Detta började som en fristående novell till anekdoter och växte till något annat, 93 A4 sidor, 32029 ord. Jag har nog inte skrivit intensivare sedan jag började skriva De Utvalda. Det blev en egen novellserie Ön kallas den.

Inledning.
I.
Jag drar handen genom håret, det är blött av svett. Jag är svettig för att jag har tränat som en förbannad galning, jag tränar alltid som en förbannad galning när jag tränar. Det är andra passet för dagen, det första var i morse innan jag gick till mitt arbete.
Jag tränar två pass varannan dag och ett pass varannan dag, de dagar jag tränar två pass så är det ett pass av De fem elementen och ett pass Crossfit, när jag tränar ett pass så är det ett pass De fem elementen.
Det har jag tränat sen jag var sex eller sju år gammal, jag rullar över på mage och jag reser mig och på darriga ben och jag går genom lokalen till min väska. Jag tar den och jag går ut ur den och till min hyrbil, jag öppnar den. Jag lägger en handduk över sätet, jag sätter mig i bilen och jag startar den och kör i väg.
Jag kör utifrån stan och jag kör i en halvtimme innan jag kommer fram till mitt mål, jag parkerar bilen och jag går ut på stranden och jag klär av mig naken och jag går ut i vattnet och dyker. Jag reser mig och drar handen genom håret, jag är trettiotvå år gammal. Jag ser på ärret på mitt bröst, jag skulle varit död nu.
Jag träffades av två kulor när jag råkade vara på fel plats vid fel tillfälle, jag var på en pub när en skottlossning utbröt mellan två rivaliserande gäng som hade många liv på sitt samvete. Jag skulle varit en av dem men ödet ville annorlunda, en ung man, ett par år yngre än mig förolyckades i en motorcykelolycka.
Han var donator, jag fick hans hjärta. Jag genomled sexmånader av rehabilitering, sen började jag träna på allvar och det har jag gjort sedan dess. Jag tränade innan med, men då bara De fem elementen. Jag smeker mitt bröst igen, fingret glider över ärren. Dels från de två kulorna, dels från operationen, när jag vaknade upp så insåg jag att jag arbetade med fel saker.
Nu ville jag arbeta med rätt saker, jag var tillsammans med fel kvinna, jag har inte hittat rätt än. Men hon jag var tillsammans var fel, hon var en trofé, ett skrytobjekt, precis som min bil var, mitt hus, min motorcykel, klockorna osv. Allt med mig var bara yta, ingenting annat. Jag var, eller är en väldigt slipad placerare.
Jag är ekonomiskt oberoende, jag behöver aldrig mer arbeta. Jag kan köpa i princip vad jag vill, förr hade jag gjort det. Men inte nu, jag har fått ett annat perspektiv på livet. Det perspektivet har fått mig att inse att jag arbetar med fel sak, jag ska inte placera pengar mer.
Jag ska inte tjäna miljoner åt mig eller mina klienter, nej jag kommer kanske rädda deras liv en dag. Jag ska läsa till läkare efter sommaren. Jag har sökt och kommit in, inte i den stad jag bor i utan jag ska flytta söderut, till en ö med ett par tusen invånare. Ön sammanbinds med fastlandet med en bro, det är två mil till den stad där universitetet ligger.
Jag har köpt boende därnere, jag har sålt allt häruppe. Mitt hus, som vi bodde i på våren och sommaren, min lägenhet i centrala delarna av staden, bilarna, motorcyklarna, jag har ingen bil det kommer jag att köpa därnere, kanske en motorcykel med. Jag har aldrig gillat att köra motorcykel innan. Sen fick jag ett nytt hjärta och mitt liv har tagit en rejäl vändning.
Jag har som sagt fått en annan syn på livet, bland annat att jag kör motorcykel, bada naken har jag alltid gillat så det är inget nytt. Men att pengar inte betyder lika mycket för mig längre, eller den status som kommer med pengar.
Den makt som kommer med pengar, jag har frotterat mig med eliten sen jag träffade Evelina på universitetet. Hon kom från helt rätt kretsar, hennes familj hade de rätta kontakterna.
Med mitt sinne för siffror och intelligens så var de en perfekt match för mig, för den jag var då. Vi älskade passionerat när vi träffades, vi älskade passionerat i flera år. Sen blev pengarna, statusen, makten viktigare, en slentrian infann sig. Jag älskade inte henne, jag älskade, pengarna, statusen och makten som hennes namn gav mig, som hennes far gav mig.
Jag blev kåt på den, inte på henne. Ett tag efter att jag vaknat upp insåg det, vi gjorde slut. Hon hotade med att förgöra mig, tills hon insåg att de inte kunde göra det. Inte utan att bli utfattiga, jag avslutade mina affärer med dem, med alla. Nu har jag sålt allt som påminner mig om mitt liv häruppe, bilarna, motorcyklarna, allt.
Allt utom en av mina klockor, en Patek Philippe jag fick den av en klient. Jag torkar mig och klär på mig rena kläder, träningskläderna åker ner i väskan och jag går till hyrbilen. Jag sätter mig i den och jag kör till min lägenhet, i morgon så lämnar jag alla nycklar och papper till mäklaren, tar min duffelväska och sätter mig på tåget till staden där i söder.
II.
Christa ser på gravstenen, hennes man blev mördad på öppen gata för två år sedan. Hon borstar bort lite löv och gräs från gravstenen, hon är klädd i en enkel vit sommarklänning. Det är mitten av augusti, värmeböljan ligger kvar, den har varit här sedan i början av juli och den verkar inte ge mig sig.
Hennes make den lilla stadens polis, den lilla polisstationen finns bara kvar för att de som bor här är rika och för alla turister som kommer till den, hennes make hade blivit nedskjuten när försökte gå emellan när en ung man hög på droger skulle skjuta en annan ung man. Hennes man blev träffade av två kulor i hjärtat och han var död innan han träffade marken.
Han lämnade henne ensam med sin två barn, två äldre barn. Hennes man hade varit tretton år äldre än henne och han hade varit gift tidigare. De blev föräldrar tidigt, hon dog i cancer och lämnade honom att fostra två barn själv. Eller inte själv, hans far hjälpte honom. Christa flyttade hem kan man säga, hon tog över släktens hus på ön.
Renoverade det, startade ett BnB och öppnade en butik på stadens gågata, hon och han träffades. De förälskade sig, gifte sig och han och hans barn flyttade in i hennes stora hus, de drev BnB tillsammans, samtidigt med affären och att han var stadens polis.
Barnen är utflugna, de studerar och bor i den större staden två mil bort över bron. Det är en annan värld där, en annorlundare värld, eller så är det här som det är annorlundare… hon reser sig och tar adjö av sin make. Hon går till sin bil och sätter sig i den och kör i väg.
Kapitel. 1.
III.
Jag tittar in i den tomma lådan och jag skakar på huvudet, det är tur att det är varmt i alla fall. Väldigt mycket varmare än vad det är där jag kommer ifrån och det hade varit en ovanligt varm sommar där, men det är minst tio grader varmare. Det är varmare här nu på kvällen än vad det klockan tolv på dagen där jag kommer ifrån.
Jag tar fram telefonen och jag ringer mäklaren, jag är inte på humör för detta. Samtalet går till en röstbrevlåda som informerar mig om att mäklaren Peter inte är anträffbar just nu, jag kan lämna mitt namn och nummer.
Jag avbryter samtalet, det är tredje gången sen jag kom hit för tio minuter sedan och tittade i den tomma lådan. Koden stämde, annars så hade jag inte fått upp lådan.
Jag är trött och hungrig, jag har åkt tåg och buss hela dagen och gått från centrum och ut hit nästan längst ut på ön. Här är ett hus till, ett stort nästan herrgårdsliknande hus.
– Fan!!!!
– Hjälper det?
Jag hoppar till och vänder mig och jag ser en mörkhårig kvinna se på mig med ett vänligt leende på läpparna, med ännu vänligare gula ögon. Jag tittar en gång till, jo det är gula, som safirer. Min ilska rinner av mig när jag ser på de ögonen, jag ser på resten av henne, hon är klippt i en kortare frisyr, eller hennes lugg är längre och i markerad sidbena.
Men andra sidan är kort, hennes frisyr påminner om min andra frisyr. Jag har två, långt som det är nu. Långt, rakt med en tydlig mittbena, eller den andra där jag är kortklippt i nacken och på sidorna med mer uppepå med en lång dragen sidbena.
– Förlåt men mäklaren lovade att lämna denna med mina nycklar i, denna låg här men inte mina nycklar.
– Så du är min nye granne.
– Bor du där?
– Ja, det är ett släktgods. Numera så är det ett BnB, jag har ett rum till dig. Peter är på fastlandet ikväll och besöker sin mor på sjukhuset, han brukar stänga av telefonen då.
– Så ett BnB?
– Ja.
– Det låter som ett bättre alternativ än att ligga på gräsmattan i trädgården.
– Haha, ja mina sängar är betydligt skönare.
Jag ser på henne och ler, hennes skratt fyller mig med en värme som jag inte känt på ett bra tag. Jag tar min duffelbag och hänger den på axeln och jag sträcker fram min hand.
– Michael.
– Christa.
– Angenämt.
– Detsamma.
Vi går uppför en asfalterade väg i kanske femtiometer, sen kommer vi fram till det stora huset. Jag ser på utsikten över vattnet och jag slickar mig lite om läpparna.
– Det är vackert.
– Det är hemma.
Jag ser på henne, ja det är hemma. Eller det kommer att bli hemma, vi går in och jag får ett rum. Hon berättar om frukosttiderna och vi kommer fram till mitt rum.
Hon räcker mig nyckeln och jag tar emot den och låser upp dörren och jag går in och ser på rummet. Det är ett vackert rum, ett väl ombonat rum. Jag sätter min väska på sängen och vänder mig mot henne.
– Det är perfekt.
– Tack, sov gott.
– Detsamma.
Hon stänger dörren bakom sig och jag ser på hennes rygg och rumpa. Det jag ser av den värmer mig. En värme som jag inte känt sedan det hände för två år sedan, för ett år sedan fick jag reda på att jag lider av psykosomatisk impotens, vilket man kan få efter allvarliga olyckor eller transplantationer. Jag drabbades av båda sakerna, jag har inte fått stånd på två år…jag har inte känt den värme jag kände när jag såg på henne.
På längre tid än så, inte ens i början med Evelina…jag börjar klä av mig. Går in i badrummet och drar av mig kalsongerna och ställer mig duschen och jag sätter på vattnet och värmen från det träffar min hud och njuter av känslan och jag tar tvål och tvålar in mig. Jag ser på min slaka penis, en gång så var den min stolthet, jag ler lite ironisk, eller kanske cyniskt.
Min första riktiga tjej Camilla mätte den, då var den tjugo centimeter lång och fjorton centimeter i grovlek. När jag och Evelina varit tillsammans i sex månader kanske så mätte hon mig, då hade den vuxit med en centimeter på båda måtten. Nu hänger den rakt ner och reagerar inte på beröring, eller om jag ser på porrfilm eller läser tusen sexnoveller på nätet eller fantiserar.
Jag har tittat på andra saker på film än det jag tänder på i vanliga fall om jag ändrat mina preferenser. Men inte det i heller har hjälpt. Psykosomatisk impotens, den kan försvinna, den kan lika gärna bli kvar resten av livet. Saken är det, förutom att jag inte får stånd, så blir jag inte upphetsad, kåt, brunstig, kalla det vad man vill. Men jag känner ingenting, det är den psykosomatiska delen.
Jag känner inte sådant längre, inte förrän nu ikväll när jag tittade på Christa. Då hände något, jag vet inte vad, jag duschar klart. Tar på mig rena kalsonger, jag ser på ärren och jag rör vid dem. Jag går in i sovrummet, jag bäddar upp och lägger mig under påslakanet och sluter ögonen och jag somnar direkt.
IV.
Jag tar en klunk av kaffet som är väldigt gott, starkt och gott. Jag ser på Peter som kom inrusande för fem minuter sedan och han har sedan dess bett om ursäkt för det som hände.
– Det är lugnt, Christa tog hand om mig.
– Jag betalar givetvis för natten.
– Det är lugnt, jag har redan betalt.
Han ser på mig, han ser en man som ser bra ut. Oförskämt bra ut, de gråa ögonen. Han minns hur han rös till första gången han såg dem, de var som två isbitar som klädde av en. Jag torkar min mun, jag drar handen genom mitt hår och det är fortfarande fuktigt efter duschen som jag tog efter löpturen och mina övningar på spikplattan och Yogan. Tolv Tai – chi yogaövningar som Shaolin munkar utövar. Tolv djur, tolv rörelser som jag tränar tillsammans med De fem elementen.
Jag reser mig och han ser på mig, jag är lång, vältränad och som sagt, ser väldigt bra ut. Han ser på min klocka, han vet vad det är för märke. Han vet vad en sådan klocka kostar. Jag tar min tallrik och dukar av, jag tar de andra sakerna och dukar av dem med. jag hivar upp min väska på axeln och jag ser på honom.
– Ska vi?
– Javisst.
Vi lämnar matsalen och vi går till mitt hus, det är också ett stort hus. Inte lika stort som herrgården, men stort. Det är ett tvåplans hus, hela första våningen är en öppen planlösning, på andra våningen finns det ett stort sovrum och två mindre rum. I anslutning till huset så är där ett stort garage med plats till minst tre bilar. Men anledningen till att jag köpte just detta hus är den stora ladan som ligger på min tomt, en fullständigt malplacerad lada, en stor lada.
En lada som jag lagt ner en ganska så stor summa pengar på att få inredd som jag vill ha den. Det är min träningslokal, med alla tio ringarna från De fem elementen och alla de redskap som finns på en Crossfit. Han räcker mig nycklarna till huset och jag tar emot dem, jag låser upp och går in.
Det ekar tomt, mina saker kommer i morgon. Han ser på mig, jag går vidare in och jag går fram till altanfönsterna som täcker hela nedanvåningen. Det är höga fönster runt hela första plan, med dörrar ut mot trädgården. Jag öppnar dem och jag känner värmen, jag går uti trädgården och jag ser på poolen, på spahörnan med trätunnan. Jag trycker på knappen till pooltaket, det åker bakåt och poolen visar sig.
– Tack för hjälpen Peter, men jag klarar mig själv nu.
– Va, ja givetvis.
Han går i väg och jag ser på hans rygg, jag ler lite och jag tar av mig den kortärmade tröjan och jag hänger den över axeln och går över gräsmattan ner till min brygga. Jag lägger mig på mage och känner på vattnet, det är varmt. Varmare än jag trodde, jag reser mig och nu kan jag inte hålla mig längre.
Jag går över gräset till ladan, jag slår in koden till kodlåset och det klickar till i låset. Jag öppnar dörren och jag går in. Jag ser på sakerna härinne och jag ler, jag går över golvet till andra sidan och jag öppnar den de två stora portarna och ser på utsikten över havet. Jag ler brett, väldigt brett.
V.
Jag stannar vid bistron, jag ställer min cykel vid staketet och jag låser den. Mer av vana än att det behövs, här på ön behöver man inte låsa cykeln. Men jag gör det av vana, jag går uppför de fem trappstegen och jag ser utöver uteserveringen, den är full så jag går in i restaurangen i stället.
Jag går fram till bardisken och sätter mig, Louise som äger bistron kommer fram till mig, hon är en klassisk blondin, blå ögon, blont hår, snyggbyst och en fin rumpa. Hon är en vacker kvinna, en väldigt vacker kvinna. Det bor en massa vackra kvinnor här, det är som om man centrerat alla vackra kvinnor till en plats, här på Ön. Den heter egentligen Raps ön, innan bebyggelsen fick fäste på ön så fanns det en bonde härute, en bonde, rapsfält och skogen. Nu är rapsfälten ett minneblott, skogen finns kvar men inte lika mycket, i folkmun så är det Ön, kort och gott.
– Vad får det vara idag?
– En dagens tack.
– Vanlig eller det vegetariska alternativet?
– Vanlig tack.
Hon dukar fram bestick åt mig, hon sätter en flaska mineralvatten på bardisken och ett glas. På en vecka så har hon lärt sig vad jag föredrar för dricka till maten, frågan är om hon inte vet om min skostorlek med. Jag ler lite, jag får lite nickningar från de som är bofasta på ön.
Jag svarar på dem, ryktet har spridit sig. Norrlänningen från huvudstaden har kommit, jag tar fram min telefon och jag börjar läsa nyheter. Min före detta svärfar har blivit intervjuad om det ekonomiska läget. Jag läser vad han svarat på frågorna och jag skakar lite lätt på huvudet.
– Du ser lite missnöjd ut.
Jag tittar upp och ser på Christa.
– Haha, nej lite uppgiven kanske.
– Är du redan trött på oss?
– Va? Nej verkligen inte, för första gången sen jag lämnade den stad jag växte upp i så känns det som om jag kommit hem.
– Så du är inte född i storstan?
– Haha, nej, jag är född fem mil härifrån i en liten håla. En håla som inte kunde erbjuda vad jag behövde.
– Och vad var det?
– Utbildning.
Louise kommer med min mat.
– Tack.
Det är lax sås och potatis, jag börjar äta och jag njuter av smakerna.
– Du har en gudabenådad talang Louise, jag har ätit på de finaste restauranterna, deltagit på Nobelmiddagar och de står sig slätt mot din matlagning.
Hon ser på mig och jag ser hennes solbrända kinder bli röda.
– Som du säger.
– Jag menar varje ord Louise, detta smakar magiskt.
– Tack.
– Ingen fara.
– Så fem mil härifrån?
Jag ser på Christa och jag säger byns namn, både Louise och Christa ser på mig när jag ändrar min dialekt till den som man talar här.
– Jag blev rastlös och ville se världen, så jag valde att flytta. Jag flyttade till storstan, började plugga och trivdes som fisken i vattnet, jag träffade rätt kvinna, med rätt kontakter, vi förälskade oss. Eller vi intalade oss det i alla fall, eller jag gjorde. Vi pluggade, jag blev färdig före henne. Jag började leka på allvar och jag tjänade min första miljon på en vecka, tio miljoner på en månad osv. livet lekte, det lekte i sex år. Sen förändrades mitt liv, på en sekund så förändrades mitt liv, två år senare sitter jag här. Fem mil från min födelsestad och säger att jag hittat hem igen.
– Och kvinnan?
– Jag älskade den makt och status det gav mig att vara hennes förlovade. De fördelar som hennes namn gav mig, eller hennes fars namn gav mig. Jag älskade pengarna, statusen och makten, men inte henne och skulle det visa sig. Inte det andra i heller, jag insåg att mitt liv var en illusion. Så jag bröt upp med allt, avvecklade alla mina affärer, gjorde slut med min sambo och förlovade. Jag sökte in på universitetet i staden på andra sidan bron, jag kom in. Sen sålde jag nästan allt jag ägde och hade.
– Nästan?
– Jag har mina böcker kvar, mina böcker och ett par andra saker som betyder mycket för mig.
– Böcker?
– Min stora passion i livet, mina böcker.
– Vad hände som föranledde denna förändring.
Jag ser på dem, jag tar en tugga av maten och tuggar den och sväljer. Sen säger jag.
– Det avslöjar jag inte än.
– Vad ska du läsa till?
Jag såg besvikelsen i Louise väldigt blåaögon när jag inte ville svara på Christas fråga.
– Läkare, jag ska läsa till läkare. Denna gång så följer jag mitt hjärta och inte min hjärna.
– Det är en lång utbildning.
– Ja, men som sagt jag följer mitt hjärta. Då får den vara hur lång som helst.
Jag äter vidare och jag ser på Christas vackra ansikte, som bara blir vackrare för varje gång jag ser henne.
VI.
Jag sitter i aulan och jag ser på de andra som sitter här och väntar på våra lärare som ska komma och ha upprop med oss. Jag ser på männen och kvinnorna som sitter här och de flesta är yngre än mig, ganska så mycket yngre än mig. Jag är trettiotvå och jag känner mig lite gammal när jag sitter här och ser på de yngre människorna.
Dörren öppnas och tre personer kommer in, en man och två kvinnor. De ställer sig längst fram och uppropet börjar som tar sin lilla tid, vi är hundra elever som kommer att delas upp i fyra grupper, två som kommer att tillhöra universitetssjukhuset här i denna stad och de två andra grupperna som kommer tillhöra det andra sjukhuset som ligger drygt två mil norrut härifrån.
När uppropet är klart så delas vi in i våra grupper, jag kommer att tillhöra sjukhuset är. Jag valde det, det var ett alternativ. Jag vill inte komma närmare min hemby, såren är fortfarande rätt djupa. Jag har inte talat med min familj sen jag stack när jag var nitton och färdig med gymnasiet, vi har inte hört av varandra sedan dess.
Jag är yngste sonen, den ende sonen, jag har två äldre systrar. Jag kontaktade dem inte ens när jag skadades, som sagt såren går fortfarande för djupt. Sen så är jag död i deras ögon. De tillhör en frireligiös organisation, jag kallar det för sekt, de kallar det för himmelriket på jorden. Det gör inte jag som sagt, för mig så är det en sekt.
Varken mer eller mindre, en sekt som jag mentalt lämnade när jag var tio, men fysiskt stod ut med tills jag blev arton och bestämde själv. Men jag lämnade inte förrän jag slutade gymnasiet och stack till huvudstaden för att studera. Så det blir väldigt bra här. Upprop och indelning är klart, vi går med en av kvinnorna på rundtur, den andra gruppen går med mannen och de som ska plugga på andra sjukhuset får ledigt för resten av dagen och sen sätter deras studier i gång i morgon.
Efter rundturen så får vi kort som gör att vi kommer in här i föreläsningsbyggnaden och på sjukhuset och dess byggnader. Vi kommer att börja med föreläsningar i morgon, första tentan är om en månad. Jag ler, jag tackar nej till inbjudningar om festerna och inkilningar och insparkar. Jag har redan gjort det en gång, jag klarar mig utan det en andra gång.
Jag svarar nej på frågan om jag ska bo i korridor, det har jag också gjort och det är klart överskattat enligt mitt tycke. Men jag har gjort det, i ett år sen fick det räcka. Sen hade jag turen? Att träffa Evelina, hon hade eget boende som jag efter en månad flyttade in i, pappa betalade så jag behövde inte ens göra det. Möjligtvis i natura och att jag hjälpte henne med matematiken.
