mer än dig. Men de betyder mycket för mig, han sopade undan alla mina vänner med det förbudet. Har en vän kvar, henne vill jag inte förlora. Vilket jag riskerar att göra om jag bråkar för mycket. Så därför bråkar jag inte alls.
Hon ser på mig, hon ser på min blick och lämnar diskussionen.
– När åker vi?
– I morgon.
– Hur länge?
– Över helgen.
– Då vet jag det.
– Vill du åka till slottet?
Ser på henne.
– Kan vi väl göra, får jag fråga varför?
– För att jag inte varit där på väldigt lång tid. Det påminner mig om andra tider.
– Påminner dig om dem?
– Ja. saknar du dem aldrig?
– Varje sekund syrran, varenda sekund. När jag levde med råttor, bland råttor av råttor så saknade jag dem, när jag lämnade råttorna så saknade jag dem. Så jo jag saknar dem. Men de kommer inte tillbaka, huset här får inte tillbaka dem, slottet får inte tillbaka dem. Vår plats i rådet, får inte tillbaka dem syrran. Hur mycket vi än saknar dem så kommer de inte komma tillbaka. Vi kan hedra minnet av dem, men det är bara det. Minnen, varken mer eller mindre. Minnen av en svunnen tid som inte kommer tillbaka. De kommer inte tillbaka. Vi får vara glada att vi har varandra. Men jag åker gärna med dig till slottet.
– Tack.
– Ingen fara.
***
Ser på slottet, bilen stannar och vi går ur den. Tar våra väskor och går fram till porten, den öppnas och en betjänt ser på oss.
– Michael och Tess Wolfenstein.
– Välkomna.
– Tack.
– Om ni följer med mig.
Han går in och vi följer efter honom, han visar oss till två rum. Han meddelar oss att teet serveras på baksidan kl. 16. Stänger dörren och sätter min väska på sängen. Packar upp och går fram till en altandörr och öppnar den. Går ut på en balkong och ställer mig.
Ser på markerna och skogen som ligger i anslutning till slottet. Känner värmen från solen och sluter ögonen och njuter av den. Hör röster öppnar ögonen. Ser en man och kvinna diskutera, de kommer från skogen. Ser mannen ta i kvinnan. Ser kvinnan stanna och vända sig mot mannen, ser henne peka med fingret mot honom.
Hör vad hon tycker om honom, han förklarar sig. Hon ber honom fara åt helvete, hon sliter sig loss från honom och går iväg med bestämda steg. Ser hennes blonda hår fladdra efter henne, ser de blå ögonen. Flyttar min blick till mannen, ser på hans min och hans blick.
Ser honom samla sig. Han går efter henne och kallar på henne. Hon fortsätter gå, de försvinner in. Går in jag med, ser på min klocka. Klär av mig och tar på mig andra kläder, när jag är klar så går jag till min systers rum. Knackar på och hon ropar.
– Kom in.
Öppnar dörren och går in.
– Är du klar?
– Om en minut, vill du hjälpa mig?
Hon vänder ryggen mot mig, jag drar upp blixtlåset.
– Så.
– Tack
Hon vänder sig, hon ser på mig.
– Nå?
– Du är vacker min syster.
– Tack min bror, men tror du att det är passande klädsel?
– Jadå syrran.
Hon tar på sig ett par skor, hon ser på sig själv i spegeln. Hon har på sig en gul sommarklänning med matchande skor, hon ser på mig.
– Då går vi.
Vi går ut från rummet och nerför trappan, vi går genom slottet och kommer ut på baksidan, vi ser på människorna som är här. Elisabeth kommer fram till oss och hälsar. Hon presenterar sin man och barn, vi hälsar på dem. Känner igen kvinnan, det var hon som hade diskussionen med mannen.
– Michael.
– Helen.
– Angenämt.
– Detsamma.
Hälsar på hennes man och son. Min syster hälsar och Elisabeth ber oss ta te och mingla med de andra. Vi går iväg och blir serverade te, vi tar kopparna och ställer oss och börjar dricka.
– Vad vet du om hennes barn syrran?
– Inte så mycket, varför?
– För att dottern hade en het ordväxling med en man innan, de kom från skogen.
Hon ser på mig.
– Vad handlade den om?
– Oss syrran, den handlade om oss. Den mannen var inte glad över att vi är här, hon bad honom att fara åt helvete.
– Där ser man, vem var mannen?
– Vet inte ser inte honom här.
Tar en tugga av gurksmörgåsen. Ser mig omkring, känner igen de flesta från Paris, de hälsar på oss. Vi hälsar tillbaka.
– Ursäkta.
Vänder mig och ser på Helen.
– Ja?
– Ville bara säga att jag är glad att sanningen kom fram.
– Tack, det verkar inte som alla delar den.
Hon ser på mig.
– Råkade höra diskussionen som du hade med mannen innan.
Ser rodnaden stiga på hennes kinder.
– Har inte för vana att tjuvlyssna, men det var svårt att undvika. Sen när mitt och min systers namn nämndes så blev jag nyfiken.
– Får be om ursäkt för uppträdet.
– Som sagt ingen fara, tack för stödet.
– Han menade inget med det.
– Självklart inte.
Hon ser på mig, hon ser nervös ut. Vad jag gjorde med vakterna har spridit sig.
– Men jag skulle gärna vilja bemöta kommentarerna.
Hon slickar sig om läpparna och ser nervositeten rida henne.
– Givetvis.
– Så om du skulle vilja be honom komma hit när han dyker upp så skulle jag vara tacksam. Både jag och min syster.
Hon ser på oss och går iväg, ser på henne. Hon har en vacker kropp av det jag kan se.
– Vad gör du?
– Markerar syrran, markerar. Sådant kan inte passera obemärkt, vi är de vi är. Tror du att mor tillåtit någon att säga så om oss?
Hon ser på mig och tar en klunk av teet.
– Nej.
– Precis, då kan inte vi göra det i heller.
Vi säger inte mer, fler kommer fram och hälsar på oss. Ser den unge mannen, sätter koppen på en bricka. Går genom tältet och min syster följer efter, kommer fram till honom.
– Michael, min syster Tess.
Han ser på oss, ser hans blick.
– Glen.
– Angenämt, så du hade vissa synpunkter på att vi är här. Du vill kanske ta upp dem med mig och min syster?
Han ser på mig, slickar sig om läpparna.
– Eller du är en sådan som bara är modig om de som du pratar skit om inte är där. Vad var det nu du kallade oss, loppbitna, rabiessmittade hundar. Eller förlåt, blandras hundar.
Ser Helen tala snabbt med sin mor, hon ser på henne sen på oss. Ser att de som står tillräckligt nära oss hör vad jag säger.
– Var du fick blandraser ifrån förvånar mig, med tanke på vems blod som flyter i våra ådror. Sist jag kollade pälsen så hade jag inga loppbett, ser du fradga runt mina läppar?
Han stirrar på mig, ser honom slicka sig om läpparna.
– Men du vill kanske kolla min päls efter loppor? Vill du att jag skiftar?
– Michael, vad händer?
Elisabeth kommer fram till oss.
– Inget speciellt, frågade bara Glen här vad han menade med att kalla oss för en massa öknamn, väntar på hans svar. Frågade om jag skulle skifta så att han får kontrollera min päls efter loppor. Han sa att min päls var loppbiten.
Hon ser på mig och sen på Glen, han har förnärmat en av hennes gäster. En gäst som satt henne på den plats hon har. En gäst med det blod som vi har. Eller rättare sagt två gäster.
– Försvinn Glen, packa dina saker och försvinn. Kom inte tillbaka, någonsin.
– Va!
– Du har förnärmat gäster i mitt hus, försvinn. Innan jag låter honom skifta och ger honom fria händer med dig. Eller kanske ska säga klor och tänder.
Han stirrar på henne och sen på mig och min syster, möter hans blick och vad han ser i den vet jag inte men han tar ett steg tillbaka. Ser honom skifta, skiftar snabbt och möter honom, är mycket större än honom. Ser skräcken i hans blick när han ser min käft och tänderna där. Morrar och han lägger sig på mage och sen på rygg, han skiftar tillbaka och jag gör detsamma.
– Pajas.
Alla stirrar på mig, de har aldrig sett någon vara så stor som jag är. Ser respekten i ögonen på dem.
– Hade jag loppor?
Tess skrattar till, fler faller in i skrattet. Han ligger på rygg och stirrar på mig.
– Du attackerade vår ledare, det gör man inte ostraffat. Din önskan Elisabeth är min lag.
Hon ser på mig, ser respekten i hennes ögon med. Hon är imponerad, både av min storlek och min känsla för det passande.
– Försvinn Glen, visade dig aldrig här igen. Aldrig någonsin. Er förlovning är bruten, närma dig henne så får du ta konsekvenserna av det.
– Mor!
– Tyst, vet din plats.
Hon ser på sin mor och böjer på huvudet.
– Bättre, försvinn Glen, annars så får du dela din fars öde. Det var rådets beslut att sätta honom där, ett enigt råd.
Han stirrar på henne och börjar springa, ser honom försvinna in på slottet.
– Så han är Georges son?
– Ja.
– Lika feg som sin far?
– Haha, ja. tack.
– Självklart.
Hon går iväg, ser på henne. Ser på hennes dotter, hennes man står med sin arm runt henne. Ser blickarna från de andra, min storlek imponerade. Ler inombords.
– Bra markering brorsan.
– Mm, syrran. Men han kan bli ett problem, håll koll på honom.
– Ja.
– Bra.
***
Vi kommer fram till vårt slott, det är lika grått och trist som jag minns det. Vi går in och min syster ser på mig, ser leendet på hennes läppar. Personalen står uppradade och väntar på oss. Ser på dem och hälsar på dem, de bugar sig och jag svarar på den. De bugar sig mot min syster, de tar våra väskor och visar oss våra rum. Får det största rummet, med tillhörande sovrum. Ser på inredningen och skakar på huvudet.
***
Säger hej, till min syster. Vi kramar varandra och jag går in på flygplatsen, sätter mig i loungen. Vi stannade i nästan en vecka på slottet, vi fick en tur runt det och vi såg på familjens skatter. Ögonen lös på min syster, såg på henne och skakade lätt på huvudet.
Den största överraskningen för mig var familjens krönikor, satte mig och läste i dem. Det var en fascinerande historia, läste dem från pärm till pärm. När jag var klar så slöt jag ögonen och hade en lite större förståelse om varför min mor gjorde det hon gjorde med mig.
***
Ser på min dörr, öppnar den och går in. Går upp med min väska och packar upp den. Sorterar smutstvätt från det jag inte använt. Tar smutstvätten och går till tvättstugan och tvättar. Går till mitt ritbord, tar en penna och börjar rita min Datja.
***
Ser på Tatjana, vi skålar med varandra. Vi sveper vodkan och hon slår upp en till åt oss.
– Så vad gjorde du på semestern?
Berättar för henne, när jag är klar så ser hon på mig.
– Är det vackert?
– Slottet?
– Ja.
– Nej, inte utvändigt. Men naturen och omgivningen är, invändigt så är det bättre.
– Så du visade flaggan?
– Nja, jag visade att jag inte är att leka med. Det var mer en markering att ge fan min syster för hon har en väldigt farlig lillebror.
– Lyckades du med det?
– Ja Tatjana, de snappade budskapet ganska snabbt, precis som jag gjorde.
Hon ser på mig.
– Ja jag vet varför han sparkat ut mig.
– Bra, då behöver vi inte tala om det.
– Nej mor, det gör vi inte.
– Hade du gjort det?
– Nej är du galen, ni andra får nöjet att styra. Det är inget för mig,
Hon ser på mig.
– Trivs bra med min roll, visst det är få som kan be mig hoppa. Men jag ber aldrig någon hoppa.
– Det behöver du inte, de hoppar ändå.
– Kanske, men det är inte jag som vill det. De gör det på eget bevåg. Det kan inte jag lastas för.
Hon ser på mig.
– Kanske inte, men det är mer makt än vad han har. Det är den han fruktar. Du behöver inte hota Michail.
– Vad sa jag om det?
– För mig är du Michail.
– Ja mor.
Ler mot henne.
– Hut.
– Ja mor.
– Lyd Michail, för min skull så lyd. Annars så kommer han att döda dig.
– Nej han kommer försöka döda mig, det är en väsentlig skillnad.
Hon ser på mig, ser på henne.
– Övermod går före fall.
– Ja, men jag konstaterar bara fakta mor. Men du behöver inte vara orolig, jag kommer inte bryta mot hans order. Det kanske är så att jag är glad att slippa åka tillbaka. Till den galna smältdegeln som är där.
Hon ser skarpt på mig.
– Vad menar du?
– Inget, mer än att det kanske inte är så allvarligt som alla tycks tro.
– Men du söp naken och grät.
– Och ni rapporterade det åt honom?
– Ja, givetvis.
– Tack.
– Lurade du oss?
– Gjorde jag?
Ser på henne med en oskyldig min.
– Vem vet, det kanske var äkta. Kanske inte, som sagt vem vet.
– Så du vill inte åka tillbaka?
