Det här är del 1 av 2 i Magisteruppsats

Att flytta är alltid en chans till en nystart. Inte för att Sonja nödvändigtvis behövde en nystart, men chansen att åtminstone korrigera kursen för livet var välkommen. Hon hade jobbat som sjuksköterska i några år nu och kände att det var dags att ta nästa steg. Steget blev att flytta till grannstaden och för att läsa specialisering till ambulanssjuksköterska.

Hon hade fortfarande kvar sina vänner en timme bort och sina föräldrar och sin syster ungefär lika nära, men samtidigt gillade hon omväxlingen i att flytta till en ny lägenhet, lära sig en ny stad med nya rutiner för kollektivtrafik och bestyr.

En effekt av flytten var att hon behövde tänka igenom sin klädstil. På sjukhuset hade hon ju haft regionens sjuksköterskekläder och med de vänner hon träffade privat behövde hon inte bry sig så mycket om hur hon klädde sig. Nu skulle hon plötsligt tillbringa större delen av dagarna med en massa främlingar, eller kursare. Detta hade orsakat en del bekymmer för Sonja, men till sist hade hon hittat en lösning som kändes både modern, snygg och praktisk.

Följden blev att hon köpte ett antal oversize sweatshirts, alltså jättestora mjukiströjor som nådde en bit ner på låren. Medan det fortfarande var varmt ute kunde hon ha korta shorts under och senare kunde hon ha leggings eller tajta jeans utan att exponera sig för mycket, men samtidigt se ganska slank ut.

Att se slank ut var ett problem Sonja kämpat med länge. Inte för att hon inte var det. En bit upp i gymnasiet hade hon alltid gått i tajta kläder med slanka former. I stora drag hade hon fortfarande kvar samma kroppsform idag. Det som ändrats började med att hon märkte i tredje året på gymnasiet att hon behövde köpa större behå. När hon tog studenten hade B-kupan bytts till en D-kupa och hon hade gått från att vara en pluggtjej som gick de flesta obemärkt förbi till att bli betydligt mer populär. Till en början hade denna omställning varit mycket spännande, men så småningom tröttnade hon på effekterna den allt större kupan gav.

Problemet var nämligen inte bara att brösten var iögonfallande stora utan att de dessutom fortsatte att växa. Hon blev orolig för vad som hände och uppsökte vård, men fick beskedet att hon helt enkelt bara var ‘lyckligt lottad’. Hon fick information om bröstförminskningsingrepp men blev rådd att avvakta åtminstone tills hon var 25 år gammal, eftersom brösten hos vissa kunde fortsätta växa tills dess – i sällsynta fall ännu längre.

Ryggproblemen var det minsta problemet, enligt Sonja själv. Så fort hon hade hittat träningsformer hon gillade så byggde hon snabbt upp den styrka som behövdes för att smärtan skulle försvinna.

Ett annat problem var killars blickar. Hon fick vänja sig vid att killar alltid spanade in henne, antingen öppet eller i smyg. Även killar som bara passerade på stan eller i en korridor, som försökte att inte låtsas titta slängde alltid en sista blick innan hon kom ur deras synfält. Men hur löjligt det än kändes, så kunde hon förstå det. Hon hade iögonfallande stora bröst och hon kunde på ett sätt inte klandra killar för att de hade svårt att hålla blicken borta. Hon förstod att blickarna inte ens behövde betyda att de tänkte olämpliga tankar, utan blickar dras ju alltid till sånt som är ovanligt. Om alla andra på en gata har på sig en grå eller svart jacka så kommer blickarna dras till den som har på sig en illröd jacka, utan att det ligger någon värdering i blickarna. Sonja kropp fick folk att kolla en extra gång och så var det bara. Hon kunde leva med det.

Ett angränsande problem var killarnas beteende. Även hennes närmre killkompisar kunde stirra på hennes bröst ibland och det gjorde henne osäker på deras relation. Hon ville inte vara avvisande och tråkig mot sina kompisar, men om hennes bröst väckte obesvarade känslor hos dem ville hon inte att de skulle leva i falska förhoppningar. Hon trivdes inte med tanken på att vara den sortens tjej som friendzonade alla killar i umgängeskretsen, så det bästa var om det aldrig uppstod några känslor att friendzona dem för.

Sonjas personlighet passade egentligen inte med att stå i allas centrum. Hon kände sig inte som en tjej som alla killar var intresserade av och trivdes inte riktigt med att folk såg henne som en sån tjej. När hon började plugga till sjuksköterska var det visserligen roligt med uppmärksamheten. Hon hade svårt att motstå populariteten bland killarna. Så fort hon insett att oavsett vilken studentfest hon gick på, så ville alla killar där ha henne och hon kunde välja fritt vem som skulle få lyckan att ta del av henne under natten, så blev känslan beroendeframkallande.

Att vara åtrådd och låta en kille få tillgång till hennes kropp, blev hennes livselixir under en period. Men efterhand började hon tvivla på den nya livsstilen. Hon började ifrågasätta vad hon egentligen själv fick ut av att låta slumpmässiga killar få ta för sig av henne. Vad de erbjöd henne var bara en kort stunds njutning, om ens det. Många killar var så uppspelta av att få leka med hennes bröst att hon knappt hunnit börja bli kåt innan det var över för dem.

Den mersmak hon kände efter killar och sex under början av studietiden, fick henne så småningom att inse att hon inte skulle få det hon sökte på detta sätt. Allt oftare lämnade hon någon killes korridorsrum på söndagsmorgnarna med en känsla av att hon gett bort sig till fel person, någon som inte riktigt förtjänade henne. Kåtheten hon först hade fått av att känna hur galen killen var i hennes bröst byttes i tomhet över att sexet bara handlade om killen och vad han ville ta. Hon började ha sex med behån på för att ta bort fokuset från brösten, men det gjorde inte sexet mindre meningslöst för henne.

Till sist hade det växt fram hos henne att detta var fel sätt att leva och att hon förtjänade mer än att låta festens nyfiknaste händer få vad de trånade efter. Om det var detta det innebar att vara populär och eftertraktad, så vad hon värd mer. Hon slutade gå på fester med folk hon inte kände och hon började klä sig på ett sätt som inte avslöjade att de behåstorlekar som gick att hitta i vanliga klädaffärer var långt ifrån tillräckliga för henne.

Nackdelen var att denna klädstil fick henne att så tjock ut. Det handlade inte på något sätt om att hon såg er på människor med rundare kroppsform. Och det var visserligen ett effektivt motmedel mot att ständigt spanas in av alla av hankön, och på så vis en skön befrielse. Men här ligger det som enligt Sonja var det största problemet med hur hennes kropp hade formats. I hennes sinne var hon fortfarande en nätt och slank tjej, som tog lika lite plats rent fysiskt som mentalt. Hon ville inte dra åt sig blickar och ta upp plats i ett rum, varken genom sitt sätt eller genom sin kroppshydda. Den slanka tjej hon varit i början av gymnasiet motsvarade detta mycket bättre. Då kunde hon slinka förbi folk såväl i mataffärer som på fester utan att någon tog notis om det. Nu kunde hon inte det.

Hon ville inte vara osynlig, utan hon klädde sig gärna elegant eller moderiktigt. Utan att dra det till någon extrem så var det viktigt för henne att hålla en viss nivå på sin klädsel, men samtidigt utan att sticka ut för mycket. Och detta var svårt att göra när hon såg ut som hon gjorde. Under några år hade det inte spelat någon roll, eftersom hon sedan sin examen inte hade behövt visa sig så mycket bland folk mer än i sjukhuskläder på jobbet, eller bland nära privata vänner.

Men nu, när hon skulle plugga specialisering bland främlingar, blev det plötsligt viktigt igen och det var därför det passade så bra att klä sig i jättestora huvtröjor. De satt så naturligt löst om överkroppen att det inte märktes hur stora bröst hon hade, utan att det såg konstigt ut att hennes ben var slanka. Det var visserligen en utmaning att hitta tröjor av rätt modell och kvalité för att de skulle ge den effekten. Var de för lösa blev bröstens rundning ändå tydlig och var de för puffiga såg hon ändå så där tjock och rund ut som hon ville undvika. Dessutom kunde många tröjor ändra karaktär efter ett par rundor i tvättmaskinen, men efter en del letande och testande, samt lite mer pengar än hon hoppats på, hade hon en garderob som fungerade.

På det sättet kunde hon ta sig igenom specialiseringen till ambulanssjuksköterska som en helt vanlig person. Dessutom var alla som läste utbildningen så pass vuxna att de vuxit ifrån fokuset på att festa och hitta tillfälliga partners. Hon kunde helt enkelt fördjupa sig i en intressant utbildning tillsammans med likasinnade, ha roligt med dem på rasterna, kanske ta en öl efter sista föreläsningen på fredagen, med såväl tjejer som killar, utan att allt handlade om hennes bröst och det var väldigt skönt.

Hon var verkligen nöjd med sina kurskompisar. Det var en mycket mer intressant blandning av människor än på sjuksköterskeutbildningen. Det var en lite jämnare fördelning mellan killar och tjejer, och dessutom en större spridning i åldrar. Framförallt var alla vuxna. När hon började plugga till sjuksköterska direkt efter gymnasiet trodde hon att hon var vuxen. Men nu hade hon insett hur omogen hon var, hur naivt det var att leva för nästa helgs studentfest och sommarjobba järnet för att kunna åka på suparresa mitt under terminen. På ambulansspecialiseringen fanns enstaka yngre sjuksköterskor som fortfarande levde med ett sånt mindset, men de märkte ganska snart att det inte var så populärt bland dem av deras kurskompisar som var vuxna på riktigt.

Här fanns Bodil, 52, som tröttnat på att jobba som distriktssjuksköterska och ville ha mer action. Här fanns Johanna, 38 och trebarnsmamma, som kände att hon äntligen kunde fokusera på karriären efter alla mammaledigheter. Här fanns Claes, 40-nånting, som försökte verka ungdomligare än han var, men han var skön och lätt att snacka med. Här fanns Jonas som varit med om en trafikolycka i när han var 13. Ambulanspersonalen hade räddat hans liv och sen dess hade han vetat att han ville jobba som det själv. Här fanns Ylva, Jessica och Khadija som, likt Sonja själv, ville läsa en specialisering men exakt vilken hade inte varit så noga och till slut hade de hamnat här på ren uteslutningsmetod bland alternativen. Och det var bara ett litet urval bland alla intressanta kurskompisar.

Vissa hade drömmar som de ville förverkliga längre fram i livet. Andra var stadgade sen länge och levde redan sin stillsamma dröm med en villa i förorten där barnen hade nära till skola, kompisar och fotbollsplanen eller ishallen där de tränade. Det var så spännande att prata med alla om livet och Sonja insåg att hon själv befann sig i en formativ fas av livet. Hon längtade inte längre efter resor och intryck från alla världens hörn, utan efter en egen tuva att ta hand om med ett hus, en trädgård med mycket blommor och bärbuskar, en man, lagom många barn och en hund eller kanske några hönor.