Jag går till busshållplatsen, bussen till ön går precis utanför skolan och nu på sommaren så går den en gång var tjugonde minut. På vintern en gång i halvtimmen, härnere blir det sällan vinter på riktigt. Jag har inte kommit för mig att köpa en bil än, vi får se när jag gör det. När jag köpte huset så installerade jag två ladd stolpar, för om jag köper bil så kommer det att bli elbilar, eller i alla fall hybridbilar.
Bussen kommer och jag går på den, jag lyssnar på musiken som spelar i mina öron. Ett leende spelar på mina läppar, skolan börjar. Jag följer mitt hjärta och jag är lycklig, för första gången på väldigt många år så känner jag äkta lycka. Det bubblar i blodet som man säger. Även om de inte är fredag och jag inte är kåt…
Kapitel. 2.
VII.
Jag ser på tentan och jag börjar skriva på den, det har gått en månad. Otroligt nog så håller värmen i sig, vilket gör att jag fortfarande kan bada i både poolen och i havet efter att jag tränat både på morgonen och på kvällen. Jag har skapat mig rutiner, jag stiger upp tidigt, dricker en dietshake tränar i min lada. Springer ner till bryggan hoppar i havet och badar naken, kliver upp drar på mig byxorna och springer över gräset till huset och in i duschen och duschar av mig snabbt.
Äter frukost och sen tar jag min väska, sätter mig på cykeln och cyklar till busstationen i centrum. Parkerar min cykel och går på bussen till skolan, kommer fram. Deltar på föreläsningar, när skoldagen är slut så åker jag tillbaka. Cyklar hem, leker en timme med lite pengar och sen tränar jag. Badar i poolen eller havet, duschar.
Cyklar till Bistron, äter middag och pratar med Louise eller Christa. Ibland med någon annan, bland annat Peter som jag förstått på det är uppöver öronen kär i Christa. Det är även han som berättat för mig om hennes man och hur han dog. Jag fick gåshud när han berättade, jag insåg vilken tur jag haft och vilken otur som Christa och hennes man haft.
Han berättar om de två äldre barnen, hennes mans barn som blev hennes barn. Om deras studerande och att de är hemma så sällan, om att de har svårt att förlika sig med det som hände att staden här på ön påminner dem för mycket om det. Om deras fars död, som sagt jag fick gåshud när han berättade om det.
På helgerna så följer jag samma rutiner på morgonen och kvällen. På dagarna så läser jag böcker, bekantar mig med ön eller slappar, ibland så tränar jag tre pass på helgerna. Ibland så tittar jag på öns fotbollslag när de spelar matcher, som sagt jag bekantar mig med ön och dess invånare.
Som stadens starka kvinna Beata, hon som styr alla kommittéer med järnhand. De tio tal marknader och jippon som ön arrangerar varje år för att dra turister, där öns alla invånare förväntas dra sitt strå till stacken. Jag fick ett uppdrag av henne på Bistron när jag bott här i två veckor, jag fick vara öns ansikte utåt som hon sa, tillsammans med Louise och Christa så fotograferades vi för turistbroschyrer, där vi fotades på olika platser på ön.
Det finns inte att tacka nej till henne, förra helgen så var jag kräftförsäljare till den årlig kräftskivan på gågatan, där det byggs upp en scen med både lokala förmågor och band utifrån som spelade hela helgen som kräftkalaset varade. Jag sålde så många förpackningar med kräftor, så att jag drömde mardrömmar om kräftor senare.
På tal om lokala förmågor som spelade på scenen så första gången jag besökte Christas affär, eller butik eller vad man kallar det. I alla fall hon säljer allt mellan himmel och jord i sin affär, butik eller vad man kallar det. Den heter, böcker, ljus och örter. Hon säljer det med, plus tusen andra saker som det jag köpte första gången jag var i affären. En gitarr för sådana som jag, vänsterhänta.
Jag lärde mig spela när jag var liten i kyrkan, vi fick alla lära oss att spela instrument och mitt blev gitarr. Jag slutade spela när jag rymde, jag såg den och den var en exakt sådan som jag hade. Jag kände samma känsla som Bill gör i min favorit Stephen King bok Det gör när han får se sin gamla cykel, det var det närmsta jag kommit en erotisk känsla sen jag blev skjuten.
Jag plockade ner den ifrån väggen och jag betalade vad den kostade och lämnade butiken snabbt, cyklade hem med gitarren i handen, jag rusade in och satte mig i soffan och stämde den och sen började jag spela. Fingrarna dansade först lite trevande men efter en minut så var det som om jag aldrig slutat spela, jag kände mina ögon tåras och jag spelade tills jag fick ont i fingrarna.
Så det gör jag också, spelar gitarr och sjunger lite. Eller mycket kanske, de låtar jag spelar och sjunger hade inte godkänts av prästen som lärde mig att spela. Inte för att jag bryr mig, jag spelade de låtarna där också men jag gjorde det i min ensamhet.
Jag svarar på den sista frågan på tentan och jag trycker på sänd, jag stänger ner min dator och jag reser mig och alla ser på mig. Det har inte gått en timme och jag är klar, som sagt de flesta stirrar lite klentroget på mig. Jag lämnar skrivsalen och jag går till busshållplatsen och jag ställer mig och väntar på bussen. Jag har hörlurarna i öronen och jag blundar, jag känner en hand på min arm och jag öppnar öronen och en kvinna pekar på en bil.
– Hon vill dig något.
Jag ser på kvinnan och följer hennes finger och jag ser Christas bil.
– Tack frun.
– Ingen fara, men det är fröken.
– Förlåt fröken, så vacker och fröken.
Jag ler mot henne och går fram till Christas bil.
– Vill du ha skjuts?
– Tack gärna.
– Jag ska inom en man som ska sälja ett kartonger med böcker…
– Jag hänger gärna på.
Jag hoppar in i bilen och hon ser på mig.
– Stod du upp och sov?
– Haha, nej inte riktigt. Jag njöt av musiken och det fina vädret, det är verkligen brittsommar.
– Ja.
Jag är klädd i chinosshorts och en Pikétröja, hon i en sommarklänning. Jag ser hennes brunbrända ben och jag ser på resten av henne och jag njuter av det jag ser. Som sagt hon blir bara vackrare för varje gång som jag ser henne.
– Kort dag i skolan?
– Vi har tenta, jag blev klar så jag gick när jag var klar.
– Var det en svår tenta?
– Ja, den var svår.
– Hur kändes det?
– Jodå det kändes bra, jag klarar mig.
Hon ser på mig och jag möter hennes blick.
– Hur smart är du?
– Definiera smart?
Hon ser på mig.
– Det är grönt.
Hon tittar framåt och kör i väg.
– Jag klarade av min första utbildning på halva tiden, det hade kunnat gå fortare om jag fått tenta av kurserna tidigare. Men det tog ett år ungefär för att övertyga dem, de blev inte övertygade förrän jag visade matematikprofessorerna att jag kunde mer än dem. Då fick jag tenta av utbildningen, det som gick att tenta av. Så jag är intelligent, men det är inget som jag talar om. Du förstår när jag växte upp så var det fullt att vara intelligent, för om man var det så kunde man ifrågasätta deras åskådning om vi säger så.
– Åskådning?
– Jag är uppvuxen i en frireligiös sekt, de kallar det himmelrike. När jag var tio år så hade jag sett igenom bluffen, jag fick stå ut i nio år till sen stack jag till huvudstaden och mina studier. Jag hamnade i mitt Nirvana, universitet och studier. Som till viss del blev en besvikelse.
– Jaså, varför?
– För att de inte kunde utmana mig mer.
– Så frireligiös uppfostran?
– Ja, eller jag spelade undergiven och underkuvad. Men jag tog inte åt mig, när jag var femton så förlovades jag med min blivande fru. Prästens dotter, det var en stor ära. Vi skulle gifta oss när vi var klara med gymnasiet, jag ville inte gifta mig med henne. Jag ska inte säga att jag avskydde henne, men det var nästan. Hon var en hemsk människa, en som jag som sagt avskydde. Min räddning där blev mina böcker, min träning och min gitarr. Vi gick i vanliga skolor så de kunde inte kontrollera oss där, jag inte mer än det som de ansåg gick emot vår tro, som jul osv. men vi fick delta i allt annat. Där fick jag vara smart så att säga, mina lärare uppmuntrade till och med det. Jag ifrågasatte hela gudskonceptet en gång, då kom de och hämtade mig på natten och bar i väg med mig till kyrkan och där utförde de, vad de kallade för en exorcism, jag kallar det för sexuella övergrepp mot barn. Men tre dagar senare så var jag renad som de sa, jag ville inte uppleva det igen så jag spelade med i teatern. Som sagt jag förlovades med prästens dotter, samma präst som utförde exorcismen på mig. Samma präst som utförde sodomi på mig, mer än en gång under de tre dagarna. Både han och de andra fem åldermännen, varav min farbror var en av dem. Så efter det så spelade jag med tills jag fyllt nitton, kommit in på universitet och jag rymde.
Christa stannar bilen och hon ser på mig, jag möter hennes blick.
– Du är den första som jag berättar detta för, ingen annan vet.
– Tack för förtroendet, jag kan bara beklaga Michael.
– Tack, Christa. Så som svar på din fråga, ja jag är intelligent, väldigt intelligent. Jag fick lära mig det sociala spelet tidigt och jag fick lära mig att inte synas, inte sticka ut. Så jag gjorde inte det, inte förrän jag kom till universitetet. Men där möttes jag också av avundsjuka, den följde med mig när jag träffade Evelina, inte för att jag träffade henne. Nej för vem hennes far är, sen blev de avundsjuka för att jag är väldigt bra på det som de vill vara bra på.
– Och vad är det?
– Att tjäna pengar, jag är väldigt, väldigt bra på det. Så pass bra, så att Evelinas far ”godkände” mig när jag tjänat ihop en miljon åt honom på en timme och frågade om han ville ha tio innan dagen var slut. Han sa ja, jag levererade. Då gav han mig prinsessan och halva kungariket. I sex år så levde jag som prinsen, som arvtagaren till kungariket…
– Och sen hände något?
– Ja, jag vaknade upp och insåg att jag levde i en falsk bubbla som var lika falsk som den mina föräldrar lever i, eller den är ännu falskare än så. Det tog mig två år att ta mig hit, men nu så är jag här.
– Och vi är glada för det.
– Tack Christa.
Vi går ur bilen, jag låter min väska ligga kvar och jag ser på byggnaden framför mig. Det ser ut som ett skrotupplag men där är inga skrotbilar, men tusen andra saker.
– Är han lumpsamlare?
– Haha, ja det kan man kanske tro. Han köper upp dödsbo, går på exekutiva auktioner och köper saker, sen ringer han oss som har sådana butiker som jag har och erbjuder oss att komma hit och se vad han har åt oss. Nu vill han sälja böcker åt mig.
Vi går över gården och en hund kommer springande, jag ser storleken på den och vi hör båda det höga skallet. Den tystnar när kedjan om halsen dras åt när kedjan som är fäst i kedjan runt halsen spänns åt. Hunden stannar och sen skäller den ännu högre när den får tillbaka luften igen. Jag ser på Christa och hon ser på mig och ler.
– Han heter Kassler.
– Förlåt?
– Han heter Kassler, alla Björns hundar har namn efter kött, den förre hette Karré.
– Där ser man.
– Han är lite av ett original.
– Det får jag säga.
Vi kommer fram till dörren till byggnaden och Christa öppnar den och vi kommer in i ett gytter av saker, jag låter Christa visa vägen och vi går genom gångar och kommer till slut fram till en kassa, vid den så står det en man som gör själ för sitt namn. Mannen i fråga är stor som en Björn, med vildvuxet hår och skägg. Stora ögonbryn och hårtestar som sticker upp innanför skjortan.
– Christa!
– Björn, detta är Michael. Min nye granne.
– Trevligt.
– Detsamma.
Mina stora händer försvinner i hans gigantiska när vi skakar hand. De börjar tala och jag ser mig omkring, efter stund så hör jag ett litet gnyende och jag tittar ner och ser en liten hundvalp. Jag sätter mig på huk och kliar den i nacken och jag klappar den försiktigt.
– Kassler parade sig med en tik en bit härifrån, han slet sig och sprang till henne och de hade kul. Han kom tillbaka hit utan att jag behövde jaga honom, någon månad senare så kom en väldigt upprörd kvinna hit och skällde och gick på att min hund hade besudlat hennes fina tik med stamtavla och anor bak till Gustav Wasas hundar typ. Så hon dumpade blandrasen som hon sa här hos mig. Det är den sista valpen jag har kvar.
Jag lyfter upp den och ser på den, den är gråsvart i pälsen med en vit liten fläck på pannan.
– Vad kostar hon?
– Är du intresserad?
– Annars så hade jag inte frågat.
Han ser på mig, jag pratar som man gör här inte som man gör där jag bott de senaste tretton åren. Christa lägger märke till det, hon ler lite.
– Är han att lita på?
– Ja, Björn han är att lita på.
– Jag har vaccinerat henne med allt hon ska ha så att säga, så om du betalar mig vad det kostade så…
– Då säger vi det, jag betalar det plus tio procent.
– Perfekt.
– Och det blir?
Han ser på mig och säger en summa, jag frågar om jag ska Swischa eller om han tar kort. Swisch blir bra säger han, jag betalar och jag kliar hunden i nacken och hon kurrar som en duva och de ser på mig och sen på hunden. Sen så går vi till kartongerna med böcker och Christa tittar på dem, jag tittar också och jag ser en hel del fynd.
En förhandling inleds och när de båda är nöjda så bär vi lådorna med böcker till hennes bil, jag får en filt, koppel, matskålar och två leksaker som är hundens som jag köpt. Vi sätter oss i bilen och Christa startar den och vi kör i väg. Jag ser på hunden och jag kliar den i nacken och jag ler mot den.
– Du gjorde en hel del fynd Christa, där är ett tiotal böcker som du ska till en auktionsfirma.
– Förlåt?
– Där är ett tiotal böcker som är värdefulla i de kartongerna, du ska ta dem till en auktionsfirma som värderar dem åt dig, men de kan inbringa en rejäl slant. Jag visar dig dem när vi kommer fram.
Hon säger inget, hon tittar på mig och frågar.
– Vad ska du kalla henne?
– Jag vet inte, men det lär inte bli fläskfilé i alla fall.
– Haha nej det kan jag förstå.
Jag ser på henne och ler, sen ser jag på hunden och jag har inte en aning vad som fick mig att köpa hunden. Jag har aldrig varit intresserad av djur, jag har mest sett dem som något som är i vägen. Nu har jag en hund som om den blir lika stor som sin far kommer att bli en rejäl sak, jag kommer på att jag inte frågade vad för hundras hennes mor är. Men det är ingen liten hund i alla fall om den ska klara av att bli betäckt av hennes far.
– Hon ska heta Chani, efter en karaktär i Dune, min favorit Sci – fi bok, eller böcker.
Christa ser på mig och ler.
VIII.
Jag blev godkänd på tentan, även om jag lämnade in först. Det fanns de som inte blev det och de hade kommenterat att jag lämnade in så snabbt. Vi har snart sista tentan för terminen. Det är inte lika varmt längre, vädret slog om snabbt, det blev kyligare från en dag till en annan.
Sen kom regnet och det regnade som det kändes konstant i en månad, men regnet så kom vinden. Vinden som jag glömt bort, eller förträngt. Vinden som letar sig in överallt, som gör att det ibland känns som det regnar från sidan. Chani har växt en del på de senaste månaderna, hon är rumsren. Vilket är skönt, i början så kissade hon en hel del inomhus men det försvann och hon är numera rumsren, hon tuggar inte på inredningen, inte ens mina skor.
Hon är har jag förstått en väldigt skötsam hund, hon är med mig i träningslokalen, hon tittar på vad jag gör. Sen lägger hon sig på mattorna och tittar vidare och sen somnar hon. När jag är klar så följer hon med ner till bryggan och ser på när jag hoppar i det kalla vattnet och doppar mig.
Sen joggar vi tillbaka till huset och jag går och duschar, efter att jag torkat henne. Oktober och november passerade, vi hade oktoberfest och sen Halloween firande här på ön. Jag ställde upp som bartender på oktoberfesten och som Lieman i spökhuset som de inredde i ett av de äldre husen på ön. Det är som ett folketshus, det är där stadens, eller öns kommittee håller sina möten.
Det visas film där ibland osv. Oktoberfesten hölls där också. Nu är vi inne i december och det regnar fortfarande, det regnar och är fyra eller fem grader varmt. Jag har inte köpt bil, men jag har skaffat två, jag leasar två bilar. En Ford E – Mach elbil, och en Ford Focus kombi där jag har en bur åt Chani.
Den ene kör jag när hon inte är med, den andre kör jag när hon är med. Just nu så kör jag elbilen, jag är på väg till skolan. Vi har två föreläsningar i dag, sen så är vi föreläsningsfria inför tentan. Vilket innebär att jag kommer att titta på tv – serier och träna, gå på långa promenader med Chani och spendera tid på Bistron, det är något av en samlingsplats för oss som bor på ön.
Framför allt för oss som inte har barn och är singlar. Som jag, Peter, Christa och ett tiotal andra, där Louise är en av dem. Hon har gjort vissa närmanden, om jag fungerat som jag ska, så hade jag jublat och kastat mig över henne som en neandertalare. Knockat henne med min klubba och dragit henne hem till mig i håret och älskat med henne i flera dagar, men nu fungerar jag inte som jag ska.
Så jag håller distansen, jag vet inte hur jag ska förklara för henne. Hur fan gör man det liksom? Tyvärr Louise, du är näst vackrast på ön, den vackraste blondinen och jag skulle vilja ligga med dig tills vi båda får skav. Men tyvärr så är jag emotionellt handikappad så det kan jag inte… nej så kan man inte säga.
Jag hade till viss del förlikat mig med att jag är som jag är. Sen flyttade jag hit, där man samlat landets vackraste kvinnor på en plats och jag kan inte prestera. Förvisso så blir jag varm i kroppen när jag ser på Christa, det pirrar till lite men det händer inget mer. Sen så är hon upptagen, frågan är när Peter ska samla mod och fria till henne.
Den frågan är vi nog en hel del som ställer oss. Jag går in i föreläsningssalen, jag tar av mig jackan och plockar fram min dator. Jag sätter mig för mig själv, jag sitter alltid för mig själv. De andra försöker inte längre, jag har gjort klart för dem att jag inte är en festprisse och att jag inte kommer att hänga med på deras fester, att jag faktiskt inte är intresserad av deras sällskap överhuvudtaget. Jag är här för att skaffa mig en utbildning, jag festade på min förra utbildning. Det kommer jag inte göra på denna, föreläsningen börjar.
IX.
Jag ser på Louise, hon ser på mig och jag slickar mig om läpparna.
– Hur säger jag detta då? utan att det blir en massa klyschor?
– Du tänder inte på mig?
– Jo en del av mig gör, men inte en annan.
– Förlåt?
– Hur bra är du på att hålla hemligheter? En sådan som du inte ens får berätta för Christa?
– Är du förälskad i henne?
– Nej, jag är inte förälskad i någon.
– Är du homosexuell?
– Nej men impotent.
Hon ser på mig, jag ser tvivlet i hennes ögon. Vi är i hennes hus, hon bjöd hem mig på glögg och pepparkakor. Hon har bjudit hem mig innan med men då har jag lyckats att ducka. Det kan jag inte mer, så jag kom hit. Vi drack glögg och åt pepparkakor, hon är klädd i en väldigt avslöjande klänning, som innan olyckan fått mig att överväga att på fullaste allvar, vara otrogen och knulla hennes skalle i bitar. Nu händer det ingenting, eller jag ser på henne. Jag önskar att jag kunnat känna det jag vet hur det känns men som jag inte känner.
– Vad menar du?
– För två år sedan så blev jag skjuten, två kulor i bröstet. De fördärvade mitt hjärta, jag fick ett nytt och när jag vaknade upp så insåg jag att jag levde ett liv som jag inte ville. Men jag var även psykosomatisk impotent, jag får inte stånd och jag blir inte upphetsad, inte så. Vissa av medicinerna som jag tog hade den påverkan, men det skulle försvinna med tiden. Men det gjorde det inte, min vanliga otur. Jag hamnar på en ö där de vackraste kvinnorna jag någonsin sett bor och jag är som jag är. Handikappad, hade jag inte varit det Louise så tro mig. Då hade vi gjort det som vi båda skulle vilja, du är en väldigt vacker kvinna, du är snäll, har humor och är intelligent. Allt det som jag värdesätter hos en kvinna men jag kan inte ge dig det du vill ha.
– Hur?…
– Jag var ute på en pub och firade att jag tjänat tio miljoner, jag drack whiskey för summor som motsvarar en vanlig arbetares månadslön. På puben fanns ett par personer från ett gäng, ett annat gäng kom in och skulle skjuta dem. Jag hamnade i mitten och jag blev träffad och ramlade ihop. Jag vaknade upp på sjukhuset en vecka senare med ett nytt hjärta och en känsla av att jag inte levde det liv jag ville. Sex månader senare så lämnar jag min förlovade och sambo. Ett och halvt år senare så flyttar jag hit efter att jag sålt nästan allt jag ägde, allt utom porslin, kökssaker, mina böcker och en klocka.
– Herregud…
– Du är den enda här som vet Louise och jag skulle uppskatta det väldigt mycket om du inte berättar för någon annan.
– Nej självklart inte, så du skulle vilja…?
– Oja Louise, som sagt du är en väldigt vacker kvinna.
Hon ser på mig och ler, jag ler tillbaka och jag dricker upp min glögg.
X.
Jag läser igenom mina svar, jag skickar in tentan och jag reser mig. jag packar ner mina saker och jag tar på mig jackan och jag lämnar skrivsalen. Jag hänger ryggsäcken på min axel, jag går till min bil och jag sätter mig i den. Jag kör hem till ön…jag parkerar bilen i garaget. Jag kopplar in den och jag öppnar bakluckan och jag tar ut påsarna och jag öppnar dörren som går in i huset och Chani kommer springande och hälsar mig välkommen hem.