– Kanske, kanske inte. Börjar bli rätt anpassad här, renare kvinnor, bättre sällskap. Bättre mat, framförallt sen du flyttade hit. Mindre intriger, det är renare luft. Det enda jag inte har är vänner, men vem behöver vänner. De blir bara avundsjuka på all kiska som jag får. Skål.
Höjer glaset och sveper vodkan, hon dricker hon med. Häller upp nytt åt oss. Snurrar glaset i handen, ser på vätskan och ser på henne.
– Så det är Kiskan som är avgörande?
– Haha, kanske det? De gnäller inte lika mycket här, gift dig med mig Michail, vill ha barn med dig Michail, Michail, snälla mig hit och snälla mig dit. Nej här yebat vi och sen så är det bra, vi pratar lite. Sen somnar de med ett leende på läpparna. Hemma så tror de att vi ska gifta oss.
– Så du vill inte åka hem?
– Får inte åka hem, har accepterat mitt öde som utlänning. En utlänning som ska veta sin plats, det blev väldigt tydligt mor. Så när vi har talat färdigt så ska jag yebat, dricka vodka och somna med ett leende på mina läppar. Köpa mig ett par tunnland mark och bygga den Datja som jag ritat. Läsa klart, söka arbete. Resa till min Datja emellanåt och fiska lite, vara för mig själv. Hälsa på dig, dricka min vodka. Resa till de där mötena som jag måste, sen så pekar du och jag utför dina order. Däremellan så kommer jag att jaga kiska. Man kan tänka sig ett sämre liv.
***
Ser på hennes slida, ser vätan nästan pärla sig. Sträcker ut tungan, slickar hennes läppar försiktigt, hör hennes inandning. Slickar hårdare, låter tungan vandra från hennes anus upp till klittan. Slickar henne länge och leker med henne tills hon bönfaller mig om att få komma, ler och slickar henne till orgasm.
Hon skriker så att det ekar mellan väggarna. Hör henne snyfta till, ser på henne och kysser henne ömt, säger åt henne att ställa sig på alla fyra. Ser på hennes anus, tar min penis i handen och sätter den mot det.
Hon trycker sig bakåt och jag möter henne. Passerar ringen och sätter mina händer på hennes höfter och tar henne. Tar henne länge och ser på den resa som min penis gör, ser på hennes vackra rumpa.
Känner henne komma, känner hennes fingrar som hon begravt i sitt inre. Känner orgasmen komma, känner säden lämna mig och jag fyller henne med mig säd. Vi lägger oss på sidan, smeker hennes mage och bröst.
Vi duschar, går tillbaka till sängen. Tar vodkaflaskan och tar en klunk och lägger mig bredvid henne, tar en klunk till. Sätter flaskan på sängbordet, hon kryper in i min famn och vi somnar. Jag med ett leende på mina läppar.
***
Ser på den mark jag köpt, visar arbetarna var jag vill ha min Datja. De ser på mig och på ritningen. De nickar och sätter igång, sätter mig i bilen och kör de fyra timmarna tillbaka till min bostad, parkerar bilen och går in. Känner att det burrar till i fickan. Tar fram telefonen och läser, går upp på vinden och skriver in namnet. Läser på mig och tre timmar senare så byter jag om. Går ut från huset, sätter mig i bilen och kör iväg.
***
Mannen ser på mig, på sina döda vakter. Han trodde att han var skyddad, trycker av tre gånger. Ser blodet träffa väggen, stoppar klockan och ser på tiden. Ler och lämnar lokalen, ser på pengarna och knarket. Tar fram telefonen och meddelar, sätter mig i bilen. Kör mot skogen som jag brukar jaga i.
***
Ser på kvinnan, ser på hennes kropp när hon rider mig. smeker hennes bröst. De är fejk, men jag bryr mig inte. Smeker dem hårdare och hon stönar, min ena hand glider ner över hennes mage, smeker hennes klitta och hennes ögon spärras upp, hon skriker till och kommer igen, tar över rörelserna och tar henne genom orgasmen. Hon har sina händer på mitt svettiga bröst, rullar runt så att vi ligger på sidan, tar henne och hon stönar till, ökar takten och känner ilningarna. Ser på henne.
– Ta mig i munnen.
Hon nickar, drar mig ur henne och hon tar min penis i munnen. Blundar och släpper loss min säd, känner hennes svälja. Hon sväljer och sväljer, känner hur min orgasm planar ut. Smeker hennes hår, hon släpper min penis med munnen, ser henne svälja en sista gång. Ser på hennes ansikte.
***
Sväljer vodkan, ser på Tatjana, hon ser på mig.
– Så nu är snart sommarlovet slut, tillbaka till skolan.
– Ja, det ska bli kul.
Hon ser på mig, hennes blick ser nästan orolig ut.
– Kul?
– Ja kul, du vet sådant man ler av. Du skulle kanske pröva på det ibland, ha kul.
– Det går för fan inte när jag ska oroa mig för dig hela tiden.
– Oroa dig, varför det?
– Du ler för fan hela tiden.
– Jaha är det fel?
– Nej men abnormt.
– Haha, jaså, är det en oskriven regel?
– Det skulle varit det.
Ser på henne.
– Så pass, kanske det. Men jag vet inte, jag passar på att njuta av livet. Han får kanske för sig att döda mig en dag, kanske inte. Orkar helt enkelt inte lägga energi på det. Ni pekar och jag utför, däremellan så försöker jag njuta av livet.
– Så du njuter av livet?
– Ja mor det gör jag.
– Jaha så bra.
– Tack.
Skålar med henne och sveper min vodka. Hon sveper sin.
***
Ser på skolan, parkerar bilen och går ur den. Går fram till byggnaden som vi har våra salar i. Går in och går till vår sal, går in och sätter mig på min plats. När alla elever är på plats så kommer våra lärare. De ser på oss och de ger oss vår uppgift, vi ser på dem.
Nickar och sätter igång, ser på de andra. Vi är färre, vi som är kvar är de som är dedikerade. Frågan är hur många vi är kvar när utbildningen är klar. Tar fram mina saker och sluter ögonen och öppnar dem igen och börjar rita.
***
Ser på Datjan, de är snart färdiga. Diskuterar saker på ritningen med basen, vi kommer överens och jag ser på den en sista gång. Sätter mig i bilen och kör tillbaka. Parkerar bilen på gatan och går in, går upp på vinden. Läser mejl från min syster, hon berättar om sitt arbete, om släkternas diverse spektakel som hon är med på så mycket hon hinner.
Hon berättar om en man från en av släkterna som visat henne intresse. Hon vet inte vad hon känner eller tycker, ser på mejlet med ett leende. Svarar henne och skickar det. Går till mina träningssaker och börjar träna.
***
Lägger ner pennan och sträcker på mig, drar handen genom håret. Ser på ritningen, tar pennan och fortsätter. Packar ihop mina saker, låser in dem i skåpet. Går vidare och går till en annan byggnad, går in i föreläsningssalen och sätter mig. Tar fram min dator, öppnar den och läraren kommer in och börjar sin föreläsning.
Antecknar och lyssnar. Föreläsningen tar slut och går ut från salen, går till min bil och sätter mig i den, startar den och kör ut från staden. Kommer fram till den skog jag brukar jaga i. Går ur bilen och springer in i skogen, luktar och tar ut riktningen och får upp spåret och ler.
Ser bytena, ökar farten och trycker ifrån och begraver mina tänder i djurets hals. Tömmer det, lämnar det och springer vidare. Ser bytet, skjuter ifrån snurrar runt och undviker att kollidera med en annan varg.
Landar och ser på den, den landar och ser på mig. Rör mig inte, ser på de grå ögonen. Det är en tik, hon ser på mig, ser på henne. Morrar till och hon lägger sig på mage, motvilligt men hon gör det. Ler lite inombords, så trots.
Reser mig och ser på henne, ser förvåningen i hennes blick. Skäller till och hon stirrar på mig, springer iväg och får upp spåret igen. Attackerar och begraver mina tänder i djurets hals, tömmer det och luktar. Ett leende sprids på mina läppar, så hon vill leka.
Börjar springa, trycker ifrån och ökar takten, träden flimrar förbi. Springer i en cirkel och kommer bakom henne. Känner hennes förvirring, ser på henne. Hon ser på det döda djuret, hon luktar och börjar springa. Följer efter henne, ser på hennes kropp.
Ser musklerna spela under pälsen, känner av förvirringen när hon inte får upp spåret. Ser djuren, hon springer mot dem och jag ler elakt. Ökar takten och springer förbi henne och skjuter ifrån. Begraver tänderna i halsen på djuret, tömmer det och ser på henne.
Släpper djuret och reser mig, går närmre henne. Hon står stilla, går fram till henne och luktar på henne. Ser på henne och nickar, ser förvåning i hennes ögon. Sätter högsta fart och springer till min bil, jag skiftar och hoppar in i den och kör iväg. Hon hade en behaglig doft.
***
Ser på Tatjana, hon ser på mig.
– Han kommer hit i morgon, han förväntar sig att vi ska vara här.
– Där ser man, då får jag ta på finkläderna.
– Det är inget man skämtar om Michail, du vet hur det slutade sist han var här.
– Ja, jag minns väldigt tydligt vad som hände sist. Kommer Ivana med?
– Vet inte.
– Jaså?
– Nej.
– Vilken tid ska jag vara här?
– Klockan fem.
– Då vet jag det, var det något mer?
– Nej, ingen kiska idag?
– Nej inte idag.
– Det var ett tag sedan sist.
– Jaså? Håller du koll på mig?
– Nej men de gnäller.
– Be dem sluta. Vi ses i morgon.
Reser mig och går ut från hennes kontor, går igenom restaurangen. Ser kvinnornas hoppfulla blickar, kan känna besvikelsen när jag lämnar restaurangen. Går till min bil och sätter mig, lukten retar mig fortfarande. Hon var en vacker varg.
***
Går in på puben, beställer och sätter mig de andra. De hälsar på mig och vi skålar med varandra och dricker. Ser på mina klasskamrater, de är trevliga. Normala unga människor, med normala hobbys. Vi pratar om allt möjligt, ser mot baren och känner doften. Den retar min näsa, sveper med blicken över lokalen. Ser ingen som sticker ut, men lukten retar mig. Reser mig.
– Toaletten.
Går iväg, följer doften och kommer fram till toaletten. Går in och gör det jag ska göra, tvättar händerna och går ut. Ser de grå ögonen, hon ser på mig och jag ser igenkännandet i hennes blick. Hon är lång, över en och åttio. Kortspretig frisyr, fylliga läppar, rak näsa, höga kindben. Min blick noterar allt på en sekund, hon ser på mig och jag märker att hon gör samma observationer.
– Michael.
– Vanessa.
– Trevligt.
– Detsamma.
Går förbi henne, känner hennes blick. Ler lite och går vidare.
– Vad gör du här?
– Dricker öl med mina kurskamrater, du?
– På genomresa.
– Där ser man, hur länge stannar du?
– Åker i morgon.
– Då har vi hela kvällen och natten på oss.
Hon ser på mig, ser på henne.
***
Kysser henne aggressivt, stänger dörren med foten. Vi sliter av oss jackorna och skorna, eller stövlar hennes fall. Ser på henne och lyfter upp henne, hon slår benen runt mig. Bär upp henne för trapporna, behöver inte tänka på att vara försiktig.
Behöver inte vara rädd för att ta för hårt och bryta armar eller ben av henne. Vi klär av oss snabbt, våra kläder hamnar i en hög på golvet. Vi kysser varandra aggressivt igen. Vi hamnar sängen, vi rullar runt. Ligger på henne, hon ser på mig och försöker kämpa emot, morrar till.
Markerar, hennes ögon vidgas. Hon ser generad ut, min tunga vandrar över hennes kropp. Slickar på hennes bröst och mage, känner doften av henne. Den berusar mig, dyker ner mellan benen på henne och slickar henne. Slickar henne som om det var sista gången i livet.
Min tunga för henne till höjder som hon inte varit på tidigare, hon berättade det efter att vi var klara. Känner hennes smaker fylla min mun och jag morrar till igen. Ser på henne, tar min hårda penis i handen. Sätter den mot hennes slida, trycker till och glider in i henne.
Ser på henne, ser på hennes grå ögon. Hennes blick berusar mig, förtrollar mig. Tar henne, tar henne utan mina vanliga spärrar. Vi älskar hårt, vi biter varandra lätt, hon klöser mig rygg. Känner smärtan genomfara mig, väser mellan tänderna.
Min penis penetrerar henne hårt. Hon knuffar mig på bröstet, hon vänder sig och jag ser på hennes rumpa. Den är perfektion, ställer mig bakom henne. Stöter in min penis och vi ylar till båda två, tar henne hårt och snabbt.
Hon kommer och ytterligare ett ylande lämnar hennes läppar, högre denna gång. Känner ilningarna komma, drar mig ur henne. Smeker mig snabbt och kommer med en djup morrning, ser säden lämna mig.
Ser den landa på hennes rygg, rumpa och långt upp mot hennes nacke. Kommer länge, kommer hårt. Morrandet övergår till ett ylande. Efter vad som känns som en evighet så öppnar jag ögonen, ser på henne. Böjer mig fram och ger henne en puss på kinden.
– Duscha?
– Gärna.