Hon var mogen och redo för det livet, men det kändes samtidigt så långt bort och hon började undra om hon verkligen var så vuxen som hon börjat känna sig. I jämförelse med andra märkte hon att den livssituation som var minst spännande av alla att höra om var just de som tyckte det kändes lite spännande att flytta till en ny stad – alltså exakt som Sonja själv. Det kändes så barnsligt jämfört med till exempel Jonas som brann för att rädda liv och ville vara med i det viktigaste skedet. Han var fullkomligt förberedd på det självklara faktum som många andra i utbildningen hade chockats över – att en ambulanssköterska inte bara är den som får göra de mest häftiga och fantastiska räddningsinsatserna utan också är den som får bevittna de mest tragiska och fruktansvärda skeendena.

En ambulans kommer inte alltid i tid. Ibland räcker inte utrustningen i ambulansen för att rädda ett liv. Ibland tar man fel beslut och allt skiter sig. Med död och evig sorg som följd. En ambulanssköterska kommer att bära många sådana minnen med sig hela livet. När detta presenterades i utbildningen, med flera målande exempel, var det några som blev så chockade att de hoppade av utbildningen.

Sonja hade också övervägt att hoppa av då. Kanske var det just för att hon efter den föreläsningen fick tillfälle att prata med Jonas, som hon ändå vågade vara kvar. Hans syn på livet och döden inspirerade henne och fick henne att våga stanna kvar även om det kändes läskigt. För Jonas var det så självklart att livet kan ta vilken vändning som helst, när man minst anar det – till det allra bästa, eller till det allra bästa. Och inför denna svindlande tanke var han helt trygg.

Detta fascinerade Sonja. Hon ville försöka förstå hur Jonas kunde vara så trygg, men ville samtidigt inte framstå som efterhängsen. Inför Jonas kändes hon sig ofta som en nyfiken liten unge som hela tiden ville ställa nyfikna och beundrande frågor, så hon försökte lägga band på sig och låta det gå veckor eller åtminstone dagar mellan tillfällena då hon kastade sig över honom med frågor. Det fanns trots allt många andra kurskompisar att ställa spännande frågor till, som Bodil som haft höns i 25 år och plockade nya ägg till frukosten varje morgon. Det var också ruskigt intressant och fungerade bra för att maskera nyfikenheten mot Jonas.

Under andra terminen började utbildningen brytas upp mer. Det återstod enstaka vanliga kurser, men det mesta var praktik och magisteruppsats. Programchefen hade bestämt att uppsatsen skulle skrivas i par som slumpades fram bland kursdeltagarna. Det ledde till vissa protester från deltagare som antingen väldigt gärna ville skriva med en särskild kompis, eller som hade andra kurskompisar de absolut inte ville arbeta med. Sonja hade egentligen varken det ena eller det andra utan kunde tänka sig att skriva med vem som helst.

När hon fick reda på att hon skulle skriva med Jonas visste hon inte vad hon skulle känna. Hon var givetvis delvis lättad och glad, eftersom hon fortfarande var fascinerad över hans lugn och trygghet, samt för att han var en av de mest ambitiösa och duktiga. Det fanns vissa i kursen hon misstänkte skulle kunna lata sig lite med uppsatsen, medan den för andra var en möjlighet att fördjupa sig i något verkligt intressant och Jonas tillhörde definitivt de senare.

Men hon hade fått en känsla av att Jonas tagit avstånd från henne. I det gäng Sonja oftast hängde med under de vanliga kurserna, som brukade plugga ihop och som hade träffats utanför skolan några gånger, ingick Jonas. Men om inte Sonja aktivt sökte upp hans uppmärksamhet och började prata med honom var det sällan de hade något utbyte. Sonja hade förmodligen skrämt honom med sin efterhängsenhet och nyfikenhet. Därför var det inte bara glädje Sonja kände, utan också en viss skam och oro för hur Jonas kände för att jobba med henne. Hon hoppades att han inte trodde att hon tillhörde de latare i klassen och i så fall var hon i alla fall fast besluten att motbevisa honom genom att vara lika ambitiös som han. Och utöver själva arbetet med uppsatsen bestämde hon sig för att hålla kontakten minimal, för att inte spä på bilden av henne som efterhängsen.

Det började sådär. Uppsatsparen skulle själva bestämma vad de skulle skriva om och Sonja var tom på idéer. Hennes bästa förslag var att undersöka effekterna kring fotograferande och filmande av blåljuspersonal vid olyckor, medan Jonas redan hade fem seriösa förslag som han gärna ville fördjupa sig i. Till sist valde de att skriva om effekterna av att samtala med fysiskt oskadda personer efter trafikolyckor med minst en allvarligt skadad. När det finns allvarligt skadade är det lätt att de till synes oskadda drabbade glöms bort och det kan ge både psykiska och fysiska men, enligt Jonas och Sonjas tes.

Sonja insåg alltmer efterhand som arbetet satte igång, vilken tur hon haft att hamna i par med Jonas. Hans over att ta arbetet seriöst smittade av sig på Sonja och hon lärde sig enormt mycket om hur man gör artikelsökningar och filtrerar bland litteraturen. Hon kunde inte förstå var Jonas hade lärt sig allt och när hon frågade påstod han att det nämnts i en kurs de läst tidigare. Av detta hade Sonja möjligen ett vagt minne, men hon misstänkte att Jonas dessutom hade läst kurslitteraturen till kursen av ren nyfikenhet.

Med andra ord var Sonja tidigt säker på att de skulle kunna skriva en riktig toppenuppsats, men det var inte bara därför Sonja var så glad över att få arbeta med Jonas. Ja, egentligen kunde hon inte förklara själv varför hon var så glad. Hon bara var det. Det var liksom roligt att jobba med Jonas. Till och med att läsa artiklar på egen hand var kul när hon tänkte på hur hon skulle berätta för Jonas nästa dag vad hon hittat i artiklarna.

Det var inte förrän ungefär en månad in i arbetet som Sonja förstod vad som höll på att hända. Hon satt hemma och läste en förmiddag, men hade svårt att koncentrera sig. Jonas skulle komma efter lunch och då skulle de gå igenom vad de läst på egen hand, men Sonja kom helt enkelt ingenstans. Det pirrade i brösten. Hon hade känt det i någon vecka, men nu hade pirrandet blivit så påträngande att hon knappt kunde koncentrera sig på vad hon läste alls.

Hon gav upp, gick ut i sovrummet och såg sig i spegeln. Hon hade inte dragit på sig någon tjocktröja ännu utan bara en sliten gammal t-shirt. Bröstvårtorna sträckte ut tyget, men det var inget ovanligt Hennes bröstvårtor var placerade och formade så att de nästan alltid syntes om hon inte hade en tillräckligt styv topp eller tillräckligt många lager med kläder på. Hon drog av sig t-shirten och granskade sig i spegeln igen, som om hon skulle kunna se i spegeln varför det pirrade. Och kanske gjorde hon det. Brösten såg ovanligt svullna ut och hon kunde ana blåa vener mer än hon brukade kunna genom den utsträckta huden.

Hon suckade åt bröstens eviga växande och funderade ett varv till på vad hon skulle ha på sig när Jonas kom. Kunde det vara så att toppen hon brukade använda började bli för liten (igen!) och att brösten pirrade och värkte på grund av det? Vad skulle hon annars ta på sig under luvtröjan? Om hon inte hade en tillräckligt styv topp skulle bröstvårtorna synas genom tröjan och det var kanske inte så lämpligt om Jonas skulle komma.

Hon slöt händerna över brösten och kände lätt på dem. Jo, nog var de mer svullna än vanligt. Det hände ibland, antingen i takt med månadens variationer, eller emellanåt när de verkade göra ett nytt tillväxtryck, men nu kändes det annorlunda. Den där pirrande känslan, vad var det den påminde om? Hon klämde till på brösten och en skön rysning gick genom hela kroppen. Och med rysningen fylldes hon av längtan efter att känna någon annans händer på brösten. Det skulle vara så skönt att ha någon – inte vilken snorvalp som helst från en fest, utan någon fin, mogen och pålitlig man – som höll om henne, älskade henne och älskade MED henne. Någon vars händer förtjänade att slutas om hennes bröst och som kunde sända fler sådana vågor genom hennes kropp.

Hon släppte taget om brösten och skärpte till sig. Vad var det nu hon skulle göra? Jo, hon behövde bestämma kläder tills när Jonas kom, kläder som inte visade för tydligt hur uppsvällda brösten var och där inte bröstvårtorna märktes för mycket.

Och när hon fullföljde denna tanke förstod hon plötsligt. Plötsligt ifrågasatte hon varför hon alls skulle dölja bröstvårtorna för Jonas? Det värsta som kunde hända var att han tittade på dem och det hade hon ingenting emot. Faktum var att det faktiskt skulle vara trevligt. Och förresten, varför skulle hon ha tjocktröjan alls? Om det nu inte gjorde något att Jonas tittade, så kunde hon lika gärna ta på sig något tajtare.

Hon intalade sig att det berodde på att hon och Jonas var så goda vänner och att hon litade på honom. Det kunde ibland vara jobbigt att behöva ha luvtröja på sig inomhus, året runt. Blev det för varmt kunde hon inte ta av sig tröjan för att svalka sig, men med Jonas skulle det inte vara några problem.

Men oavsett vad hon intalade sig så visste hon att det inte berodde på att hon inte var rädd för att Jonas skulle få några olämpliga tankar i huvudet av att se lite mer av hennes bröst. Nej, hon började inse att det var just dessa tankar som hon ville att han skulle få. Jonas var inte som andra killar, omogna, kåta och svåra att skaka av sig. Sådana killar hade hon låtit på ta del av hennes bröst i alldeles för stor mängd. Men Jonas däremot, han skulle gärna få både titta och känna efter. Hon hade känt samma pirrande svullnad i brösten en gång tidigare, i ettan på gymnasiet, innan hon var populär, innan hon hade varit med några killar och innan hennes bröst hade börjat växa på allvar. Då hade hon varit kär, riktigt störtkär, i en kille i tvåan. Och nu pirrade det i brösten igen.

Denna insikt slog Sonja med blandade känslor. Dels längtade hon tills Jonas skulle komma och hon funderade på vad hon skulle ta på sig. Men dels skämdes hon för vad hon kände och var orolig för att Jonas skulle tycka att hon bara var störig. Han kanske inte tyckte det var så kul att distraheras från deras viktiga uppsatsarbete av ett par uppsvullna tuttar. Han kanske inte ens gillade bröst. Eller skulle han inse att Sonja hade utvecklat nån sorts intresse för honom, och känna att han behövde ta avstånd på ett sätt som skulle lägga krokben för uppsatsarbetet?