Jag klär av mig ytterkläderna och går in med påsarna. Jag packar upp dem och jag tar fram julklappspapper och jag packar in presenterna, en till Christa, en till Louise och en till Beata som ön starka kvinna heter. De tre ligger bakom att jag blivit accepterad här, var och en på sitt sätt. Det ringer på dörren och jag går till den och Chani går bredvid mig, hon har vuxit en hel del till. Hon kommer nog att växa en del till hon är fortfarande valp tydligen. Jag öppnar dörren och Peter står där.
– Hej Peter, vad kan jag göra för dig?
– Bjuda på något starkt.
– Javisst kom in.
Jag släpper in honom, han tar av sig sin rock och skorna. Jag går till köket och jag packar undan julklapparna och jag tar fram en flaska whiskey, jag tar fram två glas och frågar om han vill ha is. Han säger nej tack, jag slår upp till oss jag räcker honom glaset.
– Tack.
– Varsågod, det var väl inte förrän i morgon vi ska träffas på Bistron?
– Nej det är i morgon.
Han tar fram en ask från byxfickan, han öppnar den och jag ser på den. Det ser ut som en förlovningsring.
– Vad är det mellan dig och Christa?
– Förlåt?
– Ligger ni med varandra.
– Vill du ha en smäll på käften?
Han ser på mig.
– Nej vi ligger inte med varandra, vi är vänner, grannar, varken mer eller mindre. Hon visade mig gästvänlighet när du tabbade dig, hon fick mig att inte bli as förbannad på dig för att du klantat dig. Så nej vi ligger inte med varandra, gör ni?
– Nej, det gör vi inte. Det har snart gått tre år sedan hennes man Fredrik blev skjuten, jag tyckte att det var passande lång tid att vänta. Jag har funnits där för henne hela tiden. Stöttat henne, hjälpt henne…
– Och du blev förälskad i henne?
– Det var jag redan innan, det blir alla som lär känna henne. Det är en förmåga hon har, alla blir förälskade i henne för eller senare. Du med min vän.
– Det kan vi ta en diskussion om en annan dag, men fortsätt.
– Så jag friade till henne och hon sa nej, hon sa nej.
– Och vad fick dig att tro att vi ligger med varandra för det?
– För att ni ser ut som ett förälskat par när man ser på er, jag har blundat för det, men när hon sa nej så blev det uppenbart för mig.
– Du har fel Peter, vi är inte förälskade i varandra. Vi är vänner, varken mer eller mindre. Hon sörjer fortfarande sin man, de älskade varandra fullt ut Peter, sådan förälskelse som vi andra bara drömmer om min vän. Jag levde med en kvinna i åtta år och hon älskade ett av hans hårstrå mer än jag älskade henne. Sådan kärlek kan aldrig ersättas Peter, det är sådan kärlek som vi andra dödliga drömmer om.
Han ser på mig och tömmer glaset och reser sig, han stoppar ner asken i fickan. Han ser på mig och går till ytterdörren, jag följer med honom och jag ser på honom när han klär på sig.
– Sårar du henne så kommer jag tillbaka och slår ihjäl dig.
– Kommer tillbaka?
– Ja, jag kommer att flytta. Jag kan inte bo här längre nu, jag klarar inte av att inte få henne till min. Så jag flyttar till huvudstaden, jag har fått ett erbjudande om jobb är. Det var därför som jag friade, hade hon sagt ja så hade jag stannat. Nu sa hon nej så jag kommer att flytta, jag reser ikväll. Nu, så jag kommer inte i morgon.
– Lycka till Peter.
– Som sagt sårar du henne så kommer jag tillbaka och dödar dig.
– Försöker men det är ingen fara min vän, det är inte som du tror.
– Ha, du är dum i huvudet om du inte ser det.
– Eller så är du paranoid Peter, säg nu inte mer som du kommer ångra senare.
Han ser på mig, något i mina ögon får honom att svälja resten. Jag ger mig en snabb kram och sen går han ut och går till sin bil och kör i väg. Jag ser honom försvinna och jag skakar på huvudet och jag går tillbaka till bardisken och tar upp påsen med julklappar. Jag fortsätter med att packa in dem.
Kapitel. 3.
XI.
Jag kommer fram till Bistron och jag ser på de som är här, Louise, Beata och hennes man, Christa, hennes svärfar och två ungdomar som jag misstänker är hennes styvbarn. Jag tar av mig jackan och jag hänger den på en krok vid dörren och jag tar påsen och jag går med dem till Beata och jag tar upp julklappen.
– God jul Beata, en liten uppskattning för allt som du gjort för mig.
– Till mig?
– Ja, till dig.
– Men tack Michael.
– Ingen fara Beata.
Jag nickar åt hennes man sen går jag till Louise och jag ger henne en kram och önskar henne god jul och jag räcker henne, hennes paket. Hon ser på mig och ler.
– Utan er tre så hade jag haft det betydligt tuffare än vad jag haft det att komma in i samhället här.
– När du dumpade dialekten och började tala som folk så…
– Haha, inte bara Louise, inte bara.
– Kom inte Peter med dig.
– Så han har inte berättat?
– Vadå?
Jag ser på henne, sen berättar jag vad som hände hemma hos mig, jag utelämnar hans insinuationer om mig och Christa. När jag är klar så ser Louise på mig.
– Vad trodde han? Hon har aldrig sett på honom så, som vänner ja. Men inte mer än det, Peter är en ulv i fårakläder.
– Förlåt?
– Han var en riktig player när vi var yngre, han satte på det mesta som gick på två ben på ön och han gjorde det med ett leende på läpparna. Vi är få som inte fallit för hans charm.
– Inte du? Nej inte jag, jag är ett par år yngre än honom. Han gjorde min bäste väns syster gravid och han tvingade henne till abort, tror du att han följde med henne?
– Nej.
– Precis, så Christa vet vem han är precis som alla vi andra. Så att hon sa nej till honom förvånar mig inte, verkligen inte.
– Ja förstår.
Jag tar en klunk av glöggen och jag tar en tugga av pepparkakan, jag tar påsen och går genom rummet till bordet är de sitter.
– Hej, jag ville bara lämna denna till dig. En liten uppskattning från mig och Chani för att du och de andra gjort så att jag känner mig hemma här på ön.
– Tack Michael, detta är mina styvbarn. Erik och Isabella. Detta är Michael, vår granne.
– Så det är du som bor i huset bredvid oss.
– Skyldig, Erik. Jag ska inte störa mer, ha en trevlig kväll och god jul.
– Detsamma och tack för julklappen.
– Det är jag som tackar, utan dig, Beata och Louise så vet i katten hur jag klarat mig.
– Självklart Michael.
Jag nickar och går tillbaka till min plats och jag sätter mig och pratar med Louise och dricker glögg. Jag stannar i ett par timmar sen går jag hem, Chani möter mig i dörren och jag klappar henne och klär av mig ytterkläderna och sen går jag till soffan och sätter på tv:n Chani lägger sig på sin filt på soffan med sitt huvud i mitt knä och jag klappar henne.
Mina ögon stängs och jag somnar…jag vaknar av att Chani reser sig och springer fram till ytterdörren och jag reser mig och går mot dörren. Jag öppnar den och Christa står där med handen på väg mot ringklockan.
– Chani är en mästare på att känna av när någon kommer.
– Får jag komma in?
– Javisst.
Jag släpper in henne och jag tar hennes jacka och hänger upp den på en galge. Hon tar av sig stövlarna och när hon är klar så klappar hon Chani.
– Vill du ha något?
– Te om det inte är för mycket besvär.
– Nej då.
Jag laddar vattenkokaren och Chani har sitt huvud i Christas knä hon kliar henne i nacken. Jag tar fram muggar och en tesil, jag sätter fram dem på bordet. Jag tar fram skorpor, smör och marmelad och sätter dem på bardisken. Vattnet kokar färdigt och jag slår vattnet över teet. Jag sätter muggen framför henne.
– Tack.
– Varsågod, vad är det Christa?
– Är jag så tydlig?
– Ja faktiskt, du är den rakaste personen förutom mig själv som jag någonsin träffat så ut med det så att säga.
– Var Peter här igår?
– Ja, han hotade mig med stryk och avslutade med att han lovade att döda mig om jag sårade dig, däremellan så berättade han att han friat till dig och att du tackat nej. Vilket faktiskt förvånade mig, eller i alla fall tills Louise berättade om hans mindre bra sidor.
– Varför hotade han dig med stryk?
– För att han tror att vi är ett par, att det var därför som du gav honom korgen så att säga. För att du och jag är ett par, sen hotade han att döda mig om jag sårade dig. Så jag kommer inte att såra dig, inte för att jag vet hur jag skulle kunna göra det men…
– Män.
– Nåja.
– Närvarande undantaget.
– Tack.
Jag ser på henne och ler, hon ler tillbaka.
– Varför tackade du nej till Louise inviter?
Jag ser på henne, jag drar av mig min pullover och jag knäpper upp min skjorta och jag visar henne ärren, de från kulorna och de från ärren efter operationen.
– Av två anledningar, för snart tre år sedan så blev jag skjuten när jag var på en pub och firade att jag tjänat mina senaste pengar. Jag drack whiskey med min svärfar och två andra kompisar, två män kom in på puben och de skulle skjuta två andra män från en annan falang jag hamnade i mitten, jag träffades av två kulor. Jag kördes med iltransport till akuten, de räddade livet på mig. Men mitt hjärta var skadat, samtidigt så kom det in en motorcykelförare som var hjärndöd men hjärtat slog, han var donator. De tog hans hjärta och gav mig det och de räddade livet på mig, jag vaknade upp och jag började min rehabilitering. Jag insåg att jag levde ett liv som jag inte ville, att jag levde ett liv som var någon annans, jag var sambo med en kvinna som jag aldrig älskade, jag älskade det hon gav mig, status, makt och en vacker kvinna vid min sida. Men jag älskade henne inte, så jag för att sammanfatta det. Bröt upp med den världen, sålde allt och flyttade hit. När jag fick det nya hjärtat så fick jag äta vissa mediciner, de påverkade min libido om man säger så. Jag tappade sugen för sex och jag fick inte erektion, men som sagt det var en naturlig reaktion på det som hände. Jag slutade med medicinerna, men inget hände. det gick sex månader till och sen ytterligare sexmånader, sen sökte jag upp en läkare. De undersökte mig och kom fram till att jag lider av något som kallas för psykosomatisk impotens, det innebär att jag inte reagerar på sådana känslor. Så som jag sa till Louise, det är min vanliga tur att jag flyttar till en ö där man samlat landets vackraste kvinnor och jag lider av psykosomatisk impotens, hade jag inte gjort det så hade jag svarat på hennes inviter. Jag trodde att jag var skadad för livet…
Jag tar en klunk av teet, hon ser på mig. Sen ser hon på mitt bröst, sen på mig igen.
– Ja?
– Sen träffade jag dig och något kittlade till, inget mer hände men det kittlade till och varje gång vi träffas så kittlar det till. Framför allt här.
Jag pekar på mitt hjärta.
– Men även här.
Jag pekar på huvudet.
– Vilket innebär att det skickar signaler genom min kropp, då får mig att känna igen Christa. Något som jag inte trodde att jag skulle känna igen, pirret när man ser på en annan människa som väcker något inom en.
Jag tystnar och hon ser på mig, det är som om hon ser på mig med nya ögon.
– Varför…?
– Jag inte sagt något? Jag skämdes.
– För?
– Att jag överlevde och din man dog, irrationellt kanske men det var så jag kände det. Först så var det för att jag inte vill att någon ska tycka synd om mig, sen för det andra. Jag kände på något skruvat vis skyldig för att jag överlevde när din man dog, som jag till Peter. Du älskade ett av din mans hårstrå mer än jag älskade hela Evelina, det pirrade inte i mig när jag såg på henne. Lust ja, men inte pirrande, inte ett sådant som jag känner när jag ser på dig.
Jag ska börja knäppa min skjorta.
– Vänta!
Jag slutar knäppa skjortan, hon reser sig och går runt bardisken och hon sätter handen på mina ärr. Hennes varma hand skickar väldigt tydliga signaler genom min kropp, jag känner pirret i en speciell kroppsdel och jag känner hur den reagerar.
Den blir inte hård men den reagerar, jag slickar mig om läpparna och hennes fingrar smeker mig. Jag blundar och njuter av hennes beröring, den fyller mig med en väldigt behaglig känsla. Jag blir medveten om hur nära hon står mig, jag känner den lukt som är hon. Syren och lavendel med en hint av citron, så fort jag känner doften av något av dem så påminns jag om henne, om hennes doft. Jag ser på henne och hennes blick är på mitt bröst, hennes fingrar smeker mina ärr och jag känner hur det pirrar i hela kroppen nu.
Det bubblar i blodet och jag är KÅT!! Det jag trodde aldrig skulle hända, händer. Jag är kåt på henne, där är fortfarande ingen reaktion, inte en sådan men jag känner. Jag känner något igen, jag känner mina ögon tårar lite. Hon ser på mig.
– Vad är det?
– Jag känner, det du gör. Jag känner det, det bubblar och pirrar.
– Jag är inte redo än.
– Jag vet, jag ska ingenstans.
– Säkert?
– Jadå, det är säkert.
Hon står väldigt nära nu, jag ser på henne och hon på mig. Våra läppar möts och vi kysser varandra mjukt, vi särar trevande på läpparna. Våra tungor möts och de smeker varandra försiktigt, utforskande, trevande, mjukt. Hennes hand smeker mig lite hårdare och jag känner hur min penis fylls, hur den hårdnar och jag lägger min hand på hennes arm.
Jag känner värmen från henne stråla ut från henne mot min hand. Det skickar också behagliga signaler genom min kropp, de spär på svullnaden innanför mina byxor, en svullnad och känsla som jag trott att jag förlorat. Som jag aldrig trodde skulle komma tillbaka, känslan är inte som känslan varit innan. Med de andra kvinnorna jag varit med, då har det varit lust.
Det är inte lust med Christa, eller lust är inte det första prioriterade. Det är något annat, något som jag aldrig känt med en annan människa. Kärlek, jag känner kärlek och den insikten fyller min kropp med något som bryter sönder den sista barriären.
Jag känner hur jag hårdnar, hur jag är hårdare än vad någonsin varit tidigare. Om en enkel kyss och sen mjuk smekning på mitt bröst kan få mig så hård. Hur hård kan hon då inte få mig om vi tar det längre, men inte än. Vi är inte redo än, jag måste landa i detta, precis som hon.
Vi avslutar kyssen samtidigt, våra pannor möts och vi andas med korta andetag. Vi samlar oss och jag smeker hennes kind, hennes hand är kvar på mitt bröst. Vi rätar på oss lite och vi ser lite generat på varandra, sen ler vi och skrattar till.
Hon tar tag om min nacke och drar mig närmre henne och vi kysser varandra mjukt igen. Min hand släpper hennes arm och jag smeker hennes kind…Vi står vid dörren, min skjorta är knäppt igen. Jag har inte tagit på mig pullovern igen.
– Varför kom du hit Christa?
– För att fråga om du vill äta julmiddag med oss i morgon, du och Chani.
– Gärna Christa, men är det ok med de andra. Jag tränger mig inte på?
– Nej då, du tränger dig inte på.
– Så bra.
Jag lutar mig fram och hon möter mig och vi kysser varandra igen och jag känner hur jag hårdnar igen. Vi delar på oss.
– Nu får jag gå tillbaka, innan de startar en skallgång.
– Det får vi undvika, jag ska gå ut med Chani så jag kan följa dig till dörren.
– Tack.
Jag tar på mig min jacka och jag tar Chanis koppel och hon hoppar nerifrån soffan dit hon smet när Christa reste sig och smekte mitt bröst och vi sen kysste varandra. Jag sätter på henne kopplet och vi går ut och vi går bredvid varandra till huset.
– Vi får gå varsamt fram Michael.
– Ja Christa, som jag sa. Jag ska ingenstans, jag har massor att landa i, jag med, kanske framför allt i att jag är kär, att jag känner. Känner något som jag aldrig känt förut.
– Ja, Michael. Jag trodde inte att jag skulle känna så här igen, så skarpt som jag gör. Så tydligt, det tog mig på sängen.
Vi är framme vid huset och hon ger mig en puss på kinden.
– Vi ses i morgon.
– Det gör vi, sov gott.
– Detsamma.
– Tack.
Hon går in och jag går i väg med Chani, vi går vår vanliga runda och vi kommer hem igen…Jag klär av mig och jag går in i badrummet, jag klär av mig naken och jag går in i duschen och jag sätter på vattnet. Jag skakar lite, jag ser på min penis.
Min hand skakar ännu mer när den närmar sig penisen, jag knyter handen ett par gånger för att samla mig. Jag andas in sen ut sen greppar jag min penis och jag blundar och ser Christa innanför mina stängda ögon och jag börjar röra på handen och smeka mig själv, först lite trevande, lite avvaktande. Sen känner jag pirret, jag känner hur den sväller i min hand.
Hur den växer, reser sig, styvnar för att bli hård, stor, jag känner hur jag gråter av lycka, jag rör handen fortare och fortare jag känner ilningarna attackera mig, sen kittlingarna och sen det som blir precis innan utlösningen kommer och den kommer.
Jag vrålar när säden lämnar mig och träffar väggen, jag kommer hårt, mycket och länge. Jag vrålar länge, jag skrattar av lycka, av eufori, jag känner säden lämna mig i kraftiga sprut, jag fortsätter smeka så länge jag kan, så länge jag är hård. Sen släpper jag min penis och jag gråter av lycka.
Kapitel. 4.
XII.
Jag ringer på dörren och Göran som Christas svärfar heter öppnar dörren och släpper in mig.
– God jul, Michael.
– Tack Göran och detsamma.
Han hälsar på Chani med, Erik och Isabella kommer fram till mig och de hälsar också på mig och jag svarar på deras hälsningar.
– Kom in.
– Tack.
Jag tar påsen med julklappar och vi går in i matsalen som är julpyntad. Jag går fram till granen och jag packar upp julklapparna. Jag lägger dem under granen, jag rätar på mig och jag får en mugg med glögg av Göran.
– Min egen, den har lite bett.
– Lite farfar?
– Nåja.
Jag tar en liten klunk jag känner hur den bränner på vägen ner, jag känner värmen som sprider sig i min kropp. Jag ser på Göran och jag säger.
– Jag har druckit whiskey med mer riv, men det var whiskey.
– Haha, ja den rensar bihålorna.
– Haha, ja det får jag säga.
– Christa säger att du läser till läkare?
– Ja, jag vaknade en dag och insåg att det jag gjorde, att jag inte gillade det alls.
– Och vad var det?
– Jag tjänade pengar, till mig själv och andra.
Erik ser på mig, Isabella med. Jag ser att Erik ser på min klocka och jag ser att hans ögon vidgas lite.
– Är det en Patek Phillippe klocka?
– Ja, den och mina böcker är vad jag har kvar från mitt gamla liv.
– Det märket har jag aldrig hört talas om.
Jag ser på Göran.
– Det är det inte så många som har, eller så ska jag inte säga. Det är ett exklusivt märke. Jag fick den i present av person som uppskattade när jag hjälpte honom.
– Det måste ha varit en stor tjänst.
Jag ser på Erik och ler.
– Jag räddade honom ifrån att förlora femhundra miljoner, så ja man kan säga att han blev glad.
De ser på mig med lätt uppspärrade ögon.
– Sa du femhundramiljoner?
– Ja, Göran.
– Gode gud.
– Det kan man säga, det var en rätt galen eftermiddag. Ni pluggar också?
– Ja, jag läser statsvetenskap och Erik läser ekonomi.
– Där ser man, civilekonom?
– Ja, och nationalekonomi.
Jag nickar och dricker lite till av glöggen och den river igen, Christa kommer in i matsalen och jag ser på henne och hela min kropp pirrar till och hon kommer fram till mig och vi kramar varandra som vänner gör.
– Tack för inbjudan.
– Tacka farfar, han ville inte att du skulle sitta ensam.
– Tack Göran.
– Ingen fara, ingen ska behöva sitta ensam på jul. Det skulle möjligtvis vara Peter.
– Göran!
– Farfar!
– Hörde du det Michael, häradsbetäckaren friade till Christa.
– Ja, han sa det.
– Jisses, han har nerver den pojken.
– Du uppskattar inte honom?
– Nej, han är en lismare och fegis
– Och häradsbetäckare…
– Och det med.
– Nu talar vi inte mer om det, maten är serverad.
– Tack.
Vi går till julbordet och vi lägger upp mat på våra tallrikar och i sätter oss vid bordet. Chani lägger sig bredvid mig, jag ser Eriks och Isabellas blickar på henne.
– Ni skulle se hennes far, han är större.
De ser tvivlande på mig.
– Fråga Christa, hon var med när jag köpte henne.
– Var du med?
– Ja Michael stod vid bussen och väntade jag erbjöd honom skjuts, men vi skulle inom Björn först.
– Så det är Kassler som är hennes far?
– Ja Isabella.
– Det ser jag nu, hur gick det till?
– Han rymde och lycksaliggjorde en tik. Ägarinnan blev irriterad hon dumpade valparna hos Björn, Michael köpte den sista.
– Vad köpte du?
– Böcker.
– Har du fått dem värderade?
– Nej, det har jag glömt.
– Jag ville inte säga något sist, sen så har jag glömt bort det. Men jag kollade upp böckerna och det sammanlagda värdet ligger på mellan en halvmiljon och sjuhundra femtiotusen Christa.
Alla slutar äta, de ser på mig och sen på Christa.
– Så jag hade låtit få dem värderade.
– Jag kommer inte ens ihåg, vilka de är.
– Jag gör, jag kan hjälpa dig. Sen om du väljer att sälja dem så lovar jag att hjälpa dig att placera dem klokt för en regnig dag.
– Det var väl en julklapp.
Jag ser på Göran och han ser på mig och ler, de två barnen är fortfarande lite tagna. Vi äter vidare och vi pratar om andra saker än klockor och böcker. Efter lunchen så är det Kalle, sen så äter vi igen och efter maten så är det dags för julklappar. Jag fick köra till storstaden två mil bort och handla julklappar till dem, jag får en av Christa och Göran, en bok om öns historia. Jag öppnar den och bläddrar lite i den och sen slår jag igen den.