Hon reser sig och vi går in i badrummet, sätter på vattnet och vi ställer oss under strålarna. Ser på henne, hon ser på mig. Lutar mig fram och kysser henne, vi kysser varandra mjukt, sen aggressivare och aggressivare. Smeker hennes kropp, hon smeker min.
Lyfter upp henne, hon slår benen runt mig. Glider in i henne, ser på henne och tar henne ståendes i duschen. Hör henne komma med ett ylande, drar mig ur henne och kommer jag med. Vi kysser varandra.
***
Vi ligger i sängen, vi ligger på rygg båda två och ser upp i taket.
– Du var min första av vår sort.
– Där ser man, det kunde man inte tro.
– Vadå då?
– Du gjorde allt precis rätt, du är väldigt stark.
– Hur menar du?
– Du satte mig rätt grundligt på plats, är annars rätt känd för att vara svår att älska med. Det är få som lyckats med det du lyckades med.
– Vadå?
– Få mig att komma, få mig att lyda. Jisses när du morrade, det höll på att gå för mig då. Synd att jag inte är din Beta.
– Mm, du märkte det också?
– Ja, jisses din Beta kommer att vara stark. Ni kommer skaka om jorden när ni träffas. Stackars de som är i närheten.
– Haha, ja kanske det. Kanske inte hittar min Beta.
– Det finns en till oss alla.
– Kanske det, men jag måste säga att det var väldigt skönt att kunna släppa på begränsningarna.
– Det förstår jag.
***
Kysser henne en sista gång, hon lämnar mitt hus. Stänger dörren, går upp på vinden och skriver till min syster, berättar om min erfarenhet. Skickar mejlet till henne och stänger ner locket. Går fram till mina träningssaker, ser på dem och börjar träna.
När jag är klar så ser jag på klockan, går ner från vinden. Går till badrummet. Duschar och torkar mig, går naken nerför trappan. Går till köket och tar fram lunch. Sätter mig och börjar äta. Ser de gråögonen framför mig, ett leende syns på mina läppar.
***
Går in på restaurangen, ser på klockan. Är i tid, tystnaden därinne är total. Ser personalen stå uppradad, från diskare till Tatjanas kvinnor. De ser på mig när jag kommer in, går genom lokalen och ser på de som sitter vid bordet. Ser på vakterna, både Ivanas och hans.
De ser på mig när jag kommer in, ser Tatjanas blick. Den skickar ut en varning, ser Ivanas. Hon ser rädd ut, ser på mannen. Han ser på mig och ler. Ler tillbaka och stannar, nollställer min klocka. Ser att Tatjana ser vad jag gör, ser på hennes uppspärrade ögon.
– Michail.
– Herrn.
Böjer på huvudet.
– Så du vågade dig hit?
– Varför skulle jag inte det? Tatjana sa åt mig att komma, lyder alltid när jag blir tillsagd.
– Som en lydig liten valp?
Ser på honom.
– Är det vad du väljer att se mig som så ja.
Han ser på mig, ser på hans leende. Det stelnar till lite.
– Så varför skulle jag inte våga mig hit?
– Det förstår du väl? Du har gått över gränsen.
– Jaså, hur då?
– Du har startat en komplott mot mig.
– Där ser man, det var mer än vad jag visste. Hur skulle jag lyckats med det? Du har beordrat mig att stanna här, jag har gjort som jag blev tillsagd, som vad var du kallade mig. Liten valp?
– De är turbulent hemma.
– Jaha och hur kan det vara mitt fel när jag är här?
– Därför att de dina försöker ta över.
– Förlåt, vilka de mina?
– Dina vänner.
– Vilka vänner, har inga vänner. Har aldrig haft några vänner, vilka bevis har du?
– Behövs inte.
– Jo med tanke på vem jag är och den ställning jag har så jo det behövs bevis. Man kan inte anklaga mig hur som helst. Hade du försökt döda mig i all tysthet, så hade du kunnat komma undan med det som med Ivanas företrädare. Han det svinet, kom undan i det tysta. Vilket kanske inte var så konstigt med tanke på hans fritidsaktiviteter. Men eftersom du vet att du inte kunnat döda mig så vill du ha ett spektakel, Tatjana sa en sak till mig för ett tag sedan. Högmod går före fall, så antingen så plockar du fram bevis. Eller så får vi duellera, vinner jag så är min oskuld bevisad, vinner du, tja då vinner dina lögner.
Alla stirrar på mig, till och med han.
– Så du är ledare för oss alla och kan inte reglerna, jisses om det inte var för att det är du så skulle jag säga pinsamt. Men eftersom det är du så gör jag inte det.
Startar min klocka, Tatjana ser vad jag gör, ser hans läppar röra sig. Jag drar mina vapen och börjar skjuta, ser träffarna på vakterna. Släpper pistolerna när kulorna är slut och drar mina svärd.
Ser på vakterna och anfaller dem, stannar klockan och ser på den. Ler lite och sätter svärden på sina platser, tar mina pistoler och byter magasin. Tystnaden i restaurangen är total, ser på de tre som sitter vid bordet. De stirrar på mig.
– Ber om ursäkt för dina vakter Ivana, men de gav sig in i leken. Så du bröt mot reglerna, du vet att de gäller för dig med. Jag överlevde, det gjorde inte de. Deras blod är på dina händer, så jag utmanar dig. Ska vi dansa, har hört att du ska vara rätt duktig på att dansa.
Han stirrar på mig, ser honom slicka sig om läpparna.
– Du valde, inte jag. Så ska vi?
Backar och går ut på golvet, ser på honom. Ser hans rörelse, drar min pistol. Trycker av en gång och ser träffen, han tappar pistolen och ser på sin axel.
– Fler bra idéer? Inte?
Trycker av, ser träffarna. Ett skrik som startar i min mage fortplantar sig genom hela min kropp och det lämnar mina läppar.
– För min mor, min far, mina systrar för min familj ditt satans slem.
Drar min andra pistol och fortsätter skjuta ser hans kropp kastas runt av träffarna. När kulorna är slut så drar jag mina svärd, jag tar tre steg och hoppar upp på bordet sätter det ena svärdet genom hans hjärta, det andra viner genom luften och skiljer hans huvud från hans axlar. Ser på hans sönderskjutna kropp och spottar på den. Reser mig, drar ner gylfen.
– Nej för helvete Michail det räcker nu. Hör du det räcker.
Ser på Tatjana, ser på blodet som träffat henne, ser på Ivana. På blodet som träffat henne.
– Jag ska pissa på hans förbannade kropp om det så är det sista jag gör.
– Nej, det räcker nu.
Ser på henne, ser mig runt i lokalen.
– Vad fan glor ni på, städa undan.
De rycker till och börjar röra sig
– Du!
Pekar på en av kvinnorna hon hoppar till.
– Vodka nu!
– Ja.
– Kan du gå ner från bordet.
– Nej jag ska dansa på detta bord, på hans förbannade unkna förbannade sura kuk skalle.
Jag spottar på liket igen.
– För helvete Michail det räcker nu.
Kvinnan kommer springande med vodkan.
– Tack går upp på ditt rum klä av dig naken och vänta på mig, ni kan gå upp era rum allihop och klä av er nakna. Jag ska ta mig fan knulla sönder er allihop.
– Nej så ta mig fan. Vi har blivit av med en galning, då ska vi inte få en ny.
– Kallar du Ivana galen?
– Va nej!
– Så bra för hon kommer ta över. De andra fyra är döda och begravda, det är bara Ivana kvar.
– Vad fan säger du?
– Är det inte märkligt, de andra fyra råkade utför olyckor innan idag.
– Kan du gå ner från bordet?
– Ni kanske ska duscha och byta kläder.
– När du går nerifrån bordet.
– Tråkmåns.
Gör som hon säger och går ner från bordet, ser på de två kvinnorna.
– Ursäkta herrn.
– För helvete, mitt namn är Michael.
– Förlåt, men ditt svärd.
Ser på den huvudlösa kroppen och mitt svärd som sitter i hans kropp. Går fram till den och drar loss det. Spottar en gång till på honom. De två kvinnorna ser på mig och ser på dem.
– Vad?
– Inget.
Tar en klunk av vodkan.
– Duschen, se så.
De ser på mig och går iväg, ser att de bär iväg med kroppen. Följer efter dem, de går iväg med den. De går igenom restaurangen och ut genom köket.
– Var ska ni lägga honom?
De ser på mig och sväljer.
– Vi ska plasta in honom och sen försvinner han.
– Vänta, lägg ner honom på marken därute.
De ser på mig, de nickar och gör som jag säger. Vi kommer ut på baksidan, de lägger honom på marken. Ställer mig över honom, knäpper upp gylfen och tar fram min penis. Ser på kroppen och tömmer min blåsa över honom, skänker en tanke på min familj. När jag är klar så stoppar jag in penisen igen och ser på de som burit honom.
– Bränn skiten.
– Ja Michael.
De står med böjda huvuden.
– Men sluta med det tramset, se alltid människor i ögonen.
– Ja Michael.
– Bra.
Går in igen och går till restaurangen, personalen städar ivrigt. Tar vodkaflaskan och sätter mig i baren. Ser på kvinnorna, de ser på mig. Reser mig och går fram till en av dem, ser på henne och kysser henne intensivt. Hon stönar förvånat och svarar på kyssen.
– Ditt rum nu.
Vi går snabbt upp till hennes rum, vänder på henne och drar upp klänningen. Drar ner hennes tunna trosor, tar fram min penis och sätter den mot hennes slida och tar henne snabbt och hårt. Hör henne stöna och gny, känner att jag tar henne för hårt, sansar mig och anpassar mig.
Känner henne komma, drar mig ur henne och säger åt henne att ta mig i munnen, hon gör som jag säger och känner säden lämna mig. Kommer kraftigt och länge, när jag är klar så smeker jag hennes kind. Stoppar tillbaka penisen och går ut från rummet. Går nerför trappan och ser att Ivana och Tatjana sitter vid ett bord, går fram till min vodkaflaska, tar den och sätter mig vid dem.
– Jaha, Ivana är du redo att leda?
– Förbannade galning.
– Såja mor, om någon var en galning så var det han. Eller han var förbi galenskap, han var något annat. Något mörkare, fulare.
De ser på mig, ser på Ivana.
– Ser att du tvekar lite.
Stoppar ner handen i fickan och ger dem vars ett USB minne.
– Titta på dem, när ni gjort det så pratar vi igen.
– Vad är detta?
– Bevis.
– Du sa att de andra fyra är döda.
– Moskva trafiken är vad den är.
– Dödade du dem?
– Nej Moskva trafiken dödade dem.
De ser på mig.
– Som sagt titta på dem sen pratar vi igen, Tatjana har säkert en dator eller två ni kan använda.
– Vad ska du göra?
– Sitta här och dricka vodka, pissat på hans lik och knullat har jag redan gjort.
De ser på mig, ser Tatjana himla med ögonen.
– Se så iväg med er.
– Din attityd…
– Är vad som krävs av mig tills Ivana accepterat stafettpinnen, fram till dess så är det jag som styr, så ni ju fortare ni ser på dem. Desto fortare så kommer allting gå tillbaka till det normala.
De ser på mig och sen på varandra., de reser sig och går till Tatjanas kontor. Tar en klunk av vodkaflaskan, tar fram min telefon. Skickar ett meddelande till min syster. Skickar det och stoppar ner telefonen, ser på personalen som städat färdigt.
– Michael.
– Ja?
– Vad ska vi göra nu?
– Öppna dörrarna igen och släpp in folk, säg åt de andra att om de ens drömmer om det som hänt så kommer de och deras familjer att få betala för det. Eller vänta, samla all personal här.
– Ja Michael.
Hon går iväg och personalen kommer in i rummet, de ser på mig. Tar en klunk av vodkaflaskan, reser mig och ser på dem.
– Det som hände här idag var en nödvändighet, han som ville att ni skulle kalla honom far hade blivit galen, en galen hund som hade rabies. Det föll på mig att lindra hans smärtor, men innan någon av er ens tänker tanken på att springa med detta till nyheterna så vet att det finns inga bevis. Han har aldrig existerat, förstår vi varandra. Om någon av er ens tänker tanken på att prata bredvid mun så kan ni ju tänka er vad som kommer hända med er om det kunde hända med honom. Förstår vi varandra?
De är ryssar de förstår, överheten har talat. Då lyder jag.
– Vi kommer få en annan ledare, en bättre ledare. Så ni som känner att de inte kan hantera att arbeta räck upp handen, gör ni inte det så återgår allt till det normala. Vi öppnar dörren, vi serverar mat och alkohol. Förstår ni?
Ingen säger något.
– Bra då öppnar vi dörrarna och börjar arbeta.
– Ja Michael.
– En annan sak, de av er vars familjer har levt under hot från honom. Det hotet är borta och minns vem det var som tog bort det hotet.
De ser på mig och bugar sig. Sen så återgår de till sina arbete, de öppnar dörrarna. De första gästerna kommer in, de ser på mig och nickar. Nickar tillbaka, tar en klunk av vodkan. Sluter ögonen och ser min familj framför mig. De är hämnade. Känner en hand på mitt huvud, öppnar ögonen och ser på den kvinna som jag älskade med innan.
– Hur är det?
– Det är bra.
– Vill du ikväll?
– Vi får se vad damerna säger.