Sliten mellan dessa känslor formade Sonja en plan för eftermiddagen. När Jonas knackade hade Sonja tagit på sig de tajta jeans som hon tyckte bäst framhävde hennes ben och ovanför det en stickad tröja hon inte hade använt på säkert två år. Den satt ganska löst, trots att hon vuxit sen hon använde den senast, men den slutade strax nedanför midjan istället för att fortsätta ända ner till låren.

Bara någon halvtimme in på eftermiddagens arbete började tröjan klias och stickas. Det var visserligen just det som var Sonjas plan, men hon hade glömt hur irriterande det var. Hon drog besvärat i tröjans ärmar och krånglade tills hon inte stod ut mer.

“Herregud, jag hade glömt hur mycket denna tröjan kliar” sa hon tills sist och drog av den utan vidare.

Under tröjan hade hon dubbla linnen. Hon hade provat lite olika kläder framför spegeln, men med tanke på att Jonas sannolikt inte hade en aning om hur stora Sonjas bröst egentligen var fanns det ingen anledning att överdriva chocken första gången genom att använda alltför tajta kläder. Hon hade numera ingen stadig topp som inte fick brösten att välla upp i urringningen. Hon hade ett par sporttoppar som täckte brösten bättre, men de var för obekväma för att ha på sig under en hel eftermiddags arbete. Men med två linnen hölls ändå brösten hyfsat mycket på plats och bröstvårtorna skulle inte bli överdrivet synliga.

Sonja märkte att Jonas blick stannade till på brösten ett par gånger, men den dröjde inte kvar där. Trots att hon flera gånger sträckte på sig för att försöka dra till sig hans uppmärksamhet lyckades hon aldrig komma på Jonas med att smygkika på dem.

När Jonas väl stuckit hem vid eftermiddagens slut kändes det hela som något av ett antiklimax för Sonja. Hon hade hoppats att Jonas skulle titta betydligt mer och i hemlighet förberett sig för att det kanske till och med skulle leda till att något mer hände. Det var visserligen bara några timmar sen hon insett arten på sina känslor för Jonas, men ju mer hon tänkte på det, desto mer övertygad kände hon sig om att Jonas var den sortens kille som skulle vara värdig att få ta del av henne. Hon började däremot tvivla på om hon var den sortens kille som var värdig Jonas.

Hon fortsatte ändå på det inslagna spåret. Varje gång Jonas kom till henne för att jobba med uppsatsen så hade hon redan lättare kläder på sig. Om de jobbade hos Jonas så brukade hon komma i mindre avslöjande kläder, men drog ofta av sig koftan eller tröjan ganska tidigt.

“Det är så varmt här, är det inte det?” frågade hon Jonas en gång när de satt på biblioteket i skolan och Sonja hade en luvtröja som vanligt i skolan. “Men jag kan ju inte ta av mig tröjan här, bland alla andra…”

“Jag förstår vad du menar” viskade Jonas tillbaka.

Det svaret uppmuntrade ändå Sonja. Om Jonas hade svarat ‘Varför inte det?’ så kunde han ju inte alls ha lagt märke till hur hon såg ut. Men nu verkade han ändå ha noterat att Sonja hade ett par bröst som var omöjliga att visa bland folk utan att det drog till sig jobbiga blickar och annat.

Direkt när Sonja kom innanför dörren till Jonas lägenhet senare samma dag drog Sonja av sig den tjocka tröjan. Hon sträckte på sig ordentligt och såg till att vrida bort ansiktet från Jonas när hon gjorde det för att han möjligen skulle våga kika mer ordentligt, även om det också betydde att hon inte kunde veta om han tittade eller inte. Idag hade hon vågat gå ett steg längre och hade bara ett enkelt och ganska tajt linne på sig under tröjan. Av någon anledning fick det pirrandet i brösten att kännas extra tydligt. Taktiken var att fortsätta att tydligt titta bort från Jonas så ofta hon kunde göra det naturligt. För även om hon inte visste om han kollade eller inte när hon inte såg det, så ville hon ge honom chansen så ofta som möjligt att titta utan att upptäckas.

Hon undrade om det märktes på henne att hon knappt kunde koncentrera sig under resten av den dagen. Dels hade pirrandet nått en helt ny nivå, men hon kunde också inte sluta fantisera om att Jonas sneglade konstant mot hennes bröst där han satt, snett bakom henne.

Dagen efter skulle de skriva hemma hos Sonja. Hon hade tagit på sig ett par tajta yogabyxor och ett tunt linne. Det var inte det tajtaste linnet hon hade, för hon inbillade sig att brösten såg större ut när de fick hänga helt obehindrat. Hon hade sovit dåligt och längtade så mycket efter att något skulle hända mellan henne och Jonas att hon inte ville dra igång arbetet.

“Förresten” började hon, för att börja nån sorts samtal. “Du har ju sagt att du alltid vetat att du ville bli ambulanssköterska. Men ändå jobbade du nästan tio år på samma avdelning innan du började specialistutbildningen.”

“Ja, kanske borde jag börjat tidigare” sa Jonas. “Men jag jobbade på sjuan. Vet du hur läget där är?”

“Oja, alla vet det!” svarade Sonja. “Pernilla var väl förresten administratör hos er innan hon bytte till vår avdelning? Hon har berättat allt om vilket skit det är. Bara stress. Mer än dubbelt så många patienter som man hinner med. Antingen hinner man inte runt till alla patienter i tid, eller så måste man fuska och inte hinna med alla mediciner och provtagningar hos varje patient innan man springer till nästa. Och eftersom det är så dåligt så är det alltid underbemannat, för ingen vill ta jobb där. Sjuan är ökänd. Varför var du kvar där så länge?”

“Jag vet inte…” suckade Jonas. “Kanske var det just därför. Jag kunde inte med att lämna det när jag visste att det bara skulle bli ännu värre då. Jag tror jag tänkte att jag kunde hjälpa till att göra det bättre, bidra till en bättre miljö, få någon att trivas och vilja vara kvar där lite längre, vända utvecklingen…”

“Åh” var det enda Sonja fick ur sig på några sekunder. Givetvis hade Jonas en osjälvisk och ädel anledning till att ha väntat med specialistutbildningen. “Så varför lämnade du till sist?”

“Regionen fattade grejen till sist” svarade Jonas. “De flyttade om resurser, kallade in nån känd avdelningschef som skulle styra upp det, satte in bonusar och fick in en massa anställningar. Så jag vågade lita på att det faktiskt skulle bli bättre. Då vågade jag söka.”

Sonja satt tyst en stund. Hennes blick sögs in i Jonas ögon och han tittade inte bort. Hon ville säga något, ge samtalet en knuff i rätt riktning, men hjärnan var trög som sirap.

“Det är så skönt att jag kan lita på dig.” sa hon till sist. Jonas såg förvånat på henne. “Jo, men du förstår. Bland okänt folk kan jag inte klä mig hur som helst.”

“Nej, jag har tänkt på det” svarade Jonas. “Skönt att du känner att du vågar vara dig själv här. Det måste vara jobbigt med folk som tittar.”

Sonja log.

“Det beror på vem det är som tittar”, sa hon.

Hon såg Jonas i ögonen och hoppades att han skulle titta ner mot hennes bröst, men det gjorde han inte.

“Du tänker på något” sa Sonja istället. Hon visste inte hur tydlig hon vågade vara, men hon behövde verkligen få något att hända. Hon stod inte ut med att låtsas som ingenting längre. “Kom igen, säg!”

“Äh, det är bara…” började Jonas, men hindrade sig. “Nej, det var inget.”

“Jo, kom igen” sa Sonja. “Du kan lita på mig också.”

“Jo, det är bara det att…” började Jonas och tvekade igen, men drevs på av Sonjas uppbådande min. “Jag har undrat hur det känns att liksom veta att … att du är en tjej som alla killar vill ha? Att vilken kille du än väljer att vara med, så gör du honom till jordens lyckligaste kille?”

“Äsch” började Sonja och rodnade. Visst hade hon sällsynt stora bröst, men lite överdrev han väl ändå. “Inte alla killar… Och inte lyckligast på jorden.”

“Nej, men säg 99% då” sa Jonas. “Oavsett så måste du ju veta att du har en helt unik dragningskraft.”

Sonja gav med sig och funderade på allvar på frågan.

“Jag försöker att inte tänka på det.” svarade hon allvarligt. “Men ja, jag tänker att jag är värd mer än att låta vilka killar som helst få liv att ta mig. Jag har testat det förr, det är en häftig boost att matas med, men inte särskilt bra i längden. Jag vill spara mig till ett alldeles särskilt tillfälle, till någon alldeles särskild kille som är värd det. Och när jag väl hittat rätt kille, då är jag 100% hans.”

“Bra svar” svarade Jonas och nickade allvarligt. “Det är bra att du väntar tills du känner dig helt säker.”

“Det gör jag också.” sa Sonja. “Jag är helt säker på vem det är.”

“Jaha” utbrast Jonas tafatt. “Vad roligt för honom.”

“Jag hoppas det. Jag vet inte vad han tycker om mig än.” sa Sonja och såg Jonas så djupt i ögonen att han blev tvungen att titta bort. “Jag vet inte om jag vågar säga det till honom…”

“Klart du vågar.” sa Jonas. “Om han tackar nej till dig är han den mest korkade killen i världen!”

“Han är inte den mest korkade killen i världen” sa Sonja. Hennes hjärta bultade. Kanske borde hon dra i handbromsen, men hon ville rulla på nu när hon var så nära att säga det. “Det vet jag, för jag har snart skrivit en hel magisteruppsats ihop med honom.”

Jonas sa inget på några sekunder. Först tänkte han att det var konstigt sagt, eftersom hon bara skrivit en enda magisteruppsats och det var med honom. Sen tänkte han att det måste vara nån sorts skämt eller test. Han höll blicken så oberörd han kunde för han ville inte ge henne någon anledning att skratta åt honom genom att antyda att han trodde henne.

Sonja såg på honom, alltmer skräckslaget. Varför svarade han inte?!

“Varför skulle du vilja ha mig?” frågade han till sist efter att ha vägt varje ord på silvervåg. Han behövde få ett svar, utan att visa tecken på att faktiskt tro henne.

Sonja tänkte efter. Det var så självklart, men samtidigt så svårt att förklara med ord.

“För att du är du. Den tryggaste, mognaste, klokaste och mest osjälviske man jag har träffat.” förklarade Sonja.

“Men jag menar, du kan välja vem som helst. Exakt vem som helst, att göra till den lyckligaste killen i världen.” upprepade Jonas. Han vägrade fortfarande tro på att hon menade allvar och ville visa det utan att vara alltför avvisande för den lilla lilla händelse att hon skulle vara seriös. .

“Och jag väljer dig” upprepade Sonja och vågade le mot honom. “Om du vill ha mig?”