– Tack.
– Ingen fara.
Efter julklapparna så äter vi gröt, sen spelar vi några spel. Sen tittar jag på min klocka och säger att det är dags att gå hem. Jag reser mig.
– Men du måste följa med på midnattsmässa.
– Tack för inbjudan Isabella, men det blir inte så bra.
– Men det är vackert.
– Det betvivlar jag inte, men du förstår jag är uppvuxen i ett frireligiöst hem. Så mitt förhållande med Gud är lite ansträngt, jag betvivlar inte att det är vackert. Men jag är inte redo för det, du förstår när jag lämnade samfundet som de kallar det. Sekten som jag säger så anser min familj att jag är död, jag är död för dem. Skulle jag träffa någon av dem så skulle de inte tala med mig. Man kan inte tala med döda.
De ser på mig, jag ser på dem.
– Så nej jag är inte riktigt redo än att gå in i en kyrka, jag har en hel del negativa upplevelser därifrån.
– Jag beklagar.
– Tack Isabella, och tack för inbjudan. Tack för att jag fick dela julen med er, det var den trevligaste julen jag upplevt. Tack för julklappen, den betyder mycket.
– Detsamma, tack för dina julklappar.
Jag skakar hand med Göran och Erik, jag kramar Isabella och Christa. Jag Chanis koppel och kopplar henne sen går vi hem, vi går in och jag tar av henne kopplet och jag klär av mig själv och går till kylen och tar en öl. Sen går jag till soffan och sätter på tv:n. Jag kommer in mitt i Die Hard.
XIII.
Vi är i storstan som ö: borna säger, vi har tagit med de böcker som jag sagt är värda en bra slant och mannen ser på dem och sen på mig.
– Din uppskattning är lite låg, med tanke på skick, kvalité och att de är ovanliga så skulle jag tippa på ett samlat värde på en åtta – nio hundratusen.
– Oh herregud.
– Ska vi sälja dem åt dig?
Hon ser på mig, jag möter hennes blick.
– Kan jag återkomma?
– Givetvis.
– Tack.
Hon samlar ihop böckerna och packar ner dem i väskan som hon burit hit dem i. Vi går i väg och vi går ut ur butiken och jag ser på henne.
– Vad är det?
– Jag kunde inte riktigt andas därinne.
Jag ser på henne och hon ser lite blek ut, jag lyfter blicken och jag tar henne lätt i armen och jag leder henne fram till ett kafé. Vi går in och jag sätter henne vid ett bord och sen så handlar jag fika. Jag kommer tillbaka till bordet, hon har tagit av sig jackan, jag sätter brickan på bordet och jag sätter mig och jag tar av mig min jacka jag med. Hon tar en klunk av teet och jag ser att hon slappnar av.
– Tack Michael.
– Ingen fara Christa, men vad är det som pågår? Du brukar inte bli så upprörd.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick och hon säger.
– Det blev bara så överväldigande, värdet på de böckerna. Det kändes så…
– Otroligt?
– Ja, det riktigt otroliga är att de pengarna hade varit lösningen på en del problem.
– Problem?
Hon ser på mig, jag tar en klunk av mitt kaffe och jag möter hennes blick.
– Jag klarade mig inte oberörd av pandemin.
– Jag förstår.
– Visst jag har gäster igen, men på nästan två år så var det begränsat och i vissa fall obefintligt. Jag har fått kompensera en hel del från butiken och jag har fått ta ett lån, ett lån som jag kunnat lösa med de pengarna och ändå ha pengar över.
– Det är väl bra?
– Jo om det inte varit för att jag behöver pengarna nu, inte om en månad. Eller jag behöver femtiotusen nu.
– Eller?
– Eller så får jag slå igen antingen butiken eller BnB.
Jag ser på henne, hon skulle inte må bra av att behöva slå igen det ena eller det andra, jag tror att hon valt butiken.
– Jag köper böckerna av dig, jag köper dem för niohundra femtiotusen.
– Förlåt?
– Jag samlar på böcker, jag har inte dem, framför allt inte i den kvalitén som de är i. Jag hade nog ropat in dem ändå, nu när vi har fått en rättvis värdering av dem, så jag är beredd att betala dig niohundrafemtio tusen för dem.
– Är du galen?
Jag håller på att säga i dig, men det gör jag inte.
– Nej, de är en synd investering och som du vet så samlar jag på böcker.
– Men det är nästan en miljon kronor?
Hon sänker rösten för att andra inte ska höra.
– Ja, det drabbar ingen fattig Christa.
Säger jag med lika låg röst. Hon ser på mig.
– Så du är beredd på att köpa dem?
– Det har jag varit hela tiden, men jag har velat att du skulle få dem rättvist värderade. Nu har fått det, så jag lägger ett bud här och, säger du ja så för jag över pengarna på ett konto som är ditt. Jag får väskan med böckerna och du kan betala det du är skyldig. Får du något över så hjälper jag dig gärna att investera dem klokt, för en regnig dag, eller en solig vad du föredrar.
Jag tar en klunk av kaffet och en bit av kanelsnäckan, hon ser ingående på mig.
– Får jag ställa en närgående fråga?
– Givetvis, du får fråga mig precis vad du vill och jag lovar att svara ärligt.
– Hur rik är du?
– Väldigt, jag vet faktiskt inte exakt. Men jag är väldigt rik, jag skulle kunna ligga hemma på soffan i resten av mitt liv och inte göra någonting.
– Vad menar du att du inte vet exakt?
– För att det förändras hela tiden, fonder går upp och ner, aktiemarknaden går upp och ner hela tiden. Men jag är väldigt rik.
– Så…
– Så om jag får köpa böckerna av dig så drabbar det ingen fattig, verkligen inte. Som sagt jag hade ropat in dem ändå, jag vill ha dem. Vi har fått reda på ett värde på dem, jag är beredd på att betala dig en viss summa pengar för dem.
– Niohundra femtiotusen.
– Ja.
– Så om jag säger ja, så för du över pengarna på ett konto åt mig?
– Ja, jag tar fram telefonen och slutför affären. Det är ingen allmosa Christa, verkligen inte. Jag visste inte om din ekonomiska situation, hade jag vetat om den så hade jag erbjudit mig att hjälpa dig. Men du hade sagt nej för att du är en stolt kvinna, men jag vill verkligen köpa dem. Jag kan vara beredd att gå upp trettiotusen till, men inte mer.
– Nej! Är du galen?
Är nära att säga i dig igen, men jag gör det inte denna gång i heller.
– Nej, faktiskt inte. Men jag vill ha böckerna, så niohundra femtiotusen?
– Du ger dig inte?
– Haha, nej, inte när det kommer till böcker. Vi säger så här detta är inte det mesta jag betalat för en bok.
– Vad är det mesta du betalt?
– Det berättar jag när du sagt ja eller nej.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick.
– Du får köpa dem, givetvis får du det.
– Tack.
Jag tar fram min telefon och jag öppnar den och går in på min bank.
– Ditt kontonummer?
Hon tar fram sin telefon och loggar in på sin bank, hon säger numret och jag föröver pengarna. Jag signerar och stänger ner, jag får väskan och jag ler.
– Tack Christa.
– Nej det är du som ska ha tack Michael, för att hjälpt mig med böckerna.
– Det var det lilla.
– Så?
– Så? ah boken?
– Ja boken.
– 12,5 miljoner.
Hon stirrar på mig.
– Jag har den där hemma, vill du se den?
– Vad är det för bok som är värd så mycket?
– Boken heter En Geishas kuddprat, det är originalet. Det är en handbok och dagbok som är skriven av Geisha, med bilder målade av en konstnär.
– Har du den hemma?
– Ja, i en speciell monter.
– Den har jag inte sett.
– Det kan vara för att den står i mitt sovrum. Vill du se den?
– Ja.
XIV.
Jag tar väskan och jag låser upp dörren och Chani kommer springande och jag säger.
– Inte hoppa!
Hon håller igen och vi klappar henne och klär av oss ytterkläderna och skorna och sen går vi in. Jag går till mina bokhyllor, jag sätter väskan på ett bord som står bredvid bokhyllorna. Jag börjar gå mot trappan och Christa går bredvid mig, vi kommer upp och går åt höger till mitt sovrum. Vi går in och jag ser att hon tittar på min inredning, den är smakfull som man säger. Hennes ögon dras till målningarna på väggarna, det är japansk shungakonst.
– Är det Utamaro?
– Ja, tre original och två kopior.
Jag går fram till montern som boken ligger i.
– Försäkringsbolaget kräver att den ligger i montern.
Jag tar fram min telefon och stänger av larmet på montern, jag öppnar locket och jag tar på mig ett par vita handskar som ligger på sockeln som montern står på. Jag öppnar den och rör bladen med en pincett, jag läser orden på japanska och översätter dem.
– Den är som sagt en dagbok och handbok i livet som Geisha.
– Och den kostade 12.5 miljoner?
– Ja, den är värd mer idag. Jag får propåer ibland, där är speciellt en man i Japan som är väldigt intresserad av att köpa den, hans bud är hemligt. Men det är mer än de pengar jag betalade för den. Mycket mer.
Jag lägger tillbaka den och jag stänger montern och sätter i gång larmet igen, vi ser på varandra och vi kysser varandra. Vi kysser varandra länge, vi kramar varandra mjukt. Vi delar på oss och jag ser på henne, hon ser på mig.
– Tack Christa.
– För?
– Att du fått mig att känna igen, eller på riktigt kanske jag ska säga.
– Detsamma, men…
– Jag håller med, detta är så bra så för nu, vem vet vi kanske tar det längre en dag. Kanske inte, men just nu, här så är jag nöjd med att vi kysser varandra.
– Säkert?
– Jadå, vi är inte redo någon av oss.
– Nej, eller jag är redo för detta.
– Jag med, jag är också redo för detta.
Jag lutar mig fram och jag kysser henne mjukt igen, vi särar på läpparna och våra tungor smeker varandra.
Kapitel. 5.
XV.
Skolan har börjat igen, vi är ute på praktik kan man kalla det två dagar i veckan och sen så har vi föreläsningar de andra dagarna. Vintern passerar och våren gör sitt intåg. Vi träffas på luncherna på Bistron, vi går ut med Chani på promenader. Hon bjuder mig på middag på hennes BnB, jag äter oftare där än vad jag gör hemma.
Hon betalade lånet för pengarna hon fick för böckerna och jag hjälpte henne att placera resten. De kommer att växa, sakta men säkert så kommer de att växa. Vi håller varandra i handen och vi kysser varandra, men vi tar det inte längre. Jag får fortfarande stånd, stånd som jag tar hand om när andan faller på så att säga. Jag har kvar mina rutiner med träningen, två gånger om dagen.
Chani har vuxit lite till och hon är snart i kapp sin pappa. Vi är framme i maj, solen skiner och den sista tentan för terminen närmar sig, mitt första år är snart slut. Det ringer på dörren och Chani skäller, hon skäller bara när det är någon som hon inte känner.
– Tyst Chani.
Hon tystnar, jag öppnar dörren och jag ser på personen som står på andra sidan dörren.
– Evelina.
– Överraskning.
– Ja, det får jag säga.
Chani ser på Evelina och sen på mig, jag klappar henne på huvudet. Hon slappnar av hon behöver inte vakta.
– Har du hund!
– Ja det blev så, vad gör du här?
– Kul att se dig med.
Hennes ton är lite nedlåtande, jag ser på henne. Hon ser på mina gråa ögon att det inte är läge att använda den tonen mot mig.
– Kom in, jag håller på med fika.
– Tack.
Jag släpper in henne och jag ser på henne. Hon är klädd som jag uppskattade det när vi var tillsammans, men det var en annan Michael, en kort jacka, en lite längre topp. Men den visar hennes mage, hennes väldigt fina mage. Givetvis solbränd och tränad, slitna jeans som sitter åt över rumpan.
Hon vet precis vilken rumpkille jag är, hennes blonda hår uppsatt i en hästsvans i nacken. Så att den och hennes hals är synliga, jag ser på henne när hon går före mig till köksdelen. Jag tar fram en mugg till, jag tittar på henne. Jag ser bröstvårtorna avteckna sig mot hennes tröja, hela hon ser ”billig” ut. Som sagt,
Michael innan det som hände hade lagt henne över köksbordet och dragit ner hennes byxor och trosor och sen begravt ansiktet mellan hennes ben och slickat hennes slida tills hon kommit, sen hade jag vänt på henne och tagit henne bakifrån med henne liggandes på bordet. Hade vi haft tid så hade jag tagit henne i rumpan, fyllt hennes anal med min säd. Men nu så ser hon bara ”billig” ut.
– Te eller kaffe?
– Gärna te, jag drack ett fantastiskt te på BnB i morse.
– Ja Christa gör sitt eget te.
Jag tar fram en påse och jag mäter upp te och jag lägger det i tesilen.
– Så hund Michael?
– Det blev så, hon var ensam valp kvar. Hon tittade på mig och jag var såld.
– Du ville aldrig ha hund innan.
– Nej, jag gjorde många konstiga saker förr.
Jag slår vattnet från vattenkokaren över teet. Jag slår upp kaffe åt mig själv, jag slår i mjölk och jag sätter muggen på brickan som jag dukade fram innan.
– Jag hade tänkt sitta därute.
– Javisst.
Jag tar brickan och går ut, hon tar muggen och följer efter mig och vi sätter oss på min uteplats. Hon ser på utsikten och hon blir lite tagen.
– Det är vackert.
– Ja, det är det Evelina.
Jag tar en klunk av kaffet, jag tar på mig min keps men låter solglasögonen ligga. Chani sätter sig bredvid mig.
– Vad heter hon?
– Chani.
– Från Dune?
– Ja.
– Det var väl det eller Seline?
– Haha, ja faktiskt.
– Hur ska jag tolka det?
– Förlåt?
– Att dina drömmars kvinnor är mörkhåriga och jag är blond.
– De har blåa ögon.
Hon sätter sig och jag ser på henne, hon ser på mig.
– Hur hamnade du här Evelina?
Hon tar en klunk av teet och sväljer.
– Jag saknar dig Michael.
Jag ser på henne och jag lutar mg tillbaka i stolen, när jag inte säger något och tystnaden blir lite jobbig för henne så säger hon.
– Varför säger du inget?
– Jag var inte säker på om du var färdig, det var ju ett av mina stora fel när vi var tillsammans. Jag lyssnade aldrig på dig, när jag sen gjorde det, så var det också fel Evelina. Så det blev inget med arvtagaren?
Hon ser på mig och genansen syns på hennes kinder.
– Du var inte beredd att dela med dig till hans eskapader?
Jag förbannar mig själv, men hon har en jävla förmåga att plocka fram det värsta hos mig.
– Förlåt Evelina, det var förbannat lågt av mig. Men bara så du vet, jag visste om er två. Det tragiska i att jag visste var att jag inte brydde mig.
Hon ser chockat på mig, jag tar en klunk av kaffet.
– Vadå du visste?
Jag öppnar min telefon och öppnar galleriet, jag letar fram bilderna och räcker henne telefonen.
– Det är bara att bläddra framåt, han bad dem ta de bilderna och sen så skickade han dem till mig. Med ett meddelande om att nu när jag förlorat min manlighet så fick han ju se till så att en ordentlig man tog hand om dig. Jag kan visa dig meddelandet om du vill, han ångrade sig två dagar senare när jag raserade hans fars företag. Jag skickade bilderna och meddelandet till hans far. Han förstod hinten, jag sålde tillbaka dem med vinst en vecka senare. Då hade han tagit sonen i örat. Men jag bad honom inte att avsluta det mellan er, för du förtjänade en riktig man. Var han det Evelina, en riktig man?
– Nej, är det, det du vill höra?
– Nej, jag vill veta vad du gör här? är det pappa som skickat dig? värper min arvtagare inte guldägg som jag gjorde åt honom?
– Far åt helvete!!!
Hon sätter muggen på bordet och hon reser sig och jag ser på henne.
– Där Evelina har jag redan varit och du knullade runt bakom ryggen på mig när jag befann mig där. Så nej, jag kommer inte fara åt helvete.
Hon stirrar på mig och sen går hon in i huset och tar på sig lämnar huset och smäller igen dörren bakom sig så att Chani morrar till. Jag klappar henne lugnande och tar en klunk av kaffet och förbannar mig själv för att jag inte kan uppföra mig när hon är i närheten. Men hon har sig själv att skylla, i alla fall lite grann. Som sagt, när jag behövde henne som mest så knullade hon runt. Inte bara med arvtagaren. Det fanns andra, jag slår upp mer kaffe och ser ut på vattnet.
XVI.
Jag binder Chani utanför Bistron och jag går in, jag sätter mig vid bardisken och jag ser på Louise.
– Vad får det vara idag?
– Överraska mig.
– Så gärna.
Hon går i väg och jag ser på hennes rygg och rumpa, jag tar fram min telefon. Jag hälsar på de som kommer in och går ut, Louise kommer med min dricka och jag säger tack. Hon ser på mig och jag möter hennes blick.
– Vill du prata om det?
– Förlåt?
– Ditt ex.
– Hur…?
– Vi vet det?
– Ja.
– Hon kom förbi här innan och frågade om vi visste var du bor, jag svarade henne. Då berättade hon att hon bodde på BnB och att hon letade efter dig. Hon sa att hon var ditt ex och att hon hittat en del av dina saker som hon ville lämna tillbaka.
– Hon ljög.
– Haha, ja. Hon är inte bra på det.
– Nej Louise det är hon inte, det var ett kaos av sällan skådat slag.
Louise stelnar till lite, jag vänder mig om och Evelina står där och hon ser mig och kommer fram till bardisken och hon sätter sig.
– Vem fan tror du att du är?
– Det Evelina, tror jag inte att du vill veta. Jag är inte den man som du blev förälskad i, verkligen inte. Den mannen var en illusion, en makthungrig och status jagande hyena som bara vill komma upp till toppen så fort som möjligt. Där du tyvärr Evelina var en perfekt språngbräda för mig, du var allt vad jag ville ha. Vacker som en dag, rätt far, rätt kontakter och du var en fantastisk älskarinna. Men jag älskade aldrig dig Evelina, jag tror inte ens att jag var kär i dig. Då hade jag reagerat annorlundare inför de bilderna, inför de andra. Vi levde i en illusion, där vi båda gick över lik för att få det som vi ville ha. Makt, status och pengar, i den ordningen och min intelligens gav oss det, oss och din far. Sen blev jag skjuten, jag dog ett par gånger på operationsbordet. Jag fick ett nytt hjärta och när jag vaknade upp så insåg jag att kejsaren var naken och det var jag som var kejsaren. Jag insåg att jag inte ville vara en del av den världen längre, så jag brydde mig inte om dina utsvävningar för jag älskade dig inte. Du älskade inte mig i heller, inte den riktiga jag Evelina. Den man som sitter här, som inte talar som ni gör, som inte går över lik för att få mer av illusionen. För det är en illusion, varken mer eller mindre.
– Jag önskar att du dött, att de förbannade kulorna dödat dig. Jag hatar dig, det som blev. Jag önskar att du dött.
Hon säger det högt, det är tyst på Bistron. Jag ser de ogillande blickar som hon får av de som sitter runt oss.
– Då hade jag i alla fall kunnat sörja.
– Fråga värdinnan på BnB om hon önskar samma sak, hennes man blev skjuten femtio meter härifrån. Två kulor i hjärtat, fråga henne om hon mår bättre av att han dog. Du valde att knulla runt Evelina när jag behövde dig som mest så knullade du runt, arvtagaren var som sagt inte den ende. Jag har fler bilder om du vill se? det är helt ok att du hatar mig. Det blir ett bevis för mig att jag valt rätt, en sak till. Hälsa pappa att det inte fungerade.
Hon ger mig en lavett, det smäller högt i Bistron, hon slår till en gång till. Jag bara tittar på henne, hon ska slå till mig en gång till men hennes hand fångas upp av en annan hand. Det är inte min, det är Beatas.
– Du ska nog gå nu innan jag gör en anmälan om misshandel, vi är väldigt glada för Michael här och vi är väldigt glada att han överlevde. Så fröken, du ska lämna oss och du ska göra det nu.
Hon stirrar på Beata, sen ser hon sig om och hon ser blickarna hon får. Hon sliter sig loss från Beata och springer i väg. Jag blinkar till och jag ser på Beata.
– Tack.
– Någon måtta får det vara.
– Som sagt tack.
– Vad såg du hos henne?
Jag ser på Beata och jag ler ironiskt.
– Status och makt, varken mer eller mindre. Jag var en annan människa då Beata, en produkt av något fult.
– Så bra att du vaknade upp då.
– Haha, ja. Men tack igen, hon ville att jag skulle slå tillbaka. Hon har gjort så för, hon vill att jag ska slå tillbaka. Jag har aldrig gjort det, det retade henne mer än om jag gjort det.
– Jisses.
– Det kan man säga.
– Här.
Jag får en handduk med is i av Louise, jag ler mot henne och säger tack. Hon ler tillbaka.
– Tack för stödet, allihopa.
De som sitter där nickar och sen återgår alla till sitt, jag får min mat och jag börjar äta.
XVII.
Jag tar en sipp av whiskeyn, jag står på min uteplats. Solen har gått ner sedan länge, jag ser på klockan den är ett på natten. Christa kom över innan och vi talade om Evelina, vad som hänt. Hon gav mig en kräm för kinden, jag sa tack och jag varnade henne också för att Evelina mycket möjligt kunde få för sig att säga en massa saker om som inte är sanna. Hon hade nickat och sagt att hon är väldigt bra på att sortera bort sådana.
– Vad ska du göra i helgen?
– Inget speciellt, vadå då?
– Jag ska på auktion på lördag, jag kommer att stanna på ett BnB på vägen och sova där över natten. Vill du följa med?
– Om jag kan få hundvakt så gärna.
– Vi kan höra med Göran om han kan tänka sig att passa henne.
– Det var en bra idé Christa.
Sen hade hon gått tillbaka till BnB, jag tar en klunk av whiskeyn och jag går in och stänger dörren. Jag sätter glaset på diskbänken och jag går upp till mitt sovrum, jag klär av mig och jag lägger mig i sängen och blundar. Chani lägger sig på sin plats vid fotänden nedanför sängen.