Kysser hennes hand och ser på henne.
– Vi kommer inte gifta oss, du kommer inte bära mina barn.
Hon ser på mig.
– Nej jag vet.
– Bra, som sagt vi får se vad damerna säger.
Hon går iväg, det fylls på i restaurangen. Lutar mig tillbaka och tar en klunk vodka, öppnar ögonen och ser att den är tom. Reser mig och går fram till baren och sätter den tomma flaskan, tar en ny. Tar fram telefonen läser min systers meddelande. Ser Tatjana komma upp från sitt rum, hon vinkar på mig.
– Nu ska jag få skäll.
Bartendern ser på mig och sen på Tatjana.
– Det verkar nästan så.
– Mammor är så hönsiga.
– Haha, ja.
Tar flaskan och öppnar den, tar en klunk och går iväg. Går uppför trappan och in på hennes kontor. Ser på de två kvinnorna. Sätter mig och tar en klunk till av vodkan.
– Ni har sett filmerna?
– Ja, hur fan fick du tag på allt det?
– Lärde mig en hel del där i Sibirien, de två galningarna. Var intelligenta galningar, sen så är en av mina bästa vänner datasnille. Han har lärt mig allt han kan. Så Tatjana du står i skuld till mig du med.
Hon ser på mig.
– Men mellan familjemedlemmar så finns inga skulder, känns det bättre mor?
Hon går fram till mig och kysser mina kinder, panna och läppar. Hon smeker mina kinder.
– Skräm mig aldrig så igen.
– Förlåt.
Ser ångerfullt på henne. Hon ler och skrattar till.
– Så Ivana är du redo att leda?
– Ja.
– Bra, mitt pris är tjugo procent av hans pengar, de ska sättas in på detta konto. Eller pris låter fel, kalla det en gratifikation. En belöning, du har fått din hämnd du med.
Hon reser mig och kysser mig som Tatjana gjorde, hon ser mig i ögonen.
– Som Tatjana sa, skräm mig aldrig så igen.
– Nej, ska försöka. Välj klokt mor, men inte mig. Jag stannar här, med lite större frihet dock. Det är slut med att jag ska komma som en skolpojke och be om en massa saker. Vill jag resa, så reser jag. Vill jag inte resa så gör jag inte det, jag menar behöver ni be om lov? Har samma tatuering på mitt bröst som ni har.
De ser på mig, ser på dem.
– Javisst.
– Bra.
– Hur fan lyckades du med detta?
– Mina vänner blev tokiga när han inte lät mig åka hem. Så de fick för sig att de skulle döda honom. Så helt fel hade han inte.
– Vilka vänner?
– Kloakråttorna, ni förstår. Jag räddade mina vänner som bodde i kloakerna med mig. De är galnare än alla bratva soldater tillsammans, han trodde att det var mina vänner i bratvan som bråkade med honom. Han hade fel, det var mina andra vänner. De finns överallt, fixade arbeten åt dem, bostäder, gav dem ett liv. De är fullständigt lojala mig.
De ser på mig.
– Så jag får åka hem ibland och visa mig, så länge jag gör det så håller de sig på mattan. Som sagt de är tvärgalna, tro mig. De har levt med döden så de är inte rädda för att dö. De dör med ett leende på läpparna de förbannade galningarna.
– Jisses.
– Ja, som sagt vill du slippa problem så låter du mig resa hem emellanåt. De vet allt, tro mig.
– Vad var det du skrek?
– Jag förbannade honom för att han dödade min familj.
Tatjana ser på mig.
– Du förstår, jag är inte riktigt den du tror jag är.
– Vad menar du?
Ser på henne, sen berättar jag om mitt arv, den jag är. Samma historia som jag berättat för Tatjana. När jag är klar så ser hon på mig.
– Herregud.
– Det är vad det är. Det är en annan anledning till att jag kommer resa ibland, måste hålla skenet uppe där. Har mitt arv, det kan jag inte förneka. Vill inte förneka det, det skulle vara som att pissade på min mor, på min familj.
– Men du fortsätter här?
– Ja, en sak till jag kommer aldrig någonsin leda Ivana. Så tänk inte ens tanken på att sätta mig i en sådan position.
– Nej.
– Tack.
– Jag stannar här Ivana.
Tatjana ser på henne. Ivana nickar och slickar sig om läpparna.
– Så ska vi göra det officiellt?
– Vadå?
– Att du är vår nye ledare?
Hon ser på mig, hon nickar.
– Varsågod slit det med hälsan, tjugo procent är mina. Resten är ditt att göra precis vad fan du vill med.
***
Ser på hennes nakna kropp, smeker den och hon stönar. Lutar mig fram och öppnar munnen, sträcker ut min tunga och slickar på hennes bröstvårtor. Känner handen på min penis, ser åt vänster och ser på den andra nakna kvinnan. Kysser henne, känner henne sätta min penis mot den andra kvinnans kön. Trycker till och glider in i henne, hör hennes stönande.
– Sätt dig på hennes ansikte.
Reser mig och kvinnan jag kysst sätter sig över den andra kvinnan. Hon sänker sig, hon blundar när hon känner tungan börjar slicka henne. Ser på hennes ansikte, på hennes njutning. Tar kvinnan under mig med långa tag, ser glansen på min penis. Ser safterna som blöter ner sängen, lutar mig fram och tar den kvinnans bröst som sitter framför mig i munnen.
Hör på deras andning att de närmar sig, ökar takten och känner kvinnans inre krama min penis, hör henne skrika till in i den andra kvinnans slida. Ser på henne och hon ser på mig och kommer. Hon skriker ut sin orgasm, ökar takten och känner min utlösning komma drar mig ur henne och sprutar min säd på kvinnans slida, hon som slickar kvinnan slickar i sig min säd samtidigt. Ser på scenen framför mig och kommer länge.
Ser dem gå in badrummet, tar en klunk av vodkan. Lägger mig ner och ser upp i taket. Hör vattnet strila.
***

 

 

 

 

 

Kapitel 6
***
Känner snöflingorna landa på mitt huvud, ser på gravarna. Tar fram vodkaflaskan och slår ut den på gravarna. Tess ser på mig, när flaskan är tom så sätter jag på korken. Sätter mig på huk.
– Ni är hämnade mor, jag har hämnats. De är borta, straffade. Vila i frid.
Min syster sätter sig bredvid mig, hon ser på mig och ler. Vi reser oss och kramar varandra.
– Älskar dig min syster.
– Älskar dig min bror.
Vi lämnar kyrkogården, vi går till bilen. Vi sätter oss i den och kör iväg.
***
Ser på mina närmsta vänner från kloakerna, ser på vodkaflaskorna på bordet. Tar fram korten och lägger dem på bordet. De ser på dem, de ser på mig.
– Där är fem miljoner dollar på varje kort, de är era.
De ser på mig och slickar sig om läpparna.
– Är du galen?
– Nej, de är era. Utan er så hade jag inte suttit här och druckit vodka och spillt salt. Utan er så hade jag varit död.
De ser på mig och böjer på sina huvuden. Tar en vodkaflaska och skålar med dem. De femtiomiljonerna kommer från de tjugo procenten. Har en rejäl slant över trots det. Ser på mina vänner, de tar korten och de ser på mig. Sen så börjar supandet på allvar.
***
Sitter med pennan i min hand och ritar, ser på mina klasskamrater. Byter låt och ritar vidare. Tänker på Vanessa, tänker på vårt sex. Känner en längtan efter att ha sex med en sådan som jag. Ser på min ritning, stänger ögonen och öppnar dem och ritar vidare.
***
– Skål
– Detsamma.
Sitter i baren med de andra i klassen, vi sveper vodkan. De ser på mig och sen på varandra. Vinkar efter en ny runda, den kommer och ser på dem och sveper glaset, de gör likadant. Tar en klunk av ölen, sätter den på bordet. Tänker på mitt senaste projekt. Huset som jag bygger till mina kloakråttor.
Vinkar på servitrisen och beställer mer vodka. Tar en klunk till av ölen. Tänker på min syster och vårt senaste möte med rådet. Elisabeth förlitar sig på mig, precis som Tatjana och Ivana gör. Ett leende spelar på mina läppar.
***
Ser ut på sjön, lutar mig tillbaka i bastun. Ser på frosten på marken, ser dimman stiga. Sitter naken i min ensamhet i bastun och ser på den spegelblanka sjön utanför. Kastar vatten på aggregatet, rummet fylls av ånga. Sluter ögonen.
Öppnar dem och går ut från bastun, går ut på bryggan och dyker ner i vattnet. Känner kylan träffa mig, sen balanserar min kropp värmen. Simmar ut på sjön och lägger mig på rygg. Flyter runt och blundar, hör en fågel skria. Öppnar ögonen och ser mot land. Ett leende syns på mina läppar, simmar snabbt till bryggan.
Går upp på den och börjar springa, skiftar när jag når skogen och springer snabbare. Ökar takten och springer ännu snabbare, ser djuren. Skjuter ifrån och begraver mina tänder i djurets hals. Tömmer det, släpper det och springer vidare.
Fem djur senare så springer jag tillbaka till Datjan, skiftar och går in i huset. Går till duschen och ställer mig i den. När jag är klar så klär jag på mig, går till köket och lagar mat. Tar tallriken och sätter mig, ser ut genom panoramafönstret och ser på sjön, ser på stillheten.
***
Parkerar bilen, tar min väska och går in på skolan. Går till föreläsningssalen, sätter mig och tar fram min dator. Ser på läraren, han börjar prata. Gör mina anteckningar, när lektionen är slut så reser jag mig och går ut från salen. Går ut från byggnaden, går över gräset till vår byggnad.
Går in och öppnar mitt skåp, tar fram mina saker och sätter mig. Tar fram mina pennor och sätter hörlurarna på huvudet, sätter på musik och börjar rita.
Känner ett finger på min axel, ser på min klasskamrat. Ser på hennes leende, ler tillbaka.
– Det var ett tag sedan
– Mm.
– Sugen?
– Ja.
Reser mig och vi lämnar klassrummet, vi går in på toaletten. Hon knäpper upp mina byxor och sätter sig på knä. Hon tar mig i munnen och jag hamnar i sjundehimlen. Känner henne suga av mig, hennes tunga, mun och hals gör underverk med mig.
Förvarnar henne, hon ser på mig med leende ögon och jag känner utlösningen komma. Känner säden lämna mig och jag fyller hennes mun. Känner henne svälja allt. Hon slickar mig ren, hon reser sig och slickar sig om munnen. Drar upp mina byxor och vi ler mot varandra, vi går ut från toaletten.
***
Tar en klunk av ölen, ser mig omkring i baren. Ser på mina klasskamrater, känner burrandet i fickan. Tar fram telefonen och läser på den, tömmer flaskan och tackar för mig. Går ut från baren och sätter mig på bussen som tar mig hem.
Går in och går upp till vinden. Öppnar locket på datorn och skriver in namnet, läser på mig. När jag är klar så reser jag mig, ser på träningssakerna. Går fram till dem och sätter igång.
***
Samlar mig, går ur bilen och går över gatan. Går in i byggnaden, ställer mig i hissen och åker upp. Hissen stannar och jag går ur den, går in i kontorslandskapet. Går igenom det och kommer fram till dörren, hör kraset ser mannens huvud explodera. Rör mig bakåt och ser in i rummet, ser reflektionen från siktet. Lämnar lokalen, går fram till hissen och ställer mig i den. Trycker på E och åker ner. Går ut från hissen och tar fram telefonen.
– Ja?
– Litar du inte på mig längre?
– Jo, vadå då?
– Någon annan dödade honom före jag hann fram, såg precis hans huvud explodera.
– Förlåt?
– Någon annan hann före.
Det blir tyst i andra änden.
– Jag undersöker.
– Jag med.
Lägger på och går ut från byggnaden, tar mig till den byggnad som skottet kom ifrån. Går in i den, ser på hissarna. Går fram till dem, trycker på knappen och ser på siffrorna. Dörrarna öppnas och jag går in i den, trycker på överstaknappen. Dörrarna stängs och jag åker upp, gillar inte att den andra personen sett mig gå in där.
Hissen stannar och jag går ur den, går fram till en dörr. Ser att den är mixtrad med. Öppnar den och går upp på taket, går fram till den plats som skytten legat på. Sätter mig på huk och ser på taket, ser mot den andra byggnaden. Skytten vet vad den sysslar med.
Andas in genom näsan, ler lite och börjar gå. Går ner från taket och går till hissarna. Lukten är starkare bakom mig, vänder mig och ser en dörr. Går fram till den och öppnar den, går in i trapphuset och börjar gå neråt. Stannar och öppnar en dörr, går in i tom lokal.
Går igenom den och följer lukten, stannar och går runt ett hörn. Går fram till en dörr, öppnar den och ser en annan trappa. Går in och går neråt, kommer ner till botten. Öppnar dörren och går ut i ett garage, följer spåret och stannar vid en tom parkeringsplats.
Sätter mig på huk och undersöker marken. Reser mig och går ut från garaget. Går tillbaka till min bil, ser polisbilarna och ambulansen. Sätter mig i min bil och startar den. Kör iväg.