Jonas tvekade. Det fanns inget sätt att undvika att svara på den frågan.

“Det vill jag” sa Jonas, så torr i munnen att han knappt fick fram ett ljud.

Han hade varit på väg att fortsätta med något avvärjande som ‘Men det vill ju alla, så det är inget konstigt’, men innan han hann säga något mer sprack Sonjas ansikte upp i ett leende som inte handlade ett dugg om att avslöja en bluff, utan bara om lättnad och lycka.

Då hade han alltså sneglat när hon inte tittat ändå? Då hade hon lyckats fånga hans uppmärksamhet med sina mer avslöjande kläder? Då hade hennes bröst lyckats väcka något hos honom? För att vara riktigt säker drog Sonja till med en raggningsreplik som aldrig hade svikit henne på studentfesterna på sjuksköterskeprogrammet.

“Visste du förresten att jag håller på med yoga?” frågade hon. Jonas höjde ögonbrynen och skakade förbluffat på huvudet. “Det är bästa träningen för att jag inte ska få så ont i ryggen på grund av … ja, du förstår. Och för att hålla mig vig.”

Sonja tyckte sig kunna se i Jonas ögon att orden fick effekt och plötsligt slog det henne att hon sedan studentfesterna hade ytterligare information som borde avgöra saken en gång för alla.

“Och pilates!” fortsatte hon. “Det har jag börjat med lite mer nyligen. Det är väldigt bra för bålstyrkan, men också för den inre muskulaturen. Du vet, den man använder när man har sex. Det sägs att det gör det skönare för båda. Men … Jag har inte fått tillfälle att testa det än, för jag har inte varit med en kille på nästan två år nu…”

Hon såg Jonas djupt i ögonen, men hon kunde inte riktigt avgöra vad han tänkte. Hon hoppades att han skulle bli kåt av det han hörde, men Jonas blick fick henne att undra om hon kanske förstört allt genom att vara för på.

“Sonja…” sa Jonas efter att ha harklat sig ett par gånger mot den torra halsen. “Vet du vad som var det allra första jag la märke till dig när vi började plugga i vintras?”

Sonja skakade på huvudet. Hon kunde inte utläsa av Jonas röst om han verkligen var med på noterna och det gjorde henne så nervös att hjärtats bultande gjorde ont. Tänk om han skulle avvisa henne?

“Dina ögon och din blick. Vet du vad de har för effekt på folk?” frågade han. Han lät fortfarande helt lugn och behärskad. Nästan för behärskad. Sonja skakade på huvudet. “När man ser dig rakt i ögonen känns det som att du skådar rakt in i ens själ. Som att de ser hela vägen in och genomskådar allt man tänker och känner.”

Det var tyst i några sekunder.

“Det låter ju skitläskigt” sa Sonja. Under tystnaden hade hon tagits ner helt på marken.

“Det är det också” bekräftade Jonas. “Och beroendeframkallande. Hur ska jag förklara det? Det är lite som hur det svider när man tvättar ett sår. Först ryggar man tillbaka, men samtidigt vet man att det är nyttigt.”

“Jag fattar inte alls…” sa Sonja, men hon var säker på att vad Jonas än menade så var det inte något positivt. Detta var inte alls på väg åt det håll hon hade hoppats och behövt. Hon drabbades av fördubblad vånda när hon tänkte på hur det skulle gå att skriva färdigt uppsatsen om han avvisade henne nu.

“Ja, det blev en konstig liknelse” medgav Jonas. “Jag menar att man är rädd för vad du ska se och tycka när du tittar på en. Vad du ska hitta i ens innersta. Men när man märker att du inte avskyr en, trots att du skådat ens själ, så känner man sig uppmuntrad av blicken. Bekräftad. Godkänd.”

“Okej…” sa Sonja, fortfarande lite osäker på vart samtalet egentligen var på väg.

“Och sen har vi ditt skratt” fortsatte Jonas och Sonja kände sig varm i pannan av skam. Var hennes skratt lika jobbigt för folk utan att hon visste det? Jonas fortsatte. “Har du någon gång haft en kollega eller kompis vars leende smittar av sig på ett särskilt sätt?”

“Jo, alltså…” började Sonja. “Du jobbade ju också med Pernilla, så du vet ju. Det spelade ingen roll vilken sida man vaknat på på morgonen, eller hur helvetisk trafiken varit. Gick man in på hennes kontor och frågade henne, så fick man ett så kvittrande glatt leende till svar att man glömde allt dåligt och gick därifrån hur nöjd som helst.”

“Exakt henne tänkte jag också på!” svarade Jonas. “Hur många såna har du träffat i ditt liv?”

“En” svarade Sonja. “Bara Pernilla har haft den effekten så starkt.”

“Jag har träffat två.” sa Jonas. “Pernilla. Och dig.”

“Va?!” utbrast Sonja. Men Jonas svarade inte utan väntade på att det skulle sjunka in för henne. Sonja trodde inte på det och ville motbevisa honom. “Pernilla är alltid glad. Det är inte jag.”

“Hur vet du att hon alltid är glad?” frågade Jonas. Sonja rynkade tveksamt på näsan och tänkte efter. “Och hur många gånger har du själv svarat surt till nån av oss i kursen det senaste året?”

“Men det är ju…” började Sonja medan hon tänkte efter. Hon kanske inte brukade svara så surt, men det var ju för att hon alltid blev så glad av att träffa sina kurskompisar. Innan dess kunde hon vara sur. “Det är ju ni som gör mig glad.”

Jonas slog ut med händerna som om hon precis bevisat hans poäng. Kunde det vara så, undrade Sonja, att hon blev glad av att träffa sina vänner och att den glädjen sen spred sig vidare lika effektivt som Pernillas leende? Hon försökte föreställa sig att hon kom till skolan en morgon och såg sina kursvänner stå där trötta och sura – Hon blev lika glad av att se dem ändå. Och när hon hälsade på dem hälsade de plötsligt glatt och piggt tillbaka. Hon skakade ändå skeptiskt på huvudet.

“Så tänk dig själv…” sa Jonas. “Hur det är att plugga med en tjej som är den snyggaste man nånsin sett. Hennes blick borrar sig in i ens själ och accepterar en, och sen får man varenda morgon humöret lyft av hennes fantastiska leende och skratt. Hur tror du en kille reagerar på det?”

“När du lägger fram det så…” började Sonja och försökte leva sig in i det. Den naturliga fortsättningen på scenariot var ju att killen blir förälskad. Men eftersom det gällde henne själv kändes det främmande att tänka sig att det blev effekten.

“Jag antar att du vet om att du har Sveriges snyggaste ben?” fortsatte Jonas innan hon hann avsluta meningen. “Jag vet helt säker, fram till för några veckor sen, att det är därför du klär dig som du gör. Du vet hur jävla sexiga dina ben är och vill framhäva dem maximalt.”

Jonas tittade på Sonja som om han ville få henne att erkänna. Sonja hade alltid tyckt att hennes ben var lite för spinkiga och underdimensionerade för hennes överkropp. Åtminstone med tanke på hennes bröst. Men hon kunde hålla med om att med en stor tröja på överkroppen såg hennes ben fina och välformade ut. Hon var mer stolt över dem än över brösten och det hade ju funnits med i tanken med kläderna. Fast hon hade hon inte riktigt tänkt sig att någon skulle kalla hennes ben för Sveriges snyggaste precis.

“Och med så välformade ben, tror du inte att man blir nyfiken på resten av kroppen?” fortsatte Jonas. Hur många gånger tror du inte att jag, och andra killar, spanat in dig när du rör dig, sett hur tröjan rör sig och formar sig för att försöka få en liten aning om hur resten av din kropp är? Förstår du hur många olämpliga fantasier du inducerar hos folk?”

Sonja harklade sig för att försöka få ur sig några ord, men hon visste inte vilka ord skulle säga. Hon var lite chockad. Efter att ha förberett sig från en total avvisning från Jonas fick hon nu en helt annan bild av situationen.

“Men du förstår?” frågade Jonas. “Jag var tokig i dig efter bara några veckor in på utbildningen. Men givetvis helt friendzonad. Vi är vuxna människor, mitt i våra liv och karriärer och läser en ettårig vidareutbildning. Det är inte som att vi är i ett stadie i livet där klasskompisar lämnar några djupa avtryck i livet. Några månader efter examen kommer vi inte ens känna igen ansiktet på hälften vi pluggat med här. Vi kommer gå vidare och glömma alla här.”

“Inte alla” invände Sonja med torr hals.

“Nej, inte alls.” sa Jonas. “Men det är bilden jag hade under sommarlovet när jag försökte dämpa mina känslor för dig. Du kommer inte komma ihåg. Vare sig du är medveten om det eller ej lämnar du avtryck hos folk, och efteråt får vi försöka vara glada för den korta tid vi fått med dig. När jag blev ihopparad med dig för uppsatsen försökte jag tänka så. Fast jag visste att det mest kommer bli jobbigt. Varenda minut med dig är himmelriket.”

De såg på varandra under några sekunder. Sonja ville le mot Jonas, men han såg fortfarande så allvarlig ut.

“Och varje minut utan dig är helvetet. Okej?” fortsatte Jonas. “Det är så jag tog mig an denna hösten. Och det var innan jag visste hur rolig du är att vara med på tu man hand. Hur gullig du är i ovårdat hår. Hur resten av din kropp ser ut. Eller det där om yoga och pilates.”
“Men…” invände Sonja. Hon var full av medlidande, men han lät fortfarande så anklagande. “Det var ju inte sant, eller hur? Jag kommer inte glömma dig. Och alla dina fantasier om mig, de är inte olämpliga utan lämpliga och välkomna. Och uppmuntrade!”

Jonas såg fortfarande samlad och bister ut.

“Jag vill bara att du ska veta vad det är du har utsatt mig för. Det kanske inte syns, men jag har lidit.” sa Jonas. “Och vad det är jag nu tänker hämnas för.”

Jonas sträckte fram sin hand mot henne. Hon tog den och lät honom dra upp henne ur fåtöljen. Hon såg in i Jonas och försökte läsa av honom med den där genomborrande blicken han påstod att hon hade, men hon såg ingenting. Ändå var Sonja trygg med att hon litade på honom. Hon var redo att låta honom göra exakt vad han ville med henne. Hon kunde låta sig förnedras eller gå med på saker hon aldrig låtit någon göra med henne innan. Exakt vad som helst.

Jonas ledde henne ut till mitten av vardagsrumsgolvet. Hon hade en spegel där som hon brukade göra yoga framför. Jonas stod bakom henne och betraktade henne i spegeln. Hon försökte återigen läsa Jonas blick och förstå vad han tänkte när han såg på henne. Under några sekunder var det svårt att förstå och trots vad Jonas precis sagt om hennes utseende stod hon där och tvivlade på sina proportioner.