– God natt Chani.
Hon skäller lågt som svar och sen somnar vi.
XVIII.
Jag lägger min väska i baksätet på hennes bil och jag sätter mig bredvid henne och hon ser på mig.
– Är du redo?
– Jadå.
Hon kör i väg och jag blundar lite och tänker på det fortsatta dramat med Evelina som slutade med att hon lämnade ön gråtandes. Hon lyckades inte att få med mig, jag var väldigt tydlig med henne. Jag kommer aldrig att följa med henne tillbaka. Så dramat slutade med att hon slog på mig fler gånger bland annat med en flaska jag blockerade slaget med min underarm, flaskan gick i sönder och den skar mig så att jag fick uppsöka vårdcentralen och bli sydd.
Det var efter det som hon packade och försvann. Så nu sitter jag här med bandage på min arm och det kliar så att jag blir knäpp, förhoppningsvis så håller hon sig borta nu. Då är lite stygn ett litet pris att betala. Även om det kliar.
– Sover du?
– Nej, jag försöker att meditera bort kliandet.
– Hur går det?
– Åt skogen.
Hon ser på mig och ler, jag ler tillbaka och jag ser ut genom fönstret, vi har lämnat ön och kör norrut, vi kommer att passera den stad som jag är född i, eller byn. Auktionen är ett par mil norr om den lilla staden, frågan är om jag kommer se någon av dem. Vi kommer att passera vårt hus, de bor kvar. Det har internet berättat för mig, det har även berättat att mina systrar har tre barn var. Att de fortfarande är aktiva i kyrkan och att mina systrar bor i varsitt hus med sina män och deras barn.
– Vad tänker du på Michael?
– Att vi kommer att köra igenom den lilla stad som jag är född i, om vi skulle se någon av mina släktingar. De bor kvar där, mina föräldrar i sitt hus och mina syskon i varsitt, de har tre barn var. De är fortfarande aktiva i sekten.
– Det tänkte jag inte på, förlåt.
– Ingen fara, jag kan hantera det. Vi kommer bara åka igenom den.
– Ja.
– Och vad är chansen för att jag får se någon av dem?
– Liten.
– Precis.
– Och hur mår du av det andra?
– Dramat?
– Ja.
– Jag mår bra, om såren på armen var det som behövdes för att hon skulle försvinna så var det ett litet pris att betala. Innan du också frågar så makt och status, sen så är hon en vacker kvinna. Men för makt och status, varken mer eller mindre. Som jag sa till henne, jag var aldrig ens kär i henne. Vi blev förälskade i illusionen som vi byggde upp runt oss, jag blev hennes fars gås som la guldägg. Hon fick det hon ville.
– Och vad var det?
– Att bli dominerad, inte bara i sängen, utan överallt. Hon älskade när jag satte henne på plats så att säga, efter olyckan så gjorde jag inte det längre. Så hon blev extremare och extremare i sina utsvävningar, när det inte kom någon reaktion då i heller…
– Så?
– Så gick hon ännu längre, hon spelade in det och skickade det till mig med kommentarer om min omanlighet. Jag gjorde slut, satte hennes saker utanför mina boenden och bad henne försvinna, hon protesterade, då ringde jag hennes far och gav honom ett ultimatum.
– Som var?
– Ta hand om din dotter eller förlora allt, han vet vad jag kan. Hans nye gås är inte lika bra på det vi gör som jag är. Det var hennes far som skickade hit henne, han kommer inte bli glad på henne för att hon misslyckades.
– Herregud.
– Som jag sagt det är en förvirrad värld och jag kan känna tacksamhet mot honom som sköt mig, förstå mig rätt. Det är en vansinnig handling, men utan den så hade jag inte suttit här med dig. Då hade jag inte försökt bli den människa som jag vill bli.
– Och vem är det?
– En man som kan älska sig själv kanske.
– Och hur går det?
– Framåt.
Jag ser på henne och ler, hon ser på mig och ler tillbaka…vi kommer fram till den lilla staden eller byn eller vad man ska kalla den. Vi passerar huset.
– Där är jag uppvuxen.
Jag pekar på huset som anas bakom de stora buskarna och häcken som går runt hela huset. Jag ser en äldre grånad man, fortfarande muskulös stå och klippa häcken utan skjorta på sig, han har arbetsbyxor på sig, inte korta. Nej det passar sig inte. Men skjortan kan man ta av sig, det är min far. Jag både känner igen honom samtidigt som jag inte gör det. Vi kör förbi honom och jag tittar på honom, jag känner frågan från Christa hänga i luften.
– Det var min far.
– Ska vi stanna?
– Nej Christa, som jag sa. Jag är död i deras ögon, han skulle titta på mig, lägga undan häcksaxen och gå in. Han skulle inte tala till mig, för jag är död. Man talar inte med de döda, eller om dem. Framför allt inte om de som jag är förtappade. Så nej, vi ska inte stanna, men tack för frågan.
Hon kör vidare och hon ser på mig, vi lämnar byn bakom oss. Vi säger inget på resten av vägen fram till det BnB som vi ska bo på. Vi parkerar bilen och jag ser mig omkring, det ligger helt för sig själv i en liten skog ett par kilometer från huvudvägen. Det är en idyll med syrenbuskar, körsbärsträd och en massa blommor så är i fullblomning. Jag ler när jag tar min väska och säger.
– Rena körsbärsdalen.
– Haha, ja kanske det.
– Det är vackert här, Christa. Inte lika vackert som du, men vackert.
Jag smeker hennes kind mjukt, hon blundar och ler.
– Tack och detsamma Michael.
Vi pussar varandra, hon tar sin väska och vi går fram till huset och vi går uppför trapporna och in i huset.
– Ah Christa, välkommen.
– Tack Stina.
– Och detta är ditt sällskap.
– Michael, bärhjälp.
– Haha, välkommen.
– Tack, Stina.
– Då ska vi se, om ni kommer med mig.
Hon går före oss uppför trappan, hon är en kvinna i femtioårsåldern, hon har samma dialekt som de har som bor i den by som jag är född i. Hon visar oss våra rum, vi har mittemot varandra på varsin sida om korridoren. Jag får min nyckel och Christa sin. Christa ser på klockan.
– Auktionen börjar om drygt en timme, ska vi sätta in väskorna och köra sen?
– Javisst.
– Då gör vi det.
Vi går in på rummen, jag ser på det. Det är smakfullt utan att bli grällt, jag lägger väskan på sängen. Det är en 120 säng, så den är rätt tilltagen för att vara ett enkelrum. Jag går in på toaletten och kissar, jag tvättar händerna och går ut i korridoren och väntar. Christa kommer ut efter ett par minuter och vi går nerför trappan.
– Lycka till.
– Tack, Stina.
Vi går till hennes bil och sätter oss, hon startar den och hon kör i väg. Vi kommer ut på huvudvägen igen och hon svänger till vänster.
– Bor hon ensam där?
– Stina?
– Ja.
– Hon är särbo, hon och hennes man kom fram till att det var bäst för dem. De har en gård en bit härifrån, han sköter den och bor där. Hon driver BnB och bör där, de träffas ett par gånger i veckan, de äter middag med varandra och umgås. Ibland sover de över, bland inte. Det fungerar för dem, hade de inte gjort så, så hade det nog slutat med skilsmässa.
– Så bra.
– Ja, det är det. Jag hade inte klarat av att leva så, men det fungerar för dem.
– Varför inte?
– För att jag om jag är gift eller tillsammans med någon så vill jag dela all den tid jag kan med den personen, vakna tillsammans på morgonen, somna tillsammans på kvällen.
– Som jag då.
Hon ser på mig och ler, jag svarar på leendet och vi åker vidare. Vi pratar om andra saker resten av vägen, vilka fynd som hon förväntar sig att hitta där. Vi kommer fram till den plats där auktionen ska vara. Det är i en gigantisk lada, eller vad man ska kalla det. Jag säger lada för att jag inte vet något annat ord för det, det är rätt mycket folk här.
Vi går fram till byggnaden och vi går in, Christa tar fram ett block och penna. Sen börjar hon gå runt bland sakerna, jag ser var hon stannar och skriver. Jag går lite bakom henne för att inte störa hennes koncentration, jag stannar vid ett litet bord med smycken, jag ser på dem och jag tar fram min telefon och jag fotar de jag är intresserad av.
Det är framför allt ett par örhängen, ett halsband och en ring med rubiner och briljanter. Jag går vidare och jag ser vidare på sakerna. Vissa tar jag bild på, jag går fram till lådorna med böcker. Jag ser på dem och går igenom dem, men jag hittar inget intressant.
Jag ser ett par Shunga tryck, inget jag hade förväntat mig att se på en plats som denna. De håller en bra kvalité, jag tar bild på dem och jag kommer att bjuda på dem. Jag går vidare och jag kommer i fatt Christa när jag hör en kvinnas röst och en man som svarar.
– Titta far.
– På vadå Frida.
Jag vrider på huvudet och jag ser på prästen och hans dotter, en känsla av hat och illamående fyller mig. Jag tänker på hans övergrepp och på hennes elakheter mot de andra barnen och ungdomarna. Jag ser ringen som glittrar till på hennes finger. Hennes far går fram till henne och de ser på bordet med juvelerna.
Christa går vidare och jag går bakom henne, något elakt inom mig bestämmer sig för att bjuda på alla juveler som de bjuder på. De kommer inte vinna ett endaste smycke. Christa fortsätter titta på sakerna och anteckna emellanåt.
– Jag skulle haft en lastbil med mig.
– Så pass?
– Haha, ja Michael, så pass. Här är en hel del fynd.
– Kan man få det transporterat hem?
– Ja men det kostar, det tar från vinsten.
– Jo, men jag har en del saker som jag spanat in. Om jag får de sakerna så kommer jag att behöva transport…
– Så vi ska dela?
– Om du inte tillåter mig att betala för det, se det som ett tack för att du tog med mig på detta. Jag behövde detta efter det som hände med Evelina.
Hon ser på mig och jag möter hennes blick.
– Som tack för hjälpen?
– Ja, som tack för hjälpen.
– Vad är det för skrymmande du sett?
– Ett mikrobryggeri, jag vill gärna testa det, det och en gammal hembränningsapparat i koppar.
– Förlåt?
– Haha, nej jag skulle inte använda den till det, men när jag putsat upp kopparen så kommer det att göra sig väl vid mitt barskåp därhemma.
– Sant, så ett mikrobryggeri och en hembränningsapparat?
– Ja, sen lite andra saker med, men de är de mest skrymmande så att säga. nu när du berättade att man kan få det transporterat så kommer jag att bjuda på dem. De får inte plats i din bill så…
– Så du bjuder mig på transporten?
– Som tack för detta.
– Ok.
– Tack Christa.
Innan hon hinner svara så ljuder det en signal.
– Kom!
Hon går snabbt in i den stora öppna delen av den gigantiska ladan där auktionen kommer att gå av stapeln. Vi sätter oss och tar varsin spade, det är huggsexa om platserna. Prästen och Frida får platser ett på rader framför oss, min blick borrar sig in i deras nackar.
– Vad är det Michael?
– Förlåt?
– Dina ögon var som is.
– Mannen som utförde sexuella övergrepp på mig sitter tre rader framför oss, bredvid honom sitter den elakaste kvinna jag någon haft oturen att träffa.
Hon ser på mig med sina fantastiskt vackra ögon, när jag ser in i dem som jag gör nu så kan jag bara le.
– Ska vi gå?
– Nej varför det? vi är här för att bjuda på saker. Jag vill verkligen ha hembränningsapparaten.
Hon ser på mig och ler, jag ser på henne och ler tillbaka. Jag pussar henne mjukt och hon svarar på den, vår första puss bland andra människor och det gick alldeles utmärkt. Vi ser på varandra och ler. Sen börjar auktionen, det är ett fascinerande spel så här ute på landet, det är inte som på de auktioner som jag deltagit vid innan.
Tempot är högre, svordomarna med. Vi bjuder på saker, eller Christa bjuder. Mina saker har inte kommit än, det är väldigt olika saker som hon bjuder på. Hon vinner vissa och förlorar andra, hon visar humör och känslor som jag inte är riktigt van vid men som jag uppfattar som uppfriskande. Hennes fasad försvinner och den riktiga Christa visar sig, en varm och passionerad kvinna, med temperament.
Jag ler åt henne och hon svarar på det. Hembränningsapparaten kommer upp, det är huggsexa om den, när den lugnar ner sig så säger jag ett bud som är tusen kronor mer än vad de andra bjudit. Den med senast högsta bud ser på mig, han öppnar munnen och jag ler mot honom. Han ser på leendet att jag kommer bjuda över honom. Han skakar på huvudet och jag får den till mitt pris, Christa ser på mig.
– Jag har ropat in en bok på 12.5 miljoner om du minns? Jag kan spela spelet så att säga. Jag är väldigt duktig på att göra affärer Christa så ja, jag kan bjuda på en auktion.
– Jag glömmer det hela tiden, du är inte som andra som är duktiga på saker.
– Vad menar du?
– De har oftast en tendens att trycka det i huvudet på andra. Du gör inte det.
– Nej, jag har inte det behovet.
Auktionen fortsätter, hon vinner ett par saker, jag får Shunga trycken billigare än jag trodde, fast det är klart. Härute på landet så är det väl excentriskt, jag ler lite. Åt mig själv, auktionen fortsätter och jag ser på sakerna som prästen bjuder på.
Han vinner för det mesta, inte alltid men för det mesta. Det känns som att alla inte vågar bjuda mot honom, de tillhör säkert sekten. Mikrobryggeriet kommer upp och jag vinner det med. Christa bjuder på fler saker och hon vinner dem.
– Nu när du bjuder på transporten så passar jag på.
– Det är rätt säger jag med ett leende.
Hon ler tillbaka, ett Christa leende som hade fått polarisarna att smälta snabbare om leenden kunde få isar att smälta. Det är ett leende från bakom fasaden och murarna, jag lutar mig fram och pussar hennes läppar mjukt. Vi delar på oss och auktionen fortsätter.
Det blir dags för juvelerna, jag lyssnar på auktionsförrättaren när han drar lite historia om dem. Sen börjar auktionen, jag bjuder inte på de första, inte på de andra i heller. Sen bjuder prästen, jag bjuder över honom. Han bjuder igen, jag svarar på budet, han höjer, jag med, han drar till och jag ler lite inombords. De är inte värda hälften av det han får betala för dem, jag skakar på huvudet och jag visar inget utåt. Jag kan ana hans självbelåtenhet, det är rubinernas tur.
– 10,000
Prästen höjer handen.
– 15,000.
Jag ser huvudena vändas mot mig, jag vet att Frida vill ha dem.
– 16,000.
– 20,000.
Ett litet sus hörs, han vänder sig mot mig och jag möter hans blick med ett litet leende på mina läppar.
– 22,000.
Jag svarar blixtsnabbt.
– 25,000.
Suset är lite högre nu, Frida trycker på, hennes enerverande röst manar på honom. jag ler lite bredare, jag vet precis vad det kommer göra med henne om hon inte får dem…
– 26,500.
– 30,000.
Han stirrar på mig, jag ser tillbaka på honom. Frågan är om han känner igen mig, om Frida gör det, fast det är klart, jag har förändrats, mognat, tvådagarsstubb, det långa håret. Jag är längre och bredare än när jag stack, men ögonen, ögonen borde avslöja mig.
Han slickar sig om läpparna och han inser att han aldrig kommer att vinna mot mig. Att jag lurade honom innan på de andra smyckena, att han fick betala överpris på dem, dessa är värda mer än 30,000 men han har inte obegränsat med pengar. Det har jag, eller i alla fall nästan. Han skakar på huvudet och jag hör Fridas röst, den gnälliga rösten. Jag får juvelerna, jag ler ännu lite bredare. Christa ser på mig.
– Är de värda så mycket?
– Ja, det är bra kvalité på stenarna. Jag ska få dem värderade men ja, jag är ganska så säker på att de är värda mer.
– Varför fortsatte han inte?
– För att han insåg att jag lurade honom.
– Förlåt?
– På de andra juvelerna, de är inte värda det han fick betala, men hans dotter och hans ego tillät inte mig vinna dem. Jag ville inte vinna dem, inte till det priset. Han trodde att han kunde skrämma mig nu med, sen insåg han att jag spelat honom. Att han aldrig skulle kunna vinna, oavsett hur högt vi gått.
– Hade du gjort det?
– Vadå?
– Gått hur högt som helst?
– Nej, men det kunde han inte vara säker på.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick.
– Påminn mig att inte spela poker med dig, Michael.
– Fegis.
Vi ser på varandra och sen skrattar vi lite…Vi betalar för våra saker och för transporten hem, jag säger adressen till Christas butik och hon ser på mig och ler. Jag tar juvelerna och håller dem i handen och vi går i väg, vi går ut ur ladan och vi börjar gå mot hennes bil när jag hör en röst som påkallar min uppmärksamhet.
– Ursäkta?
Vi stannar och vänder oss om, Frida och hennes far kommer fram till oss.
– Frida, Gunnar.
– Förlåt känner vi varandra?
– Har jag förändrat mig så mycket? Du våldtog mig när jag var tio år, jag skulle förlova mig med henne. Eller vi var förlovade men jag han smita innan jag skulle tvingas gifta mig med den näst hemskaste personen på jorden.
– Michael!!!
– Densamme, så ni ska nog inte tala med mig. För jag är ju död, eller hur? Vet vad som precis slog mig.
Jag ser på Gunnar, han bara stirrar på mig.
– Jag var säkert inte den förste du förgrep dig på, säkert inte den siste i heller. Jag ska nog kontakta en journalist jag känner, det är dags att sanningen kommer fram om er och er sekt. Pedofiler som dig ses det inte milt på i fängelserna. Det är dags för mig att sluta vara rädd eller skämmas för det som ni gjorde mot mig, det var ni som gjorde fel. Inte jag, jag önskar er båda en god kväll. Kom Christa så går vi.
– Javisst, Michael.
Vi går till hennes bil, vi sätter oss i den och vi kör i väg. Hela min kropp bubblar av adrenalin, mina händer skakar och jag känner hur det bubblar i min mage. Christa ser på mig och frågar
– Hur är det?
– Stanna bilen är du snäll.
Hon gör intill sidan och stannar, jag öppnar dörren och går ur bilen och jag sätter mig på huk och jag kräks. Christa kommer runt bilen och hon smeker min rygg, jag kräks igen, jag samlar mig och Christa räcker mig en vattenflaska och jag skruvar av korken och jag dricker, jag kör runt vattnet i munnen och jag spottar ut det på gräset framför mig.
Jag reser mig och det snurrar lite, jag blundar och sätter händerna på låren och blundar och samlar mig. Jag rätar på mig efter en stund och tar en klunk till av vattnet. Christa kramar mig och jag kramar henne, vi står stilla där på den lilla avtagsvägen och kramar varandra tyst.
– Tack Christa.
– Det var det lilla.
– Nej, för att du gett mig modet att våga konfrontera dem.
– Jag?
– Ja du, jag tänkte – vad hade Christa gjort? Slagit ner honom eller anmält honom. Att slå ner honom hade varit tillfredställande för stunden, men att berätta min historia och anmäla honom, det är säkert preskriberat. Men jag kommer att göra det ändå, jag kommer ringa en vän jag har som är journalist. Han kommer att kasta sig över detta med hull och hår. Sen kommer jag att anmäla, hade inte smakat kräk i munnen så hade jag kysst dig Christa.
Hon ser på mig och ler, hon smeker min kind och jag ler mot henne. Vi sätter oss i bilen och vi kör till BnB, hon stannar bilen och vi går ur den och vi går uppför trappan. Hon tittar på mig.
– Middag?
– Javisst, jag ska bara borsta tänderna.
– Jag tänkte ta en dusch och byta kläder.
– Jag med nu när jag tänker efter, ska vi säga om en halvtimme?
– Det blir perfekt.
Hon pussar mig kind och smeker den andra.
Kapitel. 6.
Vi går in på våra rum, jag drar av mig kläderna och jag går in i badrummet. Jag tar min tandborste och tandkräm och går in i duschen och jag sätter på vattnet. jag borstar tänderna och duschar samtidigt. Jag spottar ut tandkrämen och jag sätter händer mot väggen och blundar.
En känsla av tillfredställelse fyller min kropp, jag känner mig fridfull. Jag har konfronterat personen som gett ondskan ett ansikte för mig. Hans ansikte har alltid det som synts när man talat om fan och djävulen.
Jag tvålar in min kropp och jag sköljer av mig, jag torkar mig. Hänger upp handduken och jag går naken in på mitt rum och jag klär på mig. Sen tar jag min telefon och jag ringer min journalist vän.
– Emil
– Tjena Emil, det är Michael.
– Hej hur är det?
– Det är bra min vän, det är väldigt bra. Jag skulle vilja be dig om en tjänst.
– Vadå?
– Lyssna på en historia om en sekt, om sexuella övergrepp, om våldtäkt av barn, om exorcismer, om misshandel på fysisk och psykisk sådan, om elitism, pennalism och andra galenskaper.
– Handlar det om dig?
– Ja Emil, det handlar om mig. Sen om jag kommer vara anonym eller inte vet jag inte än, men jag vill berätta, jag har äntligen funnit modet att berätta. En vän till mig har gett mig det modet. Vill du ha storyn?
– Självklart, när kan du?
– På måndag?
– Passar utmärkt, men då kommer jag ner till dig.
– Tack, Emil.
– Självklart, jag är skyldig mer än en. Men då ses vi på måndag.
– Det gör vi säg till när du närmar dig stationen så hämtar vi dig.
– Vi?
– Jag och Chani.
– Förlåt?
– Min hund, jag och min hund.
– Aha.
Vi lägger på och jag tar på mig klockan och jag reser mig. Det är tio minuter tills vi ska träffas. Jag skickar ett meddelande om att jag går ner till matsalen, jag går utifrån rummet och jag går nerför trappan och jag går till matsalen. Jag går igenom den och ut på en inbyggd uteplats, den går runt hela huset.