Ler lite, trampar på gasen och kör slalom mellan bilarna. Ser bilen bakom mig, ler igen. Gasar och ser bilen försvinna, svänger till höger och sen till vänster. Kör in i ett garage. Parkerar bilen, torkar av den snabbt och lämnar den. Går ut från garaget och går till en busshållplats, ställer mig och väntar på bussen.
***
– Jag får köpa ny bil.
Tatjana ser på mig.
– Vad har du fått fram?
– Det var mer än vi som var sura på honom. Så det blev en dubbelbokning.
– Vem?
– Vem vadå?
– Beställde mordet på honom?
– Någon rebelledare i något afrikanskland, han tvättade pengar till en hel del människor.
Ser på henne tar fram min telefon, ringer. Säger namnet och att han ska radera alla spår efter oss. Lägger på och ser på Tatjana, hon ser på mig.
– Tack.
– Ingen fara. Kan du kontakta den där rebelledaren och fråga vem de gav kontraktet till?
– Javisst.
– Tack, fan jag gillade den bilen.
– Köp en ny.
– Kan inte köpa en likadan.
– Köp en annan då.
Ser på henne, reser mig och går ut från hennes rum.
***
Ser på bilarna, mina ögon fastnar på en av dem. Går fram till den, öppnar dörren och sätter mig i den.
– Världens snabbaste personbil.
Ser på försäljaren.
– Är den fullt utrustad?
– Ja.
– Vad kommer det att kosta mig att köra den härifrån idag?
Han ser på mig.
– Tvåhundratusen dollar.
Ser på honom, går ur bilen.
– Lös det.
Kör ut från bilfirman, blinkar till höger och kör hem. Parkerar på gatan och går fram till dörren, öppnar den och går in. Går upp för trappan och packar en väska, går nerifrån vinden. Lägger kläder i en väska och tar väskan och går ut från huset. Ser på klockan, hinner till lektionen. Sen så kör jag till Datjan.
***
Parkerar framför Datjan, öppnar bagageutrymmet. Tar min väska och går in i huset. Går till sovrummet och packar upp, klär av mig och tar på mig Datja kläder. Snörar på mig kängorna, går ut från huset. Går runt det till den stora ladan, slår in koden och det klickar till i dörren.
Öppnar den och går in, ser på lokalen och ler. Går fram till ett plank, startar datorn. Klickar på ikonen och startar programmet, ställer mig bakom planket och ser på klockan när den räknar ner. Andas in och sen börjar jag.
***
Sitter i bastun, lukten vill inte lämna mig. Den hade varit väldigt tydlig, skytten var en av oss. Den vill inte lämna mig, den retar mig. Lutar huvudet mot väggen och sluter mina ögon. Andas in och sen ut. Tar fram min telefon, ser på den. Vill jag verkligen blanda in dem. Lägger ner telefonen igen, ser på mina tatueringar. Smeker den på mitt vänstra bröst.
***
Ser på djuren framför mig, rör mig ljudlöst framåt. Ser till så att jag har vinden i ansiktet, blinkar till. Ser den stora hjorten äta av gräset, ser deras öron röra sig. Stannar, avvaktar. Rör mig igen, känner vinden vända. Rör mig med den, stannar. Attackerar och mina tänder borrar sig in i halsen på djuret, de andra djuren springer iväg. Tömmer den, släpper det. Söker av terrängen, ler och börjar springa.
***
Simmar i sjön och svalkar av mig efter bastun. Lägger mig på rygg, andas in och slappnar av. Sjunker ner under ytan, sjunker längre och längre ner. Stillheten är bedövande. Når botten och ser upp mot ytan, snurrar runt och simmar in till stranden och går upp. Går naken över marken, går fram till dörren och går in.
***
– Han visste inte, inte mer än användarnamnet.
– Får jag det.
Tatjana ser på mig, hon räcker mig namnet. Tar emot lappen.
– Det är inte likt dig att ta det så personligt.
– Finns en risk att den personen såg mitt ansikte, den personen valde att följa efter mig. Han eller hon var tillräckligt kall och vågade vänta utanför huset tills jag kom tillbaka och följde efter mig. Vill gärna veta varför Tatjana. Skiter i vem som dödade den pajasen. Men när han eller hon väljer att följa efter mig så blir det personligt Tatjana.
Hon ser på mig och nickar, lämnar hennes kontor och går nerför trapporna. Går ut från restaurangen, sätter mig i bilen och kör iväg. Parkerar på gatan utanför mitt hus. Går fram till dörren, öppnar den och går in. Stänger dörren och går upp på vinden. Sätter mig vid datorn, tar fram telefonen. Ringer upp min vän.
– Behöver hjälp.
– Javisst.
– Vi ska söka och finna en person som kallar sig för Wolverine. En lönnmördare.
– Fyndigt namn.
– Visst är det, jag gör det öppet och du gömmer dig i skuggorna.
– Javisst.
– Tack.
– Ingen fara.
– Då kör vi.
Vi börjar vår jakt.
***
Ser på namnet och tackar min vän, reser mig och går fram till mina träningssaker. Klär av mig och sen sätter jag igång. Behöver bli av med en viss frustration, men nu har jag något att gå på. Ler lite och rör mig.
***
Ser på villan, sjunker ner på marken. Ser in i huset, ser kvinnan som går därinne. Ser henne tala med någon i telefon, ser hennes kasta den i soffan. Så du är också frustrerad. Känner hur mitt blod rusar när jag ser henne, hennes doft hänger tung bland träden.
Den berusar mig, fokuserar. Ser henne se ut i trädgården. Ser hennes gröna ögon söka av omgivningen, ser henne gå ut i köket. Hon tar en flaska och sätter sig i en fåtölj, hon slår upp den bruna drycken i ett glas. Hon sveper det, ett leende spelar på mina läppar. Reser mig och försvinner.
***
Ser på den nakna kvinnan framför mig, ser på den nakna kvinna som ligger mellan hennes ben och slickar henne. Smeker min penis långsamt, ser njutningen i den kvinna som blir slickad, smeker den andra kvinnans rumpa.
Mitt finger glider ner mellan skinkorna. Når sitt mål och mitt finger glider in i henne. Känner vätan mot mitt finger. Drar ut det och smörjer in hennes anus med hennes safter, låter mitt finger göra sin resa fram och tillbaka.
När det är tillräckligt blött så trycker jag försiktigt in mitt finger i hennes anal. Hör henne sucka tungt, ser på den andra kvinnans glansiga ögon. Hon är nära, rör fingret snabbare och kvinnan stönar högt.
Ser kvinnan som blir slickad komma, ser hennes ända lämna sängen. Den kvinna jag smeker i analen hennes kropp stelnar när hon kommer. Drar ut mitt finger. Hon rullar åt sidan, lägger mig mellan benen på den kvinna som blev slickad. Låter min penis glida in henne, hon ser på mig med stora glansiga ögon.
Tar henne med långa tag och för henne till orgasm. Den andra kvinnan ställer sig på alla fyra, drar mig ur kvinnan under mig. Ställer mig bakom den andra kvinnan, sätter min penis mot hennes anusrosett, trycker till, hon tjuter till, som övergår till ett stön.
Glider långsamt in i henne, tar henne med långa tag. Den andra kvinnan lägger sig under oss och hennes tunga slickar oss båda. Känner min orgasm byggas upp. Hör henne skrika till, känner hur det spänns runt min penis.
Det blir för mycket för mig. Jag kommer med ett vrål som ekar mellan väggarna. Känner säden lämna mig och fylla hennes ända. Öppnar ögonen och landar, bilden av den kvinna som jag hittat finns inetsat innanför mina ögon. Ser på de två kvinnorna i sängen. Drar mig ur henne, ser min säd långsamt lämna henne. Samlar lite på mitt finger och stoppar det i den andra kvinnans mun. Hon slickar av det.
Hör duschen strila, sluter mina ögon och ser de gröna ögonen, inramade i det blodröda håret, minns varenda liten detalj av henne. Känner hur jag växer, hur min penis står hård och redo av bara minnesbilden av henne. Kvinnorna kommer tillbaka, ser min hårda penis.
Känner värmen från en slida omsluta mig, känner en slida mot min mun. Sträcker ut min tunga och slickar henne, känner hennes smaker mot mina läppar. Slickar henne, bakom mina stängda ögon är det hennes slida jag slickar. Det är hennes innersta jag känner omsluta mig.
Känner kvinnan som sitter på mitt ansikte komma, känner kvinnan som rider mig komma. Känner ilningarna i min kropp. Lyfter kvinnan från mitt ansikte.
– Sug mig.
Känner deras tungor mot min penis. Känner säden komma, vrålar igen. Känner dem ta emot min säd.
***
Ligger nyduschad i sängen mellan kvinnorna, ser den rödhåriga kvinnan framför mig.
***
Parkerar bilen på gatan, tar påsen som ligger bredvid mig. Går ur bilen och fram till dörren. Ringer på och hör steg innanför dörren, hon öppnar den och hon ser på mig, ser på henne.
– Hörde att du letar efter mig.
Ler mot henne, visar henne påsen. Hon ser på den och sen på mig.
– Kom in.
– Tack.
Hon går in och hon går före mig, ser attacken. Blockerar den, ser en viss överraskning i hennes ögon. Hon attackerar igen, blockerar henne igen. Kontrar och slår till henne lätt. Ser hennes ögon spärras upp lite.
– Får jag sätta flaskan, det vore synd om den gick i sönder?
Hon ser på mig, ser på henne. Anar ett litet leende.
– Sant.
Sätter flaskan på bardisken, höjer handen och tar av mig kavajen. Ser på hennes högklackade skor, hon ser på mig och nickar. Hon sparkar dem av sig, rullar upp skjortärmarna, ser på henne. Hon ser på mig, hon ställer sig i redoställning. Ler lite och gör samma sak. Hon ser på mig, attackerar, möter hennes attack och parerar henne. Attackerar inte, hon får backa.
Hon ändrar ställning och jag ler och svarar på den. Hon attackerar och jag blockerar, kontrar hon blockerar och ser på mig. Rör mig snabbare ser på hennes ögon, hon blockerar och backar, ser en viss irritation i hennes ögon. Sen exploderar hon, jag ler och möter henne.
Vi slåss i tio minuter kanske, tiden upphör att existera, låser fast hennes armar och kysser henne. Hör förvåning, blockerar hennes knä och ler. Sjunker ner och kastar iväg henne rullar runt och skjuter ifrån, skiftar i luften och står över henne och morrar.
Hon stirrar på mig och skiftar, ser på den röda pälsen. Samma färg som hennes hår har. Vi går runt varandra och vi avvaktar, hon attackerar och jag möter den och morrar högre ser hennes tänder och möter hennes bett. Hon gnyr till. Morrar igen, visar mina tänder.
Hon skäller till, ser på henne och morrar. Vi rör oss igen. Är större än henne, inte mycket. Men där är skillnad, vi fortsätter snurrar runt varandra. Hon attackerar, möter henne och slår till henne med tassen i sidan. Hon tumlar bakåt, skjuter ifrån och öppnar käften.
Mina tänder finner hennes hals och jag morrar. Morrar djupt från magen, hon gnyr till och landar på rygg. Hon kämpar emot, jag spänner käkarna och morrar igen. Vanessa hade rätt, när jag mötte min Beta så skulle jag få jobba för pengarna.
Ser på kaoset i rummet, hon fortsätter kämpa emot. Biter till, lite hårdare så kommer det att gå hål. Hon gnyr till. Jag morrar ännu djupare, hon gnyr igen och slappnar av. Försöker läsa hennes ögon. Ser en viss undergivenhet, eller kanske en like.
Släpper henne försiktigt. Morrar fortfarande, en markering. Hon gnyr, och fnyser. Biter till igen och hon spänner sig. Morrar och hon gnyr, högre denna gång. Känner henne skifta, släpper henne och jag gör detsamma.
Reser mig och ser på henne, ser henne ligga på golvet och se på mig. Sträcker fram min hand, hon ser på den och tar den. Hjälper henne upp och vi ser varandra i ögonen, något händer. Känner det i min kropp, ser samma reaktion hos henne.
– Michael.
– Aileen.
– Angenämt.
– Detsamma.
Lutar mig fram, måste kyssa henne om det så är det sista jag gör, men då kommer jag att då lycklig i alla fall. Hon möter mig och våra läppar träffar varandra, vi särar på dem och våra tungor möts. Allt runtomkring mig exploderar, känner hur min kropp fylls av en värme som jag inte kan beskriva. En lust som övergår allt annat jag känt någonsin.
Är inte medveten om att hon sliter av mina kläder, mina händer sliter av hennes. Hör hur de rivs i sönder, hör mina rivas i sönder. Känner hennes varma kropp mot min, lyfter upp henne. Hon slår benen runt mig. trycker henne upp mot väggen så att det regnar gips på oss.
Sätter min penis mot hennes slida. Trycker mig in i henne och hon ylar, tar henne snabbt, hårt och aggressivt. Hör hur det knakar i väggen, hon faller bakåt när väggen brister. Snurrar runt och slår i golvet på andra sidan, vi bryr oss inte. Min penis rör sig snabbt, skoningslöst.