Jonas hade knappt nämnt brösten i sin beskrivning av henne och hon undrade om han tyckte att de var för stora. Alla killar gillar trots allt inte stora bröst och hennes var verkligen oproportionerliga mot resten av hennes kropp. De var avsevärt bredare än hennes lilla bröstkorg och räckte nästan ner till naveln nu när de hängde fria i linnet. Hon hade haft en så smal och fin midja när brösten var mindre, men nu kunde man knappt ana hur midjan smalnade av ovanför höften innan brösten täckte den. Lyfte hon fram armarna minsta lilla så kramades brösten ihop. De tajta yogabyxorna förstärkte intrycket ytterligare genom att markera hur spinkiga hennes ben var. De såg nästan krokiga ut och utrymmet mellan ljumskarna kändes orimligt brett.

Hon såg upp i spegelbilden av Jonas ögon igen. Till sin förvåning var det inte lika svårt att läsa hans blick längre. Hon hade nästan förväntat sig att Jonas skulle stå med rynkade ögonbryn åt hennes märkliga uppenbarelse, men hon såg bara hunger nu.

“Vill du veta vad jag har fantiserat om?” viskade Jonas i Sonjas öra.

Sonja såg sig nicka i spegeln medan Jonas ställde sig på knä snett bakom henne. Hans händer närmade sig långsamt hennes smalben tills de rörde vid dem, först bara med fingertopparna, men sen med hela handflatan. Händerna greppade om de smala vristerna och rörde sig långsamt upp över vadernas kurva utanpå yogabyxorna. Sonja såg på Jonas i spegelbilden medan hans blick var hundra procent fokuserad på hennes ben. Händerna fortsatte upp över låren och hela vägen upp till linningen uppe vid Sonjas midja. Han stack in några fingertoppar innanför linningen och följde den runt höfterna. Hans händer snuddade vid brösten och även om det kanske inte var meningen gick en skälvning genom Sonjas kropp.

Omsorgsfullt började Jonas dra ner byxorna, noga att lämna trosorna på. Sonja ångrade under några ögonblick sitt val av trosor. De var hela och rena, men hon hade ett annat par som var betydligt snyggare om hon hade vetat att hon skulle stå i bara trosor framför spegeln med Jonas idag. Sonja hjälpte till att dra ihop knäna lite så att han lättare skulle få ner de tajta byxorna hela vägen till anklarna. Utan att dra av byxorna helt från fötterna började han smeka hennes bara smalben med båda händerna.

Sonja blev medveten om sin andning, som om hon plötsligt hade glömt bort hur man andas normalt och ljudlöst, medan hon njöt av hur Jonas beundrade hennes vader. Hon hade ingen aning om att hennes ben var värda sådan beundran, men hon märkte tydligt på Jonas att han menat allvar med vad han sagt om dem. Han kände på, och synade noggrant varenda millimeter och böjde sig sen fram för att kyssa dem. Han gick långsamt fram, kände, såg, smekte, kysste, tills han gått över varenda kvadratcentimeter av hennes vader innan han fortsatte upp till vaderna.

Sonja började nästan få svårt att hålla balansen och hon kunde inte sära på benen så länge hon stod kvar med byxorna runt anklarna. Som om Jonas läst tanken höll han fast henne stadigt med ena handen medan han hjälpte till att lirka ur en fot i taget ur byxorna, innan han återgick till att smeka och kyssa hennes lår. Här gick han om möjligt ännu långsammare fram och Sonja längtade hela tiden efter att han skulle nå längre upp på låren med sina händer och kyssar. Hon undrade om han märkte hur hon darrade av otålighet och iver att han skulle nå längre upp, men om han gjorde det så påverkades hans tempo inte. Han var fullkomligt upptagen med att beundra varenda kvadratmillimeter hud, vartenda ljust litet hårstrå som slunkit undan rakhyveln, och verkade inte det minsta brydd av nästa mål längs vägen.

Efter en evighet nådde händerna upp så högt att de nästan nuddade vid trosorna när de smekte insidan av låren. Kyssarna hade svårare att nå in mellan benen, men Sonja särade lite till på fötterna för att bjuda in honom att kyssa längre in, högre upp.

Vid ett grep Jonas hårt om låren och blottade sina tänder i ren förbluffning över hur perfekta Sonjas ben var. Sonja tjöt till, men tystnade fort igen. Stunden var så andaktsfull att hon inte ville störa den med andra ljud än det mjuka smackandet av Jonas kyssar längs Sonjas lår. Händerna fortsatte upp över höfterna och följde kurvorna upp och ner flera gånger. En av gångerna råkade Jonas nudda vid brösten igen och Sonja drabbades av en intensiv längtan efter att få känna hans händer greppa och krama om dem.

Men Jonas händer höll sig borta från brösten. Han satt rakt bakom Sonja nu och fingrarna började fokusera mer längs troskanten. Till sist drog han mjukt och försiktigt ner trosorna. Sonja hjälpte till att kliva ur dem och Jonas buffade med sitt ansikte mot hennes skinkor.

Han hade undvikit att berätta om hur han några gånger hade spanat in hennes rumpa under de stora tröjorna medan hon hade satt sig ner. Det hade inte undgått honom att hennes rumpa verkade vara alldeles magnifikt formad och nu hade han den äntligen naken framför sig. Detta var en av de saker som hade spelat upp sig allra flest gånger i hans fantasi. Händerna kramade om skinkorna några gånger innan de började smeka runt Sonjas höfter där trosorna nyss hade suttit – överallt utom från den lilla hårtussen och neråt. Händerna flyttade sig uppåt en liten bit och tog tag om hennes midja medan han alltmer förlorade sig i de precis lagom runda och fasta skinkorna som han nafsade om med munnen, borrade in näsan i och helt enkelt inte kunde få nog av.

Han märkte knappt att hans händer flera gånger rörde vid brösten medan han greppade och smekte om midjan, men Sonja höll på att bli galen. Hennes ena ben hade börjat darra så att hon knappt kunde stå upp längre och hon var förmodligen kåtare än hon nånsin varit i hela sitt liv. När Jonas händer äntligen lämnade midjan för att börja smeka hennes ljumskar kunde hon inte stå stilla längre utan rullade och rörde på höften för att försöka få honom att råka röra vid hennes drypande våta sköte.

Jonas tog tag om Sonjas höfter och hon vände sig villigt om när han vred henne, så att hon stod vänd rakt mot honom. Hon ställde sig tillräckligt bredbent för att Jonas lättare skulle komma med vad han än tänkte göra. Hans händer drog isär ljumskarna så att det smackade om skötet när blygdläpparna särades från varandra. Jonas sträckte sig fram och kysste henne runtom hårbusken och ner mot ljumskarna och hon sköt fram sitt sköte mot honom. Hon längtade så mycket att hon inte ens märkte hur mycket hennes andetag lät.

Jonas kikade upp en sista gång, han fick luta sig bak längre än han tänkte för att se Sonjas ansikte ovanför brösten. Sen dök han in mellan benen. Det första hans tunga rörde vid var Sonjas svullna klitoris och hon gnydde högt. Även om han bara kupade sin varma tunga mjukt runt hennes klitoris, så gjorde hennes darrande höfter att hennes klitoris stimulerades på ett sätt som sände stötar av njutning genom henne så att hela kroppen ryckte till flera gånger. Jonas tog ett fastare grepp om hennes höfter och pressade ansiktet hårdare mot henne för att försökte hålla henne stilla, medan han långsamt började röra sin tunga fram och tillbaka. Sonja stönade så högt att grannarna hade hört det om de var hemma.

Det krävdes ett helt universum av uppsamlad viljestyrka för Sonja att få honom att avbryta. Hon fick tag om hans huvud och sköt honom ifrån sig samtidigt som hon drog bak höften. Det tog många sekunder innan hon var helt säker på att hon hunnit avbryta i tid. Jonas såg förvånat upp och undrade vad som hänt.

“Inte … komma … än…” var allt Sonja kunde få fram. Hennes orgasmer lämnade henne alltid matt, utpumpad och överkänslig så att fortsatt mys var omöjligt. “Kan vi gå till sängen?”

Jonas reste sig upp, smekte håret från hennes ansikte och kysste henne. Kyssen fick alla klockor och planeter att stanna. Även om hans läppar var nersölade av vätskorna från hennes sköta kunde Sonja inte få nog av kyssen. Hon ville bara stå där för evigt, trycka sin kropp mot honom och bli kysst. Samtidigt var hon inte på långa vägar färdigtillfredställd. Hon behövde känna Jonas tränga in i henne. Rörde han hennes klitoris igen skulle allt vara över, men i hennes slida kunde hon ta emot honom så länge han bara stod ut.

Långsamt, medan de fortfarande kysste varandra, började Sonja att spänna upp livremmen till Jonas byxor. Hon fick upp ett par knappar på jeansen, drog ner dem och släppte ut hans stånd ur kalsongerna. Jonas var inte stenhård när hon slöt händerna om ståndet. Byxorna hade pressat så hårt mot det att det inte hade haft utrymme att utveckla sig fullt ut, men i Sonjas händer gick det snabbt. Sonja kom av sig i kyssen men lät Jonas fortsätta kyssa hennes läppar medan hon lade sin koncentration på det hon kände i sina händer. Det var så svällande stort att hon knappt vågade titta ner. Hon bara stod där, lät sig kyssas och fortsatte att känna på ståndet för att försöka förstå om det verkligen var på riktigt eller om sinnena spelade henne ett spratt.

“Den är alldeles för stor för mig” viskade hon till sist. Jonas slutade kyssa henne, men hon stod med ögonen stängda för att inte råka titta ner. “Hur kan den vara så stor? Det kommer inte gå…”

“Det gör inget, jag kan slicka dig.” viskade Jonas tillbaka.

“Nej, jag behöver få känna dig i mig” invände Sonja.

“Jag har fingrar. Det löser sig. Jag är van vid detta.” intygade Jonas.

“Nej” suckade Sonja. Han förstod inte. Hon menade inte allvar. Åtminstone hoppades hon inte att hon gjorde det. Hon var alldeles för hungrig efter att få känna Jonas i sig för att på allvar låta storleken bli ett hinder. “Kom här.”

Hon stod still en sekund till medan hon bestämde sig för hur hon skulle göra. Hon gick runt Jonas, ställde sig bakom honom, öppnade ögonen och ledde honom framför sig mot sovrummet och sängen.

“Lägg dig här” viskade hon till honom när hon stängt ögonen igen.

Han hörde hur han drog av sig byxorna helt och tog plats i sängen. Sen famlade hon sig fram och tog plats gränsle över honom. Hon kände sig fram till ståndet bakom sig och förde det till rätt plats innan hon vågade öppna ögonen och titta ner i Jonas ansikte. Hon brydde sig inte om hur stor han var, hon måste bara få ha honom i sig. Hon pressade sig bakåt mot honom. Hon var blöt nog och ståndet var styvt, men det behövdes ändå förvånansvärt mycket kraft för att ollonet skulle börja klämmas in i henne.