Jag går uti i trädgården och ställer mig på gräset med händerna i fickorna och jag blundar och njuter av dofterna, av lugnet. Jag känner Christa krama mig bakifrån, jag ler bredare och jag vänder mig och jag ser på hennes vackra ansikte. Som vanligt så har hon inget smink, eller hon brukar ha lite mascara och lite läppstift. Men inte nu, hon är helt utan smink och hon är så vacker.
– Du är så vacker Christa.
– Tack och detsamma Michael.
Jag ler mot henne och jag böjer mig försiktigt framåt och hon lägger sin hand på min nacke och hon drar ner mig och våra läppar möts. Vi kysser varandra, vi kysser varandra länge och vi delar på oss och hämtar andan, sen ser vi på varandra och ler. Vi går till matsalen och Stina ser på oss och ler.
– Middag?
– Ja tack Stina.
Jag drar ut stolen åt henne och hon ler mot mig och hon sätter sig. Jag går till min stol och sätter mig, Stina räcker oss varsin meny och jag ser på den. Jag bestämmer mig ganska snabbt, en trerätters med öl att dricka. Christa ser på mig.
– Har du redan bestämt dig?
– Ja, allt utom det vegetariska verkade gott så jag bestämde mig för viltmenyn, det var ett tag sedan jag åt rådjur och råbiff.
Christa ser på mig och sen på viltmenyn.
– Jag tar samma.
– Utmärkt val och dricka.
– Vin, en flaska?
Jag är sugen på öl, men vin går också bra.
– Det blir bra.
– Husets röda?
– Det blir bra säger Christa.
Vi räcker henne menyerna.
– Är du nöjd med dagen, Christa?
– Ja, verkligen.
– Så bra.
– Och du?
– Väldigt, jag fick köpa det jag ville. Jag fick förnedra honom och du gav mig modet att våga konfrontera mitt förflutna. Jag ringde till min vän som är journalist. Han kommer ner på måndag och lyssnar, sen får vi se om jag vågar gå ut med mitt namn eller om det blir anonymt. Det verkar vara din mission i livet.
– Vadå?
– Att göra mig hel.
Stina kommer med vinet och vatten, hon slår upp och jag smakar och nickar. Frågan är om gör så med alla gäster eller om det bara är med oss. Hon slår upp åt oss och sen går hon i väg. Jag skålar med Christa och hon svarar på den.
– Som jag sa, det verkar var din mission i livet. Att göra mig hel, du har fått mig att känna på riktigt, riktiga känslor, du får mig att våga konfrontera det som skrämt mig mer än halva mitt liv. Det som definierat det som varit jag, mitt agerande. Sen så botade du mitt ”problem”
– Problem?
– Det som jag berättade om.
Innan jag hinner förtydliga så kommer Stina med förrätten, vi börjar äta och jag njuter av färsen som råbiffen är gjord på, den är också gjord av rådjur. Vi äter en liten stund under tystnad. Sen säger jag.
– Jag berättade i vintras om att jag kunde få stånd.
– Ja?
– Efter det samtalet och när vi kysstes så, så började jag att fungera igen. Jag fungerar igen, du botade mig. Eller hjälpte mig att bryta spärren, jag är skyldig så mycket Christa. Du har fått mig att känna, du får mig att känna. När jag säger att jag är kär i dig så menar jag det verkligen, jag känner i min kropp att det är så.
Hon ser på mig och hon ler lite generat.
– Detsamma, Michael. Jag trodde att den delen av mitt liv var död, att jag aldrig skulle känna sådana känslor igen, lust, åtrå, den där varma bubblande känslan i kroppen. Att känna mig upphetsad.
Hon sänker rösten och viskar lågt.
– Kåt.
Jag ser på henne och ler. Hon ler mot mig, lite generat.
– Men du får mig att känna det igen.
Hon tar en liten klunk av vinet, jag gör detsamma. Jag har ätit upp, hon tar de sista två tuggarna och lägger ner besticken. Vi tar en klunk till av vinet, jag fyller på våra glas och jag ser på etiketten, jag lägger namnet på minnet. Stina dukar av tallrikarna, lutar mig fram och tar hennes fingrar i min hand och kysser dem lätt.
– Du får mig också att känna mig, kåt. Christa.
– Så bra.
– Ja, verkligen. Får jag ställa en personlig fråga?
– Givetvis.
– Hur ung är du?
Hon ser på mig och ler.
– Jag blir 37 i år, du?
– Blir 33, hur ung var du när du träffade din man?
– Lite över tjugo, han var tretton år äldre än mig, två barns far. De var tolv och tio år gamla, det var lite friktion i början men sen vande de sig. Vi gifte oss och vi blev en familj.
– Ni fick inga egna barn?
– Nej, han hade steriliserat sig. Det spelade ingen roll för mig då.
– Men nu?
– Nu så har jag inget gemensamt kvar av oss så att säga, jag älskar hans barn som om de vore mina egna, men de är inte det. De är hans, inte våra gemensamma. Som sagt då brydde jag mig inte, men nu…
– Nu så gör det ont?
– Ja.
– Skulle du vilja ha barn?
– Ja, men som sagt jag har gett upp hoppet.
– Varför?
– Därför att jag snart är för gammal.
– Du är 37 år, inte 57.
– Förvisso, vill du ha barn?
– Ja, det vill jag. Det har jag alltid velat, Evelina ville inte ha.
Stina kommer med huvudrätten det luktar himmelskt, nästan lika gott som Christas och Louises mat gör. Vad är det med kvinnorna och matlagning härnere. Vi börjar äta och vi njuter av det perfekt tillagade köttet, den mustiga såsen och potatisen. Jag tuggar färdigt och säger.
– Så här i efterhand så jag glad att vi inte fick barn, för det barnet, eller de barnen hade fått växa upp med två föräldrar som konstant bråkat.
– Bråkade ni mycket?
– Hur ska jag säga, både och. Men för det mesta så var det en del av spelet, som jag sa innan. Hon vill bli dominerad, satt på plats, bli ”bestraffad” om hon bryter mot reglerna. Vi hade inte kunnat uppfostra barn i en sådan miljö, vårt sexliv bestod av lust, djurisklust. De gånger det var vanilj så att säga är lätträknade. Hon ville att vi skulle delta vid vissa sammankomster, jag går inte i gång på det. Jag tror att det till största delen beror på vad sekten utsatte mig för, men trekanter, gruppsex osv. tilltalar mig inte. Inte att älska inför publik i heller, jag kan bli upphetsad av att se andra älska.
– Har du gjort det?
– Ja, jag har en hemlighet. Jag är nakenbadare, jag älskar att sola och bada naken. På de stränderna så ser man en del, jag har inte testat själv. Dels för att det inte tilltalade Evelina med nakenbad, dels för att när jag blev själv så led jag impotensen. Men jag är som sagt nakenbadare, jag badar naken vid min brygga.
Hon ser på mig och ler, vi säger inget på en stund, vi äter och jag äter upp och lägger ner mina bestick.
– Hur blev du det?
– Jag testade när jag var yngre, det finns en strand inte så långt ifrån där jag är uppvuxen, den är delad så att säga. Halva stranden är vanlig och på andra sidan sandvallen så är det nakenbad. Jag testade och kom fram till att jag gillade det. Jag vet inte vad det är, friheten att vi alla är lika skapta oavsett vad vi arbetar med eller hur mycket status, makt och pengar du har så är vi alla lika utan kläder på oss. Eller spänningen kanske, jag vet inte. Har du testat?
– Ja, när jag var yngre innan jag träffade min man. Jag var rätt busig när jag växte upp, jag testade på lite droger, badade naken, testade mig fram sexuellt.
Hon tar en klunk av vinet och Stina kommer fram till bordet och dukar av och vi berömmer maten, hon tackar för berömmet och hon går i väg med tallrikarna.
– Som sagt jag testade mig fram och kom fram till att jag är rätt vanilj. Inga utsvävningar, jag är hetero i min läggning. Tjejsex gav mig inget, en del andra saker gav mig inget, så du sa med trekanter, gruppsex osv. jag testade inte jag i heller för det tilltalade mig inte. Jag kan gilla spänningen i att ha sex utomhus och inte veta om man ska bli påkommen eller inte. Men det var inget jag testade med min man, han var så pass mycket äldre. Han var trygg i sin roll så att säga, vi hade inte tråkigt sex, vi älskade inte varje dag, ibland så kunde det gå en vecka, ibland så älskade vi varje dag i en vecka…men vi kysstes varje dag. Vi var ömsinta varje dag, vi älskade varandra djupt. Men är det något jag saknade i vårt äktenskap så var det mer sex. Kanske mer spontan sex, vilket inte är det lättaste när man har två barn hemma. Men…
Hon tystnar, jag säger inget. Det känns som att hon behöver säga detta, våga kritisera något i vad alla betraktat som det perfekta äktenskapet. Att det kanske inte alltid var så perfekt som alla trodde, inte bara beroende på sexet. Det kanske berodde på fler saker, att inte kunna få egna barn. Jag tar en klunk av vinet och Stina kommer in med efterrätten och jag slår upp det sista av vinet.
– Vill du ha mer?
Hon ser på mig, hon säger.
– Ja.
– Då tar vi en flaska till Stina.
– Javisst.
Jag ser på chokladkakan framför mig, med vispgrädden och vaniljglassen till. Jag smakar på den och jag stönar lågt.
– Så god?
– Haha, ja Christa precis så god.
Hon ser på mig och ler, hon smakar och stönar lågt hon med.
– Jag får be om receptet på denna.
Jag ser på henne och ler.
– Hur känns det att kunna lägga murarna och skydden till sidan Christa?
Hon ser på mig, jag tar en klunk av vinet. Stina har satt den nya flaskan på bordet.
– Det är nog den egenskap jag gillar mest hos dig förutom att du är fullständigt osjälvisk och en massa andra underbara saker, så är det din ärlighet. Att du inte lindar in saker och ting. Du är ärlig, du är rak och du är tydlig. Det känns fantastiskt.
– Nu kommer då givetvis följdfrågan, varför visar du inte det därhemma. Spontaniteten, värmen, skrattet från hjärtat, blicken som är full av bus.
– Jag vet inte, eller det gör jag väl. Jag iklädde mig den rollen när jag gifte mig med en tretton år äldre man, med två barn. Han var polischefen, det kändes som att det förväntades att jag skulle vara på ett visst vis, ett som egentligen inte var jag, men som jag blev.
Efterrätten är slut, vi sitter med våra vinglas. Jag slår upp till oss och den andra flaskan är också tom, den snurrar lite. Inte mycket men lite.
– Jag blev bekväm med den rollen, ännu mer efter att han dog.
– Du säger aldrig hans namn, du säger alltid min man, eller han. Du säger aldrig hans namn.
Hon ser lite förvånat på mig.
– Det är nog för att alla visste vad han hette, hans namn är Stefan. Eller heter det var?
– Man säger var.
– Då var det Stefan. Men som sagt, jag blev bekväm, fann mig att vara en ung änka. Sen, sen dök du upp vid ditt hus och svepte undan fötterna på mig. Eller nu överdriver jag, du tände en liten gnista som blev mer och mer och mer…nu är det ingen gnista längre. Nu är det en brand, jag är kär i dig Michael…vad är ditt efternamn?
– Ekenstam.
– Gediget.
– Haha, ja det är det. vad är ditt?
– Som gift så är det Svensson, som ogift var det Engels.
– Tyskt?
– Ja, vi har tyskt påbrå. Så jag är kär i dig.
– Jag är kär i dig med Christa, väldigt kär.
Hon ser på mig och ler, det är ett leende utan skydden och murarna. Ett leende som gör att det kittlar till i min mage. Jag ler tillbaka och hon reser sig och tar min hand och drar upp mig, jag ställer mig upp framför henne och hon tar tag i min tröja och drar ner mig och våra läppar möts och vi delar på dem och jag kysser henne lite aggressivare än vad jag brukar.
Vi delar på oss och ser på mig, hon tar mig i handen och vi lämnar matsalen, vi säger tack för maten och god natt till Stina. Vi går uppför trapporna och vi stannar mitt i korridoren, vi kysser varandra och vi kysser varandra aggressivare och jag trycker upp henne mjukt mot väggen. Vi stönar båda två, mina händer smeker hennes kropp mjukt, hennes smeker min. Vi stönar igen och vi delar på oss.
– Ditt rum?
– Ja.
Hon fiskar upp nyckeln och vi går in, hon stänger dörren och låser den. Vi ser på varandra och jag tar tag om min tröja, men hon stoppar mig och hon ser på mig.
– Låt mig.
– Javisst.
Jag släpper tröjan och hon tar tag i den och hon smeker den av mig. Hon kastar den på golvet, hon öppnar min livrem och mina byxor faller ner på golvet och hon smeker mitt bröst, hon lutar sig fram och tar min bröstvårta i munnen. Hon slickar på den, hon lämnar den och hennes tunga ritar ett blött streck till nästa bröstvårta och hon slickar på den och jag stönar högt igen och jag slickar mig om läpparna.
Hon slickar sig nerför mitt bröst, hon sätter sig på knä framför mig. Jag ser på henne och hon ser på mig, hon tar tag om resåren på kalsongerna och hon drar ner dem. Min penis kommer ut i det fria och den står hård och redo, hon drar av mig kalsongerna, och sen strumporna. Jag är naken, hon ser på mig och på min penis.
Hon tar den mjukt i sin hand och hon börjar smeka mig och hon rör den fram och tillbaka. Jag andas tungt, hon öppnar munnen och hon tar mitt ollon i munnen och jag genomfars av en rysning av välbehag. Hennes tunga leker med mitt ollon, med min penis.
Hennes mun omsluter mig och hon suger mig, slickar mig. Hennes huvud rör sig långsamt fram och tillbaka och jag stönar ännu tyngre. Ilningarna kommer, sen kittlingarna och jag finner mig och jag drar upp henne långsamt. Hon ser på mig, jag möter hennes blick.
– Jag vill inte komma än, jag är väldigt, väldigt nära. Jag har aldrig upplevt något liknande av en avsugning Christa, det var magiskt.
– Lovar du?
– Jag är alltid ärlig, det sa du själv innan.
Hon ser på mig och ler, jag ler tillbaka. Jag knäpper upp knapparna i hennes klänning, jag drar den över hennes huvud, jag släpper den på golvet, jag knäpper upp hennes bh, jag släpper den också på golvet. Jag ser på dem och de är fantastiska, de ligger perfekt i min hand, vårtgården är liten, bröstvårtan är stel av mitt smekande.
Jag tar ett av brösten i min mun och jag slickar på det, min tunga virvlar runt bröstvårtorna. Jag byter bröst med jämna mellan rum, jag sätter mig på knä framför henne och jag slickar mjukt på hennes mage och jag tar tag om resåren på hennes trosor.
Jag drar ner dem och jag ser på hennes rakade slida, jag ler och jag lutar mig fram och kysser mjukt på den, mina läppar kysser hennes klitoris. Min tunga slickar på hennes klitoris, hon skakar lite i kroppen. Jag reser mig och jag kysser henne.
Min hand smeker hennes bröst, hennes smeker mitt och min mage. Jag lägger henne på sängen och jag slickar på hennes bröst samtidigt som mina fingrar smeker henne slida, jag känner värmen och vätan mot mina fingrar. Jag smeker hennes klitoris och in finger glider in i henne och jag ser på reaktionen och jag börjar smeka hennes innersta med mitt finger.
Min tunga leker med hennes bröst, jag för in ett finger till och jag smeker hennes inre med två fingrar och in tungas lek med hennes bröst får henne att andas snabbare och snabbare sen kommer hon, hon kommer med ett skrik som ekar mellan väggarna i rummet, jag smeker henne tills orgasmen ebbar ut.
Då särar jag mer på hennes ben och jag lägger mig mellan dem och lutar mig fram och låter min tunga möta hennes läppar, jag smakar på hennes safter, de smaker som är hon och de berusar mig mer än vinet jag druckit. Jag slickar, smakar, slickar hennes, inre, nafsar på hennes läppar, sen så låter jag min tunga hälsa på hennes klitoris. Jag börjar slicka den, jag bearbetar den med min tunga.
Sen för jag in ett finger i hennes varma inre och jag smeker och slickar henne samtidigt, min tunga rör sig snabbare och snabbare och orgasm kommer igen och hon skriker högre denna gång, jag drar ut fingret från hennes inre och jag slickar henne tills hon klappar mig på huvudet och jag lämnar hennes sköte.
Jag slickar på hennes heta hud, på hennes bröst och jag kysser henne och hon smakar på mig. Vi delar på oss och hon säger åt mig att lägga mig på rygg, jag gör som hon säger och hon börjar smeka min kropp. Jag stönar när hennes hand greppar min penis och hon börjar röra på handen och hon gör det så förbannat bra.
Jag stönar högre och hon ser på mig och ler, hon kysser sig nerför mitt bröst och mage. Hon slickar på mina testiklar, hennes tunga rör sig runt, och upp och ner på mig penis. hennes mun omsluter mig och jag stönar tungt. Jag ser på Christa och jag ser på det porriga leendet på sina läppar.
Sen tar hon mig i munnen och hon börjar suga av mig, hon varvar mellan att mig djupt och ytligt så att säga, jag känner hur ilningarna tar över min kropp, sen kittlingarna, sen det där andra som jag inte kan förklara. Hon känner det i ryckningarna i min penis.
– Jag kommer Christa!
Hon suger och smeker mig intensivare, så intensivt jag exploderar med ett vrål, jag känner hur säden skjuts ur mig och in i hennes mun, hennes hand rör sig och smeker mig snabbt, sträng, efter sträng lämnar mig och Christa tar emot den i sin mun och jag njuter som jag aldrig njutit tidigare.
Hon sänker farten, hennes mun tar över och hon slickar bort det sista. Hon avslutar med att pussa mitt ollon mjukt, hon lägger sig med sitt huvud på mitt bröst och jag andas lugnare och jag landar efter orgasmen.
– Skönt?
– Magiskt.
– Är det ok om vi inte gör mer idag?
– Det är väldigt ok.
– Din vän är stor.
– Ja, och det var du som gjorde så att han fick visa det igen.
Jag drar upp henne så att hon ligger på mitt bröst och jag kysser henne. Hon stönar till förvånat, jag bryr mig inte om jag smakar på mig själv så att säga. Jag vill kyssa henne.
Kapitel. 7.
XIX.
Jag öppnar ögonen, jag ser in i Christas svarta hår. Jag vaknar med ett leende på läpparna, vi kysste varandra länge. Sen gick vi och duschade, hon frågade om jag ville stanna. Jag sa ja, gärna. Vi la oss i sängen och vi kysste varandra längre, våra händer smekte den andres kropp. När vi gjort det en lång stund så vände hon sig och vi la oss i skedställning och min hårda penis tryckte mot hennes rumpa.
Hon tryckte sig hårdare mot mig och jag mötte hennes rörelse, vi sa god natt och sen somnade vi båda två snabbt. Vinet och orgasmerna tog ut sitt pris, min hand smeker hennes mage hon trycker sig lite närmare mig. Min blåsa gör sig påmind. Jag kysser hennes nacke och jag viskar lågt i hennes öra.
– Jag tycker väldigt mycket om dig Christa, jag är väldigt, väldigt kär i dig.
Hon snurrar runt och hon ser på mig, jag möter hennes blick och hon säger.
– Jag tycker väldigt mycket om dig med Michael, jag är väldigt, väldigt kär i dig med.
– Så bra.
– Visst är det.
Vi kysser varandra och jag smeker hennes kropp. Hon smeker min, vi delar på oss.
– Toa.
– Mm.
– Jag först, säger hon.
Hon lämnar sängen och jag ser på hennes vackra kropp och perfekta rumpa. Hon går in på toaletten och stänger dörren, efter ett par minuter så kommer hon ut och jag går in, jag sätter mig och börjar kissa…jag blir färdig och jag tvättar av händerna.
Jag öppnar dörren och ser på henne där hon ligger i sängen, jag går fram till henne och jag lutar mig fram och kysser henne. Jag lägger mig i sängen och jag hamnar på rygg och hon lägger sig på mig och våra nakna kroppar möts och jag njuter av värmen från henne. Mina händer smeker hennes rygg och rumpa, framför allt så smeker jag hennes rumpa. Hon stönar i min mun och jag ler. Hon lämnar mina läppar och hon ser på mig.
– Jag kommer sakna detta när vi kommer hem.
– Du får smita ut på kvällen och komma hem till mig, vi bor ju trots allt grannar.
– Förvisso, så smita ut?
– Eller så blir vi offentliga och gör precis vad vi vill. Eller så gör vi vad vi vill ändå. Vi är vuxna människor som fattat tycke för varandra, det är inte så att vi är femton år.
– Haha nej det är ju inte det, verkligen inte.
– Och vi är kära i varandra.
– Och vi är kära i varandra.
Hon kysser mig och jag kysser henne, mina händer smeker hennes kropp igen och jag lägger oss på sidan och mina fingrar letar sig in mellan hennes ben och hon stönar tungt när jag börjar smeka henne. Mina fingrar letar sig in i hennes inre och jag smeker henne. Hon stönar tungt i min mun och jag känner hennes hand greppa mig och hon rör på handen och jag svarar på hennes stönanden.
Jag smeker hennes snabbare och hon gör detsamma med mig, hennes kropp spänns och hon kommer med ett stön och svagt skrik i min mun. Jag känner ilningarna attackera mig, jag rullar över rygg och hon smeker mig snabbare och snabbare och sen kommer jag.
Säden skjuts ur mig upp på mitt bröst, det kommer fem kraftiga sprut som lägger sig på mitt bröst, vi kysser varandra och vi reser oss och går in i duschen och vi duschar av oss. Jag smiter in på mitt rum och byter kläder, jag packar min väska och när jag är klar på knackar jag på hennes dörr och hon öppnar.
Vi kysser varandra och vi delar på oss och vi tar våra väskor och vi går nerför trappan till matsalen och vi tar för oss av frukosten. Vi sätter oss och börjar äta, vi säger inget på en stund. Vi låter maten tysta mun, vi behöver fylla på depåerna båda två. Vi ser på varandra och ler.
– Jag hade glömt hur hungrig man blir efter…
– Haha, ja jag med Christa.
– Har ni sovit gott?
– Väldigt, bättre än på väldigt länge faktiskt.