Penetrerar henne, hon möter mig, mina rörelser. Vi ser på varandra. Våra blickar är fastklistrade i varandra, de lämnar inte varandra för en millisekund. Känner ilningar fylla min kropp, ilningar som jag aldrig känt förut. Ser på henne, samma sensation fyller hennes kropp.
Vi ylar högt båda två när våra orgasmer träffar oss. Känner hur min säd fyller henne, skiter i alla konsekvenser som kan bli av det. Är hon min Beta så kommer hon föda mina barn för eller senare ändå. Är hon inte det så lär inget hända, känner hur säden exploderar gång på gång.
Värmen i min kropp stegras för varje sprut av säd som fyller henne. Hör hennes ylande och känner hennes inre krampa runt mig. hon kommer om och om igen. Orgasmerna avlöser varandra som på ett pärlband. Vi kysser varandra hårt, aggressivt.
Rulla runt oss och morrar, låser fast hennes armar och tar henne igen. Jag slaknar inte, tar henne med långa tag. Hon försöker ta sig loss, morrar högre och håller henne hårdare. Ser hennes blick, lite till. Morrar högre och hon gnyr till och slappnar av.
Ser på henne och kysser henne, mjukare nu ömsint. Sänker takten i mina rörelser, tar henne med långa tag, ömsinta rörelser. Vi älskar, lämnar den djuriska präglingen bakom oss. Vi ser varandra i ögonen, känner tårar rinna på mina kinder, ser tårar rinna från hennes ögon. Ser på henne och kysser henne, känner ilningarna komma igen. Känner hennes händer smeka min kropp. Ser på henne.
– Kom med mig.
– Precis när du vill.
Ler mot henne, ökar hastigheten i mina rörelser. Vi ser på varandra och vi kommer tillsammans, vi kommer länge och vi kysser varandra. Våra orgasmer ebbar ut. Lägger mig ner försiktigt och vi lägger oss på sidan i gips kaoset.
– Vill du jaga?
– Mm, för alltid med dig.
– Detsamma min vackra Aileen.
Vi kysser varandra, drar mig ur henne. Hon reser sig och jag ser min säd rinner längsmed hennes lår, ser på hennes nakna perfekta kropp. Ser brösten röra sig när hon går, ser på hennes ända och stönar tyst. Går efter henne, hon öppnar altandörren.
Vi går ut i trädgården och vi ser oss omkring och skiftar, vi springer ut i skogen. Får upp ett spår och följer det, ser djuren och trycker ifrån. Känner henne precis bakom mig vi biter i samma djur och tömmer det tillsammans. Vi ser på varandra, vi ser hur färgen i dem intensifieras.
Vi släpper djuret och ser på varandra. Vi ylar och springer vidare, vi får upp spåret och attackerar. Vi fortsätter dela på djuren. När vi släpper det sista djuret så ser jag på henne, hon på mig och vi slutför präglingen.
Tar henne i min djurform, vi ylar länge båda två när vi fullbordar det. Vi springer tillbaka till hennes hus, vi skiftar och går in. Vi ser på kaoset, vi ser på varandra och börjar skratta.
– Min mor har alltid sagt att när jag träffar min make, min Alfa så kommer vi att riva huset. Får säga att hon hade rätt. Jisses vad du är stark.
– Du med, det var nästan att jag inte lyckats.
– Det hade du, jag var chanslös.
Hon smeker min kind och ler, ler tillbaka och smeker hennes kind. Vi kysser varandra. Vi delar på oss, hon sätter sin panna mot min. får böja mig lite för att möta henne. Hon har sina händer på mitt bröst.
– Trodde aldrig att jag skulle hitta någon som var starkare än mig.
– Trodde aldrig att jag skulle vara stark nog att väcka präglingen inom mig.
Hon ser på mig, lutar mig fram och kysser henne. Hon kysser mig, vi kysser varandra mjukt och länge. Vi delar på oss och ser på varandra. Ser på kaoset igen, hela rummet är sönderslaget.
– Får filma och skicka till min mor, du kanske ska göra detsamma.
– Min mor är död.
Hon ser på mig och spärrar upp ögonen.
– Hela min familj förutom min storasyster är döda.
– Jag ber om ursäkt.
– Det kunde du inte veta.
Kysser henne mjukt.
– Men filma du.
Ler mot henne.
– Kanske ska filma och skicka till min syster.
Hon ser på mig och ler, hon letar upp sin telefon och filmar rummet. Hon skickar filmen till sin mor och skriver.
– Du fick rätt mor.
Ser på henne, hon är så vacker. Hon ser på mig.
– Vad är det?
– Du är så vacker, den vackraste kvinna jag någonsin sett.
Hon ser på mig och går fram till mig.
– Detsamma, fast man då. Duscha?
– Gärna.
***
Ligger i hennes säng, hon sover. Ser på henne och jag smeker undan en hårlock. Ser på hennes vackra ansikte, insuper varenda detalj av henne. Kysser hennes panna försiktigt, sluter ögonen och somnar. För första gången sen explosionen så sover jag drömlöst. Sover med ett leende på mina läppar.
***
Vaknar av kaffelukten, öppnar ögonen och reser mig. Ser på handduken som ligger på golvet. Tar upp den och virar den runt höfterna och går ut till köket, går fram till henne och flyttar hennes hår och kysser henne i nacken.
– God morgon.
– Detsamma.
– Vill du ha hjälp?
– Gärna.
Vi lagar frukosten tillsammans och vi sätter oss vid bordet, vi börjar äta och vi ser på varandra.
– Vi får kanske uppdatera varandra.
– Mm, vi får väl det.
Tar en klunk av kaffet och börjar berätta. Vi äter upp dukar av diskar, sätter oss. Lagar lunch, diskar och sätter oss igen, vi lagar middag. Diskar igen och sitter med varsitt glas av den dryck jag hade med mig igår. Ser på månen utanför fönstret.
– Sen hittade jag dig och smög mig hit och spionerade på dig.
– Märkte dig inte ens och jag märker alltid om någon försöker smyga sig på mig.
– Som sagt min mor gick utanför ramarna med mig.
– Min mor kommer kissa på sig när hon får reda på att hennes dotter är Beta till dig.
– Det får vi inte hoppas, hon kanske kissar på sig när hon får reda på vem mina arbetsgivare är.
– Haha, nej. Inte med tanke på familjeföretaget.
– Som är?
– Vi är kontraktsmördare, varken mer eller mindre. Fast familjen kallar det för problemlösare. Det låter bättre, men vi mördar folk för pengar. Vi har gjort det väldigt länge. Vi är väldigt bra på det.
– Där ser man, så vem är du Aileen.
Hon ser på mig och kysser mig.
– Din Beta.
– Mm, men förutom det?
Hon ser på mig och börjar berätta, hon är tjugoåtta år gammal. Kommer från en gammal släkt i Skottland, deras by ligger i närheten av Glasgow. Familjen har alltid bott där och sen de förste i släkten så har de varit problemlösare. De väljer inga sidor så länge de som köper kontraktet betalar för sig.
Den enda regeln är de dödar inte kvinnor, barn eller präster. Annars så är alla lovligt byte. Hon har två bröder, hennes mor och far lever. Hela familjen sysslar med familjeföretaget, vid sidan av så äger de ett whiskeydestilleri som är en front för det andra.
Märket är så pass känt så att deras pengar inte väcker uppmärksamhet. Hon har studerat på college, har en MA i historia och religion. Hon berättar om sin uppväxt, sin träning. Sina uppdrag och sin familj, när hon är klar så flaskan slut och solen är på väg upp. Ser på henne och kysser henne, mina händer smeker hennes kropp, hennes bröst, mage och slida. Känner vätan mot mina fingrar. Känner hennes hand smeka min penis. Känner hur den reser sig på en sekund, hon ler och ser på mig.
– Den är stor.
– Har hört det förr.
– Mm kan tänka mig det, den är vacker Michael.
– Inte lika vacker som du, inget är lika vackert som du.
Hon ler och sätter sig grensle i mitt knä, hon sjunker ner över mig. känner hennes värme omsluta mig, vi ser på varandra och våra ögon spärras upp när känslan sprider sig i våra kroppar. Hon börjar rida mig långsamt, vi ser på varandra.
Kysser varandra mjukt, våra läppar möts och vi särar på dem. Våra tungor smeker varandra och vi kysser varandra länge. Hon rider mig länge och vi kommer tillsammans Känner min säd göra sin resa från mig in i henne.
Vi vaknar på soffan av att min telefon ringer, reser mig och tar den.
– Ja?
– Var fan är du?
– Tatjana?
– Ja.
– Jag är hos min blivande fru.
Det blir tyst på andra sidan. Ser på Aileens sovande ansikte. Ser på hennes vackra leende.
– Sitter och ser på hennes sovande leende nu, hennes nakna vackra kropp.
– Är du i Vegas?
– Va? Nej varför skulle jag vara det?
– För dit åker alla impulsiva ungdomar.
– Nej mor, vi kommer ha ett stort bröllop inför alla vänner.
– Man får vara tacksam för det lilla, vem är hon. Någon härifrån?
– Nej mor, det är lönnmördaren.
– Förlåt?
– Jag hittade henne och det ena ledde till det andra.
– Varför är jag inte förvånad.
– Ingen annan kan mäta sig med mig, vi slog i sönder hennes hus. Sen älskade vi som galningar. Nu är vi nästan förlovade, ska bara köpa en ring.
– Jisses. Du menar allvar?
– Ja, mor har nog aldrig varit allvarligare. Var det något speciellt?
– Ett jobb.
– Jag kommer, om jag har något att ta på mig.
– Förlåt?
– Det gick vilt till, men jag kommer.
– Bra, då ses vi senare.
– Det gör vi.
Lägger på och ser på telefonen.
– Vem var det?
– Tatjana min chef, hon kallar så jag får köra dit. Hon har ett jobb på gång.
– Så förlovning?
– Mm, som jag sa till henne vi ska bara köpa en ring. Så du kan ryska?
– Ja, vi har jobb där emellanåt, då underlättar det om man kan förstå språket.
– Mm.
Ser på henne, lutar mig fram och kysser henne. Drar mig tillbaka.
– Jag älskar dig Aileen.
– Och jag dig Michael, jag älskar dig med.
***
Går in på restaurangen, fick köra hem med handduken runt höfterna och mina skor på fötterna. Gick in i mitt hus och klädde på mig, satte mig i bilen igen och körde till Tatjana. Nu går jag igenom restaurangen, ser på de anställda. På kvinnorna, de bleknar i jämförelse med Aileen, ser knappt på dem. Går uppför trappan och till hennes kontor. Öppnar dörren och går in, hon ser på mig. Ser på henne. Sätter mig i en stol och ser på henne.
– Hej mor.
– Michael, jisses du är rejält biten
– Mm, kommer aldrig mer se åt en annan kvinna.
Hon ser på mig och ler.
– Tro mig Tatjana det kommer inte ske, de därute kommer gnälla.
– Jag tror dig Michael, då får de gnälla.
– Nå vad gäller det, det verkar allvarligt när du inte använder de vanliga kanalerna.
Hon ser på mig, hon räcker mig en mapp. Ser på den och sen på henne.
– Rena agent stuket.
– Haha, ja kanske det.
Öppnar mappen och ser på fotografierna, lutar mig tillbaka i stolen. Ser på sidorna med information. Läser igenom dem, när jag är klar så ser jag på henne.
– Han är inte vem som helst.
– Nej.
– Vem har gett ordern?
– Ivana, han lurade henne. Det gör man inte ostraffat.
Ser på henne och på bilderna igen.
– Han lämnar aldrig sin by.
– Nej.
Ser på henne, hon har säkert redan påtalat det självklara för Ivana.
– Får jag visa Aileen detta?
Hon ser på mig.
– Javisst.
– Tack, kan kanske behöva hennes hjälp. Men då kommer det kosta oss, men om det blir så, så får Ivana betala. Jag är duktig på det jag gör, men jag är ingen superhjälte.
Hon ser på mig, ser på henne. Tittar på min klocka, jag har snart lektion.
– Hör av mig under dagen, nu ska jag till skolan.
– Ha en bra dag.
– Tack.
Går fram till henne och kysser hennes panna.
– Tack för att du finns där för mig. Tack för att du bryr dig.
Smeker hennes kind och går ut från hennes kontor. Hon ser efter mig och ler, nog är han biten allt. Vill träffa den kvinna som lyckats få honom på fall.
***
Ser på Aileen, hon läser innehållet i mappen. Hon ser på bilderna och lägger dem på bordet. Hon läser en sida och går tillbaka, sitter framför henne och ser på henne. Vi sitter på min vind, hon hade sett på mina träningssaker. Ställt frågor om dem. Hade svarat och hon hade sett på mig. Sen räckte jag henne mappen.
Hon ser upp från den, samlar ihop papperna och lägger mappen på bordet.
– Gör du det själv så lär det vara det sista du gör.
– Ja, är väldigt medveten om det. Men jag har inte den lyxen du har att kunna tacka nej till ett jobb. Skillnaden på att vara privat och anställd.
– Haha, ja. Så du har inget val?
– Nej Aileen, det har jag inte.
– Och du vill ha min hjälp?-
– Ja, om du vill.
Hon ser på mig.
– Det kommer kosta.
– Är medveten om det, säg ert pris så meddelar jag chefen det.