Sonja stannade dock inte där, hon var totalt fokuserad på att ta in allt vad Jonas hade. Hon fortsatte att sänka sig över honom, centimeter för centimeter. Några gånger var hon tvungen att stanna upp och höja sig en centimeter innan hon kunde fortsätta sänka sig över honom. För varje gång var hon säker på att hon måste ha nått ner till roten, men det fanns ändå mer att sänka sig över. När hon till sist kände att hon nått hela vägen ner började hon flåsa, som om hon precis kört ett cardiopass. Kanske hade hon hållit andan under hela tiden som hon sänkte sig över Jonas, hon visste inte själv, hennes fokus hade varit så totalt att få hela Jonas stånd att hon inte lagt märke till något annat.

Nu tillät hon sig känna efter, men det var omöjligt att ta in och förstå hur det kändes. Det kändes så mycket och liknade inget hon känt innan, så att hon inte kunde sortera isär alla intryck. Hon testade att höja sig några centimeter och plötsligt pulserade överväldigande njutning ut i hela kroppen. Hon sänkte sig till botten igen och lika underbara vågor av njutning fyllde hennes kropp. Hon testade igen. Hon stod knappt ut. Bara några få centimeters rörelse och njutningen var så stor att hon kunde sprängas. Hon försökte rida ett ordentligt juck, men njutningen chockade henne så att hon var tvungen att stanna efter bara några centimeter igen.

Hon tittade på ner Jonas. Han såg chockad ut, men inte av egen njutning. Det var tydligt att han inte var alls lika överväldigad av hur det kändes. Själv kunde hon känna njutningen bulta genom henne i takt med hennes egen puls även när hon höll sig så stilla hon kunde. Hon kände sig löjlig, ynklig, inför Jonas. Hur kul var det för honom att hon knappt kunde röra sig utan att njutningen fick henne att tappa kontrollen?

Hon försökte igen, fast inriktad på att klara mer än några centimeter. Kanske lyckades hon tvinga sig upp några centimeter högre än tidigare innan hon var tvungen att pausa. När väl magmusklerna slutat rycka okontrollerat flåsade hon högljutt. Hon såg Jonas i ögonen medan hon sänkte sig igen. Trots att njutningen var nästan ohanterlig såg hon tydligt i Jonas ögon att han tyckte om vad han såg och plötsligt kände hon sig trygg. På något konstigt sätt älskade Jonas att se henne njuta som hon gjorde och hon skämdes inte längre för det. Hur kunde det ens vara så skönt? Hon hade aldrig upplevt något i närheten av lika underbart innan, varken själv eller med killar. Var det Jonas storlek som gjorde det? Eller pilatesträningen och den uppbyggda inre muskulaturen?

Hon höjde och sänkte sig i en liten rörelse till och kunde inte låta bli att le åt hur löjligt skönt det var. När Jonas log tillbaka förstod hon. Pilatesträningen och storleken bidrog kanske i någon mån, men det viktigaste var att hon verkligen tyckte om Jonas, att hon så helhjärtat ville ge sig åt honom. Sonja drog av sig linnet och brösten svängde ut i det fria.

“Ta på mig” gnydde hon. Hon hade först tänkt säga mer, om hur skönt det var och hur mycket hon tyckte om honom, men med hela Jonas stånd i sig var det svårt att prata.

Jonas förde upp sina händer till Sonjas höfter och smekte höfterna, midjan och låren medan hon började hon rida honom igen. Bara med korta, långsamma juck, det var allt hon klarade av. Fördelen med det var att risken var mindre att Jonas skulle komma innan hon ville och hon hoppades på att få njuta länge medan hon red honom. Så länge inte Jonas kom och så länge ingen rörde hennes klitoris, så kunde detta hålla på för evigt, visste hon.

I den vetskapen fortsatte Sonja att rida, helt utom sig i njutningen och därför var hon inte alls beredd när orgasmen ändå kom. Hon förstod först inte ens vad som hände och hann inte stoppa det i tid innan orgasmen helt var över henne. Den tog henne så djupt att Jonas nästan höll på att kvävas mellan Sonjas bröst innan hon blev medveten nog för att häva sig upp på sina armar igen.

Det var en annorlunda orgasm. Inte så hård som en vanlig orgasm från klitoris brukade kännas för henne, utan rundare, mjukare, men ändå djupare. Sonja hann skämmas en sekund för att hon hade kommit så snabbt och tagit slut på deras stund ihop, men till sin förvåning kände hon sig inte alls matt, utpumpad och överkänslig, utan nöjd men hungrig efter ännu mer. Försiktigt rörde hon sig igen. Jonas stånd var fortfarande lika skönt i henne och medan hon juckade med höften stönade hon högt och kände att hon utan problem skulle kunna komma en gång till.

Hon fortsatte och lät det ske. En ny mjuk och rund orgasm sköljde över henne, lika underbar som den förra men utan skammen och rädslan för att den skulle ta slut på deras stund ihop. Hon lät den dundra färdig genom kroppen och förundrades över vad som hände. Sonja hade ingen aning om att hon kunde komma utan att stimulera klitoris. Och hon hade inte heller trott att hon var en sån som kunde komma flera gånger under samma samlag. Hon hade aldrig varit lite avundsjuk på tjejer som kunde detta. Men nu verkade det som att hon knappt kunde röra sig på Jonas utan att komma om och om igen. Bara för att testa juckade hon lite till, kände snart den välkomna känslan dundra in igen och lät det ske ännu en gång.

“Jag tyckte du sa att den var för stor för dig” sa Jonas när den tredje orgasmen ebbat ut.

“Det är du ju också!” utbrast Sonja. “Märker du inte det?”

Sonja kysste honom och Jonas kände kåtheten ta över. Han slöt armarna om henne och sköt upp höften mot Sonja i kraftigare och snabbare stötar än vad hon hade lyckats åstadkomma. Hon tjöt högt tills hon, bara några stötar senare, kom igen.

“Hur många gånger kan du komma?” frågade Jonas förbluffat efteråt.

“Ingen aning” svarade Sonja ärligt.

“Vad är ditt rekord?” frågade Jonas.

“Med en kille? Noll. Eller kanske en, fast det var egentligen jag själv som gjorde det då. Så jag tycker inte den räknas.” berättade Sonja. Hon log när hon såg Jonas min. “Men så har jag heller aldrig varit med en kille som jag tyckt så mycket om innan.”

De kysstes tills Sonja inte kunde hålla sig längre utan började rida över honom tills hon kom ännu en gång.

“Och själv då?” flämtade hon efteråt. “Hur länge kan du hålla på?”

Jonas funderade på vad han skulle svara. Han hade inte varit med så många tjejer som klarat av hans snopp på ett sätt som räknades. Men med de få som klarat det så hade han aldrig lyckats avsluta innan tjejen varit helt slut.

“Mitt rekord är också noll.” erkände Jonas motvilligt. “Ingen tjej har orkat hålla på tills jag har kommit. Jag får också alltid avsluta själv.”

Han kunde inte riktigt förutse hur kåt detta gjorde Sonja. Om han kunde få henne att komma för första gången med en kille – om och om igen – så skulle hon inte ge sig förrän Jonas hade fått avsluta ordentligt.

“Hittills” sa Sonja.

Jonas höll tillbaka ett tvivlande ‘Vi får väl se’ och lyfte istället av Sonja från sig. Sonja tjöt till och hennes kropp ryckte okontrollerat i några sekunder av känslan från när hela Jonas kön drogs ur henne på en gång. Hon förstod att Jonas ville byta ställning och ha initiativet en stund. Hon övervägde att föreslå någon av alla ovanliga och imponerande ställningar hon kunde inta på grund av sin vighet, men hon insåg att Jonas storlek skulle göra dem besvärliga i praktiken. Istället särade hon bara välkomnande på benen när Jonas lagt över henne på rygg.

Jonas tog plats över henne. Han stressade inte med att tränga in i henne. Han var medveten om sin storlek och hade erfarenhet av hur det kunde gå om han inte var försiktig. Sonja hade klarat av den förvånansvärt bra, men i mycket lugn takt med små rörelser som hon helt fått kontrollera själv. Han såg henne i ögonen hela tiden medan han långsamt pressade sig in i henne. Hon var trång, det visste han redan, och det var mycket skönt. Men det han fokuserade på var Sonjas ansikte.

Dels ville han försäkra sig att det inte gjorde ont eller blev obehagligt för henne. Och dels ville han se igen hur overkligt, upphetsande, vackert hennes ansikte var när han var i henne och hon verkade njuta på en nivå som knappt borde vara mänskligt möjlig. Hans erfarenheter i sängen sträckte sig till tjejer som antingen inte klarade av hans storlek, och till en tjej som klarade av honom så bra att hon helt verkade sakna känsel på insidan av sin slida. Han hade helt enkelt aldrig varit med en tjej som egentligen njutit av att ha honom i sig. Han hade saknat den upplevelsen, men samtidigt försökt skaka av sig längtan efter den som fåfäng, otacksam och orealistisk. Han tänkte att längtan efter att lyckas få en tjej att uppleva oändlig njutning var grundad antingen i en skev bild utifrån porr, eller i en egoistisk längtan hos honom själv att vara nån form av alfahanne i sängen.

Att det kunde finnas en tjej som Sonja hade förbluffat honom redan andra dagen på utbildningen, när han bara hade fått ett smakprov på hur underbart vacker hon var och hur härlig hon var att bara vara i närheten av. För varje dag hade hon fortsatt att flrbluffa honom med hur snygg hon var, hur rolig hon var, hur seriöst hon tog utbildningen och hur snabbt hon lärde sig. Alla positiva egenskaper en kvinna kunde ha verkade finnas i överflöd hos henne och han hade på något sätt väntat sig att det måste finnas någon brist nånstans, men för varje ny sak han lärt sig om henne var hon lika perfekt i hans ögon.

Den trenden hade bara accelererat sedan de börjat skriva uppsatsen ihop, och efter att hon börjat ta av sig tröjan medan de jobbade ihop hade det nästan blivit för mycket. Som någon sorts försvarsmekanism hade han intalat sig att brösten måste vara fake och att Sonja var en utseendefixerad bimbo. Det hade funkat i en hel vecka innan han blev överväldigad igen av hur nyfiken, genuin och seriös Sonja var i allt hon gjorde. Han kunde helt enkelt inte upprätthålla illusionen av Sonja som en ytlig bimbo och genom den avfärda henne. Istället var han tillbaka i den alltmer hopplösa förälskelsen. Han hade accepterat att Sonja helt enkelt var en av verkligt få människor på jorden som var helt genetiskt unikt perfekta. Han hade haft lyckan att råka slinka in på samma utbildning som henne. Att han dessutom fick skriva uppsats med henne var nån sorts miljonvinst på lotteri i sig, men han fick under inga omständigheter inbilla sig att han hade någon sorts chans på henne. Hon måste veta hur perfekt hon var och förstå att hon inte förtjänade något annat än att hitta motsvarande genetiska unikum bland män.