– Så bra. Du med Christa?
– Ja, jag med.
– Ni är ett vackert par.
– Tack Stina.
Hon ser på oss och ler, hon går i väg och vi ser på varandra och vi ler vi med. Vi äter upp och betalar för oss. Vi tar våra väskor och vi går till hennes bil. Vi lägger in väskorna där bak och sen kör vi i väg. Jag lägger min hand på hennes lår och jag vänder mig lite och jag ser på henne, på hennes ansikte, på hennes profil och jag inser hur lyckligt lottad jag är som träffat en intelligent och vacker kvinna.
– Vad tänker du på Michael?
– Hur lyckligt lottad jag är.
– Vadå då?
– Att jag träffat dig, att jag har en flickvän som är intelligent och vacker.
– Så flickvän?
– Om du vill.
– Jättegärna.
– Så bra, för jag är jättegärna din pojkvän.
– Så bra.
Vi småpratar om andra saker, om vanliga saker, veckan som kommer. Sommaren, hon har mycket bokningar. Det var typ sista helgen innan mitten av augusti som hon kommer att vara ledig. Hon frågar om mina semesterplaner.
– Jag har planerat att vara hemma, där är allt jag kan önska mig, du, min träningslada, havet, du, mitt hus, du…
Hon ser på mig och ler, jag möter hennes leende.
– Jag har köpt båt, den kommer jag också att lägga tid på.
– Båt?
– En mindre Yacht.
– Skojar du?
– Nej, jag skojar inte. Jag sålde den jag hade däruppe, jag har köpt en ny, jag har köpt en ny motorcykel med.
– Så en båt och motorcykel?
– Ja.
– Jisses.
– Kanske det, som sagt jag hade det i huvudstaden. Jag har fixat en plats hamnen, jag hade tänkt fråga om du ville följa med och hämta den. Men du är fullbokad så jag får göra det själv.
– När är det?
– Jag kan hämta den precis när jag vill, men jag har tenta i veckan och sen är skolan slut så jag hade tänkt hämta den nästa helg.
– Hur långtid tar det?
– Två dagar, en övernattning.
– Jag ska se vad jag kan göra.
– Så kul Christa.
– Är den stor?
– Ganska, den är som Beata och hennes mans. Kanske lite större, men den är mindre än min andra.
– Deras är rätt stor.
– Som sagt ganska.
– Och motorcykel?
– En sak som jag blev intresserad av efter att jag blev skjuten. Det blir riktigt konstigt när han som jag fick hjärtat av dog i en motorcykelolycka.
Hon ser på mig.
– Som sagt…
– Skruvat.
– Ja Christa, skruvat.
– Jag kommer inte åka med dig.
– Det är helt ok, jag kör inte så ofta. Men ibland så faller andan på.
– Ok.
Vi kör genom min by, det är väldigt tomt på gatorna, jag ser på klockan. De flesta är nog i kyrkan, de andra är väl för bakfulla. Jag ler lite och vi passerar byn och sen kör vi mot ön.

XX.
Jag tar min väska och jag går med henne fram till huset och vi öppnar dörren och Chani kommer springande och hon stannar framför mig och jag sätter mig på huk och klappar henne.
– Hej vännen har du saknat mig?
Christa hälsar också på henne och Göran kommer gående.
– Hallå ni är hemma tidigt.
– Jag saknade dig och Michael saknade Chani.
– Där ser man, gästerna har inte kommit än.
Jag reser mig.
– Tack för hjälpen Göran, verkligen.
– Ingen fara, du skydda Christa mot de tafsande bönderna. De är kända för att ta sig friheter.
– Där ser man det sa du inget om Christa.
– Han överdriver, men tack för hjälpen.
– Detsamma.
Jag vänder mig och vi går ut och Chani går bredvid mig, vi går till vårt hus och jag låser upp och slår av larmet. Vi går in och jag går med väskan till grovköket och jag packar upp den och jag lägger kläderna i maskinen. Jag startar den och går till köket och öppnar kylen och jag tar fram mat till lunch.
Jag ser på Chani, jag öppnar dörren till trädgården och hon springer ut i den och hon springer runt som en galning, jag ser på henne och ler. Jag fortsätter med min lunch och jag blir klar och jag tar dricka och går ut och sätter mig vid bordet och börjar äta.
XXI.
Vi kysser varandra, vi är ute på promenad med Chani. Vi stannar var tiondemeter och vi kysser varandra. Chani undrar nog fan vad det är som händer, rundan brukar gå mycket fortare. Vi delar på oss och vi fortsätter gå.
– Det blev konstigt innan idag Michael jag ville kyssa dig men han var där och jag visste inte hur jag skulle göra och sen var du borta.
– Jag förstår, men för eller senare så får vi gå ut med ett par. Eller så…
– Eller så får vi inte vara ett par?
– Ja, lite så. Jag vill visa världen vad du betyder för mig, fria till dig en dag. Göra dig gravid, gifta mig med dig. Var vi ska bo får vi väl diskutera, men jag vill göra allt det med dig och det kan jag inte göra om vi inte är offentliga med det.
– Säg det igen.
– Vilket?
– Att du vill ha barn med mig.
– Jag vill väldigt gärna ha barn med dig, jag vill ha allt med dig Christa. Precis allt. Ett liv, jag vill leva mitt liv med dig. Dela glädje och sorg, vardag och fest.
Hon stannar och hon ser på mig, jag ser tårarna glittra i hennes ögon. Jag lutar mig fram och jag kysser henne. Hon svarar på kyssen, det blir en av de långa. Vi delar på oss vi börjar gå, hon tar min hand i sin och vi går mot våra hus och vi kommer fram till mitt. Vi kysser varandra igen och vi delar på oss och hon säger.
– Sov gott, Michael.
– Detsamma, Christa.
Hon går i väg och jag ser efter henne, vi går in och jag stänger dörren.
XXII.
Emil ser på mig, han stannar inspelningen. Jag har pratat och svarat på frågor i drygt tre timmar, nu är jag färdig. Han tar den sista klunken kaffe och han grinar lite illa.
– Det är en helt otrolig historia, Michael.
– Ja, det otroliga är att den är sann.
– Det betvivlar jag, har du bestämt hur du vill göra med anonymiteten?
– Det biter väl mer om jag inte är anonym.
– Ja.
– Och konsekvenserna kan bli tuffare, så att säga.
– Till viss del ja, men ingen kommer att ge sig på dig.
– Förhoppningsvis inte.
Jag går till kaffekokaren och tar nytt kaffe, jag slår upp till oss och jag tar mjölk, jag räcker honom paketen och han tar emot den.
– Kaffe är starkare härnere.
– Haha, ja det är det. Men vi kör med mitt namn och bild.
– Är du säker?
– Jadå, jag vill dock läsa igenom allt du skriver innan du publicerar.
– Givetvis, Michael.
– Tack Emil.
– Hur trivs du här då?
– Väldigt, väldigt bra, du förstår på denna ö bor Sveriges i särklass vackraste kvinnor, som om inte det var nog så är de intelligenta med och över jävliga på att laga mat. Fan det lät mulligt och mansgrisigt.
– Haha, ja.
– Men det är sant, utan det mulliga mansgrisiga. Är du hungrig?
– Ja.
– Bra då går vi till Bistron så ska du smaka på mat som slår allt du tidigare smakat i ditt liv. Lagat av den vackraste blondinen du någonsin kommer att träffa min vän. Kom Chani, vi ska till Bistron.
Hon skäller så att det ekar i köket. Jag kopplar henne och vi lämnar mitt hus och går mot Bistron.
XXIII.
Jag går ombord på båten, jag får hjälp att kasta loss. Chani ligger i aktern och blundar. Det blev bara jag och Chani, Christa kom inte loss. Det kom fler gäster än vad hon räknat med så hon fick stanna hemma, jag är lite ledsen men det är hennes levebröd så jag förstår.
Jag styr ut på det öppna vattnet och jag gasar på, jag kopplar på autopiloten och kontrollerar så att den fungerar, sen går jag ner för trappan och ner i köket och lagar kaffe. Jag klär av mig köpa båtkläderna och tar på mig, åka ensam på båt kläder. Vilket innebär shorts, ett tjockt lager med solskydd, keps och solglasögon.
Jag tar kaffet med mig upp och sätter mig vid ratten och ser framåt på det för tillfället spegelblanka vattnet. Artikeln publicerades för ett par dagar sedan och det blev liv om man säger så. Som alltid när en öppnardammluckan så kommer andra efter, vilket hände nu med.
Fler har delat med sig av sina upplevelser med sekten och prästen, fler som genomgått exorcismer, fler som blivit utsatta för sexuella övergrepp, andra övergrepp. Jag försökte göra en anmälan men det var som jag misstänkte preskriberat, men andra anmälde. Där det inte var preskriberat, så han är anhållen.
Sektens murar har fått sprickor, de kommer inte lämna men deras skit är ute i det fria. De kan inte gömma sig längre, människorna på Ön har gett mig många kramar. Deras stöd betyder mycket, väldigt mycket. Jag reser mig och lämnar hytten och går ut och går fram till fören och ställer mig. Jag ser inga båtar överhuvudtaget, känslan av ensamhet är både skön och tråkig, skön för att jag kan tänka. Tråkig för att jag skulle vilja dela denna stund med Christa.
Jag vill dela alla stunder med henne, precis alla. Jag tömmer kaffemuggen och går ner till köket igen och fyller på muggen, jag går upp till styrhytten igen och jag kontrollerar radarn och GPS: en vi håller kurs och det syns inga fartyg mer än mitt. jag har tio timmars resa kvar till första stoppet.
Jag sluter ögonen och tänker på Christa, på Christa och vårt ”lekande” med varandra. Vi har inte gått längre än till oralsex, men vi har haft oralsex på platser där vi skulle kunna bli upptäckta och det är en kittlande känsla. Det var Christa som tagit initiativet till det en dag hemma hos mig.
Vi badade vid min brygga och vi kysste varandra, som ledde till att jag smekte henne till orgasm ståendes på bryggan, hon gick ett steg längre och satte sig på knä framför mig och drog ner mina shorts och tog mig i sin mun och sög av mig. Jag kom i hennes mun och jag kom länge. När jag kommit färdigt så la jag henne ner på bryggan och drag av hennes bikinitrosor och jag slickade henne till orgasm.
Hon kom så att de lät utöver vattnet. Sen har vi gjort det ett par gånger till på platser som vi skulle kunna bli upptäckta. Alla på ön vet att vi är ett par, Christa förkunnade det en dag på Bistron när hon satte sig bredvid mig, drog mig i tröjan och kysste mig. jag svarade på hennes kyss. Vi delade på oss och sen så var det inte mer med det. Eller som Beata sa.
– Det var på tiden.
Sen var det inte mer med det, jag pratade med Louise och jag sa som det var. Vad som hänt och att Christa botat mig, hon tackade för att jag sa som det var. Sen sa hon att hon och Emil ”strulat” lite innan han åkte hem. Sen pratade vi inte mer om det.
Göran hade inga synpunkter han i heller, sen om det handlar om att övriga på Ön inte har det eller om han tycker att Christa ska gå vidare vet jag inte…Isabella tog det bättre än Erik som valde att inte stanna kvar när han fick reda på det. Det tar mer på Christa än vad hon vill visa, jag trycker inte på. Det är inte värt det.
Hon får landa i det, han med. Att vi är ett par kan han faktiskt inte göra så mycket åt. Jag går till Chani och jag sätter mig bredvid henne och jag klappar henne och kliar henne i nacken.
– Du saknar henne du med?
Chani ser på mig och jag ser bekräftelsen i hennes ögon.
Kapitel. 8.
XXIV.
Jag får hjälp med att förtöja båten, jag går av den och Chani går bredvid mig och vi går på bryggan till land och vi går upp och vi går hemåt. Vi kommer fram och jag låser upp dörren och vi går in, jag stänger av larmet och stänger ytterdörren.
Jag går genom huset till altandörrarna och jag öppnar dem och jag går ut på gräsmattan och jag går till träningsladan och jag öppnar den och jag går in. Jag klär av mig båtkläderna och tar på mig träningskläderna, jag sätter mig på mattorna och börjar meditera.
XXV.
Min tunga slickar sig nerför hennes kropp, hon andas tungt. Jag har slickat hennes bröst och smekt hennes slida och hon har kommit en gång. Nu slickar jag mig nerför hennes kropp och jag når hennes kön, min tunga särar på hennes läppar och den leker med hennes läppar, med hennes inre, med alla hennes veck, jag slickar på hennes klitoris.
Jag för in ett finger i hennes inre och jag smeker det, min tunga bearbetar henne. För henne till toppen av njutning och hon kommer med ett skrik, med ord om vad jag gör med henne, ord som hade blivit censurerade i en vanlig film. Jag slickar henne genom orgasmen som var kraftig, mäktig.
Hon drar upp mig och hon kysser mig, jag kysser henne hungrigt tillbaka. Hennes hand smeker mig, vi rullar runt och hon lämnar min mun och hon attackerar min penis aggressivt. Hon börjar suga mig, leka med in penis med sin mun, sin hand, sin tunga och sina bröst. Jag tar henne mellan brösten och hennes tunga smeker mitt ollon när den når fram till hennes mun.
Hon tar mig i munnen igen och jag känner ilningarna och kittlingarna attacker mig och jag kommer i hennes mun, jag kommer med ett vrål som matchar hennes skrik. Jag kommer länge och hon klarar inte att svälja allt som jag delar med mig av… Vi står i duschen och jag står bakom henne och jag smeker hennes kropp. Jag lutar mig fram och jag viskar i hennes öra.
– Jag älskar dig Christa, jag älskar dig så mycket.
Hon ser på mig och hon smeker min kind och ler brett mot mig. Vi kysser varandra och vi delar på oss och hon säger.
– Jag älskar dig med Michael, av hela mitt hjärta så älskar jag dig.
Hon vänder sig och vi kysser varandra mjukt, sensuellt, länge…
XXVI.
Jag kramar henne, vi ligger sked i min säng. Hon kurar in sig i min famn, min hand smeker hennes mage och bröst.
– God morgon, min älskling.
– God morgon, min älskling. Vad är klockan?
– Halv sex, det är dags för dig att gå tillbaka till ditt och förbereda frukosten.
– Fem minuter till.
– Gärna.
Det blev bara fem minuter, som sagt hon måste börja med frukosten. Hon klär på sig snabbt och springer till sitt hus. Jag går genom huset till altandörrarna, jag öppnar dem och går över gräset till min träningslada. Jag öppnar dörren och går in. Jag sätter mig på golvet och börjar meditera.
XXVII.
Jag ser på numret, det är inget jag känner igen. Jag svarar och förväntar mig en teleförsäljare. Det är det inte, det är polisen.
– Är det Michael?
– Ja.
– Hej, mitt namn är Gunnar och jag arbetar på polisen, det gäller prästen i den församling som du hängde ut.
– Ja?
– Vi undrar om du skulle kunna tänka dig att vittna?
– Givetvis.
– Så det skulle du?
– Jadå, säg plats och tid så är jag där.
– Erh men så bra, så du menar allvar?
– Ja vadå då?
– Du är den förste som vågar.
– De skrämmer inte mig, de är fega människor som skor sig på andra människor rädslor, de förgriper sig på barn, både fysiskt och psykiskt. Så nej att stoppa fega svin stör mig inte. Och de skrämmer mig inte, jag har mött farligare människor än dem och klarat mig. Jag har ett par ärr som påminner mig om det, om hur skört livet är. Så nej jag tvekar inte att vittna, verkligen inte. Som sagt säg tid och plats så kommer jag.
– Tack, åklagaren kommer att höra av sig.
– Ingen fara.
Vi lägger på och jag undrar vad som får de andra att tveka? Är deras grepp om dem fortfarande så stark? Det måste vara det, det måste vara så. Jag nästan önskar att de kommer hit och försöker skrämma mig. Jag kommer att skicka Chani på dem då. Ett leende spelar på mina läppar, Chani och mitt svärd kanske? Just det, jag klarade sista tentan innan sommaren.
Jag sätter kopplet på Chan och vi går till Bistron, jag kopplar henne utanför och jag tar hennes vattenskål. Jag får den påfylld därinne och jag går ut med dem och jag sätter den framför henne. Hon börjar dricka och jag kliar henne i nacken och jag går in på Bistron och jag sätter mig på min vanliga plats och jag beställer en dagens.
Jag får min dricka, jag känner Christas hand på min rygg och jag vänder mig mot henne och jag ler. Vi ser på varandra och jag kysser henne mjukt. Vi delar på oss och hon sätter sig bredvid mig. Hon beställer dagens vegetariska, hon får sin dricka och jag ser på henne och berättar om samtalet från polisen.
Hon ler mot mig när jag berättar att jag kommer att vittna. Hon säger att hon kommer stå bredvid mig, jag ger henne en puss och hon svarar på den. Vi får vår mat och vi pratar om andra saker, som grillning hemma hos mig. Beata kommer fram till oss och hon sätter sig och hon ser på oss.
Sen så förvarnar hon oss om att sommarens höjdpunkt närmar sig, musikfestivalen som går av stapeln varje sommar. Eller den gjorde det tills pandemin kom, men i år så är den tillbaka och det kommer behövas en rejäl insats av alla på ön. Vi lovar att ställa upp, hon meddelar oss att det är möte ikväll. Kommittén ska träffas och vi ska närvara.
Vi lovar att komma dit, allt som går att hyra ut i bostadsväg den helgen är uthyrt, campingen är fullbokad, så ett fält kommer att öppnas upp för andra att campa på. Hon hastar i väg och jag ser på henne och ler, detta är hennes liv. Ön, de olika arrangemangen.
Hon hjälper till med bokföringen på sin mans företag, men detta är det som hon lever för. Hon är som de excentriska borgmästarna i amerikanska serier om småstäder där. Vi äter vidare och när vi är klara så går hon tillbaka till butiken, jag och Chani går hem. Jag sätter mig vid datorn och leker lite med pengar, efter en timme så går jag till bryggan och badar.
XXVIII.
Jag ser på kvinnan som sitter mittemot mig, hon är ett par år äldre än mig. Jag ler lite och jag tar en klunk av kaffet. Det är min storasyster Anna, de är rätt desperata när de skickar min syster hit för att tala mig till rätta. Vi sitter för oss själva i en hörna av Bistron, hon hade dykt upp vid min ytterdörr.
Jag hade öppnat i bara shorts och jag hade sett på henne, hon hade sett på mig. Med överlägsen min som förbyttes till något annat när hon såg mina ärr. Jag såg på henne.
– Anna.
– Michael.
– Vad förärar mig den äran av att se dig?
– Vi måste prata.
– Så de skickade dig, anser resten att jag fortfarande är död?
– Ja.
– Det var rätt nära att de fått rätt Anna.
Jag rör vid ärren.
– Kom in så ska jag bara ta på mig så går vi till en neutralplats, detta är väl Sodom och Gomorra för dig, en ensam man i ett stort hus, som lever i synd. Men det bor bara en kvinna mitt hus och det är min hund.
Jag kallar på Chani och Anna ryggar tillbaka lite.
– Chani, min syster Anna, Anna detta är min hund Chani.
– Erh jaha. hej, hej…
Jag går in och tar en kortärmadtröja, en keps, men telefon och solglasögon. Jag tar Chanis koppel och jag kopplar henne.
– Dricker du kaffe Anna?
– Jadå.
– Då får jag kanske bjuda dig på en kopp eller mugg?
– Ja tack.
Vi börjar gå och hon ser sig omkring, det ligger inte så många hus här och de som gör det är i samma prisklass som mitt, dyra.
– Var tog du vägen lillebror?
– Jag reste till huvudstaden och började studera på universitetet, jag är en intelligent kille så jag klarade av utbildningen på halva tiden, sen började jag arbeta. Jag blev väldigt duktig på det jag gjorde, en dag så ville en man döda en annan man och jag hamnade emellan och träffades av två kulor. Läkarna räddade livet på mig, jag fick ett nytt hjärta och jag lever. Jag vet att ni tycker att jag begått den ena synden värre än den andra, det har jag inga synpunkter på Anna. Ni har er tro och jag har min, jag kan respektera er tro. Jag delar den inte men jag respekterar den. Men jag har inte delat er tro sen jag var liten, mor och far försökte ”bota” mig genom att låta prästen och rådet utsätta mig för exorcismer. De våldtog mig då Anna, till och med farbror gjorde det, alla fem åldermännen gjorde det Anna. Du vet att jag aldrig ljuger Anna, aldrig någonsin. Jag rättade in mig i ledet efter den femte exorcismen, men jag hade redan bestämt mig då, när jag kunde så skulle jag sticka. Jag tog chansen när jag fick den. De begick sodomi på mig Anna, till och med farbror gjorde det. De fördärvade min anal så att mor fick ta mig till sjukhuset bakom ryggen på far och de andra. Fråga mor om det när du kommer hem, hon kommer att bekräfta det Anna.
Vi kom fram till Bistron och jag binder fast Chani. Vi går in och jag beställer två kaffe, Louise ser på mig och jag presenterar min syster. Hon hälsar på Louise, vi får vårt kaffe och vi sätter oss vid bordet i hörnet. Jag tar en klunk av kaffet.
– Så vad hotar de mig med?
Hon ser på mig och tar en klunk av kaffet, hon sätter ner muggen och hon öppnar munnen.
– De hotar med att utesluta oss.
– Jaha och varför skulle det få mig att backa? Ni anser att jag är död, de har fått tvinga dig för att du ska komma hit Anna, hur kan en död man vara farlig för er. Men jag kommer med en varning till er, försök inte hota mig fler gånger, för ni förstår jag håller fars, farbrors och ert företag i mitt grepp. Med ett tryck på min dator som kommer er ekonomiska värld att rasa samman och tro mig Anna. Jag kommer att göra det, jag kommer att krossa dyngbaggen, jag kommer att krossa honom Anna. Han är ondskan själv, varken mer eller mindre Anna. Men som sagt försök hota mig så kommer det att kosta er allt, du förstår. Jag är inte rädd för er, det har jag aldrig varit, jag kommer aldrig bli det. Men ni Anna ska vara jävligt rädda för mig, om du inte tror mig så kan jag bevisa det.
Jag tar fram min telefon och jag loggar in på en av mina appar och jag ser på henne och ler. Sen trycker jag på appen och stoppar ner den i fickan.
– Nu startade jag en attack på era företag, om tio minuter så kommer jag att ha raserat er. Om två minuter så ringer Greta till dig och hon kommer fråga dig vad fan som händer, då ska du säga att ett spöke jävlas med er. När du talat med henne så kommer du att ha fem minuter på dig att be mig om ursäkt innan ni är bankrutt.
Hon ser skarpt på mig, Anna är den farliga av dem, hon är intelligent. Nästan lika intelligent som jag, men hon är begränsad utanför deras värld. Hon är inte van vid den stora stygga världen, den kan vara jävligt stygg. Jag tar en klunk av kaffet, hennes telefon ringer.
– Det gick snabbare än jag trodde, du ska nog svara.
Hon gör som jag säger, hon ser på mig. Hon upprepar inte det jag sagt, det hon säger är.
– Jag tar hand om det.
Sen avslutar hon samtalet.
– Tick – tock Anna, tiden går.
– Jag ber om ursäkt för mitt beteende.
– Det blir väl inte bättre än så.
Jag tar fram min telefon och jag stoppar attacken, jag lägger ner telefonen igen och jag ser på henne.
– Du förstår Anna, jag är intelligentare än dig, jag var bättre än dig på att dölja det. Prästen misstänkte det, varför tror du annars att jag tvingades att förlova mig med hans dotter. En dotter som inte var oskuld när vi förlovade oss, en dotter som har aptit om man säger så. En aptit som hennes far hjälpt henne att stilla, frågan är vem som får hjälpa henne nu?
Hennes ögon spärras upp, hon vet att jag inte ljuger. Jag väljer att inte svara ibland men jag ljuger aldrig.
– Så åk tillbaka till familjen, fortsätt att betrakta mig som död Anna. Om jag känner den minsta doft av er så kommer jag att krossa er, om ni inte gör något så kommer ni att klara er. Men utmana mig Anna…så krossar jag er utan att blinka, du och Greta ska vara jävligt glada att jag vänder andra kinden till med tanke på allt skit ni utsatte mig för. Men det är som de säger, ibland så väntar han, ibland så gör han det inte. I detta fall Anna så väntar han, han väntar på att ni ska klanta er, när ni gör det så kommer jag att få min hämnd. Är det inte så er Gud säger, Hämnden är min! Jag tackar för sällskapet Anna, men nu ska jag vidare. Hälsa mor, hälsa henne att jag är tacksam för att hon tog mig till läkaren, för att hon övertalade mig att släppa envisheten. Man kan säga att det är hennes förtjänst att jag håller min hand om er strupe, hade hon inte övertalat mig att spela spel med er alla…
Anna stirrar på mig, jag går i väg och jag ler brett. Louise ser mitt leende, hon ser isen i mina ögon. Hon slickar sig om läpparna och hon ser på kvinnan som sitter vid bordet i hörnan. Hon ser skräcken i hennes ögon, jag går ut och jag tar Chanis koppel i min hand och vi går i väg. Jag går förbi Christas butik och hon står utanför och jag går fram till henne och jag kysser henne mjukt och hårt samtidigt.
– Jag älskar dig så mycket Christa.
– Jag älskar dig med Michael.
– Kan du komma förbi senare?
– Javisst, har det hänt något?
– Ja, ja har fått sätta min familj på plats och det känns underbart Christa. De skickade min syster Anna, den värsta av dem alla. Jag visade henne precis hur mycket jag lurat dem genom åren, hon blev chockad. Men vi pratar mer sen.
Jag kysser henne igen och sen går jag och Chani i väg…Vi sitter på bryggan och tittar på det spegelblanka vattnet. Jag har berättat om min dag, om mitt samtal med min syster. Om hur jag äntligen blivit fri från dem, att de inte har någon makt över mig längre. Att jag inte bryr mig om vad de tycker om mig längre, att jag fått berätta det för dem. Fått visa dem att jag lyckats.
– Har du brytt dig?
– Undermedvetet så har de påverkat mig, irriterat mig. Jag har varit rädd för dem kan man säga, men det är jag inte längre.
– Rädd för?
– Att de skulle älska mig, för jag hatar dem. Eller jag hatade dem, idag så insåg jag att de inte är värda mitt hat, mina känslor. De är inte värda att bry sig om, de ville inte försonas. De ville hota mig för att jag är ett hot mot deras förljugna värld, men de fick reda på att jag inte är rädd för dem, jag bad min syster tacka vår mor för att hon räddade mig och mitt förstånd.
– Gjorde hon det?
– Både och, hon övertalade mig att sluta kämpa emot. Om jag gjorde det så skulle befrielsen komma, samtidigt så var det hon och far som initierade övergreppen…
– Så hon var delaktig.
– Ja, men som sagt hon insåg att jag skulle bli så skadad en dag så att allt hade avslöjats…
Christa ser på mig, hon smeker min kind. Vi reser oss och går igenom trädgården, vi går ut genom dörren och jag stänger den och jag sjunker ner på ett knä och hon ser på mig med stora ögon.
– För snart ett år sedan så träffades vi här, jag var arg, förbannad och ilsken. Sen såg jag dig och all min ilska rann av mig, mitt liv började här på denna plats för snart ett år sedan Christa. Jag älskar dig mer än livet självt och det är du som lärt mig att känna. Vill du gifta dig med mig Christa?
Hon ser på mig och hon smeker min kind och hon sätter sig på knä framför mig och hon ser mig rakt i ögonen.
– När jag träffade dig Michael, så började jag också att leva. Du har raserat murarna runt mig, jag älskar dig med mer än själva livet. Ja, jag säger ja, jag vill gifta mig med dig.
Vi kysser varandra länge och vi delar på oss och jag ser på henne. Jag öppnar asken och hon ser på ringen, det är en ring i vitt guld med briljanter infattade. Jag sätter den på hennes finger och jag tar fram en ask till och jag ger den till henne. Hon öppnar den och tar fram en ring i vitt guld till mig, hon sätter på den på mitt finger och vi kysser varandra igen.
Vi kysser varandra länge, vi delar på oss och vi reser oss. Vi kysser varandra igen och jag kramar henne och hon kramar mig. Vi börjar gå mot hennes stora hus, vi stannar utanför dörren och jag smeker hennes kind.
– Vi ses i morgon.
– Frukost här?
– Gärna Christa.
Vi kysser varandra igen och vi går var och en till sitt…
Kapitel. 9.
XXIX.
Festivalen är slut och den var en hejdundrande succé, det var inte ens slagsmål. Vilket det annars brukar vara, det och en massa fylla och våldtäkter, men i år så blev det inget av det. Vilket alla var väldigt glada för, det hade varit en del fylla men inget som de inte kunde hantera.
Så det var en succé, vilket syntes på Beata. Hon gick runt och log åt alla, hon skällde inte ens på ungdomar som vänslades när de pussades eller kysstes. Åklagaren hörde av sig i förra veckan och meddelade ett datum för när rättegången börjar, vilket är direkt efter semestern.
Så jag ska vara redo i början av augusti, vi gick igenom mitt vittnesmål på telefon och när hon var nöjd så avslutade vi samtalet…Jag ligger på rygg på min brygga och jag låter solen värma mig, jag njuter av värmen. Av livet, vi hade fått samma reaktioner på mitt frieri som när vi berättade att vi var ett par. De inneboende på Ön blev glada, barnen reagerade på samma vis.
Göran gratulerade oss och han sa att kärleken är vad den är. Sen var det inte mer med det än så för honom. Erik tog beskedet ännu hårdare än beskedet om att vi var ett par. Isabella gratulerade oss, men hon valde att åka hem till sin studentlägenhet. Så hon är inte helt oberörd, men hon är i alla fall inte fientligt inställd…Jag sätter på mig hjälmen och startar motorcykeln och jag kör i väg.
Jag kör över bron och ut på motorvägen, jag ska köra till ett nakenbad. Det finns inget sådant på ön och nu mitt i turistsäsongen med Christas alla gäster så vill jag inte chansa på att de inte förvillar sig in på min tomt. Det har hänt, Chani skrämmer livet ur dem när det händer…jag står i vattnet och njuter av friheten som det innebär för mig att kunna stå här naken.
Jag dyker i vattnet och simmar en bit underytan jag bryter den och jag reser mig upp och jag går tillbaka till stranden och jag torkar mig och sätter mig på handduken och blundar och njuter av värmen…
XXX.
Jag ser på Christa, hon ser lite sliten ut.
– Hur är det?
– Stressigt, jag hade glömt hur stressigt det kan vara. Två år med mindre stress sen detta…
– Vill du ha hjälp? Jag gör inte så mycket annat än drar benen efter mig, jag kan avlasta i butiken kanske? Stå i kassan bör jag klara av tror jag.
– Är du säker?
– Jadå, du ser sliten ut Christa. Kan jag hjälpa dig så gör jag gärna det.
– Du är en ängel.
– Det har ingen kallat mig innan, son av satan ja, men inte ängel.
Jag ler mot henne och jag kysser henne länge och vi delar på oss.
– Du är min räddande ängel Michael.
– Oh du är min Christa.
Vi kysser varandra igen och vi delar på oss efter en lång kyss.
– Jag vill stanna i natt.
– Gör det då Christa, jag hjälper dig med frukosten i morgon.
– Som sagt, min ängel.
Vi ligger i min säng, hon ligger på mig, jag har hennes slida framför mitt ansikte och jag slickar henne, hon suger mig där vi ligger i en 69: a och tillfredsställer varandra med våra tungor, munnar, fingrar och händer. Min tunga vispar runt hennes slida och jag börjar fokusera på hennes klitoris.
Som alltid så får det henne att komma efter ett tag, hennes kropp spänns och trycks mot mig. Hon kröker rygg när det blir för intensiv och går upp på knä. Hon suger mig intensivt och hennes hand rör sig snabbt och jag stelnar till och jag kommer i hennes mun och jag känner hur jag säden lämnar mig i kraftiga sprut…
Hon ligger på mitt bröst och som vanligt så ritar hennes fingrar mönster på mina ärr, jag smeker hennes rygg och rumpa. Framför allt hennes rumpa.
– Jag älskar dig Michael.
– Jag älskar dig Christa.
Hon lägger sig på min mage och hennes varma sköte ligger på min penis och som alltid så reagerar den på det. Vi kysser varandra mjukt, sen delar vi på oss. Hon ser på mig, jag möter hennes underbara blick och jag är förlorad som alltid när jag ser in i hennes ögon.
– Michael.
– Ja?
– Vill du verkligen bli pappa?
– Ja Christa, jag vill verkligen bli pappa. Jag vill att vi försöker bli föräldrar, vilket innebär…
– Vilket innebär att vi måste ställa oss frågan om vi är redo för att älska?
– Precis.
– Och?
Jag rullar runt oss och hon piper till och ja kysser henne väldigt menande och jag reser mig och min väldigt hårda penis trycker mot hennes sköte, hennes slida. Hon ser på mig och jag säger.
– Ja, jag är redo för att älska med dig.
Hon ser på mig, hennes hand särar på blygdläpparna. Mitt ollon rör vid hennes slida, den känner värmen som strålar ut från den. Hon slickar sig om läpparna.
– Jag är också redo Michael.
Jag rör mig långsamt framåt, mitt ollon glider långsamt in, jag passerar kanten och glider in en bit. Hon spärrar upp ögonen och jag gör det samma, känslan är överväldigande, den är magisk och jag njuter. Jag njuter som jag aldrig njutit för när jag varit med en kvinna.
Jag rör mig framåt igen och jag glider längre och längre in och till slut så når jag botten av henne och jag stannar och vi ser på varandra, jag ler och jag känner tårarna bildas i mina ögon, jag ser tårar i hennes. Jag lutar mig fram och jag kysser henne mjukt, hon svarar på kyssen och jag börjar röra mig, försiktigt, avvaktande, liksom för att se om jag fortfarande mins hur man gör.
Jag inser att jag inte glömt, jag rör mig lite självsäkrare. Min blick söker hennes och vi ser på varandra genom hela älskogen, jag ökar takten i rörelserna efterhand som självförtroendet växer, vi rider på vågkammen båda två och vi håller emot båda två med allt vad vi har tills det inte går längre och vi kommer tillsammans och jag kommer i henne.
Vi kommer tillsammans och våra orgasmer rider oss, vi delar dem med varandra, de blandas i hennes inre. Jag ser på henne och vi lägger oss på sidan och jag kysser henne och jag viskar att jag älskar henne och jag aldrig upplevt något liknande, hon säger detsamma och vi ser på varandra och ler. Vi kysser varandra länge, vi går in i badrummet och duschar av oss…vi ligger i sängen. Isen är bruten, vi kan älska…
XXXI.
Vi står i köket i hennes hus, eller herrgård. Vi hjälps åt med frukosten, vi ser på varandra, lite förläget, lite mysigt…vi dukar fram och vi rör vid varandra mjukt när vi får tillfälle till det. Vi blir klara och hon tackar mg för hjälpen med en kyss, jag svarar på den och vi delar på oss… Hon visar mig kassaapparaten, kortläsaren och de andra sakerna som jag behöver kunna för att sköta affären.
Hon öppnar dörren och kunderna kommer in, jag börjar arbeta. Hon försvinner efter en timme och jag sköter affären själv. Jag inser att jag har kul, jag gillar kundkontakten och jag gillar att känna att jag gör nytta. Allt som oftast så går mina tankar till det vi gjorde i natt och att jag vill göra det igen, och igen för alltid. Överallt, hela tiden.
Jag slår in sakerna, trycker på knappen och summan visar sig. Medan jag packar ner sakerna i påsar så slår kvinnan in sin kod och jag trycker på godkänd knappen och transaktionen går igenom. Jag tar hand om nästa kund, sen nästa och nästa…
Jag stänger för lunch, jag går en runda med Chani, sen skyndar vi oss till Bistron, jag äter snabbt och sen går vi tillbaka till hennes butik, jag öppnar den och kunderna kommer in. Hennes butik är populär, en av de populärare på gågatan…jag stänger ner för dagen.
Jag kallar på Chani som ligger på en filt utanför butiken. Hon varvar med att ligga där eller därinne bakom mig i kassan. Jag läser meddelandet från Christa, jag ler och vi går hem till henne. Vi går in och jag sätter mig vid middagsbordet och vi börjar äta. Hon, jag och Göran…
Vi badar nakna vid min brygga hon har sina ben runt mina höfter, mina händer lyfter och sänker henne över min hårda penis. Vi älskar i vattnet, långsamt, mjukt och sensuellt. Ingen av oss bryr oss om någon ser oss, det enda vi fokuserar på är varandras njutning.
En lätt darrning fortplantas i hennes kropp, den ökar i styrka och blir till något mer, något större något…något som exploderar hon biter mig i nacken för att inte skrika högt, bettet eggar mig och jag kommer med henne. Jag biter mig i läppen och min säd pumpas ur mig in i henne…vi kysser varandra och vi delar på oss efter en stund.
Vi simmar runt en stund och sköljer av oss spåren, jag går upp på bryggan och torkar mig, jag knyter handduken runt mina höfter. Christa tar på sig badrocken och vi går till mitt hus, vi klär på oss och jag följer henne till hennes hus.
– Kommer du i morgon, Michael?
– Ja, Christa.
– Så bra.
– Du det tycker jag med.
XXXII.
Jag sitter bredvid åklagaren, jag berättar om mina uppväxt i sekten, om övergreppen, exorcismen, våldtäkterna, allt. Jag berättar allt som han gjorde mot mig, om hans dotter, om deras relation. Som sagt, jag berättar allt. Christa sitter med i salen och hon ser på tårarna som rinner på mina kinder. Jag känner hatet från mina föräldrar, syskon och min farbror och hans familj. När jag tystnar så är det knäpptyst i salen, jag tar fram en näsduk och jag torkar mina tårar.
– Jag är död för min familj, en familj som i det tysta stödde det som hände av rädsla för honom. Min mor bad mig att sluta sätta mig emot, för hon fruktade vad han kunde få för sig. Hon fruktade vad han skulle göra med de andra i familjen.
Försvarsadvokaten försöker pressa mig, men jag svarar honom med fast stämma. Han kommer ingenstans med mig, jag svarar ärligt på hans frågor, på vem av åldermännen som deltog. Jag säger vem de var, min farbror skruvar på sig. Hans fru och kusiner ser på mig och sen på honom. De ser genansen på hans kinder, min far ser den också. Alla ser den.
– Varför har du inte anmält dem?
– Det gjorde jag, jag anmälde dem allihop. Men för det de gjorde mot mig så hade det gått för lång tid, men andra har gjort anmälningar. Jag är här idag för att tala för dem som inte vågar konfronteras med honom, det monster han är. Men han är en liten man, han är ingen man. Inte i mina ögon.
– Vad är han i dina ögon?
– Ondskan själv…
Jag kunde inte låta bli…åklagaren ler lite, försvarsadvokaten kommer av sig. Det var inte det svar han väntat sig. Han hade väntat sig andra anklagelser, denna kan han inte slå tillbaka på…fler vittnar på videolänk och med svartabild på skärmen och förvrängda röster, alla säger samma sak. De tackar mig för att jag vågade berätta och för att jag vågar sitta där jag sitter idag.
De pekar ut prästen, de berättar om hans terrorvälde, om hans dotters dito. Om åldermännens övergrepp, min farbror får fler beskyllningar. Hans familj ser på honom, de distanserar sig från honom. När förhören är slut så avslutas dagen, jag reser mig och jag ser på min släkt.
Den enda som möter min blick är min mor, jag ser ett litet leende på hennes läppar. Jag ler tillbaka och jag går fram till Christa och vi kramar varandra och jag sluter ögonen och njuter av hennes närhet…
XXXIII.
Jag ser på mig själv och jag ser på kostymen som jag har på mig, jag ser på Beata som kommer att viga oss, ingen av oss ville gifta oss i kyrkan. Vi kommer gifta oss i stadshuset, sen kommer vi att ha bjudningen i Christas hus, herrgård eller vad det kallas.
Hösten har passerat, en termin till lagd till rullorna, en höst med utforskande av vad vi båda gillar när vi är ensamma i antingen mitt hus eller hennes, eller utomhus. Vi älskar så ofta vi kan utomhus, jag gillar det precis lika mycket som Christa, kryddan med risken för att bli påkomna. Vilket vad vi vet inte har hänt. Ingen har sagt något i alla fall, hon har varit med mig på nakenbadsstranden.
Vi älskade i havet där, ingen såg vad vi gjorde men de anade. Det kittlade rejält i oss båda, vi älskar hemma med. Vi har testat oss fram som sagt, ställningar, platser, rum. Vi är lika passionerade båda två och vi älskar att älska med varandra och vi gör det så ofta vi kan.
För en vecka sedan så visade hon mig en sticka. Vi är gravida, vi ska ha barn…jag kommer att flytta hit, men behålla mitt hus som en mancave. Jag älskar mitt hus, jag kan dra mig dit när det behövs. Ibland så blir det lite många gäster, då går jag dit och läser böcker. Vi kan älska mer fritt där med, i huset där Göran också bor får vi var lite mer vanilj.
I mitt hus så kan jag lägga upp henne på bardisken och slicka sans och vett ur henne, ta henne bakifrån mot altanfönsterna osv. musiken börjar spela och hon kommer in i salen, gästerna reser sig och hon är så vacker när hon kommer gående mot mig. Hon stannar och vi ser på varandra, Beata börjar ceremonin, vi säger våra löften. Hon förklarar oss som man och hustru, de röda juvelerna som jag köpte på auktionen gnistrar.
Hon fick dem och ringen som vigselpresent, hon hade sett på dem och mig och skakat på huvudet. Men hon hade tagit emot dem, nu kysser vi varandra som man och hustru…vi dansar med varandra, efter ett antal timmar i dansstudion så har jag lärt mig att dansa vals, givetvis så kunde hon det redan, hon kan allt känns det som…
Jag bär henne övertrösklen och jag kysser henne. Vi kommer fira vår bröllopsdag i mitt hus, eller vårt hus är det väl nu. Jag bär upp henne i sovrummet och vi klär av oss snabbt, vi är snart nakna hon står på knä och suger mig hård, hon suger mig så att jag stönar tungt, jag drar upp henne och jag lägger henne på sängen, jag slickar henne tills det går för henne.
Jag slickar henne länge och avbryter när hon är nära, jag håller henne längre än någonsin på orgasmkammen, vågen som hotar att skölja över henne. Jag driver henne över den och hon kommer kraftigare än någonsin tidigare, hon kommer så kraftigt så att det rinner tårar på hennes kinder.
Jag kysser henne mjukt, jag sätter min penis mot hennes slida och jag trycker till och jag glider in i henne. Hennes inre kramar mig, masserar mig, jag tar henne med långa tag, jag lyfter upp hennes ena ben så att jag kommer djupare i henne.
Jag tar henne snabbare och snabbare tills jag inte kan hålla emot längre, jag kommer och hon kommer precis efter mig och vi kommer tillsammans, vi kommer länge…hon ligger med sitt huvud på mitt bröst, jag viskar.
– Jag älskar dig min fru.
En värme fyller min kropp när jag säger min fru.
Epilog.
Prästen blev dömd, han sitter inne och han har begärt särskildcell för att de andra fångarna inte ska skada honom, sekten som jag kallar den fortsätter sin verksamhet, en av åldermännen tog över som präst. Min farbror blev också åtalad och fälld, så han sitter också inne. Jag är fortfarande död för min familj, jag har fortfarande kvar strypgreppet på dem…
Evelina har också gift sig och hunnit skilja sig igen, hennes make var otrogen innan, under och efter bröllopet, vilket framkom efter ett par veckor. Hennes far skickar trevare emellanåt om jag kan hjälpa honom. Jag har gjort det vid ett par tillfällen. Louise och Emil träffas när andan faller på…
Vi är gifta, vi väntar barn. Det blev för mycket för Erik som kommer att hålla sig borta tills han landat, Isabella tar det bättre. Hon var med på ceremonin och festen, men hon stannade inte kvar utan åkte hem på kvällen. Göran är Göran, som han säger, kärlek är kärlek…
– Jag älskar dig min fru…