Hon ser på mig och ler, hon reser sig och går fram till mig. Hon sätter sig i mitt knä. Vi kysser varandra, smeker henne under blusen. Mina fingrar rör vid hennes fasta bröst.
– Får ringa mor och fråga.
– Mm, gör så.
Vi fortsätter kyssa varandra, vi andas tyngre båda två. Knäpper upp hennes blus, slickar hennes på halsen. Lossar på hennes bh, slickar hennes bröstvårtor.
– Mm, hon kanske nöjer sig med vårt förstfödda barn.
– Mm, kanske. Fast det lär det bli diskussion om.
Knäpper upp hennes byxor, hon drar min tröja över huvudet. Hon smeker mitt bröst och ser på mig. Hon knäpper upp mina knappar. Vi reser oss och kliver ur våra byxor, drar av mig kalsongerna. Hon drar av sina trosor, sätter mig i stolen igen, hon grenslar mig. Känner hennes våta slida omfamna mig. Hon börjar rida mig.
– Han besöker sin älskarinna efter kyrkan på söndagar.
– Mm. Vi kanske ska ta honom då?
– Mm, kanske.
Hon rider mig, slickar på min öronsnibb. Vi stönar båda två.
– En av oss skjuter vakterna, den andre skjuter honom.
– Mm, det blir långt avstånd.
– Mm, minst arton hundra meter.
Hon rider mig snabbare, slickar hennes bröst hör på hennes andning att hon närmar sig. Känner ilningarna komma.
– Det kommer bli dyrt min älskade.
– Mm, det är inte jag som betalar.
– Så bra.
Ser på hennes leende, vi kommer och vi skriker till båda två. Känner hur jag fyller henne. Smeker henne, kysser henne. När våra orgasmer ebbar ut så lutar jag mig tillbaka i stolen. Hon ligger på mig, känner hur min penis pulserar i henne, hur hennes slida pulserar med mig.
– Du kanske ska ringa din mor och få ett pris.
– Mm, snart.
***
Ser mannens huvud i siktet, kramar avtryckaren. Samtidigt så skjuter Aileen, ser träffarna, vi fortsätter skjuta. När de är döda så reser vi oss skiftar och springer, vi kommer fram till bilen och skiftar.
Vi sätter oss i den och jag trycker gasen i botten och nu får vi om bilen lever upp till sitt epitet som den snabbaste person bilen. Ser på hastighetsmätaren. Närmar mig toppfarten på 315 kilometer i timmen, ser på den raka asfalterade vägen.
***
Ritar på pappret, ser på mitt senaste projekt. Vi ska rita framtidens bostadshus, låter pennan glida över pappret, ler lite när jag tänker på klasskamratens trumpna min när jag tackade nej till hennes invit. Ler lite till när hon argumenterade för att vi skulle göra det. Att det inte kunde anses vara otrohet för att hon är lesbisk och bara sög av mig.
Fick lova att prata med Aileen om det, ritar vidare. Bilen hade levt upp till sitt epitet. De hann aldrig ifatt oss, Ivana hade betalt och hennes mor blev nöjd. Tänker på Aileen, hon är på sitt arbete som lärare i historia på en high school. Lärare på dagen och lönnmördare på kvällen. Mitt leende blir ännu bredare. Ser på ritningen, tar en annan penna. Fortsätter färglägga min vision om framtidens hus.
***
Parkerar framför huset, ser på bilen. Går ur den och går fram till dörren, öppnar den och hör rösterna från köket. Tar av mig skorna och går ut till dem, ger Aileen en kyss och pussar Tatjanas kinder. Sätter mig vid bordet och ser på dem, de pratar om mig. Lyssnar på Tatjana och ler, hör Aileens frågor och lyssnar på Tatjanas svar. De dukar fram på bordet och sätter sig, vi börjar äta.
– Hur var i skolan idag?
– Det var bra, hur var det på jobb?
– Lite kaos men vi hanterade det.
– Så bra, din dag då mor?
– Som vanligt, en massa gnäll.
– Vem gnäller?
– Alla, från städerskan till mina livvakter. Alla kommer med sina problem till mig.
– Det är för att vi älskar dig mor, varken mer eller mindre.
Hon ser på mig, ser på henne och ler.
– Du är den ende som inte gnäller, vet du Aileen. Han har aldrig gnällt, aldrig någonsin.
– Vet att det inte hjälper.
– Förvisso, ni fick honom.
– Ja mor, hade inte klarat det utan Aileen. Eller min nya bil.
– Den är snabb.
– Ja.
Tatjana ser på mig.
– Hur snabb?
– 315 kilometer i timmen, det kändes som att flyga.
Hon stannar med gaffeln vid munnen.
– Förlåt?
– Som sagt det kändes som att flyga. På tal om att flyga, vi ska hälsa på min syster och Aileens föräldrar. Vi reser på måndag, skolan har lov i en vecka.
– Då vet jag det, så du ska träffa föräldrarna Michael.
– Ja Tatjana.
– Där ser man, men jag förstår varför.
Hon smeker Aileens kind.
– De där ögonen, din mor kommer säkert säga samma sak till honom. Så jag kommer säga det till dig. Såra honom så dödar jag dig, sårar han dig så dödar jag honom.
Ser på Tatjana, sen på Aileen. Hon möter hennes blick.
– Då vet jag det, men det kommer inte hända. Sen så kommer du försöka döda mig.
Tatjana ser på henne sen börjar hon skratta.
– Det är inte bara ögonen.
– Nej frun.
– Mor.
– Mor.
– Tack mor.
– Som sig bör.
Hon ser på mig och ler, ler tillbaka. Vi äter upp och pratar om alldagliga saker. Hon reser sig och går iväg, följer henne till dörren och kramar henne, Aileen kramar henne. Hon går ut och vi stänger dörren efter henne. Vi ser på varandra, vi kysser varandra. Tar henne i famnen och bär upp henne i sovrummet, vi klär av oss snabbt och älskar.
***

Kapitel 7
***
Kramar om min syster, hon kramar mig. Hon släpper mig och ser på Aileen, de kramar varandra. Vi tar våra väskor och går till tåget, vi sätter oss på det. Vi hoppar och på centralstationen. Vi går upp och går till hennes bil, vi sätter våra väskor i den.
Hon startar bilen och vi kör hem. Hon parkerar och vi tar våra väskor och går in i huset. Visar henne till mitt rum, vi sätter väskorna på sängen. Visar henne huset och när vi är klara så kallar min syster på oss. Vi går till matplatsen och sätter oss. Vi äter och pratar, Aileen berättar om sig själv, min syster berättar om sig. När de är klara så ser jag på min syster.
– Vad är det syrran?
Hon ser på mig.
– Är jag så genomskinlig?
– Lite.
– Jag och Ben vill förlova oss.
– Jaha, förlåt men har jag missat något. Det bestämmer ni väl själv?
– Du är familjens överhuvud Michael.
Ser på henne, hon är så präglad av traditionerna.
– Vem är hans familj?
Tess ser på mig och börjar berätta, lyssnar när hon är klar så frågar jag.
– Och skeletten i garderoben?
Hon slickar sig om läpparna, när hon är klar så ser hon på mig. Ser rädslan i hennes ögon.
– Inte värre än så.
Ler mot henne, tar hennes händer.
– Ni har min välsignelse, men hälsa honom att om han sårar dig så dödar jag honom. Han kommer inte ens märka mig.
– Tack Michael.
– Ingen fara syrran, är du lycklig?
– Ja Michael.
– Så bra, ska ni bo här?
– Ja, i alla fall till att börja med. Sen får vi se.
– Slottet?
– Ja kanske, det beror på om de godkänner min utbildning i Tyskland. Om de godkänner hans.
– Annars så fixar rådet det, är ju ändå medlem där.
De ser på mig båda två, ler mot dem.
– Några fördelar får man ha.
De ser på mig båda två och ser leende på deras läppar.
***
Vi stannade i tre dagar hos min syster, träffade Ben. Han verkar vara en bra man. Ser ut genom fönstret på bilen, känner en viss nervositet inför att träffa Aileens föräldrar. Ser byn närma sig och ser på familjens herrgård. Ser destilleriet, Aileen svänger av huvudvägen och vi kör på vägen som leder fram till herrgården. Hon parkerar och hon ser på mig.
– Nervös?
– Ja lite.
– Det kommer gå bra Michael.
Ser på henne, hon kysser mig och vi delar på oss och går ur bilen. Vi tar våra väskor och går fram till dörren och hon öppnar den. Vi går in och sätter våra väskor i ingången. Hon går in och jag följer efter henne, vi går igenom rummen och kommer fram till köket.
– Mor.
En medelålders kvinna vänder sig.
– Aileen.
Hon spricker upp i ett leende och går fram till sin dotter och kramar henne. De delar på sig och hon ser på mig.
– Så det var du som rev min dotter hus?
– Inte ensam frun.
Hon ser på mig och börjar skratta. Hon kramar mig och jag kramar henne.
– Mabel.
– Michael.
– Angenämt.
– Detsamma frun.
– Mabel.
– Mabel.
Hon ser på mig och hennes blick synar min, ser på henne och viker inte undan. Hon blinkar till och hon smeker min kind.
– Där är stål i den blicken, bra.
Ser på henne och ler.
– Var är de andra?
– Dina bröder är på resor och din far är på jobb, han kommer snart. Sa till honom att ni skulle komma nu, men du vet hur han är.
– Då hinner vi packa upp.
– Jadå.
Vi lämnar köket och går till våra väskor, vi går genom huset och hon öppnar en dörr som leder ut i trädgården. Hon går över den och vi kommer fram till ett mindre hus. Hon öppnar dörren och vi går in, vi kommer in i ett stort rum. Ser på inredningen, hon tar av sig skorna och jag gör likadant.
Vi tar av oss jackorna och tar våra väskor och går uppför en trappa. Ett lika stort rum finns häruppe, det är hennes sovrum. Hon sätter väskan på golvet, gör likadant. Ser på henne, tar henne i armen och drar henne nära mig och kysser henne.
Vi delar på oss och hon ser mig i ögonen. Vi ler mot varandra. Hon tar mig i handen och lägger sig på sängen. Följer med henne och vi ligger på sidan och ser på varandra. Vi kysser varandra, vi delar på läpparna och våra tungor smeker varandra. Vi kysser varandra länge. Vi delar på oss och hon ser på sitt ringfinger och på ringen som sitter på det. Hon ser på stenarna som glittrar.
– Mor kommer få dåndimpen när hon ser den.
– Vad säger att hon inte redan gjort det?
– För då hade hon fått dåndimpen, vi är skottar Michael. När de får reda på vad de kostade så kommer de att svimma båda två.
– Då berättar vi inte vad den kostade.
Hon ser på mig och hennes blick är talande.
– Vi kan alltid säga att jag snott den, jag menar är ju med i ryska maffian.
Hon skrattar till.
– Det skulle varit något det. De kommer säkert fråga om dina inkomster, som sagt de är skottar.
– Med tanke på mitt namn så kanske de inte gör det.
– Om du så varit kung Midas så hade de frågat.
– Så pass.
– Mm.
– Där ser man, då är det väl tur att jag har pengar på banken, på en del olika banker.
Hon ser på mig.
– Olika?
– Smetat ut mina konton, som sagt är med i bratvan, vi har ögonen på oss om man säger så.
– Förvisso.
– Aileen.
– Far.
Vi reser oss och går nerför trappan, hon kramar sin far när vi kommer ner. De delar på sig och han ser på mig och sträcker fram sin hand.
– Ian.
– Michael.
– Välkommen till oss.
– Tack.
– Mor låter hälsa att lunchen är klar.
– Då kommer vi.
Vi tar på oss skorna, vi går ut från huset. Vi går över gräsmattan, sveper med blicken och vi kommer fram till huset. Hon öppnar dörren och vi går in, vi går genom huset till köket, vi sätter oss och Mabel dukar fram maten.
– Ber om ursäkt att jag inte var hemma när ni kom.
– Ingen fara pappa.
– Varsågoda.
– Tack.
Vi lägger upp mat på tallrikarna.
– Vad är det där?
– Vad då mamma?
– Det på ditt finger?
– Min förlovningsring.
– De förstår jag väl, men den är så…
– Vacker, diskret?
– Dyr.
Säger ingenting.
– Jisses, våra grannar kommer tro att vår dotter fått solsting i USA.
– Skyll på hennes något excentriska tysk, svenske, ryske man. Som bott i Amerika.
De ser på mig, smakar på maten.
– Det var ändå jag som köpte den, ville köpa en större sten, men Aileen gillade den.
– Vad kostade den?
– Hemligt.
De ser på mig och jag fortsätter äta.
– Hemligt?
– Ja hemligt, sen vem säger att jag köpt den. Ni vet vem mina arbetsgivare är.
De ser på mig, ser en förvånad blick från dem. Ser Aileen himla med ögonen.
– Vänta tills de får se vigselringen, den ligger i skattkammaren i slottet. Då kommer de få något att tala om.
– Michael.
– Driver du med oss?
– Skulle jag?
Försöker se oskyldig ut. De ser på mig och jag ler.
– Lite grann kanske, jag har köpt den. Det finns säkert en större ring än den i skattkammaren på slottet, men Aileen kommer få välja sin vigselring själv. Jag kommer med glädje att betala vad den kostar, oavsett om det är ett pund eller tiotusen. Precis som hon fick välja den själv. Vår kärlek mäts inte i vilken ring hon har, oavsett vad den kostar. Har folk här problem med den så får de väl ha det.
De ser på mig och sen på Aileen.
– Jag är den jag är, arvtagaren, lönnmördaren osv. Er dotter kommer få mitt namn, Aileen Von Wolfenstein. Ni vet vad det innebär, ett visst mån av prål krävs för det. Inte för att jag bryr mig om det men andra gör. Finns det fler av vår sort i byn?
– Ja, minst hälften.
– Bra, om ni inte redan gjort det så kanske ni ska sprida att jag är här, så är hennes ring den minsta uppståndelsen. De kommer vara så imponerade av er dotters val av man så att de inte kommer lägga någon energi på vad den kostade. De kanske till och med kallar mig för snåljåp när den inte är större. De kanske till och med tror att jag är på ruinensbrant eller något sådant.
De ser på mig och sen på varandra, äter vidare med god aptit.
– Det är väldigt gott frun.
– Tack, men säg Mabel är du snäll
– Förlåt. Mabel.
– Är du på ruinensbrant?
– Pappa!
– Förlåt.
Han ser förlägen ut.
– Haha, nej sir. Det är jag inte.
– Ian, så bra.
– Som sagt jag har en skattkammare på slottet, skojade inte om det. Släkten var bra på det de gjorde så de gömde den där. Förmögenheten, har en egen med. Har så att jag klarar av att sätta bröd och salt på bordet som man säger i Ryssland, och vodka. Vi får inte glömma den. Man får aldrig glömma vodkan i Ryssland.
De ser på mig och äter, tar lite till och fortsätter äta.
– Det kommer inte gå nöd på er dotter.
– Så bra.
– Var ska ni gifta er?
– Inte i Vegas i alla fall.
De ser på mig.
– Min chef trodde att vi gjort det, tydligen så gör unga amerikaner det när de blir nykära. Enligt henne då.
– Ivana?
– Tatjana, hon är min chef. Eller hon är den som styr i USA, Ivana är den som styr oss alla. Skaffade dem båda två deras arbeten. Som sagt det är väldigt gott Mabel.
– Tack, förlåt skaffade du dem deras arbeten?
– Ja.
De ser på mig och sen på Aileen, hon vet för jag har berättat.
– Där ser man, du vet vad vi gör?
– Jadå, ni gör samma sak som jag. Ni är egna, jag är anställd. Båda har sina fördelar.
– Då vet du också att familjens affärer alltid går först.
– Aileen har berättat om det ja. Samma för mig, jag kan dock inte säga upp mig hur som helst. Frågan är om jag kan säga upp mig, oavsett vilken rang jag har. Vi kommer lösa det, vi får helt enkelt lösa det. Vi har inget val, hon är min Beta, inget på hela planeten kan ändra på det. Jag är hennes Alfa, inget kan ändra på det i heller.
Lägger ner kniven och gaffeln.
– Och det vet ni lika bra som jag, att det går före allt annat. Med tanke på vem jag är, vilket blod jag har så går det också före en massa andra saker. Vilket blod som flyter i mina ådror, mitt namn, mitt arv. Det mina kära svärföräldrar går före allt. Vem våra barn kommer bli. Ert arv kommer vi att hedra, men mitt arv. Numera vårt, det går före allt annat. Er dotter kommer bli Beta i Wolfenstein ätten, nummer två i rangordningen i den främsta blodslinjen. Hon kommer bära våra barn som har det blodet i sig. Er familj hoppade en massa steg upp stegen när vi präglade varandra, hon petar ner min syster från sin plats i rangordningen. Hon gjorde det med ett leende, sen så är hon mer påläst om det än vad jag är. Men Mabel och Ian, ni ska buga er och niga när er dotter kommer framför er i officiella sammanhang. Så hennes ekonomiska framtid är tryggad, hennes sociala status med. Elisabeth är ledaren för rådet, en plats jag gav henne. Det finns familjer därute som kommer yla mot månen i avundsjuka mot er dotter, de hade utsett sina döttrar att bli min Beta.
De stirrar på mig, de ser på sin dotter hon ser på dem.
– Så ni får träna på att buga och niga.
Hon ser på dem och ler. De ser på henne.
– Hut unge.
– Ja mor.
De ler mot varandra, Ian ser på mig.
– Det var som fan.
– Kanske det.
– Så du satte Elisabeth på hennes plats?
– Ja, mer eller mindre. Rensade ut i rådet, sen så kuppade jag in henne som ordförande. Hon åtrådde den positionen, det gjorde inte jag. Har lärt mig att det är bättre att andra leder, sen gör jag som jag vill. Du förstår alla är skyldiga mig tjänster och gentjänster. Det var den viktigaste läxan min mor lärde mig. Makten finns i skuggorna, lär dig försvinna i dem. Har varit en väldigt flitig elev på det.
De ser på mig.
***
Vi springer genom skogen, ser på henne och hon ser på mig. Vi följer spåret och ökar farten lite kommer upp jämsides med henne, ser mitt byte och skjuter ifrån. Flyger genom luften och sätter tänderna i halsen på djuret. Ser hennes sätta tänderna i sitt byte.
Vi tömmer dem och ser på varandra och ler, skiftar och står naken på marken. Hon skiftar, hon är lika naken som jag. Vi ser på varandra, det ryker om våra kroppar om vår andedräkt. Går fram till henne och kysser henne, hon kysser mig tillbaka.
Vänder henne, tar min hårda penis i handen. Hon sätter händerna mot ett träd. Sätter penisen mot hennes slida, glider in i henne, tar henne bakifrån, lutar mig fram och kysser hennes nacke, nafsar i den.
Smeker hennes bröst. Känner bröstvårtorna styvna, tar henne snabbare och hårdare. Vi andas snabbt båda två. Vi ylar när våra orgasmer kommer, känner hur jag fyller henne. Känner hennes inre krama mig. Vi kysser varandra hetsigt, vi delar på oss och ler. Vi skiftar och fortsätter jakten.
Vi springer ut i sjön, skiftar och dyker ner under ytan och simmar iväg. Hon simmar nära mig, vi bryter vattenytan och våra läppar möts, vi särar på dem och våra tungor smeker varandra.
Våra kroppar möts och vi är nära varandra, vi börja sjunka och vi kysser varandra. Vi sjunker ner till botten av sjön och landar på botten. Vi står där och kysser varandra länge, vi sparkar ifrån och bryter vattenytan.
Vi simmar intill stranden och går nakna hand i hand till Datjan. Vi går in och torkar av oss. Vi ser på varandra och ler, ser på henne, hon ser på mig. Vi klär på oss, tänder brasan i elden. Vi sätter oss i soffan, jag med en vodka och hon med en whiskey.
Vi skålar med varandra. Vi ser på elden, ser på ljuset från den spela i rummet.
– Älskar dig.
– Älskar dig.
Smeker hennes bröst, känner dem stelna. Hon kurar in sig närmare mig. Känner doften av henne. Som vanligt så berusar den mig.
***
Rullar ihop mina ritningar, stoppar ner dem i röret. Ställer den i tunnan, städar av mitt ritbord. Tar mina saker och sätter dem i skåpet, ser på de andra.
– Ha en bra sommar.
– Detsamma.
Går ut från salen, går ut från byggnaden. Går till min bil, ser mig omkring. Öppnar dörren och sätter mig, ser på telefonen. Ler lite och startar bilen, kör genom staden. Kommer fram till Tatjanas restaurang. Parkerar bilen och går ur den, går in och kvinnorna ser på mig. Ignorerar dem, går uppför trappan. Går in på hennes kontor. Hon ser på mig och jag ser på henne.
– Hej.
– Hej. Så sommarlov.
– Ja det ska bli skönt, vad är på gång?
– Var är Aileen?
– På ett jobb för sin familj.
– Där ser man, har ett jobb till dig.
– Jaha.
Får mappen ser på mannens ansikte. Jaha vem har du retat? Läser igenom materialet. Ser på henne.
– Kommer resa om ett par dagar, min syster ska gifta sig.
– Jo du sa det. Men detta först.
– Jadå, men bara så du inte undrar var jag är. Vet hur mycket du oroar dig för mig.
– Mm, någon måste ju göra det. Vem är hennes måltavla?
– Har inte en aning, vi pratar sällan jobb.
– Jaså?
– Nej vi pratar om annat, bröllopsklänningar, gästlistor osv. jag säger ja eller nej och den var snygg.
– Haha, klokt.
– Lärt mig av den bäste.
Lutar mig fram och ger henne en snabb kyss på kinden.
– Dig.
– Tack.
Lämnar kontoret och ignorerar kvinnorna igen. Till deras stora förtret, går ut från restaurangen och sätter mig i bilen. Startar den och kör iväg.
***
– Nervös syrran?
– Lite.
– Har hört att man ska vara det.
Ser på henne, hon är vacker. Ser på hennes vita klänning.
– Tror att han är nervösare.
– Haha, ja kanske det.
– Mor är närvarande syrran, far med och våra systrar.
– Ja, jag tror det med.
Det knackar på dörren och den öppnas.
– Det är dags.
– Ja, så syrran då går vi.
Hon andas in och ser på mig, vi går ut från rummet. Musiken börjar spela och vi går längsmed kyrkogången. Vi kommer fram till Ben, jag lämnar över min syster till honom. Han ser på mig och sen på henne. Ser hans blick, han kommer göra min syster gott. Gör han inte det så vet han vad som händer. Går till min plats och sätter mig bredvid Aileen, ser på hennes tindrande ögon.
***
Ser min syster åka iväg, vinkar åt bilen. Känner Aileens armar runt mig, vänder mig mot henne, vi kysser varandra. Ser upp på himlen och skänker en tanke åt mina föräldrar och syskon. Vi går tillbaka till festen och jag tar en flaska vodka, skruvar av korken och dricker från flaskan.
***
Vaknar och ser på Aileen, lutar mig fram och kysser henne på kinden. Reser mig och går på toaletten. Ser på mig själv, minns en helt annan morgon för tre år sedan. På en helt annan plats, minns vad jag kände när jag fick beskedet av min chef att åka hit. Tvättar mina händer, går ut från toaletten och går tillbaka till sängen. Lägger mig i den, ser på henne och kysser henne. Hon kurar in sig i min famn. Lägger min hand på hennes mage, känner på den. Känner värmen från hennes hud.
***
Vaknar och ser upp i taket, reser mig och ser på den tomma sängen. Aileen är på jobb, familjejobb. Går fram till luckan och öppnar den, går uppför stegen och går till mina träningssaker. Ser på dem och börjar röra mig. När jag är klar så går jag till datorn. Loggar in och skriver namnet på nästa mål, ser på mannen på bilden.
– Vem har du retat?
Läser på mig, när jag är klar så går jag till badrummet och duschar. Klär på mig och går nerför stegen. Stänger luckan och går till köket, äter min frukost. Dukar av och diskar. Vi kanske ska åka till Datjan när hon kommer hem. Går ut till bilen.
***
Parkerar, går ur bilen. Skiftar och börjar springa, stannar och skiftar. Ser på huset, stänger ögonen. Nollställer klockan, trycker igång den. Trycker av den, ser på tiden. Snabbare än jag trodde, missade jag någon? Nej det gjorde jag inte. Skiftar och springer till bilen. Sätter mig i den och startar den, kör tillbaka till huset. Går in och går till köket. Tar fram mat och börjar laga lunch, visslar på en låt.
***
Ser på mig själv, rättar till flugan. Min syster ser på mig.
– Nervös?
– Ja, har kräkts två gånger.
– Stackare.
– Mm.
Ser på mig själv en sista gång, ser på min syster. Vi går ut från rummet, vi går in i kyrkan. Går fram och ställer mig vid altaret, ser på gästerna. Ser på de som jag bjudit. Det är en salig blandning, kloakråttorna är uppklädda till tänderna. Vissa av dem har till och med kammat sig.
Ser på dem från rådet, de nickar och jag svarar på dem. Ser på mina klasskamrater, de ser spända ut. Musiken börjar spela och jag sväljer, ser Aileen komma gående. Ian går bredvid henne, hennes skönhet slår mig i magen som en hästspark. Ian lämnar över henne med ett löfte om att slå ihjäl mig om jag gör henne illa. Ser på honom och nickar. Vi vänder oss mot prästen. Vi säger ja båda två.
***
Sitter på bryggan vid Datjan, ser på mitt avgångsbetyg och mitt diplom.
– Michael!
– Ja?
– Sover de?
– Ja.
– Så bra, maten är klar.
– Kommer.
Tar vagnen och kör den mot Datjan, ser på Aileen, hon ser på mig. Vi ler båda två. Kommer fram till henne och kysser henne.
– Min fru.
– Min man.
Vi går in, vi lämnar altandörren öppen så vi hör om de börjar skrika. Vi sätter oss.
– Före eller efter maten.
Ser på mappen hon har i handen.
– Före.
Tar emot den, öppnar den. Ser på mannen, ser på hans prästskrud. Har inte samma fördomar som min fru eller svärföräldrar.
– Vem fan har du retat?