Nu låg han här över henne och pressade in sitt stånd i henne så långsamt han bara kunde medan hon skakade och stönade högt, helt överväldigad av njutningen han orsakade henne. Vad han hade gjort för att förtjäna detta skulle han aldrig förstå, men han tänkte inte låta den frågan hindra honom nu. Han nådde till sist ända ner till roten och stannade där en stund. Han tänkte att Sonja njutning skulle lugna sig lite medan han var stilla, men hon fortsatte att vara helt bortom sig. Hennes ögon gjorde tydligt att hon knappt själv kunde tro hur underbart det kändes och när han började röra sig i henne vidgade hon ögonen som om hon ville säga ‘Hur kan det bli ÄNNU skönare?!’. Hennes reaktion gjorde honom så upphetsad att han inte stod ut med de överdrivet långsamma rörelserna längre utan började köra på i en något högre takt och med lite djupare juck än vad hon ridit honom med.

Efter två sådana stötar kom hon igen. Hennes ben skakade under honom och hennes kropp rörde sig så mycket att han hade svårt att hålla sig kvar i henne, men han fixerade sig så gott han kunde och juckade i botten av henne. Hennes orgasm fortsatte. Istället för att nå sin kulme och sen klinga ut var det som om den bara intensifierades tills Sonjas reaktion nästan kändes panikartad. När Jonas insåg det slet han sig ur henne och rullade av henne.

Så fort hon var lugn nog lade han sig intill henne med armen om henne medan hon långsamt slutade att skaka och rycka.

“Kom du?” viskade Sonja efter säkert två minuter.

“Nej, bara du” svarade Jonas.

“Varför slutade du då?” frågade hon.

“Jag märkte att det blev lite för mycket. Jag borde inte kört på så hårt. Förlåt.” suckade Jonas.

Sonja rullade över på sidan, tryckte sig närmre Jonas och kysste honom.

Hon hade hittat hans stånd med handen, kände på det, hämtade mod och flyttade bak höften så att hon kunde titta ner på det. Det var så pass stort och grovt att hon hade svårt att tro att hon verkligen haft det i sig. Men nu fanns det ingen anledning att skrämmas längre. Nu visste hon hur det fick henne att känna. Och hon kunde inte fatta att hennes Jonas, av alla killar i hela världen, var så kolossalt välutrustad.

“Hur känns det?” frågade hon och tittade upp i Jonas ögon. “Att ha kuken som alla killar i hemlighet önskar att de hade?”

“Tills nyss, bara skit” svarade Jonas ärligt och Sonja höjde på ögonbrynen.

“Träffat många som inte klarade av den?” undrade hon.

“Inte ‘många’ direkt, men ja, det har hänt” sa Jonas.

“Hur många i proportion till hur många som älskat den?” frågade hon.

“Du är den första som faktiskt njutit av den.” erkände Jonas.

Ena tiondels sekunden blev Sonja chockad av svaret, sen rodnade hon över att hon tydligen var en sån size queen och sen sköljde djupare känslor över henne och hon blev tvungen att pressa sitt ansikte mot Jonas axel för att dölja hur rörd hon var.

“Vilken tur då att du träffade mig” viskade hon och kysste honom. Det var en kyss fylld av längtan efter mer och Jonas märkte det. “Gör det igen. Men sluta inte. För varje orgasm vill jag bara ha mer.”

Sonja rullade över på mage och drog upp ena benet så att Jonas skulle komma åt ordentligt. Jonas kände sig nästan lite skrämd när han tog plats över henne och insåg vilken makt han skulle ha att hålla fast henne under sig och bara knulla vidare utan att Sonja kunde göra något åt det. Han lovade sig själv att, trots Sonjas uppmaning, ändå vara lite försiktig, innan han trängde in i henne igen.

När han väl börjat kändes det upphetsande att ha tillåtelse att köra på mer ordentligt än innan. Det dröjde inte länge innan hon kom igen. Jonas blev lite feg och drog ut sig halvvägs medan Sonja stönade och snyftade ner i lakanet. Så fort orgasmen var över körde han på igen, med ännu snabbare och kraftfullare stötar. När hon kom igen drog han sig halvvägs ut igen, men nu vrålade Sonja.

“Fortsätt!!”

Jonas väntade inte på att orgasmen klingade ut, utan körde på igen och fortsatte. Han kunde inte avgöra på en stund när den ena orgasmen började och den andra slutade. Sonjas reaktioner gick i vågor, men fasen av den utklingande orgasmen verkade saknas. Kanske var det en enda lång orgasm som hölls i liv i minuter. I perioder verkade Sonja krampaktig och panikartad, men när Jonas vågat hålla ut igenom en sådan period vågade han lita på att det inte var så hemskt för Sonja som han först befarat.

Jonas var full av lust, men ville egentligen njuta av Sonja på andra sätt än att nästan plågsamt tvinga henne att stöna ut orgasm efter orgasm ner i sängen utan att kunna stoppa honom.

Dessutom började han bli trött i musklerna och varierade ställningen lite. Han nådde inte lika djupt i henne nu, men Sonja verkade fortfarande gilla det, om än på ett annat sätt. Hon blev mer vild, mer höggljudd och mer verbal, men utan orgasmer. Jonas började misstänka att det var något särskilt som hände när han var hela vägen inne i henne som triggade orgasmerna, som inte hände när han bara stötte halvvägs in. Han fortsatte att stöta halvvägs bara för att se hur Sonja gillade variationen.

“ÅÅÅHHÅHHÅHÅÅÅ, JA, JA, JAAAA” vrålade hon gillande först, men sen började det övergå i något annat. “YES YES YES, MER MER MEEEERRR!!!! DJUPARE, LÅT MIG KOOOMMAAAAA!!”

Jonas började ana hur det funkade, men fortsatte att bara stöta halvvägs in för att bygga upp det lite. Han frestades att säga något retsamt till henne om att han kunde bestämma själv om hon skulle komma eller inte, men ångrade sig och förbarmade sig över henne istället. Han gav henne några djupa, kraftfulla stötar ända ner i botten och lät henne komma. Han drog sig inte, men fortsatte inte heller att stöta utan stannade stilla i botten av henne. Hon hade inte ork att rycka och skaka lika mycket som innan, men blotta närvaron av hans stånd i hennes innersta fick orgasmen att rulla vidare och bara långsamt, långsamt, klinga ut.

Jonas låg kvar över henne, noga att vila sin vikt på sina armbågar så att Sonja kunde andas ordentligt medan hennes kropp inte verkade vilja sluta rycka och hoppa.

“Du kom inte nu heller, va?” frågade Sonja efter flera minuter.

“Nej” svarade Jonas.

“Var det … nära?” frågade hon.

Jonas tvekade. Det hade inte varit nära. Men det berodde delvis på att han inte hade tänkt alls på att komma. Hade han försökt hade det kanske varit närmre. Men bara kanske. Han drog sig långsamt ur henne, inte utan nya gnyende stön från Sonja, och rullade av henne. Sonja vände sig mot honom och de såg på varandra en stund. Både märkte att den andra tänkte på något och Jonas var först att bryta tystnaden.

“Om du vill att jag kommer så kan vi testa lite till.” sa han. “Om du orkar. Jag måste inte.”

“Det är inte det.” svarade Sonja som insåg att det synts att hon grubblade över något. Det är mer att … Du gillar inte mina bröst, va?”

“Va?” utbrast Jonas. “Varför tror du det?”

“Du har knappt nämnt dem. Inte tagit på dem.” svarade Sona. “Jag märker att du undviker dem.”

“Va? Nej, jag tycker bara det känns lite själviskt.” sa Jonas. “Det är väl liksom inte för kul för dig om jag bara ägnar mig åt dem?”

“Inte bara” sa Sonja. “Men litegrann hade varit trevligt.”

“Trevligt på vilket sätt?” undrade Jonas.

“Det är skönt. Mysigt. Får igång mig ännu mer…” sa Sonja. När hon tänkte på det var hon lite besviken. Hon hade längtat så länge efter att få ge sig till någon som verkligen uppskattade, och förtjänade, hennes bröst. Men Jonas verkade inte det minsta intresserad av dem. “Så om inte annat, åtminstone för min skull?”

“För DIN skull?!” sa Jonas. Han fick inte ur sig fler ord, för det Sonja precis sagt gick inte ihop alls med hans erfarenheter, och Sonjas förvåning över hans fråga gjorde honom ännu mer förvirrad. “Tjejer tycker väl mest att det är störigt och avtändande att man håller på och klämmer på brösten?”

“Enligt vem då?” frågade Sonja skeptiskt.

“Enligt…” började Jonas, men kom av sig.

När han tänkte efter var det framförallt en tjej som haft den åsikten. Han hade haft en relation med en tjej med ett par bröst som Jonas verkligen tyckte om, men eftersom hon tjatat så på honom att låta dem vara så hade han lärt sig att hålla sig borta från dem, hur gärna han än ville ta på dem. De andra två tjejerna han varit med hade inte haft mycket till bröst, så då hade det varit mer naturligt att han inte tog på dem.

“Enligt en tjej jag hade.” berättade Jonas till sist. Han hade inte tänkt säga mer, men Sonjas blick krävde en utveckling. “Hon hade jättefina bröst. Jag var tokig i dem. Men hon avskydde att jag tog på dem. Ville knappt att jag tittade på dem ens. Sen dess har jag nog antagit att alla tjejer känner så.”

Sonja kunde inte låta bli att le åt Jonas förklaring. Hon tvingade över Jonas på rygg medan hon satte sig över hans mage. Hon lutade sig fram en aning och gungade med brösten framför Jonas ansikte.

“Jag kan inte tala för alla tjejer, men generellt sett skulle jag säga att tjejer älskar att bli tagna på brösten. När de är på rätt humör, såklart.” berättade hon. “Jag kan inte riktigt fatta hur du kan ha missat det. Men det viktigaste är inte hur alla andra tjejer känner, utan vad JAG känner. Och JAG KRÄVER att du tar på mina bröst. Jag vet att de är groteska, men är de inte åtminstone LITE fina?”

“Jo” svarade Jonas. Han visste inte riktigt vad han skulle säga. Hans känslor för Sonjas bröst var svåra att uttrycka i ord. Och några fler ord hann han inte formulera och uttrycka innan Sonja tog till orda igen.

“Kom igen, känn på dem.” uppfordrade hon.

Jonas händer började vid höfterna igen och fortsatte upp till midjan. Det gick inte att undvika att nudda vid brösten när han greppade om hennes midja och det hade varit halva avsikten med att smeka hennes midja tidigare – att få det att verka som att han bara råkade nudda vid brösten. Nu lät han bröstens tyngd vila mot hans händer och armar lite mer än tidigare. De var tunga och välfyllda, som två enorma vattenballonger. Jonas vände handflatorna uppåt och kupade dem under brösten. Han tittade upp i Sonjas ögon och det ryckte i hans stånd när han fick ett leende tillbaka. Sen visste han knappt vad han skulle ta sig till. Det fanns så mycket han kunde göra med brösten, så många saker han ville prova, så många scenarion han inte kunde stoppa från sina drömmar sedan Sonja tagit av sig luvtröjan den där gången för några veckor sedan.

“De är verkligen tunga” sa han och ångrade sig direkt. Av alla tusentals saker han kunde ha sagt var denna kanske den dummaste av alla.

“Jag vet” svarade Sonja, fortfarande leende. Hon kände sig verkligen lycklig. Äntligen hade Jonas vänt uppmärksamheten till brösten. Att han framstod som lite generad och bortkommen fick det bara att kittla ännu mer i Sonjas kropp.

“Är de … “ började Jonas, men hindrade sig. Sonja höjde ögonbrynen.

“Jonas…” svarade hon. Hon tog inte illa upp, men var ändå tvungen att utmana honom. “Ser du mig som den sortens tjej som skulle överväga att…?”

“Absolut inte!” intygade Jonas. “Jag försöker bara säga att… Jag trodde inte att bröst kunde vara så stora och fina och perfekta på naturlig väg. Det känns omöjligt.”

Sonja slog ut med händerna och ryckte på axlarna. Uppenbarligen var det möjligt.

“Du skulle se min mamma, så skulle du fatta” sa Sonja. “Hennes är ännu större. Hos många blir de liksom lite urblåsta med åldern, men inte hennes. Ärligt talat hoppades jag ett tag när jag var yngre att jag skulle ärva bröstgenerna från min pappas sida istället, där de är lite mer lagom. Men nej, jag hade oturen att ärva mammas.”

Hon tittade Jonas i ögonen och mös åt dilemmat hon kunde ana i hans ögon över att hon uttryckt det som otur. Hon kände Jonas tillräckligt väl för att veta att han å ena sidan skulle ha medlidande med de jobbiga sidorna med kroppen hon fått, samtidigt som han å andra sidan inte alls såg det som otur för honom. Hon duttade ner med ena bröstet i hans ansikte för att retas och liksom väcka upp honom ur dilemmat.

“Fast det är förstås inte bara otur!” sa hon.

Hon letade upp hans stånd bakom sig och konstaterade till sin lättnad att det fortfarande var bultande hårt och nästan tjockare och större än hon vågat minnas det. Hon böjde sig ner och kysste Jonas. Hon hade tänkt att det bara skulle bli en kort kyss, men ingen av dem ville avsluta den när den väl börjat. Till sist blev Sonja för kåt för att inte förklara vad hon hade tänkt skulle hända.

“Kan vi inte försöka igen.” bad hon. “Jag vill att du ska komma. Och allra helst att vi kommer tillsammans.”

“Ptja, så länge du kommer konstant så händer väl det liksom av sig själv?” frågade Jonas retfullt.

Sonja hade tänkt blänga surt på honom, men hon lyckades inte hålla tillbaka ett förläget fnitter.

“Jag syftade på klitoris” förtydligade Sonja. “Kommer jag från klitoris, så är jag slut sen. Så om du kommer åt och har sinnesnärvaro… Men det är inget måste!”

“Jag ska tänka på det!” försäkrade Jonas.

Sonja pussade honom en sista gång innan hon rullade av honom och lade sig på sidan med ryggen mot honom. Hon såg till att han fick in den undre armen under hennes nacke så att den hade fri tillgång till hennes bröst. Jonas kände efter lite där nere så att hon fortfarande var våt efter deras paus och styrde sen ståndet rätt. Men innan han pressade in ståndet började han klämma på brösten med båda händerna, mer ivrigt än innan. Sonja började stöna på ett sätt som han först undrade om det var tillgjort, men som han snart accepterade som en bekräftelse på att Sonja faktiskt njöt av att han tog på dem. Sen tvingade han in sitt sånt i Sonja.

Han började långsamt och gick inte så djupt i varje stöt. Han ville inte att hon skulle börja komma direkt, eftersom det garanterat skulle trötta ut henne innan han hann komma. Att äntligen våga ta på Sonjas bröst var en god hjälp och han försökte fokusera på sin egen njutning och inte bara på Sonjas medan han gradvis höjde tempot. Han tillät sig bli självisk och stöta djupare och snabbare och påminde sig om hur fantastiskt det var han nu faktiskt knullade Sonja av alla tjejer i världen och att hon dessutom hade BETT honom att han skulle ta på hennes bröst. Han försökte låta hennes stön och rop göda hans egen stämning och stängde ute all oro för att hon inte skulle orka eller att hon inte skulle få tillräckligt med luft när hela hennes kropp verkade spänna sig i perioder.

Efter några minuter började han tro att det nog faktiskt skulle kunna gå, att utlösningen faktiskt närmade sig och började komma inom räckhåll och han ökade rytmen ytterligare. Men plötsligt började den glida ur sikte igen. Sonjas slida var inte lika trång, hennes stön inte lika tydligt njutningsfulla. Fläckvis kunde han känna friktionen bränna i kontakten mellan deras kön och Sonja mötte inte längre stötarna utan hennes kropp skumpade runt kraftlöst av hans stötar.

Han ändrade fokus och började grymta och stöna medan han letade sig till Sonjas klitoris med ena handen. Det kändes fel, men samtidigt nödvändigt och medan han började flåsa mer högljutt var det som att Sonjas kropp vaknade igen till en sista urladdning. Hela hennes kropp började åla och röra sig så att det nästan blev svårt att fortsätta med knullandet och gnuggandet av hennes klitoris, men till sist nådde hon fram. Sonja kved fram några gälla skrik som stoppades i takt med att hennes kropp spände sig i omgångar.

Jonas drog undan handen från hennes klitoris och drog sig ur henne, men höll henne genom det värsta kaoset och smekte hela hennes kropp medan det började runga ut.

“Det gick inte” viskade han. “Det gick inte. Det gick inte”

Han kunde inte lura henne längre utan ville att hon skulle veta att han inte hade lyckats komma. Han märkte på henne att hon förstod, hur hon suckade trots att hon knappt kunde kontrollera andningen ännu.

“Det gör inget” fortsatte han att viska. “Du har kommit tillräckligt för oss båda.”

Han började runka sitt stånd. På det viset visste han att han kunde komma. När han kunde kontrollera rytmen och intensiteten själv. De senaste månaderna hade han kommit så många gånger med bilden av Sonja, hennes leende och ögon och hennes ben, för sitt inre. Nu låg hon framför honom i verkligheten, vackrare och sexigare än han nånsin lyckats föreställa sig i sin bristfälliga fantasi.

Sonja märkte vad han höll på med och vände sig mot honom.

“Vad ska jag göra?” frågade hon. “Jag vill hjälpa dig.”

“Kyss mig!” stönade Jonas och Sonja gjorde det utan hämningar.

Han hade bara svarat på ren intuition och var inte alls beredd på vilken kyss han skulle få av Sonja. Om Jonas, innan kyssen, hade kvar någon oro för att han kanske hade knullat Sonja lite för hårt och länge, eller en osäkerhet kring om Sonja verkligen gillade honom som person, så var allt det bortblåst på en sekund. Sonjas kyss var bara ren tacksamhet, åtrå, lust och förvånansvärt innerlig kärlek. Samtidigt tryckte hon hans lediga hand mot hennes bröst. Sin egen lediga hand använde hon till att känna på Jonas stånd och hon märkte själv hur det verkade svälla till bristningsgränsen.

“Kan du inte komma mellan mina bröst?” gnydde hon när hon motvilligt lyckats slita sig från kyssen.

Hon kysste honom en gång till och ålade sen ner för att placera sig med brösten framför hans stånd. Knappt hade hon hunnit klämma till med brösten om hans ollon innan en droppe vit sädesvätska trängde fram. Sonja hann nästan undra om det inte skulle komma mer innan en vit stråle pumpade ut med sån kraft att det skvätte upp på hennes hals. Bara den strålen innehöll förmodligen mer sädesvätska än Sonja nånsin sett komma ur en utlösning innan, men det var bara den första av sju lika kraftfulla strålar. Sonja räknade dem visserligen inte eftersom hon gömde ollonet djupast mellan brösten, men sädesvätskan vällde ändå ut längs hela klyftan och rann ner över bröstet mot sängen. Hon kände tydligt hur ståndet bultade och ryckte genom utlösningen. När hon trodde att det var över och släppte ut det nedkladdade ståndet rann det fortfarande enstaka droppar ur springan i ollonet och långa trådar av den tjocka sega sädesvätskan hängde kvar mellan brösten och det slaknande ståndet.

Sonja ålade sig tillbaka upp och kysste Jonas igen. De flesta killar hon varit med brukade komma inom ett fåtal minuter. De brukade bli så till sig av att få ha sex med henne att de inte klarade längre och själv hann hon knappt bli uppvärmd. Inte sällan ville de testa att knulla henne mellan brösten och kom efter bara några stötar och menade sig sen vara färdiga utan att Sonja fått någon som helst tillfredsställelse. Det var en av orsakerna till att hon känt att det var så ovärdigt att ha sex på det sättet med den sortens killar. Hon var värd bättre.

Med Jonas var det helt tvärtom. Hon skämdes nästan för vilken tacksamhetsskuld hon stod i gentemot Jonas. Den njutning han fått henne att uppleva var långt mycket bättre än hon nånsin varit nära att uppleva med en kille innan. Men det bästa var hur länge han hållit på.

“Jag behöver i alla fall inte bekymra mig för att jag har en kille som kommer för tidigt…” sa hon och blev förvånad att hon uttalat tanken högt.

“Nej…” svarade Jonas.

Sonja hade aning om att Jonas skämdes för att han behövde sån tid på sig för att komma. Det hade visserligen gått fort på slutet, men man kunde inte kräva att Sonja skulle uppoffra sig på det sättet igen. Det kändes nästan förnedrande att komma mellan hennes bröst och besudla hennes fina kropp på det sättet.

Jonas hade å andra sidan ingen aning om hur nöjd Sonja var över att han kommit på just det sättet. Hon skämdes å sin sida för att hon var så dålig på att tillfredsställa Jonas och att hon inte hade orkat ta emot honom inuti sig tills han kom. Men hon kände ändå att hon lyckats hjälpa honom att komma och vågade hoppas att det var ett sätt hon kunde få använda många fler gånger. Dessutom återstod nu det bästa.

“Jag tror jag behöver lite hjälp att duscha av mig detta…” flinade hon och nickade menande ner mot de nersölade brösten.

Delar i serien

Magisteruppsats, del 2 >>

Magisteruppsats

• Magisteruppsats
• Magisteruppsats, del